Hej, hur var helgen?

Hej Julia, hur var helgen? Jo tack, helgen var bra. Den började i fredags med en tidig aw på Tropical som i princip ligger granne med bankkontoret. Vi satt i solen och drack radler/clara/shandy/panache (kärt barn har många namn, jag brukar oftast välja det första). Under en timme stängde vi veckan, summerade tankarna, blickade framåt och bakåt innan det blev dags att bryta upp. Jag promenerade hem och lyssnade på Café Bambino, det är min bästa podd just nu på grund av deras kloka samtidsspaningar och att de inte alltid tycker lika om allting. Väl hemma gjorde jag en snabbstädning, tömde diskmaskinen, vek undan kläder, torkade bort alla pollenrester på balkongen, rensade soffbordet från den märkliga blandningen av måttband, 5-56, tomma dricksglas, badrumskataloger och halsband som hamnat där. Sedan gick jag till Hornstulls centrum och handlade helgproviant i form av en stor påse godis, nocellaraoliver, kryddig ölkorv, ett fyrpack Asahi och en flaska lambrusco. När jag nästan var hemma igen hörde jag av mig till Nawar och frågade om han hade slutat jobba. ”Vi sitter på Tropical”, sa han, ”ska du inte komma hit?” och två timmar efter att jag lämnat mitt aw-ställe var jag återigen tillbaka. Inklämda runt ett litet bord satt vi fem personer och diskuterade konsten att ge presenter, huruvida man får välja en till födelsedag om man råkar vara född på julafton (svar: ja) och det sjuka i att det numera finns tjänstemän på ens arbetsplats som är födda 2002 och där med inte har upplevt 9/11. Efter en stund blev vi hungriga och tog riktning på 800 grader slice shop vid Medborgarplatsen. Där var det som vanligt lång kö, fastän de mer än dubblat storleken på sin lokal, men vi höll ut och fick till sist vår pizza och en ordentlig portion tiramisu. Fredagskvällen avslutades med ett glas på Bar Ninja i den lilla köksbaren innan vi kuskade hemåt på den halvtrasiga och fullpackade röda linjen.

Lördagen började i maklig takt med bokläsning i sängen och kaffe på balkongen. Jag började på Soraya Bays novellsamling Ymnighetshornet som kändes lättläst och samtida, vilket resonerade väl med min sinnesstämning. Nere på gården firade en granne sin födelsedag och ute på gatan gjorde funktionärerna sig redo med kravallstaket, reflexvästar och papperskorgar för att ta emot tjugofemtusen maratonlöpare. Lagom till att ledarklungan skulle springa förbi gick vi ned och ställde oss för att heja på dem. Vi stod där och applåderade och imponerades och jag fällde en tår för det är något med den här typen av stora sportevenemang som alltid gör mig så rörd. Hur alla kämpar på mot ett och samma mål, trots helt olika förutsättningar och att så många sluter upp för att heja fram dem. Jag tänkte tillbaka på mitt eget maratonlopp förra året och kunde inte låta bli att känna en viss stolthet. Sedan kilade vi upp i lägenheten igen och gjorde oss i ordning för att åka på grillhäng hemma hos våra kompisar i Tallkrogen. Tunnelbanan krånglade ännu mer än dagen innan och vi fick gå delar av sträckan, men till sist kom vi fram och jag gjorde entré med en halvtom Capri-Sun i handen. Vi satt ute i trädgården och barnen gjorde tricks på studsmattan samtidigt som vi vuxna pratade om bygglov, arbetsplatser och renovering på ett sätt som kändes schablonartat moget. När kvällen kom fyllde vi grillen med en massa goda saker, såg straffläggningen i Champions League och diskuterade var i världen man skulle vilja bo om man skulle vara borta några år. Efter att klockan passerat halv tolv tog vi en taxi hem och hann precis göra klart dagens duolingo-övning innan det var försent.

På söndagen hade vi planerat en fixardag så efter en snabb frukost gick vi till ett parkeringsgarage i närheten för att plocka upp en bil vi hyrt för några timmar. Vi styrde mot Bauhaus i Bromma och blev vilseledda av bilens GPS till ett industriområde i närheten. När vi till slut letat oss rätt gick vi in och plockade ihop ett Elfa-system med bärlister, väggskenor, konsoler och fem hyllplan som vi fick tillsågade i rätt längd. Sedan åkte vi till Jula och trots att vi bytt till telefonens GPS lyckades vi ändå hamna på en liten omväg men till sist kom vi fram och köpte en stege i rekordfart. Därefter bestämde vi oss för att vara hyperfokuserade på kartläsningen på vägen hem och köra helt rätt, vilket vi gjorde tills det plötsligt kom en ambulans bakom oss och vi var tvungna att bereda plats genom att lägga oss i en annan fil och därmed tvingades svänga åt fel håll. Trots den lilla fadäsen kom vi hem till sist och hann lämna tillbaka bilen med en hel minuts marginal. Utmattade efter den lilla turen pustade vi ut på balkongen innan vi började att laga middag. Jag passade också på att gratulera min mamma på mors dag och mina föräldrar på deras 40-åriga bröllopsdag. Goals! Sedan var det dags för nästa aktivitet på schemat: fotboll på sportbar. Varje gång IFK Norrköping spelar match samlas ett gäng supportrar på en pub för att kolla tillsammans och det är en stundtals ljuvlig, stundtals plågsam upplevelse, allra mest beroende på hur spelet ser ut. Men en sak som är trevlig är att befinna sig i ett sammanhang som är annorlunda jämfört med ens vanliga jobb- och vänkrets. Att sitta och prata med någon man annars inte hade träffat och hitta gemensamma nämnare (som att vi bott på samma gata i Norrköping för många år sedan) är både kul och givande. Den här kvällen blev dessutom extra bra eftersom matchen slutade 2-0 till vår fördel. Helgens sista anhalt var tvättstugan dit vi sprang upp och ner mellan åtta och halv elva. Sedan återstod bara att krypa ner i den renbäddade sängen och läsa ut min bok och det var hela svaret på frågan om hur min helg var. Hur var din?