Att komma hem

stockholm maj

Att komma hem är att kliva in i en vägg av grönska, allting så prunkande spirande, ögonen tåras, är det pollen? nej det är bara så ljuvligt att stå där efter den längsta av vintrar, bokstavligen mellan hägg och syren, andas djupa andetag av förväntan och om jag fick stanna tiden skulle jag göra det precis nu, låta den här perioden på några blomstrande dagar få sträcka sig över åtminstone en månad, men det är omöjligt, förgängligheten gör sig påmind och kanske är det just därför det är så vackert.

Att komma hem är att ta flygbussen till en hållplats som inte är ens egen, stiga av till ljudet av den automatiska dörrens lättade suck, höra resväskornas smatter när de rullar längs trottoaren, ticketi-ticketi-ticketi i den tidiga morgontimman i den ännu sovande staden, axlarna trötta efter den långa resan, huvudet vilse mellan olika tidszoner, hjärtat fast bultande när jag kliver in genom porten, tar hissen två våningar upp och landar i en famn.

Att komma hem är att vandra runt i lägenhetens trygga rum, metodiskt tömma resväskan, fylla maskinerna med tvätt, plocka upp nya föremål och låta dem finna sin plats, en liten porslinshund på det ljusgula skåpet, en vintagetröja med tryck in i garderoben, en färgglad väska i makramé på en krok i hallen, ett gäng smakrika såser in i skafferiet, små föremål som påminner mig om var jag varit och hur det var, som gör hemmet ännu mer hemma.

Att komma hem är att dubbelkolla datumet på biljetterna som köptes den där julidagen förra sommaren, läsa recensionerna och rapporterna från de tidigare konserterna, känna tröttheten och trängseloron bytas ut mot pirr och förväntan, öppna garderoben, ta fram den glittrigaste klänningen, matcha med svarta boots och bege sig mot arenan för att i sällskap med sextiotusen andra sjunga oavbrutet, hänföras av en tre timmar lång show genom eror tillsammans med dem som funnits vid min sida de tjugo senaste åren, som var vi än befinner oss alltid kommer att vara mitt hemma.

Tiden och tillvaron nästintill olaglig

Är det faktumet att jag befinner mig i ett av världens säkraste länder som gör att en stor del av det jag gör känns olagligt? Får man verkligen ha det så här bra? tänker jag gång på gång när vi färdas genom tiden och staden i ett milt rus, till viss del sponsrat av sött plommonvin blandat med sodavatten, till viss del ännu påverkade av tidsomställningens nattpigghet även om vi förnekar den djupt. Det känns nästintill olagligt att som vuxen ta några av sina bästa vänner och åka över Nordpolen till andra sidan jorden, låta mailens autosvar och de kvarvarande kollegorna ta hand om arbetslivets förpliktelser, se hur listan över olästa inlägg och oscrollade flöden växer sig till en oöverstiglig längd, knappt ha tid till något annat än livet här och nu för att det ropar så starkt på en, varje sekund måste ätas, njutas, levas. Så jag gör det med den fascinerande känslan av att vuxenlivet kan få vara så här också, i alla fall för ett slag, som om vi skapat oss en Murakamisk lucka till en annan tillvaro och nu njuter vi av den fullt ut.

Vi äter långa omakase-luncher där en femte generationens sushikock skär mjälla skivor av tonfisk, pilgrimsmussla, flundra och makrill framför oss, vi går runt i second hand-butik efter second hand-butik och köper tröjor med tryck som är roliga här men förmodligen kommer att kännas oförklarliga på Stockholms gator, vi bokar ett karaokerum utan tidsbegränsning och stannar där i fyra timmar bara för att det finns så många låtar att sjunga (mucho mistrust, love’s gone behind), vi smyger in på de minsta av barer flera trappor upp och dricker umeshusoda omgivna av vinylskivor av böcker av märklintågbanor av tjock-tvs med musikvideor och Nintendo 64, vi strosar omkring i yoyogiparken och lägger oss i skuggan under ett träd för att slumra en stund till ljudet av picknickande familjer, vi dansar oss genom natten och när en främling konstaterar att om vi är from Sweden måste dj:n spela Dancing Queen och vi låter discokulans ljusprickar vandra över oss där vi står i mitten och ler och sedan tar vi en taxi hem men innan vi går och lägger oss stannar vi på ett ramenställe och beställer varsin skål att äta i små bås på rad och när den fylliga buljongen lagt sig på plats vandrar vi den sista sträckan hem på Shimokitazawas gator samtidigt som solen gryr. Och tiden och tillvaron och sällskapet känns olagligt härligt men faktum är att vi inte bryter mot en endaste regel, vi går inte ens mot rött, så jag säger åt mig själv att fortsätta, att leva på ett tag till så länge reskassan och semesterdagarna räcker, för än finns det mer kvar att upptäcka. Vi hörs om jag hinner, annars får ni hänga med här.

tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo tokyo

Den enda gula kvadraten i ett hus av släckta rutor

Det var en tisdagskväll och vi stod i gatukorsningen utanför teatern, människor som sett samma konsert ringlade sakta ut, jag hälsade på två, sedan tre till och så ett par andra, det var känslan av att alla var där, alla hade sett samma sak och nu hade vi brutit upp och gjort oss redo att säga hejdå, försökt flera gånger men det tycktes som om munnarna bara gick, det fanns hela tiden mer att säga och musiken och textraderna vi nyss upplevt hade bosatt sig i bröstkorgen, det var något de ville tala om, en känsla att bevara och hålla fast i, kulturen som en motreaktion och en stöttepelare, ett tvärtom i ett frivilligt blundande love is blind-samhälle, i en tid där så mycket är så dumt, hej smalnorm våldsbrott köpkraft gala jag blir galen och under den djupblå himlen gjorde vi ett nytt försök att ta farväl, skiljas åt varsina håll, den sträckta skrapan framför mig och jag tänkte att höga byggnader och stora städer ovanifrån säger mig så lite, inget med en skybar berör mig, håll mig på marken och låt mig sväva i tanken och väl hemma så drabbades jag av nattens förbannelse, den som säger att sömnen är en tråkig parentes man kan strunta i så jag lät bli, stannade uppe och gled omkring i trivseln som uppstår i sovande kvarter, att vara den enda gula kvadraten i ett hus av släckta rutor, smyga fram på parketten och vattna blommorna läsa tidningarna skrubba fogarna vika tröjorna bada fötterna på en tid att ångra dagen därpå, men det var då och nu är nu och jag har alltid varit en nattuggla säger jag och du tittar på mig och säger att du förstår precis, att nätterna drabbar dig också och jag ber om ursäkt på förhand för mitt dåliga inflytande, en annan gång ska jag bli en morgonmänniska och tv-tittare, en sådan som sätter punkt både i texter och för dagen och jag tänker på hon som blev tipsad om min blogg och skrev att hon läst men inte fattade grejen alls tyvärr och är inte det en komplimang va att i dagens välpaketerade tidsanda vara helt obegriplig, jo jag blev glad måste jag erkänna och visst förstår jag att det gör mig pretentiös och förmer men stäm mig då, gärna i g-moll (förlåt) jag vill bara att det ska vara något mer något annat något som sticker ut och känns, kanske inte tusen nålar men i alla fall fem, okej jag kan sluta när jag vill men ett litet tag blir jag kvar, måste lyckas greppa aprilkylan förstå varför våren dröjer, kanske behöver jag hänge mig fullt och totalt låta den svala lyften fylla lungorna till ljudet av helikoptern ovanför, surr surr surr som sorlet utanför salongen den där tisdagskvällen ni vet.

Ett år en evighet en skärva av tid

månen


Månen är en tunn skärva som hänger över höghusen och jag har fyllt armarna av liv lagt det tätt intill och sjungit mina mildaste sånger för att skapa ro utan åror utan att fälla tårar och hemma på dörrmattan har traven med dagstidningar växt sig oändlig är tiden som går sida för sida tätt intill nästintill vill ha dig nära bilda hög bygga torn och midnattsmörkret fyller lägenheten när jag vandrar genom dess rum flyttar saker ställer i ordning viker undan och dukar mitt eget frukostbord lägger juicen på kylning gör det extra fint för mig för att jag kan för att jag vill och kanske har jag lärt mig att om inte jag så vem jag får och jag ska det var jag som åkte till Rom som tog stegen och sprang som målade taken och öppnade fönstren som övervann bergen och åkte till havet som köpte biljetten och skrev smsen som kände allting som ryms i ett år en evighet en skärva av tid min att forma min att fylla med liv ja må jag leva idag och många andra dagar.

När springa blev kul

springa

Det är något med att läsa om folks träningsresor som får mig att känna ”kul för dig, men…”, för ja, så intressant är det ju inte. Eller det kanske bara är jag som tänker så och förmodligen är det därför jag har dragit mig för att skriva om min löpning, även om det är ett ämne som dyker upp lite då och då. Egentligen vet jag inte ens om jag ser mig själv som en tränande person. För tillfället tycker jag bara om att springa, ganska ofta och ganska mycket. Det känns bra och gör mig glad och jag gillar att känna att jag blir bättre.

Just det är nog lite av en nyckel. Tidigare sprang jag då och då, oftast runt fem kilometer och vid några få tillfällen en mil. Jag försökte springa snabbare varje gång men kände inte direkt att jag blev bättre. Så kom en försommarkväll förra året då jag satt och scrollade och fastnade på några TikToks från tjejer som var ute och sprang. Det var långa sträckor, ofta en eller två mil, och de fick det att se kul ut.

Där och då bestämde jag mig för att prova att springa på ett nytt, mer dedikerat sätt. Så jag öppnade appen Nike Run Club som jag redan använde för att tracka mina korta försök till löprundor och klickade in på deras träningsprogram för 21,1 km. Samma kväll sprang jag det första passet i schemat och sedan fortsatte jag under sommaren. Den 9 september deltog jag i mitt första halvmaraton och benen bar hela vägen. Att springa hade plötsligt blivit kul. Sedan dess har jag fortsatt, i perioder mer eller mindre dedikerat, men alltid med en bra känsla.

springa


Vilken app använder du?
Jag använder Nike Run Club, både för att tracka själva rundorna jag springer men också för att ta del av deras träningsprogram. Den kostar inget och har massor av olika löppass man kan göra. Just nu kör jag halvmaratonprogrammet igen som sträcker sig över fjorton veckor. Varje träningsvecka består av fem olika pass, men jag brukar känna mig nöjd om jag hinner med fyra av dem. Oftast gör jag ett recovery-pass (lugn löpning) på måndagar som jag kombinerar med styrketräning för att förebygga skador. Sedan gör jag två olika speed run-pass (intervallträning som kan vara tröskelpass, fartlek, backträning osv) under veckan. Den här typen av träning gjorde jag aldrig förut men det är nog absolut den som har hjälpt mig att bli bättre. Till sist gör jag ett långpass på 10-20 km och det brukar jag oftast springa under helgen.

springa


Vad har du för utrustning?
Det bästa med att springa är ju att man inte behöver så mycket grejer, men med det sagt kan dock löpning verkligen bli en materialsport om man vill. Jag springer i ett par Adidas Ultraboost vilka jag gillar mycket, men jag skulle behöva köpa ett par nya skor. Helst en halv storlek större, hälsar mina tår. För att hålla koll på tid och distans använder jag Nike Run Club-appen, antingen i telefonen och/eller på min Apple Watch. Med klockan håller jag också koll på min puls, även om jag sällan kollar så mycket på den under själva träningen. Jag blir alltid väldigt varm när jag springer så direkt det blir lite högre temperaturer ute har jag gärna shorts, sport-bh och linne. På vintern brukar jag ha långa tights, långärmad tröja i merinoull med en funktionströja under och en vindjacka. Året om kör jag tunna, höga ullstrumpor eftersom det är de som ger mig minst skoskav. Är det varmt och jag ska springa långt brukar jag ha en löparväst med vattenbehållare, annars har jag bara ett flipbelt för telefon, nycklar och hörlurar. Ganska ofta har jag en keps på huvudet, men några snabba solglasögon har jag inte köpt än, det kanske kommer.

Vad lyssnar du på när du springer?
Om jag ska springa långt gillar jag att lyssna på podcasts. Då tänker jag mer på vad de pratar om än på att jag faktiskt är ute och springer. Vid kortare pass brukar jag välja musik i lite högre tempo, men ibland kan jag också ta något lugnare album som jag är sugen på att lyssna in mig på. Jag har ännu inte blivit en sådan som springer utan hörlurar och bara lyssnar på naturen och stadens brus, kanske händer det en vacker dag.

springa


Vilken är din bästa löprunda?
De bästa löprundorna är de på sommaren som avslutas med ett dopp. Det finns knappt något härligare än att springa rakt ut i havet och svalka sig när man är klar – där och då blir man hundra procent levande. I Stockholm gillar jag att springa ute på Djurgården även om vägen dit från min lägenhet är lite tråkig och ganska trång med mycket folk och trafik. Runt Årstaviken är också trevligt och alltid nära tillhands. Något jag skulle vilja bli bättre på är att upptäcka nya platser genom att springa. Jag ser till exempel fram emot att packa ner mina löparskor i resväskan när jag åker till Japan.

Har du något lopp du tränar inför?
Just nu har jag inte bokat något lopp, men jag funderar på att springa halvmaran igen. För stunden känns det okej att inte träna inför något särskilt utan bara springa för min egen skull och för att bli bättre.

springa


Springer du själv eller med andra?
Jag springer nästan alltid ensam men har som mål att bli bättre på att springa i grupp eftersom det är kul att träffa andra och skönt att få lite draghjälp. Det gäller bara att planera in det väl. Hittills har jag fått till ett löppass med You Run Girl och hoppas på att det kan bli fler.

Har du något tips till den som vill börja springa?
Ja, spring lugnt och långsamt i början. Alltså så att det nästan känns lite överdrivet sakta, men då orkar man mycket längre. Gör också olika slags löppass. Jag trodde först att intervallträning innebar att man sprang jättesnabbt och sedan pausade lite däremellan, men i speed run-passen jag gör är det extremt sällan som jag ska springa mitt snabbaste. Istället får man öva på att hitta sina olika nivåer och tempon (för ja, man har fler än ett). Och kom ihåg att det är okej att stanna för att fota en fin blomma eller utsikt, så bråttom har man sällan. Plus att ett par godisar i fickan kan vara bra motivation och energipåfyllning.

Elva saker jag vill göra i april

vårkväll


1. Klä mig extra kul
”Från och med nu blir det extra mycket knödel”, väste jag till mig själv här om dagen. Väderoptimisten i mig längtar efter att ha sportiga shorts med dressad kavaj, knästrumpor (både halvtransparenta och tjockare) och så har jag införskaffat ett par riktigt fulsnygga solglasögon.

2. Fira min födelsedag
April betyder födelsedagsmånad men jag tänker att jag begränsar firandet till max en helg. Just nu består min plan i att sätta mig på en lämplig bar och skriva ”kom hit och ta ett glas med mig om ni vill” och så håller jag tummarna för att folk kan och vill dyka upp. Plus att jag nog ordnar en liten hemmamiddag. Meny ännu oklar, kanske smörrebröd? Kanske en stor pasta och tiramisu? Kanske en ostig paj, krispig sallad och gräddtårta?

3. Gå till Reimersholme vinbar
Det känns bara som en trevlig, vårig grej att göra. Traska över bron hand i hand, dricka något lagom grumligt funky vin, prata om det senaste som skrivits på kultursidorna, citera en konstig tweet, äta oliver, ta ett glas till.

4. Springa långt, långt utomhus
Jag fortsätter att knata vidare på mina löprundor. Matar benen med kilometer och känner hur det successivt går lite, lite bättre och lite, lite lättare. Under april håller jag tummarna för många soliga söndagar så att jag kan springa behagliga långpass. Kanske ha shortspremiär till och med?

5. Gå på konsert och teater
Ingen månad utan lite kultur. I april ska jag gå på spelning med Jonathan Johansson och så ska jag se Svindel på Dramaten. Egentligen skulle jag gått på den redan i mars men premiären blev framflyttad.

6. Laga roliga sallader
Efter en lång vinter vill min kropp ha grönsaker så jag fyller korgen med allt färgglatt inne i matbutiken. Sedan gör jag en dressing på olivolja, citron, dijon och örter, hackar ner torkade aprikoser och salta mandlar, toppar med smulad vitost, fyller på med oliver och inlagd citron, kastar i en näve brödkrutonger… ni förstår.

7. Ta igen tid med Malin
Min kompis Malin fick för sig att tillbringa vintern i Köpenhamn. Kul för henne, mindre kul för mig, men nu är hon snart tillbaka i stan och då ska vi ta igen all förlorad tid. Min plan är att vi bara sätter oss på Café och avverkar timme efter timme i ett konstant surr.

8. Planera resan till Japan
I mars 2020 skulle jag och ett par kompisar åkt till Japan och firat våra 30-årsdagar, men bara någon vecka före avfärd fick vi ställa in resan på grund av ett virus som hade börjat sprida sig. Planen var att åka till hösten istället, inte visste vi då att det skulle ta flera år för gränserna att öppna och för oss att hitta nya passande datum. Men i maj åker vi och blir borta i två och en halv vecka. Jag är så peppad! Det mesta är redan bokat (8 dagar i Tokyo, 4 dagar i Osaka & Kyoto, 4 dagar vandring längs Kumano Kodo-leden) men lite mer planering finns att göra. Senast jag var i Japan var 2016 så de flesta av mina tips är kanske lite daterade. Om någon har varit där mer nyligen får ni gärna komma med råd kring sådant vi inte får missa.

9. Gå i second hand-affärer
Sellpy i all ära, men den senaste tiden har jag känt mig sugen på att handla second hand i fysisk form. Gå och bläddra i butiker och snubbla över något jag inte hade någon aning om att jag letade efter, prova hundra par jeans i jakten på de perfekta och kunna syna sömmar och tyger in i minsta detalj.

10. Fota upp min analoga kamerarulle
När jag åker till Japan vill jag ha med min analoga kamera och en helt ny rulle i den, så därför har jag gett mig själv i uppdrag att fota upp den som sitter i nu. Jag tror att jag har ungefär åtta bilder kvar vilket inte borde vara så svårt att lösa, jag måste bara komma ihåg att ta med den hemifrån.

11. Ta årets första dopp
Är det i april vi plockar upp traditionen igen med morgondopp på onsdagar och termoskaffe på bryggan? Jag hoppas det.

Meiji jingū


Lista med inspiration från Flora.

Myten om den kravlösa påsken

Folk tycks vara besatta av att berätta om hur mycket de älskar påsken för att ”den är så kravlös, allt är så härligt!” Och med största sannolikhet har även jag gjort mig skyldig till klyschan men i år kom jag tillbaka hem med en lätt känsla av besvikelse. Visst, jag har haft en trevlig påsk där jag fått umgås med min familj och äta sill, men fyra dagar av ledighet försvann i ett nafs och lämnade ett stråk av jaha, det var det.

Kanske lurades jag av klyschan och ställde för lite krav på påsken i år? Vädret bjöd inte på några ljuvliga sitta ute i solen-stunder, det blev inga långpromenader bland vitsippebackar eller genom fårhagar. Jag hann inte till kyrkan och lyckades inte se 70-talsmusikalen Jesus Christ Superstar. Det byggdes inga pussel (om man inte räknar tvåbitarspusslen som jag lade med min systerdotter) eller spelades några brädspel. Jag bytte knappt om till finklänningen jag tagit med, tog nästan inte en enda bild och gömde inga ägg. Istället scrollade jag mitt Instagramflöde, spelade det dumma mobilspelet 2048, tittade på Miraklet i Gullspång och läste. Om nätterna drömde jag stressade drömmar om jobbet. Där gick allt åt skogen men större delen av dagarna tillbringade jag inomhus. Jag var en ytterst medioker påskfirare i år och nu ångrar jag mig.

Uppenbarligen är det inte en kravlös påsk jag ska ha. När den består av fyra korta dagar kan den inte vara till för att försummas. Hade jag fått göra om allt hade jag fortfarande åkt och hälsat på min familj såklart, men innan dess hade jag börjat med en liten påskdrink tillsammans med vänner på skärtorsdagskvällen. Jag hade tagit fram 1000-bitarspusslet på långfredagen och lagt telefonen att vila i väskan så gott som hela helgen. Burit en påskgul skjorta med kjol och nästa dag en nystruken klänning tillsammans med de bruna inneskorna i sammet. Jag hade släpat mig iväg på midnattsmässan eller påskdagsgudstjänsten och föreslagit en långpromenad i ett naturreservat (och självklart hade vädret i min reviderade påsk varit mycket bättre än i verkligheten). Jag hade inte ägnat en tanke åt jobbet och jag hade ätit exakt lika mycket sill och kramat om mina syskonbarn lika ofta som jag faktiskt gjorde.

Nu är påsken över och förbi och utanför mitt fönster samlas drivor av snö. Vinden tjuter i ventilationen och det känns mer som januari än april. Kanske är det ett tecken på att jag snart får en ny chans att göra lite mer av allt det där härliga? Styra upp några kravfyllda, underbara dagar där saker händer och blir som jag tänkt mig. Jag ska bara låta stormen bedarra först.

Hur var er påsk? Hoppas att den var fin och alldeles lagom kravlös.

Rosa fönster, vårens tvekan och allt som kom emellan

snödroppar

Hej hej, hemskt mycket hej. Jag har tänkt att jag ska skriva det här inlägget i ungefär en veckas tid men det är som att det hela tiden har kommit saker emellan. Exempel på sådana grejer kan vara: en prenumeration på DN som inte bara väcker mig 02:30 genom att dunsa in på mitt hallgolv utan också får mig att på ett Pappa Åbergskt vis vilja lägga mig raklång på soffan med både kultur-, sport- och nyhetsdelen i knät när jag kommer hem från jobbet. Det kan också vara en bokad karaoketid kl 19:15, inte för att det var den enda tid som fanns utan för att det finns något väldigt kul i att intensivt och dedikerat mötas tre personer i ett litet rum direkt efter arbetsdagens slut och sedan skråla med stor inlevelse i nästan två timmar. Och så allt det vanliga då: tvätten, disken, maten, sömnen, städet, springet, jobbet, hunden, katten, glassen, okej stryk de tre sista.

hemma hemma

Jag håller fortfarande på och gör om hemma och har nu kommit till segmentet kring textilier där jag ska byta matta (ni ser kanske inte spåren av en halvliter kryddstark orangeröd nudelsoppa som landade på den men ni ser i alla fall den där tunna, repade kanten som fransar upp sig lite mer för varje dag). Sedan är jag i valet och kvalet kring ifall jag ska hänga upp gardiner vid sängen som en liten avskärmande tygvägg. Det kan bli fint men det kan också bli en väldig massa tyg som bara hänger (ni bara: ja det är så gardiner fungerar). Och som vanligt är frågan vilken matta, vilka gardiner, vilka soffkuddar? Hur kan kläder vara så enkelt och inredning så svårt? Hjälp.

agnes agnes

Vad som är enkelt dock: hoppa på tåget till Uppsala, promenera trettio minuter från stationen, komma hem till min systerdotter och leka. Läsa boken med rim, äta plättar till middag, köra med bilarna, ta på pyjamasen med korvar, vinka i fönstret och åka hem igen.

måla måla

Lite mer halvkrångligt är att måla fönster, de har så många fler delar än man först tänker, men det blir också lite otippat och kul. Det svåra är bara att bestämma när man ska sluta, räknas elementet som fönster, nej väl? Kan jag undvika att måla element så vill jag nog göra det.

måla

Jag gillar i alla fall hur det rosa förstärker solnedgången och gör den mjukare, varmare och mer livfull. I takt med att sommaren anländer tänker jag att det kommer bli ännu mer effektfullt.

måla måla

Nu matchar i alla fall både dörrar och fönster i färgen old rose och jag tänker att jag ska ställa undan kassarna med målargrejer för ett tag.

filminspelning filminspelning

I slutet av förra veckan var jag på reklamfilmsinspelning. Det var långa dagar omgivna av en massa människor, sladdar, tejprullar, kameror, monitorer och fika.

filminspelning filminspelning

På grund av platsbrist satt jag och mitt team en hel dag i en avstängd bastu med utsikt över havet och tittade på en skärm och godkände regi via en walkie-talkie. Vinden ven utanför och regnet smattrade mot rutorna men med tillräckligt stora lampor kan man fejka ett varmt dagsljusinsläpp. Kanske är budgetvarianten av att ställa en sådan lampa utanför sitt fönster mellan oktober och mars att måla insidan av det rosa.

ballonger

Den sista scenen för dagen var ett kalas så när vi skulle åka tillbaka mot stan fyllde vi hela bilen med heliumballonger. Jag som skulle gå på fest plockade med mig ett stort knippe och gav till födelsedagsbarnet. ”Grattis! Och förlåt om jag luktar furu, jag har suttit i en kall bastu hela dagen”, sa jag. Sedan åt vi tårta och drack bubbel och när vi gick hem blåste det sådana starka kastvindar att vi fick hålla hårt i halsdukarna.

stockholm stockholm

Dagen därpå var en vårig illusion. Soligt och ljuvt men ack så kallt. Känner ni till fenomenet med star-urar förresten? Enligt gotländsk sed ska det från starens ankomst i januari, februari någon gång, ske sju star-urar innan våren är här på riktigt. Det vill säga sju lågtrycksperioder med högtrycksperioder emellan. Sedan jag fick lära mig det har det blivit lite enklare att acceptera de plötsliga snöfallen som kan uppstå i mars. Varje sådant tar oss nämligen närmare den riktiga våren. Nu tror jag att vi precis klarat den fjärde star-uren i Stockholm, så bara tre kvar. Håll ut!

sadia sadia

I söndags kväll fick jag slå mig ner i Sadias vardagsrum och äta middag. Det borde man alltid göra på söndagar. Jag tänker på Sardellen och hennes stående pasta med tomatsås-middagar som hon brukar bjuda in till. Ett så genialiskt koncept i all sin enkelhet, ändå känns det som att söndagskvällar är en mycket bortglömd tid för inbjudningar i min värld. I alla fall så sågs vi där hemma hos Sadia för att boka resan till vår vandring i sommar. Den blir i Pyrenéerna, så nu ska vi bara lyckas tåga oss ner till Frankrike.

café

Just det, en sista sak som också kom emellan tiden och det här inlägget var att jag gick till café efter jobbet med avsikten att skriva det här men så började jag läsa en bok istället och det var så trevligt att sitta där och vända blad efter blad med en kanna te så nästa dag gjorde jag samma sak igen och ja, nu är det ju ett rent under att det här inlägget blev av för vet ni hur mycket te det finns att dricka och hur många böcker som måste läsas? Åh. Men jag hoppas att vi hörs snart igen.

En lista på tre

Kommer ni ihåg förr i tiden i bloggvärlden när man skickade runt olika utmaningar till varandra? Det känns som ett helt utdött fenomen men jag kom att tänka på det idag när jag läste Floras blogg och hon uppmuntrade sina läsare att svara på ett gäng frågor i kommentarsfältet eller på sin egen blogg. Utmaningen var ju såklart inte enbart riktad till mig, men jag kände mig manad att skriva ner mina svar, så här kommer de.

hemma

Tre saker jag har skjutit upp

1. Att planera påsken. Jag skyller det helt på att jag inväntar att andra i min familj ska sätta sina planer så att jag kan anpassa mig efter dem eftersom jag är mest flexibel och har kortast resväg.

2. Att köpa nya löparskor. Mest för att det är dyrt och för att jag inte vet vilka jag borde ha.

3. Att bära ner de två kassarna med målargrejer som har stått i hörnet av mitt vardagsrum i en halv evighet. Det dyker ju upp nya saker att måla hela tiden, men nu är jag snart klar. Tror jag. Kanske.

vårmat

Tre saker jag längtar efter

1. Första uteserveringsstunden med sol i ögonen och något kallt i glaset.

2. Vårmat. Grön sparris, pocherat ägg, gravad lax, dillstuvad potatis, rökta räkor, rädisor, örtaioli, smörgåskrasse, matjessill, smörrebröd.

3. Skatteåterbäringen. Den blir ett trevligt tillskott i vårbudgeten. Kanske får en del gå till nya löparskor.

stadsbiblioteket

Tre saker som gör mig glad

1. Mailet från biblioteket som berättar att en bok som jag reserverat står och väntar på mig.

2. Att min systerdotter lärt sig säga ”moster Julia”.

3. Alla trevliga kommentarer som dyker upp här inne. Eller ännu mer surrealistiskt: när någon kommer fram till mig och berättar att den läser min blogg. Blir alltid lika chockad men glad.

sockerkaka

Tre saker jag vill rekommendera

1. ICA Basics sockerkaka, skivad i centimetertjocka skivor, förvarad i frysen. Jag brukar ta en skiva eller två direkt ur frysfacket och äta till en kopp kaffe eller te.

2. Abundo. Jag hade ett abonnemang där förut och nu är jag sugen på att ta upp det igen. För knappt 300 kronor i månaden får man gå på en massa kulturevent (om man bor i Stockholm eller Göteborg). Jag tror man kan få testa en månad gratis om man använder den här länken, men obs det är inget samarbete, bara ett tips i all kulturell välmening.

3. Salvan LHP. Det är en liten tub med antiseptisk kräm som gör att sår läker snabbare. Funkar bra på skavsår eller andra små sår och är en stapelvara i min medicinlåda sedan ett par år tillbaka.

höstens höst

Tre saker jag vill göra snart

1. Ha en hemmamiddag som smyger över i en festlig hemmakväll.

2. Lägga undan vinterjackorna, kängorna och stövlarna.

3. Åka till havet. Vill alltid till havet.

Helgen som gick vecka 9

min helg


Det är fredagseftermiddag och veckans sista möte har precis rundats av. Datorernas lock stängs igen, kaffekopparna staplas till travar. ”Är det någon som vill gå och ta ett glas?”. Jakande svar runt skrivborden och vi klär på oss jackorna och beger oss till vår närmsta bar. Tyvärr ligger den i Mall of Scandinavia, en plats med väldigt lite själ och väldigt många flimrande videoskärmar, färgglada lampor och fredagströtta barnfamiljer, men vem bryr sig om trivsamma miljöer nu. Vi går in på en av restaurangerna och slår till på aw-erbjudandet: en flaska cava för 220 kr. Den placeras mitt på bordet och min spanska kollega lyfter flaskan ur hinken, granskar etiketten som säger Campo Viejo och konstaterar krasst ”In Spain this cost like 2 euros…” Sedan förfäras hon över att vi glömmer att nudda glasen i bordet innan vi dricker när vi skålar. ”Now you will get bad luck!”. När cavan är slut åker jag hemåt. Föga förvånande är det ingen annan i huset som bokat tvättiden 19-22 en fredagskväll så jag snor åt mig den och bär mina Ikea-kassar med lakan och handdukar ner i tvättstugan. Egentligen är jag sugen på pizza men i kylen står en portion hemrullade vegofärsbullar i tomatsås, så jag kokar pasta och äter dem framför datorn. Resten av kvällen varvar jag med att rensa garderoben, springa till tvättstugan och lyssna på podcasts.

På lördagsmorgonen vaknar jag hyfsat tidigt men ligger kvar och läser innan jag scrollar tre dagar av inlägg på Instagram i kronologisk ordning och funderar på hur inspirerande det faktiskt är. Efter det bestämmer jag mig för att gå upp och äta frukost. Jag brygger en dubbel espresso i min lilla mockabryggare, kokar ett ägg i sex minuter och trettio sekunder, skär två blodapelsiner i klyftor samt lagar havregrynsgröt med jordnötssmör och jordgubbssylt på toppen. Sedan får jag för mig att jag ska måla om mitt fönster så jag ägnar en god stund åt att maskeringstejpa alla lister och rutor innan jag till sist börjar stryka på grundfärgen. Tyvärr har jag förträngt att tre plusgrader är ett rätt dåligt väder att måla fönster i då kylan gör att rutorna immar igen och färgen torkar långsamt, men det är bara att slutföra processen och det illa kvickt för nu är klockan plötsligt efter två. En snabb dusch senare står jag och stress-steamar min beiga overall som jag tänkt ha på mig och strax därefter är jag utanför dörren och på väg nedför Götgatan. Vid Slussen inhalerar jag en kexchoklad i fem tuggor innan jag möter upp N och vi beger oss till Fotografiska. Där ser vi fem olika utställningar och jag inser att jag tycker att selfies som uttrycksform är tråkigt och att fotokonst lätt kan bli lite statiskt, men att en bra hängning kan lyfta fram verk på ett fängslande sätt och att Kary H. Lasch verkar ha varit en intressant prick. Vi äter middag i restaurangen med utsikt över Skeppsholmen och vår servitör har en komisk finess men det är oklart om hon vet om det själv. När mörkret har sänkt sig går vi hem till min vän Sadia och firar att hon klarat sin specialist inom neurokirurgi. Hon bjuder på fyra sorters tårta och oändliga glas bubbel och vi blir sittandes i hennes vardagsrum en bit in på småtimmarna och pratar om klassisk musik, synen på Sverige och konsten att jobba lagom hårt och dedikerat.

Söndagen anländer med en ljusgrå himmel utanför det grundmålade fönstret som äntligen har slutat att imma igen. Vi lyssnar på Godmorgon världen och jag konstaterar att jag har nästan lika svårt för politisk satir som för selfie-konst. Precis som förra veckan lyckas vi dra igång brandlarmet genom att rosta levainbröd för hårt och jag funderar på om det är rosten, brödet eller mitt ofokus som är det faktiska problemet. Halva köksbordet fylls av Svenska Dagbladets sidor och vi gör ett quiz där man ska lista ut ifall textraderna är skrivna av William Shakespeare eller Taylor Swift. I Perfect Guide-bilagan läser vi om Agri Ismails helg och jag får för mig att jag ska skriva en liknande text om min, vilket jag faktiskt gör sedan. Min löpträningsapp berättar för mig att jag ska springa 13,1 kilometer idag och jag har ingen ursäkt till att inte göra det så jag snörar på mig skorna och ger mig ut. Till sällskap har jag en BBC-podcast om svampar och jag försöker greppa hur nätverken av mycel fungerar samtidigt som jag springer över Västerbron. Framåt kvällen bestämmer jag mig för att gå på mässan i kyrkan som ligger ett stenkast bort och några minuter innan kyrkklockorna ringer in slår jag mig ner i kyrkbänken och drabbas av en ödmjukhet inför alla andra som också är där. Väl hemma igen lagar jag en stor skål nudlar med svartkål, ägg och majs innan jag sätter mig och går igenom alla de tips på vandringsleder som jag fått efter att ha ställt frågan på Instagram. Jag beslutar mig för två favoriter som jag läser in mig på lite mer för att kunna presentera dem för mina vänner på morgondagens middag. Sedan gör jag en stor kanna pepparmintte, tar fram ett nytt dokument i anteckningar för att börja återberätta min helg och här är vi nu.