Hej och välkomna till min helg! Fredagen började här, klockan 04 när jag vaknade i gryningen av fåglarna som sjöng utanför och ljuset var för fint för att inte fånga. Som tur var somnade jag om i några timmar innan jag gick upp för att gå och jobba på bankkontoret i Kungsträdgården.
När klockan slog 17 sa jag trevlig helg och gick sedan till mataffären för att handla. Jordgubb-, vanilj- och chokladglass, vispgrädde, chokladsås, bananer och körsbär. Vad blir det? Banana split såklart!
Edda hade berättat för alla på förskolan att jag skulle komma och att det skulle bli överraskning och efterrätt. Det var alltså inte bara jag som var fredagspeppad! Tillsammans gjorde vi en banana split som fick högsta betyg.
Vi vuxna åt middag först. Grillad hjärtsallad, västerbottensostkroketter, flatbread med svartkål & silverlök och honungsglaserad eldost. Drömmiddag!
Sedan fick vi också banana split såklart! En mycket festlig fredagskväll.
Natten till lördagen sov jag med papiljotter vilket var otroligt obekvämt eftersom de var i vägen så fort jag lade huvudet på kudden. Håret blev ju lockigt, men tveksamt om det var värt det. Jag ville i alla fall vara fin för på lördagen väntade konsert med oratoriekören som jag är med i.
Vi skulle uruppföra en mässa som specialskrivits till Högalidskyrkans 100-årsjubileum. Dessutom var det återinvigning av kyrkan efter att den renoverats, så det var extra högtidligt.
Efter en timme av intensivt musicerande var verket slutfört och fick stående ovationer. Det var väldigt kul med en fullsatt kyrka och att få framföra den här typen av verk, helt klart något extra!
Efteråt tog jag med min kompis Isabella som varit och lyssnat på konserten och så åkte vi hem till Karin, Fredrik & Iris som bjudit över oss på middag.
Vi fick toast skagen och rågbröd med lerpottasill till förrätt. Till huvudrätt blev det hemrökt lax med färskpotatis och sås. Alltsammans var mycket mycket gott!
Sedan satt vi och pratade om ditt och datt tills klockan nästan var midnatt och det var dags att bege sig hemåt (utan att mata duvorna på tunnelbaneperrongen).
Idag, söndag, började jag dagen med att gå på mässan i Katarina kyrka. Det var somrigt och fint.
Sedan gick jag till Söderbokhandeln för att köpa sommarens diktsamling. Varje år försöker jag ta mig an en svensk poets samlade verk som en del av min sommarläsning. Tidigare år har jag läst Werner Aspenström, Karin Boye, Edith Södergran, Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och Gunnar Ekelöf. I år landade valet på Nils Ferlin.
Väl hemma igen vattnade jag mina små odlingar på vädringsbalkongen som tillhör trapphuset men som jag halvt gjort till min i brist på en egen balkong. Mig veterligen är det i alla fall inte någon som ogillar att jag planterat lite örter och grönsaker där.
Efter det plockade jag med en filt och en liten kudde (så otroligt mycket skönare det blir om man gör det) och lade mig i solen för att läsa Sommaren av Elin Persson. Jag tyckte den var helt okej bra, men det känns också som att den påminner ganska mycket andra böcker på ungefär samma tema, som att det inte riktigt fanns något nytt. Vag recension, jag vet, men det är mina initiala tankar.
När min mage började kurra gick jag in och vispade ihop en aioli och tillredde lite olika saker att doppa i den. Cornichons, rädisor, sparris, halloumi, svartkål och färskpotatis.
Strax före fem bytte jag om och gjorde mig redo för match på Tele2 arena. Peking-halsduken på!
Jag stod i bortaklacken och var skapligt nervös, för på papperet såg det otroligt mörkt ut för mitt lag. Extra dimmigt blev det också när det brändes av ett gäng bengaler runt omkring oss.
Men mot alla odds (bokstavligen) slutade matchen 2-2, vilket får ses som en liten vinst i det här fallet. Tack för det Norrköping!
Urladdad på känslor och mätt på intryck efter en intensiv helg promenerade jag hem till Södermalm igen.
Och nu sitter jag här och ser en luftballong glida förbi utanför fönstret och junikvällen är ljus och mild. Jag vill tro att den bär förhoppningar om något gott, vill hoppas att den smittar av sig känslor av välvilja. Låt oss önska det.