Musik – Julia Eriksson

En dikt, en bok, ett band

En dikt
Jag fann en så träffsäker beskrivning på vad kärlek är och hur den kan kännas, ur Jila Mossaeds diktsamling Vem var min mor på jorden. Vill alltid luta mig mot din vägg.

En bok
Den senaste boken jag läste ut var Alessandro Bariccos Silke. En nätt klassiker på 120 sidor som rymmer väldigt mycket mellan raderna. I korta drag handlar den om silkeshandlaren Hervé Joncour som behöver bege sig på en lång resa från Frankrike till Japan för att köpa silkesmasksägg. Lika mycket som silke är bokens tema präglar det också sättet den är skriven på. Historien läggs fram lätt och luftigt med ett avskalat berättande och ett medvetet upprepande, samtidigt som den är full av sköra detaljer som mejslats fram med precision. Inte ett enda ord känns onödigt här. Jag skulle säga att det är en mycket bra bok att läsa om man snabbt och enkelt vill komma in i sin läsning, men samtidigt ta del av något med litterära ambitioner. Finns på Bokbörsen eller på biblioteket.

Ett favoritband
Ingen har väl missat (och hunnit tröttna på) trenden med att bli nostalgisk över 2016 vid det här laget. Jag kommer inte göra någon längre tillbakablick men kan bara konstatera att ett av mina favoritband från då fortfarande hänger kvar. Niki & The Dove och deras album Everybody’s Heart is Broken Now som släpptes 2016 är fortfarande en av mina bästa skivor att lyssna på, särskilt på fredagar. Låten Empires har jag fortfarande på repeat då och då, bara för att den är så otroligt bra.

PS. Rubrikreferens härifrån, såklart

Simtag in i sensommaren

Jag går längs Swedenborgsgatan en måndagskväll. Det har mörknat men folk hänger sig kvar på uteserveringarna, luften är sensommarvarm. Vid ett litet runt bord utanför Bistro Süd sitter ett par och spelar backgammon. Två glas vin och en trälåda uppfälld mellan dem, de flyttar brickor med precision. Samma gata ett par dagar senare. Jag drar min rullväska efter mig, skapar smattrande ljud längs trottoaren och passerar en tjej med en svart labrador i koppel. Svansen gungar, hållningen är stolt, i munnen bär den sin mattes postpaket. Jag drar lätta andetag genom näsan när jag tar backen ned förbi Eriksdalsbadet, luften klar, himlen hög, det är tidig morgon. I den turkosblå bassängen syns två huvuden intill varandra, vitgrå frisyrer som guppar sida vid sida när de simmar raka motionslängder i takt med varandra. I ett annat vatten, en annan dag, lägger vi i kajakerna från bryggan, klyver ytan och glider fram längs Stockholms inlopp, bräckta vattendroppar på de bara benen, kraftiga paddeltag som styr mot solen. I en liten vik stannar vi till, delar på matsäcken, vädrar känslor och tankar, sedan vänder vi hemåt igen med vinden i ryggen. I lugnet efteråt tar vi ett dopp på holmen, kläderna i balanserande högar, vattnet varmare än luften, båtarnas lyktor som gula prickar runt om oss. En närvaro i luften, en ömhet i allt. En känsla att ta vara på och ljudsätta. Det här är simtag in i sensommaren.

Mitt Spotify Wrapped 2023

Tack för alla era förslag på ämnen till bloggveckan! Jag ska ta tag i dem så fort jag hinner och försöka leverera på åtminstone några av dem. Redan tidigare i december fick jag dock en kommentar från Astrid som bad om att få se min Spotify Wrapped för i år och om någon faktiskt frågar så måste man ju visa, hur navelskådande det än kan kännas. Så låt oss börja med att detaljgranska mitt musiklyssnande en smula och se hur 2023 har låtit i mina öron.

Musik fyller en stor del av min tillvaro och under året lyssnade jag i totalt 119 470 minuter, vilket motsvarar 82 dygn. Som mest lyssnade jag den 6 april, nämligen hela 829 minuter, vilket är i princip 14 timmar. Vad gjorde då kan man undra? Jag kollade i kalendern och såg att det var skärtorsdag så förmodligen hade jag halvdag och jättemycket tid över till att lyssna.

Sammanlagt tog jag mig igenom 191 olika genrer och de mest populära av dem var olika versioner av indie och pop. Den femte genren barockpop blev jag lite överraskad över, men efter lite research visade det sig vara en typ av 60-talspop med mycket stråk, typ The Zombies och vissa Beatles-låtar.

Min lyssnarstad blev Göteborg, förmodligen för att jag lyssnar rätt mycket på svensk indiepop. Jag blev dock lite förvånad över att Håkan Hellström påverkade resultatet då jag lyssnat väldigt lite på honom under året eftersom jag inte riktigt gillar hans senare album (Håkan du var bättre förr, förlåt).

Totalt spelade jag 11 077 olika låtar, vilket innebär i snitt 30 nya låtar per dag. Det låter helt extremt mycket i mina öron, men jag tänker att det är en effekt av att jag lyssnar på många (och långa) spellistor och ständigt är på jakt efter nya favoriter.

Min mest spelade låt blev Flyttblock av Annika Norlin, Jonas Nydesjö och Gävle Symfoniorkester. En väldigt fin låt med välskriven text och ett mjukt orkesterarrangemang som jag lyssnade flitigt på under sommaren.

Under året hann jag lyssna på 5 266 olika artister och lite förvånande hamnade Taylor Swift överst på listan. Som mest lyssnade jag på henne under sommaren och flera av hennes album fick följa med mig på löpturer. Att jag till sist lyckades få tag på biljetter till en av hennes konserter i Stockholm känns extra bra nu efter att hon hamnat i topp hos mig.

I mars lyssnade jag mest på Lana Del Rey och i januari på Bob Dylan. The National lyssnade jag mycket på i april i samband med att de släppte sitt album First Two Pages of Frankenstein. I augusti när jag åkte tåg hem från Österrike och Berlin lyssnade jag massor på The Cardigans, främst på albumet Long Gone Before Daylight, vilket visade sig i statistiken.

Utöver musiklyssnadet hann jag också avverka ett gäng poddar på Spotify och ägnade totalt 16 376 minuter åt det. Där blev det inga större överraskningar i topplistan utan mest trogna favoriter och ganska lättlyssnat innehåll. Min lyssnar-personlighet kallar Spotify för Hamnskiftare vilket jag antar anspelar på att jag lyssnar väldigt mycket och brett.

Musikmässigt skulle jag säga att 2023 var ett ganska bra år med en del nya upptäckter och återfall till gamla favoriter. I samband med att jag gjorde min Wrapped-sammanställning insåg jag också hur mysigt det var att gå tillbaka till mina tidigare listor och lyssna på mina mest spelade låtar från exempelvis 2017. Kan tipsa er om att göra samma sak om ni är redo för en ordentlig trip down memory lane.

Med en vecka kvar till jul ska jag dock medge att det blir en del julmusik i högtalarna och där har jag två favoritspellistor som snurrar lite extra. Jul på nytt innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik och Smärtstillande i december försätter en i julstämning utan att vara sådär hysterisk som julmusik kan tendera att bli. Annars har jag upptäckt att man kan slå på orkesterversionen av ett klassiskt julfilmssoundtrack (exempelvis The Holiday eller Love Actually) i hörlurarna när man skyndar sig fram längs snömoddiga gator och då känns ens liv genast lite mer som en film där något härligt kommer hända en prick när som helst. Ett litet lifehack såhär i juletider!

Ett soundtrack för slutet av september

När folk frågar vad jag lyssnar på för musik brukar svaret bli: en del svenskt, ganska mycket indie, lite klassiskt också, mest nytt tror jag men ibland även lite gammalt. Det finns helt enkelt ingen stringens i det jag svarar. Min musiksmak saknar all form av tydlighet, samtidigt vet jag mycket väl vilka låtar jag verkligen gillar. Här är elva stycken av dem som jag spelar extra mycket just nu. Lyssna och hör om det finns något ni tycker om. Och hoppas att ni får en riktigt fin helg!

Spellista: Read books, repeat quotations

Från jorden ett stilla hummande

Livet är en sång. Jag skriker den på läktaren tillsammans med folk jag aldrig träffat men ändå känner mig hemma med, klädd i den vitblå halsduken med broderade stjärnor. Jag slår takfast med handen i räcket framför mig och känner pulsen gå upp varje gång någon närmar sig mål. Det är inte vackert men det är starkt och allting som har hänt känns när jag ser dem.

Sången handlar om liv. Klockan är halv tio på restaurangen i Vasastan och toner klingar i lokalen tillsammans med slamret från glas och bestick. Så harklar sig mannen vid pianot och meddelar att vi har ett födelsedagsbarn bland oss och med en gemensam stämma sjunger vi Ja må hon leva så högt vi kan. Du står i centrum med allas blickar på dig och strålar på det mest självklara av vis.

Att sjunga är att leva. Platsen i en kör har varit självklar sedan barnsben och nu är jag tillbaka. Jag vecklar ut notbladet med Antonio Caldaras Missa dolorosa och försöker hänga med i sopranstämman när den klättrar sig uppåt i åttondelar. Et in terra pax. De latinska orden är obekanta på tungan och jag fokuserar på rådet att lägga sången djupt nere i bröstkorgen, göra kroppen stor och rösten klar.

Livet är en sång. Är oändliga melodier, är känslor som blir till toner som bär på ord. Och på sängkanten i det sirliga marsljuset känns de starkare än förut, blir lika närvarande som lakanen under de vinterbleka låren, lägger sig tätt intill och lämnar avtryck. Om jag bara lyssnar tillräckligt noga så hör jag den hela tiden, från jorden ett stilla hummande, livets melodi.

En musikalisk rapport från mina högtalare

För någon vecka sedan släppte Spotify Wrapped 2021, summeringen av ens lyssnande under året som gått. Efter att ha jobbat med kampanjen under ett par av de senaste åren kunde jag nu sitta tillbakalutad på andra sidan och fokusera fullt ut på mina egna resultat. En ganska skön känsla.

Årets summering bjöd inte på några jättestora skrällar rent statistikmässigt för min del. Det mest anmärkningsvärda var nog antalet lyssnade minuter som rasslade in på 133 735 stycken, något jag helt och hållet skyller på Corona och hemmajobb. All tid jag tillbringat själv hemma har helt enkelt resulterat i extra mycket musiklyssnande och alla långa promenader har fått sällskap av olika poddar. Bland mina topplåtar hittar vi bara svenska artister och en del ganska små sådana. Smalt, bra och repeatvänligt får summera den listan.

Min ljudaura (vad nu det är för något?) beskriver Spotify som sentimental & happy. Ganska träffande och beskrivande för året kan jag ändå känna. Bland mina toppgenrer hittar vi mest pop och indie men även, lite förvånande, visor.

Även bland de fem toppartisterna blev det bara svenskt, vilket jag inte hade kunnat gissa på förhand. Jag tänker inte på att jag lyssnar på så mycket svensk musik, men å andra sidan finns det otroligt många begåvade artister i det här landet så det är kanske inte så konstigt ändå. Högst upp i toppen hittar vi Prinsen av Peking: Markus Krunegård. Vad är det man säger? Man kan ta tjejen från Norrköping, men man kan inte ta Norrköping från tjejen, hehe.

Det var en liten inblick i vad jag lyssnat på under året, men innan vi rundar av tänkte jag bjuda er på ett par musiktips. Sedan 2017 samlar jag mina 20 bästa nysläppta låtar i en lista som uppdateras ett par gånger i månaden och den spellistan snurrar fortfarande flitigt. Idag fyllde jag på den med 20 nya låtar och för er som inte upptäckt den innan så hittar ni den här.

Jag har också passat på att knåpa ihop en ny jullista med låtar av det nyare slaget. Den heter Jul på nytt och innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik vilket jag tycker kan vara ett skönt komplement till de klassiska hitsen som man hör om och om igen. Hoppas att ni gillar!

Juni i hjärtat

Somna och vakna
vakna och somna om

Äta schnitzel
spela yatzy

Dra en barnvagn
det grönskar
dom värmer

På rygg i parken
maskrosor och måsar
Jas 39 Gripen

Fönstret på glänt
vädrar alltings töntighet

Rör & VVS
rödvin på mattan
avloppsvatten i Årstaviken

Destination Gotland
Duvemåla hage
91:ans bar

Rabarber i plastkasse
3,5:or i kylskåpsdörren

Sist på reservlistan
först i säng
mellanbarn i försommartid

↑
vad som händer
hur det låter
↓

Det är juni i hjärtat.

Två spellistor för första helgen i februari

Jag hör på mängder av musik just nu. Matar album på album och artist på artist som får fylla lägenheten med liv under tiden jag jobbar. Utöver de stunder jag lyssnar på intressanta samtal på Clubhouse (förlåt men hur mysigt är det inte där inne, i alla fall just nu?) eller låter en podcast hålla mig sällskap, så får olika skivor och spellistor gå på högvarv. Även om jag oftast har musiken i bakgrunden så finns det stunder då jag inte kan låta bli att försvinna in i den. Som här om kvällen när jag var på väg att gå lägga mig men bara var tvungen att lyssna på en låt till och så nästa och ytterligare en efter det… Att höra rätt låt vid rätt tillfälle när man verkligen är mottaglig, säg finns det något bättre?

Då och då försöker jag också att göra mitt intensiva musiklyssnande tillgängligt för andra. Dels har jag en spellista som jag kontinuerligt uppdaterar med tjugo nya favoritlåtar ungefär varannan vecka. Och utöver det gör jag ibland spellistor efter en mer specifik känsla eller ett tema. Den här gången blev det en med fokus på melankoli som möter hopp. En vag känsla av att allt kommer bli bra blandat med ett visst vemod. Lite av en längtan, lite av en flykt, så som livet är just nu. Titeln på den fick bli Pools of sorrow / Waves of joy och ni hittar den här.

Vill ni lyssna på mer aktuell musik och kanske upptäcka några nya favoriter så uppdaterade jag spellistan Julia väljer: 20 bästa nysläppen i tisdags. Den listan har jag hållit på med i drygt tre år och det är fortfarande lika kul att få fylla på den.

Hoppas att ni hittade något ni gillar i musikväg och att ni får en fin helg!

Mitt musikår 2020

Det har äntligen blivit dags för Spotify Wrapped. Musikårets lilla julafton när man får summera vad och hur man lyssnat under året. Jag vet inte om det bara är jag, men det är ju alltid med ett visst mått av skräckblandad förtjusning som man tar emot sitt resultat, och varje år finns det något som förvånar en. I år kände jag till exempel inte ens igen namnet på en av artisterna på min topp 5-lista, haha, men det fick i alla fall sin naturliga förklaring.

2020 har ju minst sagt varit ett speciellt år och kanske därför lite extra intressant att summera. Min känsla är att jag har lyssnat på mycket mer musik och poddar i år eftersom jag jobbat hemma stora delar av tiden. På kontoret brukar vi turas om att spela musik och då oftast från ett gemensamt konto, men här hemma har det ju bara varit mina låtval som snurrat om och om igen. Det kanske är en förklaring till varför jag upptäckte 1468 nya artister under året.

Vad gäller genrer så täckte jag av hela 893 olika i år, varav 251 var nya. Mina toppgenrer var alla ganska lika. Jag tycker alltid själv att det är svårt att genrebestämma musiken jag gillar, men nu inser jag att det mesta ju är indie, pop och folk i lite olika kombinationer.

Årets första överraskning blev min topplåt. Inte för att jag inte tycker om den, men för att jag inte visste att jag spelat den så flitigt. Den finns i alla fall med på min spellista So long, sommaren likt många andra av mina mest spelade låtar i år.

Min mest lyssnade podcast var föga förvånande Sommar i P1 där jag hört nästan alla avsnitt. Totalt har jag lyssnat på poddar under nästan 15 dygn i sträck detta år och i genomsnitt en timme om dagen. Det är många promenader med pratsällskap det.

Tre P1-poddar finns med på min topplista: Sommar, Stil och Söndagsintervjun. Väldigt vuxet av mig ändå. Utöver dem har jag lyssnat på HanaPee’s otroliga podcast och Billgren Wood.

När det gäller artister så har jag lyssnat på 4250 olika i år. Jag gissar att ganska många passerar min radar när jag letar ny favoritmusik till mina spellistor, då hinner jag täcka av många olika genrer och artister. På min topp 5 finns några lite mer otippade namn som Dolly Parton och Anaïs Mitchell, som jag faktiskt inte hade någon aning om vem det var. Men så sökte jag upp henne och insåg att hon är med i Bonny Light Horseman, vilka jag lyssnat massor på i år. Så det är såklart därför hon är med, men det är lite märkligt att inte hela gruppnamnet hamnade på listan istället.

Min toppartist i år är HAIM som knep en välförtjänt förstaplacering. Deras nya album Women In Music Pt. III har spelats flitigt hos mig, liksom de tidigare skivorna. Jag deltog till och med i en Zoom-klass som de hade där man kunde lära sig dansen till I Know Alone. Höll absolut på att råka riva mitt hem och bryta hälsenan under tiden, haha…

Och såhär ser mitt summerade år ut med 129 407 härliga lyssningsminuter. Det motsvarar nästan 90 dygn eller 25 % av hela året. Räkna då bort några timmar då jag sover så förstår ni att det varit ett märkligt, men knappast tyst år för mig.

Har ni summerat ert musikår än och är ni nöjda med resultatet?

So long, sommaren

Sommaren drar sin sista suck, septemberhimlen färgas röd och ett stilla regn faller över stadens gator. Det är en årstidsskiftning som kräver ett soundtrack, något som kan tonsätta tiden som är nu. Så här är elva låtar jag vill lyssna på hela tiden för tillfället. Några gamla, en del nya. Lite på engelska och lite på svenska. En flöjtslinga, en cover, en dikt, en nostalgitripp, en kärleksförklaring som tillsammans blir ett någonting. Ett tack och adjö till allting som var. ⇒ So long, sommaren.