Ett år har gått, ja ett år bara gick och vad hände? Vad passerade egentligen förbi? Under de första vintermånaderna inte särskilt mycket. Jag fick en brorsdotter att lägga till mitt hjärta och jag fick prata i radio om mina trendspaningar för det nya året. I ett svagt infall anmälde jag mig till mitt livs första marathon och strax därefter drabbades jag också av mitt livs första bihåleinflammation som höll i sig i veckor. Vintern var grå och blek, den kom med en känsla av att stå stilla och trampa, tills att jag en dag plötsligt satt med ryggen mot en solig husvägg med någonting som liknade vår framför mig. Jag minns att jag sprang och sprang, allt längre och längre sträckor. Vi tillbringade påsken på Gotland och jag firade min födelsedag på Pet Sounds bar, skålade med vänner i timmar, så glad över alla som kom. I början av maj väntade äventyren och jag tog tåget ner till Antibes. Två veckor av skrivresa på franska rivieran, av salta bad och dagsutflykter, solmogna tomater och nybakade baguetter. Jag sprang till Nice och tillbaka, såg en trafikolycka på vägen och blev skärrad, benen helt matta, var det värmen, blodpölarna, de 26 kilometerna, förmodligen allt. Hemma i Stockholm igen var det vår, en kall men vacker sådan. Jag omgav mig med vännerna, gick på festerna, jobbade och jobbade. Den sista dagen i maj sprang jag äntligen Stockholm marathon, 42195 meter, hela vägen in i mål. Tänk att det gick, att jag kunde.
Försommar i huvudstaden, om möjligt ännu vackrare än våren och på midsommarafton for vi till Toronto. Hälsade på familj i tio dagar, for till Niagarafallen, gick på baseball och badade i iskalla Lake Ontario. Sedan hem, ja hem-hem, till Trointeduärnåt city för att se Krunegård på Parken, en nedräkning till semestern, den riktiga alltså och sedan till sist en sommarvistelse i Visby. Därefter for jag till Skottland och vandrade West Highland Way. 6 dagar och 136 kilometer i otroliga landskap, stundtals genomblöta, men oftast glada. Några dagar tillbringades utanför Edinburgh i ett historiskt hus och sedan var semestern slut och över. Tillbaka till vardagen och dags för en ny sådan. Flytta, packa, fixa, städa, sälja först en lägenhet, sedan en andra och så köpa en ny tillsammans. Men först vara bröllopsgäster på Österlen, gå på kräftskiva i skärgården, plocka svamp vid torpet i Sörmland och göra ett och annat besök på Dramaten och Operan. Överraskad med biljetter till Krunegård i Globen, på jobbresa ner till Västkusten och sedan starten på samboliv. Ja kanske livets liv, vi två på trettio kvadrat och känslan av att ha hamnat helt rätt. Desto mer fel var en horribel avslutning på ett generellt uselt fotbollsår, men sorgerna dränktes i Thanksgiving-vin och tonerna av en orkester på riktigt nära håll. En 40-årsfest i en gammal kyrka och så for vi till Dublin där julen gjorde fullskalig entré. Guinness och Mariah Carey, Sunday roast på puben och ostron vid havet, ett skimrande filter på allt hela vägen in i mål. Jul utanför Norrköping med hela familjen, alla barnen, fyra små under fyra år i ett underbart kaos och så en sista tur till ön. Stormvindar på Gotland, en mild bris i hjärtat, nyårsafton i Hornstull, ett helt år har nått sin ände, det här var nästan allt som hände. Gott slut!
Etikettarkiv: summering
Mitt Spotify Wrapped 2023
Tack för alla era förslag på ämnen till bloggveckan! Jag ska ta tag i dem så fort jag hinner och försöka leverera på åtminstone några av dem. Redan tidigare i december fick jag dock en kommentar från Astrid som bad om att få se min Spotify Wrapped för i år och om någon faktiskt frågar så måste man ju visa, hur navelskådande det än kan kännas. Så låt oss börja med att detaljgranska mitt musiklyssnande en smula och se hur 2023 har låtit i mina öron.
Musik fyller en stor del av min tillvaro och under året lyssnade jag i totalt 119 470 minuter, vilket motsvarar 82 dygn. Som mest lyssnade jag den 6 april, nämligen hela 829 minuter, vilket är i princip 14 timmar. Vad gjorde då kan man undra? Jag kollade i kalendern och såg att det var skärtorsdag så förmodligen hade jag halvdag och jättemycket tid över till att lyssna.
Sammanlagt tog jag mig igenom 191 olika genrer och de mest populära av dem var olika versioner av indie och pop. Den femte genren barockpop blev jag lite överraskad över, men efter lite research visade det sig vara en typ av 60-talspop med mycket stråk, typ The Zombies och vissa Beatles-låtar.
Min lyssnarstad blev Göteborg, förmodligen för att jag lyssnar rätt mycket på svensk indiepop. Jag blev dock lite förvånad över att Håkan Hellström påverkade resultatet då jag lyssnat väldigt lite på honom under året eftersom jag inte riktigt gillar hans senare album (Håkan du var bättre förr, förlåt).
Totalt spelade jag 11 077 olika låtar, vilket innebär i snitt 30 nya låtar per dag. Det låter helt extremt mycket i mina öron, men jag tänker att det är en effekt av att jag lyssnar på många (och långa) spellistor och ständigt är på jakt efter nya favoriter.
Min mest spelade låt blev Flyttblock av Annika Norlin, Jonas Nydesjö och Gävle Symfoniorkester. En väldigt fin låt med välskriven text och ett mjukt orkesterarrangemang som jag lyssnade flitigt på under sommaren.
Under året hann jag lyssna på 5 266 olika artister och lite förvånande hamnade Taylor Swift överst på listan. Som mest lyssnade jag på henne under sommaren och flera av hennes album fick följa med mig på löpturer. Att jag till sist lyckades få tag på biljetter till en av hennes konserter i Stockholm känns extra bra nu efter att hon hamnat i topp hos mig.
I mars lyssnade jag mest på Lana Del Rey och i januari på Bob Dylan. The National lyssnade jag mycket på i april i samband med att de släppte sitt album First Two Pages of Frankenstein. I augusti när jag åkte tåg hem från Österrike och Berlin lyssnade jag massor på The Cardigans, främst på albumet Long Gone Before Daylight, vilket visade sig i statistiken.
Utöver musiklyssnadet hann jag också avverka ett gäng poddar på Spotify och ägnade totalt 16 376 minuter åt det. Där blev det inga större överraskningar i topplistan utan mest trogna favoriter och ganska lättlyssnat innehåll. Min lyssnar-personlighet kallar Spotify för Hamnskiftare vilket jag antar anspelar på att jag lyssnar väldigt mycket och brett.
Musikmässigt skulle jag säga att 2023 var ett ganska bra år med en del nya upptäckter och återfall till gamla favoriter. I samband med att jag gjorde min Wrapped-sammanställning insåg jag också hur mysigt det var att gå tillbaka till mina tidigare listor och lyssna på mina mest spelade låtar från exempelvis 2017. Kan tipsa er om att göra samma sak om ni är redo för en ordentlig trip down memory lane.
Med en vecka kvar till jul ska jag dock medge att det blir en del julmusik i högtalarna och där har jag två favoritspellistor som snurrar lite extra. Jul på nytt innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik och Smärtstillande i december försätter en i julstämning utan att vara sådär hysterisk som julmusik kan tendera att bli. Annars har jag upptäckt att man kan slå på orkesterversionen av ett klassiskt julfilmssoundtrack (exempelvis The Holiday eller Love Actually) i hörlurarna när man skyndar sig fram längs snömoddiga gator och då känns ens liv genast lite mer som en film där något härligt kommer hända en prick när som helst. Ett litet lifehack såhär i juletider!
En summering av 2022
Gott nytt år! Välkommen till 2023 och årets första inlägg på bloggen. Innan vi springer framåt mot nya möjligheter tänker jag att det passar med en liten tillbakablick och en klassisk summering av året som just gått ackompanjerat med några ögonblicksbilder från min BeReal.
Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
Jag åkte på vandringsresa, började sjunga i oratoriekör, blev faster och moster, såg norrsken och drog ut en tand.
Genomdrev du någon stor förändring?
Jag tror faktiskt inte det, inget stort och radikalt i alla fall. Jag har bott på samma ställe, jobbat på samma jobb och haft ungefär samma intressen och umgängeskrets som tidigare.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, typ alla. Nej men seriöst, det har varit ett otroligt baby boom-år. Båda mina syskon fick barn och flera av mina nära vänner och ett helt gäng andra kompisar.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, som tur är inte. Det fick bli ett år utan begravningar och det är jag ytterst tacksam för.
Vilka länder besökte du?
Spanien under våren och England på sommaren.
Bästa köpet?
Ett par otroligt bekväma vandringsskor och en hellång turkosblå klänning i paljetter. Det är viktigt med kontraster. Och just det, min stora oljemålning som hänger ovanför soffan.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Morgondoppen på bryggan vid Årstaviken, att vandra i Devon, mina syskonbarn, att ligga på en klippa vid havet och läsa.
Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023?
Tvåsamhet. Och två hela framtänder. Hänger de ihop kanske?
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit fler initiativ, gått ut på barer, processat alla de där gnagande tankarna i huvudet, mediterat och bloggat. Jag känner att bloggen har varit lite försummad under året och det är tråkigt.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Slöscrollat och tappat tålamodet.
Favoritserier från året som gått?
I princip den enda jag såg var Euphoria och den var ju bra, så det blir förmodligen den då.
Bästa boken du läst i år?
Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi, Medealand av Sara Stridsberg, Den stora skrivboken, Beviset & Den tredje lögnen av Ágota Kristóf, Natten av Sara Gordan, PUR av Erik Lindman Mata och Blåsa liv av Clarice Lispector.
Största musikaliska upptäckten?
Jag har mest lyssnat på artister jag känner igen sedan innan. Mycket Markus Krunegård, Jonathan Johansson, Fleetwood Mac och Taylor Swift. Men en ny artist som dykt upp på min radar är Natalie Bergman.
Vad var din största framgång?
Att jag började plugga skrivande på halvtid utöver mitt jobb. Det är ganska krävande rent tidsmässigt men också väldigt givande. Samt att jag gick i en samtalsgrupp om tro och andlighet under hösten. Det var både utmanande och otroligt fint.
Största misstaget?
Att hoppas och känna för mycket.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har mått mycket bättre än under pandemiåren då jag många gånger kände mig väldigt isolerad och ensam, så ur den aspekten har jag varit mycket gladare. Sedan har året kommit med en del utmaningar ändå, men den här senaste månaden har jag känt mig mer grundad på något vis och det är en känsla jag hoppas kunna bära med mig framöver.
Vad spenderade du mest pengar på?
Tandläkarkostnader. Hu.
Något du önskade dig och fick?
En fin vandringsresa och stunder av sinnesro.
Något du önskade dig och inte fick?
En livskamrat.
Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Jag samlade ett gäng kompisar från olika sällskap och så åt vi middag tillsammans på Främmat. Det var toppen!
Vad fick dig att må bra?
Att sjunga i kör, ta morgondopp, träna, gå i kyrkan, meditation, middagar med vänner, gå i samtalsgrupp, läsa böcker, äta mindre kött och umgås med nära och kära. Gud vad det låter präktigt, men det är ju sant.
Vem saknade du?
Vänner från gamla vänskapsrelationer som förändrats.
De bästa nya människorna du träffade?
Mitt vandringssällskap och ett par nya bekantskaper som jag lärt känna under hösten. Och så har jag en del nygamla kompisrelationer som vuxit sig ännu starkare under året vilket jag värdesätter högt.
Mest stolt över?
Att jag skriver.
Högsta önskan just nu?
Det låter kanske klyschigt, men lite världsfred hade ändå varit otroligt bra.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill försöka hålla i den där grundtonen och hitta lugnet och självkänslan. Samt ha en tydligare riktning. Det är väl lättare sagt än gjort, men jag kan ju försöka.
Ett år, ett liv – en summering av 2020, del 2
Det är dags att fortsätta summeringen av 2020. Jag vill nästan sätta en varningstext på det här inlägget för det innehåller så pass många sommarbilder. Soliga dagar, salta dopp, middagar med vänner, mjuka klippor och milsvida åkrar. Allt som känns långt borta nu men som kommer tillbaka, för det gör det alltid, på ett eller annat sätt.
Maj kom och allt blev grönt. Jag tittar på bilderna och ser det soliga, det fina, det som var värt att ta kort på. Men jag minns också känslan av saknad och oro. Ovissheten och prestationsångesten. Sådant som är svårt att visa på bild men som sipprar igenom raderna när jag går tillbaka och läser blogginläggen. Gehöret jag fått när jag vågat vara ärlig och personlig i mina texter i år har varit otroligt. Under ett år som varit turbulent för oss alla på olika sätt tror jag det har varit extra viktigt att visa våra svaga sidor för att förstå att vi inte är ensamma. Jag är glad att jag gjort det i alla fall, även om jag önskar mig lyckligare år framöver.
En sak jag garanterat kommer koppla till 2020 framöver är yatzy. Jag och några vänner startade en yatzyklubb under våren och sågs för middagar och spelomgångar. Efter ett tag började vi läsa om olika strategier och räkna ut vårt gemensamma snitt för att kunna tävla tillsammans mot oss själva.
Förutom att spela yatzy lagade jag ambitiösa maträtter och kakor samt fyndade på loppis.
Jag gick varv efter varv runt Årstaviken och träffade kompisar och hundar i parker. Att kunna ses och hänga utomhus var otroligt tacksamt.
I juni fortsatte jag att sy. En blårutig sommarklänning som kom att bli en favorit och en liten quiltad, vändbar väst som tog en evighet att få till och som jag tyvärr använt alldeles för sällan. Jag ska bättra mig på den fronten.
En kväll i juni tog jag på mig min rosa linnekostym och gick på picknick med jobbet. Det var första gången vi sågs sedan i mars och vi var alla som ivriga barn, helt vilda. Jag började också springa korta rundor utomhus och avsluta med morgondopp i Årstaviken, en perfekt liten rutin som jag längtar efter att ta upp igen nästa försommar.
Andra helgen i juni var något av en drömhelg. Jag minns det som en av höjdpunkterna, allt hade börjat lätta och livet såg lite ljusare ut. På fredagen sågs vi på Julias balkong i Årsta för en fördrink innan vi några timmar senare promenerade ner till torget och Två små svin för att äta smørrebrød. På lördagen åkte jag, Julia & Karin på loppisrunda där alla lyckades göra otroliga fynd. Efteråt stannade vi på ett dopp i Långsjön som var ljummen fastän sommaren precis börjat. På söndagen återvände jag till Julias balkong och där såg vi IFK Norrköping spela sin premiärmatch i allsvenskan och inleda vad som skulle bli en oerhört stark start på säsongen (hur det gick mot slutet behöver vi inte gå in på…).
Sedan blev det midsommar och den firades i Hälsingland. Det var den första planen som inte ställdes in under 2020 och vi var så glada att kunna samlas ett gäng och fira tillsammans som vi alltid gjort. Vädret var strålande så vi kunde vara ute konstant och ligga på stranden hela midsommardagen innan vi rundade av med vedugnsbakad pizza.
Som alltid när det är ett par veckor kvar till semester så hade jag supermycket att göra på jobbet. Jag slet långa dagar framför datorskärmen inne i min varma lägenhet men på helgerna åkte jag och badade och klädde upp mig för middag med kompisar. Alltid med en ständig nedräkning till semesterveckorna i juli och augusti.
Någonstans där mitt i allt köpte jag ett skåp också och målade det citrongult. Blev mycket nöjd när det var klart!
En av de sista kvällarna i Stockholm, innan jag lämnade stan för att åka på semester, var vi ett stort kompisgäng som gick och åt middag på Ön. Det var ganska kyligt och regnet började sedan att ösa ner, men maten och sällskapet var perfekt.
Sedan var det mitten av juli och dags för semester. Mamma och pappa kom och hämtade mig och körde hela vägen ner till Misterhults skärgård. Det var första gången vi sågs på hela året och det var så fint att få landa där ute tillsammans med dem. Vädret var sisådär, som hela juli varit, men bättrade sig sakta men säkert.
Efter en knapp vecka i skärgården åkte vi hem till landet utanför Norrköping. Där firade vi min mammas och mosters 60-årsdag med kalas i trädgården.
Sedan åkte jag ut till Annas landställe i Arkösund under några dagar för att hänga med henne, Julia och Karin. Det var så mysigt och vi bastade, badade, åkte båt och spelade spel hela dagarna.
Halvvägs in i semestern reste jag uppåt, till Norrtälje där jag hyrt en stuga tillsammans med några kompisar. Katten Gördis var självklart med och vi grillade, badade och åkte på små utflykter. På kvällarna värmde vi upp bastun och spelade Catan.
Min sista semestervecka tillbringade jag själv ute på Svartsö i en stuga jag hyrt för andra året i rad. Vädret var helt perfekt så jag låg på klipporna vid havet och läste varje dag, gick långa promenader längs grusvägarna, satt i kökssoffan och skrev och levde ett enkelt skärgårdsliv.
Sedan var semestern slut och jobbet rivstartade med kavaj och filminspelning, även om sommarvädret höll i sig.
En kväll i slutet av augusti när jag, Anna och Julia egentligen hade planerat att ha vår 30-årsfest (för tredje gången, men ja även nu fick det ställas in) kompenserade vi med att gå på Coco & Carmen tillsammans med Karin och Sofie. Efteråt åkte vi alla på karaoke och sjöng oavbrutet i två timmar.
Och sedan var augusti plötsligt slut och kvällarna började skymma allt tidigare. En sommar av lättnad och glädje hade passerat, en sommar då det kändes som jag levde ordentligt igen. Många fina saker hände och bilderna här ovan rymmer minnen som jag kapslat in och bär inom mig. Det blev ett otroligt långt inlägg, det har tagit hela min tvättid att skriva och lite till, men det var det värt. I morgon kommer den sista delen av 2020, vi hörs då!
Best of prickbloggen 2017
Förra året gjorde jag en summering med mina bästa blogginlägg från året som gått. En best of prickbloggen helt enkelt och i år tänkte jag göra samma sak. Så här kommer de finaste, mest läsvärda och roligaste inläggen (enligt mig och er om man kollar till kommentarer och likes). Tack för ett fint år och för att ni är här och läser, det betyder mer än ni kan ana. Ha en fin nyårsafton och ta hand om er, så ses vi 2018!
”Och jag inser nu hur annorlunda det antagligen är och hur skönt det också var. Att till fullo hänge sig åt det man gillade bäst och strunta i hur andra såg på en, uppfattade en, värderade en – för det fanns inte på min karta att någon brydde sig om mig på det sättet. Vi levde i en fristad utan killar och det skapade ett systerskap som för mig är ovärderligt.”
Jag lyckades till sist, efter lång tids letande, hitta det perfekta soffbordet och budade hem det på auktion.
Saker jag favoritmarkerat på Twitter som vi skrattade gott åt tillsammans.
En omgång mobilutkast från den bistraste av vintermånader.
En lista med egenskaper hos folk som jag stör mig på. Väckte upp en del känslor, både av upprördhet och igenkänning, i kommentarsfältet.
Varmkorv i friluftsområden, FOMO, neon & bas och axlar att luta sig mot.
Ett inlägg om hur man bäst är själv utan att känna sig ensam och en lista med saker man kan göra på egen hand.
Livsnödvändig kunskap som är svår att klara sig utan!
En favoritspellista inspirerad av: långsamma helgmorgnar med klirrande teskedar i kaffekopparna, springan av sol på parkettgolvet när man ställer balkongdörren på glänt, den märkligt söta doften av het asfalt och blommande citronträd, solbrun hud som tagit smak av det salta havet och uteserveringen med randiga markiser som blekts i solen.
Om hur man vänder en dålig måndag till något bra. ”Och sen plötsligt börjar det snöa också och du orkar inte, du blir sur, du känner dig rent utav kränkt av vädret och dessutom luktar det nu blöt hund, blöt ryggsäck och blöt människa överallt runt omkring dig på tunnelbanan. Självklart har du inget paraply, för det är ju måndag.”
Fler utkast från mina mobilanteckningar.
Jag slår ett slag för en länge underskattad maträtt: smörgåstårtan.
Fredag, lördag, söndag återberättade efter Google-sökningarna jag gjorde. Märkligt men ganska kul.
”I min jackficka ligger ett hopknölat häfte med kuponger som ger mig gratis mat, gratis dryck och gratis verklighetsflykt. Jag tar emot det med tacksamhet, rättar till den rosa kepsen och letar upp mina vänner.”
”När Stockholm är vackrare än någonsin utanför mitt fönster, när det doftar himmelskt från träden på vägen hem, när koltrastarna sjunger för mig om kvällen – då är det lilla skavet alltid där. Som en markering på att tiden är här nu. Som om sommaren måste gråtas in.”
Kanske ett av mina favoritinlägg någonsin. En såndär rastlös försommarhelg beskriven från A till Ö.
”Du frågar mig om jag gjort något fint för någon den senaste tiden och jag berättar om min mormors födelsedag. Den för några veckor sedan när hon fyllde 85. Jag berättar om hennes lilla torp där hon inte kunnat komma in på flera år på grund av rullstolen och den trasiga trappan. Torpet som hon förlikat sig med att hon måste få sälja men som hon ändå inte riktigt kan släppa. Om hur hon på vanligt vis ”inte önskade sig någonting alls” i present, vilket vi såklart inte accepterade.”
Låtarna som gör resan kortare och baksätet mer högljutt! Räcker i 20 mil om du kör motorväg och stannar för en snabb kaffepaus.
”Det börjar lite smygande. Man köper en korsordstidning att ha med på semestern. På omslaget finns en leende Sanna Nielsen och slagkraftiga rubriker om storvinster i form av trisslotter och presentkort på Cervera.”
När jag byggde en textgenerator av Lorentz låttexter.
Min alldeles egna variant på bros before hoes, fries before guys, ovaries before brovaries… Picnics before dick pics. Här tryckt på t-shirt.
Ännu lite fler ord att samla på.
Jag lanserade min spellista med nya favoritlåtar som uppdateras med jämna mellanrum. Förutom just nu då eftersom ingen släpper musik den sista veckan på året…
En ordentlig genomgång av alla mina favoriter i godisskålen.
”Flowet kommer aldrig på beställning. Flowet kommer kl. 23.54 efter att jag väntat hela kvällen. Det är först nu jag finner ro att samla tankarna, kan formulera orden, får allting att falla på plats.”
En lista över lögnerna jag drar oftast.
Om en svår kursuppgift som jag ändå blev ganska nöjd med.
Kanske min favoritoutfit från året som gått.
En härlig söndag på semester i New York.
Och en fin tisdag också!
Summering av vecka tre
Jag tjuvade en lista från Emmy Linnea och lät den summera min gångna vecka.
Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Gick på söndagsbandy på Zinkensdamm och såg Bollnäs få storstryk av Hammarby. Att de skulle förlora så stort var i och för sig inte planerat, men bandymatchen bokades in någon kväll före jul. Trevligt var det i alla fall med termoskaffe och Madde & Tjingen som sällskap.
Som inte var planerat:
Råkade beställa hem en ljusblå jacka och en rosafluffig halsduk… Håller tydligen på att omvandla min stil till någon slags ”My Little Pony möter skandinavisk vinter”. Har inte fått hem grejerna än men hoppas att de passar!
Och något nytt jag gjorde:
Gick på ett träningspass som hette Yogalates som var precis vad det lät som: en blandning mellan yoga och pilates. Helt okej men inte wow.
Ett tips från veckan:
Såg om dokumentären om Iris Apfel i helgen och den är så härlig. Inte bara ur modesynpunkt utan hennes sätt att se på åldrande, kreativitet och kärleken mellan henne och hennes man Carl. Finns på Netflix!
Såg om dokumentären om Iris Apfel i helgen och den är så härlig. Inte bara ur modesynpunkt utan hennes sätt att se på åldrande, kreativitet och kärleken mellan henne och hennes man Carl. Finns på Netflix!
Veckans orimliga:
Att en vuxen man försökte ragga på mig genom att först säga åt mig att ”inte vara så intense” och ”att jag borde lugna ner mig” (obs! var jättelugn och stod och pratade med en kompis). Och sen när jag inte kände för att prata med honom och skulle gå därifrån så sparkar(!) han ”lekfullt” på mig två gånger. HE-RRE-GUD. Tappar förtroendet för män mer och mer för var dag som går. Sorry alltså men såna som han gör det ju inte lättare för det övriga manssläktet direkt. Hade det funnits en vakt i närheten hade jag bett hen slänga ut honom dirr, nu har jag bara gått och stört mig på hans patetiska The Game-beteende istället. Fy.
Veckans otippade:
Köttbullemiddag på Nytorget 6 kl. 23.15 i fredags. Mycket gott, älskar sena middagar.
Maten jag lagade:
Rätt dålig matlagningsvecka men lyckades i alla fall trolla fram en okej lördagsfrukost fastän mitt kylskåp ekade tomt. Det blev toast med tryffelolja, pocherat ägg & parmesan, äppelklyftor & jordnötssmör, kaffe och några överblivna godisbitar.
Veckans låt:
Fick sån feeling i lördags förmiddag och var tvungen att lyssna på ”Life is a Flower” med Ace of Base. Så oförklarligt men ändå peppigt beteende.
Veckans känsla:
Avig. Jag har haft kul och trevligt och saker har varit bra, men samtidigt känns allt bara NJA. En del amerikansk politik-ångest, en del kreativitetsbrist och en del rastlöshet. Det skaver liksom.
Veckans betyg:
2,5 av 5. Det låter ju extremt lågt och deppigt, men det är ändå hälften och helt okej. Jag vet bara att livet kan vara mycket roligare än såhär, har goda förhoppningar inför nästa vecka!
2,5 av 5. Det låter ju extremt lågt och deppigt, men det är ändå hälften och helt okej. Jag vet bara att livet kan vara mycket roligare än såhär, har goda förhoppningar inför nästa vecka!
Best of prickbloggen 2016
Jag tänkte göra någon slags sammanställning av 2016 men kunde inte riktigt bestämma mig för hur jag skulle gå till väga. Så jag satte mig helt enkelt och scrollade igenom mitt långa bloggarkiv. Först tänkte jag att det här året har nog varit lite av ett mellanår för bloggen, det har kanske inte blivit riktigt så många inlägg som jag önskat och inte så många fina bilder som jag velat, men efter en halvtimmes scrollande insåg jag att jag hade fel. Jag har ju faktiskt gjort en massa bra och intressanta inlägg under 2016. Jag har satt ord på känslor, byggt gif:ar och redigerat hundratals bilder. Producerat inlägg som ni hyllat i kommentarsfältet men som jag snabbt förträngt. Så med tanke på att människans minne faktiskt är ganska kort, att ni är ett gäng nya läsare här och att jag ändå åstadkommit mycket mer än jag själv tror, så tänker jag att vi kör en liten Best of prickbloggen 2016. Helt enkelt blogginlägg som jag tycker är värda att kika på igen av en eller annan anledning.
När jag, Anna, Karin och Julia tillbringade en hel januarihelg i en lägenhet i Midsommarkransen = världens bästa idé.
”I bröstkorgen bultar mitt hjärta hårt. ”Du har fel!” tänker jag. Vill så gärna öppna munnen, säga ifrån, få honom att tystna. Men jag gör det inte. Jag vågar inte, orkar inte, kan inte.”
När jag summerade min februarihelg i Stockholm på bästa, halvt ironiska, Min helg i SvD-vis.
Alla hjärtans dag-firande i rödrosa klädsel och med inslag av hundvalpar, vänner och ramen.
”Februari. För att vara den kortaste månaden har du känts som den längsta. Du har varit en process. Ett långt och komplicerat test där det gäller att avverka alla känslor, samtidigt som tiden långsamt slingrar sig fram. Så mycket som har rymts inom mig, både bra och dåliga saker. Här är några av känslorna.”
När (och hur) jag förvandlade en av mina tomma köksväggar till en superstor moodboard.
Hur jag försöker hitta inspiration i min matlagning genom att utgå från tre smaker, samt ett gäng förslag på maträtter utifrån nämnda teori.
En hyllning till några av mina närmaste tjejkompisar och spekulationer kring hur vi en gång kommer att ta över världen.
Mina mobilanteckningar från då jag reste själv till Paris under en helg:
”Luften är ljummen, barerna är stimmiga och fastän klockan närmar sig midnatt är det fullt av folk längs kanalen. Här går jag på främmande gator, sicksackandes mellan cyklister och cigaretter, och njuter av att vara en okänd iakttagare till alltihop”
En reflektion kring att byta platser i skolan och varför jag ogillade det som barn.
Om hur Stockholm i juni gör mig omoralisk, år efter år.
En spellista som hyllar juni. Årets underligaste månad. Alltid så bitterljuv. En blandning av eufori och melankoli. Här är soundtracket.
En guide med mina bästa tips för den som vill resa själv!
När jag satte 1-5 plus på saker som hänt mig de senaste dagarna.
Sommaren som var // Sommaren som är
”NU: Avloppsstank, kvalmig tunnelbaneluft, blöt hund. Stockholm luktar illa men jag älskar det ändå. När tåget rullar förbi stadshuset, vattnet, himlen med den brinnande solnedgången så tänker jag ”hemma”. Detta är hemma nu.”
Talet jag höll när min bror gifte sig.
En allmänt härlig sommarkväll i augusti när jag åt pizza och spanade killar på klubbar.
Ett recept på världsgod pyttipanna, så som jag tror att Plura hade tillagat det om han var vego.
En lista över det som undveks och det som inte blev av.
Ett tips-inlägg med mina bästa knep för att lokalisera nya favoritlåtar.
Berättelsen om natten då vi hittade ett persikoträd fullt av frukt, mitt i centrala Stockholm.
Och helt plötsligt är du inte bara du längre
”En person minns jag som färska vårrullar, Sopranos säsong 1 och lammullströjor. En annan är rostbröd med marmelad, Rolling Stones och rökrutan längs Jakobsbergsgatan. En tredje är Monteliusvägen, Chance the Rapper och smileyn med solglasögon. Och mitt livs populärkulturella referenser är inte längre desamma, de är era, på gott och ont.”
När jag provade olika sko- och strumpkombinationer för att sedan filma mina fötter och klippa ihop små gif:ar.
En reflektion över Stockholm i september och allt vad det var just då.
När jag broderade mer eller mindre livsviktiga budskap på en t-shirt.
En samling mobilanteckningar och minnen jag hade skrivit ned.
”Den lilla technoklubben ligger gömd bakom en dörr som smälter perfekt in i husväggen. Någon hyschar åt oss att vi ska dämpa rösterna, så vi viskar ett uppfostrat ”arigato” till killen i entrén när vi i utbyte mot 1500 yen får varsin stämpel på handleden och ett pastelligt samlarkort som drinkbiljett.”
Fina foton och berättelsen om när vi gick på hike i Hakone och åkte linbanor över magiska vyer.
Ett gäng gif:ar från min Tokyo-resa.
Fler sparade anteckningar och nedtecknade ögonblick.
Mina 9 bästa Instagrambilder
Med den lilla hemsidan 2016bestnine.com kan man se vilka nio Instagram-bilder som är ens mest likeade under året som gått. Jag knappade in mitt användarnamn solig och fick fram följande resultat. Vi börjar bakifrån och vandrar mot toppen:
Plats nio
☁️☁️☁️ // ”Förlåt att jag är sen men det var så snyggt ljus i morse.
Ett självporträtt jag tog en morgon när jag egentligen borde skynda till jobbet men inte kunde låta bli att fånga ljuset i rummet och känslan jag bar på. Det enda fotot som faktiskt inte är en iPhone-bild, annars är 99% av allt jag postar på Instagram det…
Plats åtta
Please accept my shine 👊🏼 #internationalwomensday
Lite Beyoncé-pepp på internationella kvinnodagen gick tydligen hem. Har sett att den här bilden fått ganska stor spridning på Pinterest också, det är ju alltid kul!
Plats sju
Den 13 januari 2006 skrev jag mitt första inlägg på prick.blogg.se (nej, jag tänkte inte så internationellt när jag valde det namnet). Idag, exakt tio år senare, finns bloggen fortfarande kvar. Som ett litet arkiv över min uppväxt, en samlingsplats för min kreativitet och ett gigantiskt fotoalbum. Utan den hade jag nog inte haft det jobb jag har idag och jag hade inte heller känt alla de personer jag umgås med nu. Kanske hade jag haft mer fritid och ätit fler måltider som inte svalnat på grund av att de måste dokumenteras snyggt… Men det är fortfarande ett av mina största intressen och en av de sakerna jag gillar mest. Så hurra för tio år, nu siktar jag mot tio till! 🎈
En halvbra bild (tycker jag själv) men en hyllning till min bloggs tioårsjubileum. Hurra!
Plats sex
Stockholm, du gör det igen.
En sommarkväll i Stockholm när jag promenerade från Gamla stan till Skeppsholmen för att gå på Music & Arts. Jag kan exakt minnas känsloögonblicket när jag tog den här bilden – barbent, solbränd, sommarklädd, julilycklig… På väg hem från konserterna sen promenerade jag mot Slussen med The Avalanches i hörlurarna och gick nästan rakt in i en gammal dejt. Han hälsade och frågade ”Hur är läget? Du ser ut att må bra.” ”Ja, jag gör det”, svarade jag.
Plats fem
Jobbar på att lära mig att Gamla Stan är mer än mössor med vikingahorn och dalahästprydda shotsglas. Det här är ett steg på vägen.
Från samma promenad som bilden ovan, det var tydligen en riktig Instamoments-kväll. Har fortfarande inte upptäckt Gamla Stan ordentligt än, det blir till att fortsätta med under 2017.
Plats fyra
Snötäcken på taken och duntäcken i soffan. ❄️ Den tummade boken på bordet är förresten ’Ställ ut en väktare’ av Harper Lee – läs den!
En helg då jag burit ut täcket till min soffa och låg där och läste. Så mysigt.
Plats tre
Midsommar i Pinterestland
Från midsommarlunchen i ladan hos min kompis Madde på hennes föräldrars gård i Hälsingland. Så otroligt idylliskt och kul och fint! Önskar man kunde få en repris på allt nästa år.
Plats två
Vaknar upp onsdagen den nionde november 2016. Insnöad. Utmattad. Och framför allt: enormt besviken.
Så sorgligt att den här ska behöva vara en del av sammanfattningen av 2016 men detta var känslan när jag vaknade och insåg att Trump hade vunnit valet. I brist på klokare saker att säga fick det bli detta…
Plats ett
Stockholm, gryning, 08:15. #hejårstaviken
Och, nästan lite förvånande, så kom den här bilden på plats ett. Jag tycker själv den är fin men långt ifrån den bästa från året som gått. Men kanske är det något med timingen, de dova pastellerna eller bara det faktum att det bjöds på lite, lite ljus i mörkaste december. Min enda egna hashtag #hejårstaviken där jag samlar utsiktsbilderna från Skanstullsbron fick i alla fall full uppmärksamhet och det är ju kul!
Det var allt från året som gått, nu hoppas jag på riktigt många Instamoments under 2017!