middag – Julia Eriksson

Sex små hösträtter

I nästa vecka tänkte jag tejpa alla listerna, byta om till den blå arbetsoverallen och måla väggarna och taket i mitt lilla kök. Men innan det är dags att flytta spisen, ställa till med fixarkaos och gå över till rostmackskost tänkte jag visa några rätter som lagats där inne den senaste tiden.

Gnocchi verkar ju vara något av en vattendelare men jag älskar den där tuggiga snälla lilla klumpen, särskilt i kombination med djup tomatsmak och trådig ost. Här får den agera comfort food i ett lättlagat recept som jag tänker laga fler gånger.

Du behöver:
1 aubergine
15 svarta oliver
500 g gnocchi
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 burk konserverade körsbärstomater
1 mozzarella
1,5 dl riven parmesan
balsamvinäger
olja
chiliflakes
salt & peppar

Skiva auberginen i centimetertjocka skivor och salta för att dra ur vätska. Torka av med hushållspapper och skär i tärningar. Stek hårt i varm panna, tillsätt olja och fortsätt steka länge tills den blir krispig. Hacka gul lök och stek i olja i en annan kastrull, addera en finhackad klyfta vitlök och en nypa chiliflakes. Tillsätt en burk tomater och koka i tio minuter. Smaka av med salt, peppar och lite balsamvinäger. Häll gnocchin i en oljad ugnssäker form, blanda med tomatsås, stekt aubergine, ett gäng urkärnade oliver och den rivna osten. Toppa med bitar av mozzarella och kör i ugnen på 225 grader i cirka 20 minuter. Ät under en mjuk filt med lite grönsallad vid sidan av eller bara som den är.

När jag var på brunschstället Greasy Spoon för ett tag sedan fanns det en rätt på menyn som lät väldigt god men som råkade vara slut när det väl blev vår tur att beställa. Eftersom jag inte kunde släppa tankarna på den försökte jag göra en egen version som åts till lunch en hemmajobbardag.

Det är en uppgraderad version av den turkiska rätten çilbir kan man säga. I botten finns ett tjockt täcke vitlöksyoghurt som toppas med rostade kikärtor som kryddats med paprika, vitlök och spiskummin, ett pocherat ägg, lite persilja samt brynt smör med chiliflakes som ringlats ovanpå. Allt skopas upp med ett varmt ostfyllt pitabröd och sedan krävs det en kvart på soffan för att smälta hela kalaset.

Hösten är ju grytornas och den rustika matens tid och här är någon slags vegetarisk take på det. Lite som en fransk löksoppa som gift sig med svampskogen.

Du behöver:
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
5 dl umamibuljong
1 msk miso
1 pkt stora vita bönor
1 näve (frysta) trattkantareller
1 kg mjölig potatis
2 dl mjölk
50 g smör
salt & peppar
olja
svartkål

Skala och skiva den gula löken. Stek den länge på låg värme i lite olja tills den karamelliserats, det tar ca 25 minuter. Under tiden kan du skala, dela och koka potatisen till ditt mos. När löken börjar få fin färg hackar du ner två klyftor vitlök och låter dem stekas med. Sedan tillsätter du nästan all buljong förutom en liten mängd som du tar åt sidan och rör ut mison i. Addera stora vita bönor, trattkantareller och miso i pannan. Låt allt koka samman, smaka av med salt & svartpeppar, red eventuellt av med lite mjöl om konsistensen känns för lös. Pressa den färdigkokta potatisen och vispa med varm mjölk och smör till ett fluffigt mos. Servera allt med smörstekt svartkål.

Plötsligt händer det. Ett matminne dyker upp och man vill transportera sig tillbaka till den stimmiga skolmatsalen och de stora ångande kärlen med lagom kryddstark soppa och trygga smaker. Då får man helt enkelt ta och leta upp ett recept på cowboysoppa och laga det med morötter, potatis, paprika, lök och vegofärs bland annat.

Min senaste följeslagare är detta apple butter. En toppen-topping som är jättelätt att göra. Värm bara ugnen till 160 grader och dela ett gäng äpplen i bitar. Behåll skal, kärnhus och allt (jag tog bara bort skaftet och kärnorna). Sprid ut äppelbitarna på en plåt med bakplåtspapper och strö över socker, jag använde lite vanligt strösocker och lite råsocker. Baka i ugnen i cirka 40 minuter tills bitarna är mjuka. Kör i en mixer med lite kanel tills det är slätt och häll upp på burk.

Sedan är det bara att servera ditt apple butter på frukostgröten eller till valfri dessert. På den novembermörka bilden ovan har jag kombinerat den med smörstekt köpe-sockerkaka och vispad grädde. En perfekt efterrätt att trolla fram om man vill att det ska gå snabbt och smaka gott.

Efter en tur på Bondens marknad en lördag kom jag hem med en liten hokkaidopumpa. Jag funderade en stund och bestämde mig sedan för att dela den i bitar och rosta den i ugnen tillsammans med ett par hela vitlöksklyftor. När den mjuknat efter ungefär 30 minuter mixade jag pumpaköttet och vitlöken tillsammans med en stor klick smör och smakade av med salt och peppar. Sedan blandade jag pumpakrämen med nykokt pasta och en skvätt pastavatten, rev parmesan över och toppade med rostade hasselnötter och svartkål.

Det var allt från köket den här gången! Nästa gång blir det kanske målarrapport.

Vin och socker, bräckt vatten och luftballonger

Mina suckar letar sig ut genom det öppna fönstret, seglar genom parken, svävar över Södermalm, jag är säker på att om ni lyssnar riktigt noga så kommer ni att höra dem eka mellan gatorna. Det är bara jobb och ingen semester-suckarna. Den stilla nedräkningen i huvudet, det långa att göra-listan som tycks gå i omvänd ordning och istället för att krympa enbart växa. Jag mässar tyst för mig själv ”det är inte semester att vara ledig med småbarn, det är inte semester att vara ledig med småbarn” när jag ser mina vänner med två månader av ledighet dela bilder på stunder i solen. Snart jag med, bara lite till av jättemycket först och däremellan fylla varje kväll varje helg till bredden av vin och socker, bräckt vatten och luftballonger. Andas, sucka, sänk axlarna okej.

En junidag fick jag för mig att jag hade en livskris. Min kompis Klara skrev ”kom jag vet ett bra ställe för glass som vi måste testa”. Katastrofhantering 1.0. Vi köpte mjukglass i smakerna jordgubb och vanilj och konstaterade att det kanske bara var En Vanlig Liten Kris™.

Sedan gick vi till Ambar och drack orange vin. Pratade om livsplaner och boenden och att gå i kloster. Gatan var stilla och varm, chipsen salta på tungan. Någon hade tappat sin hatt, en liten ljus av strå som låg på bänken intill oss. När glasen var tomma kom hattägaren förbi och blev glad.

Vi bestämde att vi vill ha ~mer puls~ så vi gick till Rörstrandsgatan och satte oss på Nektar. Tittade på killar men den enda som stack ut var en med tonade solglasögon och stor mustasch. Någon dag senare skymtade han förbi i tidningen, det visade sig att han var aspirerande Hollywood-skådis. Såklart. Jag åt en nässelpaj med ägg som jag skulle vilja kopiera men att plocka nässlor känns som en utmaning. En vacker dag med handskar kanske.

När pulsen på gatan lagt sig tog vi våra cyklar och promenerade hemåt. Skildes åt vid Västerbron och det var fortfarande ljust när jag och Lilla blå rullade Ringvägen hem.

Dagen efter låg värmen fortfarande kvar som ett lock över staden. Jag hade stannat uppe sent på torsdagskvällen för att baka en kaka och skyndade sedan hem på fredagen för att ordna resten. Bar ner tallrikar och glas till innegården. Katten tittade tveksamt på mig. ”Hur svårt kan det vara att få till en bra glöd?” muttrade jag tillbaka.

Sedan kom Anna, Karin och Julia och jag ställde mig vid grillen. Använde en liten salladstång som grillverktyg och låtsades ha koll på vad jag gjorde.

En stund senare serverade jag grillad färsk vitkål, marinerad mozzarella med örter, grillad nektarin och lök med tomater och basilika samt grillad färskpotatis, citron och sparris med hollandaisesås, stenbitsrom och dill. Blev mycket nöjd med min första riktiga grillmiddag.

Ovanför oss svävade luftballonger och när skymningen föll gick vi upp till lägenheten och åt mandelkaka med körsbär och vispgrädde och plötsligt var kvällen förbi. Om det bara fanns oändligt med tid för stunder som dessa, men det enda som fanns kvar var ett litet berg av disk och en halv påse grillkol.

En tisdagskväll mötte jag Linn nere vid bryggan vid Årstaviken. Den var full av blöta kroppar, trötta ryggsäckar och handdukshögar. Ett barn hoppade i och gick upp tjugo gånger på raken, han räknade högt och blev mer exalterad för varje runda, rösten ljus i sommarkvällen. Vi simmade runt länge. Pratade om sommaren som låg framför oss. Linn berättade en fin grej som hänt henne, jag visade min arm med knottror, men det var inte vattnet som var kallt, det var en rysning.

Bytte badkläderna mot vaniljgula shorts och mörkblå collegetröja. De mjukaste plaggen att försvinna i, snälla mot huden. Doft av solkräm och myggmedel. Den blöta tofsen droppandes i nacken, fuktiga hårtestar att tvinna. Komma hem och hänga upp handduken på tork.

Sedan har vardagen blandats med rosor och strössel, sagor och socker som krasar mellan tänderna. Alltid på gränsen till vämjeligt, så himla fint, men ändå okej. Det gäller att vara varsam.

Och solens sista strålar som letar sig in i köket, får det brandgula golvet att glöda, får mig att stryka ännu en dag ur almanackan, men när är vi framme hur länge ska vi köra är det långt kvar?

Andra helgen i juni – banana split och bengaler

Hej och välkomna till min helg! Fredagen började här, klockan 04 när jag vaknade i gryningen av fåglarna som sjöng utanför och ljuset var för fint för att inte fånga. Som tur var somnade jag om i några timmar innan jag gick upp för att gå och jobba på bankkontoret i Kungsträdgården.

När klockan slog 17 sa jag trevlig helg och gick sedan till mataffären för att handla. Jordgubb-, vanilj- och chokladglass, vispgrädde, chokladsås, bananer och körsbär. Vad blir det? Banana split såklart!

Edda hade berättat för alla på förskolan att jag skulle komma och att det skulle bli överraskning och efterrätt. Det var alltså inte bara jag som var fredagspeppad! Tillsammans gjorde vi en banana split som fick högsta betyg.

Vi vuxna åt middag först. Grillad hjärtsallad, västerbottensostkroketter, flatbread med svartkål & silverlök och honungsglaserad eldost. Drömmiddag!

Sedan fick vi också banana split såklart! En mycket festlig fredagskväll.

Natten till lördagen sov jag med papiljotter vilket var otroligt obekvämt eftersom de var i vägen så fort jag lade huvudet på kudden. Håret blev ju lockigt, men tveksamt om det var värt det. Jag ville i alla fall vara fin för på lördagen väntade konsert med oratoriekören som jag är med i.

Vi skulle uruppföra en mässa som specialskrivits till Högalidskyrkans 100-årsjubileum. Dessutom var det återinvigning av kyrkan efter att den renoverats, så det var extra högtidligt.

Efter en timme av intensivt musicerande var verket slutfört och fick stående ovationer. Det var väldigt kul med en fullsatt kyrka och att få framföra den här typen av verk, helt klart något extra!

Efteråt tog jag med min kompis Isabella som varit och lyssnat på konserten och så åkte vi hem till Karin, Fredrik & Iris som bjudit över oss på middag.

Vi fick toast skagen och rågbröd med lerpottasill till förrätt. Till huvudrätt blev det hemrökt lax med färskpotatis och sås. Alltsammans var mycket mycket gott!

Sedan satt vi och pratade om ditt och datt tills klockan nästan var midnatt och det var dags att bege sig hemåt (utan att mata duvorna på tunnelbaneperrongen).

Idag, söndag, började jag dagen med att gå på mässan i Katarina kyrka. Det var somrigt och fint.

Sedan gick jag till Söderbokhandeln för att köpa sommarens diktsamling. Varje år försöker jag ta mig an en svensk poets samlade verk som en del av min sommarläsning. Tidigare år har jag läst Werner Aspenström, Karin Boye, Edith Södergran, Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och Gunnar Ekelöf. I år landade valet på Nils Ferlin.

Väl hemma igen vattnade jag mina små odlingar på vädringsbalkongen som tillhör trapphuset men som jag halvt gjort till min i brist på en egen balkong. Mig veterligen är det i alla fall inte någon som ogillar att jag planterat lite örter och grönsaker där.

Efter det plockade jag med en filt och en liten kudde (så otroligt mycket skönare det blir om man gör det) och lade mig i solen för att läsa Sommaren av Elin Persson. Jag tyckte den var helt okej bra, men det känns också som att den påminner ganska mycket andra böcker på ungefär samma tema, som att det inte riktigt fanns något nytt. Vag recension, jag vet, men det är mina initiala tankar.

När min mage började kurra gick jag in och vispade ihop en aioli och tillredde lite olika saker att doppa i den. Cornichons, rädisor, sparris, halloumi, svartkål och färskpotatis.

Strax före fem bytte jag om och gjorde mig redo för match på Tele2 arena. Peking-halsduken på!

Jag stod i bortaklacken och var skapligt nervös, för på papperet såg det otroligt mörkt ut för mitt lag. Extra dimmigt blev det också när det brändes av ett gäng bengaler runt omkring oss.

Men mot alla odds (bokstavligen) slutade matchen 2-2, vilket får ses som en liten vinst i det här fallet. Tack för det Norrköping!

Urladdad på känslor och mätt på intryck efter en intensiv helg promenerade jag hem till Södermalm igen.

Och nu sitter jag här och ser en luftballong glida förbi utanför fönstret och junikvällen är ljus och mild. Jag vill tro att den bär förhoppningar om något gott, vill hoppas att den smittar av sig känslor av välvilja. Låt oss önska det.

Ett bord för en, tack

När klockan slår sex stänger jag ner datorn. Då har jag suttit vid den under större delen av dagen, ryggen krökt framför den lilla skärmen, fingrarna konstant stegandes över tangentbordet. Jag lägger mig på sängen och tänker ”nu då?”. Känner ett skriande behov av umgänge, av att ha någon att föra ett samtal med. Tänker att jag borde ta mig ut. Lämna lägenheten, gå en promenad, äta middag, passa på att upptäcka ett nytt ställe. Samtidigt tar det emot för jag har varit här i en och en halv vecka nu och hittills är det ingen, verkligen ingen, som pratar med mig och det är något med att känna sig ensam i ett offentligt rum som tar så mycket energi.

Och jag tänker att det säkert handlar om min utstrålning. Jag måste skaffa en sån där härlig aura som bjuder in till samtal, hur man nu gör det? Jag testar mitt leende i spegeln, funderar på om det kanske handlar om att välja neutrala, trevliga kläder, att ofta och öppet se sig nyfiket omkring. I ett försök att uppmuntra mig själv häller jag upp ett glas vin och hämtar sminkväskan. Dags att bygga självkänslan med yttre medel.

Jag öppnar min begränsade resegarderob och försöker hitta något att ha på mig. Byter om säkert sju gånger i jakt på den rätta känslan. Ifrågasätter varför jag packat inte bara en utan två västar i min relativt nätta packning. Till sist lyssnar jag på Magaluf med Orup för att uppbåda någon slags energi och ger mig sedan ut på Roms gator.

Kvällen är mild och det har redan börjat skymma. Fjäderlätta moln likt penseldrag syns på himlen. Jag passerar Colosseum och Forum Romanum. Promenerar längs den stora gatan som börjar bli bekant nu, hittar nästan helt utan karta till restaurangen som jag sett ut sedan innan. Den är liten men inbjudande, har samma skarpa belysning som så många andra ställen här, artiga servitörer i väst och fluga som hälsar med ett buonasera! Jag ber om ett bord för en och blir placerad intill ett franskt par som inte gör något större väsen kring min ankomst.

Jag beställer en bruschetta med tomat, spaghetti alle vongole och tiramisu till efterrätt. Allt är gott, men inget sensationellt och jag äter i hungriga, snabba tuggor. Lokalen är fylld av par. Jag påminner mig själv om min nya härliga aura, men det finns inget naturligt sätt att prata med någon utöver servitörerna som skyndar sig runt i restaurangen. Men så halvvägs in i min middag kliver det in ett par som sätter sig bakom mig. Det tar bara några sekunder, sedan hör jag att de är svenskar.

Samtalet är omöjligt att inte lyssna på, inte bara för att det sker på ett språk jag förstår utan också för att de har en så ofantligt tråkig ton mot varandra. Kort, dryg och snäsig på det vis som parrelationer så lätt kan bli på semester. Jag hör deras dividerande kring menyn, det vassa ”jamen hur ska jag kunna veta vad du vill ha?” och det tillbakakastade ”du kan ju fråga kanske?”. Och jag tänker på den härliga aura som jag uppenbarligen saknar, min förmåga att bjuda in till spontana samtal som tycks vara på noll, men i kontrast till detta så känns min ofrivilliga ensamhet ändå inte så illa. Den känns nästintill helt okej.

Strax därefter ber jag om notan och ler mina trevligaste leenden till servitörerna. Tackar både en och två gånger för besöket och går sedan hemåt själv under Roms mörkblå himmel.

Mat i månaden mars

Kanske sitter någon av er och klurar på vad ni ska äta den kommande veckan? I så fall passar det ju utmärkt att jag sticker in huvudet här och visar några saker jag lagat nyligen.

krämiga nudlar med röd curry och krispig färs

Först ut är dessa krämiga nudlar med gochujang och krispig vegofärs. Ursprungsreceptet kommer från Ica och hittas här men jag gjorde ett par små ändringar och bytte rödcurryn mot samma mängd gochujang, la till lite stekt spetskål som jag hade hemma och så tog jag broccoli istället för pak choi. Gott, fylligt och enkelt!

En fredagskväll hade jag några kompisar över på middag och bjöd dem på Molly Baz Red pesto pasta. Jag ville göra något snabbt och smidigt men också smarrigt, så jag rotade fram den här ur receptarkivet. Dagen efter åt jag resterna som blev över och det var minst lika gott då.

Om jag hade haft en grillkiosk hade det här hetat Julle-Rulle på menyn. Det är en tunnbrödsrulle med fluffigt mos, krispig isbergssallad, tunna skivor halloumi och en curryröra med crème fraîche, majonnäs, äpple, selleri och salladslök. Ett trick som jag lärt mig för att få till ett bra mos är att köra hälften fast och hälften mjölig potatis som man stompar när den kokat klart. Sedan har man i uppvärmd mjölk och stora klickar smör och så vispar man snabbt och kort (annars blir det klistrigt) med elvisp.

Kanske inte så snygg, men åtminstone väldigt god var den här okonomiyakin som jag svängde ihop. Det är en japansk kålpannkaka som toppas med majonnäs, hoisinsås och i mitt fall gräslök istället för salladslök. Jag utgick från det här receptet (och tolkade 1-5 dl vatten som att det skulle vara 1,5 dl och det blev bra).

En kväll mötte jag upp min kompis Emelie som bar på en stor ryggsäck innehållandes ett raclettejärn. Vi åkte hem till Graziella och sedan blev det racletteafton för hela slanten med smält ost, massor av grönsaker, potatis och kött. Efteråt kom matkoman som på beställning, men trots det ser jag redan fram emot nästa gång då järnet pluggas in och de små stekspadarna plockas fram.

Avslutningsvis, både vad gäller helgen och det här inlägget, så har vi en riktigt god och färgglad tacos som jag lagade idag. Den består av en röra på svarta bönor (den här), mangosalsa, smörstekt majs, rödkål och koriander.

Nu ska jag återgå till att klura på vad jag ska äta nästa vecka, förutom tacorester då. Jag är lite sugen på att återskapa en sticky tofu som jag åt på jobbet och så blir det nog våfflor eftersom det är våffeldagen.

En månad av vintermat

Jag har med dålig framgång försökt skriva det här inlägget i snart tre dagar, men saker har kommit emellan hela tiden. Jobb behöver jobbas, flyttlass måste flyttas och uteliv ska levas. Men nu är klockan kvart över tio på lördagskvällen och jag har just kommit hem från Uppsala där jag hjälpt min syster med familj att komma i ordning i deras nya lägenhet och innan jag kollapsar i sängen tänkte jag skriva färdigt detta inlägg och äntligen trycka på publiceringsknappen. Temat är enkelt: mat jag lagat och ätit under årets första månad.

Jag började givetvis det nya året med pizza, men därefter lagade jag en vintrig sallad med radicchio, apelsin, oliver och en dressing med honung och svartpeppar. Vid sidan av serverade jag mig själv rostad potatis tillsammans med en dipp gjord på nyårssnacksrester i form av smetana, regnbågslaxrom och krasse.

En kväll hade jag min kompis Malin över på middag och bjöd då på moules marinière med aioli och baguette. Jag använde det här receptet till musslorna men lade till lite finhackad röd chili i början och sen när spadet kokade ihop hade jag också i någon deciliter vispgrädde. Min aioli gör jag på följande vis:

Ingredienser:
1 halv vitlöksklyfta
1 tsk dijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
1 ägg
1 nypa salt
2 dl rapsolja

Se till att alla ingredienser är rumstempererade. Skala och riv vitlöken och blanda sedan alla ingredienser utom oljan i en hög mixerbunke. Häll rapsoljan i en liten kanna. Kör igång stavmixern och tillsätt oljan i en fin stråle samtidigt som du mixar. Med lite tålamod får du perfekt aioli varje gång.

Baguetterna bakade jag enligt Martin Johanssons recept som jag fick tips om när jag bad om brödrecept nyligen. Det är superenkelt och funkar för både frallor och baguetter.

Vad är väl mer januari än lite klassisk grytmat? Jag passade på att göra en stor batch palak paneer med tomat, spenat och mycket garam masala. Gott, snällt och värmande!

En fredagskväll möttes vi upp ett litet gäng hemma hos min kompis Anna som hade satt en bageldeg på jäsning. Vi öppnade vinet, kokade degen och njöt strax därefter av nygräddade bagels toppade med grönsaker och en spicy tonfiskröra samt philadelphiaost, kapris och kallrökt lax. Jag kan varmt rekommendera detta till alla som vill laga en god och lite annorlunda middag tillsammans. Så mysigt att sitta vid bordet och bygga ihop den ultimata bageln.

Mitt bästa sätt att ta vara på halvtrötta grönsaker som ligger och skramlar i nedersta kylskåpslådan är att slänga ihop någon slags shakshuka. Den här gången hade jag massor av små tomater, ett par nävar grönkål, lite oliver, lök, chili och vitlök. Mot slutet kläckte jag i ett ägg och så toppade jag med fetaost och basilika. Perfekt restmat!

I förra veckan gjorde jag en ny käkoperation vilket innebar att jag behövde ha några dagar med lättuggad kost. Det blev tomatsoppa med bitar av mozzarella samt vita bönor i parmesansås inspirerade av Tuvessonskans recept.

Efter några dagar mådde jag bättre och kunde tugga i mig årets första semla. Den inköptes ute i Årsta partihallar på Dåndimpens smörgåsshop. Mina bästa semlor är de klassiska med mjuk bulle, fluffig grädde och slät mandelmassa. Jag har svårt för när man gör för rustik fyllning med stora bitar av rostade nötter, det är inte min grej. Men den här var väldigt god!

Här ovan ser ni en rostad sallad, eller baked salad som det heter på TikTok. Ett väldigt trevligt sätt att äta grönsaker på så här års när många av ingredienserna kan behöva en liten skjuts på traven.

Grunden i min sallad var tre sorters kål som jag rostade: blomkål, brysselkål och svartkål. Jag sparade också ett gäng färska brysselkålsblad som jag blandade i efteråt för mer textur och så la jag till en avokado. På toppen hade jag ett kikärtskrisp som jag gjorde genom att mixa kikärtor grovt, sprida ut på en plåt och blanda med olja och kryddor (jag hade spiskummin, vitlök, paprika, salt och chili). Sedan bakade jag allt på 200 grader i ca 20 minuter tills de blev krispiga.

Jag improviserade också fram en lökcrème som jag blandade min sallad med. Den blev fyllig, söt, djup och krämig och så här gjorde jag den:

Ingredienser:
2 dl turkisk yoghurt
4-5 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1 nypa socker
salt
peppar

Låt yoghurten rinna av i ett kaffefilter eller en silduk så att den tjocknar. Skala och skiva löken och vitlöken tunt. Stek i olja på medelvärme i en stor kastrull och låt löken långsamt karamelliseras. Den ska bli helt mjuk och lätt brun. Krydda med socker, salt och peppar. Mixa löken grovt i en mixer så att alla långa trådar försvinner, men utan att den blir helt slät. Blanda löken med den avrunna yoghurten och smaka av med salt och peppar.

Det var några av rätterna jag ätit i januari. I februari är jag sugen på att laga okonomiyaki, räkcocktail, pocherade ägg, chokladpudding och rösti – för att nämna några saker. Men inte allt på samma gång såklart, någon måtta får det vara.

Golvmiddag, restaurangbesök och starten på Singelhushållet

Tjenixen! Det är jag igen. Ja, vem annars skulle det vara här inne? Märkligt om det en vacker dag dök upp någon helt annan. Skulle ni fortsätta att läsa då? Nåja, nu när jag ändå har er på tråden tänkte jag att vi skulle ta en titt bakåt och sammanfatta de senaste veckorna i mat- och klädväg. Två helt olika saker men ändå något man har mer eller mindre chans att vara kreativ i varje dag. Ibland tänker jag att det vore smidigt med någon slags uniform. Samma kläder och mat varje dag. Men sedan inser jag att jag skulle att tycka det vore supertråkigt. Och begränsande. Och svårt att säsongsanpassa. Så den idén får stanna på hyllan ett tag till.

Vi börjar fyra veckor tillbaka. Det var sista semesterhelgen, vilket nu känns som en evighet sedan. Jag, Emelie och Edda hade varit på loppis och traskade runt på söder. Där sprang vi in i Sandra och Erik som gick omkring och väntade på att deras bebis skulle bli redo att komma ut, men hon låg tryggt kvar och vilade. Vi beslutade oss för att äta middag tillsammans och svängde ihop en fänkålspasta med citron och brödkrisp hemma hos mig.

Några dagar senare hade jag Julia och Karin över på middag. Vi lagade kantarellpasta och på kvällen fick jag ett meddelande om att bebisen Rut hade anlänt till jorden. Fint!

Sedan blev det fredag och jag klädde mig färgglatt i limegrön kjol och blå tröja.

En flaska vin fick ta plats i väskan och så promenerade jag hem till Linn för att äta middag med ett gäng kompisar.

På lördagen gick jag på Bondens marknad och köpte goda grönsaker som fick bli en del av det jag kallar för Skördesallad. Det är rostad potatis och zucchini, färsk vitkål och majskolv. På toppen lite persilja och parmesan och så caesardressing till. Tveksamt om det räknas som sallad egentligen. Finns det någon regel för när grönsaker på tallrik upphör vara sallad och bara blir mat?

I slutet av augusti fick Anna tillträde till sin lägenhet så vi åkte dit ett gäng och hjälpte henne att slipa, spackla och måla. Inklusive take away-middag på golvet såklart. Vi hade tyvärr inga bestick utöver en kniv, en gaffel och två smörknivar på fyra personer men det gick förvånansvärt bra att skyffla i sig iskender-kebab med det ändå.

I samma vecka hade jag min kompis Malin på besök hemma och bjöd henne på några plockrätter. Bruschetta med tomater, en grönkålssallad med marinerad zucchini, getost och fikon och en burrata med kantareller, brynt smör och persilja. Plock 4-ever.

Sensommarlooken är still going strong och än får strumpbyxorna lysa med sin frånvaro. Så här såg jag ut en lördag när jag gjorde ärenden på stan. Blåblommig favoritklänning, mockajacka med fransar, svart regnhatt och vita boots som säsongspremiärades och självklart gav mig massiva skavsår, trots strumpor i.

På kvällen cyklade jag hem till Karin och Fredrik som bjudit in mig och Fanny på GT-kväll. Alla fick göra varsin variant på gin tonic och så jämförde vi. Jag gjorde en på Hernö Old Tom gin, citron och lingon. Mysigt koncept! Vi bestämde att nästa gång ska vi testa fryspizza eller kaviarsorter. Eller båda.

Dagen efter var jag klädd i 50 nyanser av brunt när jag gled runt på söder. En kvinna på kajen skrattade rakt ut när hon såg mig. Var det kanske träskorna med strumpor i? Jag ångrar nästan att jag inte frågade…

Istället gick jag hem och bakade västerbottensostpaj och dukade upp en liten kräftskiva för mig själv. Det gäller ju att passa på när man är sugen!

Sedan var det plötsligt måndag och jobb och dags att tänka på avståndet i hissen. Jag var på kontoret i Solna och hade röd kostym med rosa t-shirt under. Är för övrigt så glad att vi kommer få vara mer på kontoret nu framöver! Äntligen får jag känna mig som en vuxen som jobbar på riktigt.

På tisdagen gick jag till Gamla stan efter jobbet. Närmare bestämt till Judiska Museet dit jag var bjuden av Gabriella för att få fira och lära mig mer om det judiska nyåret Rosh Hashana.

Vi fick sitta vid ett långbord i museisalen och äta en fantastisk 4-rättersmåltid. Söta saker som äpple i honung, torkad frukt och granatäpple för att få ett sött nytt år. Och runda bröd för att symbolisera det cirkulära med året.

Jag satt mellan Flora och Sara vilket var så mysigt och tryggt på något vis. Så märkligt det där när man följt varandras bloggar och liksom känner varandra, fastän man knappt har setts i verkliga livet.

Hela middagen var väldigt trevlig och jag är så glad att jag fick vara där och lära mig mer om judisk kultur och tradition. Just matbordet är en sån bra plats för samtal och frågor och att introducera varandra för nya saker tycker jag.

I samma vecka hade jag bjudit hem min kompis Klara på middag. Vi hade klädkod paljetter pga ja, varför hålla tillbaka en simpel onsdag i livet?

Kvällen började med att jag var noggrann och putsade vinglasen och slutade med att vi gjorde koreografi till E-Type.

Där emellan hann vi äta flatbread. Ett med tomat, nektarin, burrata och basilika och ett med grönkål, fikon och getost. Jag inser nu att jag bjöd mina middagsgäster Klara och Malin på nästan likadan mat, tur att det bara var jag som behövde äta samma igen.

I tisdags tog jag på mig en mörkblå linnekostym, vit t-shirt och spexiga sneakers, sen traskade jag till kontoret.

På kvällen mötte jag upp Emelie och vi gick till Främmat som vi pratat om att gå till sen de öppnade för ett år sedan. Men nu äntligen blev det av!

Där åt vi jättegod mat som rödräkor med majs och bearnaise, riven tomat med habanada och boquerones, tartar och paté en croûte. Jag gillade verkligen deras meny med roliga och rejäla mellanrätter och goda viner. Inte så mycket vegetariskt om man bara äter det dock, men i övrigt ett mycket starkt tips!

Och sen var det slut på kläder och mat för nu. Eller inte riktigt! För en tid sedan fick jag nämligen feeling och registrerade instagramnamnet Singelhushållet, mest för att det var kul. Men från och med den här hösten tänkte jag starta igång och använda det som ett litet projektkonto för mat jag äter och lagar. Det blir enkel matlagning för små kök, grundad i filosofin att man förtjänar att äta en bra middag även om man bor själv. Vill ni följa mina halvkulinariska upptåg där så får ni jättegärna göra det!

Min trettioförsta födelsedag

Igår var det min födelsedag. 31 år vaknade jag upp som! Lite märkligt ändå, att man fortsätter att åldras och fylla år fastän det känns som att en stor del av ens liv är på paus. Jag har helt klart blandade känslor inför det… Nåväl. Precis som förra året så blev det inget jättestort firande, men några saker hittade jag på ändå för att göra dagen till något extra.

På söndagsförmiddagen gjorde jag, Anna, Karin och Fredrik en utflykt till Järvafältet och naturreservatet där. Jag hade packat en ryggsäck med fika och så promenerade vi en fin slinga bland vitsippor och blåsippor.

Vi spanade också in highland cattle-kor med bra frisyrer och åt kardemummalängd på en fälld stock. Så mysigt med en söndagsutflykt och tiotusen steg i benen. Är det något jag tar med mig från den här pandemin så är det nog lite fler promenader i skogen, men framöver kanske som ett komplement till andra umgängessätt än som en av få sociala aktiviteter, hehe.

Sedan skulle Anna iväg på en lägenhetsvisning och jag åkte hem och gjorde sista piffet hemma. Bytte jeans mot finkläder, tände ljus och såg till att mormors gamla linneservetter låg på sin plats.

Vid halv fem trillade förmiddagens gäng in på nytt, nu också i sällskap av Julia (alltså inte jag utan min namne). Jag hade ställt upp lite snacks i form av en ostbricka med brillat savarin och cru des alpes-ost, fikonmarmelad, stora gröna oliver och kex samt en mindre bricka med saltgurka, smetana och honung.

Efter någon timme dukade jag fram min lilla middagsbuffé. Den hade det inofficiella temat vår & grönsaker. Egentligen var det mest olika saker jag var sugen på och som jag försökt pussla samman på ett sätt som kändes festligt.

Bland annat hade jag förberett en tarte aux oignons, eller fransk lökpaj, som jag som läste tyska i högstadiet helst säger.

Utöver den fanns det på bordet:
Rostad småpotatis med smetana, regnbågsrom & gräslök
Rädisor med örtdipp
Boquerones på strömming inlagda med citron, vitlök & persilja
Vispat ramslökssmör och surdegsbröd
Fänkålssallad med citron & dill
Radicchiosallad med vinägrett
Grön caprese med buffelmozzarella & basilika

Till det drack vi Amber One som är ett orange naturvin från Italien och följt av Meinklang Prosa som är ett österrikiskt rosévin. Två goda, våriga tips för övrigt!

Till efterrätt hade jag gjort en citronmarängpaj med brynt smör-botten. Gottttt! Vi satt kvar länge och diskuterade viktiga saker som liv på andra planeter, huruvida man skulle vilja vara en av de sista människorna kvar på jorden vid händelse av en katastrof och premiären av allsvenskan. När mina gäster begav sig hemåt snöade det ute vilket känns väldigt typiskt för den här tiden. Jag tror jag har haft i princip alla olika väder på min födelsedag? Det kan vara hagel, 20 grader och sol eller snöblandat regn, man vet aldrig! Klassiskt aprilväder med andra ord.

Igår, alltså på måndagen, var då min riktiga födelsedag och för att göra den lite festligare satte jag på mig min rosa Rodebjer-kostym som jag köpt på Tradera. Kände mig vuxen på riktigt i den!

Sedan åkte jag in till kontoret för att ha några möten som behövde genomföras på plats och fick dagen till ära träffa mitt närmsta lilla team på fem personer i ett i övrigt öde kontorslandskap. De hade fixat med både tårta och sång – blev mycket glad och överraskad!

På kvällen åt jag middag med Sofie & Julia på Racamaca vid Mariatorget. Första gången på restaurang sen jag minns inte ens när.

När de stängde vid 20:30 traskade jag hemåt och möttes av en blombukett från mina föräldrar som hängde på ytterdörren. Det fick bli en bra avslutning på en lite annorlunda men fin trettioförsta födelsedag.

På tallriken på sistone

Igår åt jag korv med mos framför Sveriges mästerkock. Kanske inte så kulinariskt, men precis vad jag var sugen på. Som tur är så är inte alla dagar korv med mos-dagar och därför tänkte jag att vi skulle göra några nedslag och se vad jag lagt på tallriken den senaste månaden.

Vi börjar ambitiöst med bao buns fyllda med rödkål, gurka, salladslök, koriander och så stjärnan: friterad blomkål i gochujangmajo. Receptet hittade jag på Instagram hos Gottigheter.

Efter att ha ätit det i några dagar var mina bao-bröd slut men jag hade friterad blomkål kvar. Den fick dyka ner i en matig sallad tillsammans med svartkål, gurka, krutonger, caesardressing och parmesan.

En solig söndag gick jag till Garba och åt deras tagliatelle i gravad citronsås med stracciatella, kronärtskocka och salvia. Den var helt otroligt god! Till efterrätt delade jag och Sandra på en vaniljmunk och en briochebulle med tonkakaramell som också var 5 av 5.

Efter den kulinariska utflykten återvände jag hem till köket där jag körde in en bit lax i ungen tillsammans med en skvätt vatten och lite kryddor som chiliolja, ingefära, paprikapulver & lime. Den åt jag sedan i tortillabröd med en mangosalsa, pico de gallo, chilimajo och koriander.

Sedan närmade sig fettisdagen och då åt jag semlor såklart.

Alla hjärtans dag firade jag med kompisar hemma hos mig. Det är även Annas födelsedag så hon hade fått önska mat och valde skaldjur. Det bästa man kan välja! Vi gick all in och började med ostron, chips med löjromsdip och ett par ostar.

Sedan fortsatte vi med gratinerade havskräftor, räkor & aioli och moules frites. Det fanns inte en centimeter bordsyta kvar när vi dukat upp allt och efter ett tag var det omöjligt att pilla i sig en enda räka till.

Men efter lite paus plockade jag fram efterrätten som var en blodapelsinkaka med brynt smör och muscovadosocker från Garbas kokbok. Den serverades med lättvispad grädde och italiensk likör. Diskberget i mitt minimala kök efteråt tog sin tid att jobba sig igenom, men det var det värt!

Sedan hade jag en vecka med filminspelning och produktion då jag åt mat på jobbet eller ospännande saker hemma som snabbnudlar och rostad potatis (inte tillsammans dock). Men vips var det fredag eftermiddag och då välkomnade jag helgen med lite chips och en snygg-öl.

Oftast består mina hemmaluncher av mat från dagen innan som jag värmer på, men ibland hinner jag laga något på den där snabba timmen mellan 12 och 13. Ett säkert kort är råraka. Bara att riva och steka två stora potatisar och under tiden hackar man lite rödlök, skär upp citron samt plockar fram crème fraîche, dill och rom.

I förra veckan lockades jag av matbutikens rabatt på Oumph och bestämde mig för att testa några kebabstrimlor som jag inte smakat förut. Jag bakade ett snabbt stekpannebröd, rörde ihop en vitlökssås och skar upp sallad, gurka, tomat, rödlök och koriander. Till sist lade jag på de stekta kebabstrimlorna och vek ihop allt. Gott och snabbt!

En inte riktigt lika snabb rätt, men väldigt god, var den här vegetariska tikka masalan som jag lagade med paneer. Det blev typ tre liter gryta så jag åt den under ett antal dagar den veckan. Märkligt nog har jag inga problem med att äta samma mat flera dagar i rad, jag tycker tvärtom att det nästan kan vara lite tråkigt att inte få äta samma sak igen om jag åt något riktigt gott. Men med kläder däremot skulle jag aldrig ha samma outfit två dagar i rad, det är knappt att jag vill ha samma kombination två gånger på en månad för att det känns tråkigt. Hur funkar ni på den fronten? Är ni likadana eller tvärtom?

Slutbilden här får bli en klassisk helgfrukost i sol med allt gott samlat på en bricka. Och så kaffe och lemonad vid sidan av. Det är mycket möjligt att det blir en repris på det nu i helgen.

Födelsedagsresan till Paris – del I

Följ med på födelsedagsresa till Paris med jag och min storasyster i huvudrollerna. Vi börjar på Arlanda för prick en vecka sedan.

För att maxa vår helg hade jag bokat en riktigt tidig flight, så vi gick upp mitt i natten för att åka mot flygplatsen. Halv fem avslöjade jag vårt mål genom att räcka över ett boardingkort med destination Paris.

Väl framme några timmar senare möttes vi av sol, värme och en stad i full blom. Man älskar ju idyllen ändå.

Efter ett litet lärorikt möte (mer om det inom kort) slog vi oss ned på en restaurang och beställde in rosévin och en trerätters lunch.

Hej vi är framme och njuter i solen-selfien.

Pistagegrädde, pistageglass och bär. Svårare än så behöver det inte vara.

Sedan strosade vi längs Saint Martin-kanalen och ner mot Marais där vårt hotell låg.

Väl incheckade på Villa Beaumarchais gjorde vi det enda rätta när man sovit alldeles för få timmar: tog en rejäl tupplur.

Sedan köpte vi chips och vatten, tog med varsin bok och placerade oss i en närliggande park. Den var fylld av slingrande blommor och träd och tycktes även vara innergård till ett gäng fina hus.

När vi tröttnat på att ligga still gick vi omkring lite i närområdet och hamnade i parken Place des Vosges istället.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet och gjorde oss fina, för på kvällen hade jag bokat bord för födelsedagsmiddag på Au Passage. Så här glada var vi när vi gick dit.

Menyn bestod av en massa spännande smårätter att dela på och vi plockade in ett gäng olika. Först fick vi rädisor med popcornsmör, en helt genialisk smakkombination som jag måste testa att göra själv.

Den här fisken som påminde om ceviche var också helt otroligt god.

Mitt middagssällskap. <3

Sen åt vi musslor med citrus och bönor samt någon slags fylld pasta om jag minns rätt.

Precis när vi fick in den sista rätten som var som ett konstverk av mussla och kronärtsskocka, plockade jag upp min telefon och möttes av nyheten att Avicii gått bort. En smått surrealistisk sak att ta in men som påverkade oss båda väldigt mycket. Hans död känns så oerhört sorglig och jag kan inte ens tänka mig hur det är för hans familj och vänner. Hoppas han känner frid nu i alla fall och att detta gör att vi kan prata ännu mer om psykisk ohälsa och hur det påverkar människor. Ingen ska behöva må så.

Smått tagna av nyheten avrundade vi sedan middagen och gick ut i den ännu varma kvällen.

Och efter en promenad upp till Place de la Bastille vände vi hemåt, lyssnade på ett gäng Avicii-låtar och somnade sedan gott i våra hotellsängar efter en lång första dag i Paris.