dagar – Julia Eriksson

Lägesrapport lördag 8:57

God morgon. Det blåser kuling utanför mitt fönster. Dansande snöflingor, minus ett, känns som minus åtta. Vinden väckte mig i natt, fick mig att yrvaket gå upp och in i badrummet för att leta fram ett par öronproppar i en resenecessär. Om två timmar kommer min bokklubb hit och jag skriver inköpslistan jag ska ta med mig till affären. Vill bjuda på nybakade croissanter, en rejäl bit ost, syrlig lemonad, klyftade blodapelsiner, stora koppar te och så något litet sött. Kanske hinner jag rulla ett gäng chokladbollar med starkt kaffe i?

Igår överraskade jag och nio andra en vän med en babyshower. En ganska otraditionell sådan som kändes väldigt lite USA och väldigt mycket hon. Vi började i lilla baren på Riche, skålade och gav bort våra favoritbarnböcker vi själva älskade som små. Av mig fick hon Godnatt måne. Det tecknade rummet i den är fortfarande min idealbild när det kommer till ett hem. Färgglada väggar med konst och ett stort fönster med en draperad gardin över och en stjärnhimmel utanför. En sprakande brasa där sockor och vantar hänger på tork. En tigermatta och ett par fluffiga tofflor intill sängen som är prydligt bäddad med filt. En skål gröt, en kam, en lampa och en röd ballong. Hundra procent mysigt, undrar hur jag kan återskapa den känslan i mitt hem nu?

Efter Riche fortsatte babyshowern till KB och då inte biblioteket utan Konstnärsbaren där vi åt middag vid ett långbord. Jag tog klassisk råbiff följt av peach melba till dessert. Söt inlagd persika och färska hallon, det kändes som en blinkning till sommaren i den yrande snöstormen. Vi blev kvar länge de sista fyra av oss. Satt i baren tills den stängde och pratade om föräldrarelationer, torpdrömmar och långa lopp. Mina ben längtar efter att få springa och på måndag har jag bestämt mig för att min utdragna hosta ska vara tillräckligt avtagen för att jag ska få snöra på mig löparskorna igen. Tills vidare får jag fortsätta med promenader och den första ska jag göra nu. 300 meter längs snöiga gator till mataffären, bäst att sätta fart. Hoppas att ni får en fin lördag!

Tre dagar i Google-sökningar

Det är lördagskväll och jag möter upp min kompis Gaëlle på Bananas bakficka. Hon har kommit med tåget från London för att stanna över nyår och vi tar en drink för att prata om allt som hänt sedan sist. Efter en stund kommer vår gemensamma vän Anna förbi och på vägen hittar hon Isabella som sitter och läser Truman Capote över en negroni. Vi samlas alla fyra längst in och pratar om konst och skapande, Isabella säger att vi måste läsa Stone Mattress av Margaret Atwood. Jag söker på titeln och sparar den i en flik för att komma ihåg till senare. Sedan berättar jag om min trendspaning som jag hållit i radio och Gaëlle lånar min telefon för att googla på om den franska rätten hachis parmentier är samma sak som shepherd’s pie. Det är den på ett ungefär. Efter det bildsöker vi Gucci 1995 för att illustrera den perfekta partyblusen och se hur den matchas bäst.

På söndagsförmiddagen läser jag ut Johanna Adorjáns bok En alldeles särskild kärlek. Det står i författarbeskrivningen att hon är född i Stockholm, men hon skriver på tyska så jag blir nyfiken på vem hon är och gör en snabb sökning. Sedan bestämmer jag och N oss för att gå på bio och se Wicked, jag bokar biljetter till samma kväll. Innan bion äter vi på en hamburgerrestaurang i närheten. Den ligger mittemot Polestars showroom och vi diskuterar deras uppskjutna bokslut och söker på hur stor andel av företaget som ägs av Volvo Cars. Efter filmen, som jämfört med originalmusikalen var en uppvisning i mediokra karaktärer och lätt hade kunnat klippas ner en timme för större behållning, googlar vi klipp på intervjuer med Ariana Grande och Cynthia Erivo. Det ena tycks märkligare än det andra.

Nästa morgon läser vi gårdagens pappersversion av Svenska Dagbladet. En artikel handlar om Thailands nya premiärminister Paetongtarn Shinawatra som i samband med sin nya roll blivit tvungen att deklarera sina tillgångar. Hon äger en rad fastigheter och mark, men också 108 ringar, 205 par örhängen och nio stycken Bearbricks. Jag googlar det sistnämnda och utbrister ett ”aha” när jag känner igen designleksaken. Efter det följer en diskussion om huruvida man förknippar namnen Angus med kor och Ingrid Marie med äpplen, vi båda söker för att styrka vår tes och vi båda får rätt. Sedan läser jag att de planerar att ändra reglerna för hur tunga bilar man får köra på sitt vanliga körkort och googlar på hur mycket en normalstor bil faktiskt väger. På eftermiddagen går jag ut för att fylla upp mitt kylskåp. Jag har planerat och sökt upp recept på ribollita med svartkål och en katsu sando där jag tänkte byta ut schnitzeln mot panerad aubergine. Väl i mataffären letar jag länge efter worcestershiresås och måste bildsöka hur den ser ut för att kunna hitta den på hyllan. Tyvärr får jag gå hem tomhänt då den visar sig vara slut. Det sista jag söker på är modellnumret till min dammsugare för att kunna köpa rätt påsar och i och med det känner jag hur den njutbara julledigheten är över och vardagens intåg väntar på riktigt.

Helgen som gick vecka 39

Stockholm har legat inbäddat i en gråtung regndimma under hela fredagen och lysrören på det gamla bankkontoret får arbeta hårt för att hålla vår avdelning någorlunda upplyst. När klockan äntligen visar 16:30 slår jag ihop datorn, målar en hastig eyeliner i ögonvrån och fäller upp mitt trasiga paraply där en av pinnarna envisas med att peka i helt fel riktning. Tillsammans med två kollegor styr jag stegen mot Konstnärsbaren där vi sjunker ner vid ett litet runt bord med varsin ljus lager. Efter någon minut kommer min kollegas sambo förbi och en stund senare dyker N också upp. När ölen är slut samlar vi ihop våra saker och tar sikte på Årsta via ett snabbt pitstop i Hornstull där vi hämtar en present och köper ett nordmakedonskt vin. Hemma hos Jakob och Frida blir vi först serverade en asiatisk lax och sedan äppelpaj med vaniljsås. Vi sitter kring köksbordet och pratar om namnval och politik, chefstitlar och framtidsyrken. Efter några timmar vaknar Gösta och håller oss sällskap med sina sprattlande ben och charmerande nästan-leenden. När klockan närmar sig halv tolv tar vi en taxi till Söder tillsammans med Amalia och skjuter sedan, på ett halvdumt vis, upp sömnen en stund genom att titta på Svenska nyheter och Cyklopernas land.

På lördagsmorgonen vaknar vi oväntat utvilade till en solig dag. Vi ligger kvar och lyssnar på P1 och slår sedan på en livesändning på tv för att uppdatera oss om Hizbollahledarens död. Sedan får jag ett infall att sortera N:s garderob eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid är roligare att ta tag i någon annans stök än sitt egna. Under tiden lagar N frukost och jagar runt i lägenheten med dammsugaren. När garderoben är organiserad och septembersolen lockar på oss utanför fönstret ger vi oss ut längs Hornsgatan. Vi stannar till på Herr Judit för att spontanköpa en kostym och fortsätter sedan till Liebling Im Park där de spänt upp ett oktoberfesttält. Där inne dricker vi bitburger och äter korv med surkål tills himlen plötsligt mörknar och våra händer börjar att stelna. Halvt skyddade av mitt trasiga paraply skyndar vi oss till Bishops Arms på Bellmansgatan där vi fortsätter vår oktoberfest för två. Efter ett par öl till bestämmer vi oss för att gå till Stampen. Där lyssnar vi på ett för oss okänt band som spelar 50-talsrock och efter ungefär tolv identiska låtar bestämmer vi oss för att gå hemåt. På väg genom Gamla stan passerar vi dock en irländsk bar där ännu ett okänt band håller hus, den här gången försedda med fiol, banjo och flöjt. Vi luras in och blir kvar där, ivrigt handklappandes, tills de river av sin sista låt. Sedan går vi raka vägen hem till mig med paus endast för en högst nödvändig beställning på McDonalds Folkungagatan.

Söndagen väcker mig abrupt genom en välriktad krampattack i vaden. Yrvaket ställer jag mig upp och stretchar innan jag dyker ner under täcket igen. Vi dricker kaffe och tittar på ett par avsnitt av Björn Gustafssons nya sketchprogram som nog är det minst roliga vi sett på länge. Faktum är att det är chockerande dåligt, vilket ändå tar emot att säga. Efter några timmar skiljs vi åt och jag förbereder en matsäck och packar fram vattentäta byxor och jacka. Sedan promenerar jag till Reimersholme där jag möter upp Linn, Laurenz och Anna vid kanotklubben. Efter en kort introduktion sitter jag rätt vad det är i en kajak med en paddel i handen, redo att ge mig ut på vattnet själv för första gången. Vi paddlar i Årstaviken och solen står högt över oss, luften är mild och färgerna klara. Efter någon timme vänder vi om och kämpar i motvinden som plötsligt uppstått. Vi pausar för fika i en liten vik och konstaterar att aktivitetshösten härmed är inledd. På vägen hemåt igen stannar jag på Ica för att handla bröd, dill, kex och ostbågar. Väl tillbaka i lägenheten inser jag att jag inte hunnit bocka av veckans långpass ännu så jag snörar på mig löparskorna och springer i en timme samtidigt som jag lyssnar på Café Bambino. Sedan varvar jag turer till tvättstugan med att grava en bit lax, lyssna på podcasts och att äta varma mackor med tomat, ost och massor av dijon. Och nu återstår bara att skriva färdigt detta innan jag ska bädda rent i min säng och krypa ner där, lite försent som alltid, men trött och belåten efter en mycket bra helg.

Om veckans alla dagar

Bloggaren Sardellen skrev för ett tag sedan ett inlägg som handlade om veckans alla dagar och hennes tankar och känslor kring respektive dag. Efter att ha läst det började jag själv fundera på hur min relation till de olika dagarna ser ut. Även om det på ett sätt är extremt basal information så finns det också något intressant i det hela som avslöjar ganska mycket om vem man är och vad man gillar att göra. Här är mina tankar om veckan.

Måndag
Måndagar tycker jag är okej. Jag brukar alltid vara på kontoret då för att få känslan av att veckan startar ordentligt. Skulle jag jobba hemifrån får jag inte samma tydliga kontrast mot helgen, vilket jag tycker behövs. Ofta är det ganska mycket att göra på måndagar i form av möten och arbetsuppgifter så dagen brukar rassla på. På måndagskvällar har jag sällan några planer och därför är det en perfekt träningsdag. Måndagen är sällan en särskilt rolig dag men en praktisk och nyttig sådan som jag ändå kan uppskatta.

Tisdag
Tisdagar är tyvärr veckans tråkigaste dag. Så otroligt menlösa och intetsägande i sin form, bara en raksträcka att ta sig igenom. Just därför brukar jag försöka att planera in saker på kvällarna om det går. Gärna middag med kompisar, en aw eller någon annan aktivitet. Vill man bjuda ut mig på dejt så ska man föreslå en tisdag, då kommer jag alltid att säga ja.

Onsdag
På onsdagskvällar har jag repetition med kören jag sjunger i, vilket egentligen är den enda fasta aktiviteten som finns i mitt schema. Eftersom jag ska iväg direkt efter jobbet tycker jag att onsdagar är en bra dag att jobba hemma på. Ofta har jag också hunnit samla på mig ett gäng uppgifter som lämpar sig bäst att jobba med fokuserat på egen hand. Efter körövningen brukar jag och min kompis Malin alltid gå och dricka en öl och uppdatera oss på allt som hänt sen sist och efter den där timmen på baren går jag ofta hem med en god känsla av att ha tagit mig igenom hälften av arbetsveckan.

Torsdag
Torsdagar är bra! På jobbet serveras det pannkakor med sylt och grädde och även om jag råkar ha mycket att göra känner jag ändå att helgen finns inom räckhåll. Torsdagskvällar är också utmärkta för aktiviteter eller middagar med vänner, då bokar jag gärna in saker. Har jag inga planer så gillar jag att använda kvällen till att förbereda inför helgen. Då kan jag städa lägenheten ordentligt, fylla kylen med något gott och kanske köpa en bukett tulpaner.

Fredag
Fredagar är toppen! Då vill jag alltid ha något extra fint eller kul på mig och jag är gärna inne på kontoret för att få tydligare helgfeeling när jag kilar därifrån (att slå ihop locket på datorn hemma vid köksbordet har inte riktigt samma effekt). På fredagar vill jag alltid ha något planerat efter jobbet. Förut brukade det vara en given aw-kväll, men på mitt nuvarande jobb finns inte riktigt den kulturen inarbetad och efter att många av mina vänner bildat familj är det inte heller lika lätt att dra ihop ett spontant häng. Tyvärr kan en oplanerad fredagskväll göra mig lite deppig och stressad (om jag inte vet att jag ska göra något väldigt kul på lördagen), så jag har insett att så många fredagar som möjligt behöver innehålla planer. Det bästa är att gå ut direkt efter jobbet och vara hemma före midnatt så att jag kan sno åt mig en riktigt god natts sömn.

Lördag
Ännu en kanondag! Är det något jag älskar så är det lugna lördagsförmiddagar där jag skrotar omkring hemma och äter en långsam frukost, vattnar nån växt, läser lite i en bok och kanske löser melodikrysset. Jag har inte bråttom någonstans utan kan göra allt helt i min egen takt. Kanske gör jag ett litet ärende på stan och går och tränar eller så sitter jag och skriver, men framåt kvällen, då vill jag ha planer. Gärna sådana som kräver att jag står en stund framför spegeln innan och gör mig fin till tonerna av någon peppig låt samtidigt som jag dricker kaffe och äter godis.

Söndag
Till sist har vi då söndagen som ofta är lugn, ibland på det bra och ibland på det tråkiga sättet. Söndagar är nog dagen där det finns störst diskrepans kring vad jag vill göra och vad jag faktiskt gör. I min drömvärld innehåller söndagarna antingen en vandring i något naturreservat med termos i ryggsäcken eller en härlig kulturupplevelse med scenkonst eller museibesök. Det händer ibland, men vissa veckor blir dock dagen bara en seg massa för att jag inte orkar ta mig iväg någonstans eller styra upp någonting, vilket riskerar att bli lite ångesttriggande. Söndagskvällarna ägnar jag ofta åt att förbereda veckan som kommer. Då skriver jag långa listor på saker jag ska göra, mat jag kan laga och kläder att bära. Ofta har jag också bokat tvättiden mellan 19 och 22, så då varvar jag springturer ner till källaren med att sitta och stirra på datorn. Sen vips är veckan slut och framför mig har jag förhoppningsvis en helt okej måndag igen.

Vilka dagar är era bästa och sämsta? Och har ni någon som sticker ut lite extra i veckan?

Några ljusglimtar från mars

Hej! Jag kände att det var dags att skriva ett riktigt klassiskt blogginlägg om saker som hänt de senaste veckorna. Smått och gott från en märklig tid där det också funnits plats för en vardag som lunkat på och några ljusglimtar att samla som snäckor om sommaren.

Vi börjar för ett par veckor sedan hemma i min lägenhet. Under en kväll fick hammaren komma fram och jag gav min nya oljemålning en plats ovanför soffan. Där hänger den tillsammans med en tavla jag ärvt av min mormor och en krokiteckning gjord av min vän Madeleine. På soffbordet står en knubbig kruka med små pärlhyacintlökar och vittnar om våren.

Det blev lördag och jag klädde mig i en ny linnekostym. Eller nygammal då. Jag köpte den för 200 kr på Sellpy och gillar den så mycket, ett riktigt kap!

Jag och kostymen promenerade ut till Sickla för att äta brunch på Fanny Udde tillsammans med ett gäng kompisar. Det var gott och mysigt! Bra också om man vill kunna boka bord och inte behöva chansa och stå en timme i kö som man annars kan få göra på många brunchställen i Stockholm.

På kvällen samma lördag gick vi på (Macbeth) på Dramaten. Den var mycket bra! Jag blev kulturpeppad och har redan bokat en ny föreställning som vi ska se. Sedan var vi några som spontant gick hem till Linn på hemmafest i några timmar för att sedan åka till Under bron. Jag var absolut den enda på technogolvet som var dum nog att ha ljus kostym på mig.

Det bästa sättet att förgylla en halvtråkig söndag är att sätta sig någonstans och beställa en stor skål ramen och ha med en bok som sällskap. Den här söndagen åt jag en Tori Paitan på Tonari Ramen på Folkungagatan och den lade sig som en mjuk, varm filt i kroppen.

Sedan blev det måndag och business as usual. På med rosa kostym och röda boots och upp till våning fyra på kontoret.

Och plötsligt är det inte längre mörkt när man kliver ut från den där hissen på kontoret för att åka hem. De allt senare skymningarna känns som en present varje dag, varje år. Tänk att vi har alla vårens och försommarens och sommarens ljusa kvällar framför oss.

Nog om skymningsromantik och över till något helt annat. Förra fredagen bjöd jag ut mina bästisars sambos, Erik och Fredrik, på en sunkbarrunda. Vi började i Örnsberg och jobbade oss sedan, en stor stark i taget, in mot Södermalm. Höjdpunkten var nog planksteken på Röde Orm, den satt som en smäck. Den här bilden hade nog förresten gjort sig rätt bra som en oljemålning, hade jag haft en sådan hade den också fått hänga ovanför soffan.

Och förra lördagen fyllde Malin 30! Vi var ett stort gäng som firade henne på Wasahof och tog halvt över bardelen där. Kvällen till ära var det också operalördag så vi fick bland annat höra O sole mio och sedan blev det förstklassig födelsedagssång från hela restaurangen.

På söndagen köpte jag en grillad korv och tågade som en underdog tillsammans med femtontusen hammarbyare till Tele2 Arena för att kolla på kvartsfinalen i Svenska cupen. Jag tog plats i bortaklacken för att heja på IFK Norrköping och det var första matchen jag såg på plats sedan pandemins start tror jag. Så fint att få vara där på läktaren igen, även om det slutade med förlust.

Sedan satte jag uppe alldeles för länge på söndagskvällen och skrev det föregående blogginlägget vilket följdes av lite dåligt samvete för att klockan plötsligt var halv ett och jag ännu inte gått och lagt mig. Men precis innan jag skulle krypa ner i sängen läste jag en tweet om att det var ett stort norrsken över Stockholm så då tittade jag ut och minsann! Över hela Södermalm dansade ett grönt ljus och jag satte mig i fönstret och följde allt under tjugo minuter, helt hänförd över att det gick att se så tydligt trots alla gatlyktor. Ibland är det värt att vara vaken sent.

Nu i veckan har jag haft kompisar över på middag och bjudit på egna smörrebröd. Ett med hemgjord skagenröra och regnbågsrom samt ett med kartoffelmad. En bit vesterhavsost, ett knippe rädisor och varsin öl till det så var middagen klar.

Igår åt jag middag igen med ungefär samma vänner, men hemma hos Anna den här gången. Vi fick två klassiska rätter: pasta pesto med burrata och blåbärspaj med vaniljsås.

Idag bjöd Stockholm på riktigt vårväder med sopade trottoarer så jag plockade fram mockajackan och mina låga converse och strosade runt på stan. Köpte en lyxshake med hallon & lakrits, ett gäng böcker och lite annat smått och gott.

Och nu är vi tillbaka där vi började. I lägenheten där pärlhyacinterna vuxit sig gängligt höga och fått sällskap av en spretig kungsängslilja och där kvällssolen skiner in lite längre idag än vad den gjorde igår.