Inredning – Julia Eriksson

Vi har köpt en lägenhet

Förra veckan när alla bänkade sig framför På spåret promenerade vi till mäklarkontoret och skrev på en hel hög med papper. Sedan gick vi hem och drack upp champagnen som legat på vänt sedan jag sålde min lägenhet. Skål och hurra, vi har köpt en bostad!

Det händer när du minst anar det, sa alla när jag lite utmattat berättade om ännu en förhandsvisning där budgivningen spårat ur och vi sett den helt perfekta lägenheten gå för summor som var långt ifrån helt perfekta för vår budget. Det skulle visa sig att de hade fel. Det hände inte när vi minst anade det utan när vi lagt timmar på att scanna Booli, registrerat oss i varenda mäklares kommande-register, gått igenom kravlistan och funderat på om vi borde börja stryka något, sprungit på ett tjugotal visningar och förhandsvisningar och före-förhandsvisningar bara för att en dag få nys på en lägenhet med en handfull bilder utlagda och en planlösning som såg lovande ut. Jag mailade, smsade och ringde mäklaren, lyckades få till en visning bara för oss och efter en kväll av kalkyler och uträkningar följt av en förmiddag med förhandlingar så var den vår. Vi var inte helt oanades, men okej då, en smula överraskade faktiskt.

Nästa vår flyttar vi alltså in på 64 sekelskifteskvadrat. Till ett rymligt kök med plats för stora middagar, utsikt över Pålsundet och diskmaskin. Till ett öppet vardagsrum med djupt burspråk, ståtlig kakelugn och plats för en enorm bokhylla. Till ett vilsamt sovrum med balkong i söderläge, låg bullernivå och en dörr att stänga om sig.

En ljus och luftig lägenhet som jag ser fram emot att sätta vår prägel på. Ett vitt ark att fylla med färg, med liv, med oss.

34 kvadrat på Hallandsgatan

Hela våren och sommaren 2019 ägnade jag söndagarna åt att gå på lägenhetsvisningar. Jag hade fått veta att mitt korttidskontrakt skulle gå ut samma höst och efter sju år av heltidsjobb och sparande hade jag äntligen fått ihop summan till en kontantinsats. Nu var det dags att med darrande steg kliva in på Stockholms bostadsmarknad. Jag rörde mig runt olika delar av staden, gick på visningar i Midsommarkransen, Aspudden, Södermalm, Gamla Enskede och Fredhäll. Budade med hjärtat i i halsgropen, förlorade flera gånger och vann en, men förlorade visst ändå. Så till sist en sensommarsöndag i augusti klev jag in genom porten på Hallandsgatan. Den lite bortglömda gatan på höjden med utsikt över Skånegläntan, i Helgalundens lummiga kvarter, där jag aldrig varit innan trots att det var så nära till allt. På visningen var vi två sällskap, det var jag och en tjej i 18-årsåldern som kommit dit tillsammans med sina föräldrar. De klev rakt in med skorna på, skakade på huvudet och sa att nej här måste man göra om allt. Vad gör ni i min lägenhet? tänkte jag och gick hem och vann budgivningen.

Sedan den dagen har jag varit förälskad i mina 34 kvadrat på Södermalm. Här har jag blivit vuxen på riktigt, hunnit fylla 30 och genomleva en pandemi. Jobbat hemifrån vid köksbordet, plöjt böcker på soffan och sett norrsken utanför mitt fönster. Jag har haft fester och middagar, kompisars bebisar sovandes på sängen och hela köket fyllt av vinglas. Stått med en pensel och målat både tak, köksskåp, fönster, dörrar och väggar. Jag har gjort den här lägenheten till mitt hem och det var när jag bodde här som jag träffade någon jag ville bjuda allra, allra längst in i hjärtat. Nu närmar jag mig slutet av en era och början av en ny och visst känns det en smula vemodigt, men framför allt tacksamt och varmt. Min etta ska få bli någon annans trygga plats och jag hoppas att den som tar över kommer att trivas lika bra som jag gjort.

Så här ser det ut när man kliver rakt in i lägenheten som ligger på tredje våningen.

Och från andra hållet. Kökets väggar och tak är målade i färgen Champinjon från Alcro.

Luckorna är i färgen Solmogen, också den från Alcro, och golvet är Forbos linoleumgolv i färgerna Pumpkin Yellow och Stardust. Här inne har jag lagat många många middagar, både till mig själv och till vänner.

Bakom den här dörren gömmer sig badrummet.

Ett oväntat rymligt sådant som är relativt nyrenoverat och har egen tvättmaskin. Här har jag målat taket i en mycket noga utvald ljusblå nyans med NCS-kod S1015-R80B.

Kliver man in genom den röda dörren möts man av det stora rummet. Här finns gott om plats för matgrupp, soffa och säng.

Ingen insyn och helt fri sikt, bara en massa lummiga träd och takåsar utanför. Kikar man rakt fram skymtar man de tre kronorna på Stadshuset.

Väggarna här är målade i nyansen Sans från Jotun och sedan har jag hängt upp all konst jag älskar.

En sänghörna där jag sovit så gott, så gott.

Och plats för min lilla matgrupp som jag köpte på Bukowskis för sisådär tio år sedan.

En fiskbensparkett man kan dansa på. Och rulla ut sin yogamatta på. Och faktiskt ligga och läsa på om man är lagd åt det hållet (det är jag, jag trivs mycket bra på golvet).

Fönstret och garderobsdörren målade jag i Old Rose från Alcro. Dörrens andra sida fick bli djupt röd i färgen Poetry Red från Jotun.

Vill ni se ännu fler bilder och hela annonsen så ligger den ute på Hemnet här.

Vart det bär av härnäst återstår att se, men jag är fylld av förhoppningen om att det kommer att ordna sig, precis som det ordnade sig den där augustidagen för sex år sedan. Allt blir bra och ett nytt hem kommer att få bli vårt gemensamma hemma.

Fem nya saker på väggarna

När blir man klar i ett hem egentligen? Aldrig väl, det är så jag känner i alla fall. Även om jag bott i min lilla lägenhet i drygt fem år hittar jag fortfarande saker att göra och sätt att tänka nytt. Den senaste tiden har jag gått omkring med min hammare och spikat upp lite fler grejer på väggarna, allt för att göra det ännu lite trevligare hemma.

På väggen ovanför min soffa fick den här rosa lampan i glas komma upp. Under vintermånaderna insåg jag att jag behövde fler belysningspunkter, men eftersom jag har lite ont och golv- och hyllplats behövde det vara vägglampor. Efter ett långdraget letande hittade jag den här på Tradera som matchar perfekt med mina snickerier som jag målat i Alcros Old Rose. För att balansera upphängningen av lampan satte jag också upp en keramiktavla med en näckros på som jag köpt billigt på Myrorna.

Ovanför mitt stora ljusgula skåp hängde tidigare en pastellig oljemålning med en blombukett, men den fick bytas ut till den här mer abstrakta tavlan som jag köpte på vår konstauktion på jobbet. Jag tycker att de gula, gröna och blå tonerna gör sig fint med den rena träramen och att den bryter av bra med alla mina prylar på skåpet som annars riskerar att bli lite för gulliga.

En till liten vägglampa fick flytta in i ett tidigare mörkt hörn, precis intill min garderob. Det är en smörgul kub som lyser både uppåt och nedåt med varmt ljus. Absolut snyggast hade det ju varit om man hade kunnat bygga in sladden, men det är överkurs för mig. I sockerlådan där under göms min router tillsammans med sladdarna till högtalaren som står ovanpå.

Det sista jag spikade upp var ett vykort från Moderna Museet och deras utställning om tysk expressionism. Jag fastnade så mycket för färgerna och uttrycket i tavlan av Ernst Ludwig Kirchner att jag köpte den i litet format. Vykortet satte jag sedan i en second hand-fyndad ram mot en vinröd bakgrund. Det vinröda papperet är ett färgprov som jag köpt tidigare och som är väldigt lik färgen jag valde att måla köksdörren i, som sitter på väggen intill. Jag tycker det blev fint med en tavla på lite oväntad plats och att färgerna bryter av bra mot mitt ljusgula kök.

Nu ska jag låta hammaren vila ett slag. Nästa hemmaprojekt blir kanske att sy något.

Ett nymålat solgult kök

Under hösten har jag planer på att fixa i ordning min lägenhet. Det är inga omfattande renoveringar jag talar om, utan mer en uppdatering med färg och textil på sådant jag kommit på att jag vill ändra under de fyra åren jag bott här. Fyra år förresten, tänk vad tiden går snabbt. Och tänk vad Julia som velade mellan att köpa något lite större en bit utanför stan eller en mindre lägenhet på Södermalm och konstaterade ”äsch, jag behöver inte bo stort, jag kommer ändå inte vara hemma så mycket” fick äta upp det när det blev två och ett halvt år av pandemi med hemma-häng, hemma-jobb och hemma-allt… Nåväl, jag trivs fint här i min etta och räknar också med att bli kvar ett bra tag till med tanke på dagens ränteläge och bostadsmarknad. Gulp. Förlåt för sidospår, lägenhetsfixande var det ju och först ut på min agenda finns köket.

För ett par år sedan bestämde jag mig för att byta ut det ljusa skavda laminatgolvet i vad som är kök och hall och landade då i ett färgglatt alternativ med rutor i vaniljvitt och lejongult (här kan ni läsa mer om det). Nu kände jag att det var dags att fortsätta på det spåret och ge även resten av köket en injektion av färg. Så jag travade iväg till färgbutiken och efter lite velande landade jag i nyansen Solmogen från Alcro. En mjuk och smörgul färg som passar fint med golvet.

Jag bestämde mig för att måla själv istället för att skicka in luckorna på lackering, mest för att det kändes som ett kul projekt att ta sig an och för att det skulle bli mycket billigare så. Dessutom är mitt kök ganska litet med bara fem dörrar och tre lådfronter så jag räknade med att hinna klart på en helg. Efter lite rådgörande med personalen i färgaffären kom jag hem med täckmaterial för att skydda golvet, målartvätt, fint sandpapper, rollerkit med filtroller, tunn pensel, maskeringstejp och en liter halvblank lackfärg. Den passar bra till den här typen av luckor eftersom den är tålig och inte får en massa fingeravtryck så som en mattare färg gör. Sedan var det bara att plocka ner luckorna och sätta igång.

Det som tog allra längst tid var faktiskt att tömma alla skåp, flytta grejerna och sedan packa in allt igen samtidigt som jag passade på att rensa lite. I övrigt gick målningen ganska snabbt och enkelt. Eftersom mina luckor var målade sedan innan behövde jag bara köra målartvätt och inte grundmåla något. Sedan gjorde jag två strykningar på två olika dagar. För att komma åt kanterna vid spegeln (Heter det så? Den centrerade fördjupningen på luckan alltså?) målade jag med en pensel och körde sedan med roller. Granskar man extremt nära kan man se att det är egenmålat och någon liten skavank, men på det stora hela blev jag mycket nöjd med resultatet.

Nästa steg på min hemmafix-resa blir nog att måla väggar och tak i köket som nu är i en helvit och ganska sliten nyans. Här lutar jag mot en aningen varmare, men fortfarande ljus färg eftersom rummet saknar fönster och direktljus. Jag ska också måla om alla snickerier i form av lister, dörrar och hatthylla eftersom färgen där har börjat flaga. Exakt vilken nyanser det blir klurar jag fortfarande på, så gör er redo för en del två om förhoppningsvis inte allt för länge. Nu ska jag gå upp och laga frukost i mitt nya solgula kök!

Elva förlorade auktioner

Mina 34 kvadrat är relativt välfyllda, ändå kan jag inte låta bli att då och då ha span på auktionshusen. Ett potentiellt fynd kan plötsligt dyka upp inom räckhåll och då gäller det att vara redo. Det har blivit en del fynd genom åren, men desto oftare har jag sett drömföremål skena iväg i pris och gå till någon annan. Här är elva fina saker jag budat på, men förlorat, genom åren.

Min senaste förlust var den här golvlampan i krom. Jag la det första budet på 100 kr förra veckan och följde budgivningen en stund innan jag lät den gå. Det jag fastnade för främst var nog enkelheten, de rena linjerna och den avskalade designen. Men jag har ingen exakt plats för den här hemma så då fick det vara.

Hyllsystemet Prydno har jag sprungit på ett par gånger och det är något med det som jag gillar väldigt mycket. Den dagen jag flyttar till något större så står en rejäl bokhylla i alla fall på önskelistan. Här budade jag för framtida Julia men kände att det var lite opraktiskt om jag faktiskt hade vunnit.

Den här serveringsvagnen i furu fastnade jag verkligen för. Jag tycker den har något lekfullt och fulsnyggt över sig och var otroligt sugen på att plocka hem den. Sedan kom jag på att jag varken har plats i lägenheten eller förrådet så nu rullar den förhoppningsvis fram hemma hos någon annan istället.

Ett föremål som jag absolut hade plats för var dessa vindruvsklasar i sten. Det känns som en sådan sak ens framtida barnbarn skulle leka med när de hälsar på hos tant Julia… Kanske underskattade jag andras förkärlek till krimskrams för jag var säker på att dessa skulle gå hyfsat billigt, men icke. En dryg tusenlapp landade de på.

De här fyra stolarna i flätat läder hade ett utropspris på 800 kr men slutade efter en lång budgivning på 6000 kr. Jag var och tittade på dem på auktionshuset och de var verkligen jättefina men en tuff budgivning att vinna. Det märks generellt att det är fler som budar nu och många är beredda att betala mycket, något som är både kul (heja auktion och andra hands-köp) men gör det lite svårare att fynda numera.

Något jag gärna tittar på på auktion är klockor. Under åren har jag köpt två stycken som jag gillar väldigt mycket. Det här armbandsuret från Tissot daterat till 1940-tal hade kunnat vara en kandidat till samlingen.

Innan jag flyttade till min nuvarande lägenhet bodde jag lite större och då budade jag på en bokhylla från 50-talet med inbyggd skrivbordsskiva. Det är ju något härligt med dessa superpraktiska möbler fulla av lådor, skåp och hyllplan, redo att ta hand om alla ens behov.

I samma veva, när jag fortfarande hade balkong och mer än ett rum och kök, så passade jag på att buda på den här gruppen i rotting. Jag undrar fortfarande var jag hade tänkt göra av den… Även om den är fin så är jag rätt lättad över att den inte står inklämd i mitt förråd nu.

Den här karamellen till bordslampa var jag väldigt sugen på att vinna. Det är nog ett av få objekt som jag ångrar att jag inte följde med längre i budgivningen på, men det är lätt att vara efterklok. Jag tror jag kommer snubbla över någon annan härlig lampa inom kort.

De här arkivskåpen i ek tycker jag hade varit fina som förvaring i en hall eller kanske som sängbord. Allt med mycket lådor som slukar saker är ju kul, även om dessa till sist fick flytta hem till någon annan.

Mitt sista icke-köp är den här brevpressen i form av en tax. Den tillhör verkligen typen av objekt som får mig att säga ”den har nåt!” men var den värd över 1100 kr? Nja, kanske inte ändå. Inte för mig i alla fall.

Vill ni läsa om mer lyckade auktionsköp och få en guide till hur man gör så har jag skrivit ett blogginlägg om det tidigare. Ni hittar det här!

Konsten att sy en hissgardin

När det gäller inredning tänker jag att jag förespråkar metoden skynda långsamt. Men ibland går det nog faktiskt lite för långsamt. För efter ett och ett halvt år utan gardiner och med uppvaknanden i ett rum som badar i ljus klockan fem på morgonen under sommarhalvåret så var det verkligen hög tid att ta tag i situationen. Först tänkte jag mig en lösning i form av mörkläggningsgardiner på stång, men efter att ha kollat på olika alternativ utan att fastna för något så kom jag på att jag ville ha en hissgardin. En lätt och luftig som kan fungera både som rullgardin om natten och inramning av fönstret på dagen. Perfekt! Efter ytterligare lite research och mätande av fönstret insåg jag att jag skulle bli tvungen att specialbeställa en. Eller ta saken i egna händer och göra den själv. Hur svårt kan det vara? tänkte jag. Inte så svårt skulle det visa sig. Inte jättekul heller. Men helt klart överkomligt och tre kvällar senare var jag klar.

Jag valde att sy min hissgardin i ett dubbelt linnetyg för att dämpa ljuset mer. Det blir dock inte beckmörkt men tillräckligt för att jag ska sova bättre. Jag mätte upp fönstret och la till sömsmån på alla kanter, sicksackade, fållade och vände rätt. Sedan sydde jag fem kanaler. Två bredare i över- och underkant för att få plats med en 3,5 cm bred trälist och tre smalare med jämna mellanrum mitt på gardinen med plats för en 1 cm bred rundstav.

Sedan petade jag in listerna som jag sågat till i rätt längd och sydde igen kanalöppningarna för hand. På baksidan sydde jag dit 15 stycken öljetter. Tre på varje kanal, en i mitten, en till höger och en till vänster. I de tre nedersta öljetterna knöt jag fast ett persiennsnöre som sedan fick löpa genom de resterande öljetterna hela vägen upp och så samlade jag alla tre snören i en öljett längst ut i överkanten. Jag förstår om min förklaring känns lite knixig, men den här bilden kanske kan hjälpa till att förtydliga.

Till sist skruvade jag i tre skruvöglor rakt genom tyget högst upp och in i den övre trälisten. Sedan slog jag i tre spikar ovanför fönstret som jag hängde upp hela gardinen på. Själva persiennsnöret fäste jag på två enkla spikar vid sidan av fönstret. Jag tycker det blir finare än sådana plastfästen som finns.

Och så här blev resultatet! Här är gardinen hissad halvvägs, men den går såklart att skjutsa hela vägen upp om man önskar. I och med att den bara är upphängd på spikar så kan jag lätt plocka ner den under vintertid om jag vill, eller kanske sy en till i något färgglatt tyg att variera med efter säsong. Vi får väl se om det dröjer ett och ett halvt år till dess eller om jag skyndar lite mindre långsamt framöver.

Ett soligt & rutigt köksgolv

Ända sedan jag flyttade in i min lägenhet i november 2019 har jag varit fast besluten om att jag skulle byta ut golvet i det kombinerade köket och hallen. Där låg ett ljust laminatgolv med en del fula märken och skav och det var också på väg att börja lossna av sig själv. Min första förhoppning var att hitta ett otroligt trägolv därunder, men när jag lirkade upp en av bitarna under kylskåpet hittade jag bara en brun linoleummatta. Så jag började fundera på vilken slags golv jag ville ha och startade ett månadssparande dedikerat till köksgolvet.

Ganska snabbt kom jag fram till att jag ville ha något med färg och som känns ”lite kul” (väldigt typiskt mig). Eftersom köket och hallen är ett ganska litet rum på ungefär åtta kvadratmeter och det stora rummet i lägenheten har en fin fiskbensparkett så ville jag hitta något som bryter av lite. Något som kontrasterar mer än vad ett annat trägolv skulle göra och som dessutom fungerar bra när jag tappar grejer i min matlagning eller kommer in med leriga skor på hösten.

Efter ett år av velande och sparande (förlåt, men kan vi normalisera det lite att det kostar en massa pengar att renovera och måla om och bygga nytt, även i bloggvärlden?) landade jag i ett rutigt golv med linoleumplattor. Det kändes som ett bra val pga svanenmärkt, slittåligt, prisvärt och såklart: kul, men också lite klassiskt. Så i december travade jag iväg till golvbutiken för att göra min beställning, bara för att få höra att det rödvitrutiga golvet jag bestämt mig för inte skulle komma förrän i april. Så jag väntade och väntade och när det äntligen blev april hörde jag av mig igen. Jag fick ett mycket trevligt bemötande men också en tråkig nyhet, det hade blivit något fel i produktionen och nästa batch skulle inte komma förrän i augusti. Där någonstans tog mitt tålamod slut, så jag frågade om det fanns några andra färger tillgängliga nu direkt och valde vita och lejongula plattor istället.

I tisdags släppte jag in golvläggaren och flydde sedan in till kontoret. När jag sedan kom hem på kvällen och klev in genom ytterdörren ska jag erkänna att jag mumlade ett halvförskräckt ”oj”. Det var som att kliva in i ett nytt rum. Men med alla saker på rätt plats igen och några timmars invänjning så kändes det precis så kul och härligt som jag hoppats. Så numera har jag ett otroligt soligt golv i mitt kök.

Igår blev det invigning med matchande orangevin och två vänner på besök. Och om inte alltför länge hoppas jag att jag kan fylla det med dansande fötter och en massa folk på en ordentlig hemmafest. Det tycker jag faktiskt att både jag och golvet förtjänar.

Jag har fått en del frågor, så här kommer en liten uppdatering med mer exakt information. Köksgolvet är från Forbo och serien Marmoleum. Jag valde färgerna Stardust och Pumpkin Yellow. Jag vet dock att den sistnämnda var på utgående när jag beställde den 2021, så den kan vara så att den inte finns kvar. Jag köpte golvet via Golvpoolen/Linoleumkompaniet i Stockholm som var väldigt behjälpliga och bra på att svara på frågor, så jag kan varmt rekommendera dem.

Furu forever – ett lyckat auktionsköp

Här om veckan satt jag och scrollade igenom min favoritauktionssida, så som jag har för vana att göra med jämna mellanrum, när jag plötsligt fick syn på ett knubbigt soffbord i massiv furu. Kolla på mig! skrek det och jag klickade snabbt på länken. Jag hade varit lite sugen på ett nytt soffbord ett tag, men inte vetat riktigt vad jag velat ha, inte förrän jag såg det rakt framför mig. Raskt la jag ett bud på utgångspriset som var 100 kronor och sedan väntade jag. Självklart var jag övertygad om att någon skulle buda över, furu känns ju som något av en hype just nu, men inga fler bud trillade in och sex dagar senare hade jag vunnit det för det totala priset av 183 kr. Som hittat!

Så här ser det ut när det kommit på plats hemma hos mig ett par dagar senare. Ytan är lite sliten och jag funderar på att slipa och lacka om det på sikt, men jag tror jag väntar med det till 2021. Något säger mig att jag lär ha lite tid över även då… Jag är i alla fall mycket nöjd med mitt köp, det är så kul att man fortfarande kan fynda på auktionssiterna om man har lite tur. Dessutom är det mycket bekvämare att ha fötterna på när jag börjar bli trött framåt eftermiddagen på hemmakontoret, jämfört med glasbordet jag hade tidigare. Bara en sådan sak, fem av fem poäng!

En rundtur i mitt badrum

Jag gör inget annat än är hemma just nu. Det är väl bra förvisso, det är ju det man ska vara, men livet i stort bjuder inte på så mycket innehåll dessa dagar. Bortsett från någon timmes promenad och när jag är i mataffären tillbringar jag alla dygnets timmar ensam på mina 34 kvadrat. Tänk om jag vetat det för ett år sedan när jag flyttade in? Hur mycket tid jag skulle lägga på att vara hemma under 2020. Vilken tur att jag inte visste. Och vilken tur att jag har ett hem att trivas i, jag är så tacksam över det.

Alla timmar här hemma gjorde mig uppmärksam på att jag faktiskt inte visat upp hela mitt boende här i bloggen. Inte för att jag vet om det är särskilt intressant att kika in i andras badrum, men i brist på annat att prata om tänker jag att vi får jobba med extremt närproducerat content och ta oss en titt.

Att fota små rum är ju inte det enklaste. Det är så många vinklar och vrår som ska in i samma bild, men det här är ungefär vad som möter en när man kliver in. Rakt fram en helt vanlig toalett, i hörnet en dusch och i andra hörnet, med kortsidan mot väggen dörren sitter på, en liten tvättmaskin.

Handdukarna hänger på en handdukstork så att de är perfekt varma när jag kliver ur duschen. Den får absolut extraknäcka som torkställning också när jag kört en tvätt. Mitt solgula duschdraperi har jag köpt på Åhléns. Det är rätt tjockt och ”tygigt” vilket är bra eftersom det hänger rakt ner och absolut inte slickar sig mot benen. Finns det något mer stressande än när draperiet kommer fladdrandes mot ens blöta vad och klibbar sig fast? Hu!

Tavlan till höger i bild är en poster köpt av Nacho Tatjer som jag ramat in och hängt upp med en självhäftande krok anpassad för kakel. Jag hade en till tavla uppsatt med samma typ av krok men den föll ner och gick i tusen bitar en dag när jag duschade. Jag fick således Gollum-krypa ut ur duschen över glassplitter med noll värdighet i behåll. Den här kroken har dock suttit som berget i ett år så jag håller tummarna för att den fortsätter göra det.

Mellan duschväggen i glas och den lilla tvättmaskinen som löser alla mina strumpkriser så står förvaringsmöbeln Componibili från Kartell. Den köpte jag på Blocket efter att ha konstaterat att den passar perfekt in i det lilla utrymmet och den sväljer alla sprayflaskor, plattänger och necessärer.

Ovanpå den står en spegel från IKEA och en second hand-fyndad vas med lite torkade blommor eftersom det inte finns något fönster med naturligt ljus som får växter att överleva här inne. Här står också mina två favoritparfymer, eller ska vi säga ~signaturdofter~? Skoja. Först ut 1996 från Byredo som luktar svartpeppar, läder, viol, patchouli och vanilj. Sedan min favorit som jag haft sedan i våras, Snickarboden, från den lilla ateljén 109 Perfumes. Som ni hör på namnet så luktar den trä av olika slag. Det låter kanske basic men den är helt otrolig, gillar den så mycket!

Till vänster när man kliver in sitter handfatet och under det en simpel kommod från IKEA. Badrummet är i grunden väldigt enkelt med vitt kakel och grå klinkers på golvet, en tacksam bas att inreda med. Men det är någonting med att man känner sig gammal när man ”piffar till” badrummet efter säsong, ställer in en ny handtvål, byter färg på matta, draperi och handdukar osv. Det är så sjukt vuxet och nu är jag tydligen en sån som gör sånt. Hjälp.

I skåpet ovanför spegeln står allt sådant som jag använder varje dag. Hudvårdsprodukter, små handdukar att torka ansiktet med, tandborste, smink och sånt. Vore det förresten mer intressant att kika in i det här skåpet och typ prata hudvårdsrutin? Jag kan själv tycka att sånt är kul i perioder och snöa in mig ett tag för att sedan inte orka läsa om en enda kräm till. Hur känner ni?

Nu är badrumsturen slut och jag ska in i nämnda rum för att göra mig redo för natten. Vi hörs snart igen!

Ett citrongult skåp

För några veckor sedan berättade jag att jag hade köpt ett nytt skåp till mitt hem. Det var lite av ett renoveringsobjekt och nu har jag fixat klart!

Så här såg det ut på bilderna när jag köpte det från Refurn. Slitet ytskikt och ett ickefungerande lås utan nyckel, men en fin form, bra storlek och ett rimligt pris – så jag slog till.

Det mest tidskrävande och tråkigaste arbetet var att slipa skåpet. Eftersom jag bor i en etta innebar det också att jag fyllde hela min lägenhet med ett tunt lager av slipdamm… Hade skåpet inte varit så tungt hade jag nog tagit ut det på gården för att slipa av det, men nu fick jag hålla mig inomhus. Jag räknade till tre olika färger som det tidigare varit målat i. Ändå fint att tänka på att samma möbel sett olika ut och förmodligen också stått i olika hem innan den hamnade hemma hos mig.

Sedan var det dags att måla! Jag valde en halvblank färg i nyansen Toddy från Alcro, som är milt gul, lite som insidan av en citron. Totalt gjorde jag fyra strykningar över hela skåpet. Till sist skruvade jag dit ett magnetlås från Clas Ohlson som fick ersätta det icke-fungerande nyckellåset.

Och så här blev det färdiga resultatet! En fin liten färgklick som rymmer alltifrån pussel, vaser och ljusstakar till en liten samling vin. Nu får vi se vilket projekt som blir nästa hemmafix…