Det är måndag morgon i New York. Dagen efter Oscarsgalan och jag och Anna vaknar upp till ett mail som säger att hon måste åka till London. Helst redan idag. En av hennes kollegor har blivit sjuk, det finns ingen annan som kan göra jobbet, hon måste täcka upp. Att jag klarar tre dygn själv i Brooklyn är det ingen fråga om, det är mest synd om Anna som måste fara kors och tvärs över jorden utan någon som helst framförhållning. Men så får det bli och här börjar en annan del av min New York-resa. Jag är själv i en gigantisk stad och har inte ett enda måste på min agenda – det känns svindlande och lyxigt på samma gång.
Under tiden som Anna åker in till kontoret på Manhattan för att hämta upp sina jobbsaker går jag till ett fik för att skicka in mina uppgifter i skrivkursen som har deadline samma dag. Jag passerar färgglada väggmålningar på vägen dit och sätter mig sedan ned med en kaffe och croissant och skriver olycklig kärlek i sommarstockholm. Det känns avlägset och nära på samma gång. Här är ett utdrag:
Innan Anna tar en taxi till flygplatsen går vi till Five Leaves och beställer in allt vi är sugna på. Ostbricka, tryffelpommes, rödvin, musslor i grädde… Ska vi skiljas åt ska vi göra det mätta och belåtna bestämmer vi.
Några timmar senare är jag själv och det känns som jag har all tid i världen. Jag bestämmer mig för att gå omkring i Greenpoint och alla dess vintagebutiker. Efter att ha provat mig igenom ett antal jackor och klänningar utan att köpa något, lämnar jag Beacon’s Closet en kvart före stängning. Anna har tipsat om en bra bar några kvarter från hennes lägenhet och där sätter jag mig med en bok som enda sällskap och dricker ett glas vin. Sedan går jag hemåt igen, stannar till vid en affär på vägen och köper en burk Ben & Jerry’s. Längre bort hör jag ljuden av tunga lastbilar och sirener. ”Utryckningsfordonen ylar som sorgsna djur här”, tänker jag och inser att jag inte har någon att dela den tanken med. Den får bli till en kort anteckning i min telefon. Sedan tar jag på mig pyjamas och kryper upp i sängen med glassburken och filmen Lady Bird på datorn. Jag somnar till ljudet av lägenhetens susande element och måndagen tar slut.
På tisdagen fortsätter mitt liv själv i New York. Jag vaknar upp till strålande sol, det finns aningar av vår i luften och jag fylls av energi. Med en podcast i öronen och kaffe i handen börjar jag att promenera. Först norrut mot Long Island och sedan över Queensborough Bridge till Manhattan. Sträckan är lång men känslan av att se något nytt gör att den går snabbt.
Vid lunchtid sätter jag mig på Totto Ramen och beställer in en miso paitan med tjocka nudlar. Från en högtalare spelas Bette Davis Eyes och buljongen smakar himmelskt. Jag sitter vid bardisken bredvid en amerikansk man som livestreamar en hälsokonferens och i köket stökar kockarna högljutt.
Mitt nästa stopp är Guggenheim. Där ser jag en mycket liten utställning av Brâncuși och en betydligt större med Danh Vō. Dock är det något med dess uppbyggnad som inte riktigt faller mig i smaken och jag inser att Guggenheims arkitektur faktiskt gör större intryck på mig än utställningarna, för själva byggnaden är smått otrolig. De runda formerna, de böljande ytorna, trädet vid ingången – det är en perfekt kuliss.
Mätt på konst strosar jag sedan en stund genom Central Park och förbi zoot. Jag tittar på hundar och deras ägare, njuter av solen, känslan av att vara här. Det känns filmiskt på något vis och det blir både svårt och fånigt att återge allt i text men det här är verkligen en dag fylld av superlativ.
Jag kom på att jag ljög lite när jag sa att jag inte hade ett enda måste på min agenda. Faktiskt stod två saker uppskrivna och det ena är att ”Se Fearless Girl-statyn”, så det blir min nästa punkt denna dag. Jag hoppar på tunnelbanan och åker söderut, ner till Battery Park. Där, bland massvis av turister och mitt emot den gigantiska tjuren, står den lilla bronsstatyn. Efter en stund lyckas jag få en närmare titt på henne.
Sedan passar jag på att blicka ut över Frihetsgudinnan när jag ändå är där och får hjälpa ett par turister med att ta bilder framför det miniatyrlika monumentet.
Den andra punkten på min lista är att sitta på en bar och beställa $1-ostron. Förra gången jag var i New York tillsammans med Karin & Julia så satte vi oss på Sel Rrose, åt ostron och drack deras prosecco på tap. Nu upprepar jag exakt samma procedur men med extra många ostron och en bok som sällskap istället. Nöjt checkar jag av punkten på min lista.
Som avslutning på tisdagen möter jag upp Majsan och Stuart som båda två har jobbat hela dagen. Vi går till den venezuelanska restaurangen Caracas som serverar oss goda arepas och sedan anser jag min tisdag vara fulländad.
På onsdagen är vädret vidrigt. Ja, jag kan faktiskt inte komma på ett bättre ord för att beskriva det. Det har varnats för snöstorm men eftersom det inte är tillräckligt kallt ute så är det inte snö som vräker ner utan slask. Tunga, blöta jätteflingor som förvandlar trottoaren till en gigantisk slushie. Detta kombineras med kraftiga vindar och rätt vad det är, även ett åskoväder. Jag tackar mig själv för att jag verkligen tog vara på tisdagen och efter att ha uthärdat några timmar med försök till shopping i Greenpoint och Williamsburg vänder jag hemåt igen. Där sjunker jag ner i ett varmt bad och ligger stilla i två timmar. Jag äter upp resterna av glassen, läser ut min bok och fyller på med nytt varmt vatten med jämna mellanrum. Kanske är det resans märkligaste men bästa stund. Att få tillbringa en eftermiddag i Brooklyn i ett varmt bad med storm utanför fönstret och känslan av att ha all tid i världen. Det om något är ju semester.
På kvällen vandrar jag tappert genom slasket och hem till Majsan och Stuart. Vi beställer upp pizza och spelar sällskapsspel hela kvällen. Snart har även det mesta av stormen passerat.
Torsdagen är min sista dag i New York och jag fyller väskan med smink och macaroni & cheese. Vid tolvtiden hinner jag träffa Majsan en sista gång för brunch innan det är dags att krama henne hejdå. En härlig, märklig, lyxig och självständig semester har nått sitt slut och jag återvänder hem mer nöjd än på länge.
