För varje år tycks vi bli fler, en ny partner, en till bebis, hundar och treåringar kring våra fötter, russin på golvet och kalkonen i ugnen, kommer den att räcka, hur var det nu vi brukade räkna, brysselkål och sötpotatis, skål för oss, för allt, för livet och nu leker barnen med varandra på egna rum, jag förstår knappt vad som hände för jag minns själv känslan av att vara barn och leka med föräldrars vänners barn och nu är det vi som är vuxna fastän vi nyss stod på kåken, vilsna och tjugotre, skriksång i varandras öron och plötsligt är det någon annan som ropar, som hojtar mamma! och det är åt er, det är ni, vi dukar långbord och kalkonen räcker gott och väl, det är varmt och vänligt, bröd och vin, skratt och sorl, ett stråk av nostalgi och det slår mig att hela dagen är som sången där allting som har hänt känns när jag ser dig och i en utdragen match strax söderut håller en stjärna på att falla, den dalar och släcks, i bröstet finns aska som kommer bli till jord och jag tänker att nästa år då ses vi här igen, då är allting som det brukar men samtidigt så mycket mer, då är vi kanske tillbaka, kanske något nytt, för det är så livet ständigt går, genom vinster och förluster, en timme, ett år i taget.
Etikettarkiv: fest
Räkor, roadtrips & rökmaskiner
Efter en riktig rövvecka blev det äntligen helg, tack och lov. Jag letade mig hem till Malin, Adam, Asta och Linnea, där vi dukade upp ostron och champagne. Sedan fyra år tillbaka har vi som tradition att ses strax före jul och äta skaldjur och skåla för den gångna säsongen, som ett litet förskottsnyår.
Vi fyllde på med havskräftor, räkor, kantarelltoast och ostar och diskuterade viktigheter så som var man helst skulle vilja ha ett landställe om man fick välja helt fritt, hur avlägset det känns att gå omkring med munskydd i väskan (fastän det var ens vardag för några år sedan) samt huruvida Robyn ska ha en hemlig spelning i nästa vecka eller ej. När klockan närmade sig midnatt kilade jag hemåt i vinterkylan.
Lördagen började lugnt och vid lunchtid blev jag och N upphämtade med bil och rullade norrut mot Gävle. Där skulle vi gå på kombinerad bröllops- och 40-årsfest för att fira våra vänner Madde och Kristian. Den gamla katolska kyrkan är numera festlokal, men alla detaljerna är kvar vilket bidrar till en extra högtidlig stämning.
Jag hade klätt mig i en ny fast gammal kjol från H&M Studio. Älskar det lilla sidosläpet och känner spontant att jag behöver fler kläder med släp på framöver. Till den hade jag en sammetskofta från Polarn & Pyret (som tydligen gjorde icke-randiga vuxenkläder i fin kvalitet på 90-talet), svarta boots från Blankens, en stor sammetsrosett i håret och en pärlbroderad väska som jag köpt på en loppmarknad i Tokyo.
Senare under kvällen kompletterade jag också min look med en guldig partyhatt.
Efter en middag med ett stort gäng gamla universitetskompisar började festen med mingel, quiz, hurrarop och biktande.
Vi fick kaffe och tårta och sedan stuvade vi undan alla stolar och bord för att göra plats för dans.
Jag och Graziella dammade av våra gamla dj-kunskaper och styrde dansgolv i vad som först skulle vara någon timme men snabbt blev många fler. Den lilla kyrkolokalen fylldes med rök och bas och allting var jättejättekul. Vi höll på en god bit in på småtimmarna innan vi till sist halkade de få stegen tillbaka till hotellet.
I morse vaknade vi med partyhattar på nattduksborden och efter en utdragen frukost var det bara att rulla tillbaka till Stockholm igen. Jag tog en långpromenad i solen och sedan parkerade jag mig i soffan med en bok i handen och en puttrande tomatsås på spisen. Ett snällt avslut på en allt igenom intensiv vecka.
Hur jag vill klä mig i december
Jag önskar mig ett inlägg med tema vinterfest i julklapp av dig, skrev Sardellen till mig, och vem är jag att inte leverera på önskningar? För är det någon gång man vill vara extra fin så är det ju nu, under en månad av julbord och jobbmingel, glöggdrickande och granklädning. Men också snöslask, minusgrader och produktionstunga dagar på kontoret. Det är en tid då jag vill känna mig festlig men gärna lite uppstyrd, glittrande men kanske inte konstant självlysande. Helt enkelt något av en balansgång, så därför satte jag mig ner och försökte att komma fram till en lista med idéer om hur jag vill klä mig från och med nu och ända fram till jul.
Rött, brunt, isblått, grangrönt, beige, svart och glittrigt.
Låt oss börja med färgerna. Efter att ha haft stilen 90-talsmamma som ledord ett tag känns det självklart att gå åt samma håll även under december. Och vad skulle en 90-talsmamma ha på sig under julen om inte rött? Det är alltså nu den helröda klänningen åker fram och det med besked. Rött är också väldigt fint att kombinera tillsammans med brunt och beige, två andra favoritnyanser. I min vinterpalett hittar vi också isblått och grangrönt. Svart bär jag helst tillsammans med krämvitt eller glitter.
Klänning fast inte klänning.
Det är ju snyggt med klänning, strumpbyxor och skor med klack, men det kan också bli lite väl uppklätt och piffigt ibland. Låt mig då slå ett slag för konceptet klänning fast inte klänning. Det vill säga, att istället bära en lång, knäppt figurnära kavaj eller en stor, lös stickad tröja till ett par strumpbyxor. Man kan också bära sin vanliga klänning men över ett par byxor eller till ett par tights med slits i fotändan. Alla sätt utom det vanligaste är toppen!
Mikrodosera julen.
Ett knep för att successivt bygga upp julkänslan är att smyga in något litet festligt varje dag. Ett par röda strumpor i mina loafers, en sammetsrosett i håret, en stor krage över tröjan eller en knuten tunn rosett i halsen på skjortan. Jag överväger också att ta med ett gäng inneskor till kontoret för att kunna byta mina varma boots mot låga silverklackar, svarta ballerinaskor eller ett par fina tofflor.
Polo som bas.
Ett av mina bästa trick för att hålla sig varm hela vintern ut är att ta på en tunn långärmad tröja under allting. Jag har tre polotröjor i rött, vitt och svart som jag planerar att bära under skjortor, blusar och kavajer. Det är också fint under ärmlösa klänningar eller stickade tröjor med lägre ringning.
Sammet, glitter och stickat.
Materialmässigt så är det ju under december som ens inre sammetsfantast vaknar upp. Det är något med det mjuka, lätt dammiga, skimrande tyget som väcker barnet inom en. Själv kommer jag plocka fram en tight sammetsklänning med trekvartsärm och min svarta sammetskostym ur klädkammaren. Till det bär jag gärna något lite glittrigt och/eller transparent. Jag är också sugen på att rota fram några paljettplagg och matcha dem med en rejäl stickad tröja. Överlag så är det kul att bryta av finkläder med något stort och stickat, så det tänker jag göra så ofta jag får chansen.
Det var mina samlade tankar just nu. Sorry om det här inlägget inte blev enbart vinterfest utan december överlag, men det kändes roligare att tänka på månaden som helhet. Att skriva den här listan gjorde mig också så pass inspirerad att jag började göra upp en plan för 24 olika outfits som jag ska bära från och med i morgon och fram till jul. Som en liten julkalender fast för mig själv och där luckan som öppnas varje morgon är den till min garderob. Vi får väl se om jag lyckas hålla mig till mina planer eller om jag börjar frångå konceptet någonstans runt den femte, det vore nämligen inte helt osannolikt…
Jaha då var det höst
Hej hallå. Piggbert Eriksson här. Trött som en mört. Jag har precis tillbringat fredagskvällen på ett tåg hem till Stockholm från Borås. Firade in helgen genom att äta en bistro-räkmacka (räkmackans dag till ära!) och läsa Madeline Millers novell Galatea medan vi susade genom höstlandskap och små bortglömda städer. Jag hade en plan på att blogga på tåget men råkade istället slumra en stund och lyssna på söndagsintervjun i P1, men nu så!
Det var ett tag sedan sist. Jag tänkte först dra någon tråkig ursäkt om att min tid ätits upp av jobb och plugg och kurser, men strunt samma. Om sanningen ska fram har jag gått och tänkt att mitt nästa inlägg ska handla om höststil men så har jag inte lyckats komma på vilken stil jag vill ha, så då har det bara inte blivit något inlägg. Och jakten på höststilen återstår ännu men i brist på den kommer lite annat som passerat.
Min skrivkurs äter ganska mycket av min tid just nu men det är okej för det är också väldigt lätt att romantisera att sitta bland bokhyllorna på Stadsbiblioteket om kvällarna, låna tjocka böcker för att läsa och analysera grekiska tragedier och göra allt iförd loafers och stickad tröja. Hej och välkommen till min Lydia Sandgren-roman.
En annan sak som är lätt att romantisera är morgondoppen jag tagit med Linn och Anna någon dag varje vecka. Jag brukar springa fyra kilometer först för att få upp värmen och så möts vi vid bryggan vid Årstaviken strax efter åtta. Doppar oss snabbt och drar på varma kläder och sitter sedan och pratar med termoskaffet rykandes. Mina allra bästa morgnar.
En lördag för två veckor sedan hade jag fest. Eller rättare sagt, jag byggde om min lilla lägenhet till Helgalundens inofficiella vinbar. Alla gäster fick i uppdrag att ta med sig något kul vin som lades in i baren och så fixade jag en massa klassiska snacks. Jag bjöd en salig blandning människor och sedan frågade jag mig själv typ fem gånger under kvällen varför jag inte haft fest i den här lägenheten tidigare innan jag kom på att just det: pandemin. Den var i alla fall ett minne blott under den här kvällen.
Lite höstig mat har jag lagat också. Som råraka med kantareller, grönkål och parmesancrème, potatis- och purjolökssoppa med persilja och trattkantareller samt ribollita med vita bönor, potatis och zucchini.
Mer höstmat blev det också förra helgen när jag åkte en sväng till Gävle för att hälsa på lilla Elmer. Soppa och äppelkaka och sedan alla mina bästa bebistricks inklusive egenpåhittade sånger och spexa med fingrarna.
Och så vill jag bara skänka ett sista uns av tacksamhet för att oktober varit så fin hittills med soliga dagar, mild luft och alla färger man kan tänka sig. Det behövs när världen i övrigt är kaos och elände, krig och uppror. Jag vaknade klockan halv fyra i natt av att jag haft en mycket realistisk dröm där jag skickat sinnesrobönen till en känd influencer och var tvungen att kolla i min telefon så att jag inte råkat göra det i sömnen. Det hade jag inte, men jag passade på att mumla den för mig själv en gång innan jag somnade om i mitt hotellrum på Scandic Plaza i Borås. Sinnesro, acceptans, mod och förändring. Kanske är det de som är höstens stilord?
Några ljusglimtar från mars
Hej! Jag kände att det var dags att skriva ett riktigt klassiskt blogginlägg om saker som hänt de senaste veckorna. Smått och gott från en märklig tid där det också funnits plats för en vardag som lunkat på och några ljusglimtar att samla som snäckor om sommaren.
Vi börjar för ett par veckor sedan hemma i min lägenhet. Under en kväll fick hammaren komma fram och jag gav min nya oljemålning en plats ovanför soffan. Där hänger den tillsammans med en tavla jag ärvt av min mormor och en krokiteckning gjord av min vän Madeleine. På soffbordet står en knubbig kruka med små pärlhyacintlökar och vittnar om våren.
Det blev lördag och jag klädde mig i en ny linnekostym. Eller nygammal då. Jag köpte den för 200 kr på Sellpy och gillar den så mycket, ett riktigt kap!
Jag och kostymen promenerade ut till Sickla för att äta brunch på Fanny Udde tillsammans med ett gäng kompisar. Det var gott och mysigt! Bra också om man vill kunna boka bord och inte behöva chansa och stå en timme i kö som man annars kan få göra på många brunchställen i Stockholm.
På kvällen samma lördag gick vi på (Macbeth) på Dramaten. Den var mycket bra! Jag blev kulturpeppad och har redan bokat en ny föreställning som vi ska se. Sedan var vi några som spontant gick hem till Linn på hemmafest i några timmar för att sedan åka till Under bron. Jag var absolut den enda på technogolvet som var dum nog att ha ljus kostym på mig.
Det bästa sättet att förgylla en halvtråkig söndag är att sätta sig någonstans och beställa en stor skål ramen och ha med en bok som sällskap. Den här söndagen åt jag en Tori Paitan på Tonari Ramen på Folkungagatan och den lade sig som en mjuk, varm filt i kroppen.
Sedan blev det måndag och business as usual. På med rosa kostym och röda boots och upp till våning fyra på kontoret.
Och plötsligt är det inte längre mörkt när man kliver ut från den där hissen på kontoret för att åka hem. De allt senare skymningarna känns som en present varje dag, varje år. Tänk att vi har alla vårens och försommarens och sommarens ljusa kvällar framför oss.
Nog om skymningsromantik och över till något helt annat. Förra fredagen bjöd jag ut mina bästisars sambos, Erik och Fredrik, på en sunkbarrunda. Vi började i Örnsberg och jobbade oss sedan, en stor stark i taget, in mot Södermalm. Höjdpunkten var nog planksteken på Röde Orm, den satt som en smäck. Den här bilden hade nog förresten gjort sig rätt bra som en oljemålning, hade jag haft en sådan hade den också fått hänga ovanför soffan.
Och förra lördagen fyllde Malin 30! Vi var ett stort gäng som firade henne på Wasahof och tog halvt över bardelen där. Kvällen till ära var det också operalördag så vi fick bland annat höra O sole mio och sedan blev det förstklassig födelsedagssång från hela restaurangen.
På söndagen köpte jag en grillad korv och tågade som en underdog tillsammans med femtontusen hammarbyare till Tele2 Arena för att kolla på kvartsfinalen i Svenska cupen. Jag tog plats i bortaklacken för att heja på IFK Norrköping och det var första matchen jag såg på plats sedan pandemins start tror jag. Så fint att få vara där på läktaren igen, även om det slutade med förlust.
Sedan satte jag uppe alldeles för länge på söndagskvällen och skrev det föregående blogginlägget vilket följdes av lite dåligt samvete för att klockan plötsligt var halv ett och jag ännu inte gått och lagt mig. Men precis innan jag skulle krypa ner i sängen läste jag en tweet om att det var ett stort norrsken över Stockholm så då tittade jag ut och minsann! Över hela Södermalm dansade ett grönt ljus och jag satte mig i fönstret och följde allt under tjugo minuter, helt hänförd över att det gick att se så tydligt trots alla gatlyktor. Ibland är det värt att vara vaken sent.
Nu i veckan har jag haft kompisar över på middag och bjudit på egna smörrebröd. Ett med hemgjord skagenröra och regnbågsrom samt ett med kartoffelmad. En bit vesterhavsost, ett knippe rädisor och varsin öl till det så var middagen klar.
Igår åt jag middag igen med ungefär samma vänner, men hemma hos Anna den här gången. Vi fick två klassiska rätter: pasta pesto med burrata och blåbärspaj med vaniljsås.
Idag bjöd Stockholm på riktigt vårväder med sopade trottoarer så jag plockade fram mockajackan och mina låga converse och strosade runt på stan. Köpte en lyxshake med hallon & lakrits, ett gäng böcker och lite annat smått och gott.
Och nu är vi tillbaka där vi började. I lägenheten där pärlhyacinterna vuxit sig gängligt höga och fått sällskap av en spretig kungsängslilja och där kvällssolen skiner in lite längre idag än vad den gjorde igår.
De små men högst betydelsefulla sakerna jag längtar efter att göra
Den senaste tiden har jag gått runt och burit på en konstant känsla av att jag är en dålig vän. Jag kan vakna upp på morgonen och tänka ”åh, jag borde ta och fråga x och y om de vill komma över på middag” innan jag inser att vi är mitt i en pandemi och att jag gör bäst i att låta bli. Genom att följa de allt striktare rekommendationerna har jag också ofrivilligt gjort avkall på att vårda mina sociala relationer till viss del. För videosamtal i all ära, men det är svårt att vara nära när man bara har digitala medel och promenader att ta till. Det är långt ifrån tillräckligt för mig och därför känner jag mig också som en undermålig vän, även om jag förmodligen gör rätt på det stora hela just nu.
Här om dagen ställde jag en fråga på Instagram kring vad ni ville att jag skulle blogga om framöver och flera önskade ett inlägg om vad jag ser fram emot i livet post-covid. Märkligt nog hade det inlägget varit enklare att skriva för ett halvår sedan då det kändes som om pandemin hade en tydlig (men uppenbarligen falsk) horisont. Nu är förvisso vaccinet här och jag hoppas innerligt att saker och ting går åt rätt håll, men samtidigt vet jag att det är omöjligt att säga när allt kommer att vara som vanligt igen. Hur optimistisk vågar man vara utan att behöva bli nedslagen gång på gång?
Att drömma stort och fritt har aldrig varit min styrka. Jag är alldeles för rationell, vill konkretisera direkt och ha en tydlig plan på hur saker ska gå till, något jag kan irritera mig på en del och som jag delvis vill försöka jobba bort. Men präglad av mina vanor började jag ändå i det lilla och uppnåeliga när jag satte mig ner och funderade på vad jag ser fram emot efter den här pandemin. För det handlar kanske inte om storslagna utlandsresor utan det där som kan få mig att känna mig som en bra vän igen. Att få vara generös och nära andra och göra sådant som skapar en direkt känsla av lycka i maggropen. Här är några saker som jag längtar efter att göra.
Krama mamma och pappa. Krama hela familjen och släkten. Krama alla vänner. Lägga huvudet på deras axlar och bara andas en stund där.
Vara på kontoret under en hel dag. Ha fysiska möten med andra människor, sitta och bolla kreativa idéer tillsammans, säga ska vi inte gå och ta en öl efteråt och faktiskt gå ut och göra det utan att behöva tänka efter en endaste sekund.
Hålla mina vänners barn i famnen. De som föddes i somras och som jag ännu inte kunnat krama om ordentligt. Låta dem sitta i mitt knä, läsa och sjunga för dem, bli en trygg och rolig vuxen i deras liv.
Bjuda över ett gäng kompisar på middag, säga jag fixar mat och dryck, ni behöver inte ta med något, kom hit runt halv sju så tar vi allting därifrån. Tända ljus, hämta stolar från förrådet, klämma ihop oss runt middagsbordet och turas om att lägga till låtar i kön på Spotify i en kväll som aldrig tar slut.
Sitta i en konsertsal och se ljuset dämpas, känna sammetstyget mot nacken, höra oboens tydliga A klinga ut i lokalen, lyssna till tonerna av en symfoniorkester som stämmer sina instrument, det sjungande ljudet av förväntan och så dirigenten som kliver upp på podiet och möter applåderna.
Stå i badrummet framför spegeln och sminka mig sakta, göra mig fin. På handfatskanten balanserar en halvdrucken öl, från högtalaren strömmar musik, i garderoben hänger en outfit som jag noga valt ut. Om fyrtiofem minuter börjar kvällen och just nu finns bara känslan av att allt kan hända.
Bläddra i almanackan tillsammans med en vän för att hitta en ledig helg då jag kan komma och hälsa på. Packa den lilla weekendväskan, hoppa på tåget och bara umgås oavbrutet flera dagar i sträck.
Fråga den där halvbekanta personen, kanske nya kollegan eller Instagramvännen, som verkar trevlig och intressant och som jag gärna skulle vilja lära känna bättre, om hen inte vill ses. Göra plats för nya vänskaper, öppna upp livet för fler.
Stå i hejarklacken med halsduken lindad kring halsen, se det knallgröna gräset framför mig och för första gången sjunga Ett liv ett lag tillsammans med andra. Vara en i mängden, en del av en lycklig massa med ett stort gemensamt intresse.
Sms:a en kompis som jag sett är ute, fråga om vi ska mötas upp, ta mig till baren, krångla mig allra längst in, smita förbi tätt packade ryggar, höra basen, bruset, skratten, hitta vännen och försvinna in i natten.
Midsommar på Malms gård
67 timmar av midsommarfirande. Av sill och snaps och skirat smör som smälte ner över den gravade laxen. Av prästkragar och petanque och plockade blommor som bands till yviga kransar. Av långbord och långklänningar och den längsta av dagar när solen knappt gick ned. Av femkamp och fotbolls-VM och festen som aldrig ville ta slut. Av dans och dass och det bästa av sällskap man någonsin kan önska sig. Nästa år gör vi det igen.
Silver & fest
Igår var jag på kräftskiva och åt säkert ett helt kilo kräftor på egen hand, det är ju så sjukt gott?! Som tur var hade jag förberett mig med den ultimata kräftätarklädseln (utöver partyhatt och hakklapp då), nämligen en ny, avtorkningsbar silverkjol. Den är gjord i någon prassligt metallicmaterial som känns väldigt mycket reflexskärm möter värmefilt möter barnprogrammet Vintergatan 5B. Ganska unikt men kul och snyggt tycker i alla fall jag!
Kjolen kommer från H&M och borde finnas kvar i butik nu. Sen valde jag att matcha med svart linne från Zara, superrosa läppstift i färgen Candy Yum Yum från Mac och vintageklocka från Certina. En liten provdans på det, sen var jag redo för fest.
Världens skönaste Reebok Furylite-sneakers fick sitta på fötterna under kvällen som varade från 18 till 04. Typiskt bra och lång kräftskiva med allt man kan önska sig, inklusive silverkjol!Midsommarfirande i Västansjö
Vi blir som kalvar på grönbete, som stadsbarn på sommarkollo. När vi kliver ur bilen på torsdagskvällen möts vi inte bara av en massiv myggsvärm och varma kramar från vänner utan också av utrymme. Vidsträckta grönskande ängar, lador med golv på flera hundra kvadratmeter och mängder av skrymslen och vrår att söka sig till. När man vant sig att umgås i Stockholmslägenheter med ett eller två rum och sällan tillräckligt med stolar – då är detta definitionen av lyx.
Känslan av sommarkollo genomsyrar hela vistelsen. Förmiddagen på midsommarafton tillbringar vi med fötterna dinglandes från ett traktorflak. Vi åker längs dammiga grusvägar, ser blåa berg i horisonten och stannar till vid ängar för att plocka blommor till kransar och stång. I en hage betar får som vi försiktigt matar, sedan matar vi oss själva med laxröra på knäckebröd. Solen strålar från en klarblå himmel, från högtalarna strömmar Ted Gärdestad och vi svalkar oss med iskall öl.
Väl tillbaka på gården gör vi oss i ordning för midsommarlunch. Den stora ladan öppnas upp och att sitta där är som att kliva rakt in i en Pinterest-bild. Jag klär takkronorna med löv, ställer blommor i vaser på bordet och binder min egen krans. Sedan följer snapsvisor, senapssill och säckhoppning i en rasande fart. Vi fikar jordgubbstårta och tävlar i femkamp med stort allvar och många skratt.
När myggen börjar sticka för ofta och ladan känns för stor, förflyttar vi oss på gården till vad som kallas jaktlodgen. Ett stort träinrett rum med biljardbord, darttavla och en egen bar. Här kan vi stöka runt på bästa vis och spela Ecuador på högsta volym utan att störa någon annan än hönsen som kacklar glatt. ”Ingen klubb i världen slår detta”, konstaterar vi nöjt innan vi går ut i sommarnatten för att ta luft.
Det blir aldrig riktigt mörkt och det gör det ännu svårare att gå och lägga sig, men till slut stupar vi i säng samtidigt som tuppen gal godmorgon. Nästa dag återhämtar vi oss på mjuka filtar i solen och med friska dopp i bäcken. Hundvalpen Garbo springer runt våra fötter och får full uppmärksamhet. Någon plockar fram en gitarr, grillen tänds, kubbturneringen avgörs. Och rätt vad det är börjar festen om. För midsommarhelgen är ju lång och vi har gott om plats och snart öppnar världens bästa klubb i jaktlodgen igen.
Min helg (à la SvD)
Jag har lite av en hatkärlek till artikelserien Min helg i SvD. Dels för att den ibland är så otroligt pretentiös och lite av ett rabblande av ”korrekta” ställen, men samtidigt är det väldigt roligt att läsa om vad folk faktiskt gör en helg i Stockholm. Med insikten att jag aldrig kommer bli intervjuad till den riktiga pappersversionen har jag därför summerat den gångna helgen i samma anda. Så här kommer Min helg vecka 5 med copywritern och kreatören Julia Eriksson.
Vi har haft aktivitetsdag på byrån så fredagskvällen inleds tillsammans med mina kollegor. Först en öl på Bouqeria där det är fullt av folk, alla på gott fredagshumör. Vid nio har vi bord på Niklas, försent enligt mångas kurrande magar, men jag som älskar sena middagar är mer än nöjd. Menyn är jämtländsk och både förrätten med gravad ren och huvudrätten med sotad röding smakar himmelskt. Vi firar lyckade kampanjer och framför mig radas glasen upp ett efter ett. När ljudnivån blir lite väl hög går vi tio steg in i lokalen och dricker gin & tonics på Kåken. Min plan är att ta det lugnt så döm om min förvåning när jag klockan två står på K Karaoke och skriksjunger till 80-talsballader… Fredagsnatten avslutas på Under Bron där min mörkblå pälsjacka marineras i blaskig öl. Alla runt omkring mig har feeling – själv tänker jag mest på hur jag ska ta mig upp till morgondagens brunch. När klockan är fyra och smskonversationerna tystnat tar jag en Uber Pop hem.
På lördagen vaknar jag och tackar mig själv för resorben jag drack innan jag somnade. Efter en snabb dusch och lite fix tar jag tunnelbanan in till city och möter upp mina vänner på Berns Asiatiska. Vi firar Karin och Annas kommande födelsedagar genom att äta orimliga mängder sushi, ostron och desserter. På vägen hem smiter jag förbi jobbet för att plocka upp min dator och köper bubbel och öl på Systembolaget. Sänkt av matkoma och sömnbrist lägger jag mig på sängen och sover två timmar. På kvällen stundar ännu en fest så efter att ha dragit på mig min glittrigaste klänning, lockat håret och fixat naglarna åker jag till Mariatorget. Mindre elegant lyckas jag krossa två ölflaskor i rulltrappan innan jag med andan i halsen möter upp mina vänner. Tillsammans åker vi till Midsommarkransen där 40 personer trängs bland glitter, glowsticks och gnuggisar på en stökig hemmafest. Jag tatuerar en sleeve på vänsterarmen och proseccokorkarna flyger i taket. Vid fyra är vi bara ett litet gäng kvar och jag somnar till flera gånger i taxin på väg hem.
Söndagen väcker mig med vårsol och plusgrader. Kanske är det vädret men jag mår oförskämt bra när jag släpar mig upp vid elva. Brygger kaffe, äter knäckemackor och dricker juice med citron och ingefära. Duschar av mig en massa silverglitter men låter gnuggis-sleeven vara kvar. Med solglasögon och svarta gubbskor lämnar jag hemmet i Skärmarbrink och promenerar in till Söder. Den friska luften på Skanstullsbron gör mig gott. Jag köper lite småsaker till hemmet från Granit och en skiftnyckel på Clas Ohlson. Plockar ihop en påse med smågodis och tar tunnelbanan hem igen. Äter cheez crunchers tills läpparna svider och somnar sedan på sängen vid 16. Tupplurer på eftermiddagarna tycks vara helgens signum. Jag vaknar och spelar wordfeud, värmer en bit vegetarisk lasagne och plöjer igenom min blogg-feed. Framåt kvällen svarar jag på några jobbmail och feedbackar på den senaste klippningen av en filmproduktion vi gör. Min sista energi lägger jag på att spika upp en moodboard-vägg i köket innan jag sätter mig för att skriva blogginlägg, planera den kommande veckan och skratta åt gårdagens festincidenter.
Bouqeria – Jakobsbergsgatan 17
Niklas/Kåken – Regeringsgatan 66
K Karaoke – Odengatan 87
Under Bron – Hammarby Slussväg 2
Berns Asiatiska – Berzelii park 9
Granit – Götgatan 31
Clas Ohlson – Drottninggatan 53