Resa – Julia Eriksson

Nyår i Paris – slutet på ett decennium och fortsättningen på en tio år lång vänskap

Vi tog tåget mellan Stockholm och Köpenhamn. Susade fram genom ett vintergrått landskap i hundratals kilometer i timmen, drack kaffe och träffade vänner och pratade om hur julen varit. Väl framme på Hovedbanegården mötte vi upp fler delar av vårt resesällskap och stegade mot Kødbyen för vinlunch på Paté Paté. Någonstans mellan Nässjö och Lund hade vi kläckt den kloka idén att gå och simma innan vi tog oss an nästa etapp på resan – 18 timmar på buss. Så ekiperade med baddräkter och handdukar klev vi in på Vandkulturhuset intill stationen och simmade 1000 meter i den ellipsformade poolen signerad Piet Hein. Bastu, ombyte och middag på stationen och sedan klev vi på bussen, spända inför nattens resande.

Dagarna innan hade jag grämt mig, ångrat mig en smula och skrivit oroliga listor kring allt som behövde tas med. Men när vi väl satt där och rullade genom Danmark, vaggades av den vajande vinden på bron över Stora Bält och möttes av mobiloperatörens meddelande som välkomnade oss till Tyskland så kändes allt bra. Och natten kom och natten gick och jag som trodde jag skulle vara vaken hela tiden kunde sova i timslånga etapper för att sedan mötas av den mest magiska av gryningar i Eindhoven. Två poddar, en film, en bok, en omgång yatzy och en massa matsäck senare var vi framme i Paris.

Och i Paris var livet ljuvt. En efter en möttes vi upp i staden och till slut var vi tolv vänner som trängdes runt borden, delade flaskor av vin och promenerade längs avenyerna. Erik och Sandra som bott där hela hösten guidade oss till sina favoritplatser och tog oss upp på toppen i Belleville där vi spanade ut över Eiffeltornet och pekade ut stjärnbilder på himlen. Och vi åt oss genom restaurangerna, drack oss runt barerna och tog dagarna som de kom. En obrydd planlöshet med utrymme för att sitta kisandes mot solen vid Sacré-Cœur och känna sig levande igen.

Årets sista dag firades på en charmig restaurang med anka och tartar, pinot noir och tiramisu. Musiken skruvades upp och vi höjde glasen ännu högre, räknade ner på franska och skrek Bonne Année! Och vid Triumfbågen brakade fyrverkerierna loss men i vår bubbla hördes ingenting förutom vårt skålande med servitörerna, med kockarna och med gästerna. Två flaskor champagne på väg till klubben och sedan inåt, uppåt, vidare. Ta över ett dansgolv, äg en natt, varsågoda här har ni ett helt nytt decennium.

Och jag tänker att om en resa kan definiera en tio år lång vänskap så gjorde den här resan det. Vi möttes över borden och i fascinationen för kulturen, i de sammetsröda stolarna på nyårsdagens biomatiné och i skratten åt en rolig bild, ett dåligt skämt, ett gammalt minne och ett nytt som just bildats. Att få sluta och börja året med dessa människor i Paris var allt jag kunde önska.

PS. Ett lite mer detaljerat inlägg om hur det var att åka buss till Paris (inklusive alla bra tips jag fick av er när jag frågade) kommer framöver.

Till Paris, på annorlunda vis…

Har jag sagt att jag ska åka till Paris över nyår? Hm… nej, det har jag nog inte. I alla fall, så jag göra det. Åka till Paris alltså. Med buss. Japp, buss. Det kanske osar lite krisbeteende men nu blev det så i alla fall och det känns 50 % pepp och jättebra och 50 % jag kommer bli totalt ledbruten och aldrig komma fram. Men kan Greta segla tvärs över jorden och ändå lyckas posta urpixliga, glada Instagrambilder via satellit under tiden så kan jag åka till Paris i buss. Väl?

Jag och min kompis Madde åker i alla fall först tåg från Stockholm till Köpenhamn på morgonen den 28 december och efter att ha sträckt ordentligt på benen i den danska huvudstaden tar vi sedan bussen på kvällen till Paris. 18 timmar europaväg senare är vi framme, på eftermiddagen den 29 december. Väl på plats möter vi upp våra vänner Sandra och Erik (som bott där hela hösten) och en massa andra kompisar som också åkt dit för att fira nyår.

Det låter ju superenkelt nu när jag skriver det och faktum är att jag tror att det kommer gå bra. Med mjuka varma kläder, god matsäck och lite underhållning i form av böcker, film och spel. Men eftersom jag ändå har det här lilla forumet och er som kloka läsare så tänkte jag passa på att fråga om tips. Finns det något smart att tänka på? En ovärderlig pryl att ha med sig – utöver sovmask, nackkudde och öronproppar? Något snacks som är jättegott att ha som matsäck eller en riktigt sövande podcast när man bara måste komma till ro? Kanske är ni sådana som gör 18-timmars-resor med buss för jämnan och är fullblodsproffs? I så fall, lär mig! I annat fall, önska mig lycka till! Jag lovar att skriva en liten guide sen när jag tagit mig hem från resan.

En helg av liv och av att leva

Jag åkte till Köpenhamn i torsdags eftermiddag. Sa mentalt k thanks bye till kontoret, tog min rullväska och gick till stationen. Omedvetet hade jag valt helt rätt dag att lämna landet, logga ut från mailen och slippa tänka på sånt som kan vara viktigt. Mmm Köpenhamn, inte så långt bort men åtminstone något annat och just nu var det annat som behövdes. Och en Anna. Som bor där numera istället för i New York, vilket är bättre för mitt hjärta och min kalender och för miljön.

Vi var en liten grupp om fem som glömde boka stortaxi varje gång men som klämde in oss på barer och kaféer och restauranger. Som drack all öl som fanns att tillgå i Nørrebro och skrattade – ikapp och i motvind och i medioker medgång. Skrapade faten och slickade skålarna, åt långsamma frukostar, spelade drömomgången i yatzy, handlade mat i en timme, trängdes sida vid sida framför spegeln i badrummet och så ner, ut, vidare, this, this is the way i want to live. Höj volymen, vidga hjärtat, ös på, ge mig mer och nytt och annat tillsammans med de som känner mig sen gammalt, sen urminnes tider, forever and ever.

Och nu, känslan av att vara påfylld. Att se nytt omkring sig, en klarare blick, en större lust. Vill laga nya pastarätter varje dag, hitta bredrandiga färgglada påslakanset, fästa tavlor på väggen i badrummet, dricka amaro med iskuber efter middagen, våga auktionera ut hjärtat på dejt igen, sy gulrutiga kuddfodral av tyget i skåpet och fortsätta samla på de där små ögonblicken som etsar sig fast och som antagligen är just det som är livet. Vad skönt. Det blev en helg av liv och av att leva.

En sommarpackning

Idag har jag ägnat min söndag åt att varva springande till tvättstugan med solande på balkongen med packande av resväska. Nu är jag äntligen ledig och i morgon bär det av mot Malmö och den första semester-etappen, det ska bli fint! Efter 29 år och ett par resor i bagaget (hehe) kan man tycka att det här med packning inte borde vara något problem, ändå är det lika krångligt varje gång. Kanske främst för att man måste bestämma flera dagar i förväg vad man är sugen att ha på sig, något som inte är min starkaste gren. Men lite såhär såg det ut när jag packade idag.

Inspirerad av det soliga vädret började jag med badgrejerna. Baddräkt och bikini, prickiga badtofflor, en tunn men stor handduk som torkar blixtsnabbt, solkräm och en påse att bära allting i när man ska till stranden.

Sedan var det dags för det svåraste: kläder. Min grundfilosofi är att packa ner sådant jag gillar att bära för tillfället och bland det försöka välja plagg som går att matcha och kombinera med varandra på olika sätt. Den här gången blev det en färgskala med klara grundfärger som jag tycker funkar rätt fint tillsammans. Det bananmönstrade setet är min nya favoritoutfit som en del av er kanske listat ut från min Instagram.

För att undvika total förskolestämning (även om jag ofta tycker att barn har bättre stil än många vuxna) lade jag dock även till lite mer diskreta plagg att para ihop de färggladare med. Ja, svart- och vit-prickigt räknas som diskret i min värld…

Sedan åkte allt ned i dessa smarta innerväskor från Muji. Jag har två stycken i storlek medium med två fack på varje och de rymmer massor. Förutom att de komprimerar ens packning så att man får plats med mer, så gör de det också mycket enklare att hålla ordning i väskan. Älskar dem på ett högst osponsrat vis.

När jag kommit till den punkt då jag insett att jag inte kan få med mig mer kläder brukar jag plocka ner lite accessoarer istället. Sådant som kan liva upp en outfit utan att ta för mycket plats. Typ en regnhatt, scarfar (var tvungen att slå upp pluralböjningen i SAOL, så knäppt ord), diadem, hårspännen, en väska och örhängen.

Och sist, förutom necessär, träningskläder, underkläder, skor och annat tråkigt, så packar jag ner lite saker att roa mig med. Ett anteckningsblock och penna, yatzy och en trave böcker. På den här resan får dessa titlar följa med: Se på oss nu – Geir Gulliksen, Min kamp 1 – Karl Ove Knausgård och Blixtra, spraka, blända! – Jenny Jägerfeld. Bon voyage!

Andra dagarna i Paris – franska matklassiker, fotbollsfest och Sacré Coeur

Låt oss hoppa tillbaka till mars och andra delen av min och Sofies helg i Paris. Här var det söndag och vi satt på en solig uteservering och jag åt croque monsieur som sig bör i Frankrike.

Sedan tog vi bussen till Galeries Lafayette, genom områdena som dagen innan blivit rejält tilltufsade av Gula västarnas demonstrationer. Det var trasiga skyltfönster och provisoriska lagningar lite här och var, men varuhuset var lika glammigt som vanligt.

Vi gick upp på takterassen och spanade ut lite över stan. Blå himmel åt ena hållet, förädiska regnmoln åt det andra.

Efter att Sofie köpt en PSG-halsduk i deras affär på Lafayette åkte vi tillbaka till Marais. Kikade på Maison Kitsuné där allt är dyrt men fint, till och med golvet.

Sedan åt vi tacos på ett litet mexikanskt hål i väggen, köpte lite mer ost i mataffären och gick tillbaka till hotellet för att byta om till våra varmaste kläder.

Kvällen skulle nämligen tillbringas här, på Parc des Princes, Paris Saint-Germains hemmaarena där de skulle möta Marseille. Ett riktigt stormöte, på franska kallat Le Classique. Vi värmde upp med kaffe i minikoppar och konstaterade att vi lyckats få tag på ganska bra platser.

Vid nio drog det igång och det blev en match som hette duga. Flera riktigt fina mål, en oerhört fransk hejarklack och lite dramatik såklart. Men med 3-1 i vinst kunde vi ta tunnelbanan hem igen och gå och lägga oss nöjda.

Vår sista dag började med frukost på Ob-La-Di. Jag åt rågbröd med jordnötssmör och bär och Sofie en avokadotoast med granatäpple.

Sedan promenerade vi hela vägen till Montmartre och upp till Sacré Coeur.

Ganska maffig ändå, men inte alls så gammal som vi trodde. Bara drygt 100 år (varsågoda för fakta).

Den sista middagen i Paris åt vi på klassiska Café Charlot, givetvis på uteserveringen. Jag avslutade min franska matresa med tartar och pommes frites och ett glas lunchvin till det.

Sedan lämnade vi våra franska kvarter, tog tåget till flygplatsen och därmed var Parishelgen slut.

Hej Köpenhamn, du var…

…rena idyllen med cyklar parkerade längs husväggar, slingrande murgröna kring portar och fasader i alla tänkbara färger.

…återseendet av goda vänner från förr, gråt och förlåt, de förlösande skratten och så oändligt mycket kärlek.

…en sen och stimmig middag på Pâté Pâté, gin tonics med äpple, billig öl och dans dans dans i ljuset av neon och glitter.

…dålig sömn i huset från 1700-talet med flortunna fönsterglas, en smal säng och nattklubben precis utanför.

…planlösa promenader i vackra kvarter och ”vänta nu, vet någon vart vi ska eller går vi bara nu igen?”.

…en långsam frukost bland tavlorna på Beau Marché, med dammiga vinflaskor som backdrop och druvformade lampor i badrummet.

…stopp i exakt alla antikaffärer mellan Kongens Have och Nørrebro, två hundar som bara var tvungna att följa med hem och en halvt begriplig historia om en ljusstake.

…uteserveringar i oktober med kall öl, lobster rolls och hamburgare.

…ett åttaårskalas med gratis öl och tårta, att prata om allvarliga saker till en hysterisk blåsorkester och godispaus i en stor hög i sängen.

…en tolvrättersmiddag på Pluto med en servitör iförd leopardskjorta, förverkligandet av verbet smurfa och charader utanför fönstret.

…ytterligare en orolig natt som lindrades av frukosttallrikar på Huks Fluks, ett tomt torg i förmiddagssol och tre koppar kaffe.

…30 gradig värme i palmhuset i Botaniska trädgården, fjärilar och kaktusar som man absolut inte fick röra och slingrande klätterväxter överallt.

…varm choklad, små designutförsäljningar och söndagspromenaden längs vattnet där det enda som saknades var en hund att rasta.

…oändligt många bitar på Sticks & Sushi, en sista sammanfattning av allt som hänt och en långsam tågresa hem igen.

Resan till Marche, Italien – del I

Vårt första stopp på semestern gör vi i den lilla staden Tivoli som ligger strax utanför Rom. Det är söndag och vi har tagit ett tidigt flyg från Stockholm, hämtat upp vår hyrbil och rullat ut på vägarna med regionen Marche som mål.

En snabb googling pekar oss åt den rosa restaurangen Sibilla med anor från 1700-talet och vi bestämmer oss för att äta söndagslunch där.

Således intar vi resans första pasta (för min del en carbonara med sparris) på deras uteservering under trädkronorna, alldeles intill antika monument med tusen år på nacken.

Sedan spanar vi in Wes Anderson-aktiga hotell i fjärran innan vi packar in oss i vår lilla Seat och fortsätter längs autostraderna med berg och dalar som en mäktig landskapskuliss.

Framåt kvällen når vi vårt mål för resan: Agriturismo Ramusè. Den lilla gården i dalen där vi ska bo och äta middag och njuta av det italienska livet i en hel vecka.

Vi möts av ett friskt sommarregn som snart övergår i solsken och bildar en enorm regnbåge över hela gården. Vi bor i ett av två stenhus och runt om oss finns stora grönsaksland, fruktträd och olivodlingar.

Ägaren Paolo och hans tryffelhund Trilly kommer och hälsar oss välkomna och charmar oss direkt. Kanske Anna lite extra mycket…?

Vi blir placerade i den druvbevuxna pergolan med en flaska prosecco och Paolos egenodlade oliver. Tryfflarna i skålen är Trillys fångst för dagen. Juli månad är nämligen perfekt säsong för svart sommartryffel.

Senare på kvällen serveras vi en fyrarättersmiddag där en av måltiderna är denna ljuvliga tryffelpasta. Efter en gastronomisk helkväll återvänder vi till vårt rum och somnar snabbt efter en härlig första dag.

När vi vaknar nästa morgon står åsnan Poccola utanför vår sovrumsdörr och vill gärna komma in, men till hennes stora förtret lyckas vi lura bort henne. Eftersom vädret är lite mulet och lovar regn senare på eftermiddagen beslutar vi oss för att ta en tur in till närmsta större stad, Ascoli Piceno.

Här gör vi ett besök i stadens stora kyrka och köper sen den lokala specialitén: friterade oliver med fyllning.

Vi gör också en promenad till Sant’Emidio alle Grotte som är en kyrka inbyggd i en grotta i berget men som dessvärre är stängd när vi är där.

Så istället återvänder vi till stadens torg och det anrika caféet Anisetta Meletti för varsin gelato.

Nästa plan för dagen är att besöka ett par vackra blomsterfält som ligger i en nationalparkerna i Marche. Så vi packar in oss i bilen igen och slingrar upp i bergen längs serpentinvägar.

Och vi åker och åker med en svindlande utsikt utanför bilfönstret ända tills vi kommer fram till en stor avspärrning. Plötsligt tar vägen slut och det finns inget att göra förutom att vända. För två år sedan drabbades nämligen den här regionen av en ganska stor och allvarlig jordbävning vilket förstörde flera byar och en del vägar som ännu inte har hunnit återställas.

Istället för att påbörja en två timmar lång omväg känns det som en klokare idé att åka hemåt till gården istället. Så vi gör det och passar på att kolla runt på alla odlingar i dagsljus eftersom vi inte hann det dagen innan.

Och så hälsar vi på Trilly och hennes kattkompis, hönsen i hönsgården och den dräktiga åsnan Melissa som väntas föda vilken dag som helst.

Sedan sätter vi oss vid det stora bordet för några omgångar yatzy och lite prosecco innan det är dags för ännu en fyrarättersmiddag i takt med att kvällen sänker sig över Marche. Och därmed är de två första dagarna på vår italiensemester slut, fortsättning följer!

Födelsedagsresan till Paris – del II

Hej från en lördag i Paris när det var trettio grader varmt och solen sken på mig och min syster. Det här är vad vi hittade på!

Efter att ha botaniserat ordentligt i hotellfrukosten bestämde vi oss för att gå i butiker. Vi började på Merci som bara låg ett kvarter från vårt hotell, sedan in på Bonton, lite strosande längs matmarknaden, in på alla ställen som såg fina ut och så vips stod jag nyförälskad framför en glassformad neonlampa. Den förälskelsen skulle dock bli kort eftersom jag bara några minuter senare upptäckte samma slags lampa fast i formen av en banan. ”Måste. Ha.” tänkte hjärnan. ”Måste. Motiveras.” väste plånboken. Och sedan dividerade de en kort stund innan hjärnan vann och bananen fick flygas med hem till Sverige.

Vi traskade vidare, förbi République och mot Saint Martin-kanalen. Jag älskar att promenera omkring i storstäder, så länge man har gott om tid och en bra karta är det det överlägset bästa sättet att upptäcka nya saker på. Som den här jättestora spegeln som satt på ett hus där jag var tvungen att stanna för att dokumentera oss två. Systrar i jeans solglasögon & sneakers.

Vid 13:30 hade vi ett bord bokat på restaurangen Robert som jag hittat via Elin Unnes Instagram (det är hon som skrivit boken Paris för foodisar). Den var ganska tom på folk förutom ett par med en jättegullig tax och en tjej som verkade känna kockarna. Kanske var alla fransmän ute i parkerna och åt baguette denna soliga dag, vad vet jag? Jo, en sak vet jag säkert och det är att maten vi åt var jättejättegod. Och i vanlig ordning minns jag inte exakt vad allt innehöll (rimligt att jag kommer ihåg tiden för lunchen men inte maten), men jag åt först en liten himmelsk råbiff och sedan en pasta och på icke-franskt vis drack vi öl till vilket kockarna tyckte var kul. När Vendela visade den sista bilden här som hon tog på mig var min första reaktion ”men, jag ser ju riktigt trevlig ut!”, vilket kanske säger något om hur jag är van att se mig själv porträtterad på bild. Men så har jag ju också kämpat med ett resting bitch face sedan födseln så det sätter ju sina spår…

Efter lunchen gjorde vi ett besök i Brâncușis ateljé som står öppen för allmänheten. Där kan man se exakt hur det såg ut när han skapade sina skulpturer, inklusive det lilla loftet där han sov. Ska jag vara ärlig var det för mig mer en plats som var härlig för ögat (och kameran) än vad den var superintressant, men det kan också ha varit kombinationen av matkoma och värme som gjorde oss lite slöa för intrycken. Fint att se var det i alla fall och definitivt värt ett stopp om man har vägarna förbi.

För att avrunda dagen gick vi till Seine, luktade på alla blommorna på blomstermarknaden, köpte glass och satte oss längst ut på en liten gräsplätt i solen. Efter turistfoto och promenad över Pont Neuf tog vi sikte på hotellet igen. Där mellanlandade vi innan vi på kvällen gick ut och åt falafel på ett ställe i närheten och satt och skrattade åt allt och inget på en vinbar i Marais. Men det fick bara dokumenteras på detta vis, något ska man ha sparat i sitt minne också.

Födelsedagsresan till Paris – del I

Följ med på födelsedagsresa till Paris med jag och min storasyster i huvudrollerna. Vi börjar på Arlanda för prick en vecka sedan.

För att maxa vår helg hade jag bokat en riktigt tidig flight, så vi gick upp mitt i natten för att åka mot flygplatsen. Halv fem avslöjade jag vårt mål genom att räcka över ett boardingkort med destination Paris.

Väl framme några timmar senare möttes vi av sol, värme och en stad i full blom. Man älskar ju idyllen ändå.

Efter ett litet lärorikt möte (mer om det inom kort) slog vi oss ned på en restaurang och beställde in rosévin och en trerätters lunch.

Hej vi är framme och njuter i solen-selfien.

Pistagegrädde, pistageglass och bär. Svårare än så behöver det inte vara.

Sedan strosade vi längs Saint Martin-kanalen och ner mot Marais där vårt hotell låg.

Väl incheckade på Villa Beaumarchais gjorde vi det enda rätta när man sovit alldeles för få timmar: tog en rejäl tupplur.

Sedan köpte vi chips och vatten, tog med varsin bok och placerade oss i en närliggande park. Den var fylld av slingrande blommor och träd och tycktes även vara innergård till ett gäng fina hus.

När vi tröttnat på att ligga still gick vi omkring lite i närområdet och hamnade i parken Place des Vosges istället.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet och gjorde oss fina, för på kvällen hade jag bokat bord för födelsedagsmiddag på Au Passage. Så här glada var vi när vi gick dit.

Menyn bestod av en massa spännande smårätter att dela på och vi plockade in ett gäng olika. Först fick vi rädisor med popcornsmör, en helt genialisk smakkombination som jag måste testa att göra själv.

Den här fisken som påminde om ceviche var också helt otroligt god.

Mitt middagssällskap. <3

Sen åt vi musslor med citrus och bönor samt någon slags fylld pasta om jag minns rätt.

Precis när vi fick in den sista rätten som var som ett konstverk av mussla och kronärtsskocka, plockade jag upp min telefon och möttes av nyheten att Avicii gått bort. En smått surrealistisk sak att ta in men som påverkade oss båda väldigt mycket. Hans död känns så oerhört sorglig och jag kan inte ens tänka mig hur det är för hans familj och vänner. Hoppas han känner frid nu i alla fall och att detta gör att vi kan prata ännu mer om psykisk ohälsa och hur det påverkar människor. Ingen ska behöva må så.

Smått tagna av nyheten avrundade vi sedan middagen och gick ut i den ännu varma kvällen.

Och efter en promenad upp till Place de la Bastille vände vi hemåt, lyssnade på ett gäng Avicii-låtar och somnade sedan gott i våra hotellsängar efter en lång första dag i Paris.

New York del 1 – skyskrapor i skymningsljus, museibesök och nattpizza

Hej vänner. Jag åkte till New York och blev kär. I staden alltså, annan kärlek har jag inte tid med just nu. Och medan jag fyllde mina dagar med välbehövlig semester och kanske ännu mer med välbehövliga kompiskramar så fick den här platsen vila. Men min kamera rymmer 920 nya bilder och min hjärna svämmar över av minnen, så nog finns det historier att berätta. Jag tänker att vi börjar så smått nu. För min kropp är fylld av jetlag och jag kämpar mot sömnen, vill bädda ner mig under täcket, men det får jag inte på flera, flera timmar. Då är det här en bra syssla att göra under tiden. Välkommen till mina två första dagar i New York!

På fredagen, vid lunchtid, satte Karin, Julia och jag oss på ett plan med destinationen New York. Efter en väldigt snabb och smidig resa bjöds vi på en inflygning med utsikt över Manhattan (ser ni Frihetsgudinnan ute i vattnet?) innan vi landade tryggt.

När vi tagit oss igenom alla passkontroller och formulär hittade vi en taxi som kunde köra oss och vår packning mot Brooklyn och Greenpoint. Där bor nämligen vår kompis Anna numera. Rutinerade läsare kanske redan vet detta, men jag, Karin, Julia och Anna började alltså lära känna varandra i Norrköping i nian när vi gick i samma klass. Sedan dess har vi hängt ihop, mer eller mindre utspridda över världen.

Här någonstans blev jag kär i New York första gången. Skyskrapor i skymningsljus har tydligen den effekten på mig…

Efter lite kämpande genom den tjocka fredagstrafiken var vi äntligen hemma hos Anna. Vi började med kramkalas och en snabb rundvisning i lägenheten innan vi gav oss ut på matjakt. Valet föll på Five Leaves och deras hamburgare med tryffelpommes som i kombination med min hunger var alldeles för lockande för att jag skulle orka ta en bättre bild än det här.

Sedan började vi kämpa emot jetlaggen och i ett försök att hålla oss vakna lite längre gick vi till en bar något kvarter bort.

Efter en stund kom vår kompis Majsan som också bor i New York dit och då spelade vi en rafflande omgång jenga innan vi lämnade baren och deras brasa och gick hemåt för att sova.

Nästa dag vaknade vi inte alltför tidigt, så vår jetlag-plan hade funkat ganska bra. Efter lite frukost hemma virade vi in oss i halsdukar och satte sikte på Queens.

Ungefär halvvägs mötte vi upp Majsan igen och traskade vidare mot MoMA PS1 som är ett museum för samtida konst.

Vi kollade igenom utställningarna och när vi började bli mätta på konst men hungriga på mat gick vi till deras café och köpte tomatsoppa.

Jag gillade livsfilosofin här: ”Read the books written by the wise. Spend your evenings with the unwise.”

Sedan gick vi hemåt och passerade lite småbutiker på vägen. Min favorit var den här som är kombinerad vintagebutik och återförsäljare av fiskeutrustning. Helt rimligt. Jag hittade så många fina saker här och blev lite sur för att mitt bagage var begränsat i både vikt och storlek när det kom till möbelshopping.

På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang med Korean Barbeque vilket var sjukt gott. Efter några timmar där testade vi ett par olika barer i närheten och drack allt från blaskig amerikansk lager till starka välgjorda cocktails.

Framåt två hade matkoman från den tidigare middagen lagt sig så då kände vi att det bästa sättet att avsluta kvällen var med varsin pizzaslice på väg hem genom natten. Ett mycket bra beslut.