Jag tänker på att blodapelsinerna är så goda så här års. Syrliga och söta, som en liten kick i gommen, hur det smakar som att äta en bit av solen. Tur att jag har ett helt nät i kylskåpet.
Jag tänker på att det är så kul att läsa bloggar nu för tiden. Jag tycker extra mycket om Saras uppfriskande återkomst och Floras personliga rapporter från Rom. Blir inspirerad här i mitt egna lilla hörn.
Jag tänker på hur det ska bli när vi flyttar. Det ska bli spännande att inreda ett nytt hem tillsammans, att ha mycket mera yta, kommer vi gå runt och ropa till varandra för att vi inte hör vad den andra säger? På söndag ska vi dit för att mäta och se allting i dagsljus, så knäppt att ha lagt en massa pengar på något utan att ha memorerat varenda centimeter, men sådan är visst bostadsmarknaden. Jag hoppas att lägenheten är minst lika fin som jag minns den.
Jag tänker på hur sjukt det är med vinstdrivande skolor. Hur våra skattepengar som ska investeras i att skapa trygga, sedda och utbildade barn istället hamnar i aktieägares fickor. Hur kan lösningen på ungdomskriminalitet vara att sätta 13-åringar i fängelse och inte att ge mer resurser till skola, omsorg och sociala skyddsnät? Det är absurt.
Jag tänker på hur bra det går att bo på 30 kvadrat. Hur jag trodde att det skulle vara mycket svårare, att jag skulle sakna mina saker mer. Nu har jag det mesta i ett förråd på andra sidan stan och hittills finns det bara en kort lista på sådant jag skulle vilja hämta: zestjärn, bruna manchesterbyxor, grå ulltröja, rejäl packtejp, vita jeans.
Jag tänker på ärendena jag ska göra på lunchen. Att jag ska gå till posten och skicka iväg paketet med skorna som jag inte vill ha, sedan till biblioteket för att hämta och lämna några böcker och så kanske en sväng till Ica Draken för att se om de har några blommor till bra pris.
Jag tänker på hur bra jag har det. Som får vara varm och mätt, uppkopplad och informerad, ekonomiskt trygg och väl omhändertagen av människor omkring mig. Hur lätt det är att ta saker för givet och hur mycket som kan hända i det här lilla livet.
Mellandagar, januarilunk och Ruben Östlundsk stämning
Ibland tänker jag att jag är en dålig bloggare som inte dokumenterar tillräckligt mycket och med det menar jag att jag inte tar kort på allt som jag gör eller alla som jag möter. Det blir således svårt att beskriva min tillvaro med en massa estetiska bilder. Men så inser jag att den här bloggen inte är någon pekbok, den är inte enbart inlägg med bilder följt av en kort rad utan oftare många långa meningar staplade på varann. Och tvärtom är jag faktiskt ganska bra på att dokumentera för jag minns enkelt sådant som hänt och känns och kan beskriva det rätt bra i ord. Så kanske är det i år jag slutar tänka på att jag är en dålig bloggare och landar i att jag har en lite annan sorts blogg bara. Med det sagt så kommer några olika nedslag från de senaste dagarna här, dokumenterade i både bild och text, på ett eller annat sätt.
I mellandagarna for vi från Norrköping till Gotland. Vi lämnade mina föräldrars hus på landet när det fortfarande var mörkt och anlände till Visby i skymning.
Båtresan var lugn och behaglig. För kallt för att sitta på soldäck såklart men mycket vackert ändå.
Dagen därpå sprang jag ner till naturreservatet Södra hällarna för en tur längs havet. Det var soligt och klart men kyligt och blåsigt, den annalkande stormen Johannes gjorde sig påmind. Efteråt tog vi en liten tur i Visby innerstad och den stora julgranen på torget vajade oroväckande i vinden. Dagen efter var den nedplockad, en tidig plundring av ovädret.
En kväll började vi att kolla på dart-VM av en slump och efter några timmar blev vi sugna på att spela själva. Som tur var snubblade vi över ett ställe i Visby som precis installerat sina tavlor. Vi kastade några omgångar och det var absolut inte så enkelt som det ser ut på tv, men kul ändå.
Resten av tiden tillbringade vi med att elda i kaminen, se på mer dart och diverse halvbra tv, laga mat och läsa böcker. Jag insåg att efter ett par, tre sådana här vilsamma stormdagar är jag ganska redo för aktiviteter och har spring i benen. Dagen före nyårsafton skulle vi åka tillbaka till Stockholm och vi såg hur båt efter båt ställdes in på grund av ovädret. Vår avgång låg dock kvar och efter att ha jagat rätt på åksjuketuggummin klev vi ombord på en färja där mild Triangle of Sadness-stämning rådde. Vi klarade oss dock bra (tack Calma!) och kunde kliva av i Stockholm en smula lättade.
Sedan blev det nyårsafton och jag tog två bilder och snodde en av Philippa (tack och förlåt!). Vi firade på klassiskt vis och med klassiskt menar jag trerättersmiddag, lagom klurigt quiz, oj hoppsan är klockan snart tolv, höra smällarna men knappt se fyrverkerierna, frysa och skåla och sen skynda in, kolla på klockan som är två, börja prata om något spännande, kolla på klockan igen och inse att den är över fem. Jag har noterat att trenden bland bloggare i år var att lägga sig tidigt och strunta i tolvslaget men som den anti-trend-person jag är gjorde jag därför tvärtom och gick och lade mig kvart i sex. Perfekt för måendet dagen därpå.
Om nyårsdagen passerade med kraftigt snöfall och en behaglig pizzalunk så började 2 januari desto mer skärpt. Jag lagade havregrynsgröt med plommonsylt och gick till Barry’s där jag bokat in mig på ett träningspass.
Efteråt träffade jag upp Emelie för en lunch på Studio Canteen där jag också sprang in i Flora och Sara. Väldigt bloggigt ställe med andra ord och ett mycket trevligt sådant med god mat.
Sedan promenerade jag hem i snön och tog en liten omväg förbi biblioteket för att hämta ut en diktsamling av Jila Mossaed. Jag har börjat tycka att mitt nya hembibliotek är ganska gulligt även om jag saknar närheten till det stora trevliga Tranströmerbiblioteket som var mitt närmsta bibliotek förut.
I lördags vaknade jag upp med en känsla av att vara otroligt klar med julledighet. Jag hade rastlöshet i kroppen och ville GÖRA något. Och med göra något menade jag inte se på tv eller läsa böcker utan typ gå på museum, skaffa höns, korsa Atlanten, bygga en stol, skapa en varumärkesstrategi, vandra två mil, rensa en källare, plantera en trädgård, installera en skrivare eller vad som helst. Det slutade upp med att vi gick och handlade mat, testade ett nytt recept och skaffade ett 1000-bitarspussel som jag byggde på köksbordet.
På söndagen hade vi aktiviteter på schemat, nämligen tvättid följt av ett besök på Sturebadet vilket jag fått i julklapp. Det var mycket trevligt att glida omkring i morgonrock, göra olika små basturitualer, sitta i bubbelpool och bara känna kroppen mjukas upp. Det är dock något med sådana här spamiljöer som gör mig en smula stressad, för jag tycker alltid att det är så otydligt hur man ska göra. Ska man ta med och använda handduken eller spara den till senare, ska man duscha innan eller efteråt, ha badkläder på eller av osv osv. Vid ett tillfälle när vi skulle ta hissen upp till det turkiska badet drabbades jag av en stark Ruben Östlund-feeling (för andra gången i detta inlägg) eftersom hissen envisades med att åka till alla våningar utom den vi skulle till. Till slut var vi nere i källaren när dörrarna öppnades och där stod vi i våra morgonrockar och såg förvirrade ut. Nåväl, till sist hittade vi rätt och kunde slappna av igen.
I måndags jobbade jag halvdag hemifrån vilket var perfekt för att hinna läsa ikapp mailen, komma ihåg vad jag pysslade med innan jul och förbereda mina personliga jobbmål inför mitt utvecklingssamtal. På kvällen var jag bjuden till Malin och Asta på middag och på vägen dit passerade jag den här mysiga lokalen som ligger intill Supermercado. Det var tomt därinne och jag hade en tid att passa så jag gick inte in, men det kändes mycket lockande. När jag skulle kolla upp det senare hittade jag ingen information varken på Google maps, Instagram eller hos Grand Gourmet som äger Supermercado. Är det någon som vet vad det är för ställe och hur ska jag göra för att få hänga där? Måste lösa det under 2026.
Sedan blev det tisdag och ledig dag igen, bekvämt! Min kompis Mika som annars bor i Tokyo var på besök i stan och vi hade bestämt oss för att ses ett litet gäng. Jag promenerade ned längs Söder mälarstrand som numera påminner om något slags Narnia-landskap. Ljuvligt ju.
I öronen hade jag podden Hundåren, vilket är en favorit. Den här gången avsnittet med Isabella Lundgren som var väldigt gripande. Jag ville knappt stänga av när jag mötte upp mina kompisar men gjorde det såklart ändå.
Vi sågs först på Stora bageriet för en sen lunch alternativt fika där jag valde deras gröt med saffran och päron som var mycket god. Sedan promenerade vi genom stan och satte oss på en bar för att dricka öl och spela spel.
Efter all ledighet följde äntligen ett par riktiga jobbdagar tillbaka på kontoret. I torsdags kväll lagade jag ett recept med tomater, bönor och halloumi från cooking-sektionen på New York Times som vi börjat prenumerera på. Min kväll avrundades med att jag läste ett magasin från pärm till pärm vilket var väldigt behagligt och inspirerande. Jag såg flera tips jag ville spara, bland annat det här om en radioshow som sänds varje natt, lite som ett japanskt Karlavagnen tänker jag. Det känns som ett bra komplement till min andra favoritsak att lyssna på, den danska kanalen P8 jazz.
Nu måste jag runda av här för strax ska jag iväg på kalas. Imorgon vill jag gå på bio och se Sentimental Value samt äta ramen. Vad vill ni göra?
Mina nyårsmål 2026
Om sextonåriga Julia hade vetat att hennes mål 2026 skulle vara att få plocka i en egen diskmaskin, flytta sitt pensionssparande och träna lagom ofta hade hon nog bara skakat på huvudet, men sådan är verkligheten nu. Det här är vad jag vill ha mer av under det kommande året:
Under 2026 vill jag flytta från 30 till 64 kvadrat och ta sambolivet till nästa nivå. Jag vill slipa golv och måla väggar och att vi ska landa i det som är vår gemensamma inredningsstil. Jag vill skynda lagom snabbt, få saker att hända och låta ett hem att ta form. Jag vill fylla mitt vuxenjags första egna diskmaskin och jag vill sitta på min balkong och dricka morgonkaffe i vårsolens varma strålar. Jag vill fortsätta att läsa mycket, gärna med ett snittempo på en bok i veckan som under tidigare år och det här året även ett par böcker på engelska. Jag vill känna att jag utvecklas på jobbet, kanske i en ny och bredare roll om det går och jag vill göra kreativa arbeten som jag känner mig stolt över. Jag vill skriva klart ett färdigt manusutkast på den där förbannade boken för om jag inte blir klar i år kommer jag aldrig bli det och då är det inte menat, då är det lika bra att ge upp. Ja, generellt vill jag skapa mer och betrakta mindre. Jag vill likt alla andra sluta slöscrolla men tror att lösningen är att fokusera på vad jag kan göra istället för att tänka på förbudet, så jag vill blogga lite oftare och gärna mer konsekvent. Jag vill använda fysiska kokböcker och laga mat som för mig känns ny och hellre gå i riktiga second hand-affärer än att varva Sellpy. Jag vill shoppa smartare i allmänhet, utifrån en noga nedtecknad lista och utan spontana köp som föranleds av tristess. Jag vill äntligen komma till skott med att flytta mitt pensionsspar så att jag har allting samlat på ett ställe och jag vill investera mer av mina sparpengar på ett klokt sätt så att framtidsjulia får det bra. Jag vill ha välvårdade naglar, en enkel men fungerande hudvårdsrutin och en sminkprocedur som grundar sig i tanken ”lite läppstift räcker gott och väl”. Jag vill ta ansvar för mitt eget mående och med det menar jag att jag ska gå och träna helst innan jag blir alltför rastlös och nedstämd men också att jag ska göra saker om så bara för min egen skull och tänka att det är gott nog istället för att vänta på att någon ska ta initiativet och göra det jag tänker och väntar på. Jag vill bli bättre på att ta varannan vatten eller något alkoholfritt för att alkohol i större mängder sällan är särskilt gott eller värt. Jag vill engagera mig mer politiskt, inte bara för att det är valår utan också för att jag tycker det absurt vilka beslut som fattas ibland. Jag vill bli bättre på att säga ”ja” utan att tänka efter, låta andra styra och lita på processen. Jag vill upptäcka fler delar av Stockholm för jag tycker det är bortskämt att sitta i en av världens vackraste huvudstäder och känna att jag har tråkigt när det finns så mycket att upptäcka. Jag vill hitta nya kulturscener, besöka fler konserter och vandra planlöst i andra stadsdelar. Jag vill gå vilse, jag vill hitta hem och jag vill med små medel försöka att göra världen lite vackrare.
Inne- och utelistan 2026
Gott nytt år! En av de roligaste sakerna med årsskiftet är att jag får göra en dum liten trendspaning. Lika fånigt som det är att kategorisera saker som inne eller ute, lika kul är det att gissa sig fram till vad som kan vara på tapeten framöver. Här kommer mina spaningar för 2026.
☞ Orkestermusik (helst live)
Som om vi inte redan var övertygade nog så satte Rosalía verkligen tonen med sitt album LUX. Orkestern är tillbaka och hetare än någonsin. 2026 vill vi ha många instrument, svulstiga arrangemang och helst av allt ska musiken upplevas live. Ju närmare dirigentpulten, desto bättre.
☞ Att svimma/känna sig yr
Är det någon som vet om kvinnorna har blivit spädare och smalare de senaste åren? Är det någon som vet om ozempicanvändandet har skjutit i höjden? Tyvärr tror jag att detta följs upp av den smått bisarra trenden att det blir mer förekommande att statuera med att man känner sig svimfärdig. ”Ojoj, jag reste mig visst för snabbt och nu är jag SÅ. YR.” ”Hur mår du?” ”Nej, men det är okej, jag känner mig lite svimfärdig bara.”
☞ Hemtelefon
Att alla vill dra ner på sin skärmtid är knappast någon nyhet. Det betyder dock inte att vi ska sluta vara sociala, nej lösningen stavas hemtelefon. Fast lina, perfekt för både vuxna och barn som vill slå en pling till sina nära och kära. Dessutom är den svår att tappa bort och laddar inte ur.
☞ Fine dining, på riktigt
Trots att jag manifesterat mellanrätter på utelistan i flera år nu tycks de hålla sig kvar. Inte visste jag att burrata kunde vara så envist. Vad jag verkligen tror på för 2026 är dock riktig fine dining, den där konstverksmaten som läggs upp med pincett och där merparten av sakerna på tallriken är olika emulsioner, skum och flarn. Se bara på Linnea som vann Sveriges mästerkock och som på slutet lagade vad som känns som kul Michelin-mat. Det är det vi äter när vi väl unnar oss ett restaurangbesök, resten av tiden äter vi hemma.
☞ Sanatorium-semester
Om man för några år sedan åkte på semester för att vandra, segla, surfa eller göra andra äventyrliga saker, så åker man numera iväg av en huvudsaklig anledning: vila och avkoppling. Idealbilden är ett sanatorium i Alperna där man sitter utomhus i vilstolar, inlindad i filtar, andas frisk luft, njuter av utsikten och kanske läser en bok om man orkar. Givetvis beställer man hel- eller halvpension för att slippa lämna boendet och för att bli maximalt omhändertagen.
☞ Franska håruppsättningar
Perfekt fönade Dyson-lockar i all ära, men 2026 tror jag på de enkla, klassiska uppsättningarna. Sköldpaddsmönstrade hårkammar som dras bakåt, en svinrygg som fäst med en stor fransk nål eller bara en inbakad lång fläta.
☞ Töntiga sporter
Formel 1 har redan tagit folket med storm, så även dart där blir allt fler bänkar sig för att följa VM från Ally Pally. Det här är året som bjuder på återkomsten för de töntiga sporterna. Glöm fotboll och hockey, nu är det snooker och bowling som gäller. Ännu starkare kommer trenden bli om Sverige misslyckas med att ta sig till fotbolls-VM, något som tyvärr inte känns alltför osannolikt.
☞ Shorts över strumpbyxor
Efter ett par utekvällar i Dublin kände jag mig oerhört förvirrad. Varför bar alla tjejer korta shorts över sina strumpbyxor? Var de kvar i en gammal trend eller helt enkelt före på en ny? Att döma av min egen känsla nu var de kanske bara steget före, för plötsligt känns det lite lockande att ta på sig tunna svarta strumpbyxor och ett par korta sammetsshorts över. Tillsammans med peplumtoppens återkomst (ja, den är också tillbaka) är vi åter i modet från 2009.
☞ Textilkonst
Bonad på väggen? Ja, tack! Egenknåpad gardin enligt pojagi-metoden? Absolut! Liten vävd matta som spikas upp? Jajamensan! Egentligen spelar det inte så stor roll vad du skapar eller införskaffar, om det har jättehög verkshöjd eller inte, så länge det är någon typ av textilkonst så är det rätt.
☞ Fulsnyggt armbandsur
Nu när vi alla har gett oss själva skärmförbud så måste vi ju ändå hålla koll på tiden och då är lösningen enkel: ett armbandsur. Helst av allt ett lite fulsnyggt sådant, gärna med 90-talsreferenser. Kanske en klocka med stelt armband, en pytteliten sak som man norpat ur någon släktings smyckesskrin som den fått för lång och trogen tjänst på sin arbetsplats eller bara en färgglad Swatch.
☞ Fruktsallad
Vem orkar göra baskisk cheesecake när man lika gärna kan svänga ihop en trevlig fruktsallad? Enkelt, billigt och gott! Tänk blodapelsin, granatäpple och ett syrligt granny smith. Ska man absolut ha något till kan man vispa lite crème fraîche med vanilj, men det behövs egentligen inte.
☞ Klädstilen galen kompositör
Så 80-talet är tillbaka i modet, gärna med lite viktorianska blinkningar och vad passar då bättre än klädstilen galen kompositör? Tänk omslaget till Ted Gärdestads album Stormvarning. Tänk Beethoven. Tänk kråsskjorta, breda axlar, scarves, sammet, broscher, handskar, yvigt hår och en smått excentrisk personlighet. Perfekt.
Ute
Spotify
Löpargrupper
Bolo
Jättesöta bakverk
Tighta träningskläder
Fota med mobilen (tyvärr, alla andra typer av kameror är inne)
Gift vid första ögonkastet och liknande serier
Alkoholromantik
Robotar
Det var allt för i år – tack och förlåt! Vad är ni mest taggade på?
Tjugotjugofem
Ett år har gått, ja ett år bara gick och vad hände? Vad passerade egentligen förbi? Under de första vintermånaderna inte särskilt mycket. Jag fick en brorsdotter att lägga till mitt hjärta och jag fick prata i radio om mina trendspaningar för det nya året. I ett svagt infall anmälde jag mig till mitt livs första marathon och strax därefter drabbades jag också av mitt livs första bihåleinflammation som höll i sig i veckor. Vintern var grå och blek, den kom med en känsla av att stå stilla och trampa, tills att jag en dag plötsligt satt med ryggen mot en solig husvägg med någonting som liknade vår framför mig. Jag minns att jag sprang och sprang, allt längre och längre sträckor. Vi tillbringade påsken på Gotland och jag firade min födelsedag på Pet Sounds bar, skålade med vänner i timmar, så glad över alla som kom. I början av maj väntade äventyren och jag tog tåget ner till Antibes. Två veckor av skrivresa på franska rivieran, av salta bad och dagsutflykter, solmogna tomater och nybakade baguetter. Jag sprang till Nice och tillbaka, såg en trafikolycka på vägen och blev skärrad, benen helt matta, var det värmen, blodpölarna, de 26 kilometerna, förmodligen allt. Hemma i Stockholm igen var det vår, en kall men vacker sådan. Jag omgav mig med vännerna, gick på festerna, jobbade och jobbade. Den sista dagen i maj sprang jag äntligen Stockholm marathon, 42195 meter, hela vägen in i mål. Tänk att det gick, att jag kunde.
Försommar i huvudstaden, om möjligt ännu vackrare än våren och på midsommarafton for vi till Toronto. Hälsade på familj i tio dagar, for till Niagarafallen, gick på baseball och badade i iskalla Lake Ontario. Sedan hem, ja hem-hem, till Trointeduärnåt city för att se Krunegård på Parken, en nedräkning till semestern, den riktiga alltså och sedan till sist en sommarvistelse i Visby. Därefter for jag till Skottland och vandrade West Highland Way. 6 dagar och 136 kilometer i otroliga landskap, stundtals genomblöta, men oftast glada. Några dagar tillbringades utanför Edinburgh i ett historiskt hus och sedan var semestern slut och över. Tillbaka till vardagen och dags för en ny sådan. Flytta, packa, fixa, städa, sälja först en lägenhet, sedan en andra och så köpa en ny tillsammans. Men först vara bröllopsgäster på Österlen, gå på kräftskiva i skärgården, plocka svamp vid torpet i Sörmland och göra ett och annat besök på Dramaten och Operan. Överraskad med biljetter till Krunegård i Globen, på jobbresa ner till Västkusten och sedan starten på samboliv. Ja kanske livets liv, vi två på trettio kvadrat och känslan av att ha hamnat helt rätt. Desto mer fel var en horribel avslutning på ett generellt uselt fotbollsår, men sorgerna dränktes i Thanksgiving-vin och tonerna av en orkester på riktigt nära håll. En 40-årsfest i en gammal kyrka och så for vi till Dublin där julen gjorde fullskalig entré. Guinness och Mariah Carey, Sunday roast på puben och ostron vid havet, ett skimrande filter på allt hela vägen in i mål. Jul utanför Norrköping med hela familjen, alla barnen, fyra små under fyra år i ett underbart kaos och så en sista tur till ön. Stormvindar på Gotland, en mild bris i hjärtat, nyårsafton i Hornstull, ett helt år har nått sin ände, det här var nästan allt som hände. Gott slut!
Klädval i december
I slutet av november gjorde jag en klädplan med 24 outfits för alla decembers dagar fram till julafton. Tanken var att slippa börja från noll varje morgon och istället kunna välja något från listan. Det blev också som en liten kapselgarderob där mina favoriter fick återkomma i olika kombinationer. Hur gick det då? Jo, bra! Jag räknade ut att jag använt 16 av mina planerade outfits i ungefär den form som jag tänkt. De dagar jag valt något annat har det oftast berott på vädret eller att jag känt mig sugen på ett plagg som inte var med i planen. Hade jag haft tillgång till en bra helkroppsspegel hade ni fått se fler outfits dokumenterade, men här kommer ett urval från december i alla fall.
Decembers mest använda byxor måste vara dessa svarta sammetsbyxor som jag köpt second hand men ursprungligen kommer från Part Two. Ett tips när ni letar efter sammet på exempelvis Sellpy är att undvika den som är gjord av polyester och istället filtrera på material som bomull och viskos. Den röda blusen med medaljongmönster känns lagom barock och julig och i håret sitter en sammetsrosett.
Här har vi en riktig snyggbyxa, det vill säga ett par italienska småmönstrade byxor i glansigt tyg. Till det en mörkblå ulltröja och i halsen en liten scarf som jag köpt av någon duktig stickare på Tradera. Dubbelknäppt ulljacka köpt för typ 50 kronor i somras och som bara väntat på att få invigas.
En kväll när vi gick ut i Dublin hade jag min mest använda överdel i december – den lilla svarta sammetsjackan. Till det en jättepuffig kjol som ursprungligen kommer från H&M Studio och zebramönstrade strumpbyxor från Swedish Stockings. Kände mig inkluderad på savannen i hotellobbyn som bestod av piffiga leopardklädda damer.
Ursäkta den otroligt smutsiga spegelselfien men jag ville visa närbild på min julrutiga krage från Ganni. Till den hade jag en vinröd skinnkjol, svarta loafers och, känd från ovan, lilla sammetsjackan. Lite lagom Dagens visa-vibe på den här looken.
Nu får ni använda fantasin lite, men det här är alltså min svarta sammetskostym (samma byxor som tidigare, men med en sammetskavaj). Till det en prickig sidenskjorta och ett litet flätat guldskärp i midjan. Utanpå en riktigt lång ullkappa från Lindex 90-tal och en brun ullhalsduk.
Här ska ni få ett tips på sökord på Sellpy: ”kookai, midikjol”. Varsågoda! Tror starkt på den 90-talsinspirerade midikjolen under 2026 och har redan en lite somrigare variant som väntar.
Min rosa kjol med släp har luftats några gånger. Dels i kombination med den svarta sammetsjackan men också med en tunn ulltröja och med ett par vinröda strumpbyxor. Rött och rosa är ju en toppenkombination så med största sannolikhet kommer samma plagg få följa med i julpackningen.
När det var dags för julbord passade jag på att ta min rymligaste klänning från Stine Goya. Till det blanka italienska stövlar och en ljusblå tunn tröja. Mycket bekvämt och lagom festligt.
En decemberdag fick jag ett meddelande från en bekant som skrev att hon hade en jacka som tyvärr inte passade henne men som jag kanske ville ha? Det är en japansk sammetsjacka i brokigt mönster och jag sade självklart ”ja” och fick hem den på posten några dagar senare. Jag känner mig som ett medeltida fönster från Luke Edward Halls instagram i den, och det på det bästa av sätt!
Slutligen, en outfit som inte fanns med på listan men som känns julig då den är både grön och grann. Den här gamla kostymen från H&M Studio lockar fram komplimanger från de mest oväntade håll och det är alltid lika kul.
Det var ett urval av decembers utstyrslar. Nu ska jag strax packa resväskan inför några dagar av julfirande och gissningsvis får ett par av favoriterna följa med även nu. Hoppas ni har det fint i det eventuella julstöket!
En decemberhelg i Dublin
Vi for till Dublin, tidigt en lördagsmorgon i början av december, och med vi menar jag Emelie, Ella, Karin, Sandra och jag. Ett gäng vänner från universitetstiden, numera utspridda i olika städer och på lite olika platser i livet.
Efter att ha lämnat väskorna på hotellet började vi att se oss omkring i staden. Ingen av oss hade varit där tidigare, så vi strosade omkring på måfå, köpte en andra frukost i form av pain au chocolat och trillade in på marknad med en massa konstböcker.
En kvart här gav oändligt mycket mer inspiration här jämfört med en lång Pinterest-scroll, både vad gäller färgval, form och kreativitet. Vad bra det är för hjärnan att gå ut och inspireras ibland och titta på riktiga saker.
Strax därefter passerade vi ikoniska The Temple Bar och var såklart tvungna att kliva in. Trots att klockan var före lunchtid var det proppfullt där inne med juldekorationer från golv till tak, livlig livemusik och glittrande partytoppar över allt.
Det beställdes in Guinness, givetvis. Jag trodde tills för några år sedan att jag inte tyckte om Guinness för att jag tänkte att det smakade som en riktigt tung, mörk och mäktig julöl ungefär. Sedan tog jag en klunk av en och insåg att så inte alls var fallet, i själva verket är det ju ganska lätt och snällt med sina 4,2 %. Tur att man kan ändra sig.
Efter den lilla barvisiten var vi redo för lunch. Vi tog sikte på Fish Shop som ska ha Dublins bästa fish & chips, men trots att de just öppnat för dagen skakade de bara på huvudet när vi frågade om de hade plats för fyra spontana lunchgäster. Jakten fick således fortsätta och till sist kom vi till Slice i området Stoneybatter.
Där åt vi brunch och pratade ikapp om allting som hänt sedan sist.
Mätta och belåtna strosade vi vidare genom den grådisiga staden. Här och var dök vi in i små gulliga affärer, kikade på hantverk, drack en pepparmintskaffe och köpte barnböcker.
Vår taxichaufför hade tipsat oss om att titta in i den här medeltida kyrkan, så det gjorde vi såklart. Sedan tog vi en tur förbi den enorma bokhandeln Hodges Figgis innan vi gick tillbaka till hotellet för en liten paus och ombyte.
Jag bytte om till sammetsjacka, puffig kjol och zebrastrumpbyxor innan vi gick ut för att äta middag på en ganska anspråkslös restaurang. Här lärde vi oss vikten av att boka bord i tid i Dublin. Likt Stockholm är det en ganska osmidig stad om man är spontan och fler än två personer.
Kvällen fortsatte med barhoppande hit och dit tills vi hamnade på en klubb där dj:n spelade exakt samma låtar som var populära under våra universitetsår (underbara 2009 till 2012). Det var som om vi färdats i en tidsmaskin för alla tjejerna på dansgolvet bar korta lädershorts över tunna strumpbyxor och varannan låt var med Rihanna. När till och med Lykke Li’s I Follow Rivers började strömma ur högtalarna kände vi att det nästan var för mycket. Var vi tillbaka på kårhuset Trappan igen? Det blev dags att röra sig hemåt innan tiden gick helt ur led.
Nästa morgon promenerade vi till The Fumbally för att äta brunch. Jag beställde toast och en jättegod gröt med konjakspäron och något krispigt på toppen som jag glömt vad det var.
Efter brunchen hade vi bokat in oss på en tur inne på Guinness-muséet. Det var stort och visuellt kul men kanske inte jättegivande rent intellektuellt. En stor del av utställningen handlade om de fyra grundingredienserna (vatten, malt, jäst och humle) och det var ganska lite plats för kritiskt tänkande om man säger så.
Men ja, man fick en liten provsmakningsupplevelse och sedan dricka en öl i deras takbar med utsikt över stan, så det var okej ändå.
När besöket var klart traskade vi tillbaka till vårt område Temple Bar (ja, det heter likadant som tidigare nämnda bar, förvirrande nog) och vårt hotell The Fleet.
Framåt kvällen hade vi bokat bord för Sunday Roast på The Legal Eagle, en trevlig liten gastropub. Det var mycket gott och kul service, vår servitör gav oss flera bra tips på vart vi skulle gå sedan.
På hans rekommendation hamnade vi på Irlands äldsta bar The Brazen Head där det givetvis satt ett par äldre herrar i ett hörn och spelade folkmusik.
Nästa morgon hade jag som aktivitetsansvarig föreslagit att vi skulle hoppa på tåget och åka i ungefär en halvtimme till kuststaden Howth. Där kan man gå en trevlig sträcka längs med havet, äta nyplockade ostron och spana efter sälar och delfiner.
Vi började att traska längs de breda kuststigarna och gula klotet glänste med sin närvaro. Mycket tacksamt efter några grå dagar av duggregn och ännu mer tacksamt med tanke på att jag inte sett skymten av den där solen sedan dess.
Lägger till Irland på listan över ställen jag vill vandra på, så otroligt fint ju.
Alla glada i solen och i bra konversationer. Tänk att man blivit en sådan vuxen person som ser fram emot att åka iväg en helg och bara prata, prata, prata om saker. Precis så som det kändes att ens föräldrar gjorde hela tiden när man var liten.
Efter två timmar av promenad kände vi oss klara och återvände till hamnen.
Där letade vi upp en fiskrestaurang och beställde in ett gäng ostron och enorma portioner med fish & chips.
Tillbaka i Dublin passade vi på att kolla in Trinity College en sväng. Jag drabbades som alltid av en lätt ångest över att jag aldrig gått på ett anrikt universitet ute i världen. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag klämt in minst ett utlandsår någonstans i mina tidiga 20-någonting.
Våra sista skälvande Dublin-timmar tillbringade vi i små butiker längs Grafton Street och på puben Grogan’s där jag drack varm choklad.
Sedan tog vi farväl av Dublin och tackade för otrolig julstämning, oändliga mängder öl, svindlande vyer, inte alltför mycket regn och finfint kompishäng. Det var ljuvligt och juligt hela vägen rakt in i hjärtat.
But it don’t snow here, it stays pretty green
På radion säger de att Stockholm har haft 0,4 soltimmar i december. Natten går bokstavligen tunga fjät. Det ligger pappersnäsdukar i alla mina fickor. Baksidan av håret är trassligt av halsduken. Jag springer en mil genom eftermiddagsmörker och duggregn. Går på glöggfika med mjuk pepparkaka och lussekatter. Omorganisering på kontoret. En slant till den rumänske mannen som ska hem över jul. Någon kommer med ännu ett ”kan vi ha det här klart före ledigheten?”. Matförgiftad efter jobbets julmiddag. Vill fälla en tår när jag hör Joni Mitchells River. Piggar upp mig med ett nytt läppstift. Adderar lyster i form av tan drops. Ägnar en helgeftermiddag åt julklappsinköp till barnen. Jagar röda robotar, dinosaurieägg som kläcks och pyjamasar med Pippi Långstrump. Luciamorgon på tv. Någon frågar vad jag önskar mig. Ett medlemsskap i Svenska Freds blir mitt svar. Världen rasar. Det är plusgrader. Jag fyller kalendern med konserter och mingel. Klär mig i sammet, glitter och rosetter. Springer ett till varv i trängseln på Mall of Scandinavia. Räknar dagarna till ledighet. Kom, kom signade jul.
Saker jag vill göra för att komma i julstämning
November är ett minne blott, det står december i almanackan och det är därmed fullt rimligt att träda in i komplett julstämning. Det är inte alltid det sker helt av sig själv dock, ibland kan jag behöva hjälpa känslan på traven och inspirerad av Flora skrev jag en liten lista på saker jag vill göra för att nå dit.
Jag vill köpa en krans och hänga upp på vår ytterdörr i ett fint band.
Jag vill fråga mina syskonbarn om deras önskelistor och börja planera klappinköpen. Sedan vill jag i lugn och ro slå in presenterna i fina papper och dekorera med långa band innan de packas ned och fraktas söderut för att läggas under granen.
Jag vill följa min december-klädplanering som kanske inte var så intressant för er andra, men som åtminstone jag tycker underlättar och känns inspirerande såhär två dagar in. I enlighet med den vill jag också bli bättre på att ta med inneskor till kontoret och komma ihåg att bättra på med rött läppstift under dagen.
Jag vill njuta ordentligt av att gå på julbord med mitt lilla tvåmannasällskap Sillens vänner. I år ska vi testa Gamla Enskede Matbod. Tidigare år har vi varit på Gyldene Freden, Oaxen slip, Gamla riksarkivet och Ulriksdals värdshus.
Jag vill lyssna på lugn julmusik, gärna Vince Guaraldi Trio som gjort musiken till A Charlie Brown Christmas, min klassiska lista med Carols & Choirs, den lite modernare Jul på nytt eller varför inte gamla favoriten Smärtstillande i december.
Jag vill äta risgrynsgröt med kanel och socker, vörtbröd med vällagrad cheddar och brygga kaffe med kardemummakärnor i.
Jag vill gå på julmarknad i en främmande stad, trängas under ljuslyktor, känna och klämma på pynt och kanske köpa med mig någon onödig liten souvenir hem.
Jag vill värma glögg och helst hitta en sort som inte känns varken för sötsliskig eller alkoholtung. Till det gärna en näve pepparkakor, men helst inga russin eller mandlar i.
Jag vill baka något gott med saffran, kanske lussekatter, gifflar eller släta bullar som rullas i socker.
Jag vill gå på ett klassiskt luciafirande och höra stämsång från tärnor och stjärngossar stiga mot taket, ju mer sakralt desto bättre. Gärna lite orgel och O helga natt också.
Jag vill sitta omgiven av vänner på en immig pub med Guinness på bordet och folkmusik omkring oss. Stampa i golvet och klappa i händerna och känna hur kinderna bli rosiga av värmen.
Jag vill boka in en sista juldrink innan alla kompisar börjar åka åt olika håll strax före jul. En liten hejdå-träff där man får ramla in när det passar och dela ut kramar till höger och vänster. Helst i takt med att stora snöflingor börjar falla utanför fönstret på bästa romcom-vis, nej men låt en jullängtare få drömma.
Thanksgiving och förluster
För varje år tycks vi bli fler, en ny partner, en till bebis, hundar och treåringar kring våra fötter, russin på golvet och kalkonen i ugnen, kommer den att räcka, hur var det nu vi brukade räkna, brysselkål och sötpotatis, skål för oss, för allt, för livet och nu leker barnen med varandra på egna rum, jag förstår knappt vad som hände för jag minns själv känslan av att vara barn och leka med föräldrars vänners barn och nu är det vi som är vuxna fastän vi nyss stod på kåken, vilsna och tjugotre, skriksång i varandras öron och plötsligt är det någon annan som ropar, som hojtar mamma! och det är åt er, det är ni, vi dukar långbord och kalkonen räcker gott och väl, det är varmt och vänligt, bröd och vin, skratt och sorl, ett stråk av nostalgi och det slår mig att hela dagen är som sången där allting som har hänt känns när jag ser dig och i en utdragen match strax söderut håller en stjärna på att falla, den dalar och släcks, i bröstet finns aska som kommer bli till jord och jag tänker att nästa år då ses vi här igen, då är allting som det brukar men samtidigt så mycket mer, då är vi kanske tillbaka, kanske något nytt, för det är så livet ständigt går, genom vinster och förluster, en timme, ett år i taget.