Dagar – Julia Eriksson

Hej, hur var helgen?

Hej Julia, hur var helgen? Jo tack, helgen var bra. Den började i fredags med en tidig aw på Tropical som i princip ligger granne med bankkontoret. Vi satt i solen och drack radler/clara/shandy/panache (kärt barn har många namn, jag brukar oftast välja det första). Under en timme stängde vi veckan, summerade tankarna, blickade framåt och bakåt innan det blev dags att bryta upp. Jag promenerade hem och lyssnade på Café Bambino, det är min bästa podd just nu på grund av deras kloka samtidsspaningar och att de inte alltid tycker lika om allting. Väl hemma gjorde jag en snabbstädning, tömde diskmaskinen, vek undan kläder, torkade bort alla pollenrester på balkongen, rensade soffbordet från den märkliga blandningen av måttband, 5-56, tomma dricksglas, badrumskataloger och halsband som hamnat där. Sedan gick jag till Hornstulls centrum och handlade helgproviant i form av en stor påse godis, nocellaraoliver, kryddig ölkorv, ett fyrpack Asahi och en flaska lambrusco. När jag nästan var hemma igen hörde jag av mig till Nawar och frågade om han hade slutat jobba. ”Vi sitter på Tropical”, sa han, ”ska du inte komma hit?” och två timmar efter att jag lämnat mitt aw-ställe var jag återigen tillbaka. Inklämda runt ett litet bord satt vi fem personer och diskuterade konsten att ge presenter, huruvida man får välja en till födelsedag om man råkar vara född på julafton (svar: ja) och det sjuka i att det numera finns tjänstemän på ens arbetsplats som är födda 2002 och där med inte har upplevt 9/11. Efter en stund blev vi hungriga och tog riktning på 800 grader slice shop vid Medborgarplatsen. Där var det som vanligt lång kö, fastän de mer än dubblat storleken på sin lokal, men vi höll ut och fick till sist vår pizza och en ordentlig portion tiramisu. Fredagskvällen avslutades med ett glas på Bar Ninja i den lilla köksbaren innan vi kuskade hemåt på den halvtrasiga och fullpackade röda linjen.

Lördagen började i maklig takt med bokläsning i sängen och kaffe på balkongen. Jag började på Soraya Bays novellsamling Ymnighetshornet som kändes lättläst och samtida, vilket resonerade väl med min sinnesstämning. Nere på gården firade en granne sin födelsedag och ute på gatan gjorde funktionärerna sig redo med kravallstaket, reflexvästar och papperskorgar för att ta emot tjugofemtusen maratonlöpare. Lagom till att ledarklungan skulle springa förbi gick vi ned och ställde oss för att heja på dem. Vi stod där och applåderade och imponerades och jag fällde en tår för det är något med den här typen av stora sportevenemang som alltid gör mig så rörd. Hur alla kämpar på mot ett och samma mål, trots helt olika förutsättningar och att så många sluter upp för att heja fram dem. Jag tänkte tillbaka på mitt eget maratonlopp förra året och kunde inte låta bli att känna en viss stolthet. Sedan kilade vi upp i lägenheten igen och gjorde oss i ordning för att åka på grillhäng hemma hos våra kompisar i Tallkrogen. Tunnelbanan krånglade ännu mer än dagen innan och vi fick gå delar av sträckan, men till sist kom vi fram och jag gjorde entré med en halvtom Capri-Sun i handen. Vi satt ute i trädgården och barnen gjorde tricks på studsmattan samtidigt som vi vuxna pratade om bygglov, arbetsplatser och renovering på ett sätt som kändes schablonartat moget. När kvällen kom fyllde vi grillen med en massa goda saker, såg straffläggningen i Champions League och diskuterade var i världen man skulle vilja bo om man skulle vara borta några år. Efter att klockan passerat halv tolv tog vi en taxi hem och hann precis göra klart dagens duolingo-övning innan det var försent.

På söndagen hade vi planerat en fixardag så efter en snabb frukost gick vi till ett parkeringsgarage i närheten för att plocka upp en bil vi hyrt för några timmar. Vi styrde mot Bauhaus i Bromma och blev vilseledda av bilens GPS till ett industriområde i närheten. När vi till slut letat oss rätt gick vi in och plockade ihop ett Elfa-system med bärlister, väggskenor, konsoler och fem hyllplan som vi fick tillsågade i rätt längd. Sedan åkte vi till Jula och trots att vi bytt till telefonens GPS lyckades vi ändå hamna på en liten omväg men till sist kom vi fram och köpte en stege i rekordfart. Därefter bestämde vi oss för att vara hyperfokuserade på kartläsningen på vägen hem och köra helt rätt, vilket vi gjorde tills det plötsligt kom en ambulans bakom oss och vi var tvungna att bereda plats genom att lägga oss i en annan fil och därmed tvingades svänga åt fel håll. Trots den lilla fadäsen kom vi hem till sist och hann lämna tillbaka bilen med en hel minuts marginal. Utmattade efter den lilla turen pustade vi ut på balkongen innan vi började att laga middag. Jag passade också på att gratulera min mamma på mors dag och mina föräldrar på deras 40-åriga bröllopsdag. Goals! Sedan var det dags för nästa aktivitet på schemat: fotboll på sportbar. Varje gång IFK Norrköping spelar match samlas ett gäng supportrar på en pub för att kolla tillsammans och det är en stundtals ljuvlig, stundtals plågsam upplevelse, allra mest beroende på hur spelet ser ut. Men en sak som är trevlig är att befinna sig i ett sammanhang som är annorlunda jämfört med ens vanliga jobb- och vänkrets. Att sitta och prata med någon man annars inte hade träffat och hitta gemensamma nämnare (som att vi bott på samma gata i Norrköping för många år sedan) är både kul och givande. Den här kvällen blev dessutom extra bra eftersom matchen slutade 2-0 till vår fördel. Helgens sista anhalt var tvättstugan dit vi sprang upp och ner mellan åtta och halv elva. Sedan återstod bara att krypa ner i den renbäddade sängen och läsa ut min bok och det var hela svaret på frågan om hur min helg var. Hur var din?

Löpbandsbanjo, pusselvänner och födelsedagsfiranden

Hej så här på söndagskvisten, hoppas att allting är fint med er! Innan vi gör oss redo för ännu en oxvecka, tänkte jag göra en kort sammanfattning av saker som hänt sedan sist.

I slutet av förra veckan hoppade jag på tåget och åkte till Borås för att göra en produktion med jobbet. Ett av film- och fotoproduktionsbolagen som vi jobbar mest med har sin bas där, så då behöver jag resa dit ibland.

Jag kom fram ganska tidigt på kvällen, kastade ett snabbt öga på hotellrestaurangens recensioner och bestämde mig sedan för att gå och inhandla en girl dinner att äta på rummet. Den intogs framför Rapport, följt av Uppdrag granskning.

Hela nästa dag tillbringades i studion i artificiellt dagsljus bland kameror och monitorer och sedan var det bara att kuska hemåt igen.

Hem till fredag följt av helg och vi lagade shakshuka vilket är den perfekta vi kommer inte att hinna äta både frukost och lunch-rätten. Eller ja, brunch som det även kallas.

Sedan åkte vi på 2-årskalas för tvillingarna Edith och Love. Vi konstaterade att Tom & Jerry-kex fortfarande är väldigt gott, så även hembakad dunderhonungstårta.

På söndagen blev det frukost som bara är frukost, i form av havregrynsgröt med plommonsylt, kaffe och fruktsallad.

Sedan tog vi tunnelbanan till Universitetet och gick till konsthallen Accelerator. Jag tänkte att den var ganska nyöppnad, eftersom jag inte hunnit dit tidigare, men den hade visst funnits sedan 2015. Nåväl, bättre sent än aldrig.

De visade två utställningar. Grupputställningen Vera Was Here med verk som fokuserade på samlande, bevarande och återgivande av minnen på olika sätt samt Gravity, Be My Friend av videokonstnären Pippilotti Rist. Det var nästan hypnotiserande rogivande att ligga på de mjuka kullarna på golvet och titta upp på filmerna i taket. På gränsen till yrselframkallande först och sedan bara behagligt drömskt.

Och sedan blev det lite mindre drömskt utan bara vardag och allt det vanliga igen. Jobb och toaselfies och ullunderställ under alla plagg.

En riktigt trött tisdag lagade vi en av mina gamla standardrätter. Rostad sötpotatissallad med svarta bönor (eller kikärtor i det här fallet), avokado, lime och koriander.

En dag när jag sprang mina tröskelintervaller på lunchen kom jag att tänka på det gamla bandet Mumford & Sons och det visade sig vara väldigt effektivt att kuta till intensiv banjo. Ett litet tips om ni behöver motivation på löpbandet.

Vintern har verkligen tagit sitt grepp om Stockholm och den ser ut att stanna. Jag får dock panik på alla som är ute och vandrar på isarna, särskilt när man titt som tätt läser om folk som gått igenom. Vinterbad i all ära, men helst inte på det sättet.

Mitt mål att äta 30 olika växtbaserade saker i veckan har för övrigt gått mycket bra, till stor del tack vare jobbets salladsbuffé. Jag tog absolut lite romanesco bara för att kunna lägga till det på listan.

I torsdags kväll var jag småirriterad och rastlös tills jag kom på att jag köpt ett 1000-bitarspussel på Sellpy några veckor tidigare. Jag hällde ut det och ockuperade sedan köksbordet i tre dagar framöver. Förresten har jag insett att jag borde skaffa mig en pusselbytarvän, för pussel är ju oftast som roligast första gången man lägger dem och det ultimata vore att ha någon att byta pussel med då och då. Min favorit är lagom enkla, gärna fina, 1000-bitarspussel med många detaljer och mycket färg.

Sedan var det fredag igen och efter jobbet mötte jag upp Nawar och Lidia på baren Kouthoofd Familie Winkel i Gamla stan. En av Stockholms trevligaste och mest svårstavade ställen. Vi stängde veckan över ett par glas vin innan det blev dags att bege sig hemåt och se The Pitt.

Igår, lördag, var vi först på 4-årskalas och sedan åkte jag vidare till Krog Agrikultur för att äta middag och fira Karins födelsedag. Det är verkligen många kalas så här års!

Idag väntade en riktigt söndagig söndag med storhandling, tvättid, städning och långkok. Det blev chili con carne med tre sorters chili från hyllan ovan och ett rejält varv med dammsugaren. Och nu återstår bara 27 minuter på den här veckan så det är hög tid att runda av och stänga ner detta ganska röriga och märkliga inlägg, men så kan det bli ibland. Hoppas ni får en fin start på veckan!

Mellandagar, januarilunk och Ruben Östlundsk stämning

Ibland tänker jag att jag är en dålig bloggare som inte dokumenterar tillräckligt mycket och med det menar jag att jag inte tar kort på allt som jag gör eller alla som jag möter. Det blir således svårt att beskriva min tillvaro med en massa estetiska bilder. Men så inser jag att den här bloggen inte är någon pekbok, den är inte enbart inlägg med bilder följt av en kort rad utan oftare många långa meningar staplade på varann. Och tvärtom är jag faktiskt ganska bra på att dokumentera för jag minns enkelt sådant som hänt och känns och kan beskriva det rätt bra i ord. Så kanske är det i år jag slutar tänka på att jag är en dålig bloggare och landar i att jag har en lite annan sorts blogg bara. Med det sagt så kommer några olika nedslag från de senaste dagarna här, dokumenterade i både bild och text, på ett eller annat sätt.

I mellandagarna for vi från Norrköping till Gotland. Vi lämnade mina föräldrars hus på landet när det fortfarande var mörkt och anlände till Visby i skymning.

Båtresan var lugn och behaglig. För kallt för att sitta på soldäck såklart men mycket vackert ändå.

Dagen därpå sprang jag ner till naturreservatet Södra hällarna för en tur längs havet. Det var soligt och klart men kyligt och blåsigt, den annalkande stormen Johannes gjorde sig påmind. Efteråt tog vi en liten tur i Visby innerstad och den stora julgranen på torget vajade oroväckande i vinden. Dagen efter var den nedplockad, en tidig plundring av ovädret.

En kväll började vi att kolla på dart-VM av en slump och efter några timmar blev vi sugna på att spela själva. Som tur var snubblade vi över ett ställe i Visby som precis installerat sina tavlor. Vi kastade några omgångar och det var absolut inte så enkelt som det ser ut på tv, men kul ändå.

Resten av tiden tillbringade vi med att elda i kaminen, se på mer dart och diverse halvbra tv, laga mat och läsa böcker. Jag insåg att efter ett par, tre sådana här vilsamma stormdagar är jag ganska redo för aktiviteter och har spring i benen. Dagen före nyårsafton skulle vi åka tillbaka till Stockholm och vi såg hur båt efter båt ställdes in på grund av ovädret. Vår avgång låg dock kvar och efter att ha jagat rätt på åksjuketuggummin klev vi ombord på en färja där mild Triangle of Sadness-stämning rådde. Vi klarade oss dock bra (tack Calma!) och kunde kliva av i Stockholm en smula lättade.

Sedan blev det nyårsafton och jag tog två bilder och snodde en av Philippa (tack och förlåt!). Vi firade på klassiskt vis och med klassiskt menar jag trerättersmiddag, lagom klurigt quiz, oj hoppsan är klockan snart tolv, höra smällarna men knappt se fyrverkerierna, frysa och skåla och sen skynda in, kolla på klockan som är två, börja prata om något spännande, kolla på klockan igen och inse att den är över fem. Jag har noterat att trenden bland bloggare i år var att lägga sig tidigt och strunta i tolvslaget men som den anti-trend-person jag är gjorde jag därför tvärtom och gick och lade mig kvart i sex. Perfekt för måendet dagen därpå.

Om nyårsdagen passerade med kraftigt snöfall och en behaglig pizzalunk så började 2 januari desto mer skärpt. Jag lagade havregrynsgröt med plommonsylt och gick till Barry’s där jag bokat in mig på ett träningspass.

Efteråt träffade jag upp Emelie för en lunch på Studio Canteen där jag också sprang in i Flora och Sara. Väldigt bloggigt ställe med andra ord och ett mycket trevligt sådant med god mat.

Sedan promenerade jag hem i snön och tog en liten omväg förbi biblioteket för att hämta ut en diktsamling av Jila Mossaed. Jag har börjat tycka att mitt nya hembibliotek är ganska gulligt även om jag saknar närheten till det stora trevliga Tranströmerbiblioteket som var mitt närmsta bibliotek förut.

I lördags vaknade jag upp med en känsla av att vara otroligt klar med julledighet. Jag hade rastlöshet i kroppen och ville GÖRA något. Och med göra något menade jag inte se på tv eller läsa böcker utan typ gå på museum, skaffa höns, korsa Atlanten, bygga en stol, skapa en varumärkesstrategi, vandra två mil, rensa en källare, plantera en trädgård, installera en skrivare eller vad som helst. Det slutade upp med att vi gick och handlade mat, testade ett nytt recept och skaffade ett 1000-bitarspussel som jag byggde på köksbordet.

På söndagen hade vi aktiviteter på schemat, nämligen tvättid följt av ett besök på Sturebadet vilket jag fått i julklapp. Det var mycket trevligt att glida omkring i morgonrock, göra olika små basturitualer, sitta i bubbelpool och bara känna kroppen mjukas upp. Det är dock något med sådana här spamiljöer som gör mig en smula stressad, för jag tycker alltid att det är så otydligt hur man ska göra. Ska man ta med och använda handduken eller spara den till senare, ska man duscha innan eller efteråt, ha badkläder på eller av osv osv. Vid ett tillfälle när vi skulle ta hissen upp till det turkiska badet drabbades jag av en stark Ruben Östlund-feeling (för andra gången i detta inlägg) eftersom hissen envisades med att åka till alla våningar utom den vi skulle till. Till slut var vi nere i källaren när dörrarna öppnades och där stod vi i våra morgonrockar och såg förvirrade ut. Nåväl, till sist hittade vi rätt och kunde slappna av igen.

I måndags jobbade jag halvdag hemifrån vilket var perfekt för att hinna läsa ikapp mailen, komma ihåg vad jag pysslade med innan jul och förbereda mina personliga jobbmål inför mitt utvecklingssamtal. På kvällen var jag bjuden till Malin och Asta på middag och på vägen dit passerade jag den här mysiga lokalen som ligger intill Supermercado. Det var tomt därinne och jag hade en tid att passa så jag gick inte in, men det kändes mycket lockande. När jag skulle kolla upp det senare hittade jag ingen information varken på Google maps, Instagram eller hos Grand Gourmet som äger Supermercado. Är det någon som vet vad det är för ställe och hur ska jag göra för att få hänga där? Måste lösa det under 2026.

Sedan blev det tisdag och ledig dag igen, bekvämt! Min kompis Mika som annars bor i Tokyo var på besök i stan och vi hade bestämt oss för att ses ett litet gäng. Jag promenerade ned längs Söder mälarstrand som numera påminner om något slags Narnia-landskap. Ljuvligt ju.

I öronen hade jag podden Hundåren, vilket är en favorit. Den här gången avsnittet med Isabella Lundgren som var väldigt gripande. Jag ville knappt stänga av när jag mötte upp mina kompisar men gjorde det såklart ändå.

Vi sågs först på Stora bageriet för en sen lunch alternativt fika där jag valde deras gröt med saffran och päron som var mycket god. Sedan promenerade vi genom stan och satte oss på en bar för att dricka öl och spela spel.

Efter all ledighet följde äntligen ett par riktiga jobbdagar tillbaka på kontoret. I torsdags kväll lagade jag ett recept med tomater, bönor och halloumi från cooking-sektionen på New York Times som vi börjat prenumerera på. Min kväll avrundades med att jag läste ett magasin från pärm till pärm vilket var väldigt behagligt och inspirerande. Jag såg flera tips jag ville spara, bland annat det här om en radioshow som sänds varje natt, lite som ett japanskt Karlavagnen tänker jag. Det känns som ett bra komplement till min andra favoritsak att lyssna på, den danska kanalen P8 jazz.

Nu måste jag runda av här för strax ska jag iväg på kalas. Imorgon vill jag gå på bio och se Sentimental Value samt äta ramen. Vad vill ni göra?

Ett måndagshej

Hej på er! Här kommer en spontan hälsning från här och nu. Jag sitter hemma i soffan med en skål chilinötter och lyssnar på Enya. Ja, det är sant. Likt förra året vid den här tidpunkten har jag fallit djupt ner i ett Enya-skov och vill bara ha keltisk stämsång, flöjt och stråkar. Är det mörkret ute som måste motas bort? Är det längtan tillbaka till lågstadiets avslappningsövningar där vi låg i den nedsläckta gymnastiksalen efter idrotten och skulle lära oss att koppla av till en cd-skiva med vågskvalp och Only Time? Högst oklart, men oberoende av Enya eller ej bär jag ändå på en trivsam känsla av att vara tillfreds. Kanske beror det på att det varit en mild höst, att vindarna varit snälla och tiden god. Att allt ordnande med lägenheter och visningar mynnat ut i något bra, en flytt i sikte och en dröm att få nära de närmsta månaderna. Kanske beror det på att det är fem veckor till jul och ett litet pirr sakta börjar att gro. Jag har intalat mig själv att jag ska vänta, att vi först ska åka iväg på en stor fest och sedan fira Thanksgiving och efter det börjar julen och pyntet och stöket. Men så stod jag på tunnelbanan i morse och kände en plötslig längtan efter vörtbröd med cheddar och så kom suget efter ett litet glöggmingel och tanken på de små julpynten från Svenskt Tenn som ligger inpackade i silkespapper i en låda. I helgen bokade vi tåg- och båtbiljetter och rätt vad det är så står vi där på perrongen med packningen fylld av julklappar, men först väntar drygt en månad av festligheter och upptåg. Jag när en vision om att jag ska vara mitt snyggaste och mest uppklädda jag genom hela perioden. Hur det går återstår att se, men idag sa i alla fall två främmande personer på jobbet att jag hade fina byxor och det gjorde mig mycket glad. Så pass att jag ska göra mitt bästa för att skicka vidare en komplimang till någon annan imorgon. Men först ska jag ge er min bästa Enya-låt just nu och så vill jag passa på att önska er en riktigt fin start på veckan. Tack för att ni hänger kvar här inne, säsong efter säsong.

En avskedsmiddag, en överraskning och fyra dagar på västkusten

Hej! Låt oss kliva en vecka tillbaka i tiden eller så. Vi fick påhälsning av hösten, knack knack, och stövlarna åkte fram tillsammans med 20 den-strumpbyxorna och läderkappan. Den här tunna randiga långärmade gulgröna tröjan är min favorit just nu. Köpt second hand men kommer från Mads Nørgaard som gör de mjukaste baströjorna, jag lovar och svär.

På torsdagen hade jag bjudit hem Anna, Julia & Karin på en allra sista middag på Hallandsgatan. Jag lagade en lasagne med salsiccia, salvia, spenat och ricotta, stor grönsallad med vinägrett till, ett lagom kralligt vin i glasen. Det kanske berodde på drycken men det var svårt att inte bli en smula nostalgisk, alla samtal som förts runt det här bordet, en två tre fyra fem bebisar som fötts och fått följa med i hissen upp, legat som små sjöstjärnor och sovit på min säng samtidigt som vi suttit runt bordet. Hur vi alla gått från tjugonånting till trettio plus, blivit vuxna på riktigt, herregud tänk om våra högstadiejag vetat, de hade svimmat.

Och diskbergen, diskbergen. Alla dessa staplade tallrikar i mitt gula kök. Den lugna midnattstimmen efter att de gått hem och jag med diskborsten, glas efter glas, metodiskt processande kvällen i både mental och fysisk form.

Ett annat stök i form av Eton mess med björnbär och körsbär och citron. Tycker det är alldeles lagom med efterrätter som tar fem minuter att göra.

Det sjungande trädet stod i full brand i parken. Helgen kallade, det var fredag och efter jobbet hade jag och N bestämt att vi skulle kolla på VM-kvalet. Jag var halvtaggad av uppenbara skäl (läs Jon Dahl Tomassons haveri) men vi möttes upp på 800 grader innan för ett par slices och väl där fiskades två biljetter fram och jag fick veta att det blir ingen fotboll, det blir Krunegård i Globen istället. Halleluja.

En tio av tio överraskning. Kanske elva till och med. Så många livsanthems levererade på en och samma kväll.

På lördagen vaknade jag hes av all skriksång men på schemat stod Södermalm runt med Majsan. Vi sprang i prattempo och gick igenom allting som hänt sedan vi sågs sist, skönt att hinna med en mil av samtal.

När vi kom fram till en av Årstavikens bryggor stannade vi och mötte upp Linn. Jag tog ett dopp och sedan satt vi på en bänk i solen med kaffe och kex och lät tiden flyta förbi innan det till sist blev dags att gå hem och fylla låda efter låda efter låda.

På söndagskvällen bilade jag och några kollegor ner till Göteborg där vi skulle inleda arbetsveckan. Jag blev uppriktigt oroad över stadens alla vägarbeten (hur tar ni er fram?), men desto mer såld på det milda höstvädret.

Vi hade två dagar av produktion, det vill säga ett hektiskt schema med film och foto, men också en del sitta i soffa och tycka till, äta daim och ha dålig hållning.

På kvällen gick vi till Levantine för middag. Jag åt anka med belugalinser i sherrysky som var otroligt goda, det kändes höstigt och rustikt och som något jag inte hade kommit på att laga själv.

Ny dag, ny location. Ett drömmigt trapphus och jag har blivit knäpp av allt lägenhetsletande den senaste tiden, kollar detaljer över allt, tänker ljus och fönster, lister och paneler, vad är det för väderstreck här, hur många våningar upp, finns det hiss, belåning per kvadratmeter, tillträde när och bla bla bla.

Efter att vi jobbat färdigt för dagen gick vi till en fiskrestaurang. Det är räkmackans dag, sa servitrisen som jobbade där, då tar vi räkmacka, sa vi. Tänk om det alltid är räkmackans dag i Göteborg, i så fall är vi lurade.

Jag följde upp middagen med 15 stycken 90-sekundersintervaller på löpband och matchade solnedgången med mitt röda ansikte efteråt. Blir som en generad tonåring av att springa inomhus.

Nästa dag var västkusten lite mer som västkusten brukar vara, det vill säga grått och regnigt. Jag brukar kalla detta för Borås-väder vilket var passande eftersom vi denna dag åkte till just Borås.

Där blev det klipp av film och klapp av hund under större delen av dagen innan vi åkte tillbaka till Stockholm igen.

Veckans pendelläsning är Omloppsbanor som jag hittills är mycket förtjust i. Det är något med människolivet skildrat från rymden som känns existentiellt, svindlande och samtidigt så precist.

Desto mindre rymd men samtidigt svindlande är att hela min lägenhet ska ligga i lådor och flyttas ut på söndag. Alla dessa saker saker saker och precis som vid varje flytt överväger jag att bli minimalist, vilket jag aldrig blir, men jag har åtminstone delat min garderob på tre. En som följer med mig, en som åker till förrådet och en som rensas ut. Jag ser det som någon slags ofrivillig kapselgarderob och gissa om jag redan i morse stod och rotade i flyttlådan med undanlagda kläder efter en särskild blus som jag just då kom på att jag ville ha på mig. Det kommer nog att gå finfint det här också.

4 x 4 vecka 9

Det är februari, det är grått. Tiden sniglar sig förbi. Jag blir irriterad på mig själv för att jag behandlar den som en transportsträcka, men här lyser loven och resorna med sin frånvaro, vardagen lunkar. Jag känner mig gammal och olovande, någon skulle behöva skaka mig ur gängorna, hålla mitt huvud upp och ner. Jaja, förlåt för mitt klagande, här är i alla fall fyra saker på fyra teman som jag tänkte ta mig för.

4 rätter jag ska laga i veckan

Jag har som mål att äta ur min frys, kyl och skafferi eftersom åtminstone frysen var väldigt full när jag öppnade den senast. Efter en snabb inventering kom jag på fyra rätter jag kan laga utan att behöva handla något alls. Lyxigt!

※ Ugnsrostad broccoli och morot, hemmagjord hummus, frysfalafel, sallad, vitost och somunbröd.
※ Grön ärtsoppa och tuna melt på surdegsbröd.
※ Hårt stekt vegofärs med nudlar, gochujang och salladslök. Vid sidan, stekta haricoverts med krispig chiliolja.
※ Röd linsgryta med kokosmjölk, lime och granatäpple.

4 nya album jag lyssnar på

Jag tycker tyvärr att Spotifys algoritm bara blir sämre och sämre. Som ett exempel lyssnade jag på en (1) Kiss-låt en (1) gång i samband med ett musikquiz. Självklart får jag då en helt usel remix på I Was Made For Lovin’ You i min Release Radar veckan därpå, men jag får inte Jonathan Johanssons nya singel fastän han är en artist jag lyssnat frekvent på genom åren. Nåväl, i mild protest har jag därför kommit in i en fas då jag gärna lyssnar på album istället, till exempel dessa:

※ Bag Vore Øjne Strømmer Drømme Sagte Forbi med Hvalfulg. Mjuk dansk modern jazz när den är som mest trivsam.
※ Divinations med Oracle Sisters. Ny musik som känns nostalgisk, det är souligt och indie på ett sätt som jag saknat.
※ Midwest med DYAN. Drömmig och ambient popmusik av Alexis Dyan Marsh som annars jobbar som filmkompositör, vilket man kan ana.
※ Bastard med Markus Krunegård. Såklart lyssnar jag på Krunegårds nya album, allt annat vore märkligt om man känner mig. Mina favoritlåtar är Bastard Anthem och Fakta: Fucked Up.

4 klädkombinationer jag är sugen på

Vädret ska vara gråmulet med några ynka plusgrader, men jag tänker att jag ska försöka smyga in lite vårkänslor och färg i den mån det går.

※ Vita jeans med collegetröja, scarf och seglarskor med tjocka strumpor i.
※ Ljusblå sidenskjorta med mörkbrun sammetskjol och loafers.
※ Smörgula jeans, mörkbrun glittrig kofta och färgglada sneakers.
※ Äppelgröna byxor, citrongul långärmad tröja och ljusa sneakers.

4 saker jag ska göra

Min kalender var oväntat tom när jag började att bläddra i den, vilket gjorde mig en smula stressad kontraproduktivt nog. Här är några saker som tog plats på listan i alla fall.

※ Frakta hem och hänga upp min nya tavla som jag köpte när vi hade konstauktion och utförsäljning av verk från gamla bankkontor på jobbet.
※ Bjuda över min kompis Malin på middag en kväll i veckan.
※ Gå på pubquiz och skratta åt hur dåliga vi är på historiska årtal och floder runt om i världen över en öl.
※ Hälsa på min vän som fått en ny liten bebis.

Hur tar ni er an februaris sista vecka?

Saker sen sist

Sedan vi hördes sist har jag skrivit en hemtenta om ett föremåls koppling till sorg, förlust och identitetsskapande. Jag har dragit paralleller till Thomas Manns skrivbord och fördjupat mig i tingen som känslobärare. Fyra timmar före deadline klickade jag på uppladdningsknappen och beslutade att det fick duga. Jag har målat ena sidan av en dörr och dess karmar roströda. Det tog fem lager färg för att få ett tillfredsställande resultat, efter första lagret såg det ut som jag smetat blod på allting, offerritual istället för brittiskt inredningsmagasin, perfekt. Jag har kommit några dagar in på den köpfria månad som jag beslutat mig för att ha. Anledningarna bakom initiativet är förmodligen att jag tagit mig igenom hundratals sidor litteratur till en tenta om föremål, men också att jag irriterar mig på alla öppna köpflikar på min dator och att jag avskyr att vara på Mall of Scandinavia som ligger ett stenkast från mitt kontor. Nu slipper jag gå dit och de där kuddfodralen jag har tänkt beställa finns nog ändå kvar om en månad. Jag har börjat gå på yoga en morgon i veckan på ett ställe som är så Södermalm att det nästan känns ironiskt. Mina höfter är stela och hälarna svävar ovanför marken när jag står i nedåtgående hund, men efter andra passet hade jag träningsvärk i muskler kring bröstkorgen som jag aldrig känt tidigare. Jag har kommit till insikten att jag måste släppa tanken på att ha ett fungerande tränings- och hårtvättsschema. Nu blev det så att jag ställde mig på löpbandet fyra timmar efter att jag fönade håret och det får vara okej, allt kan inte vara administration. Jag har haft träff och ätit pizza med min jättelångsamma bokklubb där vi läser verket Middlemarch och pratar om en av dess böcker i taget. Om vi fortsätter i det här tempot kommer vi att vara klara någon gång i slutet av maj. Tänk då blommar det igen och då är kvällarna åter ljusa. Vad mer? Jag har tagit fram vinterkapporna och hängt undan sommarjackorna. Dammsugit noga under sängen och tvättat madrasskyddet. Rensat ut gamla skor, lagat baba ganoush och lyssnat på jazz. Sparkat gula löv, hållit långa presentationer och ätit prinsesstårta. Det och mycket annat är saker som hänt sen sist.

Helgen som gick vecka 39

Stockholm har legat inbäddat i en gråtung regndimma under hela fredagen och lysrören på det gamla bankkontoret får arbeta hårt för att hålla vår avdelning någorlunda upplyst. När klockan äntligen visar 16:30 slår jag ihop datorn, målar en hastig eyeliner i ögonvrån och fäller upp mitt trasiga paraply där en av pinnarna envisas med att peka i helt fel riktning. Tillsammans med två kollegor styr jag stegen mot Konstnärsbaren där vi sjunker ner vid ett litet runt bord med varsin ljus lager. Efter någon minut kommer min kollegas sambo förbi och en stund senare dyker N också upp. När ölen är slut samlar vi ihop våra saker och tar sikte på Årsta via ett snabbt pitstop i Hornstull där vi hämtar en present och köper ett nordmakedonskt vin. Hemma hos Jakob och Frida blir vi först serverade en asiatisk lax och sedan äppelpaj med vaniljsås. Vi sitter kring köksbordet och pratar om namnval och politik, chefstitlar och framtidsyrken. Efter några timmar vaknar Gösta och håller oss sällskap med sina sprattlande ben och charmerande nästan-leenden. När klockan närmar sig halv tolv tar vi en taxi till Söder tillsammans med Amalia och skjuter sedan, på ett halvdumt vis, upp sömnen en stund genom att titta på Svenska nyheter och Cyklopernas land.

På lördagsmorgonen vaknar vi oväntat utvilade till en solig dag. Vi ligger kvar och lyssnar på P1 och slår sedan på en livesändning på tv för att uppdatera oss om Hizbollahledarens död. Sedan får jag ett infall att sortera N:s garderob eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid är roligare att ta tag i någon annans stök än sitt egna. Under tiden lagar N frukost och jagar runt i lägenheten med dammsugaren. När garderoben är organiserad och septembersolen lockar på oss utanför fönstret ger vi oss ut längs Hornsgatan. Vi stannar till på Herr Judit för att spontanköpa en kostym och fortsätter sedan till Liebling Im Park där de spänt upp ett oktoberfesttält. Där inne dricker vi bitburger och äter korv med surkål tills himlen plötsligt mörknar och våra händer börjar att stelna. Halvt skyddade av mitt trasiga paraply skyndar vi oss till Bishops Arms på Bellmansgatan där vi fortsätter vår oktoberfest för två. Efter ett par öl till bestämmer vi oss för att gå till Stampen. Där lyssnar vi på ett för oss okänt band som spelar 50-talsrock och efter ungefär tolv identiska låtar bestämmer vi oss för att gå hemåt. På väg genom Gamla stan passerar vi dock en irländsk bar där ännu ett okänt band håller hus, den här gången försedda med fiol, banjo och flöjt. Vi luras in och blir kvar där, ivrigt handklappandes, tills de river av sin sista låt. Sedan går vi raka vägen hem till mig med paus endast för en högst nödvändig beställning på McDonalds Folkungagatan.

Söndagen väcker mig abrupt genom en välriktad krampattack i vaden. Yrvaket ställer jag mig upp och stretchar innan jag dyker ner under täcket igen. Vi dricker kaffe och tittar på ett par avsnitt av Björn Gustafssons nya sketchprogram som nog är det minst roliga vi sett på länge. Faktum är att det är chockerande dåligt, vilket ändå tar emot att säga. Efter några timmar skiljs vi åt och jag förbereder en matsäck och packar fram vattentäta byxor och jacka. Sedan promenerar jag till Reimersholme där jag möter upp Linn, Laurenz och Anna vid kanotklubben. Efter en kort introduktion sitter jag rätt vad det är i en kajak med en paddel i handen, redo att ge mig ut på vattnet själv för första gången. Vi paddlar i Årstaviken och solen står högt över oss, luften är mild och färgerna klara. Efter någon timme vänder vi om och kämpar i motvinden som plötsligt uppstått. Vi pausar för fika i en liten vik och konstaterar att aktivitetshösten härmed är inledd. På vägen hemåt igen stannar jag på Ica för att handla bröd, dill, kex och ostbågar. Väl tillbaka i lägenheten inser jag att jag inte hunnit bocka av veckans långpass ännu så jag snörar på mig löparskorna och springer i en timme samtidigt som jag lyssnar på Café Bambino. Sedan varvar jag turer till tvättstugan med att grava en bit lax, lyssna på podcasts och att äta varma mackor med tomat, ost och massor av dijon. Och nu återstår bara att skriva färdigt detta innan jag ska bädda rent i min säng och krypa ner där, lite försent som alltid, men trött och belåten efter en mycket bra helg.

Helgen som gick vecka 9

Det är fredagseftermiddag och veckans sista möte har precis rundats av. Datorernas lock stängs igen, kaffekopparna staplas till travar. ”Är det någon som vill gå och ta ett glas?”. Jakande svar runt skrivborden och vi klär på oss jackorna och beger oss till vår närmsta bar. Tyvärr ligger den i Mall of Scandinavia, en plats med väldigt lite själ och väldigt många flimrande videoskärmar, färgglada lampor och fredagströtta barnfamiljer, men vem bryr sig om trivsamma miljöer nu. Vi går in på en av restaurangerna och slår till på aw-erbjudandet: en flaska cava för 220 kr. Den placeras mitt på bordet och min spanska kollega lyfter flaskan ur hinken, granskar etiketten som säger Campo Viejo och konstaterar krasst ”In Spain this cost like 2 euros…” Sedan förfäras hon över att vi glömmer att nudda glasen i bordet innan vi dricker när vi skålar. ”Now you will get bad luck!”. När cavan är slut åker jag hemåt. Föga förvånande är det ingen annan i huset som bokat tvättiden 19-22 en fredagskväll så jag snor åt mig den och bär mina Ikea-kassar med lakan och handdukar ner i tvättstugan. Egentligen är jag sugen på pizza men i kylen står en portion hemrullade vegofärsbullar i tomatsås, så jag kokar pasta och äter dem framför datorn. Resten av kvällen varvar jag med att rensa garderoben, springa till tvättstugan och lyssna på podcasts.

På lördagsmorgonen vaknar jag hyfsat tidigt men ligger kvar och läser innan jag scrollar tre dagar av inlägg på Instagram i kronologisk ordning och funderar på hur inspirerande det faktiskt är. Efter det bestämmer jag mig för att gå upp och äta frukost. Jag brygger en dubbel espresso i min lilla mockabryggare, kokar ett ägg i sex minuter och trettio sekunder, skär två blodapelsiner i klyftor samt lagar havregrynsgröt med jordnötssmör och jordgubbssylt på toppen. Sedan får jag för mig att jag ska måla om mitt fönster så jag ägnar en god stund åt att maskeringstejpa alla lister och rutor innan jag till sist börjar stryka på grundfärgen. Tyvärr har jag förträngt att tre plusgrader är ett rätt dåligt väder att måla fönster i då kylan gör att rutorna immar igen och färgen torkar långsamt, men det är bara att slutföra processen och det illa kvickt för nu är klockan plötsligt efter två. En snabb dusch senare står jag och stress-steamar min beiga overall som jag tänkt ha på mig och strax därefter är jag utanför dörren och på väg nedför Götgatan. Vid Slussen inhalerar jag en kexchoklad i fem tuggor innan jag möter upp N och vi beger oss till Fotografiska. Där ser vi fem olika utställningar och jag inser att jag tycker att selfies som uttrycksform är tråkigt och att fotokonst lätt kan bli lite statiskt, men att en bra hängning kan lyfta fram verk på ett fängslande sätt och att Kary H. Lasch verkar ha varit en intressant prick. Vi äter middag i restaurangen med utsikt över Skeppsholmen och vår servitör har en komisk finess men det är oklart om hon vet om det själv. När mörkret har sänkt sig går vi hem till min vän Sadia och firar att hon klarat sin specialist inom neurokirurgi. Hon bjuder på fyra sorters tårta och oändliga glas bubbel och vi blir sittandes i hennes vardagsrum en bit in på småtimmarna och pratar om klassisk musik, synen på Sverige och konsten att jobba lagom hårt och dedikerat.

Söndagen anländer med en ljusgrå himmel utanför det grundmålade fönstret som äntligen har slutat att imma igen. Vi lyssnar på Godmorgon världen och jag konstaterar att jag har nästan lika svårt för politisk satir som för selfie-konst. Precis som förra veckan lyckas vi dra igång brandlarmet genom att rosta levainbröd för hårt och jag funderar på om det är rosten, brödet eller mitt ofokus som är det faktiska problemet. Halva köksbordet fylls av Svenska Dagbladets sidor och vi gör ett quiz där man ska lista ut ifall textraderna är skrivna av William Shakespeare eller Taylor Swift. I Perfect Guide-bilagan läser vi om Agri Ismails helg och jag får för mig att jag ska skriva en liknande text om min, vilket jag faktiskt gör sedan. Min löpträningsapp berättar för mig att jag ska springa 13,1 kilometer idag och jag har ingen ursäkt till att inte göra det så jag snörar på mig skorna och ger mig ut. Till sällskap har jag en BBC-podcast om svampar och jag försöker greppa hur nätverken av mycel fungerar samtidigt som jag springer över Västerbron. Framåt kvällen bestämmer jag mig för att gå på mässan i kyrkan som ligger ett stenkast bort och några minuter innan kyrkklockorna ringer in slår jag mig ner i kyrkbänken och drabbas av en ödmjukhet inför alla andra som också är där. Väl hemma igen lagar jag en stor skål nudlar med svartkål, ägg och majs innan jag sätter mig och går igenom alla de tips på vandringsleder som jag fått efter att ha ställt frågan på Instagram. Jag beslutar mig för två favoriter som jag läser in mig på lite mer för att kunna presentera dem för mina vänner på morgondagens middag. Sedan gör jag en stor kanna pepparmintte, tar fram ett nytt dokument i anteckningar för att börja återberätta min helg och här är vi nu.

Novembers djupa andetag

Kalendern visar november. Årets elfte månad, den långa och gråa, men också det djupa andetaget innan. Före högtider och glitter, decembers hysteri. Novent! ropar vissa och dekorerar hemmen vackert. Vinterpynt! hojtar andra och plockar in kvistar. Själv känner jag ett behagligt lugn som kanske förvånar mig allra mest. Jag, om någon, som brukar ha tråkigt och inte drar mig för att klaga över novembers gråhet, finner mig plötsligt i att vilja ha höst ett tag till. Nu känns den ändå okej. Faktiskt riktigt trivsam. Festligheter och vinter kommer tids nog, låt mig lunka på lite med helt vanlig höst här så länge.

En fördel med det stilla, gråa är det ännu inte blivit för kallt för att ses på bryggan på onsdagsmorgnarna för ett dopp. Kylan biter förvisso hårdare och stunden i vattnet blir kortare, men ruset efteråt finns fortfarande där. När kroppen skjutsar runt blodet och det liksom pirrar i bröstkorgen av energi och extas.

Och efter ruset den fina pratstunden på bänken när vi fått på oss alla lager av kläder och skruvat locken av termosarna. Om livet, jobbet och kärleken. Döden, vardagen och resorna. Det är något med att mötas på morgonen, när tankarna fortfarande är rena och sköra.

En packad ryggsäck, skaljacka och fingervantar. Vi möts upp på söndagsförmiddagen och åker ut till ett av naturreservaten. Vandrar en elva kilometer lång slinga genom skog och längs med hav. Fyller papperspåsar med trattkantareller, kanske att det var säsongens sista?

Stannar till på den högsta utkiksplatsen för lunch. Äter tunnbrödsmackor till förrätt, lagar dumplings på stormköket och avslutar med chokladbollar. Varm choklad och te innan vi fyller benen med fler steg och ögonen med nya vyer.

Bjuder in vänner på middag och bestämmer mig för att servera potatisgratäng. Inte bara, men nästan. Lagar en stor form med gräddkokt potatis och västerbottensost. Ställer fram misostekt svamp och svartkål till. En sallad med honungsstekta päron, gröna blad, dijondressing, fikon och krutonger. Gott så.

Springer i regnet, sitter på café och skriver, spelar Bach fastän det inte låter särskilt bra. Sådana saker kan man också göra med sin tid. Eller möta upp kompisar på en bar och fira att någon fyllt år. Mangla örngotten i tvättstugan så att man ska sova riktigt gott. Skriva ett långt jag tänkte på dig, hur har du det?-meddelande till någon.

Tar på mig en klänning över en tunnstickad tröja och åker för att träffa den minsta och yngsta jag känner just nu. Fascineras över tår och ger bort exemplar av böckerna jag själv älskade som barn.

Går till kyrkan och balanserar någonstans mellan hopp och förtvivlan. Ser alla ljusen på allhelgonadagen och lyssnar på J.J. Fux kejsarrequiem. Blir inbjuden på middag efteråt. Vi klämmer ihop oss vid bordet i köket, grytan i mitten och en ny samling människor runt om.

Bygger travar intill sängkanten och läser bok efter bok. Vänder blad och försvinner in i berättelser. Några sidor på pendeltåget om morgnarna, en fokuserad stund på kvällen i soffan, ett kapitel i sängen innan lampan släcks.

Ses för fika en söndagseftermiddag. Budapestbakelse och bryggkaffe på konditori, precis som om tiden stått still. Petar bort mandarinklyftorna och diskuterar konserverad frukt. Kanske att man skulle göra lite inkokta päron i ingefärslag?

Tar på nya ullstrumpor i loafers och beger mig ut på långpromenad. Handlar formfranska och levain att stoppa i frysen, skaffar flera par svarta strumpbyxor utan hål på tårna och fyller underklädeslådan.