helg – Julia Eriksson

Helgen som gick vecka 9

Det är fredagseftermiddag och veckans sista möte har precis rundats av. Datorernas lock stängs igen, kaffekopparna staplas till travar. ”Är det någon som vill gå och ta ett glas?”. Jakande svar runt skrivborden och vi klär på oss jackorna och beger oss till vår närmsta bar. Tyvärr ligger den i Mall of Scandinavia, en plats med väldigt lite själ och väldigt många flimrande videoskärmar, färgglada lampor och fredagströtta barnfamiljer, men vem bryr sig om trivsamma miljöer nu. Vi går in på en av restaurangerna och slår till på aw-erbjudandet: en flaska cava för 220 kr. Den placeras mitt på bordet och min spanska kollega lyfter flaskan ur hinken, granskar etiketten som säger Campo Viejo och konstaterar krasst ”In Spain this cost like 2 euros…” Sedan förfäras hon över att vi glömmer att nudda glasen i bordet innan vi dricker när vi skålar. ”Now you will get bad luck!”. När cavan är slut åker jag hemåt. Föga förvånande är det ingen annan i huset som bokat tvättiden 19-22 en fredagskväll så jag snor åt mig den och bär mina Ikea-kassar med lakan och handdukar ner i tvättstugan. Egentligen är jag sugen på pizza men i kylen står en portion hemrullade vegofärsbullar i tomatsås, så jag kokar pasta och äter dem framför datorn. Resten av kvällen varvar jag med att rensa garderoben, springa till tvättstugan och lyssna på podcasts.

På lördagsmorgonen vaknar jag hyfsat tidigt men ligger kvar och läser innan jag scrollar tre dagar av inlägg på Instagram i kronologisk ordning och funderar på hur inspirerande det faktiskt är. Efter det bestämmer jag mig för att gå upp och äta frukost. Jag brygger en dubbel espresso i min lilla mockabryggare, kokar ett ägg i sex minuter och trettio sekunder, skär två blodapelsiner i klyftor samt lagar havregrynsgröt med jordnötssmör och jordgubbssylt på toppen. Sedan får jag för mig att jag ska måla om mitt fönster så jag ägnar en god stund åt att maskeringstejpa alla lister och rutor innan jag till sist börjar stryka på grundfärgen. Tyvärr har jag förträngt att tre plusgrader är ett rätt dåligt väder att måla fönster i då kylan gör att rutorna immar igen och färgen torkar långsamt, men det är bara att slutföra processen och det illa kvickt för nu är klockan plötsligt efter två. En snabb dusch senare står jag och stress-steamar min beiga overall som jag tänkt ha på mig och strax därefter är jag utanför dörren och på väg nedför Götgatan. Vid Slussen inhalerar jag en kexchoklad i fem tuggor innan jag möter upp N och vi beger oss till Fotografiska. Där ser vi fem olika utställningar och jag inser att jag tycker att selfies som uttrycksform är tråkigt och att fotokonst lätt kan bli lite statiskt, men att en bra hängning kan lyfta fram verk på ett fängslande sätt och att Kary H. Lasch verkar ha varit en intressant prick. Vi äter middag i restaurangen med utsikt över Skeppsholmen och vår servitör har en komisk finess men det är oklart om hon vet om det själv. När mörkret har sänkt sig går vi hem till min vän Sadia och firar att hon klarat sin specialist inom neurokirurgi. Hon bjuder på fyra sorters tårta och oändliga glas bubbel och vi blir sittandes i hennes vardagsrum en bit in på småtimmarna och pratar om klassisk musik, synen på Sverige och konsten att jobba lagom hårt och dedikerat.

Söndagen anländer med en ljusgrå himmel utanför det grundmålade fönstret som äntligen har slutat att imma igen. Vi lyssnar på Godmorgon världen och jag konstaterar att jag har nästan lika svårt för politisk satir som för selfie-konst. Precis som förra veckan lyckas vi dra igång brandlarmet genom att rosta levainbröd för hårt och jag funderar på om det är rosten, brödet eller mitt ofokus som är det faktiska problemet. Halva köksbordet fylls av Svenska Dagbladets sidor och vi gör ett quiz där man ska lista ut ifall textraderna är skrivna av William Shakespeare eller Taylor Swift. I Perfect Guide-bilagan läser vi om Agri Ismails helg och jag får för mig att jag ska skriva en liknande text om min, vilket jag faktiskt gör sedan. Min löpträningsapp berättar för mig att jag ska springa 13,1 kilometer idag och jag har ingen ursäkt till att inte göra det så jag snörar på mig skorna och ger mig ut. Till sällskap har jag en BBC-podcast om svampar och jag försöker greppa hur nätverken av mycel fungerar samtidigt som jag springer över Västerbron. Framåt kvällen bestämmer jag mig för att gå på mässan i kyrkan som ligger ett stenkast bort och några minuter innan kyrkklockorna ringer in slår jag mig ner i kyrkbänken och drabbas av en ödmjukhet inför alla andra som också är där. Väl hemma igen lagar jag en stor skål nudlar med svartkål, ägg och majs innan jag sätter mig och går igenom alla de tips på vandringsleder som jag fått efter att ha ställt frågan på Instagram. Jag beslutar mig för två favoriter som jag läser in mig på lite mer för att kunna presentera dem för mina vänner på morgondagens middag. Sedan gör jag en stor kanna pepparmintte, tar fram ett nytt dokument i anteckningar för att börja återberätta min helg och här är vi nu.

Vinden så stilla, kroppen så levande

Det blev lördag och vi åkte ut till havet. Hämtade bilen i Fruängen och rullade söderut, motorväg, landsväg, färja. Vägskyltarna från barndomen. Bygdegården där vi hade terminsavslutning med musikskolan. Konserterna pågick i många timmar. Alla skulle spela, solo, i grupper och i orkester. Kött-bu-llar med ling-on på små fioler utan klang. Stackars mammas öron. Bomullstussar. Ett tunt täcke på granarna längs vägen. Framme vid hamnen och packningen till bryggan. Tamparna tunga och blöta i handen, korsa sundet med svag sol i ögonen, minns inte när jag kisade mot den sist.

Tretton grader i huset, dubbla tjocktröjor och elementens tickande. Varm buljong, hett te, fodrade tofflor. Sitta i fören och titta efter sälar, en långpromenad på ön. ”Det är något med hur allting ser overkligt ut precis före skymning.” Att ha tid att tänka på ljuset, på rymden, på horisonten. Dricka glögg och lösa mysterier. Laga pasta och tända ljus. Gå och lägga sig med varsin bok, sovrummen ännu svala, men sängen uppvärmd. Läsa tio sidor och sedan somna så djupt djupt, havsbotten och bäckmörker.

Nästa dag regnsmatter mot rutorna, iskorn mot klipporna. Mata vedträn i bastun, se den sakta stiga från 50 till 60 till 70. Sänka sig i havet och räkna till tio, känna fingrarna domna och blodet rusa. Handdukar på tork, en deg på jäsning, en ny spelomgång. En sista måltid, stänga av och packa ihop och så hem igen över vattnet, in i bilen. Hela helgen vinden så oväntat stilla, kroppen så oerhört levande.

Andra helgen i juni – banana split och bengaler

Hej och välkomna till min helg! Fredagen började här, klockan 04 när jag vaknade i gryningen av fåglarna som sjöng utanför och ljuset var för fint för att inte fånga. Som tur var somnade jag om i några timmar innan jag gick upp för att gå och jobba på bankkontoret i Kungsträdgården.

När klockan slog 17 sa jag trevlig helg och gick sedan till mataffären för att handla. Jordgubb-, vanilj- och chokladglass, vispgrädde, chokladsås, bananer och körsbär. Vad blir det? Banana split såklart!

Edda hade berättat för alla på förskolan att jag skulle komma och att det skulle bli överraskning och efterrätt. Det var alltså inte bara jag som var fredagspeppad! Tillsammans gjorde vi en banana split som fick högsta betyg.

Vi vuxna åt middag först. Grillad hjärtsallad, västerbottensostkroketter, flatbread med svartkål & silverlök och honungsglaserad eldost. Drömmiddag!

Sedan fick vi också banana split såklart! En mycket festlig fredagskväll.

Natten till lördagen sov jag med papiljotter vilket var otroligt obekvämt eftersom de var i vägen så fort jag lade huvudet på kudden. Håret blev ju lockigt, men tveksamt om det var värt det. Jag ville i alla fall vara fin för på lördagen väntade konsert med oratoriekören som jag är med i.

Vi skulle uruppföra en mässa som specialskrivits till Högalidskyrkans 100-årsjubileum. Dessutom var det återinvigning av kyrkan efter att den renoverats, så det var extra högtidligt.

Efter en timme av intensivt musicerande var verket slutfört och fick stående ovationer. Det var väldigt kul med en fullsatt kyrka och att få framföra den här typen av verk, helt klart något extra!

Efteråt tog jag med min kompis Isabella som varit och lyssnat på konserten och så åkte vi hem till Karin, Fredrik & Iris som bjudit över oss på middag.

Vi fick toast skagen och rågbröd med lerpottasill till förrätt. Till huvudrätt blev det hemrökt lax med färskpotatis och sås. Alltsammans var mycket mycket gott!

Sedan satt vi och pratade om ditt och datt tills klockan nästan var midnatt och det var dags att bege sig hemåt (utan att mata duvorna på tunnelbaneperrongen).

Idag, söndag, började jag dagen med att gå på mässan i Katarina kyrka. Det var somrigt och fint.

Sedan gick jag till Söderbokhandeln för att köpa sommarens diktsamling. Varje år försöker jag ta mig an en svensk poets samlade verk som en del av min sommarläsning. Tidigare år har jag läst Werner Aspenström, Karin Boye, Edith Södergran, Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och Gunnar Ekelöf. I år landade valet på Nils Ferlin.

Väl hemma igen vattnade jag mina små odlingar på vädringsbalkongen som tillhör trapphuset men som jag halvt gjort till min i brist på en egen balkong. Mig veterligen är det i alla fall inte någon som ogillar att jag planterat lite örter och grönsaker där.

Efter det plockade jag med en filt och en liten kudde (så otroligt mycket skönare det blir om man gör det) och lade mig i solen för att läsa Sommaren av Elin Persson. Jag tyckte den var helt okej bra, men det känns också som att den påminner ganska mycket andra böcker på ungefär samma tema, som att det inte riktigt fanns något nytt. Vag recension, jag vet, men det är mina initiala tankar.

När min mage började kurra gick jag in och vispade ihop en aioli och tillredde lite olika saker att doppa i den. Cornichons, rädisor, sparris, halloumi, svartkål och färskpotatis.

Strax före fem bytte jag om och gjorde mig redo för match på Tele2 arena. Peking-halsduken på!

Jag stod i bortaklacken och var skapligt nervös, för på papperet såg det otroligt mörkt ut för mitt lag. Extra dimmigt blev det också när det brändes av ett gäng bengaler runt omkring oss.

Men mot alla odds (bokstavligen) slutade matchen 2-2, vilket får ses som en liten vinst i det här fallet. Tack för det Norrköping!

Urladdad på känslor och mätt på intryck efter en intensiv helg promenerade jag hem till Södermalm igen.

Och nu sitter jag här och ser en luftballong glida förbi utanför fönstret och junikvällen är ljus och mild. Jag vill tro att den bär förhoppningar om något gott, vill hoppas att den smittar av sig känslor av välvilja. Låt oss önska det.

En helg av allt gott

Det är söndag kväll och jag sitter med fötterna på soffbordet och en halvt uppackad väska intill mig. I kroppen finns en mjuk trötthet och jag har lovat mig själv att komma i säng i skaplig tid ikväll, jag vill bara skriva detta först. Jag vill bara berätta att det var en fin helg, en sådan som innehöll lite av varje som jag tycker om, som fick mig att må bra.

Den började i fredags då jag klev ut från kontoret och promenerade genom ett nyregnat men soligt Kungsträdgården för att ta mig till Centralstationen. Där hoppade jag på ett snabbtåg och skrev mig hela vägen till Norrköping.

På stationen blev jag upphämtad av min bror Alfred, hans fru Martina och lilla Uno. Vi åkte ut till landet för att äta middag hemma hos mamma och pappa och möttes av tända ljus på bordet och rykande varm soppa i tallrikarna. Det blev paketöppning för de som fyllt år och min pappa som absolut inte önskat sig någonting fick en ficklampa med olika inställningar som han gick runt och lyste med resten av kvällen. Innan vi åkte tillbaka in till stan plockade vi med oss en kasse äpplen från trädet som dignade av frukt. Där stod vi under den sammetssvarta himlen med frukter tunga som klot i handen, allting upplyst av ficklampans ljuskägla.

På lördagsmorgonen drog jag på mig en mjuk, blå jeansskjorta över min t-shirt och tog plats bakom disken i caféet på second hand-affären Ge för livet. Min bror skulle volontärarbeta under dagen och jag bestämde mig för att följa med och hjälpa till. I drygt fem timmar gräddade jag våfflor, plockade disk och hälsade på gamla Norrköpingsvänner jag inte sett på år. Under en lugnare stund tog jag ett varv i butiken och hittade sex små vinglas, ni vet sådana som finns på franska bistros, som jag köpte.

Sedan gullade jag allt vad jag kunde med Uno innan det var dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Jag berättade för honom om vilka spännande saker vi ska göra när han kommer hit och hälsar på och så gjorde jag allt i min makt för att locka fram de där små leendena som jag är besatt av.

Tillbaka i Stockholm sprang jag hem och slängde väskan på golvet och bytte om i blixtfart. Sedan gick jag till Mosebacke där jag mötte upp Malin för att se Markus Krunegård. Min väderprognos som lovat uppehåll hade tyvärr fel, för under delar av konserten öste regnet ner över oss, men där och då gjorde det ingenting. Vi skrek rösterna hesa och dansade axel mot axel och det var en sådan kväll då varje låt gick rätt in, då varje textrad stämde, allt var perfekt.

Lätt regnfuktiga gick vi sedan till Riche Fenix och trängdes i baren, drack öl och spanade på folk. Det var stökigt och stimmigt tills det plötsligt tändes i taket och var dags att gå hem. Gott så. Götgatan fram med rastlöst blod i öronen, sedan godnatt.

Jag vaknade sju timmar senare och klev upp och kokade havregrynsgröt med rivet äpple i. Bryggde en termos kaffe och bredde en macka som jag plastade in. Sedan tog jag tunnelbanan till Björkhagen där jag mötte upp Anna för att vandra den första etappen av Sörmlandsleden genom Nackareservatet till Älta. Solen låg mjuk mellan trädstammarna och jackan fick stanna i ryggsäcken större delen av tiden. Vi följde den orangea leden och lät tankarna vandra högt och fritt.

På eftermiddagen var jag tillbaka på Södermalm och gick till träkyrkan på höjden för att träffa min samtalsgrupp. Vi pratade om vår relation till maktlöshet och om att känna eller sakna kontroll i sitt liv. En och en halv timme senare gick jag därifrån och konstaterade att helgen fyllt alla mina depåer. Sedan gick jag till mataffären och köpte pumpa, halloumi och satsumas och nu sitter jag här. Det var den helgen och den var allt jag ville ha. Tack för att jag fick den.

En helg i början av december

Hej december! Den kanske snabbaste månaden av alla. Tiden springer och jag joggar efter med någon slags förhoppning om att hinna ikapp lagom till julafton. Det är ändå kul med allt som händer nu och jag vill absolut inte byta mot makliga sitta hemma-dagar eller stillsamma myskvällar. De får jag min beskärda del av ändå.

December började här. På Den Gyldene Freden med julbord.

Jag är en sann julbordsälskare och som tur är har jag hittat min like i min kompis Emelie. Så numera har vi en liten tradition att vi går hit i början av december och äter ett riktigt klassiskt julbord. Ni vet ett sånt med minst fem tallrikar och mängder av sill.

De två första tallrikarna med sillar följt av andra fiskrätter är mina favoriter.

Lycklig tjej med laxtallrik, absolut. Klipp till två timmar senare då vi i princip rullade hem genom Gamla stan, mycket mätta och belåtna.

Sedan blev det helg och dags att gå på klubb. Närmare bestämt Countryklubben. Jag rotade fram allt countryaktigt jag hade ur garderoben och hittade till sist något som kändes bra.

Jag och Anna gick dit tillsammans och lyckades absolut bli kvar till stängning. Men det var så roligt! En massa bra uppträdanden från olika artister och ett lagom trångt och stimmigt dansgolv. Omöjligt att gå hem då ju.

Något jag fick ta konsekvenserna för dagen efter när jag efter tre och en halvtimmes sömn skulle kliva upp och promenera till Centralstationen för att sätta mig på tåget till Gävle. Jag tar verkligen på mig rollen som kompisgängets hopplösa singel med bravur…

Men väl på plats var det dock väldigt mysigt! Vi gick hem till Madde och Kristian som bjöd på lunch och sedan strosade vi omkring i snön.

Tog självklart vägen förbi bocken för att inspektera den. Höll mig i kragen och tände inte eld på honom, inte ens en gnista!

Sedan gick vi och kollade på gigantiska pepparkakshus och satte oss på ett mysigt fik för att dricka varm choklad. Rut var nöjd och gosig som vanligt. Sandra också!

Därefter pulsade vi genom snön tillbaka till stationen och tog tåget hem till Stockholm igen. Jag gick raka vägen hem till soffan och tillbringade slutminutrarna av helgen halvt slumrandes, halvt läsandes en bok.

Och nu är det helg igen men en ny sådan med plats för andra äventyr och upptåg. Vi hörs!

Det är helg i Stockholm och livet händer

Lördagsmorgon. Jag ligger kvar under det randiga täcket och scrollar i telefonen. Slår på Melodikrysset i SR-appen och ömsom njuter, ömsom stör mig på Anders Eldeman och hans frågor. Here Comes the Sun på finska och Snatterpinnarnas paradmarsch. Den sista tvingas jag googla för att få klarhet i vem som gjort och jag vet att det är fusk men jag vill fylla alla rutor. Göra klart.

På fiskbensparketten ligger skimrande paljetter i rosa och blått. De trillade av klänningen jag bar förra veckan och har sedan dess fastnat under mina fotsulor gång på gång. Nu plockar jag fram dammsugaren och låter festspåren försvinna. Brygger kaffe, kokar ett ägg. Två knäckemackor och en maskin vittvätt på 60 grader.

Jag hör av mig till två vänner som nyligen fått barn och frågar om de vill ses på en promenad. Vi bestämmer oss för att mötas klockan ett. Den sista tvättmaskinsminuten är längre än en evighet och jag stampar otåligt på badrumsgolvet i väntan på att den ska bli färdig. Sedan jäktar jag ut på stan. Jag besöker tre barnbutiker utan att hitta något som känns bra. Alla kläder är gigantiska och pekböcker på engelska till en treveckorsbebis känns för ambitiöst. Jag stressar runt som en förälder med dåligt samvete på flygplatsen på väg hem efter ännu en affärsresa. Mumlar ”det spelar ingen roll vad det kostar så länge det känns lite coolt”, skäms i samma sekund och lämnar till sist med ett Mini Rodini-paket under armen.

Hennes ansikte är det minsta jag sett men vartenda drag är helt perfekt. Små öron och fingrar och nästippen varsamt utmejslad. Vi rullar vagnen längs kajen där löpare springer halvmaraton och ett coverband sjunger Dressed for Success. På Bleck får man sitta på trädäcket igen och i parken åker en flicka inlines på gräset. Det går förvånansvärt bra. Vi skålar i öl och Rut somnar på sin pappas arm. När hungern slår till går vi till Bananas och äter pizza och råbiff. Septembervinden är mild och vi sitter ute längs husväggen.

På toaletten i källaren tittar jag på telefonen. Ett meddelande från en vän. Har du kvällsplaner? Jag svarar henne och ett par timmar senare kliver vi av vid Odenplan och in på Wasahof. Lokalen är välfylld men hovmästaren lovar oss att göra sitt bästa och ordnar ett bord för två. Vi får feeling och beställer in ostronplateau och cava. Det är operalördag och vår kompis från musiklinjen på gymnasiet ska framträda. Blomsterduetten och Habaneran får sorlet i lokalen att tystna och efteråt ropas det bravo! Stämningen är uppsluppen och varm, någon fyller år och hela restaurangen ställer sig upp för att sjunga Ja må han leva. När de flesta gästerna ätit klart slår sig hovmästaren ner vid pianot och spelar fyrhändigt. På trottoaren utanför smattrar regnet.

Kvällen tar slut i källaren på Tranan. Vi dricker öl och pratar framtidsplaner under den gröna neonskylten. Jag tar tunnelbanan hem och inser att jag har glömt hur det är att sitta i en vagn klockan ett bland andra. Det pirrar till i bröstkorgen. Innan jag somnar dricker jag vatten i giriga klunkar, möter min blick i badrumsspegeln. Blinkar, blundar.

På söndagsmorgonen saknar tankarna kropp. Jag funderar på om jag ska svara 38-åringen. Det låter som att han är en gärningsman men det är han inte. Tvärtom. Han gör ingenting och det är problemet. Jag låter bli och får istället ett meddelande från en gammal kollega. Vi möts upp och jag ger henne en bok och hon ger mig cappuccino. När kaffet är slut promenerar jag planlöst omkring på Södermalms gator. Upp till Nytorget och ner till Maria Bangata. I telefonen har jag min syster. På Ica köper jag blomkål, mintchoklad och snabbnudlar. Sedan går jag hem och skriver. Det är helg i Stockholm och livet händer och allting känns nästan som vanligt igen.

En lördag i livet

Det är en lördag i livet och den börjar med att vi vaknar upp hemma i Skärmarbrink. ”Vi” är lika med jag, Alfred och Martina, det vill säga min bror och min svägerska (herregud det är det vuxnaste ordet någonsin, dags att börja bete sig därefter). Solen flödar in genom fönstren som blivit smutsiga av sommardamm och avgaser. På köksbordet dukar jag upp en frukost med allt gott som finns i skåpen.

När frukosten är uppäten ger vi oss iväg mot stan. Först tar vi tunnelbanan till Slussen, sedan promenerar vi längs vattnet vid Skeppsbrokajen och ut mot Skeppsholmen. Stormen Knud viner till ibland men annars är det soligt och fint.

Vårt första stopp för dagen är Moderna museet. De har en ny utställning om Andy Warhol men vi känner oss inte så lockade av den utan siktar in oss på den permanenta utställningen istället. Det var ett par år sedan jag tittade på den och en hel del känns nytt (eller i alla fall bortglömt) och spännande.

Som den här tavlan av Paul Kise till exempel. Jag tycker den är så fin i sitt uttryck och sin titel: ”Will weg, muss weinen” (Vill bort, måste gråta).

Blir alltid lika klipp och klistra-sugen av Matisse sena verk. Rena klara grundfärger och organiska mönster, sånt som gör en glad.

Och så älskar jag det här pingisbordet av Claes Oldenburg. Byggt liksom in action med ett snett perspektiv och långsamt flygande bollar som blir till avlånga korvar, för att fånga tiden och rummet och känslan kring spelet.

Efter några timmar känner vi oss mätta på konst men hungriga på mat så då vänder vi tillbaka stegen mot söder igen. Upp på höjderna, in på bakgatorna och fram till den sena lunchrusningen på Ai Ramen. Men efter lite väntan får vi ett bord och varsin rykande skål med nudlar och buljong.

Sedan går vi och köper lördagsgodis och jämför blandningar och diskuterar vilka smaker som är bäst. Här ovan är min.

Jag passar också på att köpa en växt till inflyttningsfesten jag ska på samma kväll. Råkar även hitta en fin rosarandig Calathea till mig själv som får ersätta den som stod i mitt sovrumsfönster tidigare men som dog i sommarens hetta. Bra mönstermix på den här bilden förresten: prickigt, rutigt och randigt!

På kvällen åker Alfred och Martina hem till några av hennes släktingar som bor i Midsommarkransen. Jag gör mig ordning för fest hos min kollega Erik. Eftersom han älskar Britney Spears mer än något annat tar jag på mina röda lackbyxor (kända från Oops!…I Did It Again-videon) som en liten hyllning.

Och efter mycket prat och stök slutar festen här, i en bar som så många gånger förr. Därmed är också lördagen i livet slut och i skrivande stund snart söndagen likaså. En ny vecka tar vid, tur att helgen var fin! Hur var er helg, kan ni inte berätta?

Min helg i 15 bilder

Är det inte konstigt att det fortfarande är januari? Det är ett mysterium hur kan tiden gå så orimligt långsamt… I helgen kändes det dock som om den gick ganska snabbt och nu är det vips söndag kväll och jag har gjort en tiondel av alla saker jag tänkte att jag skulle hinna med. Aja, låt oss titta på vad jag gjort istället.

Fredagen gick ju i stillhetens (och kreativitetens) tecken så på lördagen vaknade jag utvilad och pigg innan klockan ringde. Jag fixade en enkel frukost och åt den i mitt solfyllda kök.

Sedan gjorde jag mig i ordning lite snabbt och klädde mig (ovanligt) svart och lite prickigt.

Efter en snabb busstur kom jag fram till Skarpnäck och Möjligheternas hus, en av mina favoritaffärer när det gäller second hand-fynd. Jag högg en korg och började kika runt bland alla grejer. På möbelavdelningen fick jag syn på den här stolen och drogs till den på ett liksom magiskt vis. Så efter lite resonerande (”har jag någon plats för den i min lägenhet?”, ”hur ska jag få hem den?”, ”vilket skick är den i?”) bestämde jag mig för att gå på magkänslan och slå till.

Egentligen hade jag tänkt kika in i en till second hand-butik när jag var i farten men jag insåg att mitt släpande på stolen begränsade mig lite och att det kanske var dags att nöja sig. Så efter en tunnelbanetur hem fick stolen sin nya plats i ett hörn i mitt sovrum. Den ser lite mindre ut här än vad den egentligen är, men jag tycker den passar riktigt fint. Jag är dessutom väldigt förtjust i den flätade sitsen, tänker lite på Børge Mogensens populära stolar när jag ser den.

Innan jag hittade stolen hann jag dock plocka på mig några fler saker. En stor vit kruka till min växt (älskar dess blad som ser nästan målade ut), åtta bestick i plast och rostfritt stål samt ett litet bladformat fat som fick mig att tänka på Elsa och hennes loppisfynd i Artilleriet-anda. 🙂 Totalsumma inklusive stol: 238 kr. Ändå bra väl?

Sedan fixade jag snabblunch på det lilla som fanns hemma. Två bake off-croissanter från Picard med fyllning av philadelphiaost, stekt grönkål och parmesan. Gott och smuligt!

Efter lunchen hände detta otroliga: jag tog på mig träningskläder och sprang årets första löprunda utomhus. Barmark, sol och en plusgrad var ändå goda förutsättningar. Kubbade fem kilometer med målsättningen ”tänk vad skön duschen efteråt kommer vara” och det var den.

Sedan lade jag mig på soffan och stirrade uppåt ett tag pga nöjd med dagens prestationer hittills. Man måste ju ha rimliga krav på sig själv.

Helt plötsligt var det mörkt och kväll och då tog jag sikte på Gamla stan där vi skulle mötas upp ett gäng för att fira Maddes födelsedag med drinkar. Jag tog något ginbaserat med en torkad ananasskiva på toppen.

Jag tog också en snabbselfie med stark tvåhandsfattning eftersom jag tyckte min kostym och hatt matchade fint med inredningen. Kanske att det här får bli omslaget till min kommande EP där jag med americana-sound sjunger om hur det är att driva runt på Stockholms barer i snöslask?

Lördagen avslutades i alla fall på klubb med Sandra vilket denna mycket suddiga bild på Kindness som spelar skivor får representera. Är alltid lite skeptisk mot artister som dj:ar för jag tänker att de brukar vara bäst på att framföra sin egen musik, men han var faktiskt svinbra. Väldigt tighta mixningar och mycket god stämning. 5 av 5 usb-pinnar i betyg!

Söndagen var lite lugnare i sitt tempo och inkluderade en tur till Bukowskis för att kolla in deras skulpturutställning med Eric Grate och Eva Lange. En superfin liten utställning som pågår januari ut, tips!

Jag tycker verkligen om skulpturkonst på det viset att man ofta kan gå runt verken åt olika håll och verkligen förhålla sig till dem på ett annat sätt än vad man gör med en tavla på en vägg. Atmosfären i det här rummet var extremt påtaglig och det blir en sån levande känsla med alla olika formerna.

När jag kikat klart köpte jag en kaffe och promenerade längs Skeppsbron upp till Söder. Vid Medis gick jag in på Sats och körde en timmes bodybalance med en massa yoga- och pilatesinspirerade övningar. Perfekt för en söndagsstel kropp.

Efter det handlade jag mat och sedan åkte jag hem och pluggade inte alls som jag hade tänkt. Istället köpte jag flygbiljetter till Barcelona dit jag och ett gäng ska åka på festivalen Primavera Sound i början av sommaren. Vi var ju där förra året och det var helt magiskt, så i år blir vi ett ännu större gäng! Och någon timme efter att vi köpt allt släpptes line-up:en och jag blev om möljigt ännu mer pepp eftersom den innehöll A$ap Rocky, Beach House, Björk, Chvrches, Cigarettes After Sex, Father John Misty, Fever Ray, Haim, Jane Birkin, Jon Hopkins, Kelela, Lorde, Lykke Li, The National, Nick Cave, Rhye, Rostam, Tyler the Creator, Vince Staples, The War on Drugs och massor mer. Hurra! Ska någon mer dit kanske? Eller har ni andra festivalplaner?

En lördag i januari

Hej! Följ med på min lördag i januari. Den var ganska lugn och ledig och började så som lördagar bör: med en ordentlig helgfrukost.

Jag åt rostat bröd med philadelphia, stekt grönkål och pocherat ägg, smoothiebowl med banan, en massa olika bär, yoghurt och mango plus bryggkaffe.

Efter lite fix här hemma bestämde jag mig för att kila ut i solen. Fluffväskan från Monki fick följa med.

Och silverringar i öronen. Jag tycker det är fint att ha likadana örhängen bredvid varandra men i olika storlekar. Nästan så att jag blev sugen på att fixa några hål till än de tre jag har nu…

Väl ute var det perfekt vinterväder. Kallt och klart med strålande sol så jag promenerade hela vägen hemifrån mig och in till Slussen.

Längs Götgatan smet jag in i några butiker men hittade inget som kändes helt rätt. Bättre gick det dock när jag tog en liten second hand-runda längs Hornsgatan. Köpte ett beach:igt pussel och ett litet fat i mässing för 20 kronor styck. Sedan hittade jag också en sån där matlåda i metall med flera olika fack som jag varit lite sugen på att ha ett tag. Jag är ju queen of matlådor på jobbet (tycker det är så enformigt att äta ute varje dag) och den här kommer bli perfekt när jag har maträtter med saker som inte ska blandas ihop.

Efter dessa fynd lämnade jag Söder och gick in mot stan, förbi en massa fåglar vid Skeppsbron. Jag tycker verkligen att Stockholm är en så tacksam stad att promenera i. Det känns sällan långt att ta sig mellan exempelvis Slussen och Hötorget och ofta är det ganska trevliga promenadstråk.

Framme i stan klev jag in på Adidas store eftersom jag var på jakt efter ett par nya löparskor. Jag har haft deras boost-skor innan och tycker de är extremt sköna och lätta att springa i. Mitt senaste par blev sig dock riktigt aldrig lika efter att jag sprang/simmade/kravlade med dem under Tough Viking, så nu behövde jag en ersättare. Hittade dessa på 50 % rea och blev mycket nöjd!

Sedan bestämde jag att shoppinglördagen var slut och tog tunnelbanan hem. Efter en liten powernap och ett klädbyte åkte jag mot Mariatorget där min kompis Emelie bor.

Tillsammans med henne och Sandra åt jag pizza och såg på P3 Guld. Är beredd att utse det till något av de stelaste tv-programmen genom tiderna. Jag förstår inte varför de år efter år kämpar med att försöka dra roliga skämt när ingen i publiken vill skratta. Nåväl. Vi lindrade cringe-stämningen med marängswiss och sedan tog bilderna från min lördag slut!

Min söndag i bilder

Hej! Idag vaknade jag upp och det första som hände var att jag blev riktigt rasande på Apple. Efter att jag uppdaterade min telefon till det nya operativsystemet har den blivit så seg och nu ville den inte ansluta till mitt wifi. Trots att jag startade om den hittade den inte ett enda nätverk hur många gånger jag än försökte. Till slut gav jag upp, klev ur sängen och gick in i badrummet – som var helt mörkt. Det visade sig att halva söderort hade strömavbrott, vilket också förklarar att det inte fanns ett enda nätverk att ansluta till. Förlåt Apple.

Här någonstans förstod jag också att jag är världens sämsta prepper som inte klarar mig bra alls utan ström. Att steka pannkakor, koka ägg eller bara tina bröd var ju helt plötsligt omöjligt, så jag insåg att jag skulle få äta kall äppelpaj med vaniljsås till frukost (ändå gott!).

Men precis när jag förlikat mig vid tanken på äppelpajsfrukost kom strömmen tillbaka… Fast eftersom jag är en person som har svårt för plötsliga förändringar höll jag fast vid min plan men njöt lite extra av att kunna göra kaffe till.

Sedan kände jag för att ta vara på det strålande höstvädret utanför fönstret så jag drog på kängor, mjuka kläder plus en jacka och tog sikte på Nackareservatet.

Inspirerad av allas dignande svampplockarbilder på Instagram hoppades jag också på att hitta lite av skogens guld, men icke. De enda svamparna jag hittade var högst svåridentifierade och troligtvis inte ätbara.

Men det gjorde inte så mycket. Det var ändå mysigt att gå omkring bland gulnande löv och fuktig mossa och riktigt insupa höstluften.

Jag kunde dock sakna mina lugna Vikbolandsskogar lite när jag höll på att bli överkörd av två medelålders män på mountainbikes. Stockholm är verkligen så mycket… Stockholm ibland.

När jag kom hem fortsatte jag dagen i lugnt tempo med ansiktsmask från The Ordinary. Den här kallas ”blodmasken” på grund av sin färg och är en härligt stickig liten sak.

Sedan lagade jag middag genom att tömma kylen. Det blev morots- och halloumibiffar, bulgur, smörtstekt brysselkål, körsbärstomater och sås på grekisk yoghurt och vitlök. Ändå gott för att vara hopplock!

Resten av dagen läste jag lite kurslitteratur till min skrivkurs, kollade på We Can’t Do It, skrev ihop en bandbiografi till min kompis band, läste bloggar och pratade i telefon med mamma.

Sen passade jag också på att uppdatera min spellista Julia väljer: 20 bästa nysläppen, där jag samlar nya favoritlåtar varje vecka. Så nu finns det tjugo nya spår att lyssna in för er som önskar. Hoppas att ni haft en fin söndag!