Jag vill boka en stuga och åka dit under en hösthelg. Vädret kan vara fint, men det får nästan ännu hellre vara dåligt. Hård vind som får håret att piska på kinderna, regnsmatter mot fönsterrutorna, rök ur munnen på morgonen, isande kyla som tvingar mig att ta på ännu en tröja till. Havet som slår argt och salt, vita gäss på vågorna, jag som står och stirrar ut över det mörkt gråblå. Horisonten känns långt bort och ändå nära.
Under en av de där helgerna som bara ligger och skvalpar i november vill jag styra upp en pubrunda. Ett roterande mellan olika opretentiösa ställen där vi dricker blaskig öl och pratar högt. Det får aldrig bli tråkigt, så fort något tonas ut eller saktas av måste vi byta ställe, jaga nya iakttagelser. Kanske beställer vi en plankstek eller äter fish & chips. Pommeskorg med aiolidipp, högar av saltkorn på den rutiga pappersduken. När jag kommer hem luktar min halsduk unket av billig fatöl.
Jag vill bjuda över några kompisar på varma mackor och te en söndagskväll. Noll ambition, bara enkelt och mysigt. Köpa en halv meter bröd och skiva upp, förbereda olika pålägg, ost, dijon, pesto, kronärtskocka, kanske lite kantarellstuvning. Tända ljus överallt, för helt plötsligt är det mörkt klockan sex, vi är där nu. Ugnen på 175 grader, plåt efter plåt lassas in. Ett gammalt avsnitt av Söndagsöppet med Uffe Larsson står på i bakgrunden. Man vet inte längre om året är 1998 eller 2023 men allt känns tryggt.
En dag när regnet öser ner på det äckligaste av sätt tänker jag dra på mig mina superfunktionella, dyra regnbyxor som hittills bara har fått möta Alpernas augustioväder. Swosch swosch, låter det när jag tar mig fram på Södermalms gator med regnhuvan uppfälld och blicken långt fram. Vad gör hon? Vart ska hon? kommer folk att undra när de ser mig. Och mitt enda svar är: ut. Jag ska ut.
I mitt huvud finns en mental lista över tjejer, nej kvinnor, nej det låter fel, men sådana i typ min ålder som jag vill bjuda in till en middag i min lägenhet. Matbordet utskjutet i rummet för att alla ska få plats, en skrynklig duk ovanpå och i mitten en stor soppa eller gryta. Alla känner någon men ingen känner alla och anledningen till att jag samlat dem är för att jag älskar vad som händer när man sätter vettiga personer i samma rum och slår samman deras världar, för att jag vill att mina vänner ska vara allas vänner och för att jag tror på att skapa nya sammanhang.
Etikettarkiv: planer
Höstens planer, augustis nåd
Augusti doftar sött och tungt, av fallfrukt och blött gräs. Mogna plommon, jäsande äpplen, den bubblande processen och tillvaratagandet i tydlig kontrast till förruttnelsen. Det är nu det sker. Alla tycks älska höstterminens nystart. Jag funderar på om det beror på att den bär på en känsla av nåd. Att den erbjuder ett sätt att få börja om och att bli någon annan. Någon bättre, godare, sundare, vackrare. Med hoppet som räddning får vi be om ursäkt för vilka vi blivit under året och med våra nya rena sinnen är vi långt ifrån markens brunfläckade äpplen.
Jag är som alla andra. Jag vill också bli bättre. Jagar nåden som så många gånger förr, vill bära den som en mantel genom hösten, omsvept men med ryggen rak, blicken fäst långt där framme.
I höst vill jag fira fyra år som boende i min lägenhet genom att göra den ännu mer till min. Hitta en bättre plats för alla böcker och addera mer färg där det idag är olika nyanser av vitt. Avsätta en budget och göra några väl valda inköp. Jag vill gå med konsten till en ramverkstad, få den inramad och hänga upp den på mina väggar.
Jag vill lyssna på stråkkvartetter och symfonier. På Shostakovich och Bach. Kanske spela Bach också om det går att göra på ett prestationsfritt sätt. Jag vill läsa på tåget på väg till jobbet och i sängen innan jag somnar. Jag vill sova bättre och längre. Att köpa nya huvudkuddar kanske inte är lösningen men åtminstone ett symboliskt steg i rätt riktning.
Jag vill lära mig laga den lenaste hummusen och de studsigaste biang biang-nudlarna. Jag vill fortsätta vara vardagsvegetarian, men upprätthålla ett okomplicerat förhållande till mat, fritt från pekpinnar. Jag vill dela fler måltider med vänner även om det bara är pyttipanna en tisdag.
Jag vill fortsätta springa även när jag genomfört loppet som jag tränar inför nu. Jag vill testa klätterhallen som ligger bara några kvarter från mitt hem. Få känna mig stark i kroppen och pigg i benen, bli röd och varm och svettig. Jag vill hitta fler sätt att umgås på som inte innefattar dricka vin och gå på restaurang. Jag vill bry mig mindre om vin överlag.
Jag vill gå på dagsturer på helgerna och bjuda med nya vänner. Bre matsäcksmackor och packa en termos, ta långa kliv över mossa. När hösten är som mörkast vill jag hyra en stuga vid havet och vara där under en långhelg. Jag vill följa med mina vänner ut på Mälaren och paddla kajak. Jag vill fortsätta träffas nere vid bryggan före arbetsdagens start och ta morgondopp långt in i oktober.
Jag vill fördjupa mina vänskapsrelationer. Varsamt ta hand om nya bekantskaper och ömt vårda de som funnits länge. Jag vill hitta tillbaka till samtalen där det nu känns som att så mycket annat alltid kommer emellan. Jag vill bli kär. Helt besinningslöst och irrationellt förälskad tack. Jag vill hälsa på min familj och mina syskonbarn ofta, om så bara över dagen.
Jag vill hitta en rutin för skrivandet och sätta ett nytt mål som gör att jag återfinner mitt fokus. Jag vill be någon läsa när jag känner mig lite mera redo fastän det är det läskigaste jag vet. Jag vill göra fler saker som känns läskiga för jag tror att de kommer göra mig bättre.
Jag vill fortsätta skapa och hitta nya kreativa vägar. Jag vill vara tacksam och hoppfull och jag vill be om nåd och förlåtelse. Jag vill viska till mig själv att allting kommer att bli bra och jag vill tro att det är sant.