En solig lördag med museibesök, nostalgitrippar och second hand-fynd

hemma
Låt mig förflytta er till mitt soliga vardagsrum i lördags morse. Med tulpanbuketter vildare än mina utekvällar och kvistar spretigare än min musiksmak. Här började min dag.
 
läsa
Fast om man ska vara exakt började den egentligen här: i sängen med bokläsning. Kanske den bästa starten om man får önska.
 
frukost
Detta följdes såklart upp med frukost. Rostat bröd med ost, kaffe och en halv grape med ingefära och råsocker som jag eldat med en sån liten gasolbrännare.
 
blå
Därefter påklädning, vilket blev ovanligt omständligt. Jag brukar nämligen alltid ha någon slags känsla för vad jag vill ha på mig – det kan vara en särskild jacka, ett visst par skor eller bara det att jag känner för kjol – men idag var jag som ett blankt blad. Jag stod till och med ett tag iförd en helt svart outfit men det kändes verkligen inte som jag. Till slut landade jag i blåjeans och blå skjorta med prickar på.
 
lidingöbron
Sedan hoppade jag på tunnelbanan och hamnade här. På Lidingöbron. Något av en nostalgiresa för när jag flyttade till Stockholm för nästan exakt sex år sedan så låg min lilla andrahandslägenhet i Torsvik som är det första som möter en när man kommer över bron och till Lidingö.
 
gäcka din skugga
En så märklig känsla att promenera samma vägar som en gång var hemma men som sedan länge fått flytta till samlingen av minnen. Hej 22-åriga Julia med sitt första reklamjobb i Stockholm, som sprang längs Kyrkviken om våren, tjuvade blommande kvistar från träden utanför och gick på alla events med gratis öl på tisdag-onsdag-torsdagar tillsammans med vänner.
 
millesgården
Nåväl, anledningen till mitt besök var inte en trip down the memory lane utan ett besök på Millesgården som ligger här ute.
 
millesgården
Där visas just nu utställningen Tillbaka till paradiset med en samling expressionistisk konst som producerades i Tyskland under perioden 1905-1938.
 
millesgården
Många av verken skapades som en motreaktion på den traditionella konsten där man ville hitta ett nytt sätt att uttrycka känslor och tänja på det klassiska skönhetsbegreppet.
 
millesgården
Egentligen var jag inte specifikt intresserad av just den utställningen, utan hela Millesgården eftersom jag inte varit där sedan jag bodde på ön. Så efter att ha promenerat igenom den relativt snabbt gick jag mot skulpturgården och konstnärshemmet.
 
millesgården
Det här är Annes hus som ritades av Evert Milles och inreddes av Estrid Ericson och Josef Frank. Kolla detaljerna här med snäckfat, torkade blommor och grönt glas, som tagna direkt ur ett avsnitt av Billgren Wood, hehe.
 
millesgården
 
millesgården
Musikrummet med flygel, öpppen spis och skrivbord. Jag skulle kunna tänka mig att flytta in vilken dag som helst. Älskar ändå tanken på att en inredning som gjordes för snart 70 år sedan känns helt rätt idag. Borde kanske lägga alla mina slantar hos Svenskt Tenn framöver och skaffa mig ett riktigt tidlöst hem…
 
millesgården
 
millesgården
I konstnärshemmet finns Carl och Olga Milles antiksamling. Ljuset här är som energidryck för ens vintertrötta kropp. Vill spara det och ha på burk.
 
millesgården
 
millesgården
 
millesgården
Det här mosiakgolvet lade tydligen Carl och Olga själva. Man kanske ska försöka sig på något liknande i sitt framtida hem? Ska bara ladda upp med rejält tålamod först…
 
millesgården
 
godis
Efter att ha strosat runt i en timme eller två kände jag mig klar och promenerade förbi mitt gamla Coop där jag hann gå vilse både en och två gånger innan jag hittade godishyllan.
 
blommor
Sedan bestämde jag mig för att byta kultur mot second hand och gjorde först ett besök på Myrorna i Ropsten och sedan ett på Emmaus vid Slussen.
 
vintage
Från Myrorna fick två blusar följa med mig hem. Först denna rosa som kände lite knäpp men också rätt mycket Stine Goya, vilket man ju gillar
 
vintage
Sedan denna knallgröna med knyt som jag tänker blir perfekt att bryta av med en kontrastfärg, typ ett par röda byxor?
 
godis
Efter det kände jag mig klar med min utflykt och åkte hem för att lyssna på söndagsintervjun i P1 med Georg Riedel (så mysig! blev dock förvånad att man kunde lyssna innan det var söndag), läsa klart slutet på min bok (Gruppen av Mary McCarty, rekommenderas!) samt äta godis och mitt nya favoritsnacks Smash! som är den bästa kombinationen av salt och sött (ej sponsrad men önskar jag kunde bli det pga oerhört gott). Slut på solig lördagsutflykt för den här gången!

Kommer instagrammande och identitets-skapande vara i fokus på framtidens museum?

Jag läste en distanskurs under höstterminen som heter Att skriva om samtida konst och nu har jag precis avslutat den. Den sista uppgiften var att skriva en längre, resonerande text på ett eget tema och där valde jag att titta på dagens museum och hur vi använder dem för att bygga våra varumärken i sociala medier. Jag la upp en tidigare version av denna text på min Instagram story för några veckor sedan och då var det flera som sa att de ville läsa den i sin helhet sedan, så här kommer den för er. Har ni tankar kring ämnet får ni jättegärna lämna en kommentar, det finns ju massor att säga om detta och mina tecken var begränsade, men jag diskuterar gärna vidare!
 
 

Kommer instagrammande och identitetsskapande vara i fokus på framtidens museum?

Det är sommar, året är 2016 och på Moderna Museet i Stockholm visas Yayoi Kusamas utställning I oändligheten. Jag vet det för att jag sett affischerna på stan och läst recensionerna i dagstidningarna, men kanske främst för att i princip alla jag följer på Instagram har lagt upp bilder från utställningen. Mitt flöde har fullkomligen exploderat av selfies tagna i Kusamas Infinity Room som är fyllt av vitröda fallossymboler, de färgsprakande och prickiga pumporna har kapslats in och visats upp i digitala fyrkanter och smått ironiskt har bilderna av spegelbollarna i verket Narkissos trädgård spridits som en löpeld. Egentligen gör det mig inget. Jag brukar uppskatta att ta del av andras kulturupplevelser och dessutom är bilderna fina, de tilltalar ögat och utställningen ser onekligen lockande ut, så jag går dit och gör samma sak.
 
Yayoi Kusama, Infnity Room.
Yayoi Kusama, Infnity Room.
 
Jag minns att ungefär ett år tidigare hände samma sak under Olafur Eliassons utställning Verklighetsmaskiner. Konsten tog över de sociala kanalerna och även här var det lätt att förstå varför. De stora färgspektrumen i verket Seu corpo da obra (Your body of work) gör sig bra på bild. Eliassons vatten- och ljusinstallationer blir magiska små nedslag bland frukostbilder, söta husdjur och inredningsstilleben. När jag själv vandrar genom utställningslokalerna inser jag varför jag sett så många bilder av verken. Det blir en naturlig reaktion, näst intill en reflex, att vilja ta upp kameran i telefonen och försöka fånga det jag upplever. Inte bara för eget bruk utan också för att dela det med omvärlden. Men samtidigt som jag gör det kan jag inte låta bli att fundera på om det är för att andra också ska känna att det är fint att få uppleva eller om det främst är för att de ska förstå att jag är en sådan person som är där.
 
För även om det inte är det främsta syftet med min upplevelse av konsten så kan jag inte förneka att jag använder den som identitetsskapare. Som en del av det samhälle vi lever i idag, när vi ständigt bygger bilden av oss själva genom sociala medier, så är självklart den kultur vi konsumerar en bit av det hela. Vad jag visar upp för mina följare och hur jag gör det säger något om mig och min personlighet och blir i sin tur även en förlängning av konstupplevelsen och verket i sig.
 

Konceptmuseum som gör succé

I samma tidsperiod som Kusama ställs ut i Stockholm så slår Museum of Ice Cream upp sina dörrar på Manhattan i New York. De beskriver sig själva som ett museum inspirerat av lekfullhet, fantasi och glass med avstamp i grundaren Maryellis Bunns barndomsdröm om att få dyka ned i en pool full av strössel. På kort tid ringlar köerna långa till museet och människor i alla åldrar interagerar och dokumenterar de olika miljöerna som får stor spridning i sociala medier. Att Museum of Ice Cream är en kommersiell succé med sitt biljettpris på 38 dollar råder det ingen tvekan om, den stora frågan är kanske om det ens är ett museum? För tittar man närmare på deras beskrivning av sig själva hittar man inga verkbeteckningar eller konstnärer, däremot ett antal designers och ”experiental producers”.
 
Museum of Ice Cream, San Francisco. Foto: Katie Gibbs, 2017
Museum of Ice Cream, San Francisco. Foto: Katie Gibbs, 2017.
 
I artikeln The Millennial Walt Disney beskriver tidningen New York Magazine företeelsen så här: ”Museum of Ice Cream är inte ett museum. Det är snarare en labyrint av interaktiva, nästintill hallucinerande, utställningar med godis som tema: färgglada rum med smickrande belysning som bland annat inkluderar en grotta av kandisocker, en enhörning och en pool fylld av regnbågsfärgat strössel, alla numera kända från Instagram. Det finns oändliga bakgrunder för att ta fina selfies. Det är som ett spökhus för digitala nomader, en feberdröm orsakad av Willy Wonka.”
 
Året därpå öppnar ytterligare ett konceptmuseum som kommer att göra succé. Color Factory var tänkt som en månadslång interaktiv utställning för att hylla färg och kreativitet men finns nu permanent på flera platser i USA. Även här är det fotogeniska, färgstarka miljöer som visas upp för de köande besökarna som slussas runt metodiskt. Må hända att man presenterar både verk, konstnärer och kreatörer till skillnad från Museum of Ice Cream, men frågan är om besökarna på plats ens hinner uppfatta detta när de är upptagna med att fotografera sig själva och varandra i de lekfulla miljöerna?
 

Interaktivt och visuellt – men till vilket pris?

Att det kommit att bli en trend med interaktiva, visuellt tilltalande utställningar och museum går tydligt att fastslå, men frågan är vad de gör med oss som besökare och konstkonsumenter? För när gränserna suddas ut mellan vad som är konstverk och bara härliga fotomiljöer, förloras också en del av konstens värde och integritet. Till skillnad från Museum of Ice Cream och Color Factory så har de flesta av verken i Yayoi Kusamas och Olafur Eliassons utställningar skapats innan förekomsten av Instagram och sociala medier och även om de kan rymma en uppmuntran till interaktion och dokumentation så sker det på en nivå som är långt ifrån lika basal som den i Color Factorys ljusblå bollhav eller Museum of Ice Creams bubbelgumsrosa fotoväggar. Samtidigt kan också den här typen av starkt visuella och interaktiva utställningar öka lusten för mer ovana konstkonsumenter att ta sig till museum och därmed fungera som en inkörsport till ett växande konstintresse, vilket i sig självklart är en vinst för kulturen.
 
Förmodligen är det bara en tidsfråga innan vi får se det första konceptmuseet i Sverige, även om jag personligen är långt ifrån övertygad att jag vill ha det här. I alla fall inte som konkurrent till de mer traditionella museerna. För om det ska sätta standard för hur vi konsumerar konst i framtiden, så tror jag att vi är ute på djupt vatten. Konsten kan nämligen inte ha som uppgift att bara vara färgsprakande, inbjudande och fotovänlig. Den måste få vara ful, provocerande, svårdokumenterad och allt däremellan. Annars blir det både hämmande och farligt för kulturlivet och vi riskerar att urvattna våra framtida konstupplevelser totalt.
 
Samtidigt måste jag acceptera att den instagrammade, identitetsbyggande konsten trots allt är en tydlig symbol för den tid vi lever i och förmodligen är här för att stanna under ett antal år. Att konsten skulle exkluderas helt från vårt mediala och sociala samhälle som ständigt byggs av våra digitala personor är en omöjlig tanke och så länge det är vi som anpassar oss efter konsten och den inte efter oss och vår selfiekultur så tänker jag vi befinner oss på en rimlig nivå. Trots det kan jag inte låta bli att dra en lättnadens suck när jag ser mängder av folk vallfärda till nyöppnade Nationalmuseum för att konsumera 1700-talskonst, marmorskulpturer och antika vaser och stoltsera med det i sociala medier. Må det kommande årets museibesök bestå av mer svåranalyserade saker än strösselhav och färgpaletter, det mår vi nog alla gott av.
 

Lilla kulturlistan

Jag hittade en liten kulturlista hos Elsa och som den ivriga kulturförespråkare jag är lånade jag den för att fylla i själv!
 
carl eldhs ateljémuseum
 
the met
 
Louisiana
 

Senaste filmen jag blev pepp på:

Min pappa Toni Erdmann är ju inte direkt ny men jag har hört en massa bra om den och nu finns den dessutom på SvtPlay fram till 6 februari. Ska se den någon gång i veckan tänkte jag.
 

Senaste boken jag läste:

Jag hade Svinalängorna av Susanna Alakoski som obligatorisk läsning i skrivkursen den här månaden, så den har jag läst och analyserat i detalj. Nu har jag börjat på Kristofer Ahlströms Hjärtat är bara en muskel som jag fick i julklapp. Helt okej hittills, dock minus pga för tunna boksidor! Man ser liksom igenom texten svagt på nästa sida och det tycker jag är väldigt störigt och inte okej när man betalar för en bok med hård pärm och förväntar sig lite kvalitet från tryckeriet. Mvh har gått utbildning i trycktekniker på universitet…
 

Senaste serien jag sträcksåg:

Jag har nog inte sett någon hel serie sedan Girls slutade, är ju verkligen sämst på sådant och ganska ointresserad… Dock har jag strötittat på några gamla Mia & Klara avsnitt som finns på SvtPlay och det är fortfarande kul.
 

Senaste låten jag lyssnade på repeat:

Hand It Over med MGMT. Perfekt 70-talssläpig med svajiga orglar och psykedeliska småljud. Tycker att deras tre senaste singelsläpp verkligen har varit åt rätt håll vilket bådar gott inför det kommande albumet.
 

Senaste föreställningen jag var på:

Alice i Underlandet som balett på Operan. Fantastisk scenografi och en dansfröjd för ögat.
 

Senaste restaurangen jag besökte:

Jag har inte hunnit med något restaurangbesök efter jul så det är nog faktiskt Matateljén i Gamla Enskede. Lite besviken på menyn dock. Ett par mellanrätter var riktigt bra men en del var ganska trista och med tanke på priset tycker jag inte att menyn höll måttet.
 

Tre ställen jag vill rekommendera:

• Vårsalongen på Liljevalchs öppnar på fredag. Nu tillbaka på Djurgården dessutom! 284 verk av 137 olika konstnärer finns det att kika på, det tänker i alla fall jag göra.
• Bar Agrikultur vid Nytorget samt Racamaca vid Mariatorget. Om man gillar konceptet med att ta in flera mindre rätter och dela på, så är dessa ställen favoriter och dessutom ganska prisvärda.
• Annika Norlin och Jens Lekmans låtbrevväxlingsprojekt Correspondence där de varje månad släpper en ny låt.

New York del 4 – The Met, 1 dollars-ostron och middag på Uncle Boons

new york
Hej och välkomna till New York igen! Den här dagen var det tisdag den 21 november, alltså prick en månad tillbaka i tiden. Eftersom det var vanlig vardag så jobbade Anna, men jag, Julia och Karin passade på att roa oss.
 
grand central station
 
grand central station
Vi gick ner i tunnelbanan i Brooklyn och tog sikte på Manhattan. Eftersom vi skulle byta tåg vid Grand Central Station passade vi på att gå upp och kika på den gigantiska vänthallen. En helt otrolig lokal som var väldigt svår att fånga på bild… Nu tänker jag att den är ännu finare, med julpynt och allt!
 
the met
 
the met646
 
the met
Sedan tog vi sikte på The Met eller The Metropolitan Museum of Art som det egentligen heter. Vi började med avdelningen fylld av statyer. Den ovan kallar jag ”02:30 på klubben: är det jag som luktar svett?”
 
the met
 
the met
Sak man älskar med museum: ljuset.
 
karin
 
julia
Saker man älskar i världen: Karin och Julia.
 
miró
 
the met
Sedan gick vi till avdelningen för modern konst. Den var min favorit! Jag upptäckte dessutom flera amerikanska konstnärer som jag inte kände till sedan tidigare.
 
fairfield porter
Typ Fairfield Porter som målade med stora, lite kladdiga färgfält och i fina färgskalor.
 
jennifer bartlett
 
jennifer bartlett
Och Jennifer Bartlett. Gillade särskilt perspektiven på dessa.
 
jared french
Sedan såg jag det här porträttet av Jared French, målat av Luigi Lucioni. Hur snygg?! Jag vet att det inte är rimligt att bli kär i nån på en målning från 1930-talet, men nu blev det visst så… Även French var konstnär och verkade ha levt ett ganska intressant liv när man läser på lite, men det får kanske bli ett annat blogginlägg.
 
the met
 
the met
Efter att ha bränt av den moderna avdelningen och den med europeiska målningar satte vi oss ned här för lunch. Så kul att spana på alla som är där med sina skissblock och tecknar av statyer.
 
the met
 
the met
På den egyptiska avdelningen var det ännu mer fint ljus och träden i Central Park skapade den bästa kulissen.
 
the met
Sedan tog vi en sväng i shoppen innan vi gick till garderoben (hur fin?!) och hämtade ut våra jackor igen.
 
central park
 
central park
 
central park
Därefter kilade vi rakt igenom Central Park som bjöd på novembersol och exemplariska gräsmattor.
 
the high line
Nästa mål var nämligen The High Line, den gamla nedlagda järnvägen som är ombyggd till park. En ganska trevlig promenadsträcka som jag dock tror är ännu finare på våren och sommaren.
 
new york
 
new york
Men utsikten var i alla fall fin och väldigt New York-ig. Bilden ovan skickade jag på ett vykort till min mormor med hjälp av PostNords app, en bra grej de gör i alla fall…
 
new york
 
oysters
När vi gått klart hade solen börjat gå ned och vi skulle snart möta upp Anna för middag. Men innan dess hann vi med lite bubbel och ostron på Sel Rrose. Prosecco på fat och ostron för 1 dollar styck, vad mer kan man begära?
 
uncle boons
 
uncle boons
Sedan var klockan kvart i sex och vi hade bord på Uncle Boons, en thailändsk restaurang med en stjärna i Guide Michelin.
 
uncle boons
 
uncle boons
 
uncle boons
Och här började matfesten! Vi tog in massor av smårätter att dela på och åt så mycket gott. Gordlår med glasnudlar, pilgrimsmusslor, sallad på grön mango och avokado, grillad benmärg med jordnötssås, en mustig curry, sallad med lamm och mynta… En del låter ju lite speciellt men allt var verkligen gott! Också kul att testa mat man inte skulle ätit annars. Det var första gången jag åt grodlår till exempel och det var mycket smakligt.
 
anna & karin
Till sist var vi så här myströtta och mätta och rullade hemåt efter ett stopp på en bar runt hörnet. Tack för att ni följde med på världens bästa New York-tisdag!

Carl Eldhs ateljémuseum

carl eldhs ateljémuseum
Idag promenerade jag genom hela Stockholm – rakt över söder, längs Nybrokajen, genom Kungsträdgården och så hela Birger Jarlsgatan upp – för att komma till dagens utflyktsmål. Det var nämligen dags för ett bloggobligatoriskt besök på Carl Eldhs ateljémuseum i Bellevueparken.
 
carl eldhs ateljémuseum
Det lilla museet har ju visats upp och hyllats flitigt i flera andra bloggar och det är enkelt att förstå varför. Ljuset där inne är nämligen helt magiskt och skulpturkonst är både fascinerande och roligt att titta på.
 
carl eldhs ateljémuseum
 
carl eldhs ateljémuseum
Jag kom dit lagom till den guidade turen som började klockan två. Besöksgruppen bestod då av jag, ett medelålders par i matchande finstickade pullovers, två härligt riviga kulturtanter iförda linnekläder och så en duo som kanske borde lagt entrépengarna på parterapi istället… Jag drog ned medelåldern rejält, men inte mig emot. Min inre kulturtant älskar sådana här utflykter!
  
carl eldhs ateljémuseum
Vi fick lära oss lite om Carl Eldhs liv och hans formspråk samt vilka kända verk han gjort. Efter ungefär tjugo minuter fick vi sedan vandra fritt i ateljén och se oss omkring.
 
carl eldhs ateljémuseum
Själva ateljén består av två stora rum med högt i tak ett helt fantastiskt ljusinsläpp från norr. Detta för att inte ge några skarpa skuggor under arbetet med skulpturerna.
 
carl eldhs ateljémuseum
 
carl eldhs ateljémuseum
Jag tycker det är så fascinerande med skulpturkonst. Dels hur man kan få så hårda material som sten, granit och järn att uppfattas så mjuka. Men också att man använder människokroppen som objekt och i sin avbildning av den kan ladda in så väldigt mycket. Jag gillade verkligen Carl Eldhs väldigt realistiska kroppar, även om de ibland var förskönande och oerhört atletiska så bar de på någon slags mänsklighet och ömhet som fastnade hos mig.
 
carl eldhs ateljémuseum
Utöver Carl Eldhs egna verk så finns också en liten utställning av Maria Miesenberger insmugen i ateljén just nu. Fint att låta den växa in bland den ordinarie konsten tycker jag!
 
carl eldhs ateljémuseum
 
carl eldhs ateljémuseum
Efter en timme ungefär var både jag och resterande kulturtanter nöjda med vår rundtur i ateljén. Jag tycker verkligen att museet är värt ett besök om man har lite tid över och vill fylla sin näthinna med något fint. Det är kanske inte det första museum jag skulle rekommendera i Stockholm, men en mindre pärla som är härlig att ha sett. Carl Eldhs ateljé är främst öppen under sommarhalvåret, så passa på att göra ett besök nu om ni har möjlighet!

En lördag i Amsterdam

amsterdamFör två veckor sedan vaknade jag och min kompis Ella upp i ett gråmulet Amsterdam. Regnet till trots bestämde vi oss för att fånga dagen och satte kartnålen i Google Maps på området De Negen Straatjes, de nio gatorna. 
 
toki
Först ett litet stopp för promenadkaffe och något att tugga på. Vi hamnade på Toki (Binnen Dommersstraat 15).
 toki
Fin meny!
 
skoOch fint golv som vi studerade medan de fixade vårt kaffe.
 
hyllaNär det regnade som mest smet vi in på möbelaffären Moooi (Westerstraat 187). Där fanns det en hel del snygga saker, typ bollamporna ovan och den gula hyllan. Dock kändes allt ruskigt dyrt, så det fick mer bli inspiration än köp.
 
lampor
Sedan var vi framme vid de nio gatorna. Det är, som namnet antyder, ett område om nio närliggande gator, fullt med trevliga små butiker, caféer och vintageaffärer. Lite söderfeeling om man ska jämföra med något i Stockholm. Vi hamnade först i en affär med en egen liten lampinstallation längst in.
 
mendo
Efter det klev vi in på Mendo (Berenstraat 11) som är en helt fantastisk bokaffär med fokus på konst- & designböcker. Kolla vad fint de hade gjort det i skyltfönstret också, med stora magnoliakvistar och snittblommor.
 
mendoHimlen! Så mycket härliga böcker att bläddra i, jag och Ella fastnade här i säkert en halvtimme… Jag kan sakna en sådan här riktigt bra designbokaffär i Stockholm, typ i stil med Taschen. Det närmsta är väl Papercut, men de fokuserar ju främst på tidningar.
 
mook pancakes
Efter att ha fastnat så länge fick vi nästan bråttom. Vi skulle nämligen möta upp min kompis Majsan som bor i Amsterdam och planen var brunch på MOOK Pancakes (De Clercqstraat 34).
  
julia + majsanHej hej!
 
pancakesDet fanns så många olika sorters pannkakor att välja på, men till slut gav jag efter för min hunger och valde en matig variant med grillade grönsaker, hummus och avokado. Riktigt gott!
 
julia + majsan
Sedan blev det catch up på livet och allt som hänt sen sist och våra tre munnar gick i ett.
 
amsterdamTill sist tog vi oss ut i regnet igen och Majsan guidade oss till några bra butiker.
 
tits
Bland annat T.I.T.S (De Clercqstraat 78), som står för This Is The Shit. De hade så mycket fina saker! Ett tips är att följa dem på Instagram, man blir glad.
 
rosa
Typiskt snyggt med butiker med rosa väggar, särskilt i kombination med grönt. Perfekt färgskala.
 
butikVi gick också till Hutspot Amsterdam (Rozengracht 204) som påminde ganska mycket om Grandpa med en mix av kläder, inredning och accessoarer. Väldigt skandinaviskt och fint.
 
amsterdam
Sedan gjorde vi upp middagsplaner för kvällen, sa ”vi ses snart!” till Majsan och gjorde ett misslyckat försök till att åka buss. Efter dubbla biljettköp och en hel del krångel lyckades vi i alla fall ta oss till vårt mål:
 
Stedelijk Museum
Stedelijk Museum (Museumplein 10), som är Amsterdams moderna konstmuseum. Här kan jag eventuellt ha sagt ”gör något kul!” till Ella som fotoinstruktion…
 
konst
 
konst
Sedan ägnade vi några timmar åt att kolla på konst. Vi konstaterade båda att vi tycker att fotokonst blir rätt enformigt efter ett tag, i alla fall när det bara är svartvita porträttbilder. Då var det roligare med den fasta utställningen.
 
konst
Kände mig dock inte superimpad av museet, men kanske var det bara en dålig dag för mig att kolla på konst. Det bästa verket var i alla fall en videoinstallation som visade en person som satt och sökte på massor olika YouTube-klipp, alltifrån Braveheart-spinoffs och instruktionsfilmer för hur man spelar synt till en demo av en mänsklig robot. Ändå väldigt relaterbart och ett så tydligt sätt att kapsla in en bit av nutiden.
 
ellaEfter det kulturella besöket gick vi till mataffären och köpte allt som är gott, dvs ost, kex, fikonmarmelad, mango, chips och rödvin. Sedan återvände vi till hotellet och festade loss på allt och gjorde oss i ordning.
 
rainarai
Vid nio mötte vi upp Majsan igen på den nordafrikanska restaurangen Raïnaraï (Polonceaukade 40). Där möttes vi av Happy Birthday med Stevie Wonder på högsta volym och inom loppet av en halvtimme hade inte mindre än fyra olika bord på restaurangen hunnit fylla år och få in efterrätter med ljus. Det var nästan så att vi ville låtsas att någon i vårt sällskap hade födelsedag, bara för att få samma upplevelse.
 
mossels & ginEfter att det bara var vi och personalen kvar bestämde vi oss för att kila vidare till en bar runt hörnet som heter Mossel & Gin (Gosschalklaan 12). De serverar olika skaldjursrätter och gindrinkar, så vi testade ett gäng av de sistnämnda innan vi rundade av kvällen vid ett. Sedan var lördagen i Amsterdam slut!
 

Japan del 5 – meterhöga fält av susuki-gräs och skulpturer på utomhusmuseum

Jag känner att presidentångest och snökaos behöver vägas upp av lite fint innehåll, så nu har jag gått igenom och redigerat en hel hög med Japan-bilder till er (och mig). Jag älskar förresten färgskalan som blev i dessa bilder med gråmulen himmel, grönt gräs, blåa berg och disiga toner. Skulle nog vilja inreda mitt hem helt efter den när jag tänker efter, så skönt att vila ögonen på.
 
silvergrass
Vår sista dag i Hakone började med att vi tog bussen ett par hållplatser från vårt hotell och hamnade vid ett stort fält tillsammans med en massa japanska pensionärer.
 
anna
Men det var inte vilket fält som helst utan ett så kallat silver grass-fält med ett speciellt, jättehögt gräs som liksom skimrar i silver, särskilt när solen ligger på. Det kallas även susuki-gräs fick vi lära oss.
 
silvergrass
 
linn
Kolla vad högt det är! De hade byggt gångar så man inte skulle trampa ned det och tydligen kunde det finnas vildsvin därinne. Ehm, rätt in i kategorin: saker man inte vill springa på i tre meter högt gräs.
 
silvergrass
Den här vyn alltså. Holy moly. Kolla trädstammarna också! Så perfekt raka och kala upp till exakt samma nivå.
 
linn karin anna
Några extra gulliga turister…
 
anna linn
Anna och Linn
 
silvergrassSedan sa vi hejdå till susuki-gräset, pensionärerna och vildsvinen för att åka på vår sista utflykt i Hakone.
 
hakone open air museum
Den gick till Hakone Open Air Museum. Ett utomhusmuseum med en massa skulpturer och konst, det tycker man ju om.
 
hakone open air museum
Vi började här, vid ett grönskande huvud i en pool.
 
hakone open air museum
Och promenerade sedan omkring i den stora parken. Kolla omgivningarna med bergen i bakgrunden och de rykande källorna. Så fint! Tacksam natur att placera sin konst i, helt klart. De där glasbubblorna var förresten en kombinerad lekplats och konstverk, synd bara att man var tvungen att vara under tolv för att få leka där.
 
hakone open air museum
 
hakone open air museumJag älskar den här typen av konst. Så kravlös att titta på, man bara går omkring i sitt eget tempo. Känner inte heller att det är så noga att läsa skyltar och sånt för att behöva förstå.
 
hakone open air museum
Picknickplatserna var utformade som stekta ägg – hur snyggt?! De hade också ett stort fotbad där man kunde tvätta sina fötter i vatten från en varm källa. Typiskt bra grej på museum.
 
hakone open air museum
Två kvinnokroppar jag blev inspirerad av. Känner mig ungefär som den vänstra när jag går på yoga om måndagarna.
 
hakone open air museumDet började duggregna lite men vi tänkte att det var lugnt. Vips så hade en kvinna som jobbade där fått syn på oss och gestikulerat att vi skulle följa med henne för att låna varsitt paraply. De är verkligen serviceminded på en helt annan nivå och alltid så himla snälla och artiga.
 
hakone open air museum
 
hakone open air museumDet visste vi ju inte då, men den undre statyn är verkligen en perfekt visualisering av känslan när du vaknar upp och inser att Donald Trump vunnit presidentvalet.
 
hakone open air museum
De hade ett Picasso-museum också i ett av de snyggaste husen jag sett. Älskar typsnittet! Därinne fick man dock inte fota, tur för er för annars hade det här inlägget blivit ännu längre. Jag tycker dock utställningen var sådär, kanske mest för att det blev ännu tydligare vilken douche Picasso var. Otrogen med en massa älskarinnor, gjorde unga kvinnor gravida och hade tjurfäktning som största hobby typ. Nu kan man ju göra bra konst och vara en douche ändå, men det tar liksom lite udden av hans storhet tycker jag.
 
hakone open air museumDen här tjejen är dock ingen douche, inte det minsta.
 
hakone open air museum
 
hakone open air museumEfter några timmar bland skulpturer åkte vi till tågstationen, åt ramen på ett litet ställe med utsikt över floden, köpte upp halva snackshyllan på 7-eleven och hoppade på tåget mot Tokyo.
 
hakone open air museumHakone var verkligen otroligt vackert och ett perfekt utflyktsmål. Jag rekommenderar alla som åker till Tokyo i mer än en vecka att göra en utflykt dit!
 

Louisiana

Louisiana
 
Louisiana
 
Louisiana
 
Under en av mina semesterdagar i Köpenhamn tog jag och Sara tåget ut till Louisiana. Det ligger precis vid havet, ungefär en halvtimme bort med pendeln. Om man inte är överförtjust i museum så är nästan bara platsen i sig värd ett besök. Den stora grönskande parken, det turkosgröna vattnet och de vackra byggnaderna är verkligen fängslande.
 
Louisiana
 
Yves Klein
 
Louisiana
 
Vi såg ett helt gäng utställningar med alltifrån Picassos allra första teckningar till mer surrealistiska verk, som ett kolsvart rum med ljudet av isberg och Poul Gernes färgstarka konstverk. Vi gick där i timmar men hann nästan inte med allt, så att ha gott om tid på sig är ett bra tips.
 
Louisiana
 
Louisiana
 
Louisiana
 
Poul Gernes
 
Vårt Lousiana-besök avslutade vi med en runda i deras musei-shop. Där fanns det så mycket fina saker, perfekt om man ska köpa presenter till någon annan eller sig själv. Jag köpte en liten träfågel till min mamma och en utställningsaffisch från Poul Gernes till mig själv. Har ni några dagar i Köpenhamn och gillar konst så tycker jag absolut att ni ska avsätta en halvdag för ett besök på Louisiana.