Hej, hur var helgen?

Hej Julia, hur var helgen? Jo tack, helgen var bra. Den började i fredags med en tidig aw på Tropical som i princip ligger granne med bankkontoret. Vi satt i solen och drack radler/clara/shandy/panache (kärt barn har många namn, jag brukar oftast välja det första). Under en timme stängde vi veckan, summerade tankarna, blickade framåt och bakåt innan det blev dags att bryta upp. Jag promenerade hem och lyssnade på Café Bambino, det är min bästa podd just nu på grund av deras kloka samtidsspaningar och att de inte alltid tycker lika om allting. Väl hemma gjorde jag en snabbstädning, tömde diskmaskinen, vek undan kläder, torkade bort alla pollenrester på balkongen, rensade soffbordet från den märkliga blandningen av måttband, 5-56, tomma dricksglas, badrumskataloger och halsband som hamnat där. Sedan gick jag till Hornstulls centrum och handlade helgproviant i form av en stor påse godis, nocellaraoliver, kryddig ölkorv, ett fyrpack Asahi och en flaska lambrusco. När jag nästan var hemma igen hörde jag av mig till Nawar och frågade om han hade slutat jobba. ”Vi sitter på Tropical”, sa han, ”ska du inte komma hit?” och två timmar efter att jag lämnat mitt aw-ställe var jag återigen tillbaka. Inklämda runt ett litet bord satt vi fem personer och diskuterade konsten att ge presenter, huruvida man får välja en till födelsedag om man råkar vara född på julafton (svar: ja) och det sjuka i att det numera finns tjänstemän på ens arbetsplats som är födda 2002 och där med inte har upplevt 9/11. Efter en stund blev vi hungriga och tog riktning på 800 grader slice shop vid Medborgarplatsen. Där var det som vanligt lång kö, fastän de mer än dubblat storleken på sin lokal, men vi höll ut och fick till sist vår pizza och en ordentlig portion tiramisu. Fredagskvällen avslutades med ett glas på Bar Ninja i den lilla köksbaren innan vi kuskade hemåt på den halvtrasiga och fullpackade röda linjen.

Lördagen började i maklig takt med bokläsning i sängen och kaffe på balkongen. Jag började på Soraya Bays novellsamling Ymnighetshornet som kändes lättläst och samtida, vilket resonerade väl med min sinnesstämning. Nere på gården firade en granne sin födelsedag och ute på gatan gjorde funktionärerna sig redo med kravallstaket, reflexvästar och papperskorgar för att ta emot tjugofemtusen maratonlöpare. Lagom till att ledarklungan skulle springa förbi gick vi ned och ställde oss för att heja på dem. Vi stod där och applåderade och imponerades och jag fällde en tår för det är något med den här typen av stora sportevenemang som alltid gör mig så rörd. Hur alla kämpar på mot ett och samma mål, trots helt olika förutsättningar och att så många sluter upp för att heja fram dem. Jag tänkte tillbaka på mitt eget maratonlopp förra året och kunde inte låta bli att känna en viss stolthet. Sedan kilade vi upp i lägenheten igen och gjorde oss i ordning för att åka på grillhäng hemma hos våra kompisar i Tallkrogen. Tunnelbanan krånglade ännu mer än dagen innan och vi fick gå delar av sträckan, men till sist kom vi fram och jag gjorde entré med en halvtom Capri-Sun i handen. Vi satt ute i trädgården och barnen gjorde tricks på studsmattan samtidigt som vi vuxna pratade om bygglov, arbetsplatser och renovering på ett sätt som kändes schablonartat moget. När kvällen kom fyllde vi grillen med en massa goda saker, såg straffläggningen i Champions League och diskuterade var i världen man skulle vilja bo om man skulle vara borta några år. Efter att klockan passerat halv tolv tog vi en taxi hem och hann precis göra klart dagens duolingo-övning innan det var försent.

På söndagen hade vi planerat en fixardag så efter en snabb frukost gick vi till ett parkeringsgarage i närheten för att plocka upp en bil vi hyrt för några timmar. Vi styrde mot Bauhaus i Bromma och blev vilseledda av bilens GPS till ett industriområde i närheten. När vi till slut letat oss rätt gick vi in och plockade ihop ett Elfa-system med bärlister, väggskenor, konsoler och fem hyllplan som vi fick tillsågade i rätt längd. Sedan åkte vi till Jula och trots att vi bytt till telefonens GPS lyckades vi ändå hamna på en liten omväg men till sist kom vi fram och köpte en stege i rekordfart. Därefter bestämde vi oss för att vara hyperfokuserade på kartläsningen på vägen hem och köra helt rätt, vilket vi gjorde tills det plötsligt kom en ambulans bakom oss och vi var tvungna att bereda plats genom att lägga oss i en annan fil och därmed tvingades svänga åt fel håll. Trots den lilla fadäsen kom vi hem till sist och hann lämna tillbaka bilen med en hel minuts marginal. Utmattade efter den lilla turen pustade vi ut på balkongen innan vi började att laga middag. Jag passade också på att gratulera min mamma på mors dag och mina föräldrar på deras 40-åriga bröllopsdag. Goals! Sedan var det dags för nästa aktivitet på schemat: fotboll på sportbar. Varje gång IFK Norrköping spelar match samlas ett gäng supportrar på en pub för att kolla tillsammans och det är en stundtals ljuvlig, stundtals plågsam upplevelse, allra mest beroende på hur spelet ser ut. Men en sak som är trevlig är att befinna sig i ett sammanhang som är annorlunda jämfört med ens vanliga jobb- och vänkrets. Att sitta och prata med någon man annars inte hade träffat och hitta gemensamma nämnare (som att vi bott på samma gata i Norrköping för många år sedan) är både kul och givande. Den här kvällen blev dessutom extra bra eftersom matchen slutade 2-0 till vår fördel. Helgens sista anhalt var tvättstugan dit vi sprang upp och ner mellan åtta och halv elva. Sedan återstod bara att krypa ner i den renbäddade sängen och läsa ut min bok och det var hela svaret på frågan om hur min helg var. Hur var din?

Dödens pedalhink, ansiktets projektion och hela livets förväntan

Det är en sen försommarkväll när jag är på väg hem längs Hornsgatan. Luften är mild, himlen mjukt midnattsblå, som om den aldrig mörknar helt så här års, bara försiktigt skiftar mellan olika nyanser för att sedan ljusna på nytt. Jag promenerar förbi de stimmiga barerna, musikaffären vars instrument hänger stumma på väggarna, djursjukhuset med sin kalla belysning och de sorgsna hundägarna i väntrummet. Alldeles intill ligger en begravningsbyrå. Det är en av de mindre, en mer modern som försöker göra döden till livsstil, hur motsägelsefullt det än låter. I skyltfönstret har de säsongens urnor i olika modeller. En av dem ser ut som den lilla pedalhinken vi har i badrummet, en stilren rak cylinder med runt lock. Jag tänker på slutet av livet som en sopkorg. Så vips en dag blir man en kladdig tops, en använd plackers, en tom toapappersrulle. Tunnan går igen med ett metalliskt eko, markerar alltings ände, eller kanske inte. Jag fäster blicken uppåt igen, tänker att om det finns ett val så blir jag hellre en del av en mjukt blå försommarhimmel i slutet av maj. Blinkar mot stjärnorna som viskar att några redan är där.

❦

Genom åren har jag aktivt försökt att välja innehållet jag konsumerar. Jag har valt att fokusera på de som pratar om kreativitet, berättande och byggande av världar, snarare än den perfekta ytan, det ideala ansiktet och den korrigerade kroppen. Men så en dag inser jag att mina val inte spelar någon roll, för i den tillvaro jag trodde var skonad sipprar det igenom ändå. Små justeringar, ändrade miner, nya uttryck och det är svårt att skilja på individen och samhället. Det är en ansträngning att vara samma när allt omkring en förändras och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte är enbart mitt utseende som bygger min närvaro och mening. Var och en gör sina val, men jag intalar mig själv att ett slätt ansikte och ett perfekt leende inte är något som kan vara för evigt, att det är bortkastade pengar, tillfälliga förflyttningar av gränser som är omöjliga att undvika. För att övertyga mig själv gör jag en plan. Vad som faktiskt varar och som jag kan lägga mina ihoptjänade pengar på om jag en dag börjar tvivla är guld och ädelstenar, imponerande konstverk, storslagna upplevelser och en riktigt kul stil. Det måste väl ge mer på det stora hela än ett lip flip, visst måste det?

❦

Vi ses vid brofästet mellan de två öarna. Det är morgon mitt i veckan, runt omkring oss skyndar cyklister och skolelever på väg till sitt. Med långsamma steg tar vi sikte på bryggan som ligger närmast, vandrar genom valvet, över kullerstenen, förbi syrenen som är på väg att slå ut. Vi stannar till för att dofta, borrar in näsorna bland de lila blommorna, drar in minnena av skolavslutning och sommarlov. Det är en vacker dag, luften stilla, vattnet varmare än förra veckan men det känns fortfarande svalt när vi doppar kropparna från stegen. Efteråt sitter vi på bryggan i solen och pratar om allting som ska bli och som vi ännu inte vet. Det är hon och jag, men i hennes kropp ryms någon mer. En ny vän som vi snart får lära känna och jag kommer på mig själv med att vilja berätta för den lilla bebisen sedan om den här tiden. Om dagarna när vi alla gick och väntade, om hur vackert det var, hur träden grönskade, buskarna blommade och hela tillvaron sjöng av förväntan kring allting som skulle bli. Av längtan efter något litet som kommer att göra hela världen stor.

Vårars blåhet, badens renhet, alltings helhet

Vädret utanför fönstret ger känslan av obligatorisk friluftsdag på vårterminen i åttan. Knallgröna träd, sju grader och regn, iskalla fingrar som försöker fånga en lyra, första andra tredje bränd! Tur att man blev vuxen och färdig med friluftsdagarna, nu köper man skaljacka från Houdini och påsväska från Klättermusen och står i samma regn, i samma kyla men kallar det för hike och gör livsstilscontent istället. Rimligt. Idag ska jag nog se till att hålla mig inne ändå. Det är halvdag på banken och jag har ett 500-bitarspussel att lägga, en bok att hämta på biblioteket och ett syprojekt jag vill börja på. Jag är dock på ett ypperligt blogghumör så här kommer först en liten summering över saker som hänt den senaste tiden.

I samband med att vi höll på att fixa på balkongen så flyttade jag runt på våra växter och förgätmigejen lämnade fina spår inomhus av blå blommor. Hur kan de vara så små och perfekta?

Jag såg även blått i vårt sovrum och kom att tänka på den här dikten av Bodil Malmsten. Visst är det något med vårars blåhet, ett ständigt stråk, en nyans av blått.

Jag lät mig inspireras av det när jag valde kläder i alla fall. En knälång himmelsblå kjol med blommor, förmodligen från 90-talet någon gång och till det en gammelrosa ulltröja.

Mjukt svart hårband för ännu mer 90-talskänsla plus flätad väska och smutsrosa balettsneakers.

Jag gick på en gedigen second hand-runda mellan Zinkensdamm och Slussen men hittade ingenting. Det enda jag köpte var en glass med pistagesmak, den var god!

En annan dag fann jag mig under blommande träd. Här hade jag varit på Ikea city och köpt en balkonglåda.

Inspirerad av de mjuka vita blommorna tog jag fram min blommiga scarf som jag köpte i Antibes förra våren och knöt den i håret.

Vi har äntligen fått upp våra speglar i lägenheten så nu har jag inte bara en utan två helkroppsspeglar att fota outfits i. Hoppas att ni inte misstycker till mer kläddokumentation framöver.

För prick en vecka sedan jobbade jag hemifrån och deltog i en sju timmar lång digital ledarskapsutbildning. På lunchen svängde jag ihop en snabb pasta med tomat och aubergine som jag åt ute i solen samtidigt som jag pausade hjärnan från självutveckling för en stund.

På kvällen begav jag mig till Slakthusområdet för en Sacred Sauna-session med Linn & Anna som jag fått i födelsedagspresent av dem. Jag tyckte det var så trevligt! Bra balans mellan lugn och intensitet, kul med lite ritual och mer givande än ett långsamt spabesök där jag bara går runt och blir rastlös.

Jag kände mig alldeles mjuk och ren i kroppen när jag gick hem efteråt.

Och på vår gamla gata såg jag hur häggen slog ut. Tänk att vi är prick där nu, alldeles mellan hägg och syren.

Här är jag en morgon innan det var dags att sticka till jobbet. I mitt huvud har jag börjat skriva en essä om hur jag ser en Kul byxa™ som ett basplagg i min garderob, kanske får ni ta del av den sen. Jag tänker generellt mycket på kläder nu, men inte på ett måste köpa det och det -vis, utan som i ett försök att förstå vad jag verkligen gillar och varför. Kanske är det Sardellens intressanta klädbloggande som fått in mig på de banorna.

På lunchen tog jag en behaglig löptur runt sjöarna vid jobbet. Viskade Solnas Central Park för mig själv när jag tog den här bilden och skrattade lite.

På fredagskvällen var Nawar ute med en kompis och jag hade inga planer så jag gick till Ica och köpte allt som är gott och åt det samtidigt som jag lyssnade på Rosalía på hög volym och läste ikapp ett gäng bloggar. En underbar stund.

Grand aioli med grönsaker och potatis, en bit ost, en näve rökta respektive kokta räkor. Tack.

På lördagen satt jag på balkongen och läste ut den här boken som inte kvalade in på boktipslistan dessvärre. Jag tyckte den var alldeles för lång, ibland lite övertydlig i sin gestaltning och så innehöll den alldeles för många låtcitat.

Senare på eftermiddagen drabbades jag av den lamslagna känslan av att vara ful i allt men efter mycket om och men tog jag på mig jeans och en tröja och gick till Malin på middag. Hon lagade en skaldjurspasta och jag hade med en tiramisu som vi åt till efterrätt.

På söndagsmorgonen gick jag förbi min favoritskylt när jag var på väg för att köpa fika.

Sedan fortsatte jag till Reimersholme där jag träffade Linn & Anna igen på en brygga för ett dopp. Det var en så fin förmiddag, vi satt kvar länge och soltorkade, såg kajakpaddlarna som gled förbi och pratade om allt som stundar. Sedan gick vi hem till mig och jag bjöd på husesyn och fikat jag köpt tidigare.

På eftermiddagen tog jag en lång springtur läng Norr Mälarstrand och runt hela Söder med ett lätt rosigt ansikte som resultat. Jag fick lite Stockholm Maraton-fomo men landade i att det var rätt beslut att inte springa i år även om jag gärna hade gjort det någon mer gång.

Sedan avslutade jag helgen med min nya korsordstidning som trillat in i brevlådan från en okänd välgörare, men som gjorde mig mycket glad.

Det var allt för nu. Hoppas att ni slipper ha friluftsdag idag och att ni ägnar er åt något trevligt istället. Vi hörs!

Att komma hem

Att komma hem är att kliva in i en vägg av grönska, allting så prunkande spirande, ögonen tåras, är det pollen? nej det är bara så ljuvligt att stå där efter den längsta av vintrar, bokstavligen mellan hägg och syren, andas djupa andetag av förväntan och om jag fick stanna tiden skulle jag göra det precis nu, låta den här perioden på några blomstrande dagar få sträcka sig över åtminstone en månad, men det är omöjligt, förgängligheten gör sig påmind och kanske är det just därför det är så vackert.

Att komma hem är att ta flygbussen till en hållplats som inte är ens egen, stiga av till ljudet av den automatiska dörrens lättade suck, höra resväskornas smatter när de rullar längs trottoaren, ticketi-ticketi-ticketi i den tidiga morgontimman i den ännu sovande staden, axlarna trötta efter den långa resan, huvudet vilse mellan olika tidszoner, hjärtat fast bultande när jag kliver in genom porten, tar hissen två våningar upp och landar i en famn.

Att komma hem är att vandra runt i lägenhetens trygga rum, metodiskt tömma resväskan, fylla maskinerna med tvätt, plocka upp nya föremål och låta dem finna sin plats, en liten porslinshund på det ljusgula skåpet, en vintagetröja med tryck in i garderoben, en färgglad väska i makramé på en krok i hallen, ett gäng smakrika såser in i skafferiet, små föremål som påminner mig om var jag varit och hur det var, som gör hemmet ännu mer hemma.

Att komma hem är att dubbelkolla datumet på biljetterna som köptes den där julidagen förra sommaren, läsa recensionerna och rapporterna från de tidigare konserterna, känna tröttheten och trängseloron bytas ut mot pirr och förväntan, öppna garderoben, ta fram den glittrigaste klänningen, matcha med svarta boots och bege sig mot arenan för att i sällskap med sextiotusen andra sjunga oavbrutet, hänföras av en tre timmar lång show genom eror tillsammans med dem som funnits vid min sida de tjugo senaste åren, som var vi än befinner oss alltid kommer att vara mitt hemma.

Fem år av majdagar

Det är maj. Kanske en av de bästa månaderna om du frågar mig. Ofta också en av de mer händelserika. Man är snuddande nära sommaren men först ska saker firas och avslutas, påbörjas och invigas. Nu tänkte jag att vi skulle blicka bakåt i arkivet och se vad jag har hittat på i maj från fem år sedan och fram till nu.

2012

Sista året på universitetet och examenstider. Jag och Ella slet med vårt ex-jobb, blev till sist klara och haffade i farten också ett sommarjobb tillsammans inom marknadsföring och grafisk design. Vår klass hade slututställning under namnet EX12 och vi firade vår kandidatexamen till tonerna av R. Kelly för att sedan vandra hem i gryningen.

2013

Min första maj boendes i Stockholm. Jag och min familj firade min storasyster Vendela som fyllde 25 år med besök på ABBA-museet, brunch och en tur på Djurgården. Sedan åkte jag till Italien och hälsade på min dåvarande pojkvän Filip som bodde där nere och jobbade som golftränare.

2014

Den här perioden är ganska dåligt dokumenterad men jag vet att jag jobbade massor. Bland annat lanserade jag en stor kampanj för Volvo och tillbringade många, många timmar på kontoret. Annars var det Trädgårds-häng som alltid, inte mycket nytt under solen där. Funderar förövrigt om jag peakade utseendemässigt här? Känns lite så när jag kollar tillbaka på bilder. Deppigt i så fall, nu går det bara utför, haha…

2015

Förförra maj inleddes även den i Rom nere hos Filip. Det blev sista besöket där för senare under sommaren som stundade skulle vi göra slut. Strax efter att jag kommit hem från Italien gick min kompis och kollega David bort, alldeles alldeles för tidigt, något som påverkade mig mycket. Jag sprang också Tough Viking tillsammans med ett gäng från jobbet och lyckades få hjärnskakning på andra hindret när jag slog huvudet i en kant under vatten i en isvak. Jag fullföljde ändå loppet, envis som jag är, och gick till sist i mål med ett blodigt hack i huvudet. Fick ligga hemma stilla och blunda i flera dagar efteråt… Maj 2015 går inte till historien som den bästa.

2016

För prick ett år sedan började jag månden med att hänga på min kompis Annas landsställe ute i skärgården över kristi himmelsfärds-helgen. Vi tillbringade fyra dagar i strålande sol med att grilla, läsa böcker och dricka gin & tonics. Sedan åkte jag till Paris på min allra första resa själv. Först var det lite nervöst men ganska snabbt fann jag mig strosandes längs franska boulevarder med ett leende på läpparna. Jag älskade att vara på semester själv och en helg var perfekt!

2017

Och ja, vad händer i maj nu? Inte så mycket hittills. Jag har mest kilat runt på söders gator, haft en mysig stughelg ute på landet och ätit många goda middagar. Men till helgen lovas det visst 23 grader och sol och om två veckor åker jag till Barcelona, så nog kommer även detta att bli en bra månad. Eller vad tror ni?