mat – Julia Eriksson

Sju saker jag vill göra i februari

Prövningarnas tid är över, eller i alla fall månaden januari, för ute i världen och runt om i landet tycks kaos fortfarande råda på många plan. Här i min lilla bubbla gör jag mitt bästa för att hitta ordning och trivsamhet. Ibland undrar jag om jag och andra har tagit det till en extrem, det här med att göra listor och planer, sätta teman och upplägg, strukturera, kategorisera och visualisera livet och framtiden. Kan det bli för mycket av det goda? Borde jag vara lite mer… spontan och planlös? Men så landar jag i att det finns något fint i de där listorna och ambitionerna, att det är något trivsamt i själva görandet av dem och sedan är det kanske inte så viktigt vad som faktiskt blir av. Så med det sagt vill jag försöka skaka av mig januari och vintermörkret och istället addera lite färg till februari, både bildligt och bokstavligt.

Äta olika 30 växter i veckan
Jag läste en artikel i SvD i helgen som handlade om tarmfloran och hur man kan stärka den. Ett sätt var att äta mer fibrer och fermenterad mat, ett annat att man ska försöka få i sig 30 olika växtbaserade livsmedel i veckan. Vid första anblick tyckte jag att det lät väldigt mycket, men tydligen får man också räkna med sådant som örter, frön, nötter, sädesslag samt kryddor och då blir det ändå enklare. Så nu testar jag att räkna hur många jag får i mig, mest på skoj, men också för att det känns kul med färgglad och varierad mat i februari.

Göra fruktsallad
Som en förlängning av punkten ovan vill jag också bli bättre på att göra fruktsallad som snacks på kvällarna. Jag har lovat mig själv att jag ska gå raka vägen förbi mataffären efter jobbet och fylla kylen med goda frukter.

Köpa semlor
Och som kontrast till allt ovan vill jag också gå förbi Svedjans bageri och köpa deras väldigt goda semlor. De är något alldeles extra och hör februari till. Mandel och vete borde ju dessutom räknas till växterna ovan…

Förbereda färgglada outfits
I december hade jag ett litet projekt där jag skrivit ner en lista med färdiga outfits som jag kunde välja från, vilket visade sig vara väldigt smidigt om morgnarna och hjälpte mig att aktivera garderoben. Nu vill jag göra samma sak igen, men med fokus på varma och färgglada kläder. Mitt mål är att sätta ihop 20 olika outfits så att jag har så att det räcker under alla vardagar i alla fall.

Ge mer tid till skrivandet
Mitt skrivprojekt går sakta och dessvärre inte jättesäkert framåt, men det händer lite i alla fall och i februari tänker jag att det ska få ännu mer fokus från mig. På tåget till och från Borås och under min kväll på hotellrummet passade jag på att läsa igenom alla de 167 sidor jag skrivit hittills, så nu vet jag att det finns mycket innehåll men också desto mer att förbättra. Det ska jag försöka att ägna månaden till.

Fira födelsedagar och gå på konsert
Februari råkar vara födelsedagsmånad för några av mina bästa kompisar, så det ska vi ta och fira såklart. Och om några veckor ska jag och N gå på Jens Lekmans spelning här i Stockholm och samma helg har jag bokat in oss på hotell för en staycation, vilket ska bli fint!

Hitta mitt sätt att njuta av vintern
Här om dagen konstaterade jag att en anledning till varför jag inte är så förtjust i vintern nog bottnar i att jag inte är någon vintersportare. En säsong är ju som härligast när man kan dra nytta av den fullt ut och njuta av all snö och is. För några år sedan fick jag ett infall om att jag skulle bli en längdskidtjej vilket resulterade i ett par dyra skidor som nu står i ett förråd i norra Stockholm, ett stukat långfinger som fortfarande är lite snett samt ett påslag av posttraumatisk stress vid blotta tanken på mina misslyckade försök till åk. Min familj har aldrig åkt till fjällen (eller Alperna heller för den delen, som alla tycks göra numera) så utförsåkningen känns också ganska långt borta, även om jag gjort några tappra försök med kompisar i Åre (senaste gången resulterade i en halv dag hos tandläkaren i Järpen). Vad har vi då kvar? Staplande steg på långfärdsskridskor? Bandy på Zinkensdamm? Just nu lutar det mest åt isvak och bastu, vilket ändå är två saker jag kan uppskatta, men fler förslag mottages gärna.

Åtta saker jag inspireras av nu

Låt oss ta ett dyk ner i inspirationspoolen och titta på några saker som jag har sparat bara för att jag tycker att de känns lite extra kul just nu.

Snart börjar säsongen av halsdukar och vinterkappor på riktigt, men innan det blir sådär iskallt att man måste vira in hela sig vill jag påminna mig om att jag kan sätta en liten krage kring halsen på min jacka för att göra den roligare.

Ytterligare en påminnelse till mig själv: bara för att det är funktionskläder behöver de inte vara svarta. Hur fint med en olivgrön skaljacka eller ett par låga kängor i glada färger? Egentligen räcker det ju med att byta skosnören för att komma en bit på vägen.

Jag vet inte om det är någon oklar näringsbrist som drabbat mig men jag vill hemskt gärna äta sallader med knallgröna nocellaraoliver och bönor just nu. Toppa även med finhackad rödlök och en massa örter också, tack.

I år har jag som ambition att göra strumpbyxesäsongen till något kul med olika färger, mönster och glitter. Någon spådde att tartanmönstrade strumpbyxor à la Ralph Laurens 90-tal skulle komma tillbaka och jag tror nog att det stämmer. Det är fint också med fotlänk över strumpbyxorna, så enkel grej att sno rakt av och rassla runt på kontoret med.

Ett av mina ledord för höststilen var ju Barockens mysterier och det märks sannerligen på vad jag inspireras av. Jag vill ha överdelar i sammet, gärna något som ser ut att vara plockat rakt från Livsrustkammarens montrar. Finast blir det när man matchar med ett par helt vanliga jeans.

Jag har förbjudit mig själv att gå för djupt in i inredningstankar förrän en ny lägenhet är införskaffad, men en sak som jag tänkt på är att i princip inga hem vi går på visning i har bokhyllor. Läser folk inte fysiska böcker längre eller är det mäklarna som tvingar folk att gömma undan sina boksamlingar? Vart vi än flyttar vårt bohag i framtiden så vill jag i alla fall ha plats för en ordentlig bokhylla, det är en sak som är säker.

Ibland behöver man bara påminna sig själv om att prickigt är det bästa mönstret. Drömmen är fortfarande någon av Yayoi Kusamas väskor för Louis Vuitton men banktjänstemannen inom mig klarar inte tanken på att lägga så mycket pengar på en väska, det är för orimligt. Andra får kanske, men inte jag, herregud tänk på pensionen. Jag får rota fram prisvärda prickiga vintageplagg istället.

Vad jag däremot kan tänka mig att lägga en liten slant på är ett nytt fast gammalt armbandsur, helst något som känns lite udda och kompletterar de två jag har idag. Eller den där klumpiga Tiffany-ringen med olikfärgade stenar, men då kommer nog banktjänstemannen tillbaka och hytter med fingret igen. Bäst att lugna ner sig och låta inspirationen vara just inspiration.

Den perfekta havregrynsgröten

Alldeles strax ska jag sluta att tjata om gröt, men innan dess vill jag bara dela med mig av ett recept. Jag tror nämligen att jag lyckats knäcka koden till den perfekta havregrynsgröten som är både len och fyllig, precis som den var på värdshuset i den lilla byn i Skottland där vi åt frukost en morgon.

Till 1 portion behöver du:
1 dl havregryn (Gyllenhammars fiberhavregryn är min favorit)
1 dl fet mjölk (jag brukar välja standardmjölk eller lantmjölk) + lite extra vid servering
1 dl vatten
1 nypa salt
Valfri topping (jag gillar varma bär och honung bäst)

Gör såhär:
Blanda 1 del havregryn, 1 del vatten och 1 del mjölk i en kastrull. Koka upp på medelvärme och rör hela tiden med en träslev. Jag såg på ett skotskt YouTube-klipp att man ska röra medsols om man vill mota bort djävulen ur gröten, men det gör man som man vill med. När den börjar gå ihop sig, men ännu inte är klar, kan du salta en nypa. Fortsätt att röra tills gröten tjocknat och ta sedan av den från spisen. Tillsätt ungefär två matskedar kall mjölk som du rör ut i gröten så att den får en len och något lösare konsistens. Häll upp på en tallrik och servera med dina favorittillbehör.

Istället för att servera gröten med mjölk rör jag alltså i den på slutet, vilket ger en bättre konsistens och man slipper den där stabbigheten som annars lätt kan uppstå. Det fina med detta är också att man kan äta sin varma gröt direkt utan behöva bränna sig. På toppen har jag en blandning av hallon och blåbär och en gnutta honung, men andra typer av fruktkompott och sylt passar också bra. Jag har inte testat att göra den med havremjölk än, men jag kan tänka mig att någon av varianterna som man har i kaffe med lite högre fetthalt borde fungera.

Nu är det slut på grötblogg för ett tag! Mvh Guldlock och lilla björn.

4 x 4 vecka 9

Det är februari, det är grått. Tiden sniglar sig förbi. Jag blir irriterad på mig själv för att jag behandlar den som en transportsträcka, men här lyser loven och resorna med sin frånvaro, vardagen lunkar. Jag känner mig gammal och olovande, någon skulle behöva skaka mig ur gängorna, hålla mitt huvud upp och ner. Jaja, förlåt för mitt klagande, här är i alla fall fyra saker på fyra teman som jag tänkte ta mig för.

4 rätter jag ska laga i veckan

Jag har som mål att äta ur min frys, kyl och skafferi eftersom åtminstone frysen var väldigt full när jag öppnade den senast. Efter en snabb inventering kom jag på fyra rätter jag kan laga utan att behöva handla något alls. Lyxigt!

※ Ugnsrostad broccoli och morot, hemmagjord hummus, frysfalafel, sallad, vitost och somunbröd.
※ Grön ärtsoppa och tuna melt på surdegsbröd.
※ Hårt stekt vegofärs med nudlar, gochujang och salladslök. Vid sidan, stekta haricoverts med krispig chiliolja.
※ Röd linsgryta med kokosmjölk, lime och granatäpple.

4 nya album jag lyssnar på

Jag tycker tyvärr att Spotifys algoritm bara blir sämre och sämre. Som ett exempel lyssnade jag på en (1) Kiss-låt en (1) gång i samband med ett musikquiz. Självklart får jag då en helt usel remix på I Was Made For Lovin’ You i min Release Radar veckan därpå, men jag får inte Jonathan Johanssons nya singel fastän han är en artist jag lyssnat frekvent på genom åren. Nåväl, i mild protest har jag därför kommit in i en fas då jag gärna lyssnar på album istället, till exempel dessa:

※ Bag Vore Øjne Strømmer Drømme Sagte Forbi med Hvalfulg. Mjuk dansk modern jazz när den är som mest trivsam.
※ Divinations med Oracle Sisters. Ny musik som känns nostalgisk, det är souligt och indie på ett sätt som jag saknat.
※ Midwest med DYAN. Drömmig och ambient popmusik av Alexis Dyan Marsh som annars jobbar som filmkompositör, vilket man kan ana.
※ Bastard med Markus Krunegård. Såklart lyssnar jag på Krunegårds nya album, allt annat vore märkligt om man känner mig. Mina favoritlåtar är Bastard Anthem och Fakta: Fucked Up.

4 klädkombinationer jag är sugen på

Vädret ska vara gråmulet med några ynka plusgrader, men jag tänker att jag ska försöka smyga in lite vårkänslor och färg i den mån det går.

※ Vita jeans med collegetröja, scarf och seglarskor med tjocka strumpor i.
※ Ljusblå sidenskjorta med mörkbrun sammetskjol och loafers.
※ Smörgula jeans, mörkbrun glittrig kofta och färgglada sneakers.
※ Äppelgröna byxor, citrongul långärmad tröja och ljusa sneakers.

4 saker jag ska göra

Min kalender var oväntat tom när jag började att bläddra i den, vilket gjorde mig en smula stressad kontraproduktivt nog. Här är några saker som tog plats på listan i alla fall.

※ Frakta hem och hänga upp min nya tavla som jag köpte när vi hade konstauktion och utförsäljning av verk från gamla bankkontor på jobbet.
※ Bjuda över min kompis Malin på middag en kväll i veckan.
※ Gå på pubquiz och skratta åt hur dåliga vi är på historiska årtal och floder runt om i världen över en öl.
※ Hälsa på min vän som fått en ny liten bebis.

Hur tar ni er an februaris sista vecka?

Sånt som hände i december

Bloggveckan kom av sig helt när det blev sjukstuga här inne, jag är ledsen för det. Men i brist på nutidskul tänkte jag att vi skulle kika på några höjdpunkter bland sådant som hände i december.

Den första december hade jag och Emelie, även kända som sällskapet Sillens vänner, bokat julbord på Gamla Riksarkivet. Bokningen gjorde vi i somras när vi satt på en restaurang på Öland och då kändes det evighetslångt fram, men vips så var det dags.

Vi hade bord uppe på en av balkongerna och jobbade oss upp och ner sju gånger som man ju bör. Trots mängder av god mat var vi båda överens om att silltallriken ändå är den allra bästa, följt av laxen. Få saker slår det.

Deras stora godisrum med karameller längs hela väggarna och lakritsrem på rulle var dock också en höjdpunkt, även om jag vid det laget var lite för mätt för att kunna plocka på mig allt jag önskade.

Efter julbordet mötte jag upp ett gäng kompisar som höll på att starta den nya årliga traditionen julkaraoke, vilket jag såklart inte ville missa. Så vi åkte till Moyagi och skrålade Fairytale of New York och andra klassiker.

En adventssöndag tog jag och Malin en långpromenad längs söder och sedan styrde vi siktet mot Pub Duvan där jag hade bokat bord.

På söndagar serverar de nämligen Sunday roast vilket vi gärna ville äta. Det var mycket, mycket gott och perfekt en dag som denna.

En måndagskväll var jag hemma hos Anna på middag och efter vi ätit upp bakade vi pepparkakor tillsammans. Granar, stjärnor och labradorer som fick roqueforttäcken.

På Luciamorgonen gick jag upp extra tidigt och promenerade till Storkyrkan för att se luciafirandet med elever från Adolf Fredriks musikklasser. En väldigt mysig tradition som jag gjort nästan varje år sedan jag flyttade till Stockholm.

Senare på kvällen var jag på KB och drack vin och lyssnade på juljazz, vilket också var mycket trevligt.

Förra fredagen hoppade jag på tåget mot halmbockens huvudstad, nämligen Gävle. Där bor min vän Madde och hon hade bjudit in vårt universitetsgäng för att hänga hemma hos henne och gå på konsert med Deportees. Jag brukar alltid vidhålla att de är Sveriges bästa liveband och är nog beredd att stå fast vid det.

Dagen därpå åt vi en långsam frukost samtidigt som solen gick upp utanför fönstret och så åkte vi ut mot havet. Där hade vi hyrt en bastu som vi eldade och satt och pratade i under flera timmar.

Efter helgen i Gävle stod det mer kultur på schemat, nämligen baletten Svansjön på Cirkus. En riktig klassiker som det känns som att man ska ha sett någon gång i livet. Jag blev dock lite besviken på att den här uppsättningen inte hade riktig orkester utan förinspelad musik, men i övrigt var det väldigt fint.

Sista stoppet på decembers alla utsvävningar blev min och Malins lilla tradition Skaljul som vi firar strax före julafton. Den här gången gick vi till Wasahof och åt räkor, ostron och havskräftor. Sedan spelade en gammal gymnasiekompis på Scalateatern så då gick vi dit och det var det sista roliga jag gjorde innan jag blev sjuk. Nästan så att jag förtjänar lite tvångsvila nu när man ser allting så här i ett svep. En kul december blev det i alla fall med mycket god mat, kompisar och kultur!

Sex små hösträtter

I nästa vecka tänkte jag tejpa alla listerna, byta om till den blå arbetsoverallen och måla väggarna och taket i mitt lilla kök. Men innan det är dags att flytta spisen, ställa till med fixarkaos och gå över till rostmackskost tänkte jag visa några rätter som lagats där inne den senaste tiden.

Gnocchi verkar ju vara något av en vattendelare men jag älskar den där tuggiga snälla lilla klumpen, särskilt i kombination med djup tomatsmak och trådig ost. Här får den agera comfort food i ett lättlagat recept som jag tänker laga fler gånger.

Du behöver:
1 aubergine
15 svarta oliver
500 g gnocchi
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 burk konserverade körsbärstomater
1 mozzarella
1,5 dl riven parmesan
balsamvinäger
olja
chiliflakes
salt & peppar

Skiva auberginen i centimetertjocka skivor och salta för att dra ur vätska. Torka av med hushållspapper och skär i tärningar. Stek hårt i varm panna, tillsätt olja och fortsätt steka länge tills den blir krispig. Hacka gul lök och stek i olja i en annan kastrull, addera en finhackad klyfta vitlök och en nypa chiliflakes. Tillsätt en burk tomater och koka i tio minuter. Smaka av med salt, peppar och lite balsamvinäger. Häll gnocchin i en oljad ugnssäker form, blanda med tomatsås, stekt aubergine, ett gäng urkärnade oliver och den rivna osten. Toppa med bitar av mozzarella och kör i ugnen på 225 grader i cirka 20 minuter. Ät under en mjuk filt med lite grönsallad vid sidan av eller bara som den är.

När jag var på brunschstället Greasy Spoon för ett tag sedan fanns det en rätt på menyn som lät väldigt god men som råkade vara slut när det väl blev vår tur att beställa. Eftersom jag inte kunde släppa tankarna på den försökte jag göra en egen version som åts till lunch en hemmajobbardag.

Det är en uppgraderad version av den turkiska rätten çilbir kan man säga. I botten finns ett tjockt täcke vitlöksyoghurt som toppas med rostade kikärtor som kryddats med paprika, vitlök och spiskummin, ett pocherat ägg, lite persilja samt brynt smör med chiliflakes som ringlats ovanpå. Allt skopas upp med ett varmt ostfyllt pitabröd och sedan krävs det en kvart på soffan för att smälta hela kalaset.

Hösten är ju grytornas och den rustika matens tid och här är någon slags vegetarisk take på det. Lite som en fransk löksoppa som gift sig med svampskogen.

Du behöver:
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
5 dl umamibuljong
1 msk miso
1 pkt stora vita bönor
1 näve (frysta) trattkantareller
1 kg mjölig potatis
2 dl mjölk
50 g smör
salt & peppar
olja
svartkål

Skala och skiva den gula löken. Stek den länge på låg värme i lite olja tills den karamelliserats, det tar ca 25 minuter. Under tiden kan du skala, dela och koka potatisen till ditt mos. När löken börjar få fin färg hackar du ner två klyftor vitlök och låter dem stekas med. Sedan tillsätter du nästan all buljong förutom en liten mängd som du tar åt sidan och rör ut mison i. Addera stora vita bönor, trattkantareller och miso i pannan. Låt allt koka samman, smaka av med salt & svartpeppar, red eventuellt av med lite mjöl om konsistensen känns för lös. Pressa den färdigkokta potatisen och vispa med varm mjölk och smör till ett fluffigt mos. Servera allt med smörstekt svartkål.

Plötsligt händer det. Ett matminne dyker upp och man vill transportera sig tillbaka till den stimmiga skolmatsalen och de stora ångande kärlen med lagom kryddstark soppa och trygga smaker. Då får man helt enkelt ta och leta upp ett recept på cowboysoppa och laga det med morötter, potatis, paprika, lök och vegofärs bland annat.

Min senaste följeslagare är detta apple butter. En toppen-topping som är jättelätt att göra. Värm bara ugnen till 160 grader och dela ett gäng äpplen i bitar. Behåll skal, kärnhus och allt (jag tog bara bort skaftet och kärnorna). Sprid ut äppelbitarna på en plåt med bakplåtspapper och strö över socker, jag använde lite vanligt strösocker och lite råsocker. Baka i ugnen i cirka 40 minuter tills bitarna är mjuka. Kör i en mixer med lite kanel tills det är slätt och häll upp på burk.

Sedan är det bara att servera ditt apple butter på frukostgröten eller till valfri dessert. På den novembermörka bilden ovan har jag kombinerat den med smörstekt köpe-sockerkaka och vispad grädde. En perfekt efterrätt att trolla fram om man vill att det ska gå snabbt och smaka gott.

Efter en tur på Bondens marknad en lördag kom jag hem med en liten hokkaidopumpa. Jag funderade en stund och bestämde mig sedan för att dela den i bitar och rosta den i ugnen tillsammans med ett par hela vitlöksklyftor. När den mjuknat efter ungefär 30 minuter mixade jag pumpaköttet och vitlöken tillsammans med en stor klick smör och smakade av med salt och peppar. Sedan blandade jag pumpakrämen med nykokt pasta och en skvätt pastavatten, rev parmesan över och toppade med rostade hasselnötter och svartkål.

Det var allt från köket den här gången! Nästa gång blir det kanske målarrapport.

Mat i månaden mars

Kanske sitter någon av er och klurar på vad ni ska äta den kommande veckan? I så fall passar det ju utmärkt att jag sticker in huvudet här och visar några saker jag lagat nyligen.

krämiga nudlar med röd curry och krispig färs

Först ut är dessa krämiga nudlar med gochujang och krispig vegofärs. Ursprungsreceptet kommer från Ica och hittas här men jag gjorde ett par små ändringar och bytte rödcurryn mot samma mängd gochujang, la till lite stekt spetskål som jag hade hemma och så tog jag broccoli istället för pak choi. Gott, fylligt och enkelt!

En fredagskväll hade jag några kompisar över på middag och bjöd dem på Molly Baz Red pesto pasta. Jag ville göra något snabbt och smidigt men också smarrigt, så jag rotade fram den här ur receptarkivet. Dagen efter åt jag resterna som blev över och det var minst lika gott då.

Om jag hade haft en grillkiosk hade det här hetat Julle-Rulle på menyn. Det är en tunnbrödsrulle med fluffigt mos, krispig isbergssallad, tunna skivor halloumi och en curryröra med crème fraîche, majonnäs, äpple, selleri och salladslök. Ett trick som jag lärt mig för att få till ett bra mos är att köra hälften fast och hälften mjölig potatis som man stompar när den kokat klart. Sedan har man i uppvärmd mjölk och stora klickar smör och så vispar man snabbt och kort (annars blir det klistrigt) med elvisp.

Kanske inte så snygg, men åtminstone väldigt god var den här okonomiyakin som jag svängde ihop. Det är en japansk kålpannkaka som toppas med majonnäs, hoisinsås och i mitt fall gräslök istället för salladslök. Jag utgick från det här receptet (och tolkade 1-5 dl vatten som att det skulle vara 1,5 dl och det blev bra).

En kväll mötte jag upp min kompis Emelie som bar på en stor ryggsäck innehållandes ett raclettejärn. Vi åkte hem till Graziella och sedan blev det racletteafton för hela slanten med smält ost, massor av grönsaker, potatis och kött. Efteråt kom matkoman som på beställning, men trots det ser jag redan fram emot nästa gång då järnet pluggas in och de små stekspadarna plockas fram.

Avslutningsvis, både vad gäller helgen och det här inlägget, så har vi en riktigt god och färgglad tacos som jag lagade idag. Den består av en röra på svarta bönor (den här), mangosalsa, smörstekt majs, rödkål och koriander.

Nu ska jag återgå till att klura på vad jag ska äta nästa vecka, förutom tacorester då. Jag är lite sugen på att återskapa en sticky tofu som jag åt på jobbet och så blir det nog våfflor eftersom det är våffeldagen.

En månad av vintermat

Jag har med dålig framgång försökt skriva det här inlägget i snart tre dagar, men saker har kommit emellan hela tiden. Jobb behöver jobbas, flyttlass måste flyttas och uteliv ska levas. Men nu är klockan kvart över tio på lördagskvällen och jag har just kommit hem från Uppsala där jag hjälpt min syster med familj att komma i ordning i deras nya lägenhet och innan jag kollapsar i sängen tänkte jag skriva färdigt detta inlägg och äntligen trycka på publiceringsknappen. Temat är enkelt: mat jag lagat och ätit under årets första månad.

Jag började givetvis det nya året med pizza, men därefter lagade jag en vintrig sallad med radicchio, apelsin, oliver och en dressing med honung och svartpeppar. Vid sidan av serverade jag mig själv rostad potatis tillsammans med en dipp gjord på nyårssnacksrester i form av smetana, regnbågslaxrom och krasse.

En kväll hade jag min kompis Malin över på middag och bjöd då på moules marinière med aioli och baguette. Jag använde det här receptet till musslorna men lade till lite finhackad röd chili i början och sen när spadet kokade ihop hade jag också i någon deciliter vispgrädde. Min aioli gör jag på följande vis:

Ingredienser:
1 halv vitlöksklyfta
1 tsk dijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
1 ägg
1 nypa salt
2 dl rapsolja

Se till att alla ingredienser är rumstempererade. Skala och riv vitlöken och blanda sedan alla ingredienser utom oljan i en hög mixerbunke. Häll rapsoljan i en liten kanna. Kör igång stavmixern och tillsätt oljan i en fin stråle samtidigt som du mixar. Med lite tålamod får du perfekt aioli varje gång.

Baguetterna bakade jag enligt Martin Johanssons recept som jag fick tips om när jag bad om brödrecept nyligen. Det är superenkelt och funkar för både frallor och baguetter.

Vad är väl mer januari än lite klassisk grytmat? Jag passade på att göra en stor batch palak paneer med tomat, spenat och mycket garam masala. Gott, snällt och värmande!

En fredagskväll möttes vi upp ett litet gäng hemma hos min kompis Anna som hade satt en bageldeg på jäsning. Vi öppnade vinet, kokade degen och njöt strax därefter av nygräddade bagels toppade med grönsaker och en spicy tonfiskröra samt philadelphiaost, kapris och kallrökt lax. Jag kan varmt rekommendera detta till alla som vill laga en god och lite annorlunda middag tillsammans. Så mysigt att sitta vid bordet och bygga ihop den ultimata bageln.

Mitt bästa sätt att ta vara på halvtrötta grönsaker som ligger och skramlar i nedersta kylskåpslådan är att slänga ihop någon slags shakshuka. Den här gången hade jag massor av små tomater, ett par nävar grönkål, lite oliver, lök, chili och vitlök. Mot slutet kläckte jag i ett ägg och så toppade jag med fetaost och basilika. Perfekt restmat!

I förra veckan gjorde jag en ny käkoperation vilket innebar att jag behövde ha några dagar med lättuggad kost. Det blev tomatsoppa med bitar av mozzarella samt vita bönor i parmesansås inspirerade av Tuvessonskans recept.

Efter några dagar mådde jag bättre och kunde tugga i mig årets första semla. Den inköptes ute i Årsta partihallar på Dåndimpens smörgåsshop. Mina bästa semlor är de klassiska med mjuk bulle, fluffig grädde och slät mandelmassa. Jag har svårt för när man gör för rustik fyllning med stora bitar av rostade nötter, det är inte min grej. Men den här var väldigt god!

Här ovan ser ni en rostad sallad, eller baked salad som det heter på TikTok. Ett väldigt trevligt sätt att äta grönsaker på så här års när många av ingredienserna kan behöva en liten skjuts på traven.

Grunden i min sallad var tre sorters kål som jag rostade: blomkål, brysselkål och svartkål. Jag sparade också ett gäng färska brysselkålsblad som jag blandade i efteråt för mer textur och så la jag till en avokado. På toppen hade jag ett kikärtskrisp som jag gjorde genom att mixa kikärtor grovt, sprida ut på en plåt och blanda med olja och kryddor (jag hade spiskummin, vitlök, paprika, salt och chili). Sedan bakade jag allt på 200 grader i ca 20 minuter tills de blev krispiga.

Jag improviserade också fram en lökcrème som jag blandade min sallad med. Den blev fyllig, söt, djup och krämig och så här gjorde jag den:

Ingredienser:
2 dl turkisk yoghurt
4-5 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1 nypa socker
salt
peppar

Låt yoghurten rinna av i ett kaffefilter eller en silduk så att den tjocknar. Skala och skiva löken och vitlöken tunt. Stek i olja på medelvärme i en stor kastrull och låt löken långsamt karamelliseras. Den ska bli helt mjuk och lätt brun. Krydda med socker, salt och peppar. Mixa löken grovt i en mixer så att alla långa trådar försvinner, men utan att den blir helt slät. Blanda löken med den avrunna yoghurten och smaka av med salt och peppar.

Det var några av rätterna jag ätit i januari. I februari är jag sugen på att laga okonomiyaki, räkcocktail, pocherade ägg, chokladpudding och rösti – för att nämna några saker. Men inte allt på samma gång såklart, någon måtta får det vara.

Jaha då var det höst

Hej hallå. Piggbert Eriksson här. Trött som en mört. Jag har precis tillbringat fredagskvällen på ett tåg hem till Stockholm från Borås. Firade in helgen genom att äta en bistro-räkmacka (räkmackans dag till ära!) och läsa Madeline Millers novell Galatea medan vi susade genom höstlandskap och små bortglömda städer. Jag hade en plan på att blogga på tåget men råkade istället slumra en stund och lyssna på söndagsintervjun i P1, men nu så!

Det var ett tag sedan sist. Jag tänkte först dra någon tråkig ursäkt om att min tid ätits upp av jobb och plugg och kurser, men strunt samma. Om sanningen ska fram har jag gått och tänkt att mitt nästa inlägg ska handla om höststil men så har jag inte lyckats komma på vilken stil jag vill ha, så då har det bara inte blivit något inlägg. Och jakten på höststilen återstår ännu men i brist på den kommer lite annat som passerat.

Min skrivkurs äter ganska mycket av min tid just nu men det är okej för det är också väldigt lätt att romantisera att sitta bland bokhyllorna på Stadsbiblioteket om kvällarna, låna tjocka böcker för att läsa och analysera grekiska tragedier och göra allt iförd loafers och stickad tröja. Hej och välkommen till min Lydia Sandgren-roman.

En annan sak som är lätt att romantisera är morgondoppen jag tagit med Linn och Anna någon dag varje vecka. Jag brukar springa fyra kilometer först för att få upp värmen och så möts vi vid bryggan vid Årstaviken strax efter åtta. Doppar oss snabbt och drar på varma kläder och sitter sedan och pratar med termoskaffet rykandes. Mina allra bästa morgnar.

En lördag för två veckor sedan hade jag fest. Eller rättare sagt, jag byggde om min lilla lägenhet till Helgalundens inofficiella vinbar. Alla gäster fick i uppdrag att ta med sig något kul vin som lades in i baren och så fixade jag en massa klassiska snacks. Jag bjöd en salig blandning människor och sedan frågade jag mig själv typ fem gånger under kvällen varför jag inte haft fest i den här lägenheten tidigare innan jag kom på att just det: pandemin. Den var i alla fall ett minne blott under den här kvällen.

Lite höstig mat har jag lagat också. Som råraka med kantareller, grönkål och parmesancrème, potatis- och purjolökssoppa med persilja och trattkantareller samt ribollita med vita bönor, potatis och zucchini.

Mer höstmat blev det också förra helgen när jag åkte en sväng till Gävle för att hälsa på lilla Elmer. Soppa och äppelkaka och sedan alla mina bästa bebistricks inklusive egenpåhittade sånger och spexa med fingrarna.

Och så vill jag bara skänka ett sista uns av tacksamhet för att oktober varit så fin hittills med soliga dagar, mild luft och alla färger man kan tänka sig. Det behövs när världen i övrigt är kaos och elände, krig och uppror. Jag vaknade klockan halv fyra i natt av att jag haft en mycket realistisk dröm där jag skickat sinnesrobönen till en känd influencer och var tvungen att kolla i min telefon så att jag inte råkat göra det i sömnen. Det hade jag inte, men jag passade på att mumla den för mig själv en gång innan jag somnade om i mitt hotellrum på Scandic Plaza i Borås. Sinnesro, acceptans, mod och förändring. Kanske är det de som är höstens stilord?

Lite ditt och lite datt

Hej på er! Här kommer ett sådant inlägg som jag gillar att läsa hos andra, så jag hoppas att ni tycker om det även hos mig. Det blir lite ditt och lite datt av vad som hänt den senaste tiden. En upplevelse, en klädsel, en maträtt, en fin stund. Ja, ni fattar, sånt som fastnat.

Mitt bästa sätt att förlänga sommarkänslan fastän semestern är slut är att göra något litet direkt efter jobbet istället för att bara åka hem och börja med middagsmat. Kanske läsa några sidor i en bok på en solig bänk i parken eller köpa en mjukglass och gå en omväg hem. Det får bli ett mål även för hösten: att göra något fint av tiden mellan 17:30 och 19, i alla fall någon vardag i veckan.

När jag satte ihop små moodboards för min vår- och sommarstil hade jag ett koncept som jag kallade man kommer alltid undan med kavaj. Det här är ett typexempel på det. Korta shorts, batik-t-shirt, tubsockor och… kavaj. Inga problem att traska till kontoret då.

Körövningarna med oratoriekören har börjat igen och för varje onsdag som jag promenerar Hornsgatan fram sjunker solen lite lägre. När det är dags att framföra Cherubinis requiem kring allhelgonadagen kommer solen tydligen att gå ner före kl 16. Ugh. Men också passande för en dödsmässa antar jag.

Något mer positivt är de morgondopp jag tagit med Linn. Vi har mötts upp på vår närmsta brygga vid Årstaviken och simmat en stund för att sedan dricka en kopp kaffe och prata om livet. Den finaste starten en dag kan få.

Något helt annat som också var fint var den här monteringen av ketchup och senap som jag fick när jag köpte en vegokorv på Pressbyrån vid Medborgarplatsen. Självklart berömde jag han som jobbade i kassan lite extra.

Min bästa lördagstradition så här års (förutom att lyssna på Melodikrysset samtidigt som jag äter frukost) är att gå på Bondens marknad och handla grönsaker, ägg och bröd. Den gula zucchinin och svartkålen fick åka ner i en risotto smaksatt med lite mynta och citron. Jag blev nöjd med den middagen!

En annan middag jag blev nöjd med var den här på China! på Ringvägen. Vi gick dit ett litet gäng och beställde in en rad olika rätter att dela på. Mest oväntat god var nog den med wokade potatisstrimlor och vinäger. Mest väntat god var nog den med aubergine.

Kvällen till ära hade jag klätt mig i en kjol som i princip är ett sånt flugdraperi som man hänger i dörröppningar (jag kommer aldrig att cykla i den, jag lovar).

En eftermiddag spurtade jag från jobbet för att hoppa på pendeln till Uppsala. Där väntade min syster och Agnes, min lilla systerdotter! Jag hann med några intensiva timmar av gos, sångstund och middag, vilket var så mysigt. Tänk att jag hade turen att bli både faster och moster inom loppet av två veckor i somras. Otroligt vältajmat av båda mina syskon och ni kan ju gissa om familjechatten fått ett uppsving? Men jag klagar knappast med tanke på att finurliga bebisar i fruktpyjamasar är bland det gulligaste som finns.

Och på tal om barn så insåg jag att jag klätt mig lite som Annika i Pippi Långstrump här om dagen. Jag såg Emma Chamberlain i ett par rosa jeans och letade upp ett par på Sellpy strax där på och klickade hem dem.

Förra helgen tog jag med mig Malin och gick på Popaganda. Vi såg Leon, Esther, Alex Cameron, Future Islands, Stuzzi, Llojd, Winhill/Losehill och Seinabo Sey. Kul! Och oväntat kul var det också att man i en av barerna fick hälla upp sin egen öl. Typ på samma nivå som mjukglassmaskinen på Pizza Hut (ja, jag är lättroad).

I tisdags svassade jag runt i hårband, passerkort och bruna byxor med prickar. Sedan följde jag de långa skuggorna längs Torsgatan ner till Bonniers Konsthall.

Där var det vernissage för utställningen Undamming Rivers med konstnärsduon Cooking Sections. Den består av fyra olika verk med laxen som gemensam nämnare och fokuserar på hur laxuppfödningar påverkar människor, djur och miljö. Jag förstår att det låter abstrakt men det var otroligt intressant och lärorikt och på samma gång en konstupplevelse som gick rakt in i mig.

En annan grej som gick rakt in i mig var Jonathan Johanssons konsert på Trädgården. Jag tror den seglar upp som årets bästa spelning hittills, så bra var den! Ville aldrig att den skulle ta slut.

Nu börjar vi närma oss nutid här vilket är bra eftersom klockan snart är ett (när blev den det?! jag har bloggat i 16 år men glömmer alltid hur lång tid det tar att skriva ett inlägg). Det här var i alla fall i lördags när vi överraskade Sofie och Niklas med en baby ~~shower~~ fiesta. Hurra!

Och ännu mer fest blev det sen på kvällen när Linn skulle fira sin 30-årsdag på en båt. Jag duttade länge med smink (för att vara jag) och tog på min glittrigaste paljettklänning. Sedan dansade jag hela kvällen tills det var dags att steka vickningskorv. Därefter dansade jag lite till.

Och vips så var det söndag och slut på veckan och slut på det här inlägget. Vi avrundar med två fina utsikter. Hoppas ni tyckte det var kul att följa med på lite ditt och lite datt, nu ska jag sova!