Mitt Spotify Wrapped 2023

Tack för alla era förslag på ämnen till bloggveckan! Jag ska ta tag i dem så fort jag hinner och försöka leverera på åtminstone några av dem. Redan tidigare i december fick jag dock en kommentar från Astrid som bad om att få se min Spotify Wrapped för i år och om någon faktiskt frågar så måste man ju visa, hur navelskådande det än kan kännas. Så låt oss börja med att detaljgranska mitt musiklyssnande en smula och se hur 2023 har låtit i mina öron.

Musik fyller en stor del av min tillvaro och under året lyssnade jag i totalt 119 470 minuter, vilket motsvarar 82 dygn. Som mest lyssnade jag den 6 april, nämligen hela 829 minuter, vilket är i princip 14 timmar. Vad gjorde då kan man undra? Jag kollade i kalendern och såg att det var skärtorsdag så förmodligen hade jag halvdag och jättemycket tid över till att lyssna.

Sammanlagt tog jag mig igenom 191 olika genrer och de mest populära av dem var olika versioner av indie och pop. Den femte genren barockpop blev jag lite överraskad över, men efter lite research visade det sig vara en typ av 60-talspop med mycket stråk, typ The Zombies och vissa Beatles-låtar.

Min lyssnarstad blev Göteborg, förmodligen för att jag lyssnar rätt mycket på svensk indiepop. Jag blev dock lite förvånad över att Håkan Hellström påverkade resultatet då jag lyssnat väldigt lite på honom under året eftersom jag inte riktigt gillar hans senare album (Håkan du var bättre förr, förlåt).

Totalt spelade jag 11 077 olika låtar, vilket innebär i snitt 30 nya låtar per dag. Det låter helt extremt mycket i mina öron, men jag tänker att det är en effekt av att jag lyssnar på många (och långa) spellistor och ständigt är på jakt efter nya favoriter.

Min mest spelade låt blev Flyttblock av Annika Norlin, Jonas Nydesjö och Gävle Symfoniorkester. En väldigt fin låt med välskriven text och ett mjukt orkesterarrangemang som jag lyssnade flitigt på under sommaren.

Under året hann jag lyssna på 5 266 olika artister och lite förvånande hamnade Taylor Swift överst på listan. Som mest lyssnade jag på henne under sommaren och flera av hennes album fick följa med mig på löpturer. Att jag till sist lyckades få tag på biljetter till en av hennes konserter i Stockholm känns extra bra nu efter att hon hamnat i topp hos mig.

I mars lyssnade jag mest på Lana Del Rey och i januari på Bob Dylan. The National lyssnade jag mycket på i april i samband med att de släppte sitt album First Two Pages of Frankenstein. I augusti när jag åkte tåg hem från Österrike och Berlin lyssnade jag massor på The Cardigans, främst på albumet Long Gone Before Daylight, vilket visade sig i statistiken.

Utöver musiklyssnadet hann jag också avverka ett gäng poddar på Spotify och ägnade totalt 16 376 minuter åt det. Där blev det inga större överraskningar i topplistan utan mest trogna favoriter och ganska lättlyssnat innehåll. Min lyssnar-personlighet kallar Spotify för Hamnskiftare vilket jag antar anspelar på att jag lyssnar väldigt mycket och brett.

Musikmässigt skulle jag säga att 2023 var ett ganska bra år med en del nya upptäckter och återfall till gamla favoriter. I samband med att jag gjorde min Wrapped-sammanställning insåg jag också hur mysigt det var att gå tillbaka till mina tidigare listor och lyssna på mina mest spelade låtar från exempelvis 2017. Kan tipsa er om att göra samma sak om ni är redo för en ordentlig trip down memory lane.

Med en vecka kvar till jul ska jag dock medge att det blir en del julmusik i högtalarna och där har jag två favoritspellistor som snurrar lite extra. Jul på nytt innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik och Smärtstillande i december försätter en i julstämning utan att vara sådär hysterisk som julmusik kan tendera att bli. Annars har jag upptäckt att man kan slå på orkesterversionen av ett klassiskt julfilmssoundtrack (exempelvis The Holiday eller Love Actually) i hörlurarna när man skyndar sig fram längs snömoddiga gator och då känns ens liv genast lite mer som en film där något härligt kommer hända en prick när som helst. Ett litet lifehack såhär i juletider!

Ett soundtrack för slutet av september

När folk frågar vad jag lyssnar på för musik brukar svaret bli: en del svenskt, ganska mycket indie, lite klassiskt också, mest nytt tror jag men ibland även lite gammalt. Det finns helt enkelt ingen stringens i det jag svarar. Min musiksmak saknar all form av tydlighet, samtidigt vet jag mycket väl vilka låtar jag verkligen gillar. Här är elva stycken av dem som jag spelar extra mycket just nu. Lyssna och hör om det finns något ni tycker om. Och hoppas att ni får en riktigt fin helg!

Spellista: Read books, repeat quotations

Från jorden ett stilla hummande

Livet är en sång. Jag skriker den på läktaren tillsammans med folk jag aldrig träffat men ändå känner mig hemma med, klädd i den vitblå halsduken med broderade stjärnor. Jag slår takfast med handen i räcket framför mig och känner pulsen gå upp varje gång någon närmar sig mål. Det är inte vackert men det är starkt och allting som har hänt känns när jag ser dem.

Sången handlar om liv. Klockan är halv tio på restaurangen i Vasastan och toner klingar i lokalen tillsammans med slamret från glas och bestick. Så harklar sig mannen vid pianot och meddelar att vi har ett födelsedagsbarn bland oss och med en gemensam stämma sjunger vi Ja må hon leva så högt vi kan. Du står i centrum med allas blickar på dig och strålar på det mest självklara av vis.

Att sjunga är att leva. Platsen i en kör har varit självklar sedan barnsben och nu är jag tillbaka. Jag vecklar ut notbladet med Antonio Caldaras Missa dolorosa och försöker hänga med i sopranstämman när den klättrar sig uppåt i åttondelar. Et in terra pax. De latinska orden är obekanta på tungan och jag fokuserar på rådet att lägga sången djupt nere i bröstkorgen, göra kroppen stor och rösten klar.

Livet är en sång. Är oändliga melodier, är känslor som blir till toner som bär på ord. Och på sängkanten i det sirliga marsljuset känns de starkare än förut, blir lika närvarande som lakanen under de vinterbleka låren, lägger sig tätt intill och lämnar avtryck. Om jag bara lyssnar tillräckligt noga så hör jag den hela tiden, från jorden ett stilla hummande, livets melodi.

En musikalisk rapport från mina högtalare

För någon vecka sedan släppte Spotify Wrapped 2021, summeringen av ens lyssnande under året som gått. Efter att ha jobbat med kampanjen under ett par av de senaste åren kunde jag nu sitta tillbakalutad på andra sidan och fokusera fullt ut på mina egna resultat. En ganska skön känsla.

Årets summering bjöd inte på några jättestora skrällar rent statistikmässigt för min del. Det mest anmärkningsvärda var nog antalet lyssnade minuter som rasslade in på 133 735 stycken, något jag helt och hållet skyller på Corona och hemmajobb. All tid jag tillbringat själv hemma har helt enkelt resulterat i extra mycket musiklyssnande och alla långa promenader har fått sällskap av olika poddar. Bland mina topplåtar hittar vi bara svenska artister och en del ganska små sådana. Smalt, bra och repeatvänligt får summera den listan.

Min ljudaura (vad nu det är för något?) beskriver Spotify som sentimental & happy. Ganska träffande och beskrivande för året kan jag ändå känna. Bland mina toppgenrer hittar vi mest pop och indie men även, lite förvånande, visor.

Även bland de fem toppartisterna blev det bara svenskt, vilket jag inte hade kunnat gissa på förhand. Jag tänker inte på att jag lyssnar på så mycket svensk musik, men å andra sidan finns det otroligt många begåvade artister i det här landet så det är kanske inte så konstigt ändå. Högst upp i toppen hittar vi Prinsen av Peking: Markus Krunegård. Vad är det man säger? Man kan ta tjejen från Norrköping, men man kan inte ta Norrköping från tjejen, hehe.

Det var en liten inblick i vad jag lyssnat på under året, men innan vi rundar av tänkte jag bjuda er på ett par musiktips. Sedan 2017 samlar jag mina 20 bästa nysläppta låtar i en lista som uppdateras ett par gånger i månaden och den spellistan snurrar fortfarande flitigt. Idag fyllde jag på den med 20 nya låtar och för er som inte upptäckt den innan så hittar ni den här.

Jag har också passat på att knåpa ihop en ny jullista med låtar av det nyare slaget. Den heter Jul på nytt och innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik vilket jag tycker kan vara ett skönt komplement till de klassiska hitsen som man hör om och om igen. Hoppas att ni gillar!

Juni i hjärtat

Somna och vakna
vakna och somna om

Äta schnitzel
spela yatzy

Dra en barnvagn
det grönskar
dom värmer

På rygg i parken
maskrosor och måsar
Jas 39 Gripen

Fönstret på glänt
vädrar alltings töntighet

Rör & VVS
rödvin på mattan
avloppsvatten i Årstaviken

Destination Gotland
Duvemåla hage
91:ans bar

Rabarber i plastkasse
3,5:or i kylskåpsdörren

Sist på reservlistan
först i säng
mellanbarn i försommartid

↑
vad som händer
hur det låter
↓

Det är juni i hjärtat.

Två spellistor för första helgen i februari

Jag hör på mängder av musik just nu. Matar album på album och artist på artist som får fylla lägenheten med liv under tiden jag jobbar. Utöver de stunder jag lyssnar på intressanta samtal på Clubhouse (förlåt men hur mysigt är det inte där inne, i alla fall just nu?) eller låter en podcast hålla mig sällskap, så får olika skivor och spellistor gå på högvarv. Även om jag oftast har musiken i bakgrunden så finns det stunder då jag inte kan låta bli att försvinna in i den. Som här om kvällen när jag var på väg att gå lägga mig men bara var tvungen att lyssna på en låt till och så nästa och ytterligare en efter det… Att höra rätt låt vid rätt tillfälle när man verkligen är mottaglig, säg finns det något bättre?

Då och då försöker jag också att göra mitt intensiva musiklyssnande tillgängligt för andra. Dels har jag en spellista som jag kontinuerligt uppdaterar med tjugo nya favoritlåtar ungefär varannan vecka. Och utöver det gör jag ibland spellistor efter en mer specifik känsla eller ett tema. Den här gången blev det en med fokus på melankoli som möter hopp. En vag känsla av att allt kommer bli bra blandat med ett visst vemod. Lite av en längtan, lite av en flykt, så som livet är just nu. Titeln på den fick bli Pools of sorrow / Waves of joy och ni hittar den här.

Vill ni lyssna på mer aktuell musik och kanske upptäcka några nya favoriter så uppdaterade jag spellistan Julia väljer: 20 bästa nysläppen i tisdags. Den listan har jag hållit på med i drygt tre år och det är fortfarande lika kul att få fylla på den.

Hoppas att ni hittade något ni gillar i musikväg och att ni får en fin helg!

Mitt musikår 2020

Det har äntligen blivit dags för Spotify Wrapped. Musikårets lilla julafton när man får summera vad och hur man lyssnat under året. Jag vet inte om det bara är jag, men det är ju alltid med ett visst mått av skräckblandad förtjusning som man tar emot sitt resultat, och varje år finns det något som förvånar en. I år kände jag till exempel inte ens igen namnet på en av artisterna på min topp 5-lista, haha, men det fick i alla fall sin naturliga förklaring.

2020 har ju minst sagt varit ett speciellt år och kanske därför lite extra intressant att summera. Min känsla är att jag har lyssnat på mycket mer musik och poddar i år eftersom jag jobbat hemma stora delar av tiden. På kontoret brukar vi turas om att spela musik och då oftast från ett gemensamt konto, men här hemma har det ju bara varit mina låtval som snurrat om och om igen. Det kanske är en förklaring till varför jag upptäckte 1468 nya artister under året.

Vad gäller genrer så täckte jag av hela 893 olika i år, varav 251 var nya. Mina toppgenrer var alla ganska lika. Jag tycker alltid själv att det är svårt att genrebestämma musiken jag gillar, men nu inser jag att det mesta ju är indie, pop och folk i lite olika kombinationer.

Årets första överraskning blev min topplåt. Inte för att jag inte tycker om den, men för att jag inte visste att jag spelat den så flitigt. Den finns i alla fall med på min spellista So long, sommaren likt många andra av mina mest spelade låtar i år.

Min mest lyssnade podcast var föga förvånande Sommar i P1 där jag hört nästan alla avsnitt. Totalt har jag lyssnat på poddar under nästan 15 dygn i sträck detta år och i genomsnitt en timme om dagen. Det är många promenader med pratsällskap det.

Tre P1-poddar finns med på min topplista: Sommar, Stil och Söndagsintervjun. Väldigt vuxet av mig ändå. Utöver dem har jag lyssnat på HanaPee’s otroliga podcast och Billgren Wood.

När det gäller artister så har jag lyssnat på 4250 olika i år. Jag gissar att ganska många passerar min radar när jag letar ny favoritmusik till mina spellistor, då hinner jag täcka av många olika genrer och artister. På min topp 5 finns några lite mer otippade namn som Dolly Parton och Anaïs Mitchell, som jag faktiskt inte hade någon aning om vem det var. Men så sökte jag upp henne och insåg att hon är med i Bonny Light Horseman, vilka jag lyssnat massor på i år. Så det är såklart därför hon är med, men det är lite märkligt att inte hela gruppnamnet hamnade på listan istället.

Min toppartist i år är HAIM som knep en välförtjänt förstaplacering. Deras nya album Women In Music Pt. III har spelats flitigt hos mig, liksom de tidigare skivorna. Jag deltog till och med i en Zoom-klass som de hade där man kunde lära sig dansen till I Know Alone. Höll absolut på att råka riva mitt hem och bryta hälsenan under tiden, haha…

Och såhär ser mitt summerade år ut med 129 407 härliga lyssningsminuter. Det motsvarar nästan 90 dygn eller 25 % av hela året. Räkna då bort några timmar då jag sover så förstår ni att det varit ett märkligt, men knappast tyst år för mig.

Har ni summerat ert musikår än och är ni nöjda med resultatet?

So long, sommaren

Sommaren drar sin sista suck, septemberhimlen färgas röd och ett stilla regn faller över stadens gator. Det är en årstidsskiftning som kräver ett soundtrack, något som kan tonsätta tiden som är nu. Så här är elva låtar jag vill lyssna på hela tiden för tillfället. Några gamla, en del nya. Lite på engelska och lite på svenska. En flöjtslinga, en cover, en dikt, en nostalgitripp, en kärleksförklaring som tillsammans blir ett någonting. Ett tack och adjö till allting som var. ⇒ So long, sommaren.

Vad jag lyssnar på under en vecka

Lyssnar ni mer eller mindre på musik just nu? Jag hade en diskussion med en kollega tidigare som hävdade att streamandet gått ner en del eftersom folk pendlar mindre till jobb och skolor numera och det är då som de flesta lyssnar. Samtidigt känner jag själv att mitt lyssnande, som förvisso var ganska aktivt innan också, har blivit ännu mer frekvent nu. När jag inte har det där vardagliga sorlet från mina kollegor i bakgrunden ersätter jag det med musik istället och när jag går promenader tar jag gärna sällskap av en podcast. Det blir helt enkelt mycket lyssnande i mina öron och därför tänkte jag att det vore kul att redogöra för vad jag egentligen lyssnar på under en vecka. Jag försökte skriva ner allt (men missade säkert något) och så här såg min förra vecka ut i ljudform!

Måndag

Min vecka började med min nya Discover Weekly-lista som Spotify satt ihop åt mig. Vad som finns där är alltid lite av en överraskning, ibland är de hur pricksäkra som helst och stundtals lite småtråkiga. Den här veckans lista var ingen supersuccé dessvärre, men lagom nog att göra mig sällskap under min jobbförmiddag.

På lunchen gjorde jag lite ärenden och lyssnade på Söndagsintervjun i P1 med hjärnforskaren Mouna Esmaeilzadeh under tiden. Jag gillar formatet och brukar lyssna på den för det mesta.

Sedan fortsatte jag jobba och behövde bra fokusmusik i bakgrunden. Det blev först Big Red Machine och deras album med samma namn. Big Red Machine är ett projekt av Justin Vernon från Bon Iver och Aaron Dessner från The National, så ett tips om ni gillar den genren. Efter det följde jag upp med spellistan Oyster som Spotify gjort. Det är en ganska blandad lista med lite smalare musik och ett gäng guldkorn. Kul att följa om man vill upptäcka nytt.

När jag jobbat klart tog jag en kvällspromenad och lyssnade på Stil i P1 om Wanda Jackson. Jag gillar Stil för att de börjar tydligt i en ände och sedan kan man hamna lite var som helst. Det är långt ifrån bara fokus på mode utan alltid fullt av intressanta sidospår. Väl hemma drog jag igång en matlagningspodd och hittade av en slump Doubletrouble med Eva Dahlgren och Efva Attling. Lite mysig att ha på i bakgrunden och väldigt varm och snäll, precis vad som behövs en måndag.

Tisdag

Min tisdag började lite oväntat med dammsugning till ett guilty pleasure-album, nämligen Hov1s Vindar på Mars. Jag vet inte om det beror på att Oskar Linnros varit med och producerat eller alla influenser från Jackson Browne, Ted Gärdestad och Håkan Hellström, men jag gillar det! Särskilt sista halvan och sista spåret.

Sedan följde jag upp med en spellista från Arranging Things, #20: Since We Last Met. De brukar ofta sätta ihop konceptiga och artsy spellistor som är trevliga att jobba till. I den här upptäckte jag en låt med artisten Evie Sands som jag fastnade för, så när jag lyssnat klart på spellistan bestämde jag mig för att slå på ett helt album med henne. Det blev Any Way That You Want Me. Att utforska musik så här är nog ett av mina favoritsätt och det finns inget som gör mig gladare än att hitta en bra låt och upptäcka att det finns ett helt album i samma stil.

Resten av jobbdagen lyssnade jag på en av mina Daily Mix-listor från Spotify. Jag valde den jag fått ihopsatt med Donnie & Joe Emerson, Waxahatchee, Nadia Reid m. fl. vilket passade bra som bakgrundssoundtrack. Daily Mix och Radio-funktionen i Spotify är mina go to-lösningar när jag inte orkar ta aktiva musikbeslut utan bara vill ha något som fortgår.

På kvällen gav jag mig ut på en löptur och att hitta rätt springmusik kan ju vara en hel vetenskap. Jag går hundra procent på dagsform och känsla och den här gången blev det Arcade Fires album The Suburbs från 2010. Jag har lyssnat så mycket på det genom åren och älskar det fortfarande, det är faktiskt omöjligt att inte öka farten när man hör Sprawl II.

Tisdagen avslutades med en av poddarna som jag lyssnat på längst: HanaPee’s otroliga podcast. Jag pendlar alltid mellan småskratt och trygghetsnjut när jag hör den, det är ofiltrerat, personligt och varmt på bästa vis.

Onsdag

Onsdagen inleddes med Bonny Light Horseman och deras självbetitlade album. Det är en väldigt fin skiva som jag tyvärr är rädd för att jag förstört lite för framtiden genom att jag lyssnat extremt mycket på den de senaste veckorna. Det har helt enkelt blivit min karantän-skiva och kommer förmodligen alltid vara det. Både fint och synd kan man tycka, men ett mycket bra album i vilket fall.

Sedan lyssnade jag på min egna spellista med den kryptiska titeln Bästa nysläppen: förslag. Det är helt enkelt en lista där jag lägger in alla förslag på låtar som sedan får hamna på min officiella lista Julia väljer: 20 bästa nysläppen. Så förslagslistan består av nyutgiven musik som jag vill avgöra om jag gillar eller ej och som sedan monteras ihop till den publika listan. Världens minsta och mest interna juryarbete kan man säga.

En lista jag lyssnar på ibland för att hitta musik till nysläppslistan är H&M In Store Music. Den uppdateras veckovis med blandad popmusik, vissa mer kända artister än andra. Efter det tog jag Oyster-spellistan ett varv till som också uppdateras på veckobasis.

Att jag lagar mat till en podcast är ett ofta förekommande moment i mitt liv. Främst för att jag inte kan lyssna på podcasts när jag jobbar eftersom jag har väldigt svårt att skriva och lyssna på någon som pratar samtidigt, då funkar musik mycket bättre. Så poddarna får göra mig sällskap när arbetsdagen är slut och den här gången föll valet på Billgren Wood.

Efter middagen tog jag en promenad med Joel Almes A Master of Ceremonies i öronen och blev både nostalgisk och sentimental. Så kvällen avslutades med min bästa podd för stillhet i själen: Text & musik med Eric Schüldt. Ett P2-program med klassisk musik och fina små reflektioner. Jag är förmodligen en av de yngre lyssnarna, men det är bara så tryggt att slå på sent på kvällen och lyssna svagt på i hörlurar.

Torsdag

På torsdagen slog jag på en av artisterna jag alltid återkommer till: Deportees. Kanske mitt bästa svenska band. Alla deras album platsar på min album som är bra att jobba till-lista (hela den är ett inlägg i sig).

Sedan lyssnade jag igenom Bästa nysläppen: förslag-listan igen för att sortera bland låtarna och göra mina urval. På lunchen lade jag de tjugo bästa i en bra sammanhängande ordning och uppdaterade den publika listan. När jag var klar lyssnade jag på den ett par varv eftersom jag gör den lika mycket för min skull som för er, om inte mer.

Därefter jobbade jag klart till Bon Ivers Blood Bank EP (10th Anniversary Edition). Ett mycket fint och nysläppt litet album.

Kvällens poddar blev två från P1. Först Kropp & Själ med titeln Hemmamiddag i nöd och lust och sedan Meny om Mat i Georgien. Jag vet inte om det är en period men jag lyssnar mycket på P1-program just nu, kanske är det ett bildningsbehov som yttrar sig av att jag bara sitter hemma utan någon vidare intellektuell stimulans eller så är det bara en effekt av att ha fyllt 30, haha.

Fredag

På fredagen promenerade jag till det folktomma kontoret för att jobba därifrån och på vägen dit lyssnade jag på det nya avsnittet av En varg söker sin pod med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

Sedan var det dags för fredagstraditionen med Release Radar – ens personliga Spotifylista med nysläppt musik. Bäst därifrån var nog Marlenes nya låtar. När jag tröttnat på den listan gick jag över till Carole Kings album Tapestry. En klassiker med så många hits, den är otrolig.

Efter det slog jag på en lista som jag har tillsammans med en kompis. Vi turas om att lägga in låtar lite då och då, kanske någon gång i veckan, och har lyckats hitta en ultimat mix av sådant vi båda gillar. Det är alltid lika fint att gå in där och se att något nytt dykt upp eller bara att själv snubbla över en låt som passar perfekt in på listan. En mycket trevlig grej att göra om man har en kompis med snarlik musiksmak som en själv.

Sedan var jobbdagen slut och eftersom fredagsfeelingen är lite svårare att få till i nuläget gav jag den en extra skjuts med Niki & the Dove. Deras album Everybody’s Heart Is Broken Now är en strålande fredagsskiva från 2016 som jag nyupptäckt. Jag älskar den rakt igenom men är extra svag för Empires just nu. Så den fick avsluta veckan och därmed också det här inlägget som blev mycket längre än jag först tänkte mig.

Min initiala tanke var bara att göra en lång lista med allt jag lyssnat på, men så kände jag att det behövdes förklaringar och så blev det en mil långt. Och jag inser att det framstår som jag lägger extremt mycket tid på musik och poddar, i urval och sammansättning av spellistor och jakten på rätt album. Men faktum är att det mesta gör jag utan att tänka på det och dessutom tycker jag att det är väldigt roligt såklart! Hur lyssnar ni? Och kanske framför allt: på vad? Berätta!

Things Are Gonna Get Easier

Vad konstigt det är. När ingenting är som det brukar. När hela världen tycks vara upp och ned. Det känns som att hänga knäveck. Den kalla metallstången tryckt mot huden, ansiktet strax ovanför asfalten, om jag trillar nu blir fallet kort och hårt. Så jag håller mig krampaktigt kvar. Tittar på min förut så bekanta värld med nya perspektiv. Och som ett tyst mantra för mig själv mumlar jag things are gonna get easier, things are gonna get easier, things are gonna get easier. För så måste det vara.

Och i brist på saker att säga och nya händelser att visa upp så har vi ju alltid musiken. Något att klamra sig fast vid när allt känns märkligt. Här är sjutton blandade låtar som fyller min lägenhet just nu. Kanske kan de få bli sällskap till er också.