Nyår i Paris – slutet på ett decennium och fortsättningen på en tio år lång vänskap

Vi tog tåget mellan Stockholm och Köpenhamn. Susade fram genom ett vintergrått landskap i hundratals kilometer i timmen, drack kaffe och träffade vänner och pratade om hur julen varit. Väl framme på Hovedbanegården mötte vi upp fler delar av vårt resesällskap och stegade mot Kødbyen för vinlunch på Paté Paté. Någonstans mellan Nässjö och Lund hade vi kläckt den kloka idén att gå och simma innan vi tog oss an nästa etapp på resan – 18 timmar på buss. Så ekiperade med baddräkter och handdukar klev vi in på Vandkulturhuset intill stationen och simmade 1000 meter i den ellipsformade poolen signerad Piet Hein. Bastu, ombyte och middag på stationen och sedan klev vi på bussen, spända inför nattens resande.

Dagarna innan hade jag grämt mig, ångrat mig en smula och skrivit oroliga listor kring allt som behövde tas med. Men när vi väl satt där och rullade genom Danmark, vaggades av den vajande vinden på bron över Stora Bält och möttes av mobiloperatörens meddelande som välkomnade oss till Tyskland så kändes allt bra. Och natten kom och natten gick och jag som trodde jag skulle vara vaken hela tiden kunde sova i timslånga etapper för att sedan mötas av den mest magiska av gryningar i Eindhoven. Två poddar, en film, en bok, en omgång yatzy och en massa matsäck senare var vi framme i Paris.

Och i Paris var livet ljuvt. En efter en möttes vi upp i staden och till slut var vi tolv vänner som trängdes runt borden, delade flaskor av vin och promenerade längs avenyerna. Erik och Sandra som bott där hela hösten guidade oss till sina favoritplatser och tog oss upp på toppen i Belleville där vi spanade ut över Eiffeltornet och pekade ut stjärnbilder på himlen. Och vi åt oss genom restaurangerna, drack oss runt barerna och tog dagarna som de kom. En obrydd planlöshet med utrymme för att sitta kisandes mot solen vid Sacré-Cœur och känna sig levande igen.

Årets sista dag firades på en charmig restaurang med anka och tartar, pinot noir och tiramisu. Musiken skruvades upp och vi höjde glasen ännu högre, räknade ner på franska och skrek Bonne Année! Och vid Triumfbågen brakade fyrverkerierna loss men i vår bubbla hördes ingenting förutom vårt skålande med servitörerna, med kockarna och med gästerna. Två flaskor champagne på väg till klubben och sedan inåt, uppåt, vidare. Ta över ett dansgolv, äg en natt, varsågoda här har ni ett helt nytt decennium.

Och jag tänker att om en resa kan definiera en tio år lång vänskap så gjorde den här resan det. Vi möttes över borden och i fascinationen för kulturen, i de sammetsröda stolarna på nyårsdagens biomatiné och i skratten åt en rolig bild, ett dåligt skämt, ett gammalt minne och ett nytt som just bildats. Att få sluta och börja året med dessa människor i Paris var allt jag kunde önska.

PS. Ett lite mer detaljerat inlägg om hur det var att åka buss till Paris (inklusive alla bra tips jag fick av er när jag frågade) kommer framöver.

La cuisine est un jeu d’enfants

Min bästa second hand-affär har en gigantisk bokavdelning som jag nästan drar mig för att besöka för att den är så stor och svårmanövrerad. Det finns guldkorn men det krävs både tid och tur för att hitta dem. När jag var där för några veckor sedan lyckades jag dock trilla över ett riktigt fynd.

La cuisine est un jeu d’enfants är en fransk kokbok skriven för barn på 60-talet. Den är fylld av färgglada illustrationer och innehåller klassiska recept. Själva formgivningen är otroligt fin och lekfull och även om jag är långt ifrån någon expert på franska så förstår jag faktiskt en del.

Här har vi ett recept på en klassisk croque monsieur med gulliga små gruyère-illustrationer.

Antar att jag kommmer laga en quiche lorraine eller kanske krabbkakor framöver?

Jag vill egentligen rama in alla illustrationer och hänga upp dem på köksväggen eftersom de är så fina. Om jag hade en egen restaurang skulle menyerna gärna få inspireras av den här stilen: kladdiga skisser i basfärger, snirklig handstil och små kommentarer i marginalerna.

Gillar självklarheten i att barn ska slänga ihop lite coq au vin också. Bra med ambitioner ändå!

Själv tänkte jag börja med att testa den här efterrätten. Eller kanske en löksoppa. Men först fortsätter jag bläddra och öva mig på franska.

Andra dagarna i Paris – franska matklassiker, fotbollsfest och Sacré Coeur

Låt oss hoppa tillbaka till mars och andra delen av min och Sofies helg i Paris. Här var det söndag och vi satt på en solig uteservering och jag åt croque monsieur som sig bör i Frankrike.

Sedan tog vi bussen till Galeries Lafayette, genom områdena som dagen innan blivit rejält tilltufsade av Gula västarnas demonstrationer. Det var trasiga skyltfönster och provisoriska lagningar lite här och var, men varuhuset var lika glammigt som vanligt.

Vi gick upp på takterassen och spanade ut lite över stan. Blå himmel åt ena hållet, förädiska regnmoln åt det andra.

Efter att Sofie köpt en PSG-halsduk i deras affär på Lafayette åkte vi tillbaka till Marais. Kikade på Maison Kitsuné där allt är dyrt men fint, till och med golvet.

Sedan åt vi tacos på ett litet mexikanskt hål i väggen, köpte lite mer ost i mataffären och gick tillbaka till hotellet för att byta om till våra varmaste kläder.

Kvällen skulle nämligen tillbringas här, på Parc des Princes, Paris Saint-Germains hemmaarena där de skulle möta Marseille. Ett riktigt stormöte, på franska kallat Le Classique. Vi värmde upp med kaffe i minikoppar och konstaterade att vi lyckats få tag på ganska bra platser.

Vid nio drog det igång och det blev en match som hette duga. Flera riktigt fina mål, en oerhört fransk hejarklack och lite dramatik såklart. Men med 3-1 i vinst kunde vi ta tunnelbanan hem igen och gå och lägga oss nöjda.

Vår sista dag började med frukost på Ob-La-Di. Jag åt rågbröd med jordnötssmör och bär och Sofie en avokadotoast med granatäpple.

Sedan promenerade vi hela vägen till Montmartre och upp till Sacré Coeur.

Ganska maffig ändå, men inte alls så gammal som vi trodde. Bara drygt 100 år (varsågoda för fakta).

Den sista middagen i Paris åt vi på klassiska Café Charlot, givetvis på uteserveringen. Jag avslutade min franska matresa med tartar och pommes frites och ett glas lunchvin till det.

Sedan lämnade vi våra franska kvarter, tog tåget till flygplatsen och därmed var Parishelgen slut.

Första dagarna i Paris – uteserveringar, shopping åt sitt inre barn och burratafest

Jag var i Paris i helgen tillsammans med min kompis Sofie. Vi var främst där för att kolla på fotboll men också för att äta oss igenom goda restauranger, sitta på uteserveringar och kisa mot vårsolen i Marais. Så här såg våra första dagar ut.

Vi började med uteserveringarna direkt på morgonen i sällskap av croissanter och café crème. Jag känner mig alltid så oerhört svensk när jag sitter ute så fort det är möjligt. ”Det gäller att passa på”, mumlar jag och ignorerar att merparten av de andra gästerna sitter inne. Är man svältfödd på ljus och frisk luft så är man.

Efter att ha letat oss fram till hotellet, checkat in och lämnat våra väskor gick vi ett par kvarter bort för lunch på Chez Janou.

Hej Sofie och en sen tvårätterslunch med små vinglas fyllda till bredden på grönrutiga dukar. Det gjordes oss väl.

Sedan letade vi oss tillbaka till hotellet via en mataffär i närheten. Vi bodde på Villa Beaumarchais där jag även bott en gång tidigare. Återvände på grund av det perfekta läget (oerhört mysigt i Marais med nära till allt, men på en lugn liten gata), det helt okej priset (bra standard på rummen och sköna sängar) samt den vänliga personalen. Är ej sponsrad för att tycka detta såklart, bara ett bra tips för er som letar boende i Paris.

Väl inne på rummet tog vi en välbehövlig tupplur pga uppstigning klockan halv fem på morgonen. Sedan kylde vi en flaska crémant med hjälp av hinken i badrummets papperskorg och iskallt vatten. Det funkade ändå oväntat bra!

Till detta dukade vi upp en liten ostbricka på sängen (även här med hjälp av diverse hotellrumsprylar – man får vara händig på semestern) och satt bara och pratade och åt kex och ost och tog in det faktum att vi var i Paris.

Rätt vad det var så hade klockan blivit elva och vi gav oss ut mot Oberkampf och hamnade på en liten bar och sedan på Le Comptoir Général där jag hittade ett fint bord innan det var dags att gå hem och sova.

Lördagen började vi ett kvarter från hotellet på Fragments, ett mysigt litet fik med extremt goda avokadotoasts.

Sedan gick vi på en liten shoppingrunda i Marais. Via Merci, Fleux och ett gäng vintagebutiker.

Hej från en som gjorde årets bara anklar-premiär och hade vårkappa hela helgen. Dessutom: låga converse! Blev så sugen på det efter flera års uppehåll och mitt tonårs-jag känner sig numera oerhört lycklig.

Vi gick även förbi Acne-butiken där jag köpte den här pyttelilla Kånken-väskan från deras samarbete med Fjällräven. Om ett par converseskor gör mitt tonårs-jag lycklig så är det här nog ett köp för mitt inre barn. Jag tycker den är så fin i sin färgkombination och med den klassiska designen men buren på ett helt nytt sätt. En liten karamell att bli glad av. Dessutom känns det extra kul att göra ett sånt köp på en resa, för då kommer jag alltid tänka på Paris när jag har den.

När vi gått färdigt i butiker gick vi till hotellet och kollade på nyheterna om kravallerna som inträffade under Gula västarnas demonstration vid Champs-Élysées. Dramatiskt såklart och vi var glada över att vi hållit oss i andra områden under dagen. Därefter gjorde vi oss i ordning och sen drack vi naturvin på en mysig bar som hette Le Clown Bar.

Kvart över tio hade vi bord på Ober Mamma som är en italiensk restaurang. Den går inte att boka i förväg utan man får gå dit vid öppning och skriva upp sig på en lista, men där är det värt. Vi åt nämligen en helt otrolig burrata till förrätt och sedan åt Sofie en pizza med ytterligare lite burrata till huvudrätt medan jag tog en pasta vongole. Efter denna sena middag rullade vi bokstavligen hemåt och sov gott och länge.

Att resa på egen hand

Hej hörrni! Idag publicerades en artikel på Metro Mode med mina bästa resa själv-tips. Så himla kul att få skriva på en annan (och lite större) plattform än denna blogg som omväxling, men om någon av er skulle missat att läsa artikeln så tänker jag att vi kör en liten repris här.

I våras kom jag på att jag var sugen på att åka till Paris. Jag hörde mig för men ingen av mina kompisar hade varken tid eller pengar att följa med. Till en första början tänkte jag strunta i mina planer, men så bestämde jag mig för att göra resan ändå – på egen hand. Jag hade aldrig semestrat själv tidigare så att ta steget var både stort, spännande och lärorikt. Kanske har du funderat på att åka iväg själv? Här är mina bästa tips till er som är sugna på att testa samma sak.

Har du övervägt det – testa!

För många människor känns det som en omöjlighet att resa någonstans själv och har man ingen som helst längtan efter detta är det troligtvis inte rätt. Men känner man att det vore spännande att prova och är lite nyfiken på hela grejen, då tror jag absolut att man är redo att åka.

Börja med en helg

Att resa själv behöver inte innebära att man ger sig av till andra sidan jorden med en ryggsäck i ett halvår. Det räcker med en helg och man kan välja en ganska närliggande plats. På så vis kan man testa om det här sättet att resa passar en och kanske senare ge sig ut på längre upptäckter. Två och en halv dag i Paris tyckte jag var lagom för mig att börja med, både före, under och efter resan.

Om möjligt – hitta en kontaktperson

När jag berättade för folk i min omgivning att jag skulle åka själv till Paris började folk genast para ihop mig med vänner till dem som bodde där och som kunde bjuda på bra tips eller ta med mig ut om jag ville. Dessutom visade det sig att en av mina bästa kompisars syster och man skulle dit precis samma helg. I slutänden valde jag att inte träffa upp någon av dessa personer, men det var ändå en trygghet att veta att det fanns folk på plats i staden som jag kunde ta kontakt med om något skulle krisa. Händer det något allvarligt kan man också alltid vända sig till svenska ambassaden i landet, det kan vara bra att veta om.

Gör en lista på saker du vill göra

En av de värsta sakerna med att vara själv är om rastlösheten drabbar en. Då blir det plötsligt mycket mer uppenbart att man är ensam och tiden känns som en evighet. Därför hade jag, innan jag åkte, kollat upp en massa saker jag ville hitta på under min helg. Alltifrån bra restauranger, museum och butiker till klubbar, barer och sevärdheter. Sedan hade jag gjort en planering på hur mina dagar skulle se ut, som jag följde på ett ungefär. Men det är också det bästa med att resa själv: vill man inte hålla sig till planen så kan man faktiskt göra precis vad man känner för!

Träffa andra som reser själv

Att åka iväg på egen hand är inte så ovanligt som man tror och om man vill kan man lätt träffa andra som gör samma sak. Ett av de enklaste sätten att göra detta är att välja ett boende som hjälper en på traven. Jag bodde på Generator Hostel som är ett väldigt stort hotell/hostel som finns på flera platser i Europa. Där ordnade de olika aktiviteter under dagarna och det fanns också gott om öppna ytor att hänga på och lära känna nytt folk om man önskade. Ska man stanna en liten längre tid är det ett perfekt sätt att hitta en ny resekompis eller kanske bara någon att äta middag med på kvällen.

Ta med en bok

Den situation det kändes mest ensamt att vara själv tycker jag var på restauranger och barer. Inte alltid på ett negativt sätt men att äta ute bygger ju väldigt mycket på det sociala umgänget kring bordet. Min bästa lösning på detta var att ta med en bok i väskan. Visst kan man fixa surf och sitta och scrolla sitt Instagramflöde men det känns lite stelt och tråkigt (dessutom ville jag inte veta om mina vänner hittade på något jättekul därhemma). Då gillade jag mer den härligt klyschiga känslan av att sitta själv i en bar med en drink och läsa en bok på ett främmande språk.

Var öppen och beredd att samla intryck

Att inte ha någon att dela alla resans upplevelser med tycker jag gjorde att jag kände allting mycket starkare. Allt som hände var det plötsligt bara jag som såg och kunde processa. Detta gjorde mig mer öppen för allt omkring mig och jag kände också ett annat behov av att dokumentera min resa i bilder och små anteckningar för att kunna spara intrycken. När man tillbringar mycket tid själv hinner man fundera väldigt mycket, på både stora och små grejer. För mig var det väldigt nyttigt men jag tror det krävs att man är i ett bra mood för att det inte ska ta över en.

Slutligen: våga!

Innan jag åkte tänkte jag: vad är det värsta som kan hända? Och det är klart, man kan ju råka ut för en massa otäcka saker men ofta kan exakt samma saker drabba en här hemma också. Däremot finns det massor mer saker att vinna på att våga åka och jag ångrar verkligen inte att jag gjorde det nu i efterhand.

Och njut!

Det finns något väldigt härligt att äga alla sina intryck själv. Att gå precis dit man vill under en hel dag utan att någon kommer med invändningar. Du kan ta hur många och långa omvägar som helst, äta middag i tre timmar om du önskar eller bara sitta på en bänk och studera folk ett tag. Njut av ditt eget sällskap, av de nya platser du upptäcker och av det faktum att du faktiskt vågade åka!

Paris – favoriter (hittills)

Först och främst, det här är ingen fullvärdig Paris-guide. Jag hann ju bara tillbringa två och en halv dag i staden och för att kunna skapa en ordentlig guide ska man väl helst bo i staden en lite längre period och hinna testa både bra och mindre bra ställen för att upptäcka guldkornen. Men jag hann ändå springa på ett gäng fina restauranger, barer och affärer som var både trevliga och Julia-iga och som jag tänker att jag ska dela med mig av.

Områden

Marais

Många av tipsen jag fått innan kretsade kring Marais så jag höll mig ganska mycket i den stadsdelen och trivdes bra där. Det kändes mer hippt än turistigt och var mycket lugnare än vid de större turistattraktionerna. Marais är mysigt och enkelt att promenera omkring i och fullt av bra butiker och restauranger (mer tips på dessa längre ned).

Saint Martin-kanalen

Mitt hotell låg i 10:e arrondissementet, nära Saint Martin-kanalen, så för mig blev det naturligt att kolla in områdena däromkring. Längs kanalen ligger en massa bra mat- och kaffeställen som alla känns ganska konceptiga och trendiga. På kvällarna samlas det massor av ungdomar längs kanalen som sitter där och dricker öl, spelar gitarr och festar. Väldigt mysigt och bra stämning!

Restauranger & caféer

Café Charlot

38 Rue de Bretagne

Klassisk fransk bistro med god mat men ännu bättre stämning. Livligt och hemtrevligt, mycket folk att titta på. Jag var där för lördagslunch men jag har hört att de även ska vara bra för brunch på söndagar.

Institute de Bonté

84 Quai de Jemmapes

Mysigt fik och frukostställe med mycket ekologiska och hembakade grejer. Tror även att de har en del raw food om man gillar det.

Siseng

82 Quai de Jemmapes

I dörren intill fiket ovan ligger den asiatiska restaurangen Siseng. De har en ganska liten meny men serverar väldigt goda baos och även bento. Varje gång jag gick förbi var det en liten kö utanför men jag behövde bara stå där i ett par minuter och det var helt klart värt lite väntetid. Bonustips: ytterligare ett steg ned på gatan finns en till kö om kvällarna, den leder in till klubben Le Comptoir Général. En mys-stökig klubb med kristallkronor i taket, en djungelbar och flera rum.

Ob-La-Di

54 Rue de Saintonge

Brunchställe och café med väldigt genomtänkt och skandinavisk känsla. För en som inte blir mätt på en fransk croissant och en café au lait till frukost är detta perfekt. Väldigt liten men fin lokal, goda avokadotoasts och bra musik.

Ober Mamma

107 Boulevard Richard Lenoir

Italiensk bar och restaurang med mycket folk. Jag fick sitta i baren och åt således bara från deras barmeny men allt var väldigt gott och prisvärt. Bra drinkar, trevlig personal och härligt stökig stämning.

Affärer

Merci

111 Boulevard Beaumarchais

Paris-klassiker med massor av fina saker, perfekt för presenter till vänner eller en själv. Butiken är ganska stor med flera våningar och ett mysigt fik för den som blir hungrig. Jag gillade deras köksavdelning allra bäst och hittade ett par grejer som fick följa med hem.

Le Marché des Enfants Rouges

39 Rue de Bretagne

Paris äldsta matmarknad, fylld med grönsaker, fisk och fina blommor. Här inne finns också små lunchställen om man vill äta något snabbt.

Fleux’

39-52 Rue Sainte-Croix de la Bretonneri

Det tog ett tag innan jag förstod att Fleux’ inte bara hade en butik på gatan utan fyra stycken med olika utbud. Här finns inredning, designprylar och bra att ha-saker, lite i samma anda som de översta avdelningarna på PUB i Stockholm var innan de byggde om.

Buly 1803

6 Rue Bonaparte

Klassisk fransk parfymaffär från 1800-talet med otroligt fina lokaler. Bara det gör det värt ett besök! Tyvärr hade jag bara handbagage med mig och de produkter jag ville ha var i större förpackningar så jag kunde inte köpa med mig något hem, men att gå där och kika var ändå värt besöket.

Taschen

2 Rue de Buci

Taschen är bokförlaget bakom mängder av snygga fotoböcker och coffe table-books så gillar du sådana är detta helt rätt ställe. Jag blev förvånad över hur billigt det var (stora tjocka böcker runt 15-25 euro) så även här var det bara mitt begränsade handbagage som satte stopp. Har du några kilon över, gå hit och slå till på en snygg bok.

Som tur är finns det bloggare som varit mer i Paris och många av deras guider använde jag innan jag åkte dit, exempelvis:
→ Elsa Billgrens mini-guide till Paris

→ Sandra Beijers Paris-guide 2.0

→ Emma Sundhs 13 saker du måste göra i Paris

→ Gina Tricots kampanjsida Guided by Style där utvalda Parisbloggare fått ge sina lokala tips

→ Och såklart era tips i kommentarerna på detta inlägg

Paris – dag III, första halvan

Min sista dag i Paris vaknade jag av regnsmatter mot rutorna och tunga moln på himlen. Efter att ha checkat ut från hotellet fällde jag upp mitt paraply och satte kurs mot ett fik jag hört gott om, Ob-La-Di. Därinne beställde jag kaffe och avokadotoast och tillbringade en lugn stund med min bok innan jag var redo för nya äventyr.

Efter lördagens promenerande på drygt två mil bestämde jag mig för att köpa en dagsbiljett och utforska Paris metro. Ett mycket klokt beslut skulle det visa sig och mitt första stopp skedde i närheten av Jardin des Plantes. Där skimrade växthuset i lila och de grusade gångarna fylldes av söndagshurtiga fransmän på löpturer. I övrigt märktes en påtaglig skillnad mot gårdagens välfyllda gator. Kanske berodde det på vädret eller faktumet att det var söndag eller rent utav båda sakerna, men det Paris jag mötte idag var mycket mer lugnt och stillsamt.

Förbluffad över lugnet strosade jag omkring för mig själv och upptäckte nya delar av parken. Det lätta regnet fick den välansade rosenträdgården att lukta helt magiskt. Skulle jag få välja en doft att spara på flaska och sälja som parfym skulle det helt klart vara nyregnade rosor i en fransk botanisk trädgård en stillsam söndag i maj.

Galeries d'Anatomie comparée et de Paléontologie

I kontrast till de romantiska rosorna bestämde jag mig sedan för att kila in på Galeries d’Anatomie comparée et de Paléontologie (ja, jag googlade den titeln) och kolla på skelett. Muséet ligger precis intill trädgården och rymmer mängder av skelett från både nutida och sedan länge utdöda djur. Lite creepy men väldigt häftigt också.

Fossilsamlingen högst upp var i tristaste laget för min smak, med undantag för några fina koraller, men annars gillade jag verkligen muséet. Dock var det ett minus att alla skyltar var på franska och latin. Lite mer information om alla tuffa skelett hade ju inte skadat även om jag kände igen många av djuren ändå.

Efter någon timme därinne kände jag mig rätt redo för nya upptäckter så då letade jag upp en ny metro-hållplats och tog mig mot en ytterst klassisk sevärdhet. Men mer om det i ett senare inlägg innan detta blir alldeles för långt. Bonsoir!

Läs också:

Paris – dag II, andra halvan

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Paris – dag II, andra halvan

Lördagen i Paris fortsätter. Jag strosar mellan butiker och kollar på porslin och lyxiga väskor, dricker kaffe från Café Kitsuné och köper småsaker som ryms i handbagaget.

När klockan närmar sig lunchtid tar jag sikte på Café Charlot, en restaurang jag blivit rekommenderad av flera olika personer. Och jag gillar det. Mycket. Kanske inte för matens skull, den är bra men inte exceptionell. Men stämningen är precis vad jag letat efter. Fransk och livlig, på ett hemtrevligt vis.

De äldre männen vid bordet intill har buskiga ögonbryn och gör sin beställning utan att ens öppna menyn. Från baren hör jag ljudet av champagnekorkar som flyger och någon fyller lokalen med ett högt och hjärtligt skratt. Snett framför mig sitter en familj med två döttrar. Det låter som en klyscha men den franska mamman är verkligen en av de vackraste kvinnorna jag sett. Med oborstat men perfekt hår, dyra solglasögon och en rödmålad mun som ler stort.

Rosévinet i mitt glas är iskallt och utsikten över Rue de Bretagne får mig att sitta kvar länge, länge.

De mer klassiska turistområdena i Paris roar mig inte lika mycket. På Rue de Rivoli är det trångt och stressigt, utanför Louvren hastar folk förbi med selfiepinnar och systemkameror.

Jag söker skydd i Jardin des Tuileries-parken. Tittar på några barn som efter mycket tjat får åka en efterlängtad karuselltur. Äter hallon- och citronsorbet på en bänk i solen och läser ett par kapitel i min bok.

Längs andra sidan floden hittar jag mysiga torg, blomsterklädda fasader och små butiker att kika in i. Jag samlar ögonblick och erfarenheter på löpande band.

På väg hem till hotellet efter två mil på parisiska gator kommer plötsligt regnet. Jag dyker in på ett litet café bara några kvarter bort och väntar ut det över en kopp kaffe. Väl tillbaka ordnar jag min egen förfest. Dricker mineralvatten och målar naglarna till tonerna av Veronica Maggio innan jag ger mig ut på äventyr.

Middagen äter jag sent på en asiatisk restaurang som serverar sin mat fluffiga bao-bröd. Något som verkligen slår mig efter en dag helt på egen hand är hur mycket man hinner tänka. En resa själv känns om tio terapitimmar och jag fortsätter fylla mitt anteckningslock med insikter.

”Vi var bara två personer som saknade någon att hålla om”, skriver jag innan jag bestämmer mig för att gå ut i Paris-natten. Klubben alldeles intill är som en blandning av Trädgården och Yaki-da. En villa med olika rum, kristallkronor i taket och uppstoppade djur på väggarna. I ena hörnet har man rivit upp parketten och planterat ett gäng växter.

Det är säkert 35 grader därinne, alla dansar, jag köper öl. Efter någon timme bestämmer jag mig för att ge upp. Att klubba själv i ett främmande land är svårt, fransmännen envisas med att hålla en i händerna när man dansar och värmen gör mig trött. Så jag kilar hem strax efter midnatt. Från hotellrummet ser jag sedan hur ett åskoväder drar in över staden. Himlen lyses upp av blixtar och regnet smattrar hårt mot rutan. Strax därefter somnar jag lugn.

Läs också:

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Era bästa Paristips, merci!

Om nio dagar hoppar jag på ett flyg mot Paris, alldeles själv. Jag bestämde mig ju, efter support från er, för att testa på att resa någonstans ensam och gav således mig själv en weekend i Frankrikes huvudstad som present när jag fyllde år. Nu börjar det alltså dra ihop sig och jag är fylld av förväntan!

Små planer börjar sakta ta form i mitt huvud och jag försöker spara ned alla tips jag springer på. Men självklart finns det säkert många guldkorn jag missar och därför vill jag gärna ha er hjälp. Vilka är era bästa Paristips? Restauranger, museum, caféer, områden, affärer, parker, barer… allt! Jag undviker gärna de största turistfällorna (typ åka upp i Eiffeltornet eller kika på Mona Lisa, det känns bara ovärt), så ge mig gärna de där insidertipsen jag lätt skulle missa annars.

Mitt hotell ligger nära Saint Martin-kanalen i 10:e arrondissementet (vilket inte säger mig så mycket egentligen), men finns något fint i närheten så är det alltid en bonus. Jag är säker på att ni sitter inne på grymma tips, så hjälp mig nu. Som tack så lovar jag att leverera det allra bästa från Paris, direkt till er sen. Bisous!