godis – Julia Eriksson

En solig lördag med museibesök, nostalgitrippar och second hand-fynd

Låt mig förflytta er till mitt soliga vardagsrum i lördags morse. Med tulpanbuketter vildare än mina utekvällar och kvistar spretigare än min musiksmak. Här började min dag.

Fast om man ska vara exakt började den egentligen här: i sängen med bokläsning. Kanske den bästa starten om man får önska.

Detta följdes såklart upp med frukost. Rostat bröd med ost, kaffe och en halv grape med ingefära och råsocker som jag eldat med en sån liten gasolbrännare.

Därefter påklädning, vilket blev ovanligt omständligt. Jag brukar nämligen alltid ha någon slags känsla för vad jag vill ha på mig – det kan vara en särskild jacka, ett visst par skor eller bara det att jag känner för kjol – men idag var jag som ett blankt blad. Jag stod till och med ett tag iförd en helt svart outfit men det kändes verkligen inte som jag. Till slut landade jag i blåjeans och blå skjorta med prickar på.

Sedan hoppade jag på tunnelbanan och hamnade här. På Lidingöbron. Något av en nostalgiresa för när jag flyttade till Stockholm för nästan exakt sex år sedan så låg min lilla andrahandslägenhet i Torsvik som är det första som möter en när man kommer över bron och till Lidingö.

En så märklig känsla att promenera samma vägar som en gång var hemma men som sedan länge fått flytta till samlingen av minnen. Hej 22-åriga Julia med sitt första reklamjobb i Stockholm, som sprang längs Kyrkviken om våren, tjuvade blommande kvistar från träden utanför och gick på alla events med gratis öl på tisdag-onsdag-torsdagar tillsammans med vänner.

Nåväl, anledningen till mitt besök var inte en trip down the memory lane utan ett besök på Millesgården som ligger här ute.

Där visas just nu utställningen Tillbaka till paradiset med en samling expressionistisk konst som producerades i Tyskland under perioden 1905-1938.

Många av verken skapades som en motreaktion på den traditionella konsten där man ville hitta ett nytt sätt att uttrycka känslor och tänja på det klassiska skönhetsbegreppet.

Egentligen var jag inte specifikt intresserad av just den utställningen, utan hela Millesgården eftersom jag inte varit där sedan jag bodde på ön. Så efter att ha promenerat igenom den relativt snabbt gick jag mot skulpturgården och konstnärshemmet.

Det här är Annes hus som ritades av Evert Milles och inreddes av Estrid Ericson och Josef Frank. Kolla detaljerna här med snäckfat, torkade blommor och grönt glas, som tagna direkt ur ett avsnitt av Billgren Wood, hehe.

Musikrummet med flygel, öpppen spis och skrivbord. Jag skulle kunna tänka mig att flytta in vilken dag som helst. Älskar ändå tanken på att en inredning som gjordes för snart 70 år sedan känns helt rätt idag. Borde kanske lägga alla mina slantar hos Svenskt Tenn framöver och skaffa mig ett riktigt tidlöst hem…

I konstnärshemmet finns Carl och Olga Milles antiksamling. Ljuset här är som energidryck för ens vintertrötta kropp. Vill spara det och ha på burk.

Det här mosiakgolvet lade tydligen Carl och Olga själva. Man kanske ska försöka sig på något liknande i sitt framtida hem? Ska bara ladda upp med rejält tålamod först…

Efter att ha strosat runt i en timme eller två kände jag mig klar och promenerade förbi mitt gamla Coop där jag hann gå vilse både en och två gånger innan jag hittade godishyllan.

Sedan bestämde jag mig för att byta kultur mot second hand och gjorde först ett besök på Myrorna i Ropsten och sedan ett på Emmaus vid Slussen.

Från Myrorna fick två blusar följa med mig hem. Först denna rosa som kände lite knäpp men också rätt mycket Stine Goya, vilket man ju gillar

Sedan denna knallgröna med knyt som jag tänker blir perfekt att bryta av med en kontrastfärg, typ ett par röda byxor?

Efter det kände jag mig klar med min utflykt och åkte hem för att lyssna på söndagsintervjun i P1 med Georg Riedel (så mysig! blev dock förvånad att man kunde lyssna innan det var söndag), läsa klart slutet på min bok (Gruppen av Mary McCarty, rekommenderas!) samt äta godis och mitt nya favoritsnacks Smash! som är den bästa kombinationen av salt och sött (ej sponsrad men önskar jag kunde bli det pga oerhört gott). Slut på solig lördagsutflykt för den här gången!

Mitt favoritgodis

Det är fredag, helgen är på ingång och som alla vet betyder helg = godis. Därför tänkte jag att vi skulle djupdyka ner i min godisskål och se vilka favoriter jag har. Jag tänker att ens godissmak avslöjar rätt mycket om vem man är och vad man gillar, så varsågoda att döma mig nu.

Mitt allra bästa godis är nog nappar. Både de med colasmak och de med fruktsmak, särskilt de gulröda! Om jag orkar petar jag medvetet fram extra många av de gulröda med skopan när jag tar…

Rött och rosa godis gillar jag generellt. Både skumsvampar och löständer brukar jag dock få höra är ”tantgodis” men sen är jag ju också lite av en tant i övrigt, så det är okej.

När det gäller lakrits föredrar jag söt sådan framför salt. I Gott & Blandat-påsen tar jag alltid den där sötlakritsen som har massor små hål i sig. Sedan älskar jag mintstänger med lakrits, men de finns sällan i lösvikt där jag brukar köpa godis, annars hade de varit med här på bild också. Utöver det är peacemärken med hallon- och lakritssmak samt lakritskola en favorit.

Välkommen till barnpåsen, hehe! De här gulgröna trocaderoflaskorna är ett lite nyare godis som jag älskar (mycket godare än 90-talets fizzyflaskor). Zoo-apor och Palle Kuling/Knattar i olika färger är perfekta för att de är så små. Generellt tycker jag att de flesta godisbitar är för stora. Jag hade till och med en period då jag klippte allt mitt godis i mindre bitar för att jag tyckte det smakade bättre… Syrliga kastanjer är också gott!

På den här bilden är rabarberstängerna min favorit. Ferriaribilar tar jag ofta ett par stycken men blir alltid lika besviken för att de oftast är alldeles för hårda, även om smaken är väldigt god. Den lilla regnsbågsfärgade remmen får representera att jag nästan alltid slänger ner något oväntat som jag inte smakat förut.

Choklad är nog det som jag har svårast för när det gäller lösviktsgodis. Jag tycker nämligen att den lätt blir lite torr och dammig alternativt att allt löst salt eller surt socker fastnar på den och gör att den smakar konstigt. Därför tar jag bara choklad i papper, typ små marabou-bitar, twix eller dumle.

Pastellfiskar är egentligen inte så kul men något jag tar av gammal vana tror jag (så oklart beteende). Violpistoler däremot är något jag jublar över när jag hittar. Det är inte jättevanligt och känns som en riktig vattendelare. Själv älskar jag den blommiga småartificiella smaken och mjuka konsistensen.

Det var min godisskål det! Vad tycker ni om min smak, är den helt uppåt väggarna eller till och med bra? Själv tror jag att den är ganska barnslig och sötsliskig med några oklara inslag (som typ skumsvamparna och violpistolerna).

Julia testar japanska sötsaker

I fredags kväll var jag hemma själv och smått uttråkad började jag leta genom mina köksskåp på jakt efter något gott att äta. På en hylla högt upp hittade jag en massa roliga sötsaker som jag köpte på mig när jag var i Japan i höstas och eftersom kvällen krävde underhållning bestämde jag mig för att testa ett litet DIY-kit med svampkex. Något oförberett började jag även dokumentera hela processen i klipp på Snapchat och resultatet blev en fyra minuter lång serie där jag ger mig på bakverkspyssel, smaskar lite i kameran samt recenserar godis. Jag vet inte om det har något större underhållningsvärde, men jag bestämde mig i alla fall för att samla alla klipp i en liten lågupplöst video och visa för er här. Varsågoda!

Några highlights:

01:02 Stoppar fingrarna i typ kokande vatten och undrar om det är varmt. Geni.

01:09 Säger ”lite nervös” på någon slags norrländska?
Under hela filmen: överanvänder orden ”okej”, ”kex” och ”kul”.

PS. Om ni vill få mer högkvalitativt content likt detta så kan ni följa mig på Snapchat där jag heter julia_erikssob (ja, jag råkade slinta på tangentbordet när jag signade upp och trodde det skulle gå att ändra användarnamn – det gjorde det inte).

Lördagstankar

Några inte särskilt djupa tankar jag tänkte när jag var ledig i lördags och gick omkring hemma och fixade med lite av varje:

”Tänk att jag odlat allt det här!” ”Undrar vad jag ska göra med alla chilis sen, de kanske går att frysa in…?” ”Eller ska man torka dem?”

”Finns det något bättre än helgfrukost? Nja, kanske helgbrunch i så fall.” ”Undrar om min vita morgonrock reflekteras i skeden nu?”

”Hehe, det gjorde den visst.” ”Jaja, nu ska jag äta macka med löskokt ägg, majonnäs och gräslök.”

”Det är så skönt att jag är inne i en läsperiod nu. Att bara ligga här på soffan med en bok.” ”Huvudkaraktären är verkligen osympatisk, men på något underligt trevligt sätt.”

”Tänk om Slakthusområdet var lite mer som Köttbyn i Köpenhamn. Vad nice!” ”Då hade jag ju haft jättenära dit också.” ”Hoppas det blir så inom några år.”

”Smågodisutbudet på Ica Globen har verkligen blivit sämre.” ”Tur att det finns sådana här mini-påsar, de är perfekta.” ”De rödgula napparna är så mycket godare än de rödgröna…”

Matprat

Hej! Idag tänkte jag att vi skulle prata om mat, eller i alla fall om några saker jag ätit på sistone och mina tankar kring dem. Matprat helt enkelt!

Först och främst: ramen. Jag förälskade ju mig i denna lilla nudelanrättning när jag var i Tokyo i somras och sedan dess får jag cravings med jämna mellanrum. Nu försöker jag jaga rätt på Stockholms bästa ramen, ett uppdrag som inte är helt lätt. Min favorit hittills är nog Wagamamas med anka och så ber jag om tjocka udon-nudlar istället för de vanliga tunna. Jag tycker generellt att de där riktigt tjocka nudlarna är svåra att få tag på och för mig gör de halva grejen. För några veckor sedan testade jag också Ai Ramens nudelsoppa och den var god och helt okej, men inte fantastisk. Då tycker jag nästan att min egna variant på bilden ovan är bättre. Receptet på hur jag gör den hittar ni här. Nästa uppdrag blir att testa Olive Hummers snabbnudel-ramen.

Över till ämne två: så fantastiskt att godisleverantörerna äntligen fattat att folk vill kunna välja andra påsstorlekar än de i nivå med IKEAs gå ner med tvätten-påsar. Hurra! De här små minipåsarna har Karamellkungen gjort och de är perfekta för oss som bara vill ha något litet att tugga på, några bitar efter maten liksom. Visst att man kunde köpa bara några bitar innan också, men det ser ju alltid så ensamt och fånigt ut när de skvalpar runt på botten av påsen och då tar man genast för mycket. Här får man ett par bitar av varje favoritsort och så kostar det alltid runt en tia. Perfekt!

Mellan godisätandet kan det ju vara bra med lite riktig mat och då kan jag passa på att rekommendera den här grönkålspastan med ädelost och rostade valnötter. Så enkelt och så gott! Receptet hittade jag ursprungligen i Hemköps kundtidning men det fanns visst inte på nätet och sedan ändrade jag lite ändå, så här kommer det nedskrivet, bara för er.

Du behöver (till 4 portioner):

400 g pasta av valfri sort (jag tog en fin som heter castellane)

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

2-3 msk olivolja

150 g fint strimlad grönkål (med den grova stammen bortskuren)

1 dl pastavatten

2,5 dl matlagningsgrädde

140 g ädelost

1 nypa chiliflakes

1 dl hackade valnötter

1 msk smör

1 msk flytande honung

salt

svartpeppar

Gör såhär:

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. När du häller av den, spara lite av pastavattnet, det kan behövas i såsen. Under tiden pastan kokar kan du rosta nötterna. Stek valnötter snabbt i 1 msk smör på medelvärme. Ringla sedan på honung och en nypa flingsalt, ställ åt sidan. Hacka lök och vitlök och fräs i olivolja i en stor stekpanna, utan att det tar färg. Lägg i kålen och stek på medelvärme i 5-6 minuter tills den mjuknar. Smula ned osten i pannan och häll på matlagningsgrädde. Rör runt och låt det koka ihop ett par minuter, känns det för tjockt så addera lite av pastavattnet. Blanda såsen med den färdiga pastan och smaka av med salt, svartpeppar och chiliflakes. Servera med lite rostade valnötter på toppen.

Och som avslutning på matpratet: min middag ikväll. Två sorters glass (och två ostmackor som jag åt upp innan). Ibland orkar man faktiskt inte laga mat utan bara prata om den, så ikväll bestämde jag mig för att prova två glassorter: hallon-lakrits och kakdeg från Siaglass. (Obs! Ej sponsrad, önskar dock att jag var det, fatta drömmen…) I vilket fall så brukar jag vara ganska skeptisk till att blanda mer gräddiga och chokladiga glasssorter med fruktiga och ”fräscha” men dessa två gifte sig faktiskt riktigt fint. Kakdegsglassen var inte direkt någon Ben & Jerrys, men det kan ju vara trevligt när man inte vill hamna i den där superkoman som man lätt drabbas av. Och hallon-lakritsglassen var både söt och salt på ett himla trevligt sätt. Nu längtar jag efter sol och värme så att glassäsongen kan dra igång på riktigt. Hej!