Första gryningen är en befrielse // Sista skymningen är en sorg

Första gryningen är en befrielse. En lättnad i sinnet. Mörker och rädslor trängs undan, ersätts av ljus, bröstkorgens tunga draperier dras isär. Nu finns ingen oro, bara en ostruken dag att tämja, en ö att utforska på egen hand, en puls att balansera. Och fötterna rotas, det är som att jag landar, som att jag hittar mig själv utan att veta att jag varit vilsen. Vin och vändtia. Salt och solkräm. Ros och rådjur. Tiden går och jag känner klipporna som om de vore min hemtrakt. Vet hur de bäst formar sig efter min kropp, hur solen vandrar under dagen, hur vågorna slår efter att båtarna åkt förbi. Jag hittar till insjön, till skolan och till hembygdsgården. Vet var blåbären växer och fåren betar, vilka stenar på botten som är täckta av sjögräs och var vägen delar sig i två. Jag känner mig hemma här och inuti, har en nyckel gömd någonstans utanför, är redo att låsas upp av den som vet hur man letar. Och i ett vingslag är skärgårdssommaren förbi och jag står på bryggan för att ta båten hem och sista skymningen är en sorg.
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
 
svartsö
0

Torpveckan i Roslagen

Hej från Svartsö där jag tillbringar min sista semestervecka. Jag sitter uppkrupen i kökssoffan med datorn i knät. Det känns som ett återkommande tema under min ledighet, att sitta uppkrupen i kökssoffor i olika hus på landet. Med en bok, ett glas vin, ett sällskapsspel eller, ganska sällan, en dator. Sommaren 2020 var helt klart kökssoffans och landsbygdens sommar. Men innan vi börjar rota i livet på Svartsö så tänkte jag att vi skulle kika tillbaka på förra veckan då jag och några kompisar hyrde ett hus i Roslagen.
 
torp
Här är själva huvudbyggnaden på torpet. Utöver den fanns även en liten lada som kallades ateljén samt ett hus med bastu.
 
torp
Torpet var ganska enkelt med bara kallvatten, utedusch och torrdass, men samtidigt mysigt och bekvämt nog för att kunna vara där en vecka.
 
kalkbrottet
Första kvällen när vi kom dit åkte vi till kalkbrottet tio minuter bort för ett dopp. Här är Erik, Sandra & Madde – hälften av torpgänget, omedvetet uppställda som någon slags Ellos-reklam, haha.
 
gördis
Och här är Gördis. Carro & Fredriks femton veckor gamla kattunge som fick testa på livet på landet.
 
kalkbrottet
Vi fiskade inte. Lovar!
 
frukost
Ett återkommande inslag blev frukost på trappan i solen. Träskor och kaffekopp och lite bok tills någon mer i stugan vaknat och kommit ut för att göra sällskap.
 
blåbär och smultron
Vi tog en tur runt området och hittade blåbär i skogen.
 
fält
Och fina fält längs vägen.
 
vardagar ulf lundell
Annars blev det också mycket sånt här, särskilt när vädret var lite sämre. Sitta och läsa i kökssoffan (♥) på en fårskinnsfäll. Någon spelar lite gitarr. En annan leker med Gördis. En tredje hämtar snacks. Det tar alltid några dagar men sedan kommer man liksom in i torp-lunken. När man bara kan vara, för sig själv eller i grupp, då är det semester på riktigt.
 
torp
Jag vet inte hur många omgångar Catan vi spelade heller men det var många. Ungefär lika många gånger som vi slog huvudet i den där hornlampan…
 
tjärn
När vädret var fint åkte vi på badutflykter. Och till Ljusterö, Norrtälje och Wira bruk som alla låg nära.
 
torp
Och några kvällar tände vi bastun där uppe på höjden och svalkade oss i uteduschen.
 
gördis
Och Gördis såg lika trumpen och sorgset gullig ut som alltid. Självklart har hon ett eget Instagram-konto, så om några kattfantaster vill följa kan ni göra det här.
 
amaro spritz
En kväll hade vi italiensk afton på torpet med spriz gjorda på Averna Amaro.
 
pizza
Och inne i torpet var pizzabakningen i full gång.
 
torp
Vilket man kunde se på röken från skorstenen.
 
pizza
Där inne blev det favorit i repris från midsommar med Fredriks vedugnsbakade surdegspizza.
 
pizza
Extre-e-emt gott.
 
rullgardin
När solen skiner bakom den blommiga rullgardinen vet man att det är dags att gå upp och fånga dagen. Kanske åka på loppis? Vi hittade en bra med en härlig tant som pratade oavbrutet och prutade ner sina egna saker för att hon inte ville ta betalt. ”Jag gillar inte femmor så vi säger att den kostar noll kronor istället.”
 
läsa
Annars kan man springa eller gå till den närliggande tjärnen och läsa bok och bada.
 
fjäril
Eller bara vara ute i naturen.
 
red pesto pasta
En kväll lagade jag red pesto pasta till hela gänget.
 
red pesto pasta
Perfekt torpmat – snabbt, gott och enkelt.
 
gördis
Slurp! sa alla. Även Gördis. Och det var livet i en vecka på torpet.
0

Det blir inte som man tänkt sig. Inte alls.

Meiji jingū
 
”När jag kommer tillbaka är våren här.” Sådan var planen. Enkel och spikrak. Genial. Framför mig låg året då jag skulle fylla trettio. Tre noll, träda in i ett nytt decennium. Det kändes lite skrämmande. Stort, på fel sätt. Så jag lindrade mina tvivel med en present till mig själv. Tio dagar i den bästa stad jag vet, i sällskap med några av mina bästa vänner, de som rör sig precis som jag. Jag såg det framför mig. Vi längs gatorna i Shibuya, på ramen-restauranger gömda i gränder, skrålandes låt efter låt på karaoken. Det skulle vara min resa, vår resa, resan innan våren, innan allt blev på riktigt.
 
Men planer ändras, livet händer, världen skriker. Det blir inte som man tänkt sig. Inte alls. För plötsligt satt vi där med beslutet. Det började med ett inställt maraton, ett stängt museum och en uppskjuten fotbollsliga. Sedan var det stängda skolor, flera nya fall och en stark avrådan från alla allmänna folksamlingar. Och så: två veckors hemma-karantän efter hemkomst, risk att missa min egen födelsedagsfest, eller ännu värre, risk att trotsa karantänen och smitta alla gäster på festen och bli den naiva, idiotiska Corona-tjejen med hela svenska folket.
 
Mycket talar för att allt skulle gå bra. Det skulle bli en minnesvärd resa, vi skulle återvända friska, utvilade och glada. Men någonstans i bakhuvudet mumlar en röst något om egoism och den går inte att dämpa. Att jag skulle klara mig fint betyder inte att alla andra gör det. Och vad händer om situationen förvärras när vi är där. Om vi tvingas tillbringa hela semestern instängda i den minimala lägenheten för att sedan evakueras hem. Det finns många risker med resande i vanliga fall, men just nu alldeles för många för att jag ska kunna motivera mig själv att åka.
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev ledsen. Jag är jättebesviken. Mest för att jag längtat så oerhört mycket efter semester och miljöombyte. Efter tio dagar fria från jobb, med nya intryck och inspiration i sin mest koncentrerade form. Dessutom svider vetskapen om att tusentals kronor går till spillo eftersom varken hem-, rese- eller kortförsäkringen gäller om jag frivilligt ställer in min resa. Och samtidigt väser det dåliga samvetet ilsket skärp dig, det är inte synd om dig, det är bara en resa, det är bara pengar. Det ger mig inte ens utrymme att vara nedstämd ifred.
 
Men det är väl så här det är att vara vuxen, nästan trettio. Att ta kloka beslut som säger emot allt vad ens hjärta längtat efter och bankat för. Att ta det säkra före det osäkra, för sin och samhällets skull. Att stanna hemma och vänta in våren, tålmodigt och vemodigt precis som alla andra.
 
Hejdå Japan, hejdå Tokyo, hejdå lägenheten vid Shibuya crossing, hejdå lummiga parker, hejdå vilda nätter, hejdå trettioårsresan. Jag hoppas vi kan ses i framtiden på något vis.
 
PS. Vill ni berätta något fint ni varit med om eller sett på sistone för att muntra upp mig, så får ni mer än gärna göra det. Tänker att det alltid behövs lite kommentarsfälts-feel good för oss alla i slutet av februari.
0

Nyår i Paris – slutet på ett decennium och fortsättningen på en tio år lång vänskap

Tåg
 
Paté Paté
 
Köpenhamn
 
Vi tog tåget mellan Stockholm och Köpenhamn. Susade fram genom ett vintergrått landskap i hundratals kilometer i timmen, drack kaffe och träffade vänner och pratade om hur julen varit. Väl framme på Hovedbanegården mötte vi upp fler delar av vårt resesällskap och stegade mot Kødbyen för vinlunch på Paté Paté. Någonstans mellan Nässjö och Lund hade vi kläckt den kloka idén att gå och simma innan vi tog oss an nästa etapp på resan – 18 timmar på buss. Så ekiperade med baddräkter och handdukar klev vi in på Vandkulturhuset intill stationen och simmade 1000 meter i den ellipsformade poolen signerad Piet Hein. Bastu, ombyte och middag på stationen och sedan klev vi på bussen, spända inför nattens resande.
 
Eindhoven
 
Bryssel
 
Dagarna innan hade jag grämt mig, ångrat mig en smula och skrivit oroliga listor kring allt som behövde tas med. Men när vi väl satt där och rullade genom Danmark, vaggades av den vajande vinden på bron över Stora Bält och möttes av mobiloperatörens meddelande som välkomnade oss till Tyskland så kändes allt bra. Och natten kom och natten gick och jag som trodde jag skulle vara vaken hela tiden kunde sova i timslånga etapper för att sedan mötas av den mest magiska av gryningar i Eindhoven. Två poddar, en film, en bok, en omgång yatzy och en massa matsäck senare var vi framme i Paris.
 
Paris
 
Erik & Sandra
 
Paris
 
Paris
 
Hotel Amour
 
Clementiner
 
Paris
 
Paris
 
Paris
 
Och i Paris var livet ljuvt. En efter en möttes vi upp i staden och till slut var vi tolv vänner som trängdes runt borden, delade flaskor av vin och promenerade längs avenyerna. Erik och Sandra som bott där hela hösten guidade oss till sina favoritplatser och tog oss upp på toppen i Belleville där vi spanade ut över Eiffeltornet och pekade ut stjärnbilder på himlen. Och vi åt oss genom restaurangerna, drack oss runt barerna och tog dagarna som de kom. En obrydd planlöshet med utrymme för att sitta kisandes mot solen vid Sacré-Cœur och känna sig levande igen.
 
Frukost
 
Père-Lachaise
 
Père-Lachaise
 
Nyår
 
Erik
 
Untitled
 
Årets sista dag firades på en charmig restaurang med anka och tartar, pinot noir och tiramisu. Musiken skruvades upp och vi höjde glasen ännu högre, räknade ner på franska och skrek Bonne Année! Och vid Triumfbågen brakade fyrverkerierna loss men i vår bubbla hördes ingenting förutom vårt skålande med servitörerna, med kockarna och med gästerna. Två flaskor champagne på väg till klubben och sedan inåt, uppåt, vidare. Ta över ett dansgolv, äg en natt, varsågoda här har ni ett helt nytt decennium.
 
Fragments
 
Brunch
 
Ateljé Brancusi
 
Paris
 
Libertino
 
Libertino
 
Paris
 
Och jag tänker att om en resa kan definiera en tio år lång vänskap så gjorde den här resan det. Vi möttes över borden och i fascinationen för kulturen, i de sammetsröda stolarna på nyårsdagens biomatiné och i skratten åt en rolig bild, ett dåligt skämt, ett gammalt minne och ett nytt som just bildats. Att få sluta och börja året med dessa människor i Paris var allt jag kunde önska.
 
PS. Ett lite mer detaljerat inlägg om hur det var att åka buss till Paris (inklusive alla bra tips jag fick av er när jag frågade) kommer framöver.
0

En fredag i Köpenhamn

glyptoteket
Förra torsdagskvällen tog jag tåget till Köpenhamn så när jag vaknade dagen därpå befann jag mig i Danmarks huvudstad, redo för en dag full av aktiviteter och äventyr.
 
brunch
Första aktiviteten fick bli brunch. Vi gick till ett ställe som heter Wulff & Konstali som finns på ett par olika ställen i stan.
 
brunch
Där får man välja om man vill ha fem eller sju små frukosträtter och sedan kryssa i de man önskar på en meny. Jag tog grapefrukt med rosmarinsocker, avokado med sesamfrö, brie med valnötter och apelsinhonung, smörgås med tryffelcrème och getost och våffla med citroncrème och mandel. Så bra koncept och så mycket gott att välja på!
 
julkulor
Sedan kikade vi i lite antikaffärer i Islands Brygge innan vi trotsade regnet och gick in mot city.
 
glyptoteket
Nästa stopp var nämligen Glyptoteket som jag trodde hette Glypoteket fram tills jag kom dit… Oh well.
 
glyptoteket
Det var i alla fall den perfekta platsen en regnig fredag. Så ljust och härligt därinne och ganska lite folk dessutom. Här är mitt resesällskap: Julia, Linn och Sofie. Anna (som bor i Köpenhamn och som vi hälsade på) var på jobbet och höll ställningarna.
 
glyptoteket
 
glyptoteket
 
glyptoteket
Vi myste runt i långa korridorer och tittade på otroliga skulpturer med ännu mer otroliga detaljer. Så mycket fint att se där.
 

glyptoteket

Jag hittade ett fint mosaikgolv som jag ville spara som inspiration. Är lite sugen på att göra om mitt kök/hall framöver och då lägga in någon slags plattor. Tror dock jag inte ska ta mig vatten över huvudet utan välja något enklare än det här, haha.
 
glyptoteket
Visste ni förresten att marmorskulpturerna inte alls såg ut såhär på antiken? De var inte vita utan fulla av starka färger som har nötts bort och försvunnit med tiden. Men eftersom färggladheten inte rimmar så väl med idealet kring den ”rena, vita antiken” som vi är vana vid, så har vi fått med oss en bild av att de ska se ut just så här. Extremt intressant och värt att ifrågasätta.
 

glyptoteket

 

glyptoteket

Fina kompisar i fina miljöer <3
 

glyptoteket

  

glyptoteket

Efter några timmar kände vi oss mätta på skulpturer, så vi sa tack och hej och gav oss ut i regnet igen.
 

hay

 

hay

Vi tog sikte på Hay för att köpa en inflyttnings- och tack för att vi får bo här-present till Anna. Jag var också lite sugen på den här röda glashummern men eftersom jag inte har någon gran i år stoppade jag mig själv.
 

nike

Sen kollade vi lite på sneakers och jag klämde på dessa som jag tyckte var fina men inte köpte pga extremt dyr dansk krona plus känns som något som kan dyka upp på mellandagsrean om man har tur. Ska hålla utkik!
 
Vips sen var det sen eftermiddag och Anna hade slutat jobba så vi mötte upp henne och promenerade hemåt via mataffären där vi köpte en massa goda snacks till kvällen.
 

grill & oyster

Ännu lite senare gav vi oss ut på middag till Oysters & Grill, som lät gott och hade bra recensioner men som dessvärre var lite tråkigt och ocharmigt.
 

brus

 

brus

Men vi lät oss inte nedslås alltför mycket av det utan traskade till Brus istället och drack espresso martinis följt av hela Nørrebros ölförråd vilket också fick bli spiken i kistan den fredagskvällen.
0

Till Paris, på annorlunda vis…

paris
 
Har jag sagt att jag ska åka till Paris över nyår? Hm… nej, det har jag nog inte. I alla fall, så jag göra det. Åka till Paris alltså. Med buss. Japp, buss. Det kanske osar lite krisbeteende men nu blev det så i alla fall och det känns 50 % pepp och jättebra och 50 % jag kommer bli totalt ledbruten och aldrig komma fram. Men kan Greta segla tvärs över jorden och ändå lyckas posta urpixliga, glada Instagrambilder via satellit under tiden så kan jag åka till Paris i buss. Väl?
 
Jag och min kompis Madde åker i alla fall först tåg från Stockholm till Köpenhamn på morgonen den 28 december och efter att ha sträckt ordentligt på benen i den danska huvudstaden tar vi sedan bussen på kvällen till Paris. 18 timmar europaväg senare är vi framme, på eftermiddagen den 29 december. Väl på plats möter vi upp våra vänner Sandra och Erik (som bott där hela hösten) och en massa andra kompisar som också åkt dit för att fira nyår.
 
Det låter ju superenkelt nu när jag skriver det och faktum är att jag tror att det kommer gå bra. Med mjuka varma kläder, god matsäck och lite underhållning i form av böcker, film och spel. Men eftersom jag ändå har det här lilla forumet och er som kloka läsare så tänkte jag passa på att fråga om tips. Finns det något smart att tänka på? En ovärderlig pryl att ha med sig – utöver sovmask, nackkudde och öronproppar? Något snacks som är jättegott att ha som matsäck eller en riktigt sövande podcast när man bara måste komma till ro? Kanske är ni sådana som gör 18-timmars-resor med buss för jämnan och är fullblodsproffs? I så fall, lär mig! I annat fall, önska mig lycka till! Jag lovar att skriva en liten guide sen när jag tagit mig hem från resan.
0

En helg av liv och av att leva

Jag åkte till Köpenhamn i torsdags eftermiddag. Sa mentalt k thanks bye till kontoret, tog min rullväska och gick till stationen. Omedvetet hade jag valt helt rätt dag att lämna landet, logga ut från mailen och slippa tänka på sånt som kan vara viktigt. Mmm Köpenhamn, inte så långt bort men åtminstone något annat och just nu var det annat som behövdes. Och en Anna. Som bor där numera istället för i New York, vilket är bättre för mitt hjärta och min kalender och för miljön.
 
Vi var en liten grupp om fem som glömde boka stortaxi varje gång men som klämde in oss på barer och kaféer och restauranger. Som drack all öl som fanns att tillgå i Nørrebro och skrattade – ikapp och i motvind och i medioker medgång. Skrapade faten och slickade skålarna, åt långsamma frukostar, spelade drömomgången i yatzy, handlade mat i en timme, trängdes sida vid sida framför spegeln i badrummet och så ner, ut, vidare, this, this is the way i want to live. Höj volymen, vidga hjärtat, ös på, ge mig mer och nytt och annat tillsammans med de som känner mig sen gammalt, sen urminnes tider, forever and ever.
 
Och nu, känslan av att vara påfylld. Att se nytt omkring sig, en klarare blick, en större lust. Vill laga nya pastarätter varje dag, hitta bredrandiga färgglada påslakanset, fästa tavlor på väggen i badrummet, dricka amaro med iskuber efter middagen, våga auktionera ut hjärtat på dejt igen, sy gulrutiga kuddfodral av tyget i skåpet och fortsätta samla på de där små ögonblicken som etsar sig fast och som antagligen är just det som är livet. Vad skönt. Det blev en helg av liv och av att leva.
0

Sommarlov på Svartsö

Jag hade egentligen inte tänkt skriva mer om min vecka på Svartsö. Det blev ju ett litet inlägg därifrån och så visade jag en del bilder på Instagram och ja, hur mycket finns egentligen att säga om en vecka på en skärgårdsö? Men så scrollade jag igenom min telefon på bilder och fastnade för hur fint allt såg ut och hur hela den där perioden liksom hade ett lugn över sig. Det var som om de fångade ögonblicken fick mig att återuppleva en bit av de där perfekta dagarna och kanske kan de ha samma effekt på er. Eller så får det här inlägget bara bli något för mig att återvända till när jag behöver en dos av stilla sommarlugn.
 
Svartsö
Svartsö ligger i Stockholms mellersta skärgård. Det är en åtta kilometer lång ö med 40 bofasta personer, men om somrarna ökar det till ungefär 800 stycken. Det var ändå tillräckligt få för att det skulle kännas oturistigt och lugnt på ön. Jag hyrde en stuga några hundra meter från Alsvik brygga och den lilla lanthandeln.
 
Svartsö
Det här kom att bli mitt bästa skrivarhörn där jag satt under ett par förmiddagar och skrev.
 
matjessill
Och när jag inte skrev så läste jag. Karl Ove Knausgård, Tove Jansson och Werner Aspenström bland annat. Åt enkel sommarmat och drack immigt vin med smak av citrus, jasmin och varm gräsmatta.
 
kantareller
Vissa morgnar tog jag en löprunda och ett par kvällar promenerade jag längs grusvägarna. Lyssnade på sommarprat, plockade kantareller och tog kvällsdopp.
 
Svartsö
Förutom ett ösregn första kvällen hade jag enbart soliga dagar, milda vindar och 25-30 grader varmt. En sån oerhörd tur.
 
bikini
Konstant en bikini på tork i trädgården och oftast den andra på mig.
 
kantarellpasta
Min vän Sofie kom ut och jag lagade en variant på cacio e pepe med kantareller och persilja efter en lång dag på klipporna vid havet.
 
Svartsö krog
Kvällen därpå åt vi på Svartsö krog som låg ett stenkast från stugan.
 
Sofie
Solbrända, nyduschade och vinfnissiga. Ett perfekt mående och en väldigt god middag.
 
Svartsö krog
Vi stängde restaurangen, gick hem i mörkret och såg Call me by your name innan vi somnade gott.
 
morgon
Varje morgon vaknade jag här. Med havet skymtandes där nere och en klarblå himmel. En tom dag framför mig, redo att fyllas med minnen. Den bästa av känslor.
 
Julia
Blev dag för dag mer solblekt, saltstänkt och brunbränd. Mjuk i själen och varm i hjärtat. Var tvungen att ta en bild för att försöka bevara känslan.
 
Svartsö
En kväll bytte jag Östersjön mot Storträsket, en av insjöarna, och möttes av kristallklart, spegelblankt och 26-gradigt vatten.
 
Svartsö
Träffade får på vägen hem.
 
kantareller
Och hittade tillräckligt med kantareller för att göra några smörgåsar.
 
Svartsö
Under veckan låg jag timme efter timme på klipporna vid bryggan som tillhörde mig och grannarna och simmade länge i havet.
 
Werner Aspenström
Läste poesi som passade perfekt i stunden.
 
gravad lax
Lagade ännu mer enkel sommarmat och handlade i den lilla lanthandeln.
 
Svartsö
Alltid med havet på nära avstånd.
 
Svartsö
Och såg magiska solnedgångar där allting tycktes stå i brand.
 
Svartsö
Är så tacksam för den här veckan. Den bästa presenten till mig själv. ♥
0

En julidag i Köpenhamn

God morgon! Det är sista dagen i stugan på Svartsö och jag drar mig för att åka hem. Det har varit så fint här, långa soliga dagar, svalkande klart vatten och en känsla av att tiden står still. Men mer om det lite senare, nu tänkte jag att vi skulle ta oss till Köpenhamn där jag var förra veckan. Hoppas att allt är bra med er förresten – att ni dricker ordentligt med vatten i värmen, gör roliga saker och njuter av sommaren!
 
Madde
Vi började dagen med att ta tåget från Malmö Centralstation och sedan kliva av på Nørreport i Köpenhamn. Här är mitt eminenta ressällskap Madeleine.
 Stilleben
Vi började med att kika runt i lite olika butiker. Det här är Stilleben vars färgkombinationer jag verkligen gillade.
 
hund
 
blus
Sedan gick vi i antik- och vintageaffärer, mest längs Ravnsborggade som är en favoritgata i Köpenhamn när det gäller sådant. I en affär träffade vi en gullig, rufsig hund som vägrade lämna mig när jag väl börjat klappa den och i en annan butik köpte jag en perfekt vit blus, ett riktigt Elsa Billgren-moment (hon är ju queen av vita vintageblusar).
 
smørrebrød
Vid lunchtid stannade vi på Aamanns för lyxiga smørrebrød och iskallt vin. Det var väldigt, väldigt gott. Och danskt.
 
Köpenhamn
 
Madde
Sedan promenerade vi genom hela staden och ut mot vattnet. Är man på semester så väljer man gatorna som ser finast ut och inte nödvändigtvis den rakaste vägen.
 
Köpenhamn
 
Köpenhamn
Jag önskar att det fanns mer färgglada hus, stockrosor och hemliga, igenvuxna dörrar även i Stockholm. Så fint ju.
 
Den lille havfrue
Vi gjorde en snabb sväng förbi Den lille havfrue för att kolla att hon satt kvar. Det gjorde hon så klart, omgiven av turister.
 
Refshaleøen
 
Refshaleøen
Sedan tog vi färjan över till Refshaleøen som jag inte varit på innan men hört mycket gott om. Vi började med ett stopp på Baby Baby Bar och lade oss i solen och spelade domino.
 
glass
När vi blev glassugna promenerade vi bort till Reffen som är ett stort foodcourt-område. Tycker uttrycket foodcourt lätt kan låta lite onice men det här var verkligen supertrevligt och väldigt stort.
 
Refshaleøen
 
Refshaleøen
Fullt av folk i alla åldrar, perfekta solstolar att sitta och läsa i precis vid vattnet och en massa god mat att välja på. En glass blev snabbt några fler timmar och vi åt både middag och drack öl här ute. Perfekt för en sommardag i Köpenhamn.
 
Köpenhamn
När solen började gå ner promenerade vi tillbaka genom klassiska Nyhavn och tog sikte på Kødbyen.
 
Köpenhamn
Där tillbringade vi dygnets sista timmar men eftersom det var onsdag och semester var det ganska lugnt, så strax efter midnatt gick vi till stationen och tog tåget tillbaka till Malmö igen.
0

Två dagar i Malmö

Förra måndagen började min semester på riktigt. Tidigt på morgonen mötte jag upp Madde vid Södra station för att hoppa på tåget mot Malmö och så här så våra första dagar ut.
 
pink head noodle bar
Via Instagram hade vi sett att våra kompisar Ella och Joel befann sig i samma stad, så när vi lämnat våra väskor på hotellet vid Centralstationen tog vi sikte på saluhallen där vi mötte upp dem för lunch. Valet föll på nudlar från Pink Head Noodle Bar vilket visade sig vara ett riktigt bra beslut. Till och med ärtorna i min skål var oerhört goda!
 
noir
Sedan blev vi kaffesugna och gick till Noir Kaffekultur där vi blev sittandes i flera timmar för att diskutera viktigheter som vem som var först i Sverige med uttrycket ”intresseklubben antecknar” och vem av hos som har flest brottslingar i sin släkt. Därefter vinkade vi hejdå till Ella och Joel som skulle åka hem till Jönköping igen.
 
falafel
En sväng in i några second hand- och antikaffärer bjöd på ett fynd i form av sex coupeglas (eller ja, fem för ett gick sönder på vägen hem). På kvällen hade vi storslagna planer på att gå ut och äta på Dubbel Dubbel men det var megafullt och omöjligt att få en plats så istället gick vi till vårt favoritfalafelställe som vår föredetta kollega och Malmöexpert Ib tipsat om. Det ligger på hörnet på Claesgatan 3 och deras bröd är helt otroligt gott. Vi hade båda på riktigt längtat efter den här falafeln sen vi var i Malmö i augusti förra året, så att det blev middag här var egentligen ingen större besvikelse. Efter det fortsatte vi kvällen med vin på Metro och öl på Mikkeller innan vi cyklade hem till hotellet igen.
 
ribersborg
Nästa morgon startade vi storstilat med löptur ner till Ribersborg för ett morgondopp. Ursäkta men hur hurtig får man ens bli? Typiskt början på semestern-beteende som fallerar raskt därefter.
 
ribersborg
Det smakade dock riktigt bra med hotellfrukost efteråt och det är ju alltid skönt att använda de där löparskorna man tvunget packar ner i tron om att man ska bli en annan person så fort man lämnar sitt trygga bo.
 
malmö slottsträdgård
 
malmö slottsträdgård
Efter den pigga starten tillbringade vi en del av förmiddagen i Malmö Slottsträdgård. Där inspekterade vi odlingar och fotade cirka hundra bilder på olika blommor bara för att det var så fint.
 
malmö slottsträdgård
 
malmö slottsträdgård
Ja men kolla, det var ju svårt att låta bli!
 
ribersborg
Sedan satte vi sikte på Ribban igen för nu strålade solen för fullt och är det något man vill ha på sin semester så är det en ordentlig stranddag med sommarprat och körsbär och korsordstidningar och yatzy, vilket vi också fick.
 
blå hoddan
Efter ett antal strandtimmar åt vi en sen lunch på Blå Hoddan i form av fish & chips vilket var oerhört gott. Kanske var det hungern eller den kritvita fisken eller alltihopa som gjorde det. Glada och nöjda la vi oss i alla fall i en park sen med varsin bok och läste en stund.
 
blå hoddan
På kvällen cyklade vi till Far i hatten där det ordnades quiz kvällen till ära. Vi insåg raskt att quiz i Stockholm inte är riktigt samma sak som quiz i Malmö, i alla fall inte den här kvällen. För vi är vana med att folk typ elitsatsar, handplockar deltagare till sitt lag och pluggar in en massa fakta på ett ganska nördigt och tråkigt vis. Men quizzet här var snarare ”om ni lyssnar noga så säger de svaret 1:30 in i den här låten”. Så alla lyssnade och skrev ner samma svar, vilket innebar att typ alla fick alla rätt. Väldigt gulligt ändå. Sen åt vi pizza och därefter fick dagen vara slut!
0