Fem nya saker på väggarna

När blir man klar i ett hem egentligen? Aldrig väl, det är så jag känner i alla fall. Även om jag bott i min lilla lägenhet i drygt fem år hittar jag fortfarande saker att göra och sätt att tänka nytt. Den senaste tiden har jag gått omkring med min hammare och spikat upp lite fler grejer på väggarna, allt för att göra det ännu lite trevligare hemma.

På väggen ovanför min soffa fick den här rosa lampan i glas komma upp. Under vintermånaderna insåg jag att jag behövde fler belysningspunkter, men eftersom jag har lite ont och golv- och hyllplats behövde det vara vägglampor. Efter ett långdraget letande hittade jag den här på Tradera som matchar perfekt med mina snickerier som jag målat i Alcros Old Rose. För att balansera upphängningen av lampan satte jag också upp en keramiktavla med en näckros på som jag köpt billigt på Myrorna.

Ovanför mitt stora ljusgula skåp hängde tidigare en pastellig oljemålning med en blombukett, men den fick bytas ut till den här mer abstrakta tavlan som jag köpte på vår konstauktion på jobbet. Jag tycker att de gula, gröna och blå tonerna gör sig fint med den rena träramen och att den bryter av bra med alla mina prylar på skåpet som annars riskerar att bli lite för gulliga.

En till liten vägglampa fick flytta in i ett tidigare mörkt hörn, precis intill min garderob. Det är en smörgul kub som lyser både uppåt och nedåt med varmt ljus. Absolut snyggast hade det ju varit om man hade kunnat bygga in sladden, men det är överkurs för mig. I sockerlådan där under göms min router tillsammans med sladdarna till högtalaren som står ovanpå.

Det sista jag spikade upp var ett vykort från Moderna Museet och deras utställning om tysk expressionism. Jag fastnade så mycket för färgerna och uttrycket i tavlan av Ernst Ludwig Kirchner att jag köpte den i litet format. Vykortet satte jag sedan i en second hand-fyndad ram mot en vinröd bakgrund. Det vinröda papperet är ett färgprov som jag köpt tidigare och som är väldigt lik färgen jag valde att måla köksdörren i, som sitter på väggen intill. Jag tycker det blev fint med en tavla på lite oväntad plats och att färgerna bryter av bra mot mitt ljusgula kök.

Nu ska jag låta hammaren vila ett slag. Nästa hemmaprojekt blir kanske att sy något.

Att komma hem

Att komma hem är att kliva in i en vägg av grönska, allting så prunkande spirande, ögonen tåras, är det pollen? nej det är bara så ljuvligt att stå där efter den längsta av vintrar, bokstavligen mellan hägg och syren, andas djupa andetag av förväntan och om jag fick stanna tiden skulle jag göra det precis nu, låta den här perioden på några blomstrande dagar få sträcka sig över åtminstone en månad, men det är omöjligt, förgängligheten gör sig påmind och kanske är det just därför det är så vackert.

Att komma hem är att ta flygbussen till en hållplats som inte är ens egen, stiga av till ljudet av den automatiska dörrens lättade suck, höra resväskornas smatter när de rullar längs trottoaren, ticketi-ticketi-ticketi i den tidiga morgontimman i den ännu sovande staden, axlarna trötta efter den långa resan, huvudet vilse mellan olika tidszoner, hjärtat fast bultande när jag kliver in genom porten, tar hissen två våningar upp och landar i en famn.

Att komma hem är att vandra runt i lägenhetens trygga rum, metodiskt tömma resväskan, fylla maskinerna med tvätt, plocka upp nya föremål och låta dem finna sin plats, en liten porslinshund på det ljusgula skåpet, en vintagetröja med tryck in i garderoben, en färgglad väska i makramé på en krok i hallen, ett gäng smakrika såser in i skafferiet, små föremål som påminner mig om var jag varit och hur det var, som gör hemmet ännu mer hemma.

Att komma hem är att dubbelkolla datumet på biljetterna som köptes den där julidagen förra sommaren, läsa recensionerna och rapporterna från de tidigare konserterna, känna tröttheten och trängseloron bytas ut mot pirr och förväntan, öppna garderoben, ta fram den glittrigaste klänningen, matcha med svarta boots och bege sig mot arenan för att i sällskap med sextiotusen andra sjunga oavbrutet, hänföras av en tre timmar lång show genom eror tillsammans med dem som funnits vid min sida de tjugo senaste åren, som var vi än befinner oss alltid kommer att vara mitt hemma.

Torsdag 5/1 – Hemma hos mig

Två ögonblick från i torsdags då jag trivdes extra bra i min lägenhet

13.10

Musiken strömmar ur högtalarna. Rolling Stones, Joni Mitchell, Bob Dylan, Fleetwood Mac, Simon & Garfunkel… Utanför fönstret ligger ett tjockt täcke av snö men här inne är det California dreamin’-varmt. På bordet trängs en presskanna med kaffe bland foton, urklipp, tidningar och saxar. Det är en av de få ljusa timmarna på en torsdag i början av januari. Jag är ledig och bär mjuka lädertofflor, känner mig glad och kreativ inombords. Moodboarden på min stora köksvägg fylls av nya bilder. Sådant som inspirerar mig, sådant som tilltalar ögat, sådant som föreställer människor jag tycker mycket om. De kreativa stunderna i ensamhet tillsammans med kaffe och bra musik är några av mina allra bästa.

19.35

Inne på Ica får jag ett infall. Jag borde kanske fixa någon efterrätt, bara för att. Sagt och gjort, inspirerad av 90-talets numera charmiga retrostatus slänger jag ned ett paket chokladpudding i korgen. Några timmar senare sitter två goda vänner i mitt kök. Vi har ätit vegetarisk lasagne och pratat om nyfödda barn, inställda konserter och förväntningar på 2017. På bordet lyser ljusen i en samling udda ljusstakar men i övrigt är det dovt och mörkt. Varmt och tryggt. Jag dukar fram chokladpudding, kaffe och whisky – en trio som smakar oväntat bra tillsammans. Om jag fick önska skulle det finnas middagsgäster runt mitt köksbord nästan jämt. Det behöver inte bli så komplicerat – med pulverbaserade efterrätter och klirrande flaskor från taxfreen i Düsseldorf kommer man långt.