Klockan slår gå hem i vinden

oktober


Joni Mitchell står lutad mot Bregott-paketet
vi äter frukost med söndagsregnet som kuliss
youtube.com och videon från Newport Folk Festival
hon är 78 men sjunger att hon really don’t know life at all
Det är så skönt att ha så lite aning
jag lägger en kastanj i fickan
markerar det sista kvartalet
kramar den släta klumpen i handen
På radion hörs meteorologens tårar
och jag önskar mig mer sorg på sändningstid
gråtpelare och regnmätare och blöta fingervantar
läser att kvark betyder hals
såklart det stormar där
Klockan slår gå hem i vinden
jag promenerar Kungsträdgårdsgatan fram
landar raklång på vardagsrumsmattan
ord måste skrivas, niotusen tecken
blir kraven lägre om man redan är på golvet?
Ser smulor och kapsyler
bröd och vin // kropp och blod
i diskstället en pyramid av glas
Allt kan gå sönder
men jag lagar mig
viskar ”gör mig hel”
och andas i medvind
Det blåser upp

En helg av allt gott

Det är söndag kväll och jag sitter med fötterna på soffbordet och en halvt uppackad väska intill mig. I kroppen finns en mjuk trötthet och jag har lovat mig själv att komma i säng i skaplig tid ikväll, jag vill bara skriva detta först. Jag vill bara berätta att det var en fin helg, en sådan som innehöll lite av varje som jag tycker om, som fick mig att må bra.

kungsträdgården

Den började i fredags då jag klev ut från kontoret och promenerade genom ett nyregnat men soligt Kungsträdgården för att ta mig till Centralstationen. Där hoppade jag på ett snabbtåg och skrev mig hela vägen till Norrköping.

äpplen

På stationen blev jag upphämtad av min bror Alfred, hans fru Martina och lilla Uno. Vi åkte ut till landet för att äta middag hemma hos mamma och pappa och möttes av tända ljus på bordet och rykande varm soppa i tallrikarna. Det blev paketöppning för de som fyllt år och min pappa som absolut inte önskat sig någonting fick en ficklampa med olika inställningar som han gick runt och lyste med resten av kvällen. Innan vi åkte tillbaka in till stan plockade vi med oss en kasse äpplen från trädet som dignade av frukt. Där stod vi under den sammetssvarta himlen med frukter tunga som klot i handen, allting upplyst av ficklampans ljuskägla.

ge för livet

På lördagsmorgonen drog jag på mig en mjuk, blå jeansskjorta över min t-shirt och tog plats bakom disken i caféet på second hand-affären Ge för livet. Min bror skulle volontärarbeta under dagen och jag bestämde mig för att följa med och hjälpa till. I drygt fem timmar gräddade jag våfflor, plockade disk och hälsade på gamla Norrköpingsvänner jag inte sett på år. Under en lugnare stund tog jag ett varv i butiken och hittade sex små vinglas, ni vet sådana som finns på franska bistros, som jag köpte.

uno uno

Sedan gullade jag allt vad jag kunde med Uno innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Jag berättade för honom om vilka spännande saker vi ska göra när han kommer hit och hälsar på och så gjorde jag allt i min makt för att locka fram de där små leendena som jag är besatt av.

krunegård krunegård

Tillbaka i Stockholm sprang jag hem och slängde väskan på golvet och bytte om i blixtfart. Sedan gick jag till Mosebacke där jag mötte upp Malin för att se Markus Krunegård. Min väderprognos som lovat uppehåll hade tyvärr fel, för under delar av konserten öste regnet ner över oss, men där och då gjorde det ingenting. Vi skrek rösterna hesa och dansade axel mot axel och det var en sådan kväll då varje låt gick rätt in, då varje textrad stämde, allt var perfekt.

riche fenix riche fenix

Lätt regnfuktiga gick vi sedan till Riche Fenix och trängdes i baren, drack öl och spanade på folk. Det var stökigt och stimmigt tills det plötsligt tändes i taket och var dags att gå hem. Gott så. Götgatan fram med rastlöst blod i öronen, sedan godnatt.

sörmlandsleden sörmlandsleden

Jag vaknade sju timmar senare och klev upp och kokade havregrynsgröt med rivet äpple i. Bryggde en termos kaffe och bredde en macka som jag plastade in. Sedan tog jag tunnelbanan till Björkhagen där jag mötte upp Anna för att vandra den första etappen av Sörmlandsleden genom Nackareservatet till Älta. Solen låg mjuk mellan trädstammarna och jackan fick stanna i ryggsäcken större delen av tiden. Vi följde den orangea leden och lät tankarna vandra högt och fritt.

sörmlandsleden

På eftermiddagen var jag tillbaka på Södermalm och gick till träkyrkan på höjden för att träffa min samtalsgrupp. Vi pratade om vår relation till maktlöshet och om att känna eller sakna kontroll i sitt liv. En och en halv timme senare gick jag därifrån och konstaterade att helgen fyllt alla mina depåer. Sedan gick jag till mataffären och köpte pumpa, halloumi och satsumas och nu sitter jag här. Det var den helgen och den var allt jag ville ha. Tack för att jag fick den.

Mina planer för hösten

stockholm

Någon gång i våras kändes det som om exakt alla omkring mig hade fullt upp och hela samhället var ett enda ”ojoj det är så mycket nu, hur ska man få ihop det” medan jag själv hade det lugnt. För lugnt. Det var som att jag hade missat något och istället för utvilad började jag bli rastlös av all oplanerad fritid. Så nu inför hösten bestämde jag att det var dags att fylla schemat med mer än bara heltidsjobb.

Jag förstår att det här är en situation som långt ifrån alla känner igen sig i. Att bo och leva helt själv har ju både sina för- och nackdelar, det är ganska ensamt och inte alltid så kul, men tid finns. Särskilt om man som jag även råkar vara helt ointresserad av att titta på tv-serier. Är det något jag istället längtar efter så är det att få utvecklas utanför mitt yrkesarbete. Att gräva ner mig i något helt nytt, hitta andra riktningar och gå emot känslan av att intellektuellt stagnera.

Mina planer för hösten är en blandning av aktiviteter, visioner och mål. Och likt alla andra bloggtjejer går jag in i den nya terminen med övertygelsen om att september faktiskt är det riktiga nyåret. Skoja. Men den rastlösa känslan från i våras är borta och det här är vad jag ägnar mig åt istället.

kungliga biblioteket


Fördjupa mig i skrivande och skriva mer
För fem år sedan läste jag en distanskurs i kreativt skrivande vid sidan av mitt jobb. Den var väldigt lärorik och hade ett flexibelt upplägg som gjorde att jag kunde klämma in den där det fanns luckor. Nu, efter några års paus, är jag redo att hoppa på B-kursen. Även den är på 50 % och distans via Mittuniversitetet. Första terminen kommer vi att ägna oss åt Dramat som uttrycksform följt av Modern lyrik och prosa. Nästa termin ska vi jobba helt med ett eget fördjupningsarbete, vilket jag verkligen ser fram emot.

Träna regelbundet
Min träningsrutin är inte så noga utstuderad. Jag brukar springa en del och köra lite varierad styrketräning, vilket passar mig bra. Mitt mål är att fortsätta träna på ungefär samma vis och få till tre pass i veckan. Det brukar bli en kväll, en morgon/lunch och så någon gång på helgen.

Fortsätta att sjunga i kör
I vintras började jag och min kompis Malin i en oratoriekör. Varje onsdagskväll samlas vi tillsammans med ett 50-tal andra personer och sjunger klassisk kyrkomusik. Det är stämmor, notläsning och latin, men framför allt är det väldigt kul. Jag sjöng mycket i kör under min uppväxt och har saknat det de senaste åren. Extra roligt är det att göra med en kompis, vi brukar alltid ta en kör-öl efteråt och gå igenom allt som hänt i livet sen sist.

filminspelning


Välja vegetariskt i större utsträckning
Sedan ett tag tillbaka har jag funderat på om jag ska sluta äta kött. Jag har inte ätit kyckling på fyra år och lagar väldigt lite kött själv. Men det är något med det definitiva beslutet som skaver lite, att ha strikta regler kring mat känns inte helt rätt för mig. Däremot har jag bestämt att jag i möjligaste mån ska välja vegetariska alternativ när det finns. Som i lunchrestaurangen på jobbet, på snabbmatsställen eller när jag lagar själv. Och i en storstad år 2022 är det inte särskilt svårt. Blir jag bjuden på middag eller går på fin restaurang med avsmakningsmeny kan jag tänka mig att äta lite kött, men då är det undantag istället för regel. Nu har jag testat en månad och hittills har det gått väldigt enkelt. Jag har ätit fisk och skaldjur en eller två gånger i veckan, annars bara vegetariskt och det tänker jag försöka fortsätta med.

Läsa och diskutera böcker i bokklubb
Jag läser gärna på fritiden och försöker att alltid ha en bok igång. Skrivkursen innehåller en del obligatorisk litteratur vilket kommer innebära mindre tid för nöjesläsning, men jag vill ändå fortsätta med mina egenvalda böcker. Tanken är också att komma igång med en bokklubb som jag och två bekanta planerat. Att ses någon gång i månaden och prata litteratur och dricka vin känns som ett perfekt sätt att lära känna varandra.

kväll


Utforska och diskutera andlighet och tro
Den senaste tiden har jag känt ett större behov av att diskutera frågor kring livet i allmänhet och tro och andlighet i synnerhet. Jag vill fördjupa den sidan hos mig men vet inte riktigt hur och tycker att det är ett ämne som är lite svårt att prata om i mitt vanliga umgänge på grund av olika bakgrund, intressen och synsätt. Men nu har jag hittat en samtalsgrupp i Svenska kyrkan där man ses en gång i veckan och diskuterar andlighetens roll i livet och hur man kan förhålla sig till den. Det känns väldigt spännande och lite nervöst om jag ska vara ärlig, men jag ser fram emot att ge det en chans.

Träffa nya och gamla vänner
Flera av mina aktiviteter är ju sådana jag gör själv, men det betyder inte att jag vill sluta träffa mina nära och kära för det. Tvärtom. De har en självklar plats i planen under hösten också. Jag ser fram emot många middagar på vardagskvällar, turer i naturen på helgerna och har även styrt upp en liten hemmafest snart. Dessutom har jag ju två nya små syskonbarn att lära känna vilket ska bli så mysigt.

Hålla bloggen vid liv
Sist men inte minst så är min plan att hålla den här bloggen i rullning vid sidan av allt. Det är ju en plats som är helt och hållet lustdriven, jag skriver för att det är kul och för att jag uppskattar dialogen med er som läser. Dessutom har jag insett att mer ledig tid betyder inte att jag bloggar oftare, snarare är det så att när jag gör mycket annat finns det mer att blogga om sen. Eller så kommer det sluta med att jag bara postar mina inlämningsuppgifter till skrivkursen här, haha. Vi får väl se. Hoppas att ni vill följa med mig under hösten i alla fall! Har ni några roliga planer att dela med er av?

Alla andra dagars röster

Jag vaknar på måndagen efter fyra timmar sömn. I bröstkorgen finns en svart sugande klump, som klibbig tjära. I ett försök att bli av med den sväljer jag en omeprazol, sedan förstår jag att det är sorg. Jag bär den genom dagen, håller den mest för mig själv. Läser det andra skriver, öppnar länkar, tittar på filmer. Funderar på filterbubblor, på min egen litenhet, på varför det blivit som det blivit. Tänker på nåd, på de främmande ansikten jag mött under söndagen, på våra likheter och olikheter samlade i varsin karmstol.

På det vita pappersarket framför mig ekar orden. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Och jag förstår, för vad hjälper mina naiva tankar om människans godhet när det som faktiskt räknas är handlingar. Enkla onda, svåra goda.

Hur hamnade vi ens här? Är det för att jag lyssnat för lite eller pratat för tyst? Inför demokratin är vi alla samma, våra röster väger lika tungt, men resten av året måste de inte göra det. Det här var valet, nu börjar det andra. Alla andra dagars röster.

Någon skrev till mig och frågade hur man hanterar valresultatet. Just då hade jag inga svar. Nu har jag inte många fler, men på min egen lista står det: 1. Sörj. 2. Rannsaka dig. 3. Gör gott.

Det är inte en lösning, men det är en start. Vi är fortfarande många. Låt det märkas.

Lite ditt och lite datt

Hej på er! Här kommer ett sådant inlägg som jag gillar att läsa hos andra, så jag hoppas att ni tycker om det även hos mig. Det blir lite ditt och lite datt av vad som hänt den senaste tiden. En upplevelse, en klädsel, en maträtt, en fin stund. Ja, ni fattar, sånt som fastnat.

läsa glass

Mitt bästa sätt att förlänga sommarkänslan fastän semestern är slut är att göra något litet direkt efter jobbet istället för att bara åka hem och börja med middagsmat. Kanske läsa några sidor i en bok på en solig bänk i parken eller köpa en mjukglass och gå en omväg hem. Det får bli ett mål även för hösten: att göra något fint av tiden mellan 17:30 och 19, i alla fall någon vardag i veckan.

shorts

När jag satte ihop små moodboards för min vår- och sommarstil hade jag ett koncept som jag kallade man kommer alltid undan med kavaj. Det här är ett typexempel på det. Korta shorts, batik-t-shirt, tubsockor och… kavaj. Inga problem att traska till kontoret då.

hornsgatan kör

Körövningarna med oratoriekören har börjat igen och för varje onsdag som jag promenerar Hornsgatan fram sjunker solen lite lägre. När det är dags att framföra Cherubinis requiem kring allhelgonadagen kommer solen tydligen att gå ner före kl 16. Ugh. Men också passande för en dödsmässa antar jag.

bada kaffe

Något mer positivt är de morgondopp jag tagit med Linn. Vi har mötts upp på vår närmsta brygga vid Årstaviken och simmat en stund för att sedan dricka en kopp kaffe och prata om livet. Den finaste starten en dag kan få.

korv

Något helt annat som också var fint var den här monteringen av ketchup och senap som jag fick när jag köpte en vegokorv på Pressbyrån vid Medborgarplatsen. Självklart berömde jag han som jobbade i kassan lite extra.

bondens marknad risotto

Min bästa lördagstradition så här års (förutom att lyssna på Melodikrysset samtidigt som jag äter frukost) är att gå på Bondens marknad och handla grönsaker, ägg och bröd. Den gula zucchinin och svartkålen fick åka ner i en risotto smaksatt med lite mynta och citron. Jag blev nöjd med den middagen!

china china

En annan middag jag blev nöjd med var den här på China! på Ringvägen. Vi gick dit ett litet gäng och beställde in en rad olika rätter att dela på. Mest oväntat god var nog den med wokade potatisstrimlor och vinäger. Mest väntat god var nog den med aubergine.

kjol

Kvällen till ära hade jag klätt mig i en kjol som i princip är ett sånt flugdraperi som man hänger i dörröppningar (jag kommer aldrig att cykla i den, jag lovar).

agnes agnes

En eftermiddag spurtade jag från jobbet för att hoppa på pendeln till Uppsala. Där väntade min syster och Agnes, min lilla systerdotter! Jag hann med några intensiva timmar av gos, sångstund och middag, vilket var så mysigt. Tänk att jag hade turen att bli både faster och moster inom loppet av två veckor i somras. Otroligt vältajmat av båda mina syskon och ni kan ju gissa om familjechatten fått ett uppsving? Men jag klagar knappast med tanke på att finurliga bebisar i fruktpyjamasar är bland det gulligaste som finns.

rosa

Och på tal om barn så insåg jag att jag klätt mig lite som Annika i Pippi Långstrump här om dagen. Jag såg Emma Chamberlain i ett par rosa jeans och letade upp ett par på Sellpy strax där på och klickade hem dem.

popaganda popaganda popaganda

Förra helgen tog jag med mig Malin och gick på Popaganda. Vi såg Leon, Esther, Alex Cameron, Future Islands, Stuzzi, Llojd, Winhill/Losehill och Seinabo Sey. Kul! Och oväntat kul var det också att man i en av barerna fick hälla upp sin egen öl. Typ på samma nivå som mjukglassmaskinen på Pizza Hut (ja, jag är lättroad).

prickig skuggor

I tisdags svassade jag runt i hårband, passerkort och bruna byxor med prickar. Sedan följde jag de långa skuggorna längs Torsgatan ner till Bonniers Konsthall.

bonniers konsthall bonniers konsthall

Där var det vernissage för utställningen Undamming Rivers med konstnärsduon Cooking Sections. Den består av fyra olika verk med laxen som gemensam nämnare och fokuserar på hur laxuppfödningar påverkar människor, djur och miljö. Jag förstår att det låter abstrakt men det var otroligt intressant och lärorikt och på samma gång en konstupplevelse som gick rakt in i mig.

jonathan johansson

En annan grej som gick rakt in i mig var Jonathan Johanssons konsert på Trädgården. Jag tror den seglar upp som årets bästa spelning hittills, så bra var den! Ville aldrig att den skulle ta slut.

babyshower

Nu börjar vi närma oss nutid här vilket är bra eftersom klockan snart är ett (när blev den det?! jag har bloggat i 16 år men glömmer alltid hur lång tid det tar att skriva ett inlägg). Det här var i alla fall i lördags när vi överraskade Sofie och Niklas med en baby shower fiesta. Hurra!

fest fest fest

Och ännu mer fest blev det sen på kvällen när Linn skulle fira sin 30-årsdag på en båt. Jag duttade länge med smink (för att vara jag) och tog på min glittrigaste paljettklänning. Sedan dansade jag hela kvällen tills det var dags att steka vickningskorv. Därefter dansade jag lite till.

hus himmel

Och vips så var det söndag och slut på veckan och slut på det här inlägget. Vi avrundar med två fina utsikter. Hoppas ni tyckte det var kul att följa med på lite ditt och lite datt, nu ska jag sova!

Framkallade sommarminnen

Över en natt kollapsade sommaren och blev till höst. Eller i alla fall till någon slags regnkall, blåsig sensommar. Den kompakta, klibbiga värmen är ett minne blott och nu väntar långbyxor och långkok. Jag har flera planer för terminen, men de tar vi lite senare, för nu tänkte jag att vi skulle blicka tillbaka på sommaren i analogt format. Förra året rotade jag fram mina föräldrars gamla olympus-kamera ur en byrålåda och började fylla den med film igen. Jag är fortfarande nybörjare på området och det är en del överraskningsmoment när jag får se hur bilderna blir, men det är ju också en del av charmen. Så här kommer trettio framkallade foton från juni till augusti.

midsommar midsommar midsommar

Vi börjar i midsommartid som firades ute på Väddö i Roslagen. Det var varmt och vi gick till sjön och badade varje dag.

midsommar midsommar midsommar midsommar

Jag hade precis matat kameran med ny film och var bra på att fånga kompisar i olika ögonblick. På grund av filmbrist fick jag köpa en ny variant (Kodak Portra 800) som är ganska ljuskänslig och därför inte helt optimal för foton i solen mitt på dagen, men det blev rätt bra ändå tycker jag. Jag är ju inte så teknisk i mitt fotande utan vill mer bara fånga fina stunder.

midsommar

Som den här på Emelie, Edda och Fredrik.

midsommar midsommar

Det är också något med det analoga formatet som gör helt vanligt köksstök med disk och öppnade pastapåsar till något charmigt. Jag tror jag ska försöka ha en mer analog lins på livet i allmänhet framöver. [insert soppåse i motljus]

teamdag reimersholme reimersholme

Efter midsommar var jag tillbaka i Stockholm och hade teamdag med mina kollegor och badade på Reimersholme flera gånger i veckan.

familjen familjen

Jag åkte hem till min familj i Norrköping och hälsade på min nyfödda brorson Uno. Och så åkte jag till Smultronstället och åt glass med mamma och pappa. Så fint med omvända roller, att det nu är de som blir fotade med analog kamera och inklistrade i sommaralbumet. <3

österlen österlen

Sedan fick jag semester och tog mig raka vägen ner till Österlen och glömde tydligen bort kameran för det blev bara två bilder på en vecka. En ute vid Ales stenar och en middag på baksidan av huset.

svartsö svartsö

Efter det följde en vecka på Svartsö som var både suddig och skarp som ni kan se. Jag tycker ändå att tvättstrecksbilden blev fin med sina färger och skuggmönstret på handduken.

skogen skogen skogen

Lite mera landet-bilder ute hos mina föräldrar. Jag gick på promenad förbi hagen med alla får, in i skogen och lyckades hitta ett helt gäng med kantareller. Ett lyckligt ögonblick helt klart värt att dokumentera.

devon devon devon

Jag tvekade ett tag på om kameran skulle få följa med på vandringen i England. Inte för att jag är så rädd om den utan för att varje grej extra blir något att bära runt på i en vecka. Men till sist packade jag ner den och det är jag ändå glad för, vyer som dessa är ju härliga att ha i flera format.

devon devon devon

Lite klassiska gruppbilder hör ju hemma i semesteralbumet. Här är mina vandringskompanjoner Anna, Sadia, Gaëlle och Haz. Och på nedre bilden fick jag också vara med på ett hörn.

devon devon

Sista bilden på rullen togs lägligt på det som var semesterns sista dag innan det var dags att åka hem och tillbaka till vardagen igen. Nu återstår bara att jaga reda på ny film så jag kan börja dokumentera hösten och dess små ögonblick.

Att vandra på South West Coast Path i England

Det har blivit dags för det långa inlägget om min vandring i södra England. Ni har frågat och jag har försökt svara och samla så mycket information som möjligt. Värt att notera är att South West Coast Path är en lång led på drygt 100 mil som sträcker sig längs stora delar av södra Englands kust, så det jag har sett är bara en tiondel ungefär. Men förhoppningsvis kan det här inlägget fungera som inspiration och guide även om ni går andra sträckor eller vandrar på en helt annan plats.

Vandra i Devon


Val av resmål

Att jag ens kom iväg på en vandring är helt och hållet min kompis Annas förtjänst. Tidigare somrar har hon gjort olika vandringsresor med sin vän Gaëlle och i år var de sugna på att utöka gruppen med några fler. Jag har alltså haft ganska liten inblandning i själva bokandet av resan och mest varit pepp och sagt ja till allt de föreslagit. Men när jag frågade Anna varför det blev just England blev svaret: ”För att England är toppen! Landskapet är vackert, det finns massor med små gulliga byar med bra pubar, folk är trevliga, och det finns bra leder.” Gott nog! Just den här leden, South West Coast Path, hade vi fått tips om av en kollega till Gaëlle. Värt att nämna är också att två av fem i gruppen befann sig i Storbritannien innan, så det kändes också som ett plus.

Vandra i Devon


Planeringen av resan

När det gäller välkända leder (som denna) så går det oftast att söka fram förslag på dagsetapper för den sträcka man vill vandra. Det kan vara bra att se vad andra tycker är en rimlig dagslängd för just den leden man valt, eftersom olika leder kan skilja sig rätt mycket åt i svårighetsgrad. Sedan gäller det ju också att se till att det finns lediga boenden i början och slutet på varje dagsetapp man vill göra, vilket kan bli ett litet pussel om man inte är ute i god tid. Två bra sidor för att läsa mer om South West Coast Path och de olika etapperna på den är:

South West Coast Path Trip Planning
Absolute Escapes South West Coast Path

Vi vandrade i norra Devon under fem dagar och siktade på att gå runt 20-22 km varje dag. Oftast började vi runt 9-10 på morgonen och var framme vid 17-18, så det blev ungefär 6-7 timmar vandring per dag. Vi hade aldrig bråttom och tog alltid en lite längre lunchpaus och ibland också ett dopp om vi passerade en strand. På grund av boendelogistik hade vi en dag som var ganska mycket kortare (8 km), men det var också rätt mysigt eftersom det gav oss lite tid att utforska en av byarna närmare. Mellan dag 3 och 4 tog vi en buss tidigt på morgonen för att slippa gå en lång (och ganska tråkig) väg rakt inåt i landet och istället få vandra mer längs kusten.

Vandra i Devon


Våra etapper

Lynton – Combe Martin 22 km
Combe Martin – Ilfracombe 8 km
Ilfracombe – Croyde Bay 24 km
Buss från Croyde Bay till Barnstaple, bussbyte och sedan vidare till Westward Ho!
Westward Ho! – Clovelly 19 km
Clovelly – Hartland Quay – Hartland 21 km

Varje sträcka hade verkligen sin charm men mina favoriter var nog den första från Lynton till Combe Martin och den tredje, framför allt sträckan från Ilfracombe till Woolacombe. Av byarna så var nog Ilfracombe och Clovelly mina guldkorn, de var så mysiga!

South West Coast Path är ju en populär vandringsled, men jag skulle inte säga att det kändes som att det var särskilt mycket folk när vi gick, även om det var högsäsong. Ibland stötte man på några andra vandrare eller människor som gjorde kortare turer men den större delen av tiden gick vi helt själva i vår grupp.

Vandra i Devon


Boenden längs vägen

Vi hade bokat alla boenden i förväg. Från början var faktiskt vår plan att vandra en del av leden som går i Cornwall, men när vi skulle boka boenden i slutet av maj var mycket redan uppbokat där. Så efter lite pusslande hittade vi en fin led i Devon med boenden i fem olika byar på lagom avstånd. Vilka slags boenden vi hade varierade en del, ibland var det enklare B&B och ibland hotell. Kraven var inte särskilt höga, efter en lång dags vandring är alla sängar sköna och det enda som står på önskelistan är en dusch, men alla boenden var bra tycker jag.

Eftersom det här var min första vandringsresa kände jag att det var väldigt skönt att få landa i en säng varje kväll och veta på förhand var jag skulle sova. Visst är det mer sport och ”på riktigt” att tälta och bära på all sovutrustning och mat, men den här typen av resa passade väldigt bra för mig (och för resten gruppen). Det är inte heller är tillåtet att tälta var som helst längs leden, utan man måste hålla sig till specifika campingplatser, så det är inte riktigt lika fritt som i Sverige.

Vandra i Devon


Mat och dryck

På de flesta hotellen ingick frukost eller så åt vi det ute i byn där vi började vandringen. Jag körde oftast på en rejäl frukost med ägg, mackor, yoghurt eller gröt och ibland en full english. Som matsäck under själva vandringen hade vi färdiga mackor, frukt, grönsaksstavar, chips och godis. Vissa hotell hade ordnat så att man kunde beställa lunchpaket att ha med sig, annars gick vi oftast till den lokala mataffären. Längs själva leden var det rätt tomt på matställen (med undantag för de få gånger vi passerade genom en något större by) så vi såg alltid till att ha med oss matsäck. Det bästa är att allt smakar ljuvligt när man äter det utomhus utsträckt på stranden eller högt uppe på en topp. Då spelar det ingen roll att det är svettiga ostmackor och smält twix-choklad. På kvällarna åt vi ute på de lokala restaurangerna. Det blev absolut en och annan fish & chips med en kall pint öl.

För att klara värmen hade vi med oss mycket vatten. Jag körde dubbla vattenflaskor (totalt 1,5 liter) och försökte fylla på båda dessa en gång under dagen. På vissa sträckor var det långt mellan husen och då fick man hushålla en del med vattnet. Alla invånare vi träffade var dock väldigt vänliga och fyllde gärna på våra flaskor när vi bad om det.

Vandra i Devon


Väder och vind

När vi bokade resan hade vi ingen aning om vilket väder vi skulle få och jag ställde mig in på allt från 10 grader och regn till strålande sol. Som tur var lyckades vi pricka in en vecka med pangväder och regnstället låg längst ner i väskan under hela vandringen. I början av veckan låg temperaturerna runt 22-25 för att sedan gå över 30 mot slutet av veckan. Det var lite jobbigt att vandra i, men det gick ändå okej. Jag hade väntat mig att det skulle vara mer vind eftersom vi gick längs kusten, men det var nästan helt vindstilla varje dag.

Vandra i Devon


Förberedelser

Rent träningsmässigt förberedde jag mig en del men inte jättemycket inför vandringen. Jag hade gjort ett par dagsturer tidigare och vet att jag gillar att gå och har ganska lätt för det, så ur den aspekten var jag inte så orolig. Men för att undvika att få ont i rygg och axlar av bärandet av packning passade jag på att träna dessa muskelgrupper lite extra på gymmet under våren och försommaren. Jag brukar också springa tre gånger i veckan, så min kondition är helt okej tror jag. Med detta som grund gick vandringen bra att genomföra och jag kände mig tillräckligt stark och kapabel hela tiden.

Hur vandringsvana vi var i gruppen varierade en del. Vi hade ett par mer erfarna vandrare och så en del nybörjare, som jag, men alla klarade av etapperna. Sträckan vi gick hade ganska stora höjdskillnader, det var mycket branta upp- och nedförsbackar vilket kan vara ganska slitigt. Jag såg ingen som gick med barn i sele, även om det kanske skulle gå, i alla fall om man kortar etapperna en del. Jag vet att det finns en del företag som erbjuder bagageservice som kör ens väskor mellan etapperna, men det var inget vi kollade upp.

Vandra i Devon


Vandringsskor

Min kompis Anna tipsade om vandringsskorna Adidas Terrex Free Hiker GTX som hon använt på tidigare vandringar och jag köpte ett par och gick in dem hemma innan resan. Nu är jag tyvärr inte sponsrad, men alltså, jag älskar de här skorna! De är otroligt sköna och mjuka på foten, vattentäta och med bra sula. Perfekta för den här typen av vandring. Jag kan tänka mig att man på andra typer av turer vill ha ett par lite grövre kängor med mer stöd i skaftet, men jag var väldigt nöjd med dessa under hela resan. Jag köpte mina i en stor storlek och hade sedan dubbla tunna strumpor i merinoull för att förebygga skavsår vilket funkade bra. Vid dagens slut hade jag bara ett par blåsor under fötterna som oftast gick tillbaka under nätterna.

Vandra i Devon


Packning

Min väska vägde ungefär 7 kilo (minus fyllda vattenflaskor och matsäck) vilket kändes som en rimlig tyngd att bära runt på. Jag hade försökt minimera innehållet så mycket som möjligt, men samtidigt packa så att jag skulle vara beredd på ett väderomslag. Nästan varje kväll tvättade jag upp kläderna jag hade vandrat i så att jag skulle kunna ha dem ett par dagar senare. Det här hade jag med mig:

Att vandra i
2 t-shirts, 2 shorts, långa vandringsbyxor, 2 sport-bh:ar, 5 par sömlösa trosor, 4 par strumpor i merinoull, solhatt, scarf, vandringsskor, vattenflaskor.

För sämre väder
Tunn zip-tröja i merinoull, vind- och vattentät skaljacka, regnbyxor, regnskydd till väskan.

Ombyte till kvällar samt resan dit och hem
Skjorta, linnebyxor, t-shirt, ärmlös klänning, klänning med lång ärm, bikini, sandaler, liten handväska.

Från badrumsskåpet
Solkräm, myggmedel, skavsårsplåster, vanliga plåster, sårsalva, bandage, värktabletter, handsprit, pappersnäsdukar. Minimerad necessär och ett par sminkgrejer.

Övrigt
Fickkniv, tvättmedel, sittunderlag, tunn handduk, pocketbok, korsordstidning, yatzy, laddare, tygpåse.

Vandra i Devon


Vad var bäst?

Det är så mycket som var fint med den här resan, men alla fantastiska vyer och naturen kommer högt upp. Också att få lära känna nya vänner på det här sättet, både i tystnad och i samtal med varandra. Alla små konversationer med främlingar och trevliga människor vi mötte (inklusive den lilla manskören på puben i Ilfracombe som sjöng stämmor i två timmar). Tescos Strawberry Pencil-godis som höjde mitt blodsocker vid flera viktiga tillfällen förtjänar också en extra shout-out.

Vandra i Devon


Vad hade jag gjort annorlunda?

Helt ärligt, just nu kan jag inte komma på något. Jo, jag hade tagit ut mer semester, lagt in två vilodagar efter de fem vandringsdagarna och sedan fortsatt att gå under en vecka till. För det finns mer vandring i de här benen, det gör det. Nu ska jag försöka komma iväg på några mindre turer på hemmaplan och fortsätta hålla chattgruppen varm med planerna inför nästa sommars vandring.

100 kilometer längs Devons kust

Vandra i Devon Vandra i Devon Vandra i Devon

Semesterdagarna har runnit ut. Jag är tillbaka i kontorslandskapet med dess energisnåla lysrörsbelysning och ställer väckarklockan på sju igen. Fyra lediga veckor har både swoshat och stillsamt makat sig fram. I söndags kväll kom jag hem från den sista etappen, en vandringsresa i södra England.

Tillsammans med fyra andra, tre nya bekantskaper och en nära vän, har jag vandrat i upp- och nedförsbackar med magiska vyer. Under fem dagar avverkade vi runt 100 km utmed Devons kust. Vi stannade till i små städer längs vägen, drack öl på de lokala pubarna och tog salta dopp i havet. Det var min första vandringsresa någonsin och det var helt otroligt.

Vandra i Devon Vandra i Devon Vandra i Devon

Inte bara var miljöerna svindlande och sällskapet gott. För första gången på mycket länge, ja kanske någonsin, upplevde jag känslan av att testa något helt nytt och inse att ”det här är min grej”. Att det inte är jobbigt, att allt bara flyter. Självklart var det fysiskt krävande. Det var ofta över 30 grader varmt och branta backar, men jag kände mig stark i benen, glad i själen. Nästan hela tiden fylld av en grundlig tacksamhet.

Det var så skönt att låta kroppen bara vara ett verktyg. Att lämna alla dömande tankar om det yttre och fokusera fullt ut på varje steg framåt. Att ha gott om tid att tänka, ge tankarna utrymme att vandra dit de vill och ibland lyfta en fundering med en vän. Att få möta godheten hos främlingar som pekar ut rätt stig eller glatt fyller upp ens vattenflaskor med trädgårdsslangen. Och att lära känna nya personer, få nya infallsvinklar och dela minnen, skratt och kakor.

Det var helt enkelt en toppenresa, kanske en av de bästa jag gjort, någonsin! Snart tänkte jag skriva ett lite längre inlägg med mer fakta om vår rutt och saker som kan vara bra att veta om man är sugen på att göra en liknande vandring. Har ni några frågor så går det fint att ställa dem i kommentarerna här så ska jag försöka svara på allt. Hej svejs från en vandringsfrälst!

En vecka vid havet – om tid själv och lugnande medel

svartsö svartsö

Jag har tillbringat en vecka vid havet. Varit ute på Svartsö i Stockholms skärgård och bott i en stuga nära bryggan i Alsvik, så som jag gjort två år förut. Det är något med den där platsen, den känns hemma på ett märkligt sätt, har gjort det enda sedan första gången jag satte foten där. När jag tidigare i somras låg på en smal brits i ett rum på Dalagatan och just hade svalt innehållet i en liten metallkopp med lugnande medel som skulle göra det mindre plågsamt att dra ut min framtand, bad tandläkaren mig att andas djupt och tänka på ett semestermål. Och jag låg där i det nedsläckta rummet med den beska smaken i munnen och önskade mig bort till klipporna vid bryggan nedanför huset. Några veckor senare var jag där.

svartsö svartsö svartsö svartsö svartsö

De första två dagarna hade jag sällskap av min vän Malin. Vi tog båten ut vid lunchtid på söndagen och jag fick visa henne ön. Badbryggan med det perfekt svalkande vattnet, den lilla lanthandeln med sina extra små kundvagnar, restaurangen med den grisformade neonskylten på taket, insjön med sitt perfekt klara vatten, de hungriga rådjuren i trädgården och glasskiosken vid hamnen. Morgondopp och badminton och yatzy. Kallt rödvin och varsin trisslott utan vinst. Jag gick upp tidigare en morgon och bakade frallor till frukost. En av kvällarna tände vi grillen och la grönsaker, persikor och eldost på gallret. Det var fina dagar, enkel tid.

svartsö svartsö svartsö svartsö svartsö

På tisdagen for hon hem och resten av veckan blev bara min. Det är något fascinerande med att tillbringa så mycket tid för sig själv på en plats som känns hemma men inte är ens vanliga hem. Helt plötsligt finns utrymme att tänka, att känna efter och att bara vara. Mina dagar innehöll i stort sett samma saker. Jag gick upp och läste, löste ett korsord, drack kaffe på den lilla trappan utanför huset. Låg och solade på klipporna, sprang en runda på eftermiddagen och drack ett glas vin. Lagade middag, skrev lite och lyssnade på sommarprat. Ibland hände det att jag blev lite rädd för det kompakta mörkret, de främmande ljuden som huset gav ifrån sig och älgarna som jag visste gick runt på ön. Då sjöng jag för mig själv en sång jag lärde mig som barn. Jag är inte rädd för mörkret, i morgon bitti ordnar det sig. Jag är inte rädd för mörkret, hoppas mörkret är rädd för mig. Och med gryningen kom lättnaden, ljuset var gott.

svartsö svartsö svartsö svartsö

Jag betraktade min tillvaro på ön och funderade på om jag kände mig ensam. Om det fanns något sorgligt över det hela. Och visst fanns det stunder, som när jag satt där på stenbänken och såg himlen färgas rosa och havet glänsa, då jag önskade att någon hade suttit intill. Att jag hade fått dela ögonblicket med någon som också förstod det hypnotiserande i små vågor som snuddar klippor, som sakta slipar dem slätare än kinder. Men mest kände jag mig tillfreds. För är det något jag förstått så är det att ensamheten i stan drabbar mig så mycket hårdare. Där är jag omgiven av människor och möjligheter, det finns så många potentiella möten som ändå inte blir. Där känns frånvaron mycket tydligare. Själv på en ö utan varken schema eller kontakter finns inte så mycket att göra mer än att vila i sina egna tankar.

Och jag har vilat och tänkt. Varit ute varje solig timme. Lyckats landa i den vänliga lunken där prestationer och förväntningar knappt existerar. Den här veckan har verkat likt det lugnande medlet jag svalde den där torsdagen i början av juli, men helt utan den beska eftersmaken.

Blabla blåblå himlar moln som bomullstussar

Skriv! väser hjärnan.
Du måste
faktiskt
skriva nu.

Om vad? suckar jag.
Det finns så
lite
att säga.

Blabla semester och sol ta ett morgondopp ja idag igen söta jordgubbar och blekta boksidor disigt hav och stranden som bränner under fotsulorna vi tänder grillen framåt kvällen kolla vad var det där för rovfågel en röd glada kan ni le och titta in i kameran sökaren kartan bilen längs grusväg längs landsväg motorväg stanna och köp en glass nej två kulor visst har vi det roligt blabla blåblå himlar moln som bomullstussar sextio grader vittvätt blåbär körsbär mandel kattfot vacker tass smyga upp i gryningen vara först uppe men flera år efter springa ikapp längs nyponbuskar och fårhagar tillåta mig själv att andas djupt ur munnen det eviga nynnandet alltid en sång en visa kolla kolla vad fint det är vad bra vi har det jaja jojo haha blabla allting om och om igen det är så mycket och så lite okej men här får du en lucka en glugg mitt leende är ett barns jag söker sanning i nyfödda ögon finner visdom hos de som är åttioåtta och nittiotvå alla somrar de burit och alla jag ska bära det är samma samma sommar sommar sommaaar jag tror det räcker så.