Det var en tisdagskväll och vi stod i gatukorsningen utanför teatern, människor som sett samma konsert ringlade sakta ut, jag hälsade på två, sedan tre till och så ett par andra, det var känslan av att alla var där, alla hade sett samma sak och nu hade vi brutit upp och gjort oss redo att säga hejdå, försökt flera gånger men det tycktes som om munnarna bara gick, det fanns hela tiden mer att säga och musiken och textraderna vi nyss upplevt hade bosatt sig i bröstkorgen, det var något de ville tala om, en känsla att bevara och hålla fast i, kulturen som en motreaktion och en stöttepelare, ett tvärtom i ett frivilligt blundande love is blind-samhälle, i en tid där så mycket är så dumt, hej smalnorm våldsbrott köpkraft gala jag blir galen och under den djupblå himlen gjorde vi ett nytt försök att ta farväl, skiljas åt varsina håll, den sträckta skrapan framför mig och jag tänkte att höga byggnader och stora städer ovanifrån säger mig så lite, inget med en skybar berör mig, håll mig på marken och låt mig sväva i tanken och väl hemma så drabbades jag av nattens förbannelse, den som säger att sömnen är en tråkig parentes man kan strunta i så jag lät bli, stannade uppe och gled omkring i trivseln som uppstår i sovande kvarter, att vara den enda gula kvadraten i ett hus av släckta rutor, smyga fram på parketten och vattna blommorna läsa tidningarna skrubba fogarna vika tröjorna bada fötterna på en tid att ångra dagen därpå, men det var då och nu är nu och jag har alltid varit en nattuggla säger jag och du tittar på mig och säger att du förstår precis, att nätterna drabbar dig också och jag ber om ursäkt på förhand för mitt dåliga inflytande, en annan gång ska jag bli en morgonmänniska och tv-tittare, en sådan som sätter punkt både i texter och för dagen och jag tänker på hon som blev tipsad om min blogg och skrev att hon läst men inte fattade grejen alls tyvärr och är inte det en komplimang va att i dagens välpaketerade tidsanda vara helt obegriplig, jo jag blev glad måste jag erkänna och visst förstår jag att det gör mig pretentiös och förmer men stäm mig då, gärna i g-moll (förlåt) jag vill bara att det ska vara något mer något annat något som sticker ut och känns, kanske inte tusen nålar men i alla fall fem, okej jag kan sluta när jag vill men ett litet tag blir jag kvar, måste lyckas greppa aprilkylan förstå varför våren dröjer, kanske behöver jag hänge mig fullt och totalt låta den svala lyften fylla lungorna till ljudet av helikoptern ovanför, surr surr surr som sorlet utanför salongen den där tisdagskvällen ni vet.
Etikettarkiv: kultur
Sånt som hände i december
Bloggveckan kom av sig helt när det blev sjukstuga här inne, jag är ledsen för det. Men i brist på nutidskul tänkte jag att vi skulle kika på några höjdpunkter bland sådant som hände i december.
Den första december hade jag och Emelie, även kända som sällskapet Sillens vänner, bokat julbord på Gamla Riksarkivet. Bokningen gjorde vi i somras när vi satt på en restaurang på Öland och då kändes det evighetslångt fram, men vips så var det dags.
Vi hade bord uppe på en av balkongerna och jobbade oss upp och ner sju gånger som man ju bör. Trots mängder av god mat var vi båda överens om att silltallriken ändå är den allra bästa, följt av laxen. Få saker slår det.
Deras stora godisrum med karameller längs hela väggarna och lakritsrem på rulle var dock också en höjdpunkt, även om jag vid det laget var lite för mätt för att kunna plocka på mig allt jag önskade.
Efter julbordet mötte jag upp ett gäng kompisar som höll på att starta den nya årliga traditionen julkaraoke, vilket jag såklart inte ville missa. Så vi åkte till Moyagi och skrålade Fairytale of New York och andra klassiker.
En adventssöndag tog jag och Malin en långpromenad längs söder och sedan styrde vi siktet mot Pub Duvan där jag hade bokat bord.
På söndagar serverar de nämligen Sunday roast vilket vi gärna ville äta. Det var mycket, mycket gott och perfekt en dag som denna.
En måndagskväll var jag hemma hos Anna på middag och efter vi ätit upp bakade vi pepparkakor tillsammans. Granar, stjärnor och labradorer som fick roqueforttäcken.
På Luciamorgonen gick jag upp extra tidigt och promenerade till Storkyrkan för att se luciafirandet med elever från Adolf Fredriks musikklasser. En väldigt mysig tradition som jag gjort nästan varje år sedan jag flyttade till Stockholm.
Senare på kvällen var jag på KB och drack vin och lyssnade på juljazz, vilket också var mycket trevligt.
Förra fredagen hoppade jag på tåget mot halmbockens huvudstad, nämligen Gävle. Där bor min vän Madde och hon hade bjudit in vårt universitetsgäng för att hänga hemma hos henne och gå på konsert med Deportees. Jag brukar alltid vidhålla att de är Sveriges bästa liveband och är nog beredd att stå fast vid det.
Dagen därpå åt vi en långsam frukost samtidigt som solen gick upp utanför fönstret och så åkte vi ut mot havet. Där hade vi hyrt en bastu som vi eldade och satt och pratade i under flera timmar.
Efter helgen i Gävle stod det mer kultur på schemat, nämligen baletten Svansjön på Cirkus. En riktig klassiker som det känns som att man ska ha sett någon gång i livet. Jag blev dock lite besviken på att den här uppsättningen inte hade riktig orkester utan förinspelad musik, men i övrigt var det väldigt fint.
Sista stoppet på decembers alla utsvävningar blev min och Malins lilla tradition Skaljul som vi firar strax före julafton. Den här gången gick vi till Wasahof och åt räkor, ostron och havskräftor. Sedan spelade en gammal gymnasiekompis på Scalateatern så då gick vi dit och det var det sista roliga jag gjorde innan jag blev sjuk. Nästan så att jag förtjänar lite tvångsvila nu när man ser allting så här i ett svep. En kul december blev det i alla fall med mycket god mat, kompisar och kultur!
Höstens filosofi: W.W.LEH.D?
Jag såg att Flora skrivit om konceptet romcom-vinter, vilket jag tycker låter som en underbar idé. Själv vill jag befinna mig i senhöstens vagga under några veckor till, men det hindrar mig inte från att också ha ett tema. För några veckor sedan kom jag fram till min höstfilosofi och den känns så självklar att den förmodligen får följa med en bit in i vinterns mörka månader också. Jag frågar mig bara helt enkelt What would Luke Edward Hall do?
Många känner kanske redan till Luke Edward Hall, men om inte så är han en brittisk konstnär, designer och skribent som bor i Cotswolds tillsammans med sin make Duncan Campbell och deras två hundar. Han är kanske mest känd för sin färgstarka, eklektiska stil och sin brittiska wittiness. Det jag gillar med honom är att han verkar vara otrolig på att se skönheten i allting runt omkring sig, att han inte tycks bry sig så mycket om trender eller att lägga upp den perfekta bilden och att han skapar på många olika sätt. Är det något min november kan behöva så är det kreativitet, oängslighet, natur och vackra saker.
För att bli mer konkret så är det här några saker som jag skrivit upp på min What would Luke Edward Hall do?-lista.
• Vandra i naturen. Helst med en hund, men om inte så gärna med en vän.
• Binda en enorm bukett, varför inte en av stora kvistar med vissnande löv?
• Bjuda över sina vänner på drink.
• Tänka färgstarkt – i kläder, inredning och stil.
• Intressera sig för antiken och grekisk mytologi.
• Äta Sunday roast. Antingen laga själv eller gå till Pub Duvan.
• Läsa poesi. Gärna äldre samlingar i tummade exemplar.
• Bära inneskor, skjorta och stickat.
• Titta på skulpturer och annan konst.
• Måla något – en tavla, en vägg eller en möbel.
• Besöka en gammal biograf.
• Skriva en handskriven inbjudan, ett placeringskort eller ett brev.
• Fotografera analogt.
• Spela kort eller brädspel.
• Gå på en konsert eller pjäs, helst något som ens vänner är med och sätter upp.
• Lyssna på orgelmusik.
• Dricka te och äta små mackor.
Hur trevligt? Jättetrevligt tänker jag. På väg hem från jobbet idag ska jag gå förbi SF-butiken och köpa ett spel och sedan vidare till biblioteket för att plocka upp en diktsamling jag reserverat. I morgon ska jag gå upp tidigt och åka till havet. Jag måste bara komma ihåg att packa tofflorna och kameran. Trevlig november-helg på er!
Novembers djupa andetag
Kalendern visar november. Årets elfte månad, den långa och gråa, men också det djupa andetaget innan. Före högtider och glitter, decembers hysteri. Novent! ropar vissa och dekorerar hemmen vackert. Vinterpynt! hojtar andra och plockar in kvistar. Själv känner jag ett behagligt lugn som kanske förvånar mig allra mest. Jag, om någon, som brukar ha tråkigt och inte drar mig för att klaga över novembers gråhet, finner mig plötsligt i att vilja ha höst ett tag till. Nu känns den ändå okej. Faktiskt riktigt trivsam. Festligheter och vinter kommer tids nog, låt mig lunka på lite med helt vanlig höst här så länge.
En fördel med det stilla, gråa är det ännu inte blivit för kallt för att ses på bryggan på onsdagsmorgnarna för ett dopp. Kylan biter förvisso hårdare och stunden i vattnet blir kortare, men ruset efteråt finns fortfarande där. När kroppen skjutsar runt blodet och det liksom pirrar i bröstkorgen av energi och extas.
Och efter ruset den fina pratstunden på bänken när vi fått på oss alla lager av kläder och skruvat locken av termosarna. Om livet, jobbet och kärleken. Döden, vardagen och resorna. Det är något med att mötas på morgonen, när tankarna fortfarande är rena och sköra.
En packad ryggsäck, skaljacka och fingervantar. Vi möts upp på söndagsförmiddagen och åker ut till ett av naturreservaten. Vandrar en elva kilometer lång slinga genom skog och längs med hav. Fyller papperspåsar med trattkantareller, kanske att det var säsongens sista?
Stannar till på den högsta utkiksplatsen för lunch. Äter tunnbrödsmackor till förrätt, lagar dumplings på stormköket och avslutar med chokladbollar. Varm choklad och te innan vi fyller benen med fler steg och ögonen med nya vyer.
Bjuder in vänner på middag och bestämmer mig för att servera potatisgratäng. Inte bara, men nästan. Lagar en stor form med gräddkokt potatis och västerbottensost. Ställer fram misostekt svamp och svartkål till. En sallad med honungsstekta päron, gröna blad, dijondressing, fikon och krutonger. Gott så.
Springer i regnet, sitter på café och skriver, spelar Bach fastän det inte låter särskilt bra. Sådana saker kan man också göra med sin tid. Eller möta upp kompisar på en bar och fira att någon fyllt år. Mangla örngotten i tvättstugan så att man ska sova riktigt gott. Skriva ett långt jag tänkte på dig, hur har du det?-meddelande till någon.
Tar på mig en klänning över en tunnstickad tröja och åker för att träffa den minsta och yngsta jag känner just nu. Fascineras över tår och ger bort exemplar av böckerna jag själv älskade som barn.
Går till kyrkan och balanserar någonstans mellan hopp och förtvivlan. Ser alla ljusen på allhelgonadagen och lyssnar på J.J. Fux kejsarrequiem. Blir inbjuden på middag efteråt. Vi klämmer ihop oss vid bordet i köket, grytan i mitten och en ny samling människor runt om.
Bygger travar intill sängkanten och läser bok efter bok. Vänder blad och försvinner in i berättelser. Några sidor på pendeltåget om morgnarna, en fokuserad stund på kvällen i soffan, ett kapitel i sängen innan lampan släcks.
Ses för fika en söndagseftermiddag. Budapestbakelse och bryggkaffe på konditori, precis som om tiden stått still. Petar bort mandarinklyftorna och diskuterar konserverad frukt. Kanske att man skulle göra lite inkokta päron i ingefärslag?
Tar på nya ullstrumpor i loafers och beger mig ut på långpromenad. Handlar formfranska och levain att stoppa i frysen, skaffar flera par svarta strumpbyxor utan hål på tårna och fyller underklädeslådan.
Tittar på konst utan att gå in på museum. Vad är väl en gråmulen himmel när Niki de Saint Phalles skulpturer finns?
November ändå. Visset och vackert, gråmulet och dämpat. En tid för vila, reflektion och djupa andetag.
Den olidliga och eftersträvansvärda tristessen
Jag har tråkigt, tänker jag. Kalendern tycks ha gapande hål den här veckan, kroppen längtar efter semester. Jag vill inspireras, vara ledig, se något nytt. Men bolånen ska ju amorteras och semesterdagarna räcker knappt till julveckan. Jag förstår inte hur alla andra gör, förstår bara att det inte är synd om mig, att jag får göra det bästa av det jag har, tråkig stabil ekonomisk vardag är ändå allt som vissa drömmer om just nu.
Jag tänker på när jag var nitton och nyligen hade flyttat hemifrån. Bodde i den lilla ettan på Smedjegatan i Norrköping och gick på universitetet. Via ett studenterbjudande hade jag tecknat en helgprenumeration på DN och tidigt varje lördag dunsade tidningen ner på min dörrmatta. Jag läste den vid frukostbordet bland kaffekoppar, hallonsmoothie och amerikanska pannkakor, så som alla bloggares frukostbord såg ut under tidigt 10-tal. Med hungrig blick bläddrade jag genom sidorna och en av mina favoritsektioner var DN på stan. Jag minns hur jag scannade över allt som tycktes hända, allt som skedde där men inte här, tänkte en dag ska jag vara en del av det, då kommer det att vara omöjligt att ha tråkigt.
Fjorton år senare läser jag DN igen och fastnar för en artikel om hur människan är på väg att bli dummare och mindre kreativ. En av farorna tycks vara att vi inte har tråkigt längre. I jakt på snabba sätt att döva tristessen plockar vi upp våra telefoner och matar oss med nytt nytt nytt, men hjärnan behöver ha tråkigt ibland för att komma på idéer. Jag läser, skräms och känner igen mig. Jag vet själv att några av de få ställena där jag faktiskt brukar få idéer är i duschen och vid disken. Två ställen där jag inte har tillgång till min telefon, där tankarna får vandra helt fritt.
Jag tänker på veckans kalender med gapande hål, på nittonåriga Julia som drömde om Stockholms kulturutbud, på instinkten efter att döva allting med mera scrollande. Så bestämmer jag mig för att inte hänfalla åt det enkla och tomma utan att försöka mota tristessen och främja kreativiteten med andra medel. En långpromenad där hörlurarna får ligga kvar i väskan. Ett museibesök själv en kväll efter jobbet. En stilla skrivsession helt för hand. Ett event som jag bläddrat fram i DNs kalendarium. En lässtund på en noga utvald plats. Det värsta som kan hända är väl att det blir tråkigt, och blir det tillräckligt tråkigt så kommer jag kanske också på något.
Mina favoritplatser i Stockholm
Stockholm kan vara ängslighetens högcentrum, kan vara ”du måste boka bord fyra veckor innan, annars är det kört”, kan vara stelt och stramt och kallt. Men det finns också platser i Stockholm som jag älskar, där jag drabbas instinktivt av känslan av att det här är en av världens vackraste städer, där det finns en slags förtätad atmosfär som får åtminstone min själ att sjunga. Det låter banalt att säga att det handlar om äkthet, som om allt annat skulle vara falskt, men på vissa platser finns det något som klingar rent. Jag tänker att det är spår av historia och av genuinitet.
När jag vandrade genom staden här om dagen fick jag för mig att jag ville lista dessa platser, så här är några av mina favoriter som jag tycker att ni ska besöka om ni får chansen.
Rönnells antikvariat
Längs Birger Jarlsgatan ligger antikvariatet med stadens kanske mest ambitiösa skyltning. Här är litteraturen självklart i fokus i form av mängder av gamla och nya böcker, men det finns också konsttryck och andra små detaljer att titta på och köpa.
Stadsbiblioteket
I rotundan i Stadsbiblioteket är väggarna täckta av böcker i flera våningar. Här står rader av träskrivbord med gröna lampor tillsammans stolar med sitsar av flätad sadelgjord och här har jag suttit timme efter timme och skrivit. Nyligen fick jag veta att biblioteket ska stänga för renovering under flera år och jag känner redan en lågmäld stress över var jag ska sitta istället.
Främmat
Restaurangen Främmat lyckas med konststycket att servera vällagad, klassisk och kul mat på ett sätt som ändå känns nytt. Alltid gott, ambitiöst och avslappnat med en känsla av att man vill återvända varje vecka.
Carl Eldhs ateljémuseum
I skulptören Carl Eldhs museum flödar ljuset på ett magiskt vis. Här trängs en stor samling skulpturer i kombination med tillfälliga moderna utställningar och stämningen är nästintill sakral.
Humlegården
Varje gång jag promenerar genom Humlegården tänker jag på Hjalmar Söderberg. Inte bara för att det står en staty av honom där utan för att hela miljön känns som tagen ur någon av hans Stockholmsskildringar. Det är något med de stora träden som ljuset faller igenom, de små stigarna som letar sig åt olika håll och vilsamheten som får en att vilja vandra långsamt med händerna på ryggen och tänka på livet.
Kungliga biblioteket
Är det någon gång jag önskade att jag var 21 år och student så är det när jag kliver in i läsesalen på Kungliga biblioteket, även känt som KB. Här råder ett dämpat fokus som får mig att vilja plöja böcker och snöa in på olika områden. Få saker gör mig också tryggare än att tänka på deras enorma arkiv med kilometerlånga gångar under marken där mängder av material finns sparat.
Konstnärsbaren
Det andra KB i Stockholm är Konstnärsbaren, också det en favorit hos mig. Här känns det som att tiden stått still men på ett positivt sätt. Träpaneler och målningar pryder väggarna, oliverna är stora och gröna och vissa kvällar står det ett jazzband i hörnet och spelar.
Racamaca
Tapasbaren Racamaca vid Mariatorget är nog en av restaurangerna jag besökt flest gånger i Stockholm, ändå tröttnar jag inte på det lilla hålet i väggen (som nu ändå blivit dubbelt så stort jämfört med de första åren). Här är det trångt och stimmigt med goda viner i glasen och roliga smårätter att dela, utan att bli ruinerad på kuppen.
Allhelgonakyrkan
På höjden i Helgalunden finns en liten träkyrka från 1918. Här inne är stämningen varm, trygg och lugn, jag minns att jag kände mig välkommen från första gången jag klev in genom porten med duvan ovanför. På söndagar kl 18 firas allhelgonamässan, en enkel och prestigelös mässa med fokus på gemenskap.
Wasahof
Inne på Wasahof står pianot i mitten av matsalen och på lördagskvällarna sjungs det opera. Då bryts restaurangsorlet ett par gånger för framföranden av operastycken och efteråt ropas det bravo. Menyn är klassisk fransk bistromat med gott om skaldjur.
Millesgården
På Herserudsklippan ute på Lidingö ligger Millesgården. Här finns en skulpturpark med utsikt över vattnet, en konsthall med olika aktuella utställningar och även huset där Carl och Olga Milles bodde och arbetade. En plats med mycket fint att titta på och att inspireras av.
Café Cuvée
Hörnet vid marmordisken i baren på Café Cuvée på Högbergsgatan är en av mina favoritplatser att sitta och läsa på. Här är det stimmigt men inte stökigt och här kan jag sitta själv utan att känna mig ensam. Dessutom är alla som jobbar i baren väldigt gulliga och har koll på vilket vin jag kan tänkas gilla och låter mig testa olika druvor och glas.
Badbryggan vid Årstaviken
Fem minuter från min dörr, precis nedanför kolonilotterna, ligger en av Årstavikens badbryggor. Där träffas jag och två vänner en morgon i veckan för att bada tillsammans. Ofta är det ett eller ett par andra sällskap där. Vänliga damer med termosar, svettiga löpare som gör snygga dyk från bryggan, hundar som tålmodigt väntar på sitt sällskap som badar. Man hälsar god morgon, man diskuterar temperaturen i vattnet, man önskar varandra en trevlig dag när man går därifrån.
Sibyllans kaffe- & tehandel
Att kliva in på Sibyllans är som att gå in i en Wes Anderson-scenografi. Här pryds väggarna från golv till tak av plåtburkar i olika färger och det finns mängder av te- och kaffesorter att välja bland. Allting görs med omsorg och jag hade gärna velat handla allt i mitt skafferi på samma sätt i liknande butiker.
PA&Co
I många år jobbade jag på ett kontor som låg alldeles intill PA&Co. Varje kväll gick jag förbi restaurangen och tittade in där, ibland besökte jag den även själv. Det är en liten, stökig, klassisk Stockholmsbistro där det alltid sitter någon från kultursidorna, där menyn står på en griffeltavla på väggen, dit man måste ringa samma dag för att få bord och där maten alltid smakar bra.
Söderbokhandeln
Det är något magnetiskt med Söderbokhandeln på Götgatsbacken, för varje gång jag går förbi där känner jag för att gå in. Deras långa bord med nya böcker gör mig alltid sugen på att läsa och här får jag alltid utmärkt hjälp att hitta det jag letar efter. Må de aldrig måla över det flagande taket.
Sensommardagar i Stockholm
Allt och alla återgick till sin vardag och med ens blev det sensommar, luften fylldes av en mild värme, som om den medvetet väntat in något.
Jag bjöd en vän på middag och lagade färsk majskolv med smörstekta kantareller, persilja och västerbottensost, en burratasallad med stekta nektariner, tomater och basilika samt rostad potatis med hollandaise, rom och dill. Till efterrätt snickersglass för att det ibland är det allra godaste.
Det blev söndag och jag gick på mässa. Sedan promenerade jag genom hela staden, förbi en favoritplats till en annan. Ljuset var så som det bara är så här års, mjuka skuggor, höga himlar, alltings klarhet.
Jag nådde fram till Carl Eldhs ateljémuseum och smög in till introduktionen av konstnären och hans verk som just hade börjat.
Ibland drömmer jag om att något trevligt litet magasin skulle be mig att göra en guide till den perfekta helgen i Stockholm och då skulle den här platsen absolut finnas med.
Jag läste Isabella Nilssons En bok för Ingen nyligen och i den fanns det ett stycke om Det goda och det sköna som jag fastnade för.
”Godhet och skönhet är inte samma sak, och det tycker jag är jättebra. Hurså? Jo, för genom att inta estetens blick på världen tillåts jag byta ut frågan ”Lever jag ett gott liv?” till Lever jag livet vackert? Detta skifte av problemformulering har åtskilliga gånger hjälpt mig igenom dagen. Tillvaron må göra hur ont som helst, men på samma sätt som det alltid går att klämma en liten klick tandkräm till ur tuben, går det alltid att klämma ut ännu en liten skönhetsupplevelse ur existensen.”
På platser som dessa är det enkelt att leva livet vackert, särskilt när världens godhet tycks vackla. Kanske är det därför jag tycker så mycket om dem?
Det blev måndag och löpschemat kallade. Min peppiga Nike-coach sa att jag skulle springa 20 km men eftersom halvmaran snart stundar bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde testa att springa hela distansen. Och det gick! Nu ska jag bara göra om det på lördag, önska mig lycka till.
Mitt i veckan hade jag Julia och Karin på middag. Jag lagade gochujangnudlar med vegofärs, gurksallad och stekta gröna bönor. Sedan gick jag och Julia till Trädgården för att se Sara Parkman. Hon var otrolig. Givetvis på ett musikaliskt plan men också som artist och person. Jag kände mig stärkt och pånyttfödd och välsignad med någon slags urkraft efteråt.
Sedan blev det fredag och jag hade inget bättre för mig än att se Bergmans Sommaren med Monika. Värre saker har ju hänt, men jag avskyr ändå ensamma oplanerade fredagskvällar så raskt vidare till nästa dag.
Efter en liten springrunda dukade jag fram lördagsfrukosten och sedan mötte jag upp Emelie och Edda. Vi gick till Scenkonstmuséet och spelade på alla instrument och dansade framför skärmar och så fikade vi på Stora bageriet efteråt.
På vägen hem i tunnelbanan spanade jag in reklamkampanjen jag varit med och gjort. Sedan tog jag fram symaskinen och fixade till två par byxor, något jag tänkt på i ungefär en månad men som såklart bara tog tjugo minuter att fixa när jag väl kom till skott.
Ombytt och nyfönad tog jag tunnelbanan till KB för ett glas vin med Sadia och Anna. Därefter gick vi till Nordiska museet där Radiokören skulle ha konsert för att avsluta Östersjöfestivalen. Den senaste tidens absurda kulturdebatt med ursprung i min gamla hemstad Norrköping har fått mig att bli extra motiverad att gå på scenkonst och olika museum nu. Inte bara för att det gör livet vackrare utan för att om vi inte har kultur i vårt samhälle så har vi inget kvar. Då är allt blott en galleria, en välförpackad köpupplevelse, ett kravlöst men själlöst skval.
På söndagen var jag på Solen för att äta brunch. Vi valde länge och omsorgsfullt från deras meny och allt vi fick in var väldigt gott. Jag har dock ett råd till Riksbanken och det är att tillfälligt förbjuda konceptet mellanrätter på restauranger. Nog för att det är trevligt, men notan skenar iväg direkt om man ska äta sig riktigt mätt och jag tror att ett förbud skulle bromsa inflationen en smula i alla fall. Mvh jobbar på bank.
Efter en liten tupplur på soffan bytte jag om till ett par väldigt knödel byxor och traskade hem till Gabriella som bjöd på söndagspizza och häng. Sedan tog hon med oss på förhandsvisning av filmen Past Lives som har premiär om ett par veckor. Jag gillade den, kanske främst för att den var mer stämning än överdriven dramatisk kurva och så tyckte jag att fotot var fint.
Igår hade jag och Malin höst-kickoff efter jobbet. Det innebar att vi sågs på Sibyllans och köpte te med ambitionen att bli riktiga te-drickar-tjejer. Jag valde ett earl grey med blå blom och Sibyllans sov gott som jag hoppas ska göra underverk för min sömn (inser nu att klockan är 23:28 när jag sitter och skriver detta och att det inte spelar någon roll hur mycket te jag dricker om jag ändå inte går och lägger mig i tid).
Kickoffen fortsatte sedan till Aesop där jag köpte en ny handtvål till priset av två mellanrätter (hmpf). Efter det tog vi ett långt varv inne på Hedengrens bokhandel för att samla läsinspiration.
Till sist avslutade vi kvällen på KB med en högst tvivelaktig studie av våra horoskop för den kommande perioden.
I morse klev jag raka vägen upp ur sängen, bryggde en termos te och hoppade i löparskorna. Sedan sprang jag längs Årstaviken till en av bryggorna där jag mötte upp Anna och Linn för ett morgondopp. Vi låg stilla i det svalkande vattnet och lät dagens första tankar flöda. Solen klättrade sakta uppåt och himlen var sådär hög som den bara är så här års, under några sensommardagar i Stockholm.
Att ta sig an november
November. Det vore en överdrift att säga att det är en favoritmånad. Samtidigt känns den inte riktigt lika tung och skrämmande som tidigare år. Kanske är det för att jag blivit bortskämd i oktober med milda, fina dagar? En ljum medvind och en viss känsla av tillfredsställelse har mött mig i en övrigt gråtyngd värld. Men november är ju fortfarande november och då behövs strategier. Det är tjugofem dagar kvar till första advent och de tänkte jag fylla med saker som gör månaden lite snällare, varmare och roligare.
🩰 Gå på ett kulturevenemang i veckan
Vad är väl bättre i höstmörkret än kultur? Jag vet redan nu att jag ska gå på Folkoperan och se Norma där en vän medverkar. Sedan ska jag också se Loney Dear på Kulturhuset vilket jag verkligen ser fram emot. Något museibesök hade varit trevligt att hinna med också. Ett halvt sådant får jag i alla fall till när jag ska gå på en arrangerad konstvandring på kontoret. När SEB flyttade till sina nybyggda fastigheter i Solna investerade de nämligen en stor summa pengar i nordisk samtida konst för att lägga grunden till en ny konstsamling. En del av verken ser jag ju varje dag, men långt ifrån alla har jag koll på, så det ska bli kul att upptäcka mer.
🍇 Fira Thanksgiving & Beaujolais Nouveau
Redan i september började vi prata om att vi skulle ses ett gäng vänner och laga en massa mat under en hel dag för att sedan fira Thanksgiving tillsammans. Det började som en tradition hos min väns familj som bott mycket i USA och sedan har vi försökt att föra den vidare och det är lika mysigt varje år. Jag vill också ta tillfället i akt och fira Beaujolais Nouveau – högtiden då man dricker nya, lätta franska rödviner. Kanske får Helga vinbar slå upp portarna igen?
🥧 Baka kakor & laga pasta
Mitt kök må vara litet men det hindrar mig inte från att tillbringa en del tid där. Jag är sugen på att baka en god kaka och ta med till kontoret för att överraska mina kollegor. Kanske en tigerkaka för att det känns lite old school på ett kul sätt eller en mjuk pepparkaka med frosting som smygstart på julen? Sedan är jag också peppad på att laga en riktigt snäll och ostig mac’n’cheese med grönkål samt att plocka fram min pastamaskin igen.
🛁 Massage & bastubad
Förra året brände jag hela mitt friskvårdsbidrag på massage och jag har fortfarande inte hunnit använda upp alla presentkort jag köpte. Därför är det hög tid att jag bokar in mig på en massage under november. Jag tänkte också planera in minst en kväll då jag tränar efter jobbet och har gott om tid efteråt för att kunna sitta kvar länge i bastun med en ansiktsmask.
📚 Läsa & skriva under trevliga omständigheter
Jag är ju fullt medveten om att jag kommer behöva lägga ett antal timmar på min skrivkurs också för att ro den i hamn under den här terminen, men det går ju att göra på mer eller mindre trivsamma sätt. Till exempel har jag insett att jag verkligen gillar att sitta på Stadsbiblioteket i Rotundan och skriva där, så det ska jag göra. Och så planerar jag för en hel dag då jag bara ska gå runt i pyjamas och läsa alla böcker jag är sugen på, ja som mitt egna lilla läslov fast i kondenserad form.
Det var några av mina planer för november. Utöver det tänkte jag passa på att använda alla fina jackor innan det blir för kallt, spela yatzy, säga ”ligg kvar, jag kan gå upp och göra kaffe”, kanske se den där Annie Ernaux-filmen på svtplay, tacka ja om någon frågar om vi ska sjunga karaoke, träffa min väns nyfödda bebis, lägga 1000-bitarspussel, byta till duntäcke, äta smörgåsar med vällagrad ost, gå på söndagsmässan, ringa min syster, köpa en ny badrumsmatta, boka julbord och lyssna på min senaste spellista. För det är så jag tar mig an november.
Lite ditt och lite datt
Hej på er! Här kommer ett sådant inlägg som jag gillar att läsa hos andra, så jag hoppas att ni tycker om det även hos mig. Det blir lite ditt och lite datt av vad som hänt den senaste tiden. En upplevelse, en klädsel, en maträtt, en fin stund. Ja, ni fattar, sånt som fastnat.
Mitt bästa sätt att förlänga sommarkänslan fastän semestern är slut är att göra något litet direkt efter jobbet istället för att bara åka hem och börja med middagsmat. Kanske läsa några sidor i en bok på en solig bänk i parken eller köpa en mjukglass och gå en omväg hem. Det får bli ett mål även för hösten: att göra något fint av tiden mellan 17:30 och 19, i alla fall någon vardag i veckan.
När jag satte ihop små moodboards för min vår- och sommarstil hade jag ett koncept som jag kallade man kommer alltid undan med kavaj. Det här är ett typexempel på det. Korta shorts, batik-t-shirt, tubsockor och… kavaj. Inga problem att traska till kontoret då.
Körövningarna med oratoriekören har börjat igen och för varje onsdag som jag promenerar Hornsgatan fram sjunker solen lite lägre. När det är dags att framföra Cherubinis requiem kring allhelgonadagen kommer solen tydligen att gå ner före kl 16. Ugh. Men också passande för en dödsmässa antar jag.
Något mer positivt är de morgondopp jag tagit med Linn. Vi har mötts upp på vår närmsta brygga vid Årstaviken och simmat en stund för att sedan dricka en kopp kaffe och prata om livet. Den finaste starten en dag kan få.
Något helt annat som också var fint var den här monteringen av ketchup och senap som jag fick när jag köpte en vegokorv på Pressbyrån vid Medborgarplatsen. Självklart berömde jag han som jobbade i kassan lite extra.
Min bästa lördagstradition så här års (förutom att lyssna på Melodikrysset samtidigt som jag äter frukost) är att gå på Bondens marknad och handla grönsaker, ägg och bröd. Den gula zucchinin och svartkålen fick åka ner i en risotto smaksatt med lite mynta och citron. Jag blev nöjd med den middagen!
En annan middag jag blev nöjd med var den här på China! på Ringvägen. Vi gick dit ett litet gäng och beställde in en rad olika rätter att dela på. Mest oväntat god var nog den med wokade potatisstrimlor och vinäger. Mest väntat god var nog den med aubergine.
Kvällen till ära hade jag klätt mig i en kjol som i princip är ett sånt flugdraperi som man hänger i dörröppningar (jag kommer aldrig att cykla i den, jag lovar).
En eftermiddag spurtade jag från jobbet för att hoppa på pendeln till Uppsala. Där väntade min syster och Agnes, min lilla systerdotter! Jag hann med några intensiva timmar av gos, sångstund och middag, vilket var så mysigt. Tänk att jag hade turen att bli både faster och moster inom loppet av två veckor i somras. Otroligt vältajmat av båda mina syskon och ni kan ju gissa om familjechatten fått ett uppsving? Men jag klagar knappast med tanke på att finurliga bebisar i fruktpyjamasar är bland det gulligaste som finns.
Och på tal om barn så insåg jag att jag klätt mig lite som Annika i Pippi Långstrump här om dagen. Jag såg Emma Chamberlain i ett par rosa jeans och letade upp ett par på Sellpy strax där på och klickade hem dem.
Förra helgen tog jag med mig Malin och gick på Popaganda. Vi såg Leon, Esther, Alex Cameron, Future Islands, Stuzzi, Llojd, Winhill/Losehill och Seinabo Sey. Kul! Och oväntat kul var det också att man i en av barerna fick hälla upp sin egen öl. Typ på samma nivå som mjukglassmaskinen på Pizza Hut (ja, jag är lättroad).
I tisdags svassade jag runt i hårband, passerkort och bruna byxor med prickar. Sedan följde jag de långa skuggorna längs Torsgatan ner till Bonniers Konsthall.
Där var det vernissage för utställningen Undamming Rivers med konstnärsduon Cooking Sections. Den består av fyra olika verk med laxen som gemensam nämnare och fokuserar på hur laxuppfödningar påverkar människor, djur och miljö. Jag förstår att det låter abstrakt men det var otroligt intressant och lärorikt och på samma gång en konstupplevelse som gick rakt in i mig.
En annan grej som gick rakt in i mig var Jonathan Johanssons konsert på Trädgården. Jag tror den seglar upp som årets bästa spelning hittills, så bra var den! Ville aldrig att den skulle ta slut.
Nu börjar vi närma oss nutid här vilket är bra eftersom klockan snart är ett (när blev den det?! jag har bloggat i 16 år men glömmer alltid hur lång tid det tar att skriva ett inlägg). Det här var i alla fall i lördags när vi överraskade Sofie och Niklas med en baby shower fiesta. Hurra!
Och ännu mer fest blev det sen på kvällen när Linn skulle fira sin 30-årsdag på en båt. Jag duttade länge med smink (för att vara jag) och tog på min glittrigaste paljettklänning. Sedan dansade jag hela kvällen tills det var dags att steka vickningskorv. Därefter dansade jag lite till.
Och vips så var det söndag och slut på veckan och slut på det här inlägget. Vi avrundar med två fina utsikter. Hoppas ni tyckte det var kul att följa med på lite ditt och lite datt, nu ska jag sova!
Elva saker just nu
En god stund:
Jag bjöd in ett gäng bästa vänner till födelsedagsmiddag på Främmat, min absoluta favoritrestaurang i Stockholm just nu. Jag har ätit där ett par gånger och det är alltid lika gott, kul och avslappnat. Den här gången åt jag bland annat ostron med tigermjölk, ceviche på långa med blodapelsin och avokado, ostpuffar, varmrökt regnbåge med mynta och tomat, hjärtmusslor i xo-sås, murklor med kycklingmousse och rödräka med majs och bearnaise.
En längtan:
Att ha en hel dag då jag bara ligger kvar i sängen och kollar på dokumentären om Bodil Malmsten, läser böcker och äter smörgåsar. Ingen annanstans att vara, inga andra förpliktelser. Tack.
En stark kulturupplevelse:
Förra torsdagen såg jag Natthärbärget på Dramaten. En 120 år gammal pjäs i ny tappning som med sin bombade scenografi och sina trasiga karaktärer kändes mer aktuell än någonsin. Tre timmar flög förbi och lämnade mig med tårar i ögonen.
En bra låt:
Här om dagen släppte Jamie XX låten Let’s do it again och fastän min första lyssning skedde halv nio en onsdagsmorgon så fick jag ett akut sug efter att stå i en skogsglänta i gryningen och stampa mossa till den. Den åkte rakt in på min spellista med de 20 bästa nysläppen.
En ny tradition:
I söndags var jag hemma hos Karin och Fredrik på vad som mest troligt kommer att bli en ny tradition, nämligen en landgångslunch. Under en kväll då vi åt plankstek kom vi att tänka på andra maträtter som behöver föras upp i ljuset och då dök landgången upp. En lång macka med hundraårig historia som går från hav till land i sina pålägg. Fredrik hade preppat en massa toppings och så fick alla bygga sin egen landgång med allt ifrån skagenröra, ägg och gravad lax till rostbiff, leverpastej och pepparrot för att avslutas med fikon, brie och cheddar. För att få plats med hela mackan hade specialbyggda tallrikar tejpats ihop på mitten. Vi åt glatt och konstaterade att landgången är den perfekta uppvärmningen inför påskbordet, så nu har vi en ny vårtradition.
En sak som gör mig glad:
Efter en lång och mörk vinter så har kvällssolen har börjat att leta sig in i min lägenhet igen och fyller hela vardagsrummet med ett gyllene ljus.
En duktig grej:
Jag gick till specialisttandläkaren kl 07:45 på min födelsedag. Här fyller jag 32 och det första jag får veta är att jag ska få protes… Åldrandet tar ut sin rätt. Nej men jag ska påbörja en lång behandling för att få en ny framtand eftersom min nuvarande är en lagning med skadad rot och bokstavligen på väg att trilla ut. Tyvärr innefattar processen käkbenstransplantation, titanskruvar och tillfälliga tänder. Estimerad tid: 1,5 år. Estimerad kostnad: vill inte ens tänka på, men jättejättemycket (och eftersom tänder inte räknas till övriga kroppen så hjälper ju sjukförsäkringar föga). Nåväl, nu är jag igång i alla fall och det är ju bra.
En läsupplevelse:
Just nu läser jag PUR av Erik Lindman Mata och jag gillar den så mycket. Den är stark och sorglig och biter sig fast mellan raderna. Utöver det håller jag på med två böcker till och det är lite förvirrande för i vanliga fall brukar jag bara läsa en bok i taget och det är nog så jag gillar att läsa egentligen. Så i påsk ska jag försöka få lite rätsida och inte påbörja flera nya böcker innan jag hunnit klart med de andra.
Ett tv-program:
Gift vid första ögonkastet är äntligen tillbaka och med det också tv-cirkeln jag och mina vänner har där vi diskuterar och analyserar avsnitten tillsammans.
En milstolpe:
På söndag är min Instagramfasta över och då har 40 dagar passerat. Visst har det varit nyttigt och lärorikt, men faktum är att jag längtar lite efter att få komma tillbaka. Mest för att jag saknar att vara kreativ själv på plattformen, att få dela fina och roliga saker med andra. Och det tänker jag är positivt för då betyder det ju att all min tid där inte varit bortslösad, men det evighetslånga scrollandet utan syfte hoppas jag kunna fortsätta vara utan.
En helgplan:
I morgon åker jag till Norrköping för att träffa familjen och fira påsk. Det ska bli mysigt! Jag håller tummarna för att vi får lite sol så vi kan sitta ute och fika och ta en och annan härlig promenad. Glad påsk på er!