Livet är en sång. Jag skriker den på läktaren tillsammans med folk jag aldrig träffat men ändå känner mig hemma med, klädd i den vitblå halsduken med broderade stjärnor. Jag slår takfast med handen i räcket framför mig och känner pulsen gå upp varje gång någon närmar sig mål. Det är inte vackert men det är starkt och allting som har hänt känns när jag ser dem.
Sången handlar om liv. Klockan är halv tio på restaurangen i Vasastan och toner klingar i lokalen tillsammans med slamret från glas och bestick. Så harklar sig mannen vid pianot och meddelar att vi har ett födelsedagsbarn bland oss och med en gemensam stämma sjunger vi Ja må hon leva så högt vi kan. Du står i centrum med allas blickar på dig och strålar på det mest självklara av vis.
Att sjunga är att leva. Platsen i en kör har varit självklar sedan barnsben och nu är jag tillbaka. Jag vecklar ut notbladet med Antonio Caldaras Missa dolorosa och försöker hänga med i sopranstämman när den klättrar sig uppåt i åttondelar. Et in terra pax. De latinska orden är obekanta på tungan och jag fokuserar på rådet att lägga sången djupt nere i bröstkorgen, göra kroppen stor och rösten klar.
Livet är en sång. Är oändliga melodier, är känslor som blir till toner som bär på ord. Och på sängkanten i det sirliga marsljuset känns de starkare än förut, blir lika närvarande som lakanen under de vinterbleka låren, lägger sig tätt intill och lämnar avtryck. Om jag bara lyssnar tillräckligt noga så hör jag den hela tiden, från jorden ett stilla hummande, livets melodi.
Kategoriarkiv: Musik
En musikalisk rapport från mina högtalare
För någon vecka sedan släppte Spotify Wrapped 2021, summeringen av ens lyssnande under året som gått. Efter att ha jobbat med kampanjen under ett par av de senaste åren kunde jag nu sitta tillbakalutad på andra sidan och fokusera fullt ut på mina egna resultat. En ganska skön känsla.
Årets summering bjöd inte på några jättestora skrällar rent statistikmässigt för min del. Det mest anmärkningsvärda var nog antalet lyssnade minuter som rasslade in på 133 735 stycken, något jag helt och hållet skyller på Corona och hemmajobb. All tid jag tillbringat själv hemma har helt enkelt resulterat i extra mycket musiklyssnande och alla långa promenader har fått sällskap av olika poddar. Bland mina topplåtar hittar vi bara svenska artister och en del ganska små sådana. Smalt, bra och repeatvänligt får summera den listan.
Min ljudaura (vad nu det är för något?) beskriver Spotify som sentimental & happy. Ganska träffande och beskrivande för året kan jag ändå känna. Bland mina toppgenrer hittar vi mest pop och indie men även, lite förvånande, visor.
Även bland de fem toppartisterna blev det bara svenskt, vilket jag inte hade kunnat gissa på förhand. Jag tänker inte på att jag lyssnar på så mycket svensk musik, men å andra sidan finns det otroligt många begåvade artister i det här landet så det är kanske inte så konstigt ändå. Högst upp i toppen hittar vi Prinsen av Peking: Markus Krunegård. Vad är det man säger? Man kan ta tjejen från Norrköping, men man kan inte ta Norrköping från tjejen, hehe.
Det var en liten inblick i vad jag lyssnat på under året, men innan vi rundar av tänkte jag bjuda er på ett par musiktips. Sedan 2017 samlar jag mina 20 bästa nysläppta låtar i en lista som uppdateras ett par gånger i månaden och den spellistan snurrar fortfarande flitigt. Idag fyllde jag på den med 20 nya låtar och för er som inte upptäckt den innan så hittar ni den här.
Jag har också passat på att knåpa ihop en ny jullista med låtar av det nyare slaget. Den heter Jul på nytt och innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik vilket jag tycker kan vara ett skönt komplement till de klassiska hitsen som man hör om och om igen. Hoppas att ni gillar!
Juni i hjärtat
Somna och vakna
vakna och somna om
Äta schnitzel
spela yatzy
Dra en barnvagn
det grönskar
dom värmer
På rygg i parken
maskrosor och måsar
Jas 39 Gripen
Fönstret på glänt
vädrar alltings töntighet
Rör & VVS
rödvin på mattan
avloppsvatten i Årstaviken
Destination Gotland
Duvemåla hage
91:ans bar
Rabarber i plastkasse
3,5:or i kylskåpsdörren
Sist på reservlistan
först i säng
mellanbarn i försommartid
↑
vad som händer
hur det låter
↓
Två spellistor för första helgen i februari
Jag hör på mängder av musik just nu. Matar album på album och artist på artist som får fylla lägenheten med liv under tiden jag jobbar. Utöver de stunder jag lyssnar på intressanta samtal på Clubhouse (förlåt men hur mysigt är det inte där inne, i alla fall just nu?) eller låter en podcast hålla mig sällskap, så får olika skivor och spellistor gå på högvarv. Även om jag oftast har musiken i bakgrunden så finns det stunder då jag inte kan låta bli att försvinna in i den. Som här om kvällen när jag var på väg att gå lägga mig men bara var tvungen att lyssna på en låt till och så nästa och ytterligare en efter det… Att höra rätt låt vid rätt tillfälle när man verkligen är mottaglig, säg finns det något bättre?
Då och då försöker jag också att göra mitt intensiva musiklyssnande tillgängligt för andra. Dels har jag en spellista som jag kontinuerligt uppdaterar med tjugo nya favoritlåtar ungefär varannan vecka. Och utöver det gör jag ibland spellistor efter en mer specifik känsla eller ett tema. Den här gången blev det en med fokus på melankoli som möter hopp. En vag känsla av att allt kommer bli bra blandat med ett visst vemod. Lite av en längtan, lite av en flykt, så som livet är just nu. Titeln på den fick bli Pools of sorrow / Waves of joy och ni hittar den här.
Vill ni lyssna på mer aktuell musik och kanske upptäcka några nya favoriter så uppdaterade jag spellistan Julia väljer: 20 bästa nysläppen i tisdags. Den listan har jag hållit på med i drygt tre år och det är fortfarande lika kul att få fylla på den.
Hoppas att ni hittade något ni gillar i musikväg och att ni får en fin helg!
Mitt musikår 2020
Det har äntligen blivit dags för Spotify Wrapped. Musikårets lilla julafton när man får summera vad och hur man lyssnat under året. Jag vet inte om det bara är jag, men det är ju alltid med ett visst mått av skräckblandad förtjusning som man tar emot sitt resultat, och varje år finns det något som förvånar en. I år kände jag till exempel inte ens igen namnet på en av artisterna på min topp 5-lista, haha, men det fick i alla fall sin naturliga förklaring.
2020 har ju minst sagt varit ett speciellt år och kanske därför lite extra intressant att summera. Min känsla är att jag har lyssnat på mycket mer musik och poddar i år eftersom jag jobbat hemma stora delar av tiden. På kontoret brukar vi turas om att spela musik och då oftast från ett gemensamt konto, men här hemma har det ju bara varit mina låtval som snurrat om och om igen. Det kanske är en förklaring till varför jag upptäckte 1468 nya artister under året.
Vad gäller genrer så täckte jag av hela 893 olika i år, varav 251 var nya. Mina toppgenrer var alla ganska lika. Jag tycker alltid själv att det är svårt att genrebestämma musiken jag gillar, men nu inser jag att det mesta ju är indie, pop och folk i lite olika kombinationer.
Årets första överraskning blev min topplåt. Inte för att jag inte tycker om den, men för att jag inte visste att jag spelat den så flitigt. Den finns i alla fall med på min spellista So long, sommaren likt många andra av mina mest spelade låtar i år.
Min mest lyssnade podcast var föga förvånande Sommar i P1 där jag hört nästan alla avsnitt. Totalt har jag lyssnat på poddar under nästan 15 dygn i sträck detta år och i genomsnitt en timme om dagen. Det är många promenader med pratsällskap det.
Tre P1-poddar finns med på min topplista: Sommar, Stil och Söndagsintervjun. Väldigt vuxet av mig ändå. Utöver dem har jag lyssnat på HanaPee’s otroliga podcast och Billgren Wood.
När det gäller artister så har jag lyssnat på 4250 olika i år. Jag gissar att ganska många passerar min radar när jag letar ny favoritmusik till mina spellistor, då hinner jag täcka av många olika genrer och artister. På min topp 5 finns några lite mer otippade namn som Dolly Parton och Anaïs Mitchell, som jag faktiskt inte hade någon aning om vem det var. Men så sökte jag upp henne och insåg att hon är med i Bonny Light Horseman, vilka jag lyssnat massor på i år. Så det är såklart därför hon är med, men det är lite märkligt att inte hela gruppnamnet hamnade på listan istället.
Min toppartist i år är HAIM som knep en välförtjänt förstaplacering. Deras nya album Women In Music Pt. III har spelats flitigt hos mig, liksom de tidigare skivorna. Jag deltog till och med i en Zoom-klass som de hade där man kunde lära sig dansen till I Know Alone. Höll absolut på att råka riva mitt hem och bryta hälsenan under tiden, haha…
Och såhär ser mitt summerade år ut med 129 407 härliga lyssningsminuter. Det motsvarar nästan 90 dygn eller 25 % av hela året. Räkna då bort några timmar då jag sover så förstår ni att det varit ett märkligt, men knappast tyst år för mig.
Har ni summerat ert musikår än och är ni nöjda med resultatet?
So long, sommaren
Sommaren drar sin sista suck, septemberhimlen färgas röd och ett stilla regn faller över stadens gator. Det är en årstidsskiftning som kräver ett soundtrack, något som kan tonsätta tiden som är nu. Så här är elva låtar jag vill lyssna på hela tiden för tillfället. Några gamla, en del nya. Lite på engelska och lite på svenska. En flöjtslinga, en cover, en dikt, en nostalgitripp, en kärleksförklaring som tillsammans blir ett någonting. Ett tack och adjö till allting som var. ⇒ So long, sommaren.
Vad jag lyssnar på under en vecka
Lyssnar ni mer eller mindre på musik just nu? Jag hade en diskussion med en kollega tidigare som hävdade att streamandet gått ner en del eftersom folk pendlar mindre till jobb och skolor numera och det är då som de flesta lyssnar. Samtidigt känner jag själv att mitt lyssnande, som förvisso var ganska aktivt innan också, har blivit ännu mer frekvent nu. När jag inte har det där vardagliga sorlet från mina kollegor i bakgrunden ersätter jag det med musik istället och när jag går promenader tar jag gärna sällskap av en podcast. Det blir helt enkelt mycket lyssnande i mina öron och därför tänkte jag att det vore kul att redogöra för vad jag egentligen lyssnar på under en vecka. Jag försökte skriva ner allt (men missade säkert något) och så här såg min förra vecka ut i ljudform!
Måndag
Min vecka började med min nya Discover Weekly-lista som Spotify satt ihop åt mig. Vad som finns där är alltid lite av en överraskning, ibland är de hur pricksäkra som helst och stundtals lite småtråkiga. Den här veckans lista var ingen supersuccé dessvärre, men lagom nog att göra mig sällskap under min jobbförmiddag.
På lunchen gjorde jag lite ärenden och lyssnade på Söndagsintervjun i P1 med hjärnforskaren Mouna Esmaeilzadeh under tiden. Jag gillar formatet och brukar lyssna på den för det mesta.
Sedan fortsatte jag jobba och behövde bra fokusmusik i bakgrunden. Det blev först Big Red Machine och deras album med samma namn. Big Red Machine är ett projekt av Justin Vernon från Bon Iver och Aaron Dessner från The National, så ett tips om ni gillar den genren. Efter det följde jag upp med spellistan Oyster som Spotify gjort. Det är en ganska blandad lista med lite smalare musik och ett gäng guldkorn. Kul att följa om man vill upptäcka nytt.
När jag jobbat klart tog jag en kvällspromenad och lyssnade på Stil i P1 om Wanda Jackson. Jag gillar Stil för att de börjar tydligt i en ände och sedan kan man hamna lite var som helst. Det är långt ifrån bara fokus på mode utan alltid fullt av intressanta sidospår. Väl hemma drog jag igång en matlagningspodd och hittade av en slump Doubletrouble med Eva Dahlgren och Efva Attling. Lite mysig att ha på i bakgrunden och väldigt varm och snäll, precis vad som behövs en måndag.
Tisdag
Min tisdag började lite oväntat med dammsugning till ett guilty pleasure-album, nämligen Hov1s Vindar på Mars. Jag vet inte om det beror på att Oskar Linnros varit med och producerat eller alla influenser från Jackson Browne, Ted Gärdestad och Håkan Hellström, men jag gillar det! Särskilt sista halvan och sista spåret.
Sedan följde jag upp med en spellista från Arranging Things, #20: Since We Last Met. De brukar ofta sätta ihop konceptiga och artsy spellistor som är trevliga att jobba till. I den här upptäckte jag en låt med artisten Evie Sands som jag fastnade för, så när jag lyssnat klart på spellistan bestämde jag mig för att slå på ett helt album med henne. Det blev Any Way That You Want Me. Att utforska musik så här är nog ett av mina favoritsätt och det finns inget som gör mig gladare än att hitta en bra låt och upptäcka att det finns ett helt album i samma stil.
Resten av jobbdagen lyssnade jag på en av mina Daily Mix-listor från Spotify. Jag valde den jag fått ihopsatt med Donnie & Joe Emerson, Waxahatchee, Nadia Reid m. fl. vilket passade bra som bakgrundssoundtrack. Daily Mix och Radio-funktionen i Spotify är mina go to-lösningar när jag inte orkar ta aktiva musikbeslut utan bara vill ha något som fortgår.
På kvällen gav jag mig ut på en löptur och att hitta rätt springmusik kan ju vara en hel vetenskap. Jag går hundra procent på dagsform och känsla och den här gången blev det Arcade Fires album The Suburbs från 2010. Jag har lyssnat så mycket på det genom åren och älskar det fortfarande, det är faktiskt omöjligt att inte öka farten när man hör Sprawl II.
Tisdagen avslutades med en av poddarna som jag lyssnat på längst: HanaPee’s otroliga podcast. Jag pendlar alltid mellan småskratt och trygghetsnjut när jag hör den, det är ofiltrerat, personligt och varmt på bästa vis.
Onsdag
Onsdagen inleddes med Bonny Light Horseman och deras självbetitlade album. Det är en väldigt fin skiva som jag tyvärr är rädd för att jag förstört lite för framtiden genom att jag lyssnat extremt mycket på den de senaste veckorna. Det har helt enkelt blivit min karantän-skiva och kommer förmodligen alltid vara det. Både fint och synd kan man tycka, men ett mycket bra album i vilket fall.
Sedan lyssnade jag på min egna spellista med den kryptiska titeln Bästa nysläppen: förslag. Det är helt enkelt en lista där jag lägger in alla förslag på låtar som sedan får hamna på min officiella lista Julia väljer: 20 bästa nysläppen. Så förslagslistan består av nyutgiven musik som jag vill avgöra om jag gillar eller ej och som sedan monteras ihop till den publika listan. Världens minsta och mest interna juryarbete kan man säga.
En lista jag lyssnar på ibland för att hitta musik till nysläppslistan är H&M In Store Music. Den uppdateras veckovis med blandad popmusik, vissa mer kända artister än andra. Efter det tog jag Oyster-spellistan ett varv till som också uppdateras på veckobasis.
Att jag lagar mat till en podcast är ett ofta förekommande moment i mitt liv. Främst för att jag inte kan lyssna på podcasts när jag jobbar eftersom jag har väldigt svårt att skriva och lyssna på någon som pratar samtidigt, då funkar musik mycket bättre. Så poddarna får göra mig sällskap när arbetsdagen är slut och den här gången föll valet på Billgren Wood.
Efter middagen tog jag en promenad med Joel Almes A Master of Ceremonies i öronen och blev både nostalgisk och sentimental. Så kvällen avslutades med min bästa podd för stillhet i själen: Text & musik med Eric Schüldt. Ett P2-program med klassisk musik och fina små reflektioner. Jag är förmodligen en av de yngre lyssnarna, men det är bara så tryggt att slå på sent på kvällen och lyssna svagt på i hörlurar.
Torsdag
På torsdagen slog jag på en av artisterna jag alltid återkommer till: Deportees. Kanske mitt bästa svenska band. Alla deras album platsar på min album som är bra att jobba till-lista (hela den är ett inlägg i sig).
Sedan lyssnade jag igenom Bästa nysläppen: förslag-listan igen för att sortera bland låtarna och göra mina urval. På lunchen lade jag de tjugo bästa i en bra sammanhängande ordning och uppdaterade den publika listan. När jag var klar lyssnade jag på den ett par varv eftersom jag gör den lika mycket för min skull som för er, om inte mer.
Därefter jobbade jag klart till Bon Ivers Blood Bank EP (10th Anniversary Edition). Ett mycket fint och nysläppt litet album.
Kvällens poddar blev två från P1. Först Kropp & Själ med titeln Hemmamiddag i nöd och lust och sedan Meny om Mat i Georgien. Jag vet inte om det är en period men jag lyssnar mycket på P1-program just nu, kanske är det ett bildningsbehov som yttrar sig av att jag bara sitter hemma utan någon vidare intellektuell stimulans eller så är det bara en effekt av att ha fyllt 30, haha.
Fredag
På fredagen promenerade jag till det folktomma kontoret för att jobba därifrån och på vägen dit lyssnade jag på det nya avsnittet av En varg söker sin pod med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
Sedan var det dags för fredagstraditionen med Release Radar – ens personliga Spotifylista med nysläppt musik. Bäst därifrån var nog Marlenes nya låtar. När jag tröttnat på den listan gick jag över till Carole Kings album Tapestry. En klassiker med så många hits, den är otrolig.
Efter det slog jag på en lista som jag har tillsammans med en kompis. Vi turas om att lägga in låtar lite då och då, kanske någon gång i veckan, och har lyckats hitta en ultimat mix av sådant vi båda gillar. Det är alltid lika fint att gå in där och se att något nytt dykt upp eller bara att själv snubbla över en låt som passar perfekt in på listan. En mycket trevlig grej att göra om man har en kompis med snarlik musiksmak som en själv.
Sedan var jobbdagen slut och eftersom fredagsfeelingen är lite svårare att få till i nuläget gav jag den en extra skjuts med Niki & the Dove. Deras album Everybody’s Heart Is Broken Now är en strålande fredagsskiva från 2016 som jag nyupptäckt. Jag älskar den rakt igenom men är extra svag för Empires just nu. Så den fick avsluta veckan och därmed också det här inlägget som blev mycket längre än jag först tänkte mig.
Min initiala tanke var bara att göra en lång lista med allt jag lyssnat på, men så kände jag att det behövdes förklaringar och så blev det en mil långt. Och jag inser att det framstår som jag lägger extremt mycket tid på musik och poddar, i urval och sammansättning av spellistor och jakten på rätt album. Men faktum är att det mesta gör jag utan att tänka på det och dessutom tycker jag att det är väldigt roligt såklart! Hur lyssnar ni? Och kanske framför allt: på vad? Berätta!
Things Are Gonna Get Easier
Vad konstigt det är. När ingenting är som det brukar. När hela världen tycks vara upp och ned. Det känns som att hänga knäveck. Den kalla metallstången tryckt mot huden, ansiktet strax ovanför asfalten, om jag trillar nu blir fallet kort och hårt. Så jag håller mig krampaktigt kvar. Tittar på min förut så bekanta värld med nya perspektiv. Och som ett tyst mantra för mig själv mumlar jag things are gonna get easier, things are gonna get easier, things are gonna get easier. För så måste det vara.
Och i brist på saker att säga och nya händelser att visa upp så har vi ju alltid musiken. Något att klamra sig fast vid när allt känns märkligt. Här är sjutton blandade låtar som fyller min lägenhet just nu. Kanske kan de få bli sällskap till er också.
Ljud för december
December är en ganska klurig månad musikmässigt. Dels släpper i princip inga artister låtar, så det finns väldigt lite ny musik att upptäcka. Och dels är de låtar som väl letar sig ut ofta glättiga jullåtar, vilket ja… inte är alltid det man vill lyssna på. Samtidigt är ju december en tid för hemmakvällar och fixande och då vill i alla fall jag ha något att lyssna på i bakgrunden. Så varvat med poddar har jag två spellistor som fått gå varma den senaste tiden.
Du känns som hösten
Den första heter Du känns som hösten vilket är en uppföljare på spellistan Du ser ut som våren som jag satte ihop i mars (wow, smalt jag vet, men man älskar ju ett tema och koncept). Spellistan består av ett gäng fina låtar som passar till mjukgrå himlar, tidig skymning och stillsamma kvällar. Den är snäll och lugn utan att bli tråkig eller alltför mycket kille med akustisk gitarr.
Smärtstillande i december
Den andra är något av en klassiker här på bloggen, nämligen min alternativa julspellista Smärtstillande i december. Den är den perfekta lindringen för oss som får migränkänningar av Tänd ett ljus och inte riktigt orkar med Last Christmas en gång till. Lite mer udda och lite mindre hysteriska jullåtar helt enkelt.
Snart släpps också Spotifys sammanfattning av all musik man lyssnat på och då blir det kanske ett och annat kärt återseende bland favoritlåtar från året som gått. Jag har ingen aning om vad som kommer toppa min lista i år, så hoppas på positiva överraskningar!
Fem album jag lyssnar på i höst
Jag är en person som hävdar att det finns en spellista för varje tillfälle. Att det går att kombinera låtar från olika artister på ett nästintill fulländat sätt och att jakten på den bästa playlisten är något jag kan syssla med konstant. Ändå händer det att jag tröttnar på spellistor ibland, hur många och bra de än är. För den perfekta mixen i all ära, men ibland vill man bara lyssna på ett album från början till slut. Ta sig an det en artist skapat som ett koncept och låta en person eller grupp tonsätta ens tillvaro i mer än bara några minuter. I en tid då många släpper en ny singel varannan vecka eller EPs med månadsvisa mellanrum för att maxa sina streams, finns det något fint med albumet och dess helhet. Som en bok man läser från pärm till pärm och sedan begrundar. Med detta sagt tänkte jag tipsa om ett par album som får utgöra soundtrack för mig i höst.
Bon Iver – i,i
2016 släppte Bon Iver albumet 22, A Million som jag hade på repeat konstant och nu har de följt upp med i,i. Efter en något kryptisk inledning förflyttas vi in i en mjuk ljudvärld med experimentella inslag. Det är rytmiskt, vackert, skört och långt ifrån det uttjatade Skinny Love-soundet som jag är glad att vi har lämnat bakom oss. Helt klart mitt givna sällskap under de senaste månaderna.
Snoh Aalegra – Ugh, those feels again
Snoh Aalegra har jag haft ett öga på de senaste åren och det är så kul att se hur hon utvecklar sitt sound och tar nya marker hela tiden. Hennes senaste album har den perfekta titeln – Ugh, those feels again och den säger väl det mesta. Det här är mjuk soul och R&B paketerat snyggt med en massa känslor. Ett perfekt album att sitta och jobba till tycker jag.
Clairo – Immunity
Åt det mer poppiga hållet hittar vi Clairo, en relativt ny upptäckt för mig som blivit rejält hyllad i musikbranschen. Immunity är hennes debutalbum och musiken skulle kunna beskrivas som ett lite mer avskalat Haim. Det är melodistarka låtar, snygga produktioner och mjuk pop när den är som bäst. Ett bra album att slå på när man vaknat för att komma igång på morgonen.
Joel Alme – Bort bort bort
Nyast på denna lista är Joel Almes album som släpptes förra veckan men som jag hade på repeat i princip hela helgen. Det är personligt, ärligt och musikaliskt med det där klassiska göteborgssoundet som man tydligen bara kan få till på västkusten. Jag vill slå på det här albumet och ta en lång, lång promenad alternativt klättra upp på ett tak och titta ut över stan, det är så jag tänker att det gör sig bäst.
Lana Del Rey – Norman Fucking Rockwell
Ungefär en gång i veckan har jag och min kompis Jakob en diskussion om Lana Del Rey och hennes personlighet. Jag hävdar att hon är en sån tjej som alla killar gillar för att hon är sådär perfekt sävlig och obrydd, supervacker men ändå sensuellt blasé och såklart musikaliskt begåvad också. Men det är en roll som gör att hon också blir ganska tråkig och trots att jag gillar hennes musik känner jag inget sug över att se henne live. Hennes första album Born To Die gillade jag verkligen men sedan tröttnade jag lite på de som kom efter. Tills Norman Fucking Rockwell dök upp nyligen, för det är ett otroligt album. Nästintill perfekt och nu känner jag mig som en av alla killar som älskar Lana men jag gör det inte för hennes image utan för att detta album har fått förgylla så många av mina dagar den senaste tiden. Tack.