Julia Eriksson

14 försommaroutfits

Hej hopp! Låt oss kika på lite kläder jag har haft på mig den senaste tiden. Min garderob må vara stor, men ni kommer märka att det finns några favoriter som fått bäras lite extra och har återkommit under veckorna.

Vi börjar med en snabb bild i farten på väg till jobbet med en färgkombination jag är mycket förtjust i. Vinröd skinnkjol, ljusgul ulltröja, ljusblå strumpor och vinröda loafers. En bra kombination av plagg när temperaturen ligger sådär runt 20-strecket och det inte riktigt är sommarvarmt än.

Ett säkert kort med inslag av En kul byxa. Tigermönstrade byxor med en vit långärmad t-shirt med tryck, grön läderkappa och pälsklädda ballerinaskor utanför bild. Bara favoritplagg i den här outfiten.

På tal om favoriter, här är en blomprydd favoritklänning från Stine Goya som fick följa med på kalas. Min snart tvååriga kompis Gunnar blev som förhäxad av denna och satt och kände på de påsydda blommorna länge, länge. Till det vit ribbad t-shirt, brun mockajacka, chartreusegrönt halsband, korgväska, vita strumpor och nya second hand-fyndade ballerinaskor med trubbig tå och en liten klack.

Samma skor, strumpmodell och halsband men nu med svart- och vitprickig kjol, ljusblå kashmirtröja som är kattungemjuk och svart läderkavaj.

Lite mer avslappnat i form av en åka till Bauhaus-klädsel. Den vita långärmade t-shirten (denna gång ostruken), auberginefärgad omlottkjol, låga converse och mini-kånken.

Tigerbyxan är tillbaka och på väg till ett event tillsammans med flera plagg ni kanske känner igen nu. Plus en svart ribbad t-shirt och en knallgrön liten väska.

Helvitt, en livsfara för mig som alltid spiller och det gjorde jag såklart den här gången också. Den lilla västen köpte jag i en vintageaffär i Antibes förra våren och den har väldigt fina broderier. När jag kom hem sent på kvällen efter att ha haft på mig det här hela dagen var jag dock lite besviken över att ingen i min närhet uppmärksammat den. Tänk att någon suttit och sytt allt det där med stor varsamhet och att jag nu får bära den vidare i livet. Jag fällde en tår i hallen, det var en något överemotionell dag.

Jag gick till skräddaren för att hämta min gröna läderkappa som varit på lagning och insåg då vilken bra kombination det är med ljusblått och olivgrönt. Jag gillar också det blå tillsammans med den ormskinnsmönstrade kjolen och de ljusa ballerinaskorna. Den lilla väskan köpte jag i Rom när jag bodde där och den är perfekt eftersom det är en stor men liten väska som rymmer mer än man kan tro.

Här är jag på väg till en grillkväll iförd mörkbrun ärmlös klänning med turkosa blommor. Den kommer från Lindex någon gång på 90-talet skulle jag tro. Jag tog en ljusgrön kofta till, men tycker det blev lite tråkigt i efterhand, det känns som klänningen förtjänar bättre. Det hade också varit finare med uppsatt hår tänker jag. Förbättringsförslag till nästa gång.

En bild för viben och en bild för tydligheten. Samma kjol sen innan med ljusrosa sammetssneakers, vitt linne och uppknäppt rosa skjorta. Ett mjukt hårband som jag till femtio procent känner mig fin i och till femtio procent tänker att jag ser ut som Filippa Bark i. Gränsen är hårfin.

Här om dagen klädde jag mig ton i ton i grönt. Långärmad pikétröja och strumpor i pistagegrönt samt mörkgrön mockakjol. Slitna loafers och tunn mockajacka till plus ryggsäck. Ergonomi har ju aldrig varit min främsta prioritet men så fick jag syn på en fin läderryggsäck från Miu Miu som jag gillade. Den var dock alldeles för dyr men strax därefter upptäckte jag Guccis Bamboo backpack och hittade en i mocka på Vestiaire till bra pris. Jag tror den är från 90-talet, men är inte helt säker, har försökt googla mig fram till dess historia utan att lyckas. Oavsett var den i väldigt fint skick så jag är mycket nöjd med mitt köp!

En bättre bild på väskan och en inte jättebra bild på mig på väg till jobbet. Iförd gröna glansiga byxor, ljusblå sidenskjorta och brunt linne.

Här är jag på väg till kontoret i full fart. Med knähöga svarta stövlar, den ljusblå kashmirtröjan, det gröna halsbandet, den tunna mockajackan och en svart ärmlös klänning med volang.

Morgonen efter Sveriges lyckade inledningsmatch i VM fick det bli fotbollstema på klädseln. Jag tog fram min VM 94-tröja som jag köpte i en second hand-affär i Tokyo för två år sedan, gillar den skarpt. Till den blev det jättebasic plagg i form av svarta jeans, svart skärp och svarta converse. Ovanligt enkelt men jag skyller på att jag gick upp klockan fyra.

Det var hela köret! Nu måste jag börja packa inför midsommarafton och jag har absolut ingen aning om vad jag ska ha på mig. Kanske blir det en repris på den blommiga klänningen? Kanske blir det VM-tröjan för fortsatt tur? Den som lever får se!

Semestertankar och en junilördag

God eftermiddag, eller ja god kväll snarare. Jag hade ställt klockan på tio i fyra i morse, tog med täcket till soffan och kröp upp där för att kolla Sveriges första match i VM. Sömndrucket jubel som mynnade ut i en rusig glädjeyra efter att målgrafiken visat 5-1. Gick tillbaka till sängen vid sex och slumrade en timme innan det var dags att göra sig i ordning för kontoret. Jobb ja. Jag märker att vi är på väg mot semestertider nu, efter midsommar tycks folk droppa av på ledighet, en efter en. Själv har jag en hel månad av arbete kvar, det känns som en ocean av tid dit, fastän jag tänker att jag tagit ganska vanliga veckor. När jag var yngre brukade jag intala mig att det var coolt att ha semester sent, lite mer avslappnat, lite mer kontinentalt. Nu vet jag inte längre om det stämmer, jag vet bara att jag har fyra lediga veckor att förvalta väl och känner mig tacksam för det. Tack också för alla tips till vår Europasemester, så många bra förslag ni hade! Igår bokade vi alla hotell och nu återstår bara att fylla dagarna med kul. Jag ska också försöka mig på en lätt och smidig packning som räcker för 14 dagar, kanske är tricket att lämna träningskläderna och löparskorna hemma den här gången?

Så går mina tankar nu, men det var ju inte det som det här inlägget skulle handla om. Låt oss istället titta på några bilder från min helt obokade junilördag.

Dagen började ute på balkongen med bokläsning och frukost. Nawar var iväg på en svensexa och hade gått hemifrån tidigt, så jag hasade runt i egen takt. Lagade gröt med jordgubbar, drack kaffe i solen och läste sida efter sida.

Jag hann göra en liten lunchmacka också med ost, skinka, dijon och cornichons. Iskall grapefruktlemonad i glaset och bra musik i öronen.

Sedan klädde jag på mig och gjorde mig redo för att gå ut. En brun linnejumpsuit och en vit stickad kofta, båda från H&Ms 90-tal som på den tiden hette Hennes. Kanske såg någons mamma ut exakt såhär 1995?

Jag började med att gå till biblioteket där jag lämnade tillbaka tre böcker och hämtade upp en ny som jag stått i kö till. Sedan promenerade jag längs Hornsgatan som dagen till ära hade spärrats av och gjorts om till gågata med flera bilfria kvarter. Ett mycket trevligt initiativ!

Jag stannade till vid ett stånd och köpte två lådor svenska jordgubbar utan att ruinera mig. Det kändes ovanligt såhär tidigt på säsongen.

Jordgubbarna fick följa med hem till Karin, Fredrik och barnen. Vi satt ute på deras altan och fikade, sparkade lite boll och testade nya cyklar. Sedan fick jag låna med mig en slagborr hem, vilket var lite av en anledning till mitt besök.

På vägen hemåt stannade jag till vid Stikki Nikki på Mariatorget och köpte en glass i smakerna rabarber och passionsfrukt. Årets första om jag minns rätt.

Väl hemma igen orkade jag inte ta tag i borrandet direkt, det kändes nämligen som en tvåmannaaktivitet. Däremot spikade jag upp ett par tavlor i vårt kök. En av Madeleine Pyk och en av Amanda Åkerman. Jag tycker de passar fint här mot den ljusgula väggen.

Sedan länsade jag kylen på rester och så såg jag på filmen Tár med Cate Blanchett. Tyckte mycket om den och konstaterade att det var länge sedan jag såg en film hemma. Det borde jag göra mer. Därefter var den lediga junilördagen slut och den långa sommarsemestern en dag närmare.

Euro Summer 2026

Zara Larsson hade rätt – det blir en Euro Summer! I alla fall för min och Nawars del. I mitten av juli åker vi på semester till Centraleuropa och är borta i två veckor. Vårt val av resmål grundar sig i att det städer som vi är nyfikna på och som vi inte har besökt tidigare, eller i vissa fall inte på väldigt länge. Vi tänker också att det är tacksamt att det inte är 40 grader varmt (det vet man ju i och för sig aldrig) och att städerna ligger relativt nära varandra så att vi kan tåget mellan dem.

Vår resa börjar med tre dagar i Prag. Där var jag med familjen som tonåring, men det känns som en kul stad att återse i vuxen ålder. Sedan hoppar vi på tåget till München där vi stannar i två dygn. Jag får damma av min högstadietyska och försöka att göra mig förstådd på restaurangerna och barerna. Om det går bra får tyskan följa med till Wien där vi stannar i fyra nätter. Därifrån gör vi en förhoppningvis väldigt vacker tågresa ner genom alperna för att nå vårt sista resmål Ljubljana. Planen är att tillbringa fem dagar i Slovenien, både i huvudstaden men också kanske kring sjön Bled och ner mot kusten.

Alla biljetter är bokade men inga hotell eller aktiviteter ännu. Jag vill gärna varva storstadspuls med ett par naturupplevelser, kanske någon enklare dagstur i Österrike eller Slovenien och ett eller flera dopp hade varit härligt att få till. Kända sevärdheter är kul så länge de ger något och en eller annan historisk plats lika så. Annars gillar jag konstmuseum, vinbarer, ölträdgårdar, trevliga caféer, second hand-affärer, enkla lunchställen, bokningsvärda restauranger, kurerade butiker och de flesta typer av kulturella upplevelser. Har ni tips på Münchens godaste mackor, Prags vackraste park, Wiens mysigaste vinbar, Ljubljanas bästa lunchhak eller något helt annat kring dessa städer får ni gärna guida oss dit. Tack på förhand!

Fyra titlar på mitt soffbord

Det mesta jag läser kan nog kategoriseras som romaner, men då och då händer det att ett och annat magasin landar på mitt soffbord. Här är fyra olika titlar som jag bläddrat i under veckan.

Hur många vuxenpoäng är det inte att ha en fysisk prenumeration på Råd & Rön? Kanske 600? Eller 1000? Minst. Det är i alla fall något som känns väldigt tryggt med den här typen av kvalitetsjournalistik och oberoende tester, särskilt i en tid då saker rekommenderas till höger och vänster. Många gånger av influencers som också fått betalt för att tipsa och då blir det ju svårt att veta vad som faktiskt är objektivt bra. Tur då att det finns någon som tar på sig att testa allt från hushållspapper och tonfisk till tvättmaskiner och hasselnötssmör. Extra kul tycker jag det är att läsa om hur testerna går till. Som när man skulle testa myggmedel och lätt testpanelen sticka in armarna i burar fulla av hungriga myggor under flera timmar varje vardag i tre månader. Hu!

Varannan månad trillar tidningen Skriva in i min brevlåda. Jag fick en prenumeration i julklapp och just några nummer av en tidning är ju en perfekt present att ge till någon, som dessutom räcker länge. Att läsa om skrivande tycker jag ofta är motiverande och jag gillar kombinationen av konkreta tips, längre intervjuer och att de har en bred vinkling på temat. Tyvärr drabbas jag av lite dåligt samvete också eftersom jag själv har kommit av mig en smula i mitt skrivande. I mitten av mars skickade jag över mitt manus till min vän som arbetar som förläggare och som fick göra en första läsning och efter det fick jag ett gäng bra kommentarer att tänka på för hur jag kan jobba vidare på texten. Men ett sådant omtag känns som att det kräver en rejäl ansats och samtidigt har jag börjat fundera på om det är det här jag verkligen vill skriva på, så jag har inte riktigt kommit till skott. Ja ni hör ju, det är bara ursäkter i vanlig ordning. Tur att det finns gott om andra som skriver i alla fall.

I helgen köptes VM-bilagan in och nu börjar den stora uppladdningen. Jag hoppas på en kul fotbollssommar, även om mina förhoppningar kring Sveriges framgångar är ganska svala. Med åren har jag insett att mina kunskaper kring det svenska landslaget har tunnats ut rejält. Det känns som att jag fastnat någonstans i truppen från 2018 med Emil Forsberg och Sebastian Larsson, så inför de kommande matcherna ser jag fram emot att få uppdatera mig och läsa på lite. Det blir ju så mycket roligare att kolla då! VM-bilagan får därför ta hedersplats på soffbordet och finnas nära till hands. Soffbordet har jag för övrigt funderat på att slipa och lacka om. Det var redan slitet från början, men i flytten blev det ännu repigare, så planen är att hyra en slipmaskin och gå loss. Ännu en punkt som åker upp på Saker att fixa i lägenheten-listan.

På tal om lägenhetsfix så är det sista magasinet inget roligare än en rejäl badrumskatalog. Vi håller nämligen på att leta tvättställ och kommod till vårt badrum. Något jag trodde skulle vara en enkel match men som har visat sig vara en liten utmaning som resulterat i flertalet besök i olika badrumsbutiker. Vi har nämligen en väldigt begränsad yta där vi har tvättstället så det får inte vara för brett eller djupt, samtidigt som vi vill ha ett så stort handfat som möjligt och inte en av de där pyttevarianterna där man knappt kan tvätta ansiktet utan att blöta ner hela golvet. Problemet när man ska köpa något av de mindre tvättställen är att de sällan tycks finnas utställda någonstans, så man får helt enkelt gå på bilder och mått, vilket som känns lite nervigt när det handlar om ett antal tusenlappar. Vi har till och med försökt bygga en prototyp av en flyttkartong för att få in känslan på storleken, så jag antar att vi snart är redo att göra oss redo för köpet. Vi ska bara bläddra lite, lite till först.

Hej, hur var helgen?

Hej Julia, hur var helgen? Jo tack, helgen var bra. Den började i fredags med en tidig aw på Tropical som i princip ligger granne med bankkontoret. Vi satt i solen och drack radler/clara/shandy/panache (kärt barn har många namn, jag brukar oftast välja det första). Under en timme stängde vi veckan, summerade tankarna, blickade framåt och bakåt innan det blev dags att bryta upp. Jag promenerade hem och lyssnade på Café Bambino, det är min bästa podd just nu på grund av deras kloka samtidsspaningar och att de inte alltid tycker lika om allting. Väl hemma gjorde jag en snabbstädning, tömde diskmaskinen, vek undan kläder, torkade bort alla pollenrester på balkongen, rensade soffbordet från den märkliga blandningen av måttband, 5-56, tomma dricksglas, badrumskataloger och halsband som hamnat där. Sedan gick jag till Hornstulls centrum och handlade helgproviant i form av en stor påse godis, nocellaraoliver, kryddig ölkorv, ett fyrpack Asahi och en flaska lambrusco. När jag nästan var hemma igen hörde jag av mig till Nawar och frågade om han hade slutat jobba. ”Vi sitter på Tropical”, sa han, ”ska du inte komma hit?” och två timmar efter att jag lämnat mitt aw-ställe var jag återigen tillbaka. Inklämda runt ett litet bord satt vi fem personer och diskuterade konsten att ge presenter, huruvida man får välja en till födelsedag om man råkar vara född på julafton (svar: ja) och det sjuka i att det numera finns tjänstemän på ens arbetsplats som är födda 2002 och där med inte har upplevt 9/11. Efter en stund blev vi hungriga och tog riktning på 800 grader slice shop vid Medborgarplatsen. Där var det som vanligt lång kö, fastän de mer än dubblat storleken på sin lokal, men vi höll ut och fick till sist vår pizza och en ordentlig portion tiramisu. Fredagskvällen avslutades med ett glas på Bar Ninja i den lilla köksbaren innan vi kuskade hemåt på den halvtrasiga och fullpackade röda linjen.

Lördagen började i maklig takt med bokläsning i sängen och kaffe på balkongen. Jag började på Soraya Bays novellsamling Ymnighetshornet som kändes lättläst och samtida, vilket resonerade väl med min sinnesstämning. Nere på gården firade en granne sin födelsedag och ute på gatan gjorde funktionärerna sig redo med kravallstaket, reflexvästar och papperskorgar för att ta emot tjugofemtusen maratonlöpare. Lagom till att ledarklungan skulle springa förbi gick vi ned och ställde oss för att heja på dem. Vi stod där och applåderade och imponerades och jag fällde en tår för det är något med den här typen av stora sportevenemang som alltid gör mig så rörd. Hur alla kämpar på mot ett och samma mål, trots helt olika förutsättningar och att så många sluter upp för att heja fram dem. Jag tänkte tillbaka på mitt eget maratonlopp förra året och kunde inte låta bli att känna en viss stolthet. Sedan kilade vi upp i lägenheten igen och gjorde oss i ordning för att åka på grillhäng hemma hos våra kompisar i Tallkrogen. Tunnelbanan krånglade ännu mer än dagen innan och vi fick gå delar av sträckan, men till sist kom vi fram och jag gjorde entré med en halvtom Capri-Sun i handen. Vi satt ute i trädgården och barnen gjorde tricks på studsmattan samtidigt som vi vuxna pratade om bygglov, arbetsplatser och renovering på ett sätt som kändes schablonartat moget. När kvällen kom fyllde vi grillen med en massa goda saker, såg straffläggningen i Champions League och diskuterade var i världen man skulle vilja bo om man skulle vara borta några år. Efter att klockan passerat halv tolv tog vi en taxi hem och hann precis göra klart dagens duolingo-övning innan det var försent.

På söndagen hade vi planerat en fixardag så efter en snabb frukost gick vi till ett parkeringsgarage i närheten för att plocka upp en bil vi hyrt för några timmar. Vi styrde mot Bauhaus i Bromma och blev vilseledda av bilens GPS till ett industriområde i närheten. När vi till slut letat oss rätt gick vi in och plockade ihop ett Elfa-system med bärlister, väggskenor, konsoler och fem hyllplan som vi fick tillsågade i rätt längd. Sedan åkte vi till Jula och trots att vi bytt till telefonens GPS lyckades vi ändå hamna på en liten omväg men till sist kom vi fram och köpte en stege i rekordfart. Därefter bestämde vi oss för att vara hyperfokuserade på kartläsningen på vägen hem och köra helt rätt, vilket vi gjorde tills det plötsligt kom en ambulans bakom oss och vi var tvungna att bereda plats genom att lägga oss i en annan fil och därmed tvingades svänga åt fel håll. Trots den lilla fadäsen kom vi hem till sist och hann lämna tillbaka bilen med en hel minuts marginal. Utmattade efter den lilla turen pustade vi ut på balkongen innan vi började att laga middag. Jag passade också på att gratulera min mamma på mors dag och mina föräldrar på deras 40-åriga bröllopsdag. Goals! Sedan var det dags för nästa aktivitet på schemat: fotboll på sportbar. Varje gång IFK Norrköping spelar match samlas ett gäng supportrar på en pub för att kolla tillsammans och det är en stundtals ljuvlig, stundtals plågsam upplevelse, allra mest beroende på hur spelet ser ut. Men en sak som är trevlig är att befinna sig i ett sammanhang som är annorlunda jämfört med ens vanliga jobb- och vänkrets. Att sitta och prata med någon man annars inte hade träffat och hitta gemensamma nämnare (som att vi bott på samma gata i Norrköping för många år sedan) är både kul och givande. Den här kvällen blev dessutom extra bra eftersom matchen slutade 2-0 till vår fördel. Helgens sista anhalt var tvättstugan dit vi sprang upp och ner mellan åtta och halv elva. Sedan återstod bara att krypa ner i den renbäddade sängen och läsa ut min bok och det var hela svaret på frågan om hur min helg var. Hur var din?

Uppdateringar i lägenheten

Hej hopp! Fixandet i lägenheten går sakta men säkert framåt. Jag hade en naiv tanke om att det inte var så mycket vi behövde ordna, inga stora renoveringar eller så, bara måla lite ny färg på väggarna och få in alla möbler, kanske köpa ett par nya saker. Och det stämmer förvisso, det är inga gigantiska projekt vi har, men desto fler små sådana. För på något vis kan hitta en kökslampa, vinna budgivningen, få den hemfraktad, förlänga sladden och montera den i taket bli ett projekt med ganska många steg och lång tidslinje. Multiplicera sedan detta med tjugo eller femtio och det finns saker att göra, kostnader att budgetera och beslut att ta. Men jag övar mig på att låta allting gå i maklig takt och också att pausa mellan varven. Vårt helt färdiga hem kommer ta sin lilla tid att färdigställa och så får det vara. Här är i alla fall några grejer vi har hunnit fixa med den senaste tiden.

En stor förändring har skett och det är att vi har målat om köket! När vi flyttade in hade alla rum i lägenheten gråmålade väggar och jag trodde först att jag skulle få panik på det, men faktum är att det har gått oväntat lätt att vänja sig. Vilket på ett sätt är bra, men också lite av en risk eftersom sannolikheten att vi tar tag i att måla om minskar lite för varje dag. Det är såklart inte något fel på grå väggar, det känns bara inte riktigt som vår stil och dessutom är färgen på många ställen skavd och sliten samtidigt som väggarna pryds av borrhål. Att måla om känns därför mer eller mindre nödvändigt, men vi tar ett rum i taget.

Först ut var alltså köket. Vår initiala plan var att ha ett grönmålat kök men efter lite funderande landade vi i att det kanske inte var rätt val. Köket ligger i norrläge och har därför ett kallt, blått ljus förutom när kvällssolen flödar in under sommarmånaderna. En grön färg här inne hade riskerat att slå åt det mintiga hållet och istället valde vi att måla ljusgult. Vi provmålade och fick justera till i en ljusgul kulör med ganska mycket rött i för att landa rätt.

Vi gjorde också en mycket nödvändigt inköp av en stegpall som krävs för att nå upp till de översta hyllorna i köksskåpen. På sikt vill vi även byta ut spisen mot en induktionshäll och ugnen till en med lite fler funktioner och högre gradtal. Vi tänker också byta ut handtagen på köksluckorna och hänga upp lite tavlor på väggarna.

Utanför köket finns ett mindre utrymme som ledder till den långa hallkorridoren. En inre hall där vi först planerat att ha ett skrivbord, men sedan insåg vi att det blev för trångt att sitta där med en stol. Vad det däremot är perfekt för är en bokhyllevägg, så det tänkte vi bygga här. För tillfället står alla våra böcker inklämda i sina flyttlådor, men tanken är att sätta upp ett Elfa-system med hyllplan i trä som breder ut sig längs väggen och sträcker sig upp mot taket. Undertill vill vi ha förvaringsskåp med plats för återvinning och andra praktiska saker. Det första steget här är att måla väggarna bakom hyllan och i veckan var vi och köpte färg, så kanske hinner vi måla ett lager redan i helgen.

I sovrummet har det hänt några mindre grejer. Vi har nya gulrutiga påslakan i bäckebölja från Ikea som är otroligt frasiga att krypa ned i. Ovanför kuddarna har vi också hängt upp varsin sänglampa i de borrhål som redan fanns i väggarna. Nawar hade en brun klotformad Abo Randers-lampa sedan innan och jag lyckades hitta en likadan på danska andrahands-marknaden.

Ungefär där befinner vi oss nu. Högt upp på önskelistan framöver är fler taklampor, i nuläget har vi bara en som hänger i vardagsrummet och ett par nakna glödlampor i hallen. Som tur är så är ju solen uppe länge så här års, så helt akut är det inte och kanske får vi feeling och målar om något först. En sak är i alla fall säker, vi fortsätter att skynda långsamt.

Dödens pedalhink, ansiktets projektion och hela livets förväntan

Det är en sen försommarkväll när jag är på väg hem längs Hornsgatan. Luften är mild, himlen mjukt midnattsblå, som om den aldrig mörknar helt så här års, bara försiktigt skiftar mellan olika nyanser för att sedan ljusna på nytt. Jag promenerar förbi de stimmiga barerna, musikaffären vars instrument hänger stumma på väggarna, djursjukhuset med sin kalla belysning och de sorgsna hundägarna i väntrummet. Alldeles intill ligger en begravningsbyrå. Det är en av de mindre, en mer modern som försöker göra döden till livsstil, hur motsägelsefullt det än låter. I skyltfönstret har de säsongens urnor i olika modeller. En av dem ser ut som den lilla pedalhinken vi har i badrummet, en stilren rak cylinder med runt lock. Jag tänker på slutet av livet som en sopkorg. Så vips en dag blir man en kladdig tops, en använd plackers, en tom toapappersrulle. Tunnan går igen med ett metalliskt eko, markerar alltings ände, eller kanske inte. Jag fäster blicken uppåt igen, tänker att om det finns ett val så blir jag hellre en del av en mjukt blå försommarhimmel i slutet av maj. Blinkar mot stjärnorna som viskar att några redan är där.

❦

Genom åren har jag aktivt försökt att välja innehållet jag konsumerar. Jag har valt att fokusera på de som pratar om kreativitet, berättande och byggande av världar, snarare än den perfekta ytan, det ideala ansiktet och den korrigerade kroppen. Men så en dag inser jag att mina val inte spelar någon roll, för i den tillvaro jag trodde var skonad sipprar det igenom ändå. Små justeringar, ändrade miner, nya uttryck och det är svårt att skilja på individen och samhället. Det är en ansträngning att vara samma när allt omkring en förändras och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte är enbart mitt utseende som bygger min närvaro och mening. Var och en gör sina val, men jag intalar mig själv att ett slätt ansikte och ett perfekt leende inte är något som kan vara för evigt, att det är bortkastade pengar, tillfälliga förflyttningar av gränser som är omöjliga att undvika. För att övertyga mig själv gör jag en plan. Vad som faktiskt varar och som jag kan lägga mina ihoptjänade pengar på om jag en dag börjar tvivla är guld och ädelstenar, imponerande konstverk, storslagna upplevelser och en riktigt kul stil. Det måste väl ge mer på det stora hela än ett lip flip, visst måste det?

❦

Vi ses vid brofästet mellan de två öarna. Det är morgon mitt i veckan, runt omkring oss skyndar cyklister och skolelever på väg till sitt. Med långsamma steg tar vi sikte på bryggan som ligger närmast, vandrar genom valvet, över kullerstenen, förbi syrenen som är på väg att slå ut. Vi stannar till för att dofta, borrar in näsorna bland de lila blommorna, drar in minnena av skolavslutning och sommarlov. Det är en vacker dag, luften stilla, vattnet varmare än förra veckan men det känns fortfarande svalt när vi doppar kropparna från stegen. Efteråt sitter vi på bryggan i solen och pratar om allting som ska bli och som vi ännu inte vet. Det är hon och jag, men i hennes kropp ryms någon mer. En ny vän som vi snart får lära känna och jag kommer på mig själv med att vilja berätta för den lilla bebisen sedan om den här tiden. Om dagarna när vi alla gick och väntade, om hur vackert det var, hur träden grönskade, buskarna blommade och hela tillvaron sjöng av förväntan kring allting som skulle bli. Av längtan efter något litet som kommer att göra hela världen stor.

Klipp & klistra, sy & skapa

Det bästa botemedlet mot för mycket skärmtid måste ju vara att läsa böcker eller göra något med händerna. Att lösa ett korsord, pyssla med något i köket, lägga ett pussel eller ta fram symaskinen och sicksacka ihop något. Tänk att det låter så enkelt men att det samtidigt kan vara så svårt. För att få mig själv på rätt tankar har jag satt ihop en liten lista på saker jag kan skapa framöver. Mest troligt blir det en eller två av grejerna på listan, men vem vet, kanske får jag feeling och gör fler.

Det första jag vill göra är en sån här påsväska. Här har jag redan införskaffat ett grönt skimrande tyg att använda, så jag behöver bara lista ut om det krävs någon typ av mellanlägg för att få den lite stadigare och sedan är det bara att börja sy.

Den gröna kjolen till vänster har jag haft sparad på min Pinterest i en mindre evighet och eftersom jag inte hittat något liknande i butik tänker jag att det borde gå att sy något i samma stil. På samma vis har jag varit fäst vid Elsas Cecilie Bahnsen-kjol som tycks vara i ett tjockt och stadigt material, perfekt för mellansäsonger när det fortfarande är kyligt. Något liknande hade varit kul att sy, kanske blir det en hybrid av båda?

I en byrålåda har jag en hög med lösa pärlor och halsband som gått sönder som jag tänkt göra om en vacker dag. Det är alltså hög tid att jag skaffar lite hängen och en bra tråd och sätter mig och pärlar. Risken finns att det blir både halsband, armband och en fotlänk om jag kommer till skott.

Kanske minns någon sy-hysterin under pandemin när det producerades klänningar på löpande band? Jag gjorde mig skyldig till ett helt gäng och det var faktiskt väldigt roligt. Nu är jag lite sugen på att ge mig på något liknande den randiga till vänster eller kanske en enkel a-linjeformad miniklänning med volang. Så länge jag slipper digitala aw:s och sociala restriktioner är jag redo för en throwback till 2020.

Sist men inte minst kanske jag satsar på att skapa något för huvudet. Allra helst hade jag velat få till en stadig hatt, men det känns ganska svårt. Då verkar en överdimensionerad scrunchie lättare att få till. Eller så dammar jag av mina virkningskunskaper från högstadiet och satsar på att göra en enkel scarf. En triangel kan ju inte vara omöjligt att få till, väl?

Har ni något ni vill skapa eller kanske tips på hur jag kan lyckas med något av allt ovan? Vi hörs i kommentarerna!

Det ultimata basplagget: en kul byxa

Kanske är det den nya säsongen som gör det. Min ivriga längtan efter att få lägga strumpbyxorna åt sidan och gå runt barbent vilket ständigt grusas av den realistiska temperaturen, för så varmt är faktiskt inte sexton grader även om jag önskar. Då blir det till att falla tillbaka på säkra kort, på sådant som känns tillräckligt varmt men ändå roligt och det är där jag har upptäckt ett för mig helt grundläggande basplagg i min garderob: En kul byxa™.

En kul byxa funkar till nästan allt och får en förhållandevis vanlig outfit att fortfarande kännas uttänkt och lite extra. Den går att klä upp med kavaj eller skjorta och kan kläs ner med en långärmad T-shirt eller stickad tröja. Den passar med sneakers, converse eller boots. Den sticker ut lite grann, men på ett lagom sätt. Den får den högst basala klädkombinationen byxa och tröja att kännas intressant. Den bidrar ofta med knödel-faktor när vi pratar kaiser, jäger & knödel.

Vad är då kriteriet för en kul byxa? I min garderob har jag tre tydliga par som jag återkommer till, även om jag gärna hade haft fler och hela tiden håller ögonen öppna efter nästa perfekta exemplar. Tricket är att den måste vara tillräckligt neutral för att passa till många olika överdelar, det räcker liksom inte med att det är ett par färgglada byxor. Samtidigt måste den ha något lite djärvt över sig som gör den intressant. Där ett par vanliga jeans hade kunnat göra jobbet men inte lämnat något större intryck, gör istället den roliga byxan det till något mer.

Mitt första exempel är dessa prickiga byxor från Stine Goya som är ett av min garderobs mest använda plagg. De har vida ben och sitter ganska löst på mig vilket gör dem mycket bekväma. Att de är bruna med svarta prickar gör att de känns någorlunda neutrala, samtidigt som de absolut inte är det. De tenderar att ha en uppiggande effekt och många omkring mig verkar gilla dem. Jag tycker de passar fint till färger som ljusgult, ljusblått, rosa och pistagegrönt, men prickarna gör också att de funkar bra till svart. Det är en riktigt favoritbyxa som jag återkommer till gång på gång.

Mitt andra par är ett par zebramönstrade jeans som jag håller hårt i. Jag känner mig alltid lite rivig i dem och tar gärna på dem när jag ska gå på en konsert eller en mer avslappnad middag på stan. Eftersom de är lite rakare i formen än prick-byxorna gillar jag att kombinera dem med ett tight linne eller en figursydd T-shirt och sedan en kavaj eller uppknäppt skjorta ovanpå.

Det tredje paret i min garderob är ett par ganska nya tigermönstrade byxor i manchester som ursprungligen kommer från Baum & Pferdgarten. De är oväntat mjuka och därför väldigt sköna att dra på sig i tid och otid. Stilmässigt känns de som ett mellanting mellan zebra- och prickbyxorna och jag tycker att de passar extra bra med mjuka gröna nyanser, mörkbrunt och olika toner av rött.

Synonymt för alla byxorna är att de har något slags mönster, men är i ganska neutrala färger. Jag tror också att det är viktigt med någon slags stadga i tyget så att de känns lite dressade. Exempelvis har jag ett par brun- och vitrutiga byxor som teoretiskt sätt skulle kunna kvala in, men som jag väljer mycket mer sällan eftersom de känns lite för avslappnade. Jag hade också ett par underbara sidenbyxor med målat mönster som var ett perfekt exempel på en kul byxa men som tyvärr har gått sönder. Dessa sörjer jag ungefär en gång i veckan och jakten efter ett par ersättare pågår för fullt. Nu hoppas jag att jag snart ska snubbla över nästa par så att jag kan fortsätta att utveckla min garderob med just min typ av ultimata basplagg.

Vårars blåhet, badens renhet, alltings helhet

Vädret utanför fönstret ger känslan av obligatorisk friluftsdag på vårterminen i åttan. Knallgröna träd, sju grader och regn, iskalla fingrar som försöker fånga en lyra, första andra tredje bränd! Tur att man blev vuxen och färdig med friluftsdagarna, nu köper man skaljacka från Houdini och påsväska från Klättermusen och står i samma regn, i samma kyla men kallar det för hike och gör livsstilscontent istället. Rimligt. Idag ska jag nog se till att hålla mig inne ändå. Det är halvdag på banken och jag har ett 500-bitarspussel att lägga, en bok att hämta på biblioteket och ett syprojekt jag vill börja på. Jag är dock på ett ypperligt blogghumör så här kommer först en liten summering över saker som hänt den senaste tiden.

I samband med att vi höll på att fixa på balkongen så flyttade jag runt på våra växter och förgätmigejen lämnade fina spår inomhus av blå blommor. Hur kan de vara så små och perfekta?

Jag såg även blått i vårt sovrum och kom att tänka på den här dikten av Bodil Malmsten. Visst är det något med vårars blåhet, ett ständigt stråk, en nyans av blått.

Jag lät mig inspireras av det när jag valde kläder i alla fall. En knälång himmelsblå kjol med blommor, förmodligen från 90-talet någon gång och till det en gammelrosa ulltröja.

Mjukt svart hårband för ännu mer 90-talskänsla plus flätad väska och smutsrosa balettsneakers.

Jag gick på en gedigen second hand-runda mellan Zinkensdamm och Slussen men hittade ingenting. Det enda jag köpte var en glass med pistagesmak, den var god!

En annan dag fann jag mig under blommande träd. Här hade jag varit på Ikea city och köpt en balkonglåda.

Inspirerad av de mjuka vita blommorna tog jag fram min blommiga scarf som jag köpte i Antibes förra våren och knöt den i håret.

Vi har äntligen fått upp våra speglar i lägenheten så nu har jag inte bara en utan två helkroppsspeglar att fota outfits i. Hoppas att ni inte misstycker till mer kläddokumentation framöver.

För prick en vecka sedan jobbade jag hemifrån och deltog i en sju timmar lång digital ledarskapsutbildning. På lunchen svängde jag ihop en snabb pasta med tomat och aubergine som jag åt ute i solen samtidigt som jag pausade hjärnan från självutveckling för en stund.

På kvällen begav jag mig till Slakthusområdet för en Sacred Sauna-session med Linn & Anna som jag fått i födelsedagspresent av dem. Jag tyckte det var så trevligt! Bra balans mellan lugn och intensitet, kul med lite ritual och mer givande än ett långsamt spabesök där jag bara går runt och blir rastlös.

Jag kände mig alldeles mjuk och ren i kroppen när jag gick hem efteråt.

Och på vår gamla gata såg jag hur häggen slog ut. Tänk att vi är prick där nu, alldeles mellan hägg och syren.

Här är jag en morgon innan det var dags att sticka till jobbet. I mitt huvud har jag börjat skriva en essä om hur jag ser en Kul byxa™ som ett basplagg i min garderob, kanske får ni ta del av den sen. Jag tänker generellt mycket på kläder nu, men inte på ett måste köpa det och det -vis, utan som i ett försök att förstå vad jag verkligen gillar och varför. Kanske är det Sardellens intressanta klädbloggande som fått in mig på de banorna.

På lunchen tog jag en behaglig löptur runt sjöarna vid jobbet. Viskade Solnas Central Park för mig själv när jag tog den här bilden och skrattade lite.

På fredagskvällen var Nawar ute med en kompis och jag hade inga planer så jag gick till Ica och köpte allt som är gott och åt det samtidigt som jag lyssnade på Rosalía på hög volym och läste ikapp ett gäng bloggar. En underbar stund.

Grand aioli med grönsaker och potatis, en bit ost, en näve rökta respektive kokta räkor. Tack.

På lördagen satt jag på balkongen och läste ut den här boken som inte kvalade in på boktipslistan dessvärre. Jag tyckte den var alldeles för lång, ibland lite övertydlig i sin gestaltning och så innehöll den alldeles för många låtcitat.

Senare på eftermiddagen drabbades jag av den lamslagna känslan av att vara ful i allt men efter mycket om och men tog jag på mig jeans och en tröja och gick till Malin på middag. Hon lagade en skaldjurspasta och jag hade med en tiramisu som vi åt till efterrätt.

På söndagsmorgonen gick jag förbi min favoritskylt när jag var på väg för att köpa fika.

Sedan fortsatte jag till Reimersholme där jag träffade Linn & Anna igen på en brygga för ett dopp. Det var en så fin förmiddag, vi satt kvar länge och soltorkade, såg kajakpaddlarna som gled förbi och pratade om allt som stundar. Sedan gick vi hem till mig och jag bjöd på husesyn och fikat jag köpt tidigare.

På eftermiddagen tog jag en lång springtur läng Norr Mälarstrand och runt hela Söder med ett lätt rosigt ansikte som resultat. Jag fick lite Stockholm Maraton-fomo men landade i att det var rätt beslut att inte springa i år även om jag gärna hade gjort det någon mer gång.

Sedan avslutade jag helgen med min nya korsordstidning som trillat in i brevlådan från en okänd välgörare, men som gjorde mig mycket glad.

Det var allt för nu. Hoppas att ni slipper ha friluftsdag idag och att ni ägnar er åt något trevligt istället. Vi hörs!