november – Julia Eriksson

Ett måndagshej

Hej på er! Här kommer en spontan hälsning från här och nu. Jag sitter hemma i soffan med en skål chilinötter och lyssnar på Enya. Ja, det är sant. Likt förra året vid den här tidpunkten har jag fallit djupt ner i ett Enya-skov och vill bara ha keltisk stämsång, flöjt och stråkar. Är det mörkret ute som måste motas bort? Är det längtan tillbaka till lågstadiets avslappningsövningar där vi låg i den nedsläckta gymnastiksalen efter idrotten och skulle lära oss att koppla av till en cd-skiva med vågskvalp och Only Time? Högst oklart, men oberoende av Enya eller ej bär jag ändå på en trivsam känsla av att vara tillfreds. Kanske beror det på att det varit en mild höst, att vindarna varit snälla och tiden god. Att allt ordnande med lägenheter och visningar mynnat ut i något bra, en flytt i sikte och en dröm att få nära de närmsta månaderna. Kanske beror det på att det är fem veckor till jul och ett litet pirr sakta börjar att gro. Jag har intalat mig själv att jag ska vänta, att vi först ska åka iväg på en stor fest och sedan fira Thanksgiving och efter det börjar julen och pyntet och stöket. Men så stod jag på tunnelbanan i morse och kände en plötslig längtan efter vörtbröd med cheddar och så kom suget efter ett litet glöggmingel och tanken på de små julpynten från Svenskt Tenn som ligger inpackade i silkespapper i en låda. I helgen bokade vi tåg- och båtbiljetter och rätt vad det är så står vi där på perrongen med packningen fylld av julklappar, men först väntar drygt en månad av festligheter och upptåg. Jag när en vision om att jag ska vara mitt snyggaste och mest uppklädda jag genom hela perioden. Hur det går återstår att se, men idag sa i alla fall två främmande personer på jobbet att jag hade fina byxor och det gjorde mig mycket glad. Så pass att jag ska göra mitt bästa för att skicka vidare en komplimang till någon annan imorgon. Men först ska jag ge er min bästa Enya-låt just nu och så vill jag passa på att önska er en riktigt fin start på veckan. Tack för att ni hänger kvar här inne, säsong efter säsong.

Nio saker jag vill göra i november

Det blev november och det med besked. Regnsmatter mot rutan och en vind som fick alla parkens träd att ruska av sig sina löv. Om oktober var en gyllene pärla till höstmånad så känns det som att november kräver sina strategier. För att inte bara bli en sträcka fram till decembers alla åtaganden så måste planer göras och det har jag redan börjat med. Här är min lista hittills:

※ Checka in på hotell med N och ha staycation i Stockholm. Äta middag på Babette, sitta på en mörk och stimmig bar efteråt och ta en lång sovmorgon. Jag håller tummarna för att det finns ett badkar också för jag vill gärna bada bubbelbad.

※ Fortsätta att kolla på Sopranos (en serie räcker gott nog för hösten) och laga Ziti al Forno, precis som Carmela. Servera den på rutig duk som garanterat kommer att spillas på tillsammans med en syrlig sallad och ett riktigt kralligt och strävt rödvin.

※ Gå på Dramaten och se på Kristina Lugns Titta en älg. Jag hade också velat se Liv och död Strömquist, men den är helt utsåld så där har jag satt upp mig på biljettbevakning och håller tummarna för att någon vill sälja sin plats.

※ Fira två 30-årsdagar. Va, tänk att jag har så unga vänner! Jag måste öppna garderoben på vid gavel och se vad det finns för festkläder där inne. Kanske svart sammetsklänning eller ljusblå kostym?

※ Hålla i min köpfria månad, med undantag för presenter till de som fyller år då. Den första veckan har gått bra men oj vad förrädiskt det är med alla annonser på Instagram som lockar med glimmande julpynt från Svenskt Tenn och smårutiga sängkappor. Fort fort, vidare.

※ Dricka fler Guinness och äta Sunday roast. Jag är också lite sugen på att gå på Glenn Miller Café igen, det är så mysigt där och alltid intressanta karaktärer att prata med (eller om). Tänk vilken dröm att sitta där inne och se årets första snö singla ner utanför.

※ Kanske är det nu jag blir en frukostperson igen, även på vardagarna. Jag vill göra god gröt som Emma Ranne och rosta egen müsli. Här om dagen improviserade fram en overnight oats som blev rent ut sagt äcklig, så förmodligen behöver jag hitta lite bra recept att hålla mig till.

※ Gå till badhuset för att simma långsamma längder och sedan sitta i bastun och sucka förnöjt. Helst en lugn vardagskväll med ruggigt väder utanför.

※ Fira Thanksgiving tillsammans med ett stort gäng vänner. Hundar och barn överallt, en stor kalkon i ugnen och berg av brysselkål. Stimmigt, stökigt och precis så varmt och innerligt som det brukar vara.

Vad vill ni göra i november?

Novembers djupa andetag

Kalendern visar november. Årets elfte månad, den långa och gråa, men också det djupa andetaget innan. Före högtider och glitter, decembers hysteri. Novent! ropar vissa och dekorerar hemmen vackert. Vinterpynt! hojtar andra och plockar in kvistar. Själv känner jag ett behagligt lugn som kanske förvånar mig allra mest. Jag, om någon, som brukar ha tråkigt och inte drar mig för att klaga över novembers gråhet, finner mig plötsligt i att vilja ha höst ett tag till. Nu känns den ändå okej. Faktiskt riktigt trivsam. Festligheter och vinter kommer tids nog, låt mig lunka på lite med helt vanlig höst här så länge.

En fördel med det stilla, gråa är det ännu inte blivit för kallt för att ses på bryggan på onsdagsmorgnarna för ett dopp. Kylan biter förvisso hårdare och stunden i vattnet blir kortare, men ruset efteråt finns fortfarande där. När kroppen skjutsar runt blodet och det liksom pirrar i bröstkorgen av energi och extas.

Och efter ruset den fina pratstunden på bänken när vi fått på oss alla lager av kläder och skruvat locken av termosarna. Om livet, jobbet och kärleken. Döden, vardagen och resorna. Det är något med att mötas på morgonen, när tankarna fortfarande är rena och sköra.

En packad ryggsäck, skaljacka och fingervantar. Vi möts upp på söndagsförmiddagen och åker ut till ett av naturreservaten. Vandrar en elva kilometer lång slinga genom skog och längs med hav. Fyller papperspåsar med trattkantareller, kanske att det var säsongens sista?

Stannar till på den högsta utkiksplatsen för lunch. Äter tunnbrödsmackor till förrätt, lagar dumplings på stormköket och avslutar med chokladbollar. Varm choklad och te innan vi fyller benen med fler steg och ögonen med nya vyer.

Bjuder in vänner på middag och bestämmer mig för att servera potatisgratäng. Inte bara, men nästan. Lagar en stor form med gräddkokt potatis och västerbottensost. Ställer fram misostekt svamp och svartkål till. En sallad med honungsstekta päron, gröna blad, dijondressing, fikon och krutonger. Gott så.

Springer i regnet, sitter på café och skriver, spelar Bach fastän det inte låter särskilt bra. Sådana saker kan man också göra med sin tid. Eller möta upp kompisar på en bar och fira att någon fyllt år. Mangla örngotten i tvättstugan så att man ska sova riktigt gott. Skriva ett långt jag tänkte på dig, hur har du det?-meddelande till någon.

Tar på mig en klänning över en tunnstickad tröja och åker för att träffa den minsta och yngsta jag känner just nu. Fascineras över tår och ger bort exemplar av böckerna jag själv älskade som barn.

Går till kyrkan och balanserar någonstans mellan hopp och förtvivlan. Ser alla ljusen på allhelgonadagen och lyssnar på J.J. Fux kejsarrequiem. Blir inbjuden på middag efteråt. Vi klämmer ihop oss vid bordet i köket, grytan i mitten och en ny samling människor runt om.

Bygger travar intill sängkanten och läser bok efter bok. Vänder blad och försvinner in i berättelser. Några sidor på pendeltåget om morgnarna, en fokuserad stund på kvällen i soffan, ett kapitel i sängen innan lampan släcks.

Ses för fika en söndagseftermiddag. Budapestbakelse och bryggkaffe på konditori, precis som om tiden stått still. Petar bort mandarinklyftorna och diskuterar konserverad frukt. Kanske att man skulle göra lite inkokta päron i ingefärslag?

Tar på nya ullstrumpor i loafers och beger mig ut på långpromenad. Handlar formfranska och levain att stoppa i frysen, skaffar flera par svarta strumpbyxor utan hål på tårna och fyller underklädeslådan.

Tittar på konst utan att gå in på museum. Vad är väl en gråmulen himmel när Niki de Saint Phalles skulpturer finns?

November ändå. Visset och vackert, gråmulet och dämpat. En tid för vila, reflektion och djupa andetag.

Att ta sig an november

November. Det vore en överdrift att säga att det är en favoritmånad. Samtidigt känns den inte riktigt lika tung och skrämmande som tidigare år. Kanske är det för att jag blivit bortskämd i oktober med milda, fina dagar? En ljum medvind och en viss känsla av tillfredsställelse har mött mig i en övrigt gråtyngd värld. Men november är ju fortfarande november och då behövs strategier. Det är tjugofem dagar kvar till första advent och de tänkte jag fylla med saker som gör månaden lite snällare, varmare och roligare.

🩰 Gå på ett kulturevenemang i veckan
Vad är väl bättre i höstmörkret än kultur? Jag vet redan nu att jag ska gå på Folkoperan och se Norma där en vän medverkar. Sedan ska jag också se Loney Dear på Kulturhuset vilket jag verkligen ser fram emot. Något museibesök hade varit trevligt att hinna med också. Ett halvt sådant får jag i alla fall till när jag ska gå på en arrangerad konstvandring på kontoret. När SEB flyttade till sina nybyggda fastigheter i Solna investerade de nämligen en stor summa pengar i nordisk samtida konst för att lägga grunden till en ny konstsamling. En del av verken ser jag ju varje dag, men långt ifrån alla har jag koll på, så det ska bli kul att upptäcka mer.

🍇 Fira Thanksgiving & Beaujolais Nouveau
Redan i september började vi prata om att vi skulle ses ett gäng vänner och laga en massa mat under en hel dag för att sedan fira Thanksgiving tillsammans. Det började som en tradition hos min väns familj som bott mycket i USA och sedan har vi försökt att föra den vidare och det är lika mysigt varje år. Jag vill också ta tillfället i akt och fira Beaujolais Nouveau – högtiden då man dricker nya, lätta franska rödviner. Kanske får Helga vinbar slå upp portarna igen?

🥧 Baka kakor & laga pasta
Mitt kök må vara litet men det hindrar mig inte från att tillbringa en del tid där. Jag är sugen på att baka en god kaka och ta med till kontoret för att överraska mina kollegor. Kanske en tigerkaka för att det känns lite old school på ett kul sätt eller en mjuk pepparkaka med frosting som smygstart på julen? Sedan är jag också peppad på att laga en riktigt snäll och ostig mac’n’cheese med grönkål samt att plocka fram min pastamaskin igen.

🛁 Massage & bastubad
Förra året brände jag hela mitt friskvårdsbidrag på massage och jag har fortfarande inte hunnit använda upp alla presentkort jag köpte. Därför är det hög tid att jag bokar in mig på en massage under november. Jag tänkte också planera in minst en kväll då jag tränar efter jobbet och har gott om tid efteråt för att kunna sitta kvar länge i bastun med en ansiktsmask.

📚 Läsa & skriva under trevliga omständigheter
Jag är ju fullt medveten om att jag kommer behöva lägga ett antal timmar på min skrivkurs också för att ro den i hamn under den här terminen, men det går ju att göra på mer eller mindre trivsamma sätt. Till exempel har jag insett att jag verkligen gillar att sitta på Stadsbiblioteket i Rotundan och skriva där, så det ska jag göra. Och så planerar jag för en hel dag då jag bara ska gå runt i pyjamas och läsa alla böcker jag är sugen på, ja som mitt egna lilla läslov fast i kondenserad form.

Det var några av mina planer för november. Utöver det tänkte jag passa på att använda alla fina jackor innan det blir för kallt, spela yatzy, säga ”ligg kvar, jag kan gå upp och göra kaffe”, kanske se den där Annie Ernaux-filmen på svtplay, tacka ja om någon frågar om vi ska sjunga karaoke, träffa min väns nyfödda bebis, lägga 1000-bitarspussel, byta till duntäcke, äta smörgåsar med vällagrad ost, gå på söndagsmässan, ringa min syster, köpa en ny badrumsmatta, boka julbord och lyssna på min senaste spellista. För det är så jag tar mig an november.

Scener ur november

Vi befinner oss i den nedsläckta konsertsalen. En ton skär genom luften, ett ackord staplas upp, tar form, börjar om. En ansats, en hymn. Ljudet från scenen skapar ett korsdrag rakt in i bröstkorgen. På min vänstra sida sitter hon med ögonen slutna, en lätt darrning på hakan. Jag kramar hennes axel och lägger huvudet intill. Signalerar ett ordlöst allt kommer bli bra. Själen fladdrar.

and evenings steep’d in honeyed indolence
John Keats

En kväll bestämmer jag mig, nu får det lov att vara. Jag orkar inte leta mer. Inte bli hoppfull igen för att bli besviken. Läsa rum och läsa tankar. Det händer när man minst anar det, säger någon och jag har minst anat så länge. Kanske var det såhär det skulle bli och förbli. Det gick inte bättre. Tråkigt men sant. Så kan det gå.

du går
fram till havet
öppnar och

stänger efter dej
Bruno K. Öijer

När klockan slår midnatt är jag oändlig energi mellan lägenhetens fyra väggar. Inget i mig vill att dagen ska ta slut, att liv ska övergå i vila, så jag trycker hörlurarna djupt in i öronen och skruvar upp volymen. Slår på den sex timmar långa spellistan som jag fyllt med mina allra bästa låtar. De som får saker att kännas – för när är en tid för saker som känns om inte nu? Och med musiken i öronen ställer jag mig i fönstret och tittar ut över den tomma gatan, över parkens träd som tappat alla sina löv, över tysta rum i lägenhetshuset mitt emot, över blinkande torn i natten. En del av mig önskar att jag kunde vara en sådan som mumlar att det är dags att knyta sig vid tjugotvå, som förstår att dagar har ett slut. Men nätternas varsamhet hägrar alltid.

We don’t sleep much, we’re looking for trouble.
Loney Dear

November och dess vardagar
ett sakta regn av
vi som blev kvar-dagar.

Livet står stilla med
handen på ledstången
längtan i trapphuset
packningen staplad på hög.

Hissens spegel saknar oss.

Och så blev det november

Och så blev det november. I hallen plockades sandalerna undan och vinterjackorna fram.

Lådan med engångsmunskydd ställdes in i garderoben och lilla akvarieväskan fick en hedersplats på hatthyllan.

Jag promenerade ner på stan. Det var soldis på himlen och nykär stämning i luften. Folk bar långa halsdukar och heliumballonger och såg helgförälskade ut.

Jag hade klätt mig loafers, mockajacka och stickad tröja. Var nära på att ta en basker också men bytte till keps i sista sekund vilket var tur eftersom det hade känts lite väl Lydia Sandgren:skt annars.

Mina skor knarrade mot golvet hur väl jag än försökte smyga på biblioteket. Jag studerade långa hyllmeter med böcker och fina färg- och mönsterkombinationer.

På kvällen klädde jag mig i helgrönt efter en tidigare inspirationsdos.

Sedan promenerade jag under broarna och över vattnet hem till Karin som bjöd på röding med beurre blanc, gurka & äpple, riven pepparrot och regnbågsrom.

På vägen hem igen hade kyrkan i kvarteret tagit halloween-stämningen på fullt allvar och bäddat in sig i dimma.

Söndag betydde långpromenad och tunnbrödsrulle. Gunga! Gunga! Gunga! i lekparken och göra allt för att locka fram de där kiknande skratten som kommer långt nedifrån magen.

Stå och blunda lite i solen och tycka att allt är vackert. Sedan köpa d-vitamin på burk för det finns inga garantier mot gråa vintrar.

Vardag igen. Koka potatis- och purjolökssoppa, steka plättar, vispa grädde, sleva sylt.

Jobba, jobba, jobba. En dag i bankvalvet nere i källaren på stora bankkontoret.

Sjunka ner i gröna läderfåtöljer som generationer suttit i tidigare.

Gå i långa gångar med kassaskåp, känna präglade siffror under fingrarna, vrida på dubbla lås och snudda ett stycke historia.

Tidig kväll och på väg från Bergshamra till Ulriksdal. Vägen tyst och stilla genom skogspartiet och ett bra incitament att inte kolla svenska krimserier.

Framme på Emmer för att mötas av snickarglädje och matlust.

Vintorsdag med bubblande pinot noir och grönsaker från trädgården.

Gabriella som sällskap och prata livet och alltet.

Äta äta äta också. Bläckfisk och potatis och löjrom.

Rådjur och rotselleri och svampkräm.

Dessertvin och lingon och glass.

Sedan hem igen. Jag mättare än mörkret denna gång, omöjlig att skrämma.

Fredag med tiramisutillverkning före frukost.

Matiné på biograf Victoria. I feel as if I’m losing all my leaves. Sedan pizza och lek och kvällen runt bordet i köket.

Resterna av efterrätten kvar till fika dagen därpå.

En dag som var en solig lördag med hundpromenader och take away-middag. Och så blev det november och så blev det söndag. En regnig sådan som gjord för att skriva blogginlägg och läsa böcker och rensa garderoben, eller vad säger ni?

15.11 november + nu är det jul igen

Här kommer spellistan med låtar jag fastnat lite extra för i november – sammanfattningsvis en mycket bra månad! Det finns en hel del guldkorn i den här listan måste jag säga. Efter oktobers starka insats trodde jag det skulle bli svårt att få ihop en ordentlig lista, men arton finfina spår samsas nu här. Klicka, lyssna och hitta en favorit!

Och avslutet på november betyder ju givetvis att december är här, vilket betyder hög tid för att veva igång julmusiken. I fem års tid har jag successivt jobbat upp en riktigt maxad julspellista. Drygt tio timmar lång och med nästan 200 olika låtar. Eftersom jag lagt alla i bokstavsordning rekommenderar jag er att använda shuffle-knappen för bästa effekt när ni slungas mellan Tommy Körberg, Beyoncé och Nat King Cole. Här är min första julklapp till er: Nu är det jul igen.