Det är den första mars och utanför fönstret har snön smält bort, kvar finns bara gruset som sätter sig i sulorna och sprätter runt ens fötter. En ny period har sakta börjat att ta vid, men nu gäller det att vara försiktig. Det är en styggelse att räkna med vår i mars, det gör en bara besviken. Än är det långt kvar, men i ett försök att blidka mig själv har jag valt att tänka på den här perioden som den femte säsongen: vårvinter.
Det är nu börjar vi räkna starurar. Enligt gotländsk tradition ska det efter starens ankomst komma sju lågtrycksperioder, det vill säga bakslag med urväder, följt av högtrycksperioder mellan, innan våren är här för att stanna på riktigt.
I de norra delarna av landet har jag förstått att vårvintern är ett etablerat uttryck för säsongen av soligt väder i mars och april då snön fortfarande ligger kvar. Här längre söderut har vi inte riktigt någon motsvarighet, men kanske att vi skulle behöva det för att göra den långa övergången lite lättare. I år ska jag i alla fall skaffa mig min egen variant.
För mig är vårvinter perioden av att fortfarande ha sin vinterkappa och halsduk, men istället för mössa kan man ha keps eller basker och de tunga bootsen får ge plats för sneakers. Det är tiden då jag äntligen kan börja springa längre löppass ute, utan att behöva riskera att halka, efter att ha kämpat på inne på gymmets löpband hela vintern. Det är insikten om att det börjar vara ljust när jag vaknar och faktiskt också ljust när jag går hem från jobbet vid klockan fem.
Det är tiden då man kan sitta ute mot en husvägg i solen och ta en kaffe. När snödropparna börjar krypa upp längs Årstaviken och man köper hem någon kvist som sedan får stå och knoppa i inomhusvärmen. Det är en tid av att lämna den mörka vinterkostymen som det är så lätt att fastna i efter jul och nyår och istället börja plocka fram pastellfärgerna. Att gå från 100 den till 40 på strumpbyxorna. Små men märkbara skillnader.
Det är känslan av att sakta krypa ur sitt ide och vilja hitta på saker, även efter jobbet på vardagarna. Det är lite färre ulltröjor och mindre av lager på lager på lager. Ett infall av att dutta på sig parfymen som doftar blommigt och lätt av ros, färgglada strumpor i nätta loafers och att lägga solglasögonen i väskan innan man går hemifrån. Det är vetskapen om allting som väntar, känslan av nedförsbacken som snart kommer att ta vid.
Det är den första mars och det är kanske inte vår, men det är i alla fall vårvinter
