Några ljusglimtar från mars

Hej! Jag kände att det var dags att skriva ett riktigt klassiskt blogginlägg om saker som hänt de senaste veckorna. Smått och gott från en märklig tid där det också funnits plats för en vardag som lunkat på och några ljusglimtar att samla som snäckor om sommaren.

tavla

Vi börjar för ett par veckor sedan hemma i min lägenhet. Under en kväll fick hammaren komma fram och jag gav min nya oljemålning en plats ovanför soffan. Där hänger den tillsammans med en tavla jag ärvt av min mormor och en krokiteckning gjord av min vän Madeleine. På soffbordet står en knubbig kruka med små pärlhyacintlökar och vittnar om våren.

kostym

Det blev lördag och jag klädde mig i en ny linnekostym. Eller nygammal då. Jag köpte den för 200 kr på Sellpy och gillar den så mycket, ett riktigt kap!

brunch brunch brunch

Jag och kostymen promenerade ut till Sickla för att äta brunch på Fanny Udde tillsammans med ett gäng kompisar. Det var gott och mysigt! Bra också om man vill kunna boka bord och inte behöva chansa och stå en timme i kö som man annars kan få göra på många brunchställen i Stockholm.

dramaten dramaten

På kvällen samma lördag gick vi på (Macbeth) på Dramaten. Den var mycket bra! Jag blev kulturpeppad och har redan bokat en ny föreställning som vi ska se. Sedan var vi några som spontant gick hem till Linn på hemmafest i några timmar för att sedan åka till Under bron. Jag var absolut den enda på technogolvet som var dum nog att ha ljus kostym på mig.

ramen

Det bästa sättet att förgylla en halvtråkig söndag är att sätta sig någonstans och beställa en stor skål ramen och ha med en bok som sällskap. Den här söndagen åt jag en Tori Paitan på Tonari Ramen på Folkungagatan och den lade sig som en mjuk, varm filt i kroppen.

rosa kostym

Sedan blev det måndag och business as usual. På med rosa kostym och röda boots och upp till våning fyra på kontoret.

marskväll marskväll

Och plötsligt är det inte längre mörkt när man kliver ut från den där hissen på kontoret för att åka hem. De allt senare skymningarna känns som en present varje dag, varje år. Tänk att vi har alla vårens och försommarens och sommarens ljusa kvällar framför oss.

plankstek

Nog om skymningsromantik och över till något helt annat. Förra fredagen bjöd jag ut mina bästisars sambos, Erik och Fredrik, på en sunkbarrunda. Vi började i Örnsberg och jobbade oss sedan, en stor stark i taget, in mot Södermalm. Höjdpunkten var nog planksteken på Röde Orm, den satt som en smäck. Den här bilden hade nog förresten gjort sig rätt bra som en oljemålning, hade jag haft en sådan hade den också fått hänga ovanför soffan.

wasahof malin

Och förra lördagen fyllde Malin 30! Vi var ett stort gäng som firade henne på Wasahof och tog halvt över bardelen där. Kvällen till ära var det också operalördag så vi fick bland annat höra O sole mio och sedan blev det förstklassig födelsedagssång från hela restaurangen.

fotboll fotboll

På söndagen köpte jag en grillad korv och tågade som en underdog tillsammans med femtontusen hammarbyare till Tele2 Arena för att kolla på kvartsfinalen i Svenska cupen. Jag tog plats i bortaklacken för att heja på IFK Norrköping och det var första matchen jag såg på plats sedan pandemins start tror jag. Så fint att få vara där på läktaren igen, även om det slutade med förlust.

norrsken

Sedan satte jag uppe alldeles för länge på söndagskvällen och skrev det föregående blogginlägget vilket följdes av lite dåligt samvete för att klockan plötsligt var halv ett och jag ännu inte gått och lagt mig. Men precis innan jag skulle krypa ner i sängen läste jag en tweet om att det var ett stort norrsken över Stockholm så då tittade jag ut och minsann! Över hela Södermalm dansade ett grönt ljus och jag satte mig i fönstret och följde allt under tjugo minuter, helt hänförd över att det gick att se så tydligt trots alla gatlyktor. Ibland är det värt att vara vaken sent.

smörrebröd

Nu i veckan har jag haft kompisar över på middag och bjudit på egna smörrebröd. Ett med hemgjord skagenröra och regnbågsrom samt ett med kartoffelmad. En bit vesterhavsost, ett knippe rädisor och varsin öl till det så var middagen klar.

middag

Igår åt jag middag igen med ungefär samma vänner, men hemma hos Anna den här gången. Vi fick två klassiska rätter: pasta pesto med burrata och blåbärspaj med vaniljsås.

vår vår

Idag bjöd Stockholm på riktigt vårväder med sopade trottoarer så jag plockade fram mockajackan och mina låga converse och strosade runt på stan. Köpte en lyxshake med hallon & lakrits, ett gäng böcker och lite annat smått och gott.

blommor

Och nu är vi tillbaka där vi började. I lägenheten där pärlhyacinterna vuxit sig gängligt höga och fått sällskap av en spretig kungsängslilja och där kvällssolen skiner in lite längre idag än vad den gjorde igår.

Från jorden ett stilla hummande

Livet är en sång. Jag skriker den på läktaren tillsammans med folk jag aldrig träffat men ändå känner mig hemma med, klädd i den vitblå halsduken med broderade stjärnor. Jag slår takfast med handen i räcket framför mig och känner pulsen gå upp varje gång någon närmar sig mål. Det är inte vackert men det är starkt och allting som har hänt känns när jag ser dem.

Sången handlar om liv. Klockan är halv tio på restaurangen i Vasastan och toner klingar i lokalen tillsammans med slamret från glas och bestick. Så harklar sig mannen vid pianot och meddelar att vi har ett födelsedagsbarn bland oss och med en gemensam stämma sjunger vi Ja må hon leva så högt vi kan. Du står i centrum med allas blickar på dig och strålar på det mest självklara av vis.

Att sjunga är att leva. Platsen i en kör har varit självklar sedan barnsben och nu är jag tillbaka. Jag vecklar ut notbladet med Antonio Caldaras Missa dolorosa och försöker hänga med i sopranstämman när den klättrar sig uppåt i åttondelar. Et in terra pax. De latinska orden är obekanta på tungan och jag fokuserar på rådet att lägga sången djupt nere i bröstkorgen, göra kroppen stor och rösten klar.

Livet är en sång. Är oändliga melodier, är känslor som blir till toner som bär på ord. Och på sängkanten i det sirliga marsljuset känns de starkare än förut, blir lika närvarande som lakanen under de vinterbleka låren, lägger sig tätt intill och lämnar avtryck. Om jag bara lyssnar tillräckligt noga så hör jag den hela tiden, från jorden ett stilla hummande, livets melodi.

40 dagar av Instagrampaus

landet


En gång i tiden var Instagram min bästa inspirationsplattform. Platsen jag besökte för att se vad mina vänner hittade på, för att inspireras till goda maträtter, fina inredningar och oväntade klädkombinationer. Ett ställe att lägga upp sådant som gjort mig glad, stunder värda att bevara, höjdpunkter i livet och små vardagsglimtar.

Men med tiden så hände något. Scrollandet blev bara längre och längre, men vad jag såg gav mig mindre och mindre. Enligt skärmstatistiken från min telefon tillbringade jag över en timme i appen varje dag, samtidigt kunde jag inte riktigt säga vad det gav mig. Jag postade färre bilder själv men matades med fler nya än någonsin, inklusive en mängd annonser för saker jag varken behöver eller intresserar mig för

Så när fastan inleddes förra veckan bestämde jag mig. Jag ville testa att göra avkall på något och det här året fick det bli Instagram-appen. Från den 2 mars och i 40 dagar fram till påsk ska jag alltså vara utan den. Enligt traditionen får man bryta fastan på söndagar och kanske kommer jag att göra det framöver, kanske låter jag bli om det känns bättre.

Nu har den första veckan gått och jag måste säga att det har varit enklare än väntat. Till viss del berodde det nog på att jag redan innan kände mig ganska trött på appen och det hela späddes på av den svajiga balansgång som uppstår när människor blandar starka budskap om krig med härliga, soliga ögonblick. Jag säger inte att det är fel, att kunna ha två tankar i huvudet måste vara en självklarhet, men det betyder inte alltid att upplevelsen blir bra. Att pausa nu var helt enkelt ganska lägligt för mig.

För att undvika att reflexmässigt gå in i appen styrd av tummens invanda muskelminne har jag på ikonens gamla plats istället lagt min app för e-böcker. Så nu läser jag ett par sidor av Amanda Romares Halva Malmö består av killar som dumpat mig som underhållning istället och så slöscrollar jag lite på Twitter och Pinterest mellan varven.

Min plan är inte att sluta helt med appen framöver, den ger mig fortfarande inspiration och jag gillar att se vad mina vänner gör. Men min förhoppning är att jag kommer välja att använda den mer genomtänkt. Mindre slötitt på andras bilder och mer skapande och delande av sådant jag själv gillar. Mindre polerat innehåll från stora profiler och företag och mer inspiration från personliga kreatörer och kompisar. Jag tror det kan bli bra, men först – lite mer paus.

Mörker, mörker. Frid och fred.

allhelgonakyrkan

Mörker, mörker. Ett krig i Europa. Jag läser rubrikerna och försöker förstå, men mina händer är inte stora nog att greppa. Mina axlar inte tillräckligt starka att orka bära. Modet sjunker ned i trampdynorna och vågor av alltings förbannade hopplöshet skummar över mig.

Jag läser rapporteringen bit för bit, men den eskalerar med en sådan intensitet att jag inte förstår hur jag ska hinna ta in allt. Alla dessa människoliv, miljoner själar som berövats sin trygghet, sitt hem. Jag swishar pengar till olika organisationer och ”Tack för din gåva!”-meddelandet i rött blir ett tillfälligt plåster som rycks bort strax därpå.

När jag kommer hem på kvällen är lägenheten tom och släckt men fortfarande min plats av trygghet. Och handen söker sig till bokhyllan och till diktsamlingarna, orden som tröstat och tröstar igen. När allt annat känns banalt blir de något att klamra sig fast vid. Någons annans bild av verkligheten som jag får låna för en stund, applicera på tillvaron för att försöka kunna förstå.

Medveten om mina tidigare misstag tillåter jag mig inte att vada för djupt bland nyhetsartiklarna och rubrikerna, liverapporteringarna och dödssiffrorna. Istället tar jag det i doser, som ordinerad medicin på vissa klockslag. Däremellan begraver jag mig i arbete. Lyckligtvis finns så mycket att göra nu att tiden knappt räcker till. Jag säger lyckligtvis fastän det inte är bra, men till viss del menar jag det så.

Efter fyra dagar av mörker, mörker kliver jag in genom den stora träporten och sjunker ned i en av bänkarna. Vi är många som samlats under takbjälkarna och tillsammans delar vi en kollektiv sorg. Den hörs i stämmorna när vi sjunger, letar sig fram bland knäppta händer. Den vitklädda prästen bär på ett kärleksbudskap men talar också om hat och orden letar sig in, föder nya tankar, landar. En solist sjunger Imagine och visst tycks det banalt, men det är omöjligt att inte gråta.

Och jag tänker på podcasten där tro pratades om som trend men för mig är det förtröstan och tillflykt. Ett sätt att slippa bära allt på mina axlar, att låta någon annans händer greppa det som känns för stort. Här bor inte lösningen på alla krig, men när jag vänder mig till främlingarna intill och önskar dem frid och fred så finns ändå ett mått av lindring. Ett litet ljus i allt det mörka.

Kyrie eleison.

Från söndag till söndag – en vecka i repris

Låt oss spola tillbaka tiden en vecka och se vad som hänt. Från förra söndagen till söndagen idag. Från dåtid till nutid.

pannkakor pannkakor

I söndags lagade jag små amerikanska pannkakor i plättlagg och serverade med blodapelsin och sirap till brunch. Gott!

moderna museet moderna museet moderna museet

På eftermiddagen gick jag till Moderna Museet. Jag kollade lite i de fasta utställningarna och konstaterade att det var länge sedan jag var där och att Rauschenbergs get alltid gör mig glad.

moderna museet moderna museet

Sedan gick jag igenom utställningen Svenska förvärv med konst som köpts in till museet under förra året. För att stötta det svenska konstlivet under pandemin gav regeringen museet 25 miljoner att köpa konst av nutida konstnärer med olika inriktningar. Bra initiativ! Här var två saker som jag gillade lite extra.

röd kostym

Måndagen var alla hjärtans dag och jag passade på att ha min röda kostym. I övrigt var det dessvärre mer en rövdag än en hjärtdag. Jag la hela min förmiddag på att försöka få hjälp av it-supporten eftersom jag blivit utelåst från både mötesverktyget teams och mailen. Ändå bra it-säkerhet när man inte ens själv kommer in i systemen… Till slut fick vi ordning på det i alla fall så då var det bara att ägna resten av dagen och kvällen åt att sitta i möten och jobba ikapp. Jag hade ju i och för sig inget annat planerat så det var okej, men det blev ju knappast någon dag som gick till historien.

filminspelning

På tisdagen gick jag upp 05:30 och tog mig sedan till Kungsholmen. Det var dags för reklamfilmsinspelning och vår första location var den här lilla kiosken.

filminspelning

Location nummer två var en villa på Lidingö och sedan avslutade vi på ett stort fält ute vid Stora skuggan. Det regnade och solen sken om vartannat. Fältet var ganska mycket av en leråker framåt slutet av dagen, men det såg fint ut i kameran i alla fall.

filminspelning

På onsdagen fortsatte vår filminspelning. Den här dagen på Grand Hotel och i restaurangen på Nationalmuseum, lite varmare och mer bekvämt än under gårdagens scener. Vi filmade från 11 till 23 och för att fejka dagsljus använde vi gigantiska ljusriggar som vi lyste upp museet med utifrån. Det är så kul att vara med på den här typen av inspelningar och se hur alla fixar och trixar för att lösa allt på minsta detaljnivå. Det går åt så mycket mer folk än man tror och alla går på ett tight schema där allting ska klaffa.

filminspelning

Som kund på filminspelning är min uppgift att se till att allt blir så som vi tänkt oss och godkänna det vi gör löpande. Vi sitter och tittar i en monitor och ser allt som filmas och får tycka till om resultatet. Och så äts det en hel del buffé också. Lågt blodsocker är den största fienden på en filmproduktion.

pasta

På torsdagen jobbade jag hemma hela dagen och försökte checka av en massa saker. Framåt kvällen lagade jag ett stort lass spaghetti och vegofärssås, städade hela lägenheten och la upp en massa kläder till försäljning på mitt loppis-konto. Totalt antal steg denna dag: 125. Antal sekunder utanför lägenheten: 0.

tavla tavla

I början av veckan lyckades jag vinna en oljemålning på auktion. Det var lite av en slump för jag hade lagt budet några dagar tidigare och var säker på att någon skulle bjuda över, men vips så var den min. Mitt emellan filminspelningar och jobbkaos fick jag alltså kasta mig iväg till auktionshuset för att hinna hämta ut den. På hemsidan hade jag läst att tavlan hade måtten 100×80 cm och i ett svagt tankeögonblick tänkte jag ”perfekt, då bär jag hem den i en Ikeakasse”. Kassen täckte ungefär ett halvt hörn och det ösregnade ute så det slutade med att jag och tavlan fick åka taxi hem. Nu återstår att fundera ut på vilken vägg den ska sitta…

kungsträdgården

Efter den lilla avstickaren blev det fredag och sol. Jag promenerade in till kontoret vid Kungsträdgården för att jobba därifrån. Om man spanar ut från fönstret så ser man den spolade skridskobanan och spetsar man öronen så hör man också den underbara skridskohousemusiken därifrån.

malin

När klockan var 17:30 smällde jag ihop datorn för veckan och kilade till KB för att möta upp Malin på en aw. Vi gick sedan till PA&Co för att äta råbiff till middag och sen vidare till Riche för öl.

malin

Och eftersom vissa kvällar är till för att säga ja snarare än nej fortsatte vi sedan till söder och till Pelikan följt av Indigo och till sist Häktet. Tack och hej, handduken kastad, veckan stängd!

Men lördagen då? undrar ni. Jo, den tillbringades först med en burk citronsorbet i sängen samtidigt som jag löste Melodikrysset. Sedan gjorde jag mig i ordning och traskade iväg på dejt, men det är en annan historia. Och nu är det söndag och jag ska först till gymmet och sedan äta middag hos en vän innan jag springer in i en ny vecka igen. Hej och hå, vi hörs snart!

Två år passerade och ingenting hände mig

Det är början av februari och jag somnar och jag vaknar med en diffus sorg i bröstet. En sorg över att två år av pandemi har passerat och nu känns det plötsligt som om det bara är jag som är kvar där vi slutade sist. Alla andra i min närhet tycks ha mognat, tagit kliv framåt och kommit till insikt medan jag är gjuten på samma plats som innan. Restriktionerna har plockats bort och här står jag nu redo att fira, med partytuta i handen och drömmar om Berlin, bara för att inse att ingen är kvar. Jag har ägnat två år åt vadå? Långpromenader, självtvivel och att köpa kostymer second hand.

Mitt liv har varit en paus, ett vakuum, och jag trodde att det var så för alla. Att det inte bara var jag som stod still. Men solen har snurrat och min närmaste omgivning tycks ha rört sig i samma takt. Det är som att vara på en fest när det plötsligt tänds i taket och jag är den enda i rummet. När gick alla andra vidare? Vad gör jag kvar? Och känslan skaver för jag vet att den är ful och egocentrisk. Andra kan inte vänta och stå kvar för min skull. Det är ju liv och liv ska levas. Herregud lev!

Ända sedan våren 2020 har jag tänkt på den där dagen. Blickat framåt och burit bilder i huvudet från Vår tid är nu när kriget är över och hela Kungsgatan fylls av fest. Läst om efterkrigsår och hyllningskonserter. Men så blev det egentligen bara en vanlig onsdag, så som vanliga dagar har blivit numera. Hemmajobb och handsprit, men ett litet uns av frihet över att jag kan gå hem 23:15 om jag vill.

Två år har gått och en del av mig har glömt hur saker brukade vara. Jag ifrågasätter om det varit så jobbigt egentligen, fylld av den farliga naiviteten som följer med förskjutna perspektiv. Men så gör sig den där klumpen påmind. Två år av mitt liv har passerat och kommer aldrig åter. Och jag sörjer det liv som inte blev som det skulle men framför allt det liv som aldrig ens blev. Ingenting hände mig och kanske var det en trygghet och ett privilegie där och då. Men nu? Men jag? Vad är det som blev kvar?

Vad jag har på hjärnan just nu

på hjärnan

Det händer att jag får saker på hjärnan. Tankar som jag inte riktigt kan släppa. Ett plötsligt infall som dröjer sig kvar. Något jag vill göra, bära eller testa. Det här har jag på hjärnan just nu.

Glitterspray i håret. Jag vill spraya små silvriga korn över mina blonda längder precis som jag gjorde inför mellanstadiets discon. Kasta ett subtilt skimmer vid bardisken eller middagsbordet.

Filosofi 1A. Jag skulle vilja ha en enkel grundkurs, en sån basic filosofi i gymnasiet-kurs, där jag följer en pedagogisk studiebok och lär mig om Platon och Aristoteles, Descartes och Kant, Kierkegaard och Nietzsche. Få en liten ingång till en gigantisk värld.

Färgstark eyeliner. Målade en orange i helgen. Vill ha en kleinblå snart. Ett tunt, jättefärgglatt streck bara.

Gå på akvarium. Fick en oerhörd längtan efter att se långsamt simmande maneter, mönstrade fiskar i stim och vajande sjögräs. En perfekt aktivitet i kalla februari.

”Men’s shirts, short skirts”. Det började verkligen som en ironisk grej men nu är det jag som dagligen måste slå på Shania Twains ”Man! I Feel Like a Woman!”, v-stega mig fram i lägenheten och sjunga med med min rivigaste röst. Blev oundvikligen också sugen på herrskjorta och minikjol.

Semlor och mimosablommor. Det känns bara som den ultimata grejen att köpa en fredagseftermiddag i helgpresent till mig själv.

Slipover över kortärmad t-shirt. I väntan på varmare temperaturer och mindre vinterbleka armar sparar jag den här kombinationen i hjärnan.

Äta schnitzel. Vill bli serverad en schnitzel stor som mitt ansikte, dricka en öl och dra en och annan rövarhistoria runt ett halvslitet träbord i dunkel belysning.

En ny mystisk parfym. Jag vill lukta som en skugga som svept förbi, något odefinierbart kanske lite jordigt, murrigt, en gren som knäcks, ett ljus som brinner ut.

Håret fäst bakåt med hårspännen. Klassisk snäll tjej-frisyr. Matchas med stickad polotröja och loafers.

Basker och solglasögon. Vill möta våren med samma energi som Julia Roberts i Notting Hill. Och på tal om solglasögon är jag fast beslutsam att fult är kul. Köpte därför ett par av de fulaste solglasögonen jag kunde hitta på Sellpy. Trött på ängsligt och klassiskt, vill ha fula sneakers och fula accessoarer 2022.

”Tjenixen”. Hörde en person kliva in genom dörren och hälsa med ett ”tjenixen!” vilket kändes som ett otroligt sätt att göra entré på. Ska absolut börja hälsa så från och med nu.

Tjenixen och välkommen till min hjärna. Det är sånt här som snurrar runt där.

Jag sorterar axlar och bestiger berg

Jag skriver:
Det är något med blåst som ger mig ångest
som om vinden tränger sig in i hörselgångarna
och sätter balanssinnet ur rubbning.
Det är något med ångest som känns som blåst
den tar sig fram och ställer saker i oordning
är kyla och drag.

Jag skriver:
Det ska blåsa hela dagen
det har stormat sen igår.

Jag går Hornsgatan fram och det ringer
musiken huggs i ett tillfälligt avbrott.
När jag svarar är min röst kort i tonen fast jag inte vill
orden kräver att man pratar
ibland är allt jag önskar att sitta tyst intill.

Jag bygger berg i min lägenhet
av kläder
av papper
av disk.
Bestiger dem mot kvällen
får göra nya expeditioner nästa dag.

Jag sorterar axlar
undviker en ny på söndagen
borrar pannan i en välkänd på lördagen.
Bläddrar bland dem i minnet
likt galgar i en garderob.

Jag tänker:
En gång gick jag till en terapeut
hon tipsade om att byta frisyr
jag slutade att gå dit
på onsdag har jag klipptid.

Elva maträtter jag ätit den senaste tiden

Mat lagas. Mat äts. Mat bjuds. Mat läggs upp på Instagram. Mat blir lunch. Mat blir middag. Mat glöms bort och mat koms på. Mat inspirerar och irriterar och engagerar. Här är elva rätter jag lagat den senaste tiden.

lasagne

En stabil vardagsmiddag i form av vegetarisk lasagne med grönkål, zucchini & svamp. Rikligt med ostsås mellan lagren och en krispig sallad med fänkål, äpple och grönkål till.

bouillabaisse

Kylskåpsrensarbouillabaisse (jättekort namn, jag vet). Det är säkert olagligt att kalla det här bouillabaisse om du frågar en fransman, men i mitt kök händer det att jag tar mig konstnärliga friheter då och då. Rakt upp och ner är det finhackad gul lök och vitlök som frästs i olja, följt av lite tomatpuré och chiliflakes samt två skalade och tärnade potatisar. På med en burk passerade tomater plus en halv burk vatten, i med en tärning fiskbuljong samt saften från en halv citron och sedan får det sjuda i en kvart. Därefter i med bitar av vit fisk och några nävar bladspenat. Låt gå tills fisken är klar och servera sedan med några räkor, hackad persilja och en klick crème fraîche.

vodkapasta

Vodkapasta med bucatini och ett fluffigt täcke parmesan. Här finns recept för den som önskar.

plock

Ibland blir det mat som inte behöver lagas utan bara tas fram. I detta fall sallad med rödkål, blodapelsin och avokado. Rostat bröd (ja, jag behöver en ny brödrost då min rostar förfärligt ojämnt), sardeller, citron och oliver.

frukost

En snygg frukost som egentligen inte är något särskilt men som jag blev glad av att titta på. I burken är det hemkokt aprikosmarmelad med saffran som jag gjorde till jul och nu äter upp resterna av.

grönt

En sånt som fanns kvar-lunch på hemmakontoret. Avokado, fänkål, smörstekt brysselkål och kavringskrutonger. Ibland är mat tyvärr 2 av 5 och ganska tråkigt.

gnocchi

Vissa dagar är jag för hungrig för att orka ta bilden innan jag börjar att äta. Då blir det tyvärr såhär. Men det vi ser är i alla fall den sista tuggan av en portion smörstekt gnocchi med sardeller, vitlök, citron, rosmarin och parmesan.

råraka

Råraka med räkor, avokado, rödlök och crème fraîche. En rätt att glömma bort och sedan komma ihåg och bli glad över att den finns.

schnitzek

Somliga dagar kräver riktigt brun mat och förra tisdagen var en sådan dag för mig. Då panerade jag en schnitzel och rostade potatis, rörde ihop en örtsås och serverade allt med citron. Mådde som en trött prins efteråt!

soppa

Förra veckan hade jag min kompis Malin på besök och bjöd på middag enligt briefen budget med guldkant. Det blev grön ärtsoppa med syrad grädde serverad ur kanna. I botten på våra tallrikar la jag en liten näve små pilgrimsmusslor som stekts på hög värme och till det vispat smör och bröd.

hamburgare hamburgare

Till sist: dubbel cheeseburgare gjord på Anammas formbara färs. Jag brukar tina en skål färs, krydda med salt & peppar och sedan forma två puckar som jag steker. Efter jag flippat dem lägger jag på en sån knallorange skiva cheddar och låter den smälta. Sedan in mellan två bröd och på med valfria toppings. När jag åt den förra veckan hade jag en liten sidosallad till, annars är ju pommes frites ett säkert kort.

Tipsade jag just om världens typ mest kända kombination? Ja det gjorde jag. Då är det kanske dags att runda av det här inlägget och börja fundera på vad jag ska äta ikväll…

Vad jag hade på under vecka två

Det är söndag. Ytterligare en vecka i ett pandemiskt januari har passerat. Jag har precis varit och tagit min booster-dos av vaccinet, har ett litet plåster högt upp på vänsterarmen, ligger på sängen och känner efter i väntan på eventuella biverkningar. Nu är det helg men innan dess var det fem vardagar av hemmajobb och köksbordskontor, men också fem vardagar av klädval och utstyrslar. Låt oss se hur det såg ut.

inspiration

För att få inspiration till hur jag ska klä mig brukar jag titta på de inspirationsbilder som jag sparat på Pinterest och sedan göra egna tolkningar utifrån det jag ser. Kanske specificera vissa kombinationer jag är sugen på, hitta sådant som går att översätta till min garderob. Här ovan är några bilder som inspirerade mig den här veckan och några ledord som jag plockade från dem: Sammetskostym med skjorta under, kul kjol med en enkel bas till, oversizad ullkostym, helblått från topp till tå, blåjeans och kavaj, paljettkjol samt knallgrönt i kombination med blått eller lila.

måndag

På måndagen bar jag en egensnickrad sammetskostym med prickig sidenskjorta under. Sedan tidigare har jag haft ett par svarta croppade sammetsbyxor och för några veckor sedan bestämde jag mig för att komplettera med en kavaj så att jag kunde få en hel kostym. Några klick på Sellpy senare så hade jag hittat en för en 50-lapp. En perfekt bas i garderoben, bara att matcha med färgglada skjortor, roliga t-shirts eller kanske en knytblus om jag vill vara extra festlig.

tisdag

För tisdagens möten valde jag svart polo med en mörkblå kavaj över. Tyvärr kunde ju ingen se på Teams hur jag livade upp det hela med en blommönstrad paljettkjol i blått, orange och lila. Men de som vet de vet, tänkte jag och nu vet ju i alla fall ni också.

onsdag

Onsdag och jag såg ut att vara på väg till en klubbdag på Clas Ohlson, haha. Jag kände mig lite lagom normcore-gubbig i mina blåjeans, ljusblå skjorta och himmelsblå manchesterkavaj. Till det ett par sneakers som är lite fula men på ett sätt som jag verkligen gillar. Det ÄR ju kul med saker som skaver, med sånt som får en att känna hm, intressant… och inte blir så tillrättalagt. Det tycker i alla fall jag.

torsdag

Så blev det torsdag och dags att se lite seriös ut. Jag tog på en något stor kostym i brun ull och drog åt ett skärp i midjan. Under det hade jag en hästmönstrad skjorta. Den här kostymen är verkligen ett bra vinterplagg för den värmer otroligt mycket och passar för i princip alla slags dagar och tillställningar, torsdagar inkluderat.

fredag

Äntligen fredag och dags att ta den mentala nedförsbacken med sikte på helgen. Jag provade mig igenom cirka sjutton olika kombinationer innan jag landade i den här med lila mockakjol tillsammans med knallgrön skjorta och slipover. Pastatallriken i min hand avslöjar att jag fotade mig själv under lunchtid. Det gäller ju att passa på när man har en lucka i schemat och det är någorlunda ljust ute.

Det var vecka två det! Vad som sker i klädväg under vecka tre är det ännu ingen som vet, allra minst jag.