Framkallade sommarminnen

Över en natt kollapsade sommaren och blev till höst. Eller i alla fall till någon slags regnkall, blåsig sensommar. Den kompakta, klibbiga värmen är ett minne blott och nu väntar långbyxor och långkok. Jag har flera planer för terminen, men de tar vi lite senare, för nu tänkte jag att vi skulle blicka tillbaka på sommaren i analogt format. Förra året rotade jag fram mina föräldrars gamla olympus-kamera ur en byrålåda och började fylla den med film igen. Jag är fortfarande nybörjare på området och det är en del överraskningsmoment när jag får se hur bilderna blir, men det är ju också en del av charmen. Så här kommer trettio framkallade foton från juni till augusti.

midsommar midsommar midsommar

Vi börjar i midsommartid som firades ute på Väddö i Roslagen. Det var varmt och vi gick till sjön och badade varje dag.

midsommar midsommar midsommar midsommar

Jag hade precis matat kameran med ny film och var bra på att fånga kompisar i olika ögonblick. På grund av filmbrist fick jag köpa en ny variant (Kodak Portra 800) som är ganska ljuskänslig och därför inte helt optimal för foton i solen mitt på dagen, men det blev rätt bra ändå tycker jag. Jag är ju inte så teknisk i mitt fotande utan vill mer bara fånga fina stunder.

midsommar

Som den här på Emelie, Edda och Fredrik.

midsommar midsommar

Det är också något med det analoga formatet som gör helt vanligt köksstök med disk och öppnade pastapåsar till något charmigt. Jag tror jag ska försöka ha en mer analog lins på livet i allmänhet framöver. [insert soppåse i motljus]

teamdag reimersholme reimersholme

Efter midsommar var jag tillbaka i Stockholm och hade teamdag med mina kollegor och badade på Reimersholme flera gånger i veckan.

familjen familjen

Jag åkte hem till min familj i Norrköping och hälsade på min nyfödda brorson Uno. Och så åkte jag till Smultronstället och åt glass med mamma och pappa. Så fint med omvända roller, att det nu är de som blir fotade med analog kamera och inklistrade i sommaralbumet. <3

österlen österlen

Sedan fick jag semester och tog mig raka vägen ner till Österlen och glömde tydligen bort kameran för det blev bara två bilder på en vecka. En ute vid Ales stenar och en middag på baksidan av huset.

svartsö svartsö

Efter det följde en vecka på Svartsö som var både suddig och skarp som ni kan se. Jag tycker ändå att tvättstrecksbilden blev fin med sina färger och skuggmönstret på handduken.

skogen skogen skogen

Lite mera landet-bilder ute hos mina föräldrar. Jag gick på promenad förbi hagen med alla får, in i skogen och lyckades hitta ett helt gäng med kantareller. Ett lyckligt ögonblick helt klart värt att dokumentera.

devon devon devon

Jag tvekade ett tag på om kameran skulle få följa med på vandringen i England. Inte för att jag är så rädd om den utan för att varje grej extra blir något att bära runt på i en vecka. Men till sist packade jag ner den och det är jag ändå glad för, vyer som dessa är ju härliga att ha i flera format.

devon devon devon

Lite klassiska gruppbilder hör ju hemma i semesteralbumet. Här är mina vandringskompanjoner Anna, Sadia, Gaëlle och Haz. Och på nedre bilden fick jag också vara med på ett hörn.

devon devon

Sista bilden på rullen togs lägligt på det som var semesterns sista dag innan det var dags att åka hem och tillbaka till vardagen igen. Nu återstår bara att jaga reda på ny film så jag kan börja dokumentera hösten och dess små ögonblick.

En vecka vid havet – om tid själv och lugnande medel

svartsö svartsö

Jag har tillbringat en vecka vid havet. Varit ute på Svartsö i Stockholms skärgård och bott i en stuga nära bryggan i Alsvik, så som jag gjort två år förut. Det är något med den där platsen, den känns hemma på ett märkligt sätt, har gjort det enda sedan första gången jag satte foten där. När jag tidigare i somras låg på en smal brits i ett rum på Dalagatan och just hade svalt innehållet i en liten metallkopp med lugnande medel som skulle göra det mindre plågsamt att dra ut min framtand, bad tandläkaren mig att andas djupt och tänka på ett semestermål. Och jag låg där i det nedsläckta rummet med den beska smaken i munnen och önskade mig bort till klipporna vid bryggan nedanför huset. Några veckor senare var jag där.

svartsö svartsö svartsö svartsö svartsö

De första två dagarna hade jag sällskap av min vän Malin. Vi tog båten ut vid lunchtid på söndagen och jag fick visa henne ön. Badbryggan med det perfekt svalkande vattnet, den lilla lanthandeln med sina extra små kundvagnar, restaurangen med den grisformade neonskylten på taket, insjön med sitt perfekt klara vatten, de hungriga rådjuren i trädgården och glasskiosken vid hamnen. Morgondopp och badminton och yatzy. Kallt rödvin och varsin trisslott utan vinst. Jag gick upp tidigare en morgon och bakade frallor till frukost. En av kvällarna tände vi grillen och la grönsaker, persikor och eldost på gallret. Det var fina dagar, enkel tid.

svartsö svartsö svartsö svartsö svartsö

På tisdagen for hon hem och resten av veckan blev bara min. Det är något fascinerande med att tillbringa så mycket tid för sig själv på en plats som känns hemma men inte är ens vanliga hem. Helt plötsligt finns utrymme att tänka, att känna efter och att bara vara. Mina dagar innehöll i stort sett samma saker. Jag gick upp och läste, löste ett korsord, drack kaffe på den lilla trappan utanför huset. Låg och solade på klipporna, sprang en runda på eftermiddagen och drack ett glas vin. Lagade middag, skrev lite och lyssnade på sommarprat. Ibland hände det att jag blev lite rädd för det kompakta mörkret, de främmande ljuden som huset gav ifrån sig och älgarna som jag visste gick runt på ön. Då sjöng jag för mig själv en sång jag lärde mig som barn. Jag är inte rädd för mörkret, i morgon bitti ordnar det sig. Jag är inte rädd för mörkret, hoppas mörkret är rädd för mig. Och med gryningen kom lättnaden, ljuset var gott.

svartsö svartsö svartsö svartsö

Jag betraktade min tillvaro på ön och funderade på om jag kände mig ensam. Om det fanns något sorgligt över det hela. Och visst fanns det stunder, som när jag satt där på stenbänken och såg himlen färgas rosa och havet glänsa, då jag önskade att någon hade suttit intill. Att jag hade fått dela ögonblicket med någon som också förstod det hypnotiserande i små vågor som snuddar klippor, som sakta slipar dem slätare än kinder. Men mest kände jag mig tillfreds. För är det något jag förstått så är det att ensamheten i stan drabbar mig så mycket hårdare. Där är jag omgiven av människor och möjligheter, det finns så många potentiella möten som ändå inte blir. Där känns frånvaron mycket tydligare. Själv på en ö utan varken schema eller kontakter finns inte så mycket att göra mer än att vila i sina egna tankar.

Och jag har vilat och tänkt. Varit ute varje solig timme. Lyckats landa i den vänliga lunken där prestationer och förväntningar knappt existerar. Den här veckan har verkat likt det lugnande medlet jag svalde den där torsdagen i början av juli, men helt utan den beska eftersmaken.

Blabla blåblå himlar moln som bomullstussar

Skriv! väser hjärnan.
Du måste
faktiskt
skriva nu.

Om vad? suckar jag.
Det finns så
lite
att säga.

Blabla semester och sol ta ett morgondopp ja idag igen söta jordgubbar och blekta boksidor disigt hav och stranden som bränner under fotsulorna vi tänder grillen framåt kvällen kolla vad var det där för rovfågel en röd glada kan ni le och titta in i kameran sökaren kartan bilen längs grusväg längs landsväg motorväg stanna och köp en glass nej två kulor visst har vi det roligt blabla blåblå himlar moln som bomullstussar sextio grader vittvätt blåbär körsbär mandel kattfot vacker tass smyga upp i gryningen vara först uppe men flera år efter springa ikapp längs nyponbuskar och fårhagar tillåta mig själv att andas djupt ur munnen det eviga nynnandet alltid en sång en visa kolla kolla vad fint det är vad bra vi har det jaja jojo haha blabla allting om och om igen det är så mycket och så lite okej men här får du en lucka en glugg mitt leende är ett barns jag söker sanning i nyfödda ögon finner visdom hos de som är åttioåtta och nittiotvå alla somrar de burit och alla jag ska bära det är samma samma sommar sommar sommaaar jag tror det räcker så.

So far, so so so good

Jag vet inte om det var det kyliga vädret, men maj som i vanliga fall brukar vara en favoritmånad passerade ganska obemärkt förbi. Men så kom juni och juni var ljuvlig, särskilt de sista veckorna. Låt oss ta en titt!

port gå

Ett genomgående tema är att jag har sprungit och gått om vartannat. Kanske är det sommaren som gjort benen fulla av spring, precis som i visan, för visst spritter det. En lördag bestämde jag mig för att promenera genom hela stan. Ett av stoppen var Grubbensparken som känns som en liten oas i city.

glass glass

Sedan fortsatte jag till Odenplan och glassbaren Snö. Där köpte jag en bägare med två skopor av saltlakrits, svartvinbär & viol samt brynt smör, rosmarin & kola innan jag vände hemåt igen.

stockholm stockholm

Mitt nyvunna spring-flow fick dock göra ett uppehåll för strax därpå drog jag på mig en rejäl förkylning. Jag läste och hörde om ökade covid-fall på flera håll och gjorde två tester med några dagars mellanrum, men båda var negativa. Efter det diagnosticerade mig själv med en vanlig bonn-förkylning och tackade min lyckliga stjärna för att corona-viruset fortfarande tycks ha noll intresse av mig.

stockholm stockholm

En kväll när jag kände mig piggare tog jag en promenad på söders höjder. Först Blecktornsgränd upp till Ivar Los park och sedan Fjällgatan. Stockholm, Stockholm stad i världen.

midsommar midsommar

Lagom till midsommar hade hostan och snuvan turligt nog lagt sig, så jag kunde följa med till det årliga firandet jag brukar ha med ett gäng kompisar. I år hade vi hyrt en gammal kollogård på Väddo som låg inbäddad i grönska i Roslagens famn.

midsommar midsommar

På midsommarafton strålade solen från en klarblå himmel och vi började dagen med att promenera ner till badplatsen för ett dopp.

midsommar

Väl tillbaka svängde jag ihop en slarvig krans med smörblommor och rödklöver som hann vissna halvt i värmen redan innan den landade på mitt huvud. När det gäller kransar så tycker jag att det ska synas att de är egengjorda. Hellre en äng på huvudet än en välansad rabatt.

midsommar midsommar

Jag firade med mitt vanliga gäng som består av vänner från universitetstiden och numera även en hel flock barn. Totalt var vi 14 vuxna och 7 barn, alla under sex år. Om det var många lugna stunder med djupa samtal vid det gemensamma långbordet? Svar nej. Om det var härligt ändå? Absolut!

midsommar midsommar

Vid 14-tiden åt vi en traditionsenlig midsommarlunch. Eller ja, ganska. Snapsen glömdes bort odrucken i solen efter att ha fått konkurrens av en såpbubblepistol. Det är ju roligare så ändå.

midsommar midsommar

Resten av helgen fylldes med kubbspel, stranddagar, studsmattor, grillkvällar, sällskapsspel, pastamiddagar, jordgubbar och dans.

midsommar midsommar

Helt plötsligt var det söndag och dags att packa ihop för att åka hem. Så vi vinkade hejdå till fåren i hagen och havsörnen på himlen och rullade tillbaka till Stockholm igen.

reimersholme reimersholme reimersholme

Efter en snabb powernap på soffan insåg jag att även söndagen krävde sitt dopp, så jag mötte upp Malin på Reimersholme. Där hade vi picknick och avhandlade allt som hänt sedan sist i takt med att solen gick ned.

bada

På måndagen var det dags att släpa sig till kontoret igen. Helt plötsligt kändes den där semestern i mitten av juli evighetslångt bort, men jag mutade mig själv med att få ta ett kvällsdopp efteråt. Skyndade mig hem och bytte om till en kort blommig klänning och sandaler, packade stråväskan och tog sikte på Årstaviken.

bada bada

Där var jag knappast ensam, men jag lyckades hitta en egen liten badplats att gå i på. Återvände sedan hem, nydoppad och juniglad.

sallad

Till middag lagade jag två små sallader. En med stekpannegrillad majskolv, röd chili & gräslök. Och så en klassisk tjejsallad med vattenmelon, kalamataoliver, rödlök och salladsost.

kvällsljuset kvällsljuset

Kvällssolen sken rakt in i min lägenhet och färgade allting rött och jag önskar så att jag kunde spara det här ljuset på burk för att ta fram i november.

team-dag team-dag

I tisdags var det en något lättare jobbdag. Vi skulle nämligen ha en team-dag med det kreativa teamet jag jobbar i. Först började vi högst upp på kontoret med utvärderingar och mål samt lite inspirationssessions. Jag bar en kofläcksmönstrad kjol som jag är ytterst nöjd över att ha lyckats klicka hem från Sellpy.

team-dag team-dag

Efter en god lunch lämnade vi kontoret för att åka iväg och köra gokart. Jag insåg hur extremt präktig jag är som förare, ganska bra i trafiken alltså, men rätt kass på en racingbana. Hade gokarten haft blinkers hade jag lätt använt den med största noggrannhet.

team-dag team-dag

Efter gokarten fortsatte vi på det fartfyllda temat och gick på bio för att se den nya Top Gun-filmen. Den var absolut cheesy men också rätt bra. Sedan åkte vi hem till min chef där hans fru som är sommelier höll en liten vinprovning med oss. Dagen avslutades med hemmabakade pizzor i toppklass och så höll vi varsitt musikquiz som vi fått förbereda. Jag var bättre än på gokarten i alla fall och knep åt mig en hedersvärd andraplats.

söderbokhandeln söderbokhandeln

I onsdags gjorde jag en massa ärenden på stan. Bland annat gick jag förbi Söderbokhandeln och köpte årets diktsamling. Varje sommar försöker jag nämligen läsa de samlade verken från en utvald poet och i år landade valet på Gunnar Ekelöf. Jag har också tänkt att jag ska skriva mer om sommarläsning så fort jag får tid, både vad jag är sugen på att läsa och några boktips till er, vore det något?

plåtparken plåtparken plåtparken

Igår mötte jag upp Erik, Sandra, Rut och Emelie på nyöppnade Plåtparken nere vid Årstaviken. Vi drack öl och åt hamburgare och passade på att ses en sista gång innan alla sticker iväg och semestrar på olika håll. Så kul med ett nytt ställe att hänga på och perfekt location om man vill ta ett dopp före eller efter.

Det var slutet av min juni och ett par veckor fyllda av bad och fina stunder. Men det bästa har jag inte ens hunnit berätta! Dagen före midsommarafton föddes nämligen min brorson Uno. Mitt allra första syskonbarn och nu kan jag stolt titulera mig som faster. När jag skriver det här sitter jag på tåget på väg för att hälsa på dem och min mage pirrar av vetskapen om att vi snart ska ses. Han äger redan mitt hjärta och från och med nu kommer varje sommar också vara hans. Hur fint är inte det?

Med förbundna ögon mot nästa horisont

hammarbybacken sapfo


Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren och mina suckar sträcker sig högt över söders takåsar. Skavsåret på min fotknöl färgar den vita strumpan röd när jag skyndar fram längs Götgatan för att hinna till söndagsmässan klockan elva. Orgelns toner fyller upp det ljusa kyrkorummet, rör sig likt skira blad i vinden. På pendeltåget läser jag Sapfo och slås av hur allting redan har skrivits, hur alla känslor redan har känts för flera tusen år sedan. Ingenting är nytt men ändå längtar jag efter förändring. Jag betraktar samtiden och det är något med den som sätter sig i halsen, förtätar luftvägarna, skapar ett lätt illamående. Det är för mycket yta och för lite plats. Hur ska vi stå ut? Jag önskar att vi kunde prata mer om döden men det är svårt när det är så mycket liv hela tiden. Fastän vi sitter i samma rum så känns avståndet större än någonsin och jag tänker att det beror på mig. Det är inte ni, det är jag, jag jag jag, snälla skärp mig. I jakt på perspektiv knyter jag på mig vandringsskorna och tar sikte på den högsta punkten. På toppen av backen är allting platt, sanden blåser, små gruskorn letar sig in i mina ögon. Skymningen sänker sig över staden, målar himlen djupt blå. ”Tänk att vi fick juni”, säger du och jag undrar vad du menar men frågar inte, håller bara med. I kyrkan läser prästen namnen på de som fötts och dött, i en osynlig bok sätter någon streck. Runt om mig syns tecken av tid och känslan av att stå still är just bara det, en känsla, när det som egentligen sker är att vi med allt högre hastighet springer med förbundna ögon mot nästa horisont.

En vecka i en villa i Toscana

Hej, låt oss åka bakåt i tiden och på semester till Italien. Men innan vi gör det så kommer en liten disclaimer, för jag har velat och tvekat och tänkt att om jag ska skriva något om den här resan så vill jag i alla fall göra en liten förklaring först.

Jag tycker absolut att man kan ifrågasätta att åka utomlands under en pandemi, även om det inte finns några restriktioner som förbjuder det i nuläget. Ska jag vara helt ärlig hade jag nog inte heller bokat en ny utlandsresa för sommaren 2021 om jag visste hur läget såg ut, då hade jag lagt pengarna på en fin resa i Sverige istället. Men den här resan och dess boende bokades i början av 2020, när Corona var ett abstrakt virus i Kina och vi var lyckligt ovetandes om hur de kommande åren skulle bli. När pandemin sedan slog till och vi insåg att vi inte skulle kunna åka förra sommaren valde vi att flytta fram bokningen ett år för att slippa förlora pengar och krångla med försäkringsbolag och för att vi var övertygade om att sommaren 2021 skulle Corona vara ett minne blott. Om vi bara vetat… Så nu när juli närmade sig hade vi alltså hela resan bokad och betald. Vi hade hunnit få minst en dos vaccin var och Italien hade lägre smittspridning än både Norge, Danmark och Sverige för stunden. Alltså valde vi att åka. Vi gjorde alla nödvändiga tester både innan resan och efter att vi kommit hem, bar munskydd utanför hemmet och följde såklart alla lokala restriktioner. Slut på disclaimer, tror jag. Jag känner bara att det var viktigt att lyfta detta innan jag postar 24 bilder och berättar hur härligt allt var, för ja, livet är ju mer komplext än så. Nåväl, nu börjar vi.

toscana

Huset vi hyrde heter Villa Gourmet och ligger i Toscana, ungefär en halvtimme från Pisa och med Lucca som närmsta lite större stad.

toscana toscana

Att hitta ett hus som checkade hela vår kravlista var inte det lättaste, men jag är så glad att vi hamnade här. Vi var totalt 10 personer som åkte och på den gemensamma önskelistan stod det: Gärna Toscana, hyfsat nära havet (max 45 minuter med bil), ordentliga sängar & sovrum till alla, air condition, pool, bra möjlighet att laga mat + säkert en massa saker till som jag glömt nu.

toscana toscana

Huset låg längs en liten grusväg som sträckte sig förbi vinodlingar och åkrar, ner till stora solrosfält. Under tiden vi var på semester så fyllde min mamma år och hon älskar solrosor, så på morgonen promenerade jag hit och ställde mig framför alla blommor och facetimeade henne.

toscana toscana toscana

Intill huset fanns det också en trädgård med olika örter och ett stort grönsaksland där vi blev informerade att vi fick plocka precis vad vi ville av allt som var moget. Dröm! Man känner sig aldrig så rik som när man kan gå ut och hämta en solmogen tomat att ha på frukostmackan eller späda zucchinis och auberginer att lägga på grillen.

toscana

En liten bit nedanför huset låg saltvattenpoolen där vi tillbringade den mesta av tiden när vi var hemma. Intill den fanns också ett hus med extra badrum och dusch, ett stort utekök och en fin matplats.

toscana toscana

Varje kväll samlades vi för drink och middag nere vid poolen. Det är verkligen min bästa semesterstund: när man duschat av sig saltvattnet, dragit på sig en klänning, fått en fördrink i handen och glider ner till det dukade långbordet för middag.

toscana toscana

Innan resan hade vi delat upp oss två och två i matlag med ansvar för varsin kväll. En perfekt grej när man är många och så mysigt, dels att få överraska de andra med sin meny och att få bli överraskad resten av kvällarna. Här är det förberedelser på gång uppe i köket som för övrigt hade den största spis jag lagat mat på.

toscana

Anna och Majsan på väg ner för middag.

toscana

Jag med fördrink och paljettkjol, redo för min och Annas matlagningskväll.

toscana

Vår meny var: burrata med fikon, rostade hasselnötter och rosmarinhonung till förrätt. Sedan grillade vi grönsaker från landet och hela fiskar med citron, örter och vitlök, till det hade vi chimichurri och en stor sallad. Som efterrätt bakade tarte i två versioner, en med björnbär och en med aprikoser och serverade med glass.

toscana

En kväll hade vi omedvetet välmatchande middagsgäster.

toscana toscana

Älskar att äta gott, dricka gott och må gott med en massa vänner samlade runt samma bord.

toscana toscana

En kväll eldade Julia och Erik igång vedugnen som fanns i uteköket och lagade pizza åt oss. Det blev mycket, mycket gott.

toscana toscana

Den sista kvällen fick vi en otrolig middag signerad Fabricio som jobbar som kock och som man kunde boka om man önskade. Vi fick en extremt god cacio e pepe, perfekt grillad tonfisk och en hallonbakelse samt hans hemgjorda limoncello till efterrätt. Även om vi var väldigt nöjda med våra egna middagar under veckan så var det här något alldeles extra.

toscana

Men ja, även gårdagens rester hade ju smakat toppen med den här utsikten…

Jag är så glad att vi kom iväg på vår resa och fick tillbringa en vecka tillsammans på den här platsen. Det kändes verkligen drömmigt. I ett inlägg framöver tänkte jag berätta om några utflykter vi gjorde under dagarna, så gör er redo för lite mer Toscana framöver.

Snäckor och saltvatten

Det känns som om exakt hela världen är på semester utom jag. Det känns så för det är vad jag ser. Skärgårdsklippor och badstränder och sommarhus när jag bläddrar i flödet. Vin mitt på dagen och gotländska trädgårdar att vila i. Jag tittar på mina egna bilder och ser glasstrutar, insjödopp och solnedgångar. Ingenstans den där klibbiga verkligheten av att sitta inne i en lägenhet och jobba med allting fastklistrat utanpå huden. Känslorna på bröstkorgen, tankarna längs ryggraden.

Jag har varit ledsen. Är det kanske lite fortfarande, men det är ju så svårt att säga, svårt att visa. Det är saker som inte går att ta på. Som försvinner i allt det där andra som är så tydligt och blir till verklighet. Man sparar det fina. Visar upp som snäckor man plockat och lagt i en ask. Skatterna ryms i en handflata och saltvattnet syns inte längre. Svett och tårar och hav att hämta andan i när hjärtat springer. Inget syns, men det finns där. Det känns när man smakar på huden.

bada båt skärgård julia hund solnedgång fönster bada drink dikt blommor luftballong bada glass solnedgång

Juni genom engångskameran

I början av sommaren, precis när den var ny och gatorna började bli varma efter en kylig vår, gick jag till Kjell & Company och köpte en engångskamera. En Kodak FunSaver. Jag la den i min väska och bestämde mig för att fylla den med vad namnet antydde: roliga ögonblick. Någon månad senare var den full och redo att lämnas in på framkallning och igår fick jag tillbaka resultatet. Här är några av alla stunder som fastnade på bild.

engångskameran – juni

Balkongmiddag i Årsta med Karin & Julia.

engångskameran – juni

Sommarklänning, träskor och en nyservad Lilla blå som jag precis hämtat upp hos cykelreparatören.

engångskameran – juni

Stinas examensfest på hennes gård. Skymning är tyvärr inte kamerans starkaste sida.

engångskameran – juni

En söndag med bad och yatzy.

engångskameran – juni

Mackor och öl på Sandhäxan inklusive utomlandskänsla med plastigt campingbord och våtservetter.

engångskameran – juni

Fotbolls-EM. Spanien mot Sverige i vad som kändes som en av världens längsta matcher.

engångskameran – juni

En kväll då lägenheten badade i sol. Motljus är inte heller engångskamerans bästa grej kanske.

engångskameran – juni

Ösregnslördag med drink på Babylon.

engångskameran – juni

Bubbel och plockbricka med Malin på Bar Hommage.

engångskameran – juni

En lagom stökig tisdagsmiddag på Berns Asiatiska.

engångskameran – juni

Segling med Vendela och Alfred.

engångskameran – juni

Vår utsikt från båten morgonen därpå.

engångskameran – juni

Midsommar i Grythyttan.

engångskameran – juni

På konferens med mitt lilla, svartklädda jobbteam.

engångskameran – juni

På väg till Fållan i Slakthusområdet för första dosen covid-vaccin.

engångskameran – juni

Middag på Ön.

engångskameran – juni

En fin helg ute i skärgården.

engångskameran – juni

Och en solnedgång som var något extra.

Jag gillade verkligen att fota med engångskameran. Det är så spännande att inte veta hur bilderna blir och fint att känna att det här är en stund jag vill fånga och spara, mer än bara det slentrianmässiga mobilfotandet. Jag tycker också bilderna får något väldigt mjukt och härligt över sig, särskilt de som är fotade utomhus i dagsljus. Det eller närbilder med stark blixt tror jag är det bästa och vad jag ska fylla min nästa kamera med. För ja, nu måste jag köpa en till eftersom sommaren är långt ifrån slut och min stundande semester förhoppningsvis blir full av roliga stunder.

En helg till havs

segling

För några veckor sedan skrev min lillebror och frågade om vi inte kunde ses ett par dagar, bara vi tre syskon, och göra något tillsammans. Vi bläddrade i kalendrarna och bestämde oss för en helg på havet, närmare bestämt på hans segelbåt Elina som köptes förra sommaren. På fredagseftermiddagen hoppade jag och min syster på tåget i tryckande värme och klev av i ett nästintill tropiskt Norrköping. Bättre sommarväder hade vi inte kunnat önska oss.

segling

På lördagsmorgonen handlade vi proviant för helgen och gav oss iväg. Det var första gången på en segelbåt för mig och jag var lite nervös att jag skulle bli sjösjuk men det gick galant.

segling

Vi hissade förseglet och storseglet och satte sedan kurs norr ut. Jag försökte lära mig alla småmärkliga termer och använda dem på rätt sätt med varierat resultat.

segling

Här är min bror och kapten Alfred. Han har tidigare varit ledare för seglarscouter i 10-årsåldern så han var en utmärkt instruktör även för 31-åriga nybörjare.

segling segling

Vi kryssade oss fram förbi öar och skär. Efter en stund plockade vi fram varsin radler med öl och lemonad och skruvade upp musiken i högtalaren. Ett 5/5-ögonblick av totalt livsnjut.

segling

Min storasyster och matroskompanjon Vendela.

segling segling

Det goda seglarlivet inklusive västkustchips och stödmacka med räkost.

segling

Jag i solglasögon och begynnande flytvästbränna.

segling

Vid fyratiden kom vi fram till vår utsedda ö och la till i en liten vik.

segling segling

Vid det laget var vi riktigt hungriga och satte igång med att koka potatis och ägg för att sedan duka fram en silltallrik som smakade ypperligt.

segling segling

Sedan badade vi och fikade och låg på klipporna med radiosporten och EM-matchen mellan Tyskland och Portugal i bakgrunden.

segling

Senare på kvällen grillade vi korv och dukade upp på båten. Mer fotboll och chips och rostad lök.

segling

Sedan såg vi solen gå ner och spelade kort tills myggen attackerade och mörkret föll. Då bäddade vi ner oss i våra kojer och gungades till sömns.

segling

Nästa morgon vaknade jag och öppnade takluckan och såg bara blått, blått, blått.

segling segling

Utanför låg havet spegelblankt. Allt var helt stilla och så fint. Ett lite sämre seglingsväder dock, men vi tog morgondopp och åt frukost och började sedan packa ihop våra saker.

segling

Sedan hissade vi segel och fångade den lilla vind som fanns för att bege oss hem. Den sista biten fick vi gå för motor och när vi kom tillbaka i hamn var vi alla solkyssta, saltstänkta och seglingsfrälsta. Det blev en perfekt helg till havs och vem vet, kanske början på en ny syskontradition? Jag hoppas det.

Lite mindre rädd, lite mer vid liv

gullregn


Allting händer
men sakta sjunker axlarna
jag klär mig i lättnad
passar i solgult
i småblommigt
rödrutigt
och himmelsblått

Trampar längs gator
på farfars blå cykel
hans hjärta hann stanna
innan vi möttes
men pulsen som dunkar
på Västerbrons krön
slår för oss båda

I helgen väntar mig
havet och
horisonten och
hela syskonskaran
vill klyva ytan
skapa nya minnen
att dela på tre

Och allt är inte färdigt
och allt är inte bra
men det är skönt att vara
lite mindre rädd
vill alltid känna mig
lite mer vid liv