Allt är text / Text är allt

I omklädningsrummet på gymmet hör jag en kvinna använda uttrycket ”glida in på ett räkskal”. Jag fnissar lite inombords åt det nyskapade idiomet.

❧

Jag läser en stund på pendeltåget på väg mot kontoret. Strax innan Solna, på sida 94, fastnar jag för några rader.

”Eftersom vi förändras under vår existens måste vi ständigt ompröva våra ståndpunkter… Man måste i första hand försöka förstå, endast i andra hand vara kritisk.”

I första hand vara människa, i andra hand kritiker. Är det därför internet är så irriterande ibland, för att vi alltid letar fel hos varandra.

❧

Mina senaste sökningar på Google:

Dualit brödrost
Sommartid 2026
Desloratadin
Loreal telescopic extensionist mascara
Ellas kapell
Kommod med tvättställ 50 cm
Fujifilm x100
Aubergine näringsvärde
City slicker
Ebba Busch så ska det låta
Hyra lätt lastbil

❧

Jag sms:ar Sardellen för att diskutera vårmode. En intensiv dialog om skor, miu miu och färgskalor tar vid.

J: Jag är väldigt sugen på plagg i siden.
J: En liten klänning och en kappa gärna
S: Otroligt snyggt ja.
S: Har nog en ganska bra garderob nu som funkar både till vardag och fest. Men lite nya detaljer: tights, sjalar osv känns kul.
J: Jag känner att jag hade bra högtidsstil, men kanske överdoserade lite på sammet vid jul. Svårare nu när det fortfarande är vinter men inte samma stämning.
S: Provade en miu miu-klänning second hand för några veckor sedan och blev jättesugen på att ha mer tema bakelse.
J: Den var jättefin!
J: Miu miu känns väldigt inne och vårigt
S: Visst! Älskar!
S: Köpte ett par siden-boots i mörkblå på rean som är otroliga
J: Sidenboots! Visste inte att jag ville ha det, men nu vill jag det.
S: Du vill absolut ha det
S: Jag vill absolut ha fler
J: Jag vill ha en sån där liten påsväska i siden också
J: Det måste ju gå att hitta vintage
S: Tycker miu miu har jättebra färgskala just nu
S: Grå dimblå puderrosa mossgrön
S: + klarröd mörkblå såklart
J: Mycket fint! Också många detaljer med broderier, stenar och glitter
J: Jag funderar på vad som ska få ersätta mina loafers i vår
J: Vill ha nätta sneakers
J: Men också något mer
S: Jag vill ha dom här, men kmr obvs inte köpa…
J: Balettsneakers!
S: Är som vanligt inne på balett
J: Alltid rätt
S: Hur underbara
J: Fantastiska
S: Nu börjar min träning snart
S: Men pratar gärna mer om detta!
J: Ja! Samma här!
J: Lycka till med träningen!

❧

På fredagen skriver jag ett mail till min vän.

Äntligen, här kommer det första manusutkastet! Jag kan komma på tusen grejer jag skulle vilja ändra/förbättra/göra om, men det får bli till nästa version. Nu släpper jag den här för en liten stund.

Sedan bifogar jag ett dokument på 171 sidor och undviker att klicka på knappen ”Dra tillbaka” som frestande dyker upp i mailklienten. Efteråt en märklig känsla av tomhet, att inte ha dåligt samvete för att jag inte sitter med texten, att fundera på om jag borde skriva på något annat.

Vårvinter – den femte säsongen

Det är den första mars och utanför fönstret har snön smält bort, kvar finns bara gruset som sätter sig i sulorna och sprätter runt ens fötter. En ny period har sakta börjat att ta vid, men nu gäller det att vara försiktig. Det är en styggelse att räkna med vår i mars, det gör en bara besviken. Än är det långt kvar, men i ett försök att blidka mig själv har jag valt att tänka på den här perioden som den femte säsongen: vårvinter.

Det är nu börjar vi räkna starurar. Enligt gotländsk tradition ska det efter starens ankomst komma sju lågtrycksperioder, det vill säga bakslag med urväder, följt av högtrycksperioder mellan, innan våren är här för att stanna på riktigt.

I de norra delarna av landet har jag förstått att vårvintern är ett etablerat uttryck för säsongen av soligt väder i mars och april då snön fortfarande ligger kvar. Här längre söderut har vi inte riktigt någon motsvarighet, men kanske att vi skulle behöva det för att göra den långa övergången lite lättare. I år ska jag i alla fall skaffa mig min egen variant.

För mig är vårvinter perioden av att fortfarande ha sin vinterkappa och halsduk, men istället för mössa kan man ha keps eller basker och de tunga bootsen får ge plats för sneakers. Det är tiden då jag äntligen kan börja springa längre löppass ute, utan att behöva riskera att halka, efter att ha kämpat på inne på gymmets löpband hela vintern. Det är insikten om att det börjar vara ljust när jag vaknar och faktiskt också ljust när jag går hem från jobbet vid klockan fem.

Det är tiden då man kan sitta ute mot en husvägg i solen och ta en kaffe. När snödropparna börjar krypa upp längs Årstaviken och man köper hem någon kvist som sedan får stå och knoppa i inomhusvärmen. Det är en tid av att lämna den mörka vinterkostymen som det är så lätt att fastna i efter jul och nyår och istället börja plocka fram pastellfärgerna. Att gå från 100 den till 40 på strumpbyxorna. Små men märkbara skillnader.

Det är känslan av att sakta krypa ur sitt ide och vilja hitta på saker, även efter jobbet på vardagarna. Det är lite färre ulltröjor och mindre av lager på lager på lager. Ett infall av att dutta på sig parfymen som doftar blommigt och lätt av ros, färgglada strumpor i nätta loafers och att lägga solglasögonen i väskan innan man går hemifrån. Det är vetskapen om allting som väntar, känslan av nedförsbacken som snart kommer att ta vid.

Det är den första mars och det är kanske inte vår, men det är i alla fall vårvinter

Vad jag köpte på bokrean

Det är bokrea, hurra! Höjdpunkten för alla oss töntar som gillar att sitta med näsan nedstucken i en bok, nej förlåt jag skojar. I morse var jag förbi Söderbokhandeln innan jag gick till jobbet. De har 40 % rabatt på hela sitt sortiment under dagen, vilket gör det till ett perfekt tillfälle att fylla på bokhyllan. På lunchen tänkte jag kila förbi Hedengrens och se om de har några rester kvar och så har jag kompletterat med några köp från nätbokhandlarna också.

Mycket av det jag läser lånar jag från biblioteket, så jag ser bokrean som en chans att köpa på mig de titlar jag verkligen gillade och vill ha hemma i min egen bokhylla. Sedan slinker det såklart ner ett par böcker jag är nyfiken på och tror att jag kommer att tycka om. Det här är vad jag köpt i år.

Böcker jag läst, gillat och därför vill äga

När bror dör – Emilia Aalto
En bok som är lika delar smärtsam och livsviktig. Här finns en historia som är omöjlig att värja sig för, som letar sig in och drabbar mig hårt. Och samtidigt: språket så enkelt och rakt, så knivskarpt bra.

Albertineutredningen – Anne Carson
Allt som Anne Carson gör vill jag läsa och äga, så är det bara.

Body double – Hanna Johansson
Ett imponerande, tätt romanbygge tar sin form över sidorna. Språket är lätt, detaljrikt och målande. Världarna hypnotiska, fascinerande sammanflätande. Här finns en febrig, filmisk stämning som får mig att längta efter att få gå hem och läsa när jag sitter på en middag med mina vänner. PANG.

Den vita boken – Han Kang
En meditativ liten bok som jag läste i en sittning. Vilsam i vintertid.

Röd galla – Donia Saleh
En bok som inte värjer sig för något, som är rak och rå och äkta. Donia Salehs språk är imponerande nära och poetiskt vackert att det gör mig en smula avundsjuk, för så här vill jag också kunna skriva.

Mjölkat – Sanna Samuelsson
En stilsäker debut som inte räds det smärtsamma, illaluktande och blottande. Skildringar av barndom och lantbruk vävs samman med nutidens roller att fylla. Jag gillar hur den vågar vara både uppgiven och politisk.

Den sista människans leende – Axel Winqvist
En diktsamling som är både vacker och dystopisk, storslagen och hudnära. Jag insåg nu när jag skriver det här inlägget att jag visst redan äger denna bok, så uppenbarligen är den så bra att jag ville köpa den på nytt. Jag får hitta någon i min närhet att ge bort den till.

Böcker jag köpt för att jag vill läsa

4 x Erpenbeck – Jenny Erpenbeck
Jag läste Hemsökelse av Erpenbeck och gillade den otroligt mycket, så nu slog jag till på den här samlingen med den och tre andra böcker.

En vinter i Stockholm – Agneta Pleijel
Alltid svag för Pleijel, alltid svag för Stockholmsskildringar.

Kycklingoratoriet – Lucie Rico
Min vän Madde listade den här bland de bästa böckerna hon läste förra året och jag litar fullt på hennes smak, så nu vill jag också läsa.

Änglars bröd – Patti Smith
Kanske är detta vuxenversionen av Just Kids? Det vill säga den bok som lite poserande kommer att ligga på nattduksbord och bardiskar till allmän beskådan.

Spricktand – Tanya Tagaq
En bok jag fått tips om att läsa, både här i bloggen och via Vi läser. Det känns lovande!

Liken vi begravde – Lina Wolff
Wolff är alltid Wolff och den här boken blev ju en Augustprisvinnare dessutom. Alltså lite av ett måste att läsa.

Två helger i februari

Mina vardagar känns ganska ospännande just nu eftersom merparten av dem tillbringas i ett lysrörsbelyst kontorslandskap, men på helgerna händer det desto mer roliga saker. Låt mig därför ge en tillbakablick till de två senaste helgerna i februari, direkt från min kamerarulle.

Vi tjuvstartar med förra torsdagen då jag och mitt närmaste team på jobbet gick till restaurangen Nook för att äta middag och tacka av vår kollega Andrea. Godast var ostronen med tiger milk, blodapelsinsorbeten och pilgrimsmusslan, men tyvärr blev jag inte riktigt lika hänförd som tidigare då jag besökt dem. Kanske var det en dålig dag bara. Tur att sällskapet var perfekt i alla fall!

På fredagen drog jag på kulturkostymen för efter jobbet vankades det teater.

Jag, Nasim och Andrea gick till Dramaten för att se Das Kapital. Nu kommer den andra småkritiska recensionen i följd här, men jag tyckte att föreställningen var lite under förväntan. Det känns som om det fanns en större potential hos skådespelarna och att man hade kunnat ta ut svängarna mer i manus, nu blev det mesta lite väl tydligt. Jag känner mig kluven, för till viss del tycker jag att det är jättebra att fler går på föreställningar och stöttar kulturen, men ibland blir det i min smak lite väl kommersiellt och publikanpassat i vissa uppsättningar på de större scenerna. Så tuktas en argbigga var också alldeles för glättig och sociala medie-tillvänd i min mening. När jag ser scenkonst vill jag gärna att den är lite utmanande och erbjuder någon form av intellektuellt tuggmotstånd. Kanske får nästa besök bli på någon av de smalare scenerna?

Förra lördagen var det alla hjärtans dag. Jag inledde dagen med att gå till gymmet och springa samtidigt som jag kollade på damernas stafett i längdskidor. Höll på att trilla av löpbandet av förskräckelse när jag såg Ebbas vurpa, men det ordnade ju upp sig bra efter omständigheterna. Sedan tog Nawar och jag en sväng på Söder, kollade i färgbutiken och på Herr Judits, tog en kaffe på Café och spelade dart på gamla Marie Laveau som bytt namn till Troll och blivit sportbar.

På kvällen öppnade vi en flaska champagne och åt godis, sedan lagade vi ett långkok som fick bli tacos. En väldigt mysig och inte jättetraditionell alla hjärtans dag.

På söndagen vaknade vi till sol, sol, sol. Finns det något bättre än den spirande känslan av att ljuset är på väg tillbaka? Jag förstår att alla inte känner likadant, men inom mig pirrar det i alla fall!

Kaffe, tidning och OS – en perfekt start på dagen! Varsågoda att beundra vår temporära tv-lösning på en stol förresten. Den lär nog dessvärre vara kvar tills vi flyttar…

Efter en lugn start på dagen gav vi oss iväg för att sällskapa på en husvisning. Mäklaren beskrev huset som att det var i 95 procent renoveringsbehov, vilket nog stämde väl, de 5 procenten som faktiskt var okej var en diskmaskin och en värmepanna. På vägen hem till Hornstull igen promenerade jag förbi några snygga, grafiska fönster och sedan var det slut på bilder från den helgen.

Som tur var gick veckan snabbt och det blev fredag igen. Solen strålade när jag promenerade till jobbet längs Skeppsbron.

Svanarna var på plats och hade morgonmöte.

Utanför bankens lokaler hänger dessa lyktor som jag länge tänkt på som några muskulösa tomtar, men som efter lite djupare efterforskning visade sig vara kobolder. Det är ett slags underjordiska väsen från tysk mytologi som förknippas med gruvdrift, vilket känns logiskt med tanke på att huset tidigare tillhört Jernkontoret. Dagens Stockholmstrivia.

Jag hade sparat en bild på en fin färgkombination som jag inspirerades av på morgonen när jag klädde på mig. Ljusblå kjol i ull, rosa skjorta och klarröd polo.

Efter jobbdagens slut gick jag i ovan nämnda outfit till Vasateatern för att lyssna på Jens Lekman.

Han spelade låtar från sitt senaste album Songs for Other People’s Weddings som också blivit en roman. På scenen fanns även en tvåhövdad basist (kavajen med dockan åkte dock av efter en stund) och den ljuvligt excentriska tourmanagern läste stycken högt ur boken.

Jag tyckte mycket om upplägget på konserten med en första del som var tematisk kring albumet och så en andra del fylld av alla tidigare hits. Stort plus också för Vasateatern som är en väldigt trevlig konsertlokal, lagom intim och fin.

Efter konserten köpte vi varsin T-shirt och sedan åkte vi till hotell Mornington där jag bokat in oss på staycation.

Efter en god natts sömn och en stor hotellfrukost låg vi i sängen i morgonrock och kollade på OS. Det utgör tydligen en stor del av mina februarihelger inser jag, men kanske är det just det som är min typ av vintersport: sådan som andra utför. Tur att mästerskapen är slut nu så att det blir bättring…

Eller ja, nu börjar ju fotbollssäsongen så nog finns det mer sport att se. Efter att vi checkat ut och tagit en liten sväng på stan åkte vi hem och tittade på IFK Norrköpings premiär i Svenska cupen och lagade fried rice.

Sedan gick vi till Volta på 30-årsfest för vår kompis Frida. Kul!

I morse var vi uppe och tvättade och gissa vad? Kollade på OS såklart. Det var svårt att inte bli rörd över Ebbas revansch i femmilen.

När tvätten var klar traskade jag ut i solen och över Västerbron, hela vägen till DN-skrapan där jag mötte upp min kompis Isabella.

Där tog vi hissen allra högst upp till Oscar Anderssons utställning Tower of Now som visades över helgen.

Sedan promenerade vi tillbaka över Västerbron. Planen var att fika semlor på Svedjan men det var en enorm kö utanför så vi gick till Mellqvist istället och diskuterade performativt leverne, ungdomstrender och ost, bland mycket annat.

Lagom till att solen började gå ner gick jag hem rundade av februarihelgen med en adminkväll där det bokades påskbiljetter till Gotland, betalades räkningar och togs in offerter på golvslip.

Nu väntar en ny vecka och i Stockholm tycks det vara sportlovsvecka. För mig blir det inget lov tyvärr, men med största sannolikhet lite sport i alla fall. Vi hörs!

Väderlekar

På radion säger de att vinterkylan tagit ett grepp om oss. Den ser inte ut att gå någonstans, så långt 10-dygnsprognosen sträcker sig finns den där. Isande och kall, med froströk och ymniga snöfall och även om jag inte älskar just detta arktiska tillstånd så är det något med vädersleksrapporterna som jag alltid gillat. Ända sedan barndomen då filmen med den gäspande solen visade sig på tv:n och berättade om soltiderna i landet har jag dragits till dem. Då var det mest för att det var tecknat, nu handlar det om kontroll och poesi. Två ytterligheter som på något märkligt vis möts där i prognoserna. Det första ger mig en föraning om vad som väntar, hur jag borde förhålla mig till dagen och perioden, vad jag ska klä mig i, vad jag kan göra och inte göra. Aldrig helt och hållet avgörande, men likväl en ledstång att luta sig mot.

Kring vädret ryms också så många ord som lägger sig bra på tungan. Ett tag samlade jag på dem, sparade de bästa för att kunna gå tillbaka och upprepa. Högtrycksrygg, mildluftsattack, nysnö, vindstilla, frostnätter, skyfallsliknande, värmebölja, stackmoln… Listan tycks oändlig men tryggast av allt är nog ändå sjörapporterna. Långa redogörelser av platser jag knappt känner till med detaljerade beskrivningar av vind, väder och sikt. Ett mässande som blir till ett brus, ett återkommande inslag utan faktisk betydelse, mer än att det bara ska finnas där, så som det alltid har funnits. I romantexten jag skriver på inser jag att det är fullt av väderbeskrivningar, karaktärerna har svårt att gå utanför porten utan att jag skildrar den meteorologiska tillvaron och kopplar samman den med deras sinnestillstånd. Förmodligen måste jag stryka hälften, men tills vidare får de stå kvar, mina darlings att döda, mina poetiska riktlinjer, alla mina väderlekar.

———

Ett lyssningstips: Somna till sjörapporten och lugna stråkar

Nulägeslistan

Flora lade upp en lista här om dagen som hon visst hade lånat från mig. Det hade jag inget minne av, så därför tänkte jag att jag kunde fylla i den på nytt. Det var ju ändå sex år sedan sist och vardagstillvaron ser kanske lite annorlunda ut nu ändå, även om mycket är sig likt.

Vad jag jobbar med just nu
Det börjar dra ihop sig mot orange kuvertet-tider så just nu lägger jag en del av min jobbtid på en pensionskampanj. Hallå, ni pensionssparar väl? Just det, på tal om det kom jag på att jag fick en kommentar med en fråga kring pension som jag helt glömt bort att svara på, så kanske får det bli ett dedikerat litet pensionssparar-inlägg här framöver. Jag förstår att ni inte kan tänka er något mer spännande, haha.

Vad jag lär mig just nu
Jag försöker att lära mig arabiska på Duolingo, vilket är jättesvårt. Sedan försöker jag också lära mig att ha bättre tålamod, vilket är ännu svårare. Och så ska jag strax börja gå en ledarskapskurs vilket jag hoppas blir kul och inte allt för svårt.

Vad jag njuter extra av
Att ha friheten att kunna hasa omkring hemma en lördag med OS på tv:n i bakgrunden, dricka kaffe i två timmar iförd morgonrock, långsamt läsa alla delar av papperstidningen och inte behöva göra någonting förrän klockan plötsligt är 14 och jag har fått panik över att jag inte tagit tag i dagen.

Vad jag läser just nu
All About Love av bell hooks. Det är den första boken som jag läser på engelska i år, och det går faktiskt helt okej. Jag har som mål att läsa minst fem böcker på engelska under 2026 för att bättra mitt ordförråd och bredda vad jag läser. Det enda problemet nu är att jag får Haddaways What is love? (baby don’t hurt me, don’t hurt me, no more) varje gång jag tänker på titeln.

Vad jag längtar efter just nu
Jag längtar väldigt mycket efter att få nycklarna till vår nya lägenhet, men det dröjer till efter påsk och den 7 april. Det här med fem månader tillträde visade sig vara väldigt länge. Givet det längtar jag också efter en del av mina saker som just nu står magasinerade i ett förråd. Och så längtar jag till bokrean! Jag tänkte göra en lista över titlarna jag vill köpa så att jag har en plan när dagen kommer.

Vad jag lyssnar på just nu
Radio Shinyabin, Café Bambino, Surret, Kalejdoskop, Genom ljuva livet och jazzradion i P2.

Vad jag äter just nu
I onsdags åt jag en semla från Svedjan som var så god att jag vill äta en till snart igen. Annars äter jag extra mycket kiwi och blodapelsiner nu. Och ikväll ska jag till Nook och äta middag där, jag hoppas att det blir gott.

Vad jag gör för att må bra just nu
Styrketränar, bokar roliga aktiviteter med kompisar på så många kvällar som möjligt, försöker att komma ut i dagsljuset (men det är banne mig svårt på vardagar), äter kosttillskott, köper GlowId:s chok chok-serum, tillåter mig att drömma om våren, lägger mig nära, nära N, lyssnar på albumet Tapestry och klär mig i färg.

Vad jag har för planer i helgen
Dricka champagne, följa med på husvisning, svänga förbi gymmet och gå på Das Kapital på Dramaten.

Löpbandsbanjo, pusselvänner och födelsedagsfiranden

Hej så här på söndagskvisten, hoppas att allting är fint med er! Innan vi gör oss redo för ännu en oxvecka, tänkte jag göra en kort sammanfattning av saker som hänt sedan sist.

I slutet av förra veckan hoppade jag på tåget och åkte till Borås för att göra en produktion med jobbet. Ett av film- och fotoproduktionsbolagen som vi jobbar mest med har sin bas där, så då behöver jag resa dit ibland.

Jag kom fram ganska tidigt på kvällen, kastade ett snabbt öga på hotellrestaurangens recensioner och bestämde mig sedan för att gå och inhandla en girl dinner att äta på rummet. Den intogs framför Rapport, följt av Uppdrag granskning.

Hela nästa dag tillbringades i studion i artificiellt dagsljus bland kameror och monitorer och sedan var det bara att kuska hemåt igen.

Hem till fredag följt av helg och vi lagade shakshuka vilket är den perfekta vi kommer inte att hinna äta både frukost och lunch-rätten. Eller ja, brunch som det även kallas.

Sedan åkte vi på 2-årskalas för tvillingarna Edith och Love. Vi konstaterade att Tom & Jerry-kex fortfarande är väldigt gott, så även hembakad dunderhonungstårta.

På söndagen blev det frukost som bara är frukost, i form av havregrynsgröt med plommonsylt, kaffe och fruktsallad.

Sedan tog vi tunnelbanan till Universitetet och gick till konsthallen Accelerator. Jag tänkte att den var ganska nyöppnad, eftersom jag inte hunnit dit tidigare, men den hade visst funnits sedan 2015. Nåväl, bättre sent än aldrig.

De visade två utställningar. Grupputställningen Vera Was Here med verk som fokuserade på samlande, bevarande och återgivande av minnen på olika sätt samt Gravity, Be My Friend av videokonstnären Pippilotti Rist. Det var nästan hypnotiserande rogivande att ligga på de mjuka kullarna på golvet och titta upp på filmerna i taket. På gränsen till yrselframkallande först och sedan bara behagligt drömskt.

Och sedan blev det lite mindre drömskt utan bara vardag och allt det vanliga igen. Jobb och toaselfies och ullunderställ under alla plagg.

En riktigt trött tisdag lagade vi en av mina gamla standardrätter. Rostad sötpotatissallad med svarta bönor (eller kikärtor i det här fallet), avokado, lime och koriander.

En dag när jag sprang mina tröskelintervaller på lunchen kom jag att tänka på det gamla bandet Mumford & Sons och det visade sig vara väldigt effektivt att kuta till intensiv banjo. Ett litet tips om ni behöver motivation på löpbandet.

Vintern har verkligen tagit sitt grepp om Stockholm och den ser ut att stanna. Jag får dock panik på alla som är ute och vandrar på isarna, särskilt när man titt som tätt läser om folk som gått igenom. Vinterbad i all ära, men helst inte på det sättet.

Mitt mål att äta 30 olika växtbaserade saker i veckan har för övrigt gått mycket bra, till stor del tack vare jobbets salladsbuffé. Jag tog absolut lite romanesco bara för att kunna lägga till det på listan.

I torsdags kväll var jag småirriterad och rastlös tills jag kom på att jag köpt ett 1000-bitarspussel på Sellpy några veckor tidigare. Jag hällde ut det och ockuperade sedan köksbordet i tre dagar framöver. Förresten har jag insett att jag borde skaffa mig en pusselbytarvän, för pussel är ju oftast som roligast första gången man lägger dem och det ultimata vore att ha någon att byta pussel med då och då. Min favorit är lagom enkla, gärna fina, 1000-bitarspussel med många detaljer och mycket färg.

Sedan var det fredag igen och efter jobbet mötte jag upp Nawar och Lidia på baren Kouthoofd Familie Winkel i Gamla stan. En av Stockholms trevligaste och mest svårstavade ställen. Vi stängde veckan över ett par glas vin innan det blev dags att bege sig hemåt och se The Pitt.

Igår, lördag, var vi först på 4-årskalas och sedan åkte jag vidare till Krog Agrikultur för att äta middag och fira Karins födelsedag. Det är verkligen många kalas så här års!

Idag väntade en riktigt söndagig söndag med storhandling, tvättid, städning och långkok. Det blev chili con carne med tre sorters chili från hyllan ovan och ett rejält varv med dammsugaren. Och nu återstår bara 27 minuter på den här veckan så det är hög tid att runda av och stänga ner detta ganska röriga och märkliga inlägg, men så kan det bli ibland. Hoppas ni får en fin start på veckan!

Sju saker jag vill göra i februari

Prövningarnas tid är över, eller i alla fall månaden januari, för ute i världen och runt om i landet tycks kaos fortfarande råda på många plan. Här i min lilla bubbla gör jag mitt bästa för att hitta ordning och trivsamhet. Ibland undrar jag om jag och andra har tagit det till en extrem, det här med att göra listor och planer, sätta teman och upplägg, strukturera, kategorisera och visualisera livet och framtiden. Kan det bli för mycket av det goda? Borde jag vara lite mer… spontan och planlös? Men så landar jag i att det finns något fint i de där listorna och ambitionerna, att det är något trivsamt i själva görandet av dem och sedan är det kanske inte så viktigt vad som faktiskt blir av. Så med det sagt vill jag försöka skaka av mig januari och vintermörkret och istället addera lite färg till februari, både bildligt och bokstavligt.

Äta olika 30 växter i veckan
Jag läste en artikel i SvD i helgen som handlade om tarmfloran och hur man kan stärka den. Ett sätt var att äta mer fibrer och fermenterad mat, ett annat att man ska försöka få i sig 30 olika växtbaserade livsmedel i veckan. Vid första anblick tyckte jag att det lät väldigt mycket, men tydligen får man också räkna med sådant som örter, frön, nötter, sädesslag samt kryddor och då blir det ändå enklare. Så nu testar jag att räkna hur många jag får i mig, mest på skoj, men också för att det känns kul med färgglad och varierad mat i februari.

Göra fruktsallad
Som en förlängning av punkten ovan vill jag också bli bättre på att göra fruktsallad som snacks på kvällarna. Jag har lovat mig själv att jag ska gå raka vägen förbi mataffären efter jobbet och fylla kylen med goda frukter.

Köpa semlor
Och som kontrast till allt ovan vill jag också gå förbi Svedjans bageri och köpa deras väldigt goda semlor. De är något alldeles extra och hör februari till. Mandel och vete borde ju dessutom räknas till växterna ovan…

Förbereda färgglada outfits
I december hade jag ett litet projekt där jag skrivit ner en lista med färdiga outfits som jag kunde välja från, vilket visade sig vara väldigt smidigt om morgnarna och hjälpte mig att aktivera garderoben. Nu vill jag göra samma sak igen, men med fokus på varma och färgglada kläder. Mitt mål är att sätta ihop 20 olika outfits så att jag har så att det räcker under alla vardagar i alla fall.

Ge mer tid till skrivandet
Mitt skrivprojekt går sakta och dessvärre inte jättesäkert framåt, men det händer lite i alla fall och i februari tänker jag att det ska få ännu mer fokus från mig. På tåget till och från Borås och under min kväll på hotellrummet passade jag på att läsa igenom alla de 167 sidor jag skrivit hittills, så nu vet jag att det finns mycket innehåll men också desto mer att förbättra. Det ska jag försöka att ägna månaden till.

Fira födelsedagar och gå på konsert
Februari råkar vara födelsedagsmånad för några av mina bästa kompisar, så det ska vi ta och fira såklart. Och om några veckor ska jag och N gå på Jens Lekmans spelning här i Stockholm och samma helg har jag bokat in oss på hotell för en staycation, vilket ska bli fint!

Hitta mitt sätt att njuta av vintern
Här om dagen konstaterade jag att en anledning till varför jag inte är så förtjust i vintern nog bottnar i att jag inte är någon vintersportare. En säsong är ju som härligast när man kan dra nytta av den fullt ut och njuta av all snö och is. För några år sedan fick jag ett infall om att jag skulle bli en längdskidtjej vilket resulterade i ett par dyra skidor som nu står i ett förråd i norra Stockholm, ett stukat långfinger som fortfarande är lite snett samt ett påslag av posttraumatisk stress vid blotta tanken på mina misslyckade försök till åk. Min familj har aldrig åkt till fjällen (eller Alperna heller för den delen, som alla tycks göra numera) så utförsåkningen känns också ganska långt borta, även om jag gjort några tappra försök med kompisar i Åre (senaste gången resulterade i en halv dag hos tandläkaren i Järpen). Vad har vi då kvar? Staplande steg på långfärdsskridskor? Bandy på Zinkensdamm? Just nu lutar det mest åt isvak och bastu, vilket ändå är två saker jag kan uppskatta, men fler förslag mottages gärna.

Prövningarnas tid

Det är januari. Fortfarande. Jag äter mina dumma små kosttillskott, ser hur naglarna ändå skivas, bokar klipptid för att försöka göra något åt det yttre. Ligger i sängen och tittar ut på grådassigt morgonljus, googlar tabellen för solens upp- och nedgång, tänker att i slutet av februari börjar det bli märkbar skillnad, räknar att det är en månad dit. Jag står längst bak på perrongen, har hittat den snabbaste vägen till pendeltågets slukhål, det är trängsel bland tjocka dunjackor, för mycket folk för att jag ska kunna plocka upp boken ur väskan. I min telefon ser jag bilder från människor på semester i Thailand, själv ska jag på jobbresa till Borås under ett dygn, ta kvällståget hem med byte i Herrljunga. Jag gör planer med vänner och får flytta dem, ställer in och ställer om, det är tider av vabb, vobb, depp och krupp, vi gör ett nytt försök nästa vecka, okej. I kylen ligger ett nät apelsiner och skrumpnar, kroppen vill ha fett och socker, sura colanappar och pommes frites, jag tvingar upp den på löpbandet, lyfter skivstänger med bleka sparrisarmar. November är ingenting i jämförelse, det här är tredje milen på maran, det är fucking Västerbron. Det är januari. Fortfarande. Prövningarnas tid.

En dikt, en bok, ett band

En dikt
Jag fann en så träffsäker beskrivning på vad kärlek är och hur den kan kännas, ur Jila Mossaeds diktsamling Vem var min mor på jorden. Vill alltid luta mig mot din vägg.

En bok
Den senaste boken jag läste ut var Alessandro Bariccos Silke. En nätt klassiker på 120 sidor som rymmer väldigt mycket mellan raderna. I korta drag handlar den om silkeshandlaren Hervé Joncour som behöver bege sig på en lång resa från Frankrike till Japan för att köpa silkesmasksägg. Lika mycket som silke är bokens tema präglar det också sättet den är skriven på. Historien läggs fram lätt och luftigt med ett avskalat berättande och ett medvetet upprepande, samtidigt som den är full av sköra detaljer som mejslats fram med precision. Inte ett enda ord känns onödigt här. Jag skulle säga att det är en mycket bra bok att läsa om man snabbt och enkelt vill komma in i sin läsning, men samtidigt ta del av något med litterära ambitioner. Finns på Bokbörsen eller på biblioteket.

Ett favoritband
Ingen har väl missat (och hunnit tröttna på) trenden med att bli nostalgisk över 2016 vid det här laget. Jag kommer inte göra någon längre tillbakablick men kan bara konstatera att ett av mina favoritband från då fortfarande hänger kvar. Niki & The Dove och deras album Everybody’s Heart is Broken Now som släpptes 2016 är fortfarande en av mina bästa skivor att lyssna på, särskilt på fredagar. Låten Empires har jag fortfarande på repeat då och då, bara för att den är så otroligt bra.

PS. Rubrikreferens härifrån, såklart