Vinden så stilla, kroppen så levande

hästö hästö hästö

Det blev lördag och vi åkte ut till havet. Hämtade bilen i Fruängen och rullade söderut, motorväg, landsväg, färja. Vägskyltarna från barndomen. Bygdegården där vi hade terminsavslutning med musikskolan. Konserterna pågick i många timmar. Alla skulle spela, solo, i grupper och i orkester. Kött-bu-llar med ling-on på små fioler utan klang. Stackars mammas öron. Bomullstussar. Ett tunt täcke på granarna längs vägen. Framme vid hamnen och packningen till bryggan. Tamparna tunga och blöta i handen, korsa sundet med svag sol i ögonen, minns inte när jag kisade mot den sist.

hästö hästö

Tretton grader i huset, dubbla tjocktröjor och elementens tickande. Varm buljong, hett te, fodrade tofflor. Sitta i fören och titta efter sälar, en långpromenad på ön. ”Det är något med hur allting ser overkligt ut precis före skymning.” Att ha tid att tänka på ljuset, på rymden, på horisonten. Dricka glögg och lösa mysterier. Laga pasta och tända ljus. Gå och lägga sig med varsin bok, sovrummen ännu svala, men sängen uppvärmd. Läsa tio sidor och sedan somna så djupt djupt, havsbotten och bäckmörker.

hästö hästö hästö

Nästa dag regnsmatter mot rutorna, iskorn mot klipporna. Mata vedträn i bastun, se den sakta stiga från 50 till 60 till 70. Sänka sig i havet och räkna till tio, känna fingrarna domna och blodet rusa. Handdukar på tork, en deg på jäsning, en ny spelomgång. En sista måltid, stänga av och packa ihop och så hem igen över vattnet, in i bilen. Hela helgen vinden så oväntat stilla, kroppen så oerhört levande.

Vin och socker, bräckt vatten och luftballonger

Mina suckar letar sig ut genom det öppna fönstret, seglar genom parken, svävar över Södermalm, jag är säker på att om ni lyssnar riktigt noga så kommer ni att höra dem eka mellan gatorna. Det är bara jobb och ingen semester-suckarna. Den stilla nedräkningen i huvudet, det långa att göra-listan som tycks gå i omvänd ordning och istället för att krympa enbart växa. Jag mässar tyst för mig själv ”det är inte semester att vara ledig med småbarn, det är inte semester att vara ledig med småbarn” när jag ser mina vänner med två månader av ledighet dela bilder på stunder i solen. Snart jag med, bara lite till av jättemycket först och däremellan fylla varje kväll varje helg till bredden av vin och socker, bräckt vatten och luftballonger. Andas, sucka, sänk axlarna okej.

glass glass glass

En junidag fick jag för mig att jag hade en livskris. Min kompis Klara skrev ”kom jag vet ett bra ställe för glass som vi måste testa”. Katastrofhantering 1.0. Vi köpte mjukglass i smakerna jordgubb och vanilj och konstaterade att det kanske bara var En Vanlig Liten Kris™.

vin

Sedan gick vi till Ambar och drack orange vin. Pratade om livsplaner och boenden och att gå i kloster. Gatan var stilla och varm, chipsen salta på tungan. Någon hade tappat sin hatt, en liten ljus av strå som låg på bänken intill oss. När glasen var tomma kom hattägaren förbi och blev glad.

cykel nektar

Vi bestämde att vi vill ha ~mer puls~ så vi gick till Rörstrandsgatan och satte oss på Nektar. Tittade på killar men den enda som stack ut var en med tonade solglasögon och stor mustasch. Någon dag senare skymtade han förbi i tidningen, det visade sig att han var aspirerande Hollywood-skådis. Såklart. Jag åt en nässelpaj med ägg som jag skulle vilja kopiera men att plocka nässlor känns som en utmaning. En vacker dag med handskar kanske.

cykel

När pulsen på gatan lagt sig tog vi våra cyklar och promenerade hemåt. Skildes åt vid Västerbron och det var fortfarande ljust när jag och Lilla blå rullade Ringvägen hem.

grilla

Dagen efter låg värmen fortfarande kvar som ett lock över staden. Jag hade stannat uppe sent på torsdagskvällen för att baka en kaka och skyndade sedan hem på fredagen för att ordna resten. Bar ner tallrikar och glas till innegården. Katten tittade tveksamt på mig. ”Hur svårt kan det vara att få till en bra glöd?” muttrade jag tillbaka.

grilla

Sedan kom Anna, Karin och Julia och jag ställde mig vid grillen. Använde en liten salladstång som grillverktyg och låtsades ha koll på vad jag gjorde.

grilla

En stund senare serverade jag grillad färsk vitkål, marinerad mozzarella med örter, grillad nektarin och lök med tomater och basilika samt grillad färskpotatis, citron och sparris med hollandaisesås, stenbitsrom och dill. Blev mycket nöjd med min första riktiga grillmiddag.

luftballong kaka

Ovanför oss svävade luftballonger och när skymningen föll gick vi upp till lägenheten och åt mandelkaka med körsbär och vispgrädde och plötsligt var kvällen förbi. Om det bara fanns oändligt med tid för stunder som dessa, men det enda som fanns kvar var ett litet berg av disk och en halv påse grillkol.

luftballong luftballong

En tisdagskväll mötte jag Linn nere vid bryggan vid Årstaviken. Den var full av blöta kroppar, trötta ryggsäckar och handdukshögar. Ett barn hoppade i och gick upp tjugo gånger på raken, han räknade högt och blev mer exalterad för varje runda, rösten ljus i sommarkvällen. Vi simmade runt länge. Pratade om sommaren som låg framför oss. Linn berättade en fin grej som hänt henne, jag visade min arm med knottror, men det var inte vattnet som var kallt, det var en rysning.

luftballong sommarkväll

Bytte badkläderna mot vaniljgula shorts och mörkblå collegetröja. De mjukaste plaggen att försvinna i, snälla mot huden. Doft av solkräm och myggmedel. Den blöta tofsen droppandes i nacken, fuktiga hårtestar att tvinna. Komma hem och hänga upp handduken på tork.

ros glass

Sedan har vardagen blandats med rosor och strössel, sagor och socker som krasar mellan tänderna. Alltid på gränsen till vämjeligt, så himla fint, men ändå okej. Det gäller att vara varsam.

sommarkväll sommarkväll

Och solens sista strålar som letar sig in i köket, får det brandgula golvet att glöda, får mig att stryka ännu en dag ur almanackan, men när är vi framme hur länge ska vi köra är det långt kvar?

Fritt ur tanken, söndagen efter en midsommarhelg

sjö


Den brunrandiga skjortan klibbar sig mot huden, värmen ligger tryckande över Swedenborgsgatan. Jag bär midsommarpackningen i bägge händer. Kommer hem, tar en sval dusch, kastar mig på sängen och blundar. Vi har firat i dagarna tre. Tio vuxna och sex barn, hallen full av Birkenstocks, kylen full av rester. Gräsmattan torr och vissen under fotsulorna, sjön mörk och mild, näckrosor intill strandkanten. Runt omkring oss kohagar kohagar kohagar. I snart två veckor har jag gått från sängen till anteckningsblocket direkt när jag vaknat. Greppat pennan och sedan skrivit tre A4-sidor rakt upp och ned i något slags sömndrucket rus. Morgonsidorna i det grå häftet har en lätt terapeutisk verkan, det är åtminstone vad jag vill tro, vad jag hoppas. Jag träffade L på vinbaren i onsdags, det hade också en lätt terapeutisk verkan, för jag berättade om mitt sammanbrott som jag alltid brukar få under midsommarhelgen då jag går undan en stund för att gråta lite över vilken misslyckad person jag är och sedan rycker upp mig, vänder tillbaka och skrubbar sex kilo färskpotatis och kanske var det för att jag sagt det till henne, men så hände det inte i år och det var väl något slags framsteg. Jag skrubbade potatisen direkt, fick jord under naglarna och det var allt. Jag gjorde inte ens som jag planerat att låta mig göra, lät telefonen ligga nedvänd på bordet, stilla i fickan, hörde inte av mig/dig, var där och då, en vuxen som säger akta kniven jag tar disken får jag se när du kastar gillar du jordgubbar är det kallt? Tillbaka i sängen med den tryckande värmen utanför, kroppen utsträckt en raksträcka sträckkörd hem, duschhandduken i en hög på golvet. I hallen står alla väskorna och påsarna, den oöppnade vinflaskan och paketet med knäckebröd som blev över. Om en stund ska jag kliva över dem och ut genom dörren för M frågade om jag ville ta ett kvällsdopp och vad annat finns det ens att svara när sommaren envisas med att gro i mig, du vet sommaren som aldrig säger nej. I onsdags var det årets längsta dag och det är så märkligt hur allting vänder innan det knappt hunnit börja och vem vet om det är samma sak med livet, att det jag tänker är starten egentligen är mitten och jag vet knappt vad det betyder, men kanske är min tillvaro nu en vändpunkt, ett skifte och en resa på väg mot något nytt. Men först: ett dopp.

Två fullmatade dygn i Malmö

malmö

I slutet av mitt förra blogginlägg hoppade jag på tåget från Köpenhamn mot Malmö och lagom till att solen började sjunka klev jag av på Centralstationen och traskade mot Story Hotel. Där mötte jag upp Emelie och efter lite snabbt fixande gav vi oss ut på stan.

julia

Vår första destination var Scandwine där vi grundade med lite plock och drack vin. Ett mycket mysigt ställe!

aster

Kvart över nio hade vi bord här, på Aster. Jag är alltid team sen middagstid om jag får välja, så detta passade mig perfekt.

aster aster

Vi beställde in lite olika rätter att dela på. Det blev en helgrillad fisk med romesco och sallad, ett gäng havskräftor och några otroliga bönor i en xo-sås. Mycket av ingredienserna i Asters mat odlar de själva och smakerna var verkligen fantastiska.

aster

När klockan började närma sig midnatt sa vi tack & hej och traskade några minuter tillbaka till hotellet för att strax därefter somna omedelbums.

emelie

Nästa morgon vaknade vi upp i ett strålande Malmö och högg in på frukostbuffén. Emelie och jag lärde känna varandra när vi pluggade på universitet i Norrköping och jag är så glad att ha henne vid min sida och få göra sådana här saker tillsammans. Hon är verkligen en sådan person som säger ”klart du kan” när jag tvivlar, som kommer med idéer när livet känns tråkigt och som kan lösa ens problem utan att bagatellisera dem. En stjärna!

cykel

Efter en stabil frukost gav vi oss ner på stan igen och ut på en second hand-runda som jag dessvärre misslyckades helt med att dokumentera så därför får ni en bild på en cykel istället. Rimligt. Nåväl, vi hann med både Björk & frihet, Myrorna, Öppen famn och Humana.

ruth's ruth's

Sedan var vi helt slut och kilade till Ruths för att äta lunch. Vi delade på en tarte med sallad och ett grillat bröd med kycklingleverpaté och inlagda körsbär. Sedan tog vi varsin soppa med svamp, bönor och parmesan som var perfekt rustik och höstig. Jag vill bara laga sådana här klara, matiga soppor från och med nu och fram till mars.

slottsträdgården slottsträdgården slottsträdgården

Efter en lunch som hette duga gick vi till Slottsträdgården och spanade lite på slottet och odlingarna. De hade kålfestival med 25 sorters kål som växte och frodades.

slottsträdgården slottsträdgården

I en annan del av trädgården var det dahliafestival. Efter denna fröjd för ögat gick vi tillbaka till hotellet och tog en tupplur innan vi gjorde oss redo för kvällen.

far i hatten

Det första kvällsstoppet gjorde vi på vinbaren Julie som jag dessvärre missade att fota och därefter gick vi till Far i hatten och beställde pizza.

mikkeller

Sedan hamnade vi på Mikkeller med utsikt över korvtillbehören.

mikkeller mikkeller

Efter varsin balja öl gjorde vi tummen upp, kastade in handduken och promenerade hemåt igen.

ribersborg cykla

Nästa morgon åt vi en hyfsat tidig frukost och lånade sedan varsin cykel från hotellet. Sedan trampade vi mot Ribersborg och kallbadhuset.

ribersborg ribersborg

Vi gjorde oss hemmastadda på badhuset och i bastun och tog flera uppfriskande dopp i havet. Den här typen av ställen är nog min bästa terapi mot utseendehets. Dels för att så många olika slags kroppar syns och är välkomna där, det är vanlighet och människor som levt och de flesta bara är. Dels för att det handlar så mycket om hur kroppen känns, inte hur den ser ut. Känslan av hur det sticker i bröstkorgen och längs ryggraden när blodet rusar efter att man kliver upp ur det kalla vattnet. Skärpan när man räknar sekunderna i vattnet, försöker lugna andningen och sedan energipåslaget som kommer därefter. Där och då kände jag mig tacksam över att ha en så pass liten blogg att ingen på plats förmodligen skulle känna igen mig, för annars hade jag nog känt mig hämmad i min kallbadande nakenhet och det hade varit tråkigt.

noir

Pigga och rusiga efter våra bad gick vi till Noir och drack kaffe på deras uteservering.

papi

Sedan besökte vi saluhallen och åt en rejält lass pasta på Papi.

moderna museet moderna museet

Nästa stopp var Moderna Museet!

moderna museet moderna museet

De visade två olika utställningar just nu. En med Beate Wassermann, en tysk konstnär som var verksam från slutet av 1970-talet fram till hennes död 2018. Som jag förstod det har Wassermanns verk inte ställts ut i Sverige tidigare och Balansakter är hennes första retrospektiva utställning.

moderna museet moderna museet

Den andra utställningen heter Mannen med det blå ansiktet och lyfter fram verk ur museets samling med fokus på konstnärer som experimenterat och förnyat konsten.

moderna museet

Jag gillade båda utställningarna och framför allt blev jag pepp på att gå på museum igen! Bästa helgaktiviteten och inspirationsdosen.

ruth's åka tåg

Sedan var helgen plötsligt nästan slut men innan det var dags att hoppa på tåget hem till Stockholm kilade vi in på Ruths igen för ett sista glas vin. Därefter köpte vi varsin falafelrulle och sjönk ner i sätena, laddade till max med goda malmöupplevelser!

Montenegro del 4 – bergsbestigning i Kotor

kotor
De sista nätterna på vår Montenegro-resa tillbringade vi i staden Kotor. Det är en av världens bäst bevarade medeltidsstäder och den ligger belägen i en väldigt fin bukt.
 
kotor
Vår lägenhet låg bland de smala gränderna i gamla stan med vinbarer precis utanför och torg med livemusik om kvällarna.
 
kotor
I Kotor kan man ta trapporna högt upp på höjden till ett gammalt fort med utsikt över hela staden och bukten. Vår hyresvärd som även jobbade som turistguide hade dock tipsat oss om att ta den gamla stigen upp istället för trapporna. Då får man mer av en hikeupplevelse och slipper dessutom betala de 3 euro per person som det annars kostar.
 
kotor
Så vi ställde klockan på sju och snörade på oss bekväma skor för att hikea upp innan solen stod för högt på himlen. Men först ett snabbt fotostopp bland de smala gränderna.
 
kotor
I takt med solen klev vi uppåt längs berget. Så här fin var vägen vi hade framför oss.
 
kotor
Och tittade man nedåt såg det ut såhär. Ganska magiskt ja.
 
kotor
I en av dalgångarna såg vi betande getter. Och nästan högst upp låg ett litet, litet hus där en man bodde. Ganska jobbig väg hem om man kommer på halvvägs att man glömt köpa mjölk…
 
kotor
Efter ungefär 40 minuter var vi uppe här.
 
kotor
En sista klättring in genom ett gammalt fönster tog oss in på fortområdet.
 
kotor
Sedan slog vi oss ned på ett upphöjt stenblock och åt vår frukost som vi tagit med. Tänk att yoghurt, mackor och juice kan smaka så gott efter en rejäl promenad och med bra utsikt.
 
kotor
Efter en liten rundtur återstod bara att ta alla trapporna ned, vilket faktiskt var mycket tråkigare än att gå stigen uppför. Efter denna hurtiga utflykt bestämde vi oss för att resten av resan skulle ägnas och sol och bad.
 
montenegro
Så vi tog vår lilla bil och körde längs bukten. Stannade till i gulliga små städer och hittade till sist en egen liten strand där vi fick ligga helt själva. Där varvade vi salta bad med korsordslösande och slumrande i solen – en perfekt avslutning på en härlig semestervecka. Jag kan verkligen rekommendera Montenegro som resemål. Så mycket fin natur, väldigt vänliga människor och härliga stränder. Åk dit!

Puerto Rico – Vieques 2

vieques
 
cyklar
 
vieques
 
vieques
 
pir
 
sjöstjärna
 
snorkla
 
snäckor
 
vieques
 
vieques
 
vieques
 
Efter frukost på en terass i skuggan börjar vi vår andra dag på ön Vieques. Vi går för att hyra cyklar, simfötter och cyklop, packar väskorna fulla med matsäck och badkläder och ger oss iväg. Vägarna slingrar sig brant uppför och nedför och då och då dyker det upp en vildhäst i vägrenen. Vi turas om att ropa ”bil!, hund!, bromsa!”, stannar ofta för att dricka vatten och når vårt mål efter ungefär en och en halv timme.
 
Den stora piren sträcker sig långt ut i havet och på den står några tålmodiga fiskare. Men vi är inte där för att fiska, vi har nämligen blivit lovade att i vattnet häromkring kan man få se havssköldpaddor. Så vi spänner på cyklopen och simmar ut i det stora blå. Vid piren möter vi några dykare som fångar fisk med harpun. De tecknar åt oss att fortsätta framåt under piren, där ska de tydligen sett två sköldpaddor alldeles nyligen. Långsamt simmar vi omkring, kikar på färgglada fiskar och vackra rev. Jag förundras över havet, hur det kan kännas så fritt från gränser, så skyddat från vad som händer där ovan. Och så plötsligt, en stor nästintill svävande varelse bara några meter bort. En havssköldpadda. Den långa cykelturen var värd mödan, naturen levererar och fascinerar på nytt.
 
Om San Juan var en blandning mellan palmer och snabbmatskedjor så är Vieques paradiset med sina pittoreska hus, lummiga skogar och vita stränder. Vi lever drömlivet med stora strandremsor för oss själva, äter grillad fisk och dricker puertoricansk öl. Plockar snäckor, läser böcker och slumrar i solen. Det är lite motvilligt vi lämnar byn Esperanza för att ta färjan över till Fajardo igen. Men samtidigt vet vi att fler upptäckter väntar och än har det bara gått några dagar på 2016. Dags för nya äventyr!