Framkallade sommarminnen

Över en natt kollapsade sommaren och blev till höst. Eller i alla fall till någon slags regnkall, blåsig sensommar. Den kompakta, klibbiga värmen är ett minne blott och nu väntar långbyxor och långkok. Jag har flera planer för terminen, men de tar vi lite senare, för nu tänkte jag att vi skulle blicka tillbaka på sommaren i analogt format. Förra året rotade jag fram mina föräldrars gamla olympus-kamera ur en byrålåda och började fylla den med film igen. Jag är fortfarande nybörjare på området och det är en del överraskningsmoment när jag får se hur bilderna blir, men det är ju också en del av charmen. Så här kommer trettio framkallade foton från juni till augusti.

Vi börjar i midsommartid som firades ute på Väddö i Roslagen. Det var varmt och vi gick till sjön och badade varje dag.

Jag hade precis matat kameran med ny film och var bra på att fånga kompisar i olika ögonblick. På grund av filmbrist fick jag köpa en ny variant (Kodak Portra 800) som är ganska ljuskänslig och därför inte helt optimal för foton i solen mitt på dagen, men det blev rätt bra ändå tycker jag. Jag är ju inte så teknisk i mitt fotande utan vill mer bara fånga fina stunder.

Som den här på Emelie, Edda och Fredrik.

Det är också något med det analoga formatet som gör helt vanligt köksstök med disk och öppnade pastapåsar till något charmigt. Jag tror jag ska försöka ha en mer analog lins på livet i allmänhet framöver. [insert soppåse i motljus]

Efter midsommar var jag tillbaka i Stockholm och hade teamdag med mina kollegor och badade på Reimersholme flera gånger i veckan.

Jag åkte hem till min familj i Norrköping och hälsade på min nyfödda brorson Uno. Och så åkte jag till Smultronstället och åt glass med mamma och pappa. Så fint med omvända roller, att det nu är de som blir fotade med analog kamera och inklistrade i sommaralbumet. <3

Sedan fick jag semester och tog mig raka vägen ner till Österlen och glömde tydligen bort kameran för det blev bara två bilder på en vecka. En ute vid Ales stenar och en middag på baksidan av huset.

Efter det följde en vecka på Svartsö som var både suddig och skarp som ni kan se. Jag tycker ändå att tvättstrecksbilden blev fin med sina färger och skuggmönstret på handduken.

Lite mera landet-bilder ute hos mina föräldrar. Jag gick på promenad förbi hagen med alla får, in i skogen och lyckades hitta ett helt gäng med kantareller. Ett lyckligt ögonblick helt klart värt att dokumentera.

Jag tvekade ett tag på om kameran skulle få följa med på vandringen i England. Inte för att jag är så rädd om den utan för att varje grej extra blir något att bära runt på i en vecka. Men till sist packade jag ner den och det är jag ändå glad för, vyer som dessa är ju härliga att ha i flera format.

Lite klassiska gruppbilder hör ju hemma i semesteralbumet. Här är mina vandringskompanjoner Anna, Sadia, Gaëlle och Haz. Och på nedre bilden fick jag också vara med på ett hörn.

Sista bilden på rullen togs lägligt på det som var semesterns sista dag innan det var dags att åka hem och tillbaka till vardagen igen. Nu återstår bara att jaga reda på ny film så jag kan börja dokumentera hösten och dess små ögonblick.

19 bilder från en analog höst

När jag var hemma hos mina föräldrar i somras så rotade jag igenom några av lådorna i hallbyrån och fann vad jag var ute efter: en analog kamera från 90-talet. Tidigare under sommaren hade jag fotat upp ett par engångskameror och nu var jag sugen på att samla fler analoga bilder, men fortfarande på en enkel point and shoot-nivå. Så jag tog med kameran som legat orörd i sin låda sedan någon gång kring millenieskiftet och började fota med den lite då och då under hösten. Här om veckan hämtade jag ut min första framkallade rulle med 24 bilder av högst varierande kvalitet.

Jag har insett att jag har en hel del att lära men också att det är något väldigt charmigt med det analoga formatet som gör mig sugen på att fortsätta komplettera allt vardagsfotande i mobilen med detta. Och framöver ska jag försöka komma ihåg att ta fler bilder vid samma tillfälle, inte bara för att det är dumt att förlita sig på att den enda jag tar blir bra, utan också för att jag snabbare ska kunna framkalla rullen och se resultatet. Det är ju lika spännande varje gång.

Den allra första bilden blev en favorit. Det här är min syster Vendela och hennes Erik samma dag som deras bröllop. Bregottpaketet framme för en stödmacka i köket innan det var dags att byta om och åka för att fotograferas. Så mycket pirr och pepp och kärlek i den här stunden.

Och här är de direkt efter vigseln som hölls ute en solig och ljummen septemberlördag.

Stolarna längs väggarna och brudvals i det stora rummet på prästgården.

Suddiga middagsbilder från Safari i Köpenhamn. Jag måste bli bättre på att ta skarpa närbilder har jag insett. Det finns en makroknapp på framsidan av kameran så jag kanske ska testa med den.

Mer Köpenhamn. En fin huslänga som jag strosade förbi en ledig fredag i oktober när jag var där.

Mer suddig mat och jättegott orangevin. Den här gången på Bottega Barlie.

Fortsatt höst i Malmö. Här på kallbadhuset och i Slottsträdgården med Emelie. Att fota ute i dagsljus är rätt tacksamt ändå. Synd bara att jag har en lång vinter framför mig, jag får försöka fånga varenda liten soltimme som bjuds.

Tillbaka i Stockholm längs Skeppsbrokajen och utanför Kungliga biblioteket.

En kväll i baren på Tranan när två kompisar spelade skivor. Ett typexempel på när jag borde tagit fler bilder så halvstängda ögon hade kunnat undvikas.

In i dimman på Countryklubben tillsammans med Anna. Här finns det lite rum för fotomässig utveckling känner jag, även om jag fångade ordningsvaktens alla reflexer perfekt.

Rut och Madde i Gävle. Och noll skärpa tyvärr. Borde jag använt makroknappen igen?

Vinter i Stockholm, fint! Men ännu ett nybörjarmisstag med kameraremmen med i bild…

Men vi slutar helt okej med Globen och Skanstullsbron i en lågt stående decembersol.

Hur nästa rulle blir återstår att se, men några saker har jag förhoppningsvis lärt mig. Framför allt att fota ofta och mycket för att fortsätta att samla minnen i analog form. Det är ju trots allt så man lär sig bäst!

Juni genom engångskameran

I början av sommaren, precis när den var ny och gatorna började bli varma efter en kylig vår, gick jag till Kjell & Company och köpte en engångskamera. En Kodak FunSaver. Jag la den i min väska och bestämde mig för att fylla den med vad namnet antydde: roliga ögonblick. Någon månad senare var den full och redo att lämnas in på framkallning och igår fick jag tillbaka resultatet. Här är några av alla stunder som fastnade på bild.

Balkongmiddag i Årsta med Karin & Julia.

Sommarklänning, träskor och en nyservad Lilla blå som jag precis hämtat upp hos cykelreparatören.

Stinas examensfest på hennes gård. Skymning är tyvärr inte kamerans starkaste sida.

En söndag med bad och yatzy.

Mackor och öl på Sandhäxan inklusive utomlandskänsla med plastigt campingbord och våtservetter.

Fotbolls-EM. Spanien mot Sverige i vad som kändes som en av världens längsta matcher.

En kväll då lägenheten badade i sol. Motljus är inte heller engångskamerans bästa grej kanske.

Ösregnslördag med drink på Babylon.

Bubbel och plockbricka med Malin på Bar Hommage.

En lagom stökig tisdagsmiddag på Berns Asiatiska.

Segling med Vendela och Alfred.

Vår utsikt från båten morgonen därpå.

Midsommar i Grythyttan.

På konferens med mitt lilla, svartklädda jobbteam.

På väg till Fållan i Slakthusområdet för första dosen covid-vaccin.

Middag på Ön.

En fin helg ute i skärgården.

Och en solnedgång som var något extra.

Jag gillade verkligen att fota med engångskameran. Det är så spännande att inte veta hur bilderna blir och fint att känna att det här är en stund jag vill fånga och spara, mer än bara det slentrianmässiga mobilfotandet. Jag tycker också bilderna får något väldigt mjukt och härligt över sig, särskilt de som är fotade utomhus i dagsljus. Det eller närbilder med stark blixt tror jag är det bästa och vad jag ska fylla min nästa kamera med. För ja, nu måste jag köpa en till eftersom sommaren är långt ifrån slut och min stundande semester förhoppningsvis blir full av roliga stunder.

Only boring people get bored

Fredagskväll. Jag övar på att vara hemma och ta det lugnt. Det är en vanesak, säger folk och jag har tydligen bara dåliga vanor. Uteblivandet av händelser gör mig rastlös och gnällig. Allt är tråkigt, konstaterar jag för en vän och sedan kommer jag att tänka på det där gamla citatet: ”only boring people get bored” och vem vill va en sån? Men lägenheten är januarimörk och okreativ och i köket skramlar glasen i diskhon och den där förbannande plastpåselådan har svämmat över igen, spyr ut hopknutna ICA-kassar på golvet, har alltid en glipa som inte går att stänga, herregud vad jag stör mig på den, hur kan jag ens ha så många plastpåsar när de kostar 2,50 styck och dessutom är dåliga för miljön? Men så får jag syn på den där skrynkligt tunna från New York med en stor gul smiley på och i kombination med insikten only boring people get bored och det massiva mörkret i min lägenhet så bestämmer jag mig för att göra något. Jag vet inte vad och det blir inte särskilt bra, men varför behöver det bli det så länge det blir något och plötsligt är fredagskvällen fredagsnatt och jag är en god vana rikare som stannat hemma och här är tre bilder som resultat.

(Kanske det mest oklara blogginlägget på länge men kul att ni är här och läser ändå. Puss & tack!)

Mina 9 bästa Instagrambilder

Med den lilla hemsidan 2016bestnine.com kan man se vilka nio Instagram-bilder som är ens mest likeade under året som gått. Jag knappade in mitt användarnamn solig och fick fram följande resultat. Vi börjar bakifrån och vandrar mot toppen:

Plats nio

☁️☁️☁️ // ”Förlåt att jag är sen men det var så snyggt ljus i morse.

Ett självporträtt jag tog en morgon när jag egentligen borde skynda till jobbet men inte kunde låta bli att fånga ljuset i rummet och känslan jag bar på. Det enda fotot som faktiskt inte är en iPhone-bild, annars är 99% av allt jag postar på Instagram det…

Plats åtta

Please accept my shine 👊🏼 #internationalwomensday

Lite Beyoncé-pepp på internationella kvinnodagen gick tydligen hem. Har sett att den här bilden fått ganska stor spridning på Pinterest också, det är ju alltid kul!

Plats sju

Den 13 januari 2006 skrev jag mitt första inlägg på prick.blogg.se (nej, jag tänkte inte så internationellt när jag valde det namnet). Idag, exakt tio år senare, finns bloggen fortfarande kvar. Som ett litet arkiv över min uppväxt, en samlingsplats för min kreativitet och ett gigantiskt fotoalbum. Utan den hade jag nog inte haft det jobb jag har idag och jag hade inte heller känt alla de personer jag umgås med nu. Kanske hade jag haft mer fritid och ätit fler måltider som inte svalnat på grund av att de måste dokumenteras snyggt… Men det är fortfarande ett av mina största intressen och en av de sakerna jag gillar mest. Så hurra för tio år, nu siktar jag mot tio till! 🎈

En halvbra bild (tycker jag själv) men en hyllning till min bloggs tioårsjubileum. Hurra!

Plats sex

Stockholm, du gör det igen.

En sommarkväll i Stockholm när jag promenerade från Gamla stan till Skeppsholmen för att gå på Music & Arts. Jag kan exakt minnas känsloögonblicket när jag tog den här bilden – barbent, solbränd, sommarklädd, julilycklig… På väg hem från konserterna sen promenerade jag mot Slussen med The Avalanches i hörlurarna och gick nästan rakt in i en gammal dejt. Han hälsade och frågade ”Hur är läget? Du ser ut att må bra.” ”Ja, jag gör det”, svarade jag.

Plats fem

Jobbar på att lära mig att Gamla Stan är mer än mössor med vikingahorn och dalahästprydda shotsglas. Det här är ett steg på vägen.

Från samma promenad som bilden ovan, det var tydligen en riktig Instamoments-kväll. Har fortfarande inte upptäckt Gamla Stan ordentligt än, det blir till att fortsätta med under 2017.

Plats fyra

Snötäcken på taken och duntäcken i soffan. ❄️ Den tummade boken på bordet är förresten ’Ställ ut en väktare’ av Harper Lee – läs den!

En helg då jag burit ut täcket till min soffa och låg där och läste. Så mysigt.

Plats tre

Midsommar i Pinterestland

Från midsommarlunchen i ladan hos min kompis Madde på hennes föräldrars gård i Hälsingland. Så otroligt idylliskt och kul och fint! Önskar man kunde få en repris på allt nästa år.

Plats två

Vaknar upp onsdagen den nionde november 2016. Insnöad. Utmattad. Och framför allt: enormt besviken.

Så sorgligt att den här ska behöva vara en del av sammanfattningen av 2016 men detta var känslan när jag vaknade och insåg att Trump hade vunnit valet. I brist på klokare saker att säga fick det bli detta…

Plats ett

Stockholm, gryning, 08:15. #hejårstaviken

Och, nästan lite förvånande, så kom den här bilden på plats ett. Jag tycker själv den är fin men långt ifrån den bästa från året som gått. Men kanske är det något med timingen, de dova pastellerna eller bara det faktum att det bjöds på lite, lite ljus i mörkaste december. Min enda egna hashtag #hejårstaviken där jag samlar utsiktsbilderna från Skanstullsbron fick i alla fall full uppmärksamhet och det är ju kul!

Det var allt från året som gått, nu hoppas jag på riktigt många Instamoments under 2017!

Morgonljus

Nästan trehundra morgnar i den här lägenheten och så vaknar man ändå en dag och tycker allt ser annorlunda ut. Det var något med ljuset idag. Hur det letade sig in genom mitt sovrumsfönster, fyllde rummet med vitt vitt vitt. Och känslan i bröstet, jag ville spara den på något vis. Sätta fingret på, dokumentera, fastän det inte var något särskilt alls. Bara en helt vanlig onsdagsmorgon i tjugosexåriga Julias liv. På väg till reklamkontoret som så många dagar förr. Slitna sneakers från förförra våren, randig tröja, nyborstat hår, skrynkliga lakan, ärrade knän. På väg men hemma. Otålig men nöjd. Rastlös men tillbakadragen. Små obetydligheter sparade på bild. Jag blev en kvart sen men det var det värt.

Hur jag redigerar mina Instagrambilder

Här kommer ett till önskeinlägg, nämligen ett om hur jag redigerar mina bilder på Instagram!

Själva redigeringsprocessen ser ofta ungefär likadan ut och jag använder mig av två appar: Snapseed och VSCO. Båda är gratis att ladda ned i AppStore men jag tror man kan köpa till olika filter i båda.

Först öppnar jag min bild i Snapseed för att göra lite grundjusteringar. Där använder jag främst verktyget som heter Bildjustering och de olika funktionerna där under. Ofta testar jag mig fram men en sak som jag nästan alltid gör är att jag drar upp Ljusstyrka och Kontrast.

I Snapseed brukar jag också räta upp och beskära mina bilder om jag tycker det behövs. Dessutom finns ett bra verktyg som heter Healing som jag använder om jag vill ta bort någon liten fläck eller den där störande gröna pricken man kan få om man fotar i skarpt solljus. Sedan sparar jag ut bilden som en kopia när jag känner mig nöjd, då kan den se ut som ovan till höger.

Nästa steg är att öppna bilden i VSCO, där jag börjar med att välja filter. För att få en enhetlig känsla har jag ett fåtal filter jag växlar mellan, lite beroende på ljuset och tonerna i bilden. Några av mina favoriter är A6, F2 och HB2 och jag brukar ofta dra på ganska mycket filter, men sällan på max, mer runt 9-10.

Sedan är det dags för finlir och här brukar jag dra ganska lite i spakarna, runt 1-2 för att få till de där små förändringarna. Det finns massor av saker man kan justera men några av sakerna jag oftast gör är (sorry för svengelska): öka på Clarity, dra upp Sharpen, ändra Temperature till varmare eller kallare och justera Tint åt rött eller grönt. Det låter som om jag sitter jättelänge med bilderna men eftersom jag ofta gör samma sak så har jag hittat en rutin som jag kan och som går snabbt för mig.

Ett av mina favoritknep är också att lägga lite mer lila i skuggorna och mer orange i högdagrarna, dvs de mörka respektive ljusa partierna i bilderna. Sedan brukar jag känna mig nöjd och då sparar jag ut bilden och postar upp den på Instagram. Jag använder i princip aldrig något av Instagrams filter, bara om jag lägger upp film- eller boomerangklipp som inte går att redigera på samma vis som bilder.

Tada! Här har vi resultatet: före vs. efter. Nu var ju detta en ganska tacksam bild att jobba med eftersom den har bra ljus från början och trevligt innehåll, så skillnaden är ju inte superstor. Nedan har ni två andra exempel på bilder som jag redigerat på ungefär samma vis.

För mer av den redigerade ytan, följ mig på Instagram under namnet @solig!

Häng med mig!

Hej i midsommarfirandet! Hoppas att ni har en härlig helg med krans i håret och massor av jordgubbar på tallriken, det har jag i alla fall! Förutom att husera i den här bloggen har jag ju även ett Instagram-konto, @solig, som jag försöker uppdatera någon gång om dagen. Här ovan ser ni ett litet urval av bilder som dykt upp där den senaste tiden.

Dessutom kämpar jag på med mitt Snapchattande (gjorde bland annat en mycket spexig story i tisdags natt för er som hann se den) och där bjuds det på lite mer ofiltrerat och personligt material. *säljer mig själv* Vill ni följa mig där så heter jag julia_erikssob (yes, den felstavningen hänger fortfarande i dessvärre). Lämna gärna en kommentar med era konton så ska jag försöka följa tillbaka. Midsommar-puss!

Scroll & stopp

Nu ska vi leka en rolig lek, låt oss kalla den scroll & stopp. Den är mycket enkel: plocka bara fram din telefon, gå till bildmappen, scrolla en gång och sätt ned tummen. Bilden du stannar på måste du lägga upp. Fortsätt sedan och scrolla från din nuvarande position och djupare in i flödet. Upprepa en 6-7 gånger och posta alla bilder i ett inlägg med en liten story bakom. Fusk är ej tillåtet! Här kommer mina bilder:

Vi börjar ofarligt med en fin solnedgångsbild från min skärgårdshelg. Det här är liksom utsikten från vardagsrummet och varje kväll var solnedgången lika enastående. Tröttnar aldrig på denna vy!

Bild två: en snabb snap-selfie i spegeln innan jag skulle på middag och fest. Detta var på Valborgsmässoafton och vi skulle till Natten som är en klubb som bara spelar tryckare och 80-talsballader. Mycket bra grej!

Mina föräldrar var här för några helger sen för att fira min födelsedag. Med sig hade de en stor låda med gamla foton som vi kollade igenom och jag fotade såklart av alla där jag var extra gullig (gäller ju att bygga upp sitt TBT-arkiv). Här är midsommarafton 1992, jag står längst till vänster och håller min syster i handen.

Och på tal om födelsedag så är nästa bild från min födelsedagsmiddag på Nook. Så god mat där, men boka i god tid om ni vill gå dit! Väntetiden är rätt lång.

Här ser vi verklighetens Julia. Lyckligt skuttandes upp för trappan efter att ha hämtat kartonger från Onlinepizza-budet. Extremt bra söndagsfrisyr också…

Och nu börjar vi närma oss slutet och är alltså några månader tillbaka i arkivet. Här är en behind the scenes-bild från en filminspelning med jobbet som jag berättade mer om nyligen.

Om någon av er var på Liljevalchs vårsalong så vet ni att utsikten från utställningshallarna var magnifik. Här är Stockholm ovanifrån fångat genom min kamera.

Och avslutningsvis en liten selfie-snap med konstigt filter. Vill ni följa mig på Snapchat förresten? Jag har precis börjat bli lite mer aktiv där, känner mig som 43 men har äntligen fattat grejen och postar lite små ögonblicksgrejer i My Story om dagarna. Måste dock skämmas lite nu när jag berättar vad jag heter för jag råkade slinta på tangentbordet när jag registrerade mitt namn och sen går det tydligen inte att ändra användarnamn och jag är för lat för att göra ett nytt konto. Så vill ni följa mig ska ni söka upp julia_erikssob, haha… Gör det vettja!

Instagram XXIX

Här är några extra fina ögonblick och bilder som fastnat på mitt Instagramkonto den senaste tiden. Vill ni se fler bilder som dessa, följ mig gärna under namnet solig (jag valde namn efter mitt favoritväder).