Vårars blåhet, badens renhet, alltings helhet

Vädret utanför fönstret ger känslan av obligatorisk friluftsdag på vårterminen i åttan. Knallgröna träd, sju grader och regn, iskalla fingrar som försöker fånga en lyra, första andra tredje bränd! Tur att man blev vuxen och färdig med friluftsdagarna, nu köper man skaljacka från Houdini och påsväska från Klättermusen och står i samma regn, i samma kyla men kallar det för hike och gör livsstilscontent istället. Rimligt. Idag ska jag nog se till att hålla mig inne ändå. Det är halvdag på banken och jag har ett 500-bitarspussel att lägga, en bok att hämta på biblioteket och ett syprojekt jag vill börja på. Jag är dock på ett ypperligt blogghumör så här kommer först en liten summering över saker som hänt den senaste tiden.

I samband med att vi höll på att fixa på balkongen så flyttade jag runt på våra växter och förgätmigejen lämnade fina spår inomhus av blå blommor. Hur kan de vara så små och perfekta?

Jag såg även blått i vårt sovrum och kom att tänka på den här dikten av Bodil Malmsten. Visst är det något med vårars blåhet, ett ständigt stråk, en nyans av blått.

Jag lät mig inspireras av det när jag valde kläder i alla fall. En knälång himmelsblå kjol med blommor, förmodligen från 90-talet någon gång och till det en gammelrosa ulltröja.

Mjukt svart hårband för ännu mer 90-talskänsla plus flätad väska och smutsrosa balettsneakers.

Jag gick på en gedigen second hand-runda mellan Zinkensdamm och Slussen men hittade ingenting. Det enda jag köpte var en glass med pistagesmak, den var god!

En annan dag fann jag mig under blommande träd. Här hade jag varit på Ikea city och köpt en balkonglåda.

Inspirerad av de mjuka vita blommorna tog jag fram min blommiga scarf som jag köpte i Antibes förra våren och knöt den i håret.

Vi har äntligen fått upp våra speglar i lägenheten så nu har jag inte bara en utan två helkroppsspeglar att fota outfits i. Hoppas att ni inte misstycker till mer kläddokumentation framöver.

För prick en vecka sedan jobbade jag hemifrån och deltog i en sju timmar lång digital ledarskapsutbildning. På lunchen svängde jag ihop en snabb pasta med tomat och aubergine som jag åt ute i solen samtidigt som jag pausade hjärnan från självutveckling för en stund.

På kvällen begav jag mig till Slakthusområdet för en Sacred Sauna-session med Linn & Anna som jag fått i födelsedagspresent av dem. Jag tyckte det var så trevligt! Bra balans mellan lugn och intensitet, kul med lite ritual och mer givande än ett långsamt spabesök där jag bara går runt och blir rastlös.

Jag kände mig alldeles mjuk och ren i kroppen när jag gick hem efteråt.

Och på vår gamla gata såg jag hur häggen slog ut. Tänk att vi är prick där nu, alldeles mellan hägg och syren.

Här är jag en morgon innan det var dags att sticka till jobbet. I mitt huvud har jag börjat skriva en essä om hur jag ser en Kul byxa™ som ett basplagg i min garderob, kanske får ni ta del av den sen. Jag tänker generellt mycket på kläder nu, men inte på ett måste köpa det och det -vis, utan som i ett försök att förstå vad jag verkligen gillar och varför. Kanske är det Sardellens intressanta klädbloggande som fått in mig på de banorna.

På lunchen tog jag en behaglig löptur runt sjöarna vid jobbet. Viskade Solnas Central Park för mig själv när jag tog den här bilden och skrattade lite.

På fredagskvällen var Nawar ute med en kompis och jag hade inga planer så jag gick till Ica och köpte allt som är gott och åt det samtidigt som jag lyssnade på Rosalía på hög volym och läste ikapp ett gäng bloggar. En underbar stund.

Grand aioli med grönsaker och potatis, en bit ost, en näve rökta respektive kokta räkor. Tack.

På lördagen satt jag på balkongen och läste ut den här boken som inte kvalade in på boktipslistan dessvärre. Jag tyckte den var alldeles för lång, ibland lite övertydlig i sin gestaltning och så innehöll den alldeles för många låtcitat.

Senare på eftermiddagen drabbades jag av den lamslagna känslan av att vara ful i allt men efter mycket om och men tog jag på mig jeans och en tröja och gick till Malin på middag. Hon lagade en skaldjurspasta och jag hade med en tiramisu som vi åt till efterrätt.

På söndagsmorgonen gick jag förbi min favoritskylt när jag var på väg för att köpa fika.

Sedan fortsatte jag till Reimersholme där jag träffade Linn & Anna igen på en brygga för ett dopp. Det var en så fin förmiddag, vi satt kvar länge och soltorkade, såg kajakpaddlarna som gled förbi och pratade om allt som stundar. Sedan gick vi hem till mig och jag bjöd på husesyn och fikat jag köpt tidigare.

På eftermiddagen tog jag en lång springtur läng Norr Mälarstrand och runt hela Söder med ett lätt rosigt ansikte som resultat. Jag fick lite Stockholm Maraton-fomo men landade i att det var rätt beslut att inte springa i år även om jag gärna hade gjort det någon mer gång.

Sedan avslutade jag helgen med min nya korsordstidning som trillat in i brevlådan från en okänd välgörare, men som gjorde mig mycket glad.

Det var allt för nu. Hoppas att ni slipper ha friluftsdag idag och att ni ägnar er åt något trevligt istället. Vi hörs!

Boktips: 6 läsvärda romaner

Sedan årets början har jag läst ut arton böcker, vilket ger ett stadigt snitt på en i veckan. Det har varit mestadels romaner, någon fackbok och en enstaka diktsamling. Mycket har varit helt okej bra, ni vet klassiska 3 av 5-betyg, och en del riktigt bra, glädjande nog. Här är sex tips som placerat sig högt på min personliga betygsskala av det jag läst hittills.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas
Romanen Av månsken växer ingenting kom först ut i Norge 1947 och har nu getts ut på nytt i en fin översättning av Cilla Naumann. Hela romanen utspelar sig under en enda natt då en kvinna möter en man på en järnvägsstation och följer med honom hem. Från den sena kvällen till morgonens ankomst berättar hon sin historia och tar oss igenom den omöjliga, olyckliga kärlekens smärta. Det här är en stark och tät bok fylld av hopplöshet och mörker, samtidigt är den skriven med en självklarhet och närvaro som letar sig rakt in under huden. Nedreaas berättar om ensamhet, kvinnoförtryck och klass och hon gör det på ett sätt som får boken att kännas skrämmande aktuell, även 80 år senare.

Liken vi begravde av Lina Wolff
Lina Wolff har en förmåga att skriva fängslande, litterära berättelser om karaktärer man sällan mött. Hennes senaste roman, Liken vi begravde, belönades med Augustpriset förra året och är precis sådär lagom märklig som jag vant mig vid. Här får vi möta systrarna Jolly och Peggy som växer upp som fosterbarn i en by någonstans i Skåne. Det är en mörk plats, fylld av fördomar och misär, men genom allt strömmar också en vilja att slå tillbaka och ett evigt sökande efter revansch. Mänsklighetens många sidor skildras på ett rakt och drivande sätt och under berättelsens gång börjar jag att tvivla kring vad som faktiskt är gott eller ont. Jag, som vanligtvis har väldigt lite till övers för deckare, thrillers och all typ av true crime, slukar här bisarra mordhistorier och detaljerade våldshandlingar utan problem och det är bara för att Lina Wolff skriver så självklart och bra. När romanen är slut kan jag bara lyfta på den imaginära Lantmännen-kepsen och tacka.

Spricktand av Tanya Tagaq
I Spricktand följer vi en inuitflicka som växer upp i en liten arktisk stad i norra Kanada, långt borta från allt. Det är tidigt åttiotal och tillvaron präglas av tristess, sexuella övergrepp och våld. Ett tillstånd som främst motas av att sniffa lim, leta fimpar och ställa till med bråk, men också att genom att ta tillflykten till naturen. Tanya Tagaqs bok är svår att placera i ett fack. Den är mörk, mystisk och mycket olik annat jag läst. Hela tiden balanserar vi på gränsen mellan prosa och lyrik, mellan nattsvart djup och glödande norrsken. De ständiga kontrasterna hos naturen och människan, våldsamhet och lyckorus gör det till en läsupplevelse som dröjer sig kvar länge.

Det blev ingenting av Katarina Soldan
Den tidigare hyllade skådespelaren Hedvig är på dekis. Från att som ung och lovande ha fått stå på scen och tagit emot en guldbagge kämpar hon nu, som närmare 30, för att komma in på scenskolan. Hon vet att hon borde ge upp, men varje gång dyker det upp något som får henne att hoppas. Under en sommar som kantas av lögner och uppbrott träffar hon den markant yngre Sophie som får något att hända i henne. I tre olika delar får vi följa Hedvig, Sophie och deras gemensamma resa som sakta men säkert rör sig utför. Katarina Soldan skriver genomgående med ett högt tempo och tydligt driv. Det blev ingenting är en lättläst historia fylld av gränslösa karaktärer och tvivelaktiga beslut. Jag upplever att den har ett visst tapp i mitten, men slutet landar skarpt i den där olustiga känslan som hela tiden funnits med genom läsningen. Soldan duckar inte för att lyfta synder och begär och det finns något mycket uppfriskande i det.

Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman
Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. De har ingen aning om var de befinner sig och hur de har hamnat där. Dagarna smälter samman i en kompakt massa och hela tiden övervakas de av beväpnade vakter. I ett hörn sitter en fyrtionde fånge, en flicka som är betydligt yngre än de andra. Hon har inga minnen utifrån buren, ingen bild av den värld hon fått beskriven för sig av de andra. En dag börjar hon att tänka, hon ifrågasätter den hopplösa tillvaron och försöker att vidga sina vyer, trots burens snäva begränsningar. När så kvinnorna plötsligt får en chans att fly, spelar den unga flickan en avgörande roll i deras överlevnad. Jag som aldrig känt en man har jämförts med mästerverk som Väggen av Marlen Haushofer och visst finns det likheter i det isolerade världsbygget, de filosofiska tankarna, det existensiella drivet. Mina förhoppningar på romanen var höga och läsningen är fängslande med ett tydligt driv, men språket är dock lite av en besvikelse. Kanske är det översättningen till svenska som inte helt håller måttet? Oavsett så tycker jag att det är en bok värd att läsa, skriven på ett unikt tema med tankar som tenderar att dröja sig kvar.

Våran pojke av Mikael Yvesand
Efter den hyllade debuten Häng City är Mikael Yvesand tillbaka med romanen Våran pojke. Den handlar om Johan som växer upp i ett litet samhälle någonstans i Sverige. Här är det mesta vanligt och småtrist på ett 90-talsbarnvis. Han och kompisarna kollar på tv, gräver hål i sanden, driver runt och försöker få något att kännas. Tills så en dag då vännerna har försvunnit och Johan plötsligt mördar en ung kvinna och en liten pojke, utan att riktigt förstå varför. Vad som inleds som en komisk samtidsroman är nu en helt egensinnig berättelse där allt mer underliga saker börjar att ske. I början försöker jag att förstå, sedan ger jag mig hän och finner boken helt perfekt märklig, eller som karaktären Danne skulle sagt: ”öööö normalt”. Mikael Yvesand har en otroliga förmåga att leka med språket och hitta de mest igenkännbara referenserna och finstämda metaforerna, som hans beskrivning av stjärnhimlen som saltkorn på en McDonaldsbricka. Jag skrattar fortfarande inombords när jag tänker på stycket där Timo anklagar Eurotroll för att ”tro på Skurt” och när jag lägger ifrån mig boken har jag en stark vilja att få diskutera den och dess absurda karaktärer med någon.

Har ni läst något riktigt bra på sistone?

Vad jag köpte på bokrean

Det är bokrea, hurra! Höjdpunkten för alla oss töntar som gillar att sitta med näsan nedstucken i en bok, nej förlåt jag skojar. I morse var jag förbi Söderbokhandeln innan jag gick till jobbet. De har 40 % rabatt på hela sitt sortiment under dagen, vilket gör det till ett perfekt tillfälle att fylla på bokhyllan. På lunchen tänkte jag kila förbi Hedengrens och se om de har några rester kvar och så har jag kompletterat med några köp från nätbokhandlarna också.

Mycket av det jag läser lånar jag från biblioteket, så jag ser bokrean som en chans att köpa på mig de titlar jag verkligen gillade och vill ha hemma i min egen bokhylla. Sedan slinker det såklart ner ett par böcker jag är nyfiken på och tror att jag kommer att tycka om. Det här är vad jag köpt i år.

Böcker jag läst, gillat och därför vill äga

När bror dör – Emilia Aalto
En bok som är lika delar smärtsam och livsviktig. Här finns en historia som är omöjlig att värja sig för, som letar sig in och drabbar mig hårt. Och samtidigt: språket så enkelt och rakt, så knivskarpt bra.

Albertineutredningen – Anne Carson
Allt som Anne Carson gör vill jag läsa och äga, så är det bara.

Body double – Hanna Johansson
Ett imponerande, tätt romanbygge tar sin form över sidorna. Språket är lätt, detaljrikt och målande. Världarna hypnotiska, fascinerande sammanflätande. Här finns en febrig, filmisk stämning som får mig att längta efter att få gå hem och läsa när jag sitter på en middag med mina vänner. PANG.

Den vita boken – Han Kang
En meditativ liten bok som jag läste i en sittning. Vilsam i vintertid.

Röd galla – Donia Saleh
En bok som inte värjer sig för något, som är rak och rå och äkta. Donia Salehs språk är imponerande nära och poetiskt vackert att det gör mig en smula avundsjuk, för så här vill jag också kunna skriva.

Mjölkat – Sanna Samuelsson
En stilsäker debut som inte räds det smärtsamma, illaluktande och blottande. Skildringar av barndom och lantbruk vävs samman med nutidens roller att fylla. Jag gillar hur den vågar vara både uppgiven och politisk.

Den sista människans leende – Axel Winqvist
En diktsamling som är både vacker och dystopisk, storslagen och hudnära. Jag insåg nu när jag skriver det här inlägget att jag visst redan äger denna bok, så uppenbarligen är den så bra att jag ville köpa den på nytt. Jag får hitta någon i min närhet att ge bort den till.

Böcker jag köpt för att jag vill läsa

4 x Erpenbeck – Jenny Erpenbeck
Jag läste Hemsökelse av Erpenbeck och gillade den otroligt mycket, så nu slog jag till på den här samlingen med den och tre andra böcker.

En vinter i Stockholm – Agneta Pleijel
Alltid svag för Pleijel, alltid svag för Stockholmsskildringar.

Kycklingoratoriet – Lucie Rico
Min vän Madde listade den här bland de bästa böckerna hon läste förra året och jag litar fullt på hennes smak, så nu vill jag också läsa.

Änglars bröd – Patti Smith
Kanske är detta vuxenversionen av Just Kids? Det vill säga den bok som lite poserande kommer att ligga på nattduksbord och bardiskar till allmän beskådan.

Spricktand – Tanya Tagaq
En bok jag fått tips om att läsa, både här i bloggen och via Vi läser. Det känns lovande!

Liken vi begravde – Lina Wolff
Wolff är alltid Wolff och den här boken blev ju en Augustprisvinnare dessutom. Alltså lite av ett måste att läsa.

Bok- och läsåret 2025

Hur var läsåret 2025?
Bra! Jag läste mycket och ofta. Det kändes naturligt att påbörja en ny bok så fort jag avslutat en annan och jag upptäckte en hel del riktigt bra böcker.

Antal lästa böcker under 2025:
Det blev exakt lika många som förra året, nämligen 54 stycken. Mitt mål är att snitta en i veckan vilket jag lyckats klara med en liten marginal till och med.

Vilken typ av böcker läste du?
Mest skönlitteratur, en del poesi, ett par novellsamlingar och någon enstaka fackbok.

Vilken månad läste du flest böcker?
Under november slutförde jag hela åtta stycken…

Vilken månad läste du minst?
…men i februari respektive maj läste jag bara tre.

En bok du inte läste ut?
Jag läste faktiskt ut alla jag påbörjade men Chivas Regal av Bruno K. Öijer, en författare jag annars gillar väldigt mycket, var jag nära att ge upp mitt i. Den var verkligen inte bra.

Några citat som du fastnade för?
”Och hon glömde ofta bort.
Att hennes kropp (att alla våra kroppar) är ett hus byggt av sand.
Att det alltid har rasat samman och att det fortsätter att göra det.
Att det oupphörligen rinner mellan fingrarna.”
Ur Den vita boken av Han Kang

”vi som böjs av blåsten, hukar oss
bländas
de som säger: inget växer här, inget tar gestalt
jag blinkar, tänker:
de vet ingenting om oss”
Ur Min tunga moder av Mara Lee

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
Radio Yerevan av Zara Uzun Kjellner, Body double av Hanna Johansson och Blommorna av Elin Michaelsdotter. Tre mycket läsvärda och språkdrivna berättelser som gjorde starkt intryck på mig och fick mig att vilja gräva ner mig mer i text.

Bästa läsplatsen 2025?
Väntandes på sällskap i en bar eller på restaurang med en liten öl intill. Alternativt på tåget ner mot kontinenten.

I vilken form läste du böcker 2025?
Jag läste bara böcker i fysisk form, jag är ingen e-boksfantast eller ljudbokstjej tyvärr. Däremot är jag en flitig besökare på biblioteket och lånar merparten av allt jag läser därifrån. Om jag sedan gillar någon av titlarna extra mycket brukar jag köpa ett eget exemplar så att jag stöttar mina favoritförfattare och också fortsätter att bygga min bokhylla.

Vilken var den första boken du läste 2025?
En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján. Den handlar om ett gammalt par som efter nästan femtio år av äktenskap, lägger sig i sängen en kväll och begår gemensamt självmord. Boken, skriven av deras barnbarn, söker efter svaret på varför.

Och vilken var den sista?
Lapvona av Ottessa Moshfegh. Jag hade inte riktigt räknat att den skulle skilja sig så mycket från Moshfeghs mest hyllade verk Ett år av vila och avkoppling, som jag verkligen gillade, men Lapvona var något helt annorlunda. Fiktiv medeltid, svält och elände, incest och död till höger och vänster. Inte dåligt skrivet på något vis, men inte riktigt min kopp te tyvärr.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2025?
I läsordning var de:
Efterklang av An Yu
Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes
Hemsökelse av Jenny Erpenbeck
Body double av Hanna Johansson
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Nattens skola av Karl Ove Knausgård
Radio Yerevan av Zara Uzun Kjellner
Omloppsbanor av Samantha Harvey
Övningar i mörker av Naja Marie Aidt
Min tunga moder av Mara Lee

Vad har du för förväntningar på bokåret 2026?
Jag vill läsa mycket även det här året, gärna en bok i veckan om det går. För att utmana mig själv och förbättra mina språkkunskaper skulle jag vilja ta mig an ett par böcker på engelska också. Jag vill gärna blanda klassiker med merparten nyutgiven litteratur. Bland annat har jag den mycket hyllade bildningsromanen Bergtagen av Thomas Mann väntandes i min bokhylla. Det känns dock som en bra bok att läsa på semestern eftersom dess tjocklek gör den till en ganska omständlig bok att släpa med sig i kollektivtrafiken varje dag.

Hur ser din läsrutin ut?
Jag försöker att läsa lite i princip varje dag. Sedan en tid tillbaka har jag fått vanan inne att läsa på tunnelbanan och pendeltåget på väg till och från jobbet, vilket blir ca 25-40 minuter per dag. Utöver det tar jag gärna några sidor på kvällen innan jag somnar också. Har jag en ledig dag händer det att jag unnar mig gärna en längre, mer fokuserad lässtund också.

Hur gör man för att komma igång med läsningen eller bli en mer frekvent läsare?
Jag har två tips. Det ena är att romantisera läsningen lite, att faktiskt välja att vara en sådan som sitter med en bok istället för telefonen och därmed verka lite mer intressant eller bara att uppskatta det estetiska i att plocka ut ett fint bokomslag och gömma sig där bakom. Att göra läsandet lite performativt helt enkelt, tills det plötsligt känns självklart. Det andra är att börja låna böcker på biblioteket och gärna sådant från nyhetshyllan eller reserverade böcker. I Stockholm kostar det inget att göra en reservation men när det blir ens tur i kön får man bara ha boken i två veckor (i alla fall om det är fler som vill låna samma bok eller om den är en nyhet). Det här är perfekt för min läsmotivation eftersom jag automatiskt får en deadline och jag har alltid något på tur att läsa.

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Min lista är lång, men här är ett urval:
Ymnighetshornet av Soraya Bay
En inre angelägenhet av Kristian Fredén
Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer
Odödligt av Iman Mohammed
Rök och speglar av Johanne Lykke Naderehvandi
Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas
Ultravåld av Tone Schunnesson

Vilken var den bästa boken ni läste förra året?

Bok- och läsåret 2024

Hur var läsåret 2024?
Lite fram och tillbaka litterärt, men på det stora hela ett bra år. Jag läste mycket och ofta, hade ständigt en hög med böcker bredvid sängen och fick in rutinen att läsa på väg till och från jobbet.

Antal lästa böcker under 2024:
54 stycken. Mitt mål var en i veckan, så det klarade jag med en liten marginal.

Vilken typ av böcker läste du?
Mest skönlitteratur, en del poesi och lite kurslitteratur.

Vilken månad läste du flest böcker?
I november läste jag klart åtta stycken…

Vilken månad läste du minst?
…men i april slutförde jag visst bara två.

En bok du inte läste ut?
Middlemarch av George Eliot. Den är nästan tusen sidor lång och jag läser den i min bokklubb där vi tar en av bokens åtta delar i taget. Vi ses ungefär en gång i månaden och diskuterar varje del, de olika karaktärernas utveckling och hur våra tankar har förändrats längs läsningens gång. Väldigt mysigt och jag ser fram emot att slutföra den under 2025.

En ny genre för året?
Sheila Hetis Alphabetical Diaries är något av en konceptbok och olikt någonting jag läst tidigare. En kul och mycket inspirerande upplevelse!

Några omläsningar?
Enbart Längtans flöde av Alva Dahl. Jag mindes den tyvärr som bättre än vad jag upplevde den vid omläsningen.

Några citat som du fastnade för?
”Väl uppe för trappan satte jag mig på en bänk och grät. Det var ingen förlösande gråt, den var ökenlik och lång, och i slutet av den stod en människa som var jag själv och stirrade på mig med hård blick. Det är så man tar sig samman.”
Ur Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof

”Kriget skapar två kategorier av människor: de som överlever och de som inte överlever.
Båda bär på sår.”
Ur Norma Jeane Baker av Troja av Anne Carson

”Skriker man samtidigt som man sågar så kan man kamouflera sorgen.”
Ur Mjölkat av Sanna Samuelsson

”Kom och kolla”, säger jag åt Hugo.
Han ställer sig bredvid med händerna i fickorna och snörvlar. Det flyger kråkor mellan granarna och jakttornen som står längs trädkanten. Svaga stjärnor på himlen. Är det så här att vara pappa?
”Varför ska vi kolla på det här”, säger pojken.
Ur Slask av Mikael Berglund

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
Röd galla av Donia Saleh gjorde mig både skrivsugen och avundsjuk. Alphabetical Diaries fick mig att göra två inlägg av alfabetisk blogg (det finns ett tredje som ligger och väntar på att publiceras en vacker dag när ni är redo). Röd sol av Johanne Lykke Naderehvandi väckte också en skrivlängtan i mig.

Bästa läsplatsen 2024?
Alltid på en solig klippa nära havet. Det är där jag helst vill vara.

Ett fint läsminne från 2024:
Jag hade med Bret Easton Ellis Skärvorna på min vandringsresa och läste den utsträckt i solen invid en fransk liten flod efter dagens tur, i det stora sommarhuset i Biarritz en tidig morgon och under hela tågresan hem igenom Europa. Jag avslutade boken på tåget mellan Stockholm och Malmö med soundtracket i öronen. Det blev en dubbel resa.

I vilken form läste du böcker 2024?
Enbart i fysisk form, jag har inte lyckats ta mig in och fastna i ljudboksvärlden eller e-boken för den delen heller. Likt tidigare år lånade jag ganska många böcker från biblioteket, sedan brukar jag försöka att köpa de jag gillar bäst för att fortsätta att bygga samlingen i min bokhylla.

Vilken var den första boken du läste 2024?
Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle. Jag minns att jag var lite skeptisk till den, tyckte att den var en smula repetitiv och lite långtråkig. Sedan läste jag ändå del 2 i serien och älskade den! Jag fick revidera hela min bild av septologin och nu längtar jag efter de sista delarna.

Och vilken var den sista?
Jag erkänner inte längre er auktoritet av Glenn Bech. En diktsamling av en dansk författare som jag gillade skarpt till en början men tröttnade något på halvvägs in. Jag tycker att den borde ha redigerats lite hårdare.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2024?
När bror dör av Emilia Aalto
Det enastående av Christina Hesselholdt
Alphabetical Diaries av Sheila Heti
Det tredje riket av Karl Ove Knausgård
Röd galla av Donia Saleh
Mjölkat av Sanna Samuelsson
Växla ringar med mörkret av Bruno K. Öijer

Vad har du för förväntningar på bokåret 2025?
Jag vill fortsätta att läsa mycket. Mitt mål ligger kvar på en bok i veckan i snitt. Jag gillar den jag är när jag läser och för mig är det en känsla att hålla fast vid. När andra skriver att de har svårt att fastna i läsningen för att de hellre scrollar eller kollar på serier kan jag till viss del förstå dem men också inte. För mig handlar det så mycket om vem jag vill vara och jag vill hundra gånger hellre vara en bokläsande person än en scrollande person, så då handlar jag därefter. Stoiskt och pretentiöst tänker förmodligen någon, men må så vara. Det hjälper också att tänka på hur snyggt det är med böcker, jag vill vara i deras närhet, bläddra i dem, gömma mig bakom pärmarna. Det är helt enkelt den främsta accessoaren och bästa chansen till verklighetsflykt om ni frågar mig.

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Jag har många på min lista, men här är ett urval:
Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes
Parad av Rachel Cusk
Body double av Hanna Johansson
Mullvadens kärlek till buffeln av Erik Lindman Mata
Den första boken av Karolina Ramqvist
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander
Onda blommor av Gunnhild Øyehaug

Vilken var den bästa boken ni läste förra året?

December-blender

Hej, jag har inte glömt att jag har en blogg. Jag har bara glömt att december har ett begränsat antal dagar och att det här med att tacka ja till allt är ungefär lika kul som utmattande. Det känns också som att ju längre jag väntar med att skriva, desto större blir steget till att göra det och då skapas känslan av att nu måste det komma något riktigt, riktigt bra och så har jag inte något riktigt, riktigt bra på lager och då blir det bara tyst.

Därför får ni nu en blandning rakt ifrån mixern som också är min hjärna. Låt oss kalla det för en december-blender.

Mina planer för julen i år är ganska vaga men jag jobbar med svepande rörelser och generella ledord. En sak har jag klart för mig i alla fall och det är att jag önskar mig en jul utan en enda sekund av stress. Inget sånt skynda in i bilen för nu måste vi åka någonstans och nu ska vi duka upp det perfekta bordet eller vad är klockan har det börjat på tv:n?

Jag vill lägga pussel och läsa böcker, gå på promenad och slumra på soffan. Och sen när mina syskonbarn kommer vill jag lägga pussel och läsa böcker med dem också. I min bokhög ligger just nu: Carl Frode Tiller – Inringning, Milan Kundera – Varats olidliga lätthet, Josefine Klougart – New Forest, Glenn Bech – Jag erkänner inte längre er auktoritet och Johanna Adorján – En alldeles särskild kärlek. Att jag hinner läsa alla känns naivt men jag hoppas på tre.

❦

Är det faktumet att jag börjar bli utomordentligt trött på individualism som gör att jag är så ointresserad av Spotify Wrapped i år? Att hålla på och visa upp sin personliga musiksmak, det känns tradigt. Jag nöjer mig med att veta att Shaboozeys A Bar Song (Tipsy) blev Sveriges mest spelade låt och folk har ju rätt, den är faktiskt bra.

❦

Ett knep som märkligt nog alltid funkar är att ha en riktigt tråkig uppgift framför sig, för då kommer allt det där som bara är lite lagom småtråkigt plötsligt kännas kul att genomföra. Som att dammsuga lister, torka ur kylskåpet, sortera lådor, gå igenom kvitton eller springa en och en halv mil på ett löpband. I jämförelse med att skriva en hemtenta är det nämligen riktigt skoj och exakt vad jag gjorde förra veckan istället för att författa 1600 ord om konsumtion. Det fick jag ägna hela söndagen åt istället.

Förra veckan hittade jag också en kamelfärgad dubbelknäppt nittiotalskappa i 80 procent ull för 300 kronor. Idag premiärbar jag den och gjorde en halvstark imitation i kontorslandskapet där jag låtsades vara Kevins mamma i Ensam hemma. Ändå lite julkänslor på det.

På tal om julkänslor så är det här mitt pynt som jag hängt upp hemma. En mistel i vinrött sammetsband som råkade vissna innan jag hann ställa N under den, men nu får den hänga kvar ändå.

En lingonkrans på ytterdörren som jag knutit tunna rosetter i ljusrosa och klarrött sidenband kring. Tyvärr vägrar vecken på banden att försvinna och lika mycket vägrar jag plocka ner och stryka dem. 1–1 i envishet.

Ett fång röda rosor i en tennvas. Och ej i bild men som ett tjockt lager i hela lägenheten: en intensiv doft av hyacinter som blommar för fullt.

❦

Det var dagens smoothie. Hoppas att ni mår bra och kommer ihåg att hälsa på busschauffören, hjälpa folk med barnvagn och säga tack fastän det kanske tycks överflödigt. Vi är alla bara små sillar som simmar fram i samma hav av dunjackor, stress och förkylningar och vi behöver varandra.

Sommarens läsning

Mmm… sommar och läsning. Hur trevligt? Jag längtar efter att få lägga mig raklång på en filt mitt på dagen med en bok i näven och bara vända blad efter blad. Snart så! Tills dess ägnar jag mig åt förberedelserna som går ut på att bygga upp olika slags boktravar som ska få följa med mig de kommande månaderna.

Vad jag läser hemma
Även om jag inte har semester än så går det ju fint att börja sommarläsandet så smått. Då passar det extra bra med biblioteksböcker som jag behöver vara lite mer rädd om samt de där tjocka verken som är för tunga för att släpa land och rike runt. I min hemma-hög ligger just nu sex titlar.

Parasit av Catariina Salo
En debutbok som beskrivs som en mångbottnad och intensiv kortroman. Parasit är en berättelse om ursinne, ett rop på hjälp och ett långfinger mot världen, men också en berättelse om kärlek, åtrå och svartsjuka. Jag tänker att den kan ge en bra skjuts in i läsandet.

Magnificat av Linnea Axelsson
Sedan tidigare har jag läst Linnea Axelssons bok Ædnan som tilldelades Augustpriset 2018. Ett otroligt diktepos som jag tyckte mycket om. I romanen Magnificat byter vi både miljö och form, även om vissa likheter tycks kvarstå. Den beskrivs som en både konkret och mytiskt färgad berättelse om förälskelse och sorg. Om att söka ett hem i en värld som förblir främmande.

Försvinnandet av Josefin de Gregorio
Av en slump hamnade den här i min bokhög på biblioteket men när jag läser att det är ”en kort roman med stora essäistiska kvaliteter”, så känns det inte jätteförvånande med tanke på att jag ofta dras till den typen av böcker. Försvinnandet är ett triangeldrama som handlar om asymmetrisk vänskap, förbjuden kärlek och, givetvis, ett försvinnande.

Alphabetical Diaries av Sheila Heti
Helt plötsligt kändes det som att alla jag följde läste den här boken. Den dök upp över allt och jag blev såklart nyfiken, kanske mest på grund av det kreativa men strama konceptet. Under tio års tid skrev Sheila Heti dagbok, därefter lade hon in alla meningar i ett excel-dokument, sorterade dem i bokstavsordning och började att redigera. Resultatet är Alphabetical Diaries och jag längtar efter att få läsa den.

Jag faller som en sten genom tiden genom livet av Åke Smedberg
Åke Smedberg har kallats en av Sveriges främsta novellister och det här är det första jag läser av honom. Kanske var det titeln som fångade mig eller bara en del av baksidetexten. ”Att vara författare är så mycket mer än skrivakten, det kan handla om att ha ett vanligt kneg för att ha råd att kunna skriva, det kan vara världarna som talar via pappret.”

Dikter av Sonja Åkesson
En liten sommartradition jag har är att läsa de samlade diktverken från en svensk poet. Efter en titt i lyrikhyllan hos mitt närmsta antikvariat föll lotten på Sonja Åkesson vilket känns kul efter ett par somrar med manliga poeter. Viktigt med poesiboken är att den är min egna så att jag kan göra rejält med hundöron om jag skulle vilja. Jag hoppas att det blir många i den här.

Vad som får följa med i resväskan
När jag ger mig ut på resande fot väljer jag oftast att ha pocketböcker med mig. Då gör det inte så mycket om det blir sand mellan sidorna samtidigt som vandringsryggsäcken också håller sig rimligt tung. I förra veckan köpte jag fyra titlar som ska få åka tåg och båt med mig.

Gästen av Emma Cline
Av Emma Cline har jag tidigare läst både Flickorna och Harvey, där jag gillade fram för allt den första väldigt mycket. Gästen beskrivs som en andlöst spännande roman med stark underström, vibrerande nära gestaltad och samtidigt så ovanligt öppen att hela boken framstår som en spegel. Jag håller tummarna för att översättningen gör den rättvisa.

Skärvorna av Bret Easton Ellis
Eftersom prick alla andra har läst den här boken kände jag att jag också ville göra det. Nej, jag skojar bara, men lite så är det ju. Hur som helst tänker jag att det är trevligt med en riktigt tjock pocket och en roman som drivs av en stark och spännande historia.

Mjölkat av Sanna Samuelsson
Förutom ett 5/5-omslag bjuder Mjölkat på en berättelse om en uppväxt på landet där korna står i centrum. Det är en sinnlig tillbakablick på något man lämnat och en kroppslig påminnelse kring var man befinner sig nu. En kort debutroman som jag ser fram emot att läsa.

Hemma av Judith Hermann
I romanen Hemma berättar Judith Hermann om det opålitliga minnet av det som varit. Och om det ögonblick när livet delar sig, en gammal värld brister och en ny föds. Boken beskrivs som en underfundig och djupt humoristisk historia där mycket lämnas outsagt. Det här är den första boken jag läser av Hermann och jag hoppas att den ska ge mersmak.

Vad jag har på önskelistan
Vad vore väl ett bokinlägg utan en lista på de övriga titlarna som jag är sugen på att komplettera mina bokhögar med? Just det. Här är ett utdrag ur min bok-önskelista som förmodligen får följa med en bit in i sensommaren och hösten.

En emigrants dagbok av Wera von Essen
Epos av Ellen Nordmark
Jag erkänner inte längre er auktoritet av Glenn Bech
Om uträkning av omfång 4 av Solvej Balle
Skapelser av Malte Persson
Vikarien av David Norlin

Det var allt från bokbloggen för nu! Dags att krypa i säng och läsa några sidor ur Parasit innan jag somnar.

Höstens och vinterns läsning

Året börjar gå mot sitt slut och jag har hunnit läsa 48 av de 52 böcker som var mitt mål att slutföra under 2023. Med några lediga dagar framför mig tror jag att jag kommer att lyckas ro läsmålet i hamn. Kanske handlar det bara om att vara taktisk på slutet och slänga in ett par tunnare diktsamlingar i bokhögen? Inte mig emot, att varva tyngre romaner med kortare dikter brukar bara vara ett vinnande koncept.

Jag skrev ett inlägg om läsning i slutet av september och sedan dess har jag hunnit läsa ett gäng böcker till. Här är några korta tankar om dem, samt några rekommendationer och en icke-rekommendation.

Det förflutna återvänder – Hannele Mikaela Taivassalo
En kvinna försöker glömma en man, en man försöker glömma en kvinna. Större än kärleken och passionen som förenat dem – och de är gigantiska – är det svarta hålet, smärtan som strålar ut från deras gemensamma förflutna. I det förflutna finns dessutom Alisa. Vad händer när det förflutna växer sig starkare än nuet?

Hannele Mikaela Taivassalo bjuder på välskriven prosalyrik men stundtals känner jag att den blir lite upprepande och stillastående. Och vem är det egentligen som berättar? Det flytande perspektivet är något som jag tycker är både intressant och aningens förvirrande. Litterärt har den fina kvaliteter men den är kanske inget självklart val för den som behöver en tydlig story att hålla sig i.

Här ruvar havet – Flora Wiström
Här ruvar havet utspelar sig under ett par vindpinade sommarveckor i Bohuslän. Ida är där för att hälsa på sin pappa, Tommy. Hon har precis blivit lämnad efter ett flerårigt förhållande men berättar ingenting. Det finns så mycket de inte pratar om.

Min bloggkompanjon Flora har skrivit en innerlig och känslofylld historia som skickligt målas upp med naturen som evig kuliss. Såriga relationer och mörka minnen varvas med karga klippor och brännande maneter. Det är enkelt och snabbläst men inte banalt. Tvärtom, här finns en vändning och en frihet i berättandet som inte hålls tillbaka och kanske är jag lite partisk, men det är en ynnest att få läsa.

Eden – Isabelle Ståhl
Vid vårterminens slut har Elise bara skrivit teoridelen i sin masteruppsats i konstvetenskap. Relationen med Johan verkar vara slut. Han tycker att hon har en mörk livssyn och alltid måste prata om nervsystemet. Elise själv önskar att hon vore ett blötdjur eller ett träd och vill återgå till ett tidigare stadium i evolutionen. När hon träffar Johannes och Fredrik som studerar utdöda språk känner hon en ovanlig tillhörighet. På jakt efter en gemenskap bortom den moderna civilisationens begränsningar följer de motorvägen ned genom Europa.

Förstasidan av Eden känns som en fullträff och jag blir direkt sugen på att läsa vidare. Överlag är det en snabbläst och indragande bok, men halvvägs in tar den en något oväntad vändning. Vad är sant och vad hände egentligen? Kanske spelar det ingen roll när sidorna vänds snabbt. Dock finns det ett gäng textmässiga upprepningar som jag stör mig lite på och några detaljer som kunde fått mer kärlek i redigeringen.

På undersidan av dagen – Emeli Bergman
Efter en familjetragedi reser Anna till Paris för att arbeta som au pair. Ett jobb som inte blir så tillfälligt som det var tänkt. Hos varje ny familj knyter hon an till barnen, till deras föräldrar och till uppgifterna i hemmet, även om anställningen kan upphöra närsomhelst.

I På undersidan av dagen finner jag en mystik och detaljrikedom som är perfekt balanserad. I början upplever jag boken som lite trevande, men sedan växer den på mig och jag kommer på mig själv med att gå runt och tänka på huvudkaraktären mellan läsningarna. Överlag är det en mycket intressant skildring av klass och familjeliv från ett perspektiv som jag inte läst innan.

Inte alls dåligt: Efterlämnade dikter – Kristina Lugn
”En av de sista gångerna Kristina Lugn och jag sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. ’Inte alls dåligt’ blev den självklara titeln på den postuma diktsamling som i samarbete med förläggaren Lina Rydén Reynols vuxit fram ur en stor och osorterad mängd efterlämnade skisser, utkast och avslutade dikter.”

Få tycker jag har skrivit så bra och så vackert om allt det vardagliga som Kristina Lugn. Hon kunde konsten att dikta om galonbyxor och dammsugare men också om hur det känns att vara människa. Jag inser att jag saknar hennes kommentarer på den samtid vi lever i idag, men är glad över att ha den här lilla diktsamlingen att luta mig emot i alla fall.

The Creative Act: A Way of Being – Rick Rubin
I The Creative Act: A Way of Being bjuder Rick Rubin på kunskaperna han har samlat på sig genom att jobba med världens största musikartister, som Eminem och Beastie Boys, men han berättar också om vad författare som Marcel Proust behövde för att kunna skapa. En motiverande och inspirerande läsupplevelse som ger kraft att skapa ögonblick av magi och självinsikt.

Det första som slår mig när jag tar upp den här boken är hur lätt den är. Trots sina dryga 400 sidor väger den väldigt lite – tyvärr speglar det också till stor del innehållet. Rick Rubin må vara en duktig producent och kreatör, men hans bok levererar knappast några revolutionerande tips. Det mesta är banalt, repetitivt eller bara flummigt. Roligast är storyn om hans blindtarm, värst är de små ”dikterna” eller korta insikterna eller vad man nu ska kalla det. Bara för att man slänger in ett radbryt så blir det inte djupt eller bra. Tyvärr. Det här verkar vara en riktig vattendelare, men jag rekommenderar ingen att lägga sin lästid på den.

Allt detta kunde du fått – Josefine Klougart
Det är vinter. Barbara återvänder till Jylland med sitt nyfödda barn för att tillbringa tid med sin mamma och syster. Medan läkarna kämpar för att väcka fadern som genomgått en stor hjärtoperation skärskådar hon familjens historia, systrarnas nära band och konflikter, föräldrarnas förverkligande av ett liv i samklang med naturen. Drömmarna och det som blev av dem.

Josefine Klougart är en av mina favoritförfattare sedan tidigare och jag har sett fram emot att få läsa hennes senaste roman. Det tar en liten stund innan jag fastnar för boken, min läsning sker bitvis i små doser, men sedan händer något. Jag försvinner in i Klougarts ljuvliga språkvärld där varenda mening är genomtänkt, där orden och berättelsen flödar fram och griper tag. Det är smärtsamt vackert och samtidigt vardagligt. Livets alla små händelser helt varsamt skildrat.

Just nu läser jag Sniglar och snö av Agneta Pleijel och i morgon ska jag gå förbi biblioteket och hämta upp Stacken av Annika Norlin. Helst hade jag velat hinna läsa Systrarna av Jonas Hassen Khemiri före årets slut, men den är så tjock att jag är osäker på om den ryms i packningen. Annars är jag också sugen på Gästen av Emma Cline, Moral av Lyra Ekström Lindbäck, De anställda av Olga Ravn samt Genom blå hagar av Claire Keegan. Vad läser ni i vinter?

4 gånger 4 om läsning

Bokmässan pågår i Göteborg och mitt flöde tycks vara fullt av böcker. Jag ser nyutgivna böcker som jag vill läsa och klassiker som jag känner att jag borde ha läst. Det är så många sidor och så lite tid. Så många titlar som talar till mig, så många omslag som tävlar om att bli hemburna och placerade i min bokhylla.

Jag har för vana att gå till biblioteket åtminstone varannan vecka och plocka hem böcker som staplas intill min säng och som jag skyndar mig för att hinna läsa innan påminnelsemeddelandena dyker upp i inkorgen. Det jag dras till är ofta en blandning av poesi och prosa. Läser jag skönlitteratur så föredrar jag ett riktigt bra språk före en riktigt bra story, men det får gärna innehålla båda såklart. Jag gillar täta, melankoliska stämningar och små detaljer som får ta stor plats men har svårt för deckare och en viss typ av historiska romaner.

Fyra böcker jag vill läsa i höst
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Här ruvar havet av Flora Wiström
Själens telegraf av Amanda Svensson
Allt detta kunde du fått av Josefine Klougart

Fyra böcker som ligger i min läshög just nu
Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi
Om livets korthet av Seneca
Elin, diverse av Kristin Eiríksdóttir
Solgrönt av Gunnar Björling

Fyra favoritplatser att läsa på
Utsträckt på en solvarm klippa.
I en bar med ett glas vin och mjukt sorl i bakgrunden.
På en kökssoffa i ett sommarhus.
I sängen en ledig morgon.

Fyra riktigt bra böcker jag läst i år
Den sista människans leende av Axel Winqvist
Efter att ha läst ut mitt biblioteksexemplar av Den sista människans leende gick jag raka vägen till bokhandeln och köpte en egen bok, för den här kände jag hade en given plats i min bokhylla. Winqvists lyrik är både vacker och dystopisk, storslagen och hudnära. Det här är en undergångsskildring när den är som allra bäst.

Sällskapet av Christina Hesselholdt
Det tog mig över två månader att avsluta Sällskapet. Min läsning skedde bitvis, till en början i små små delar för att avslutas i ett större svep. När jag senare fördjupade mig i bokens framtagande fick jag veta att det egentligen är fyra sammanslagna kortromaner och kanske var det så jag skulle läst den för att lättare ta mig fram. För det är inte helt enkel läsning men språket – språket! – det är ljuvligt. Sällskapet är en hyllning till vänskapen och litteraturen, de inre tankarna och de små detaljerna som präglar våra liv.

En av oss sover av Josefine Klougart
Jag tyckte så mycket om att befinna mig i Klougarts litterära värld som är vacker och melankolisk, ärlig och uppstyckad. En av oss sover är i mina ögon en fantastisk bok med stillsam handling och otroligt språk. Den var också utmärkt för att injicera inspiration till mitt eget skrivande, en sådan bok som får mig att vilja formulera meningar på samma perfekt avvägda sätt.

”Vi gick upp, det var tyst. Jag vet inte, vi gick hemåt. Jag var släckt och inte som en törst men som ett ljus. Det är det sorgligaste jag har upplevt i hela mitt liv.”

Häng city av Mikael Yvesand
Det här var förmodligen den mest lästa boken runt om i landet i somras, men det är omöjligt att inte älska tonen i Häng City. Mikael Yvesand fångar den så exakt, den där känslan av att vara mitt emellan barn och ungdom, att något måste hända, att allting och samtidigt ingenting spelar någon roll. Språket är eget, kul och mitt i prick med miljöskildringar och detaljer som kastar en tillbaka till sent 90-tal. Samtidigt finns en fin melankoli invävd som jag gillar oerhört mycket. Jag kommer aldrig mer kunna äta en margherita utan att tänka på att det är ”den pizzigaste pizzan”.

Sju fina saker just nu

Hej i februarikylan! Jag ville bara kika in och dela med mig av sju fina saker som gör mig glad just nu.

I söndags tog jag en långpromenad till Myrorna i Ropsten. Solen sken och när jag gick någonstans mellan Stadion och Lill-Jansskogen ringde plötsligt en vän jag inte pratat med på länge. Väl framme tog jag en korg och strosade runt bland alla hyllorna i sakta mak. Jag samlade på mig en liten glasskål, ett ljusblått kuddfodral och en rosa kruka, sedan hittade jag den här väskan. En gissningsvis hemvävd historia i kleinblått, orange och svart som förde mina tankar till Marni Market och deras väskor, men till en bråkdel av priset. Jag ser fram emot att bära den i vår.

I ett bra tag har jag varit på jakt efter den helt slutsålda boken Röd självbiografi av Anne Carson som jag känt ett starkt behov efter att få äga. Med vissa böcker är det bara så, deras ord vill man ha inom nära räckhåll. Så en morgon förra veckan fick jag ett mail om att en av mina bevakningar på Bokbörsen fått en träff. Jag höll tummarna och klickade mitt snabbaste på länken och där var den! Långt ifrån billig, men det var sekundärt. Nu är den min.

Min favoritpodd Månens sällskap har tyvärr lagt ner, men så fick jag nys om att Eric Schüldt gör en ny podd i samarbete med föreningen Valv. I det första (och hittills enda) avsnittet träffar han Johannes Anyuru och de har ett väldigt fint samtal om andlighet, skrivande och att bli fri från sitt ego. Jag kan rekommendera att lyssna och ser fram emot att höra mer.

Under hela vintern har min stora paraplyaralia mått uselt och jag har stressat sett på hur den tappat något av sina tunga gröna blad i princip varje dag. Jag har vattnat mer och jag har vattnat mindre och jag har konstaterat att det nog är torr, elementvarm luft och brist på solljus som är den stora boven. Bara att vänta helt enkelt. Men så här om dagen när jag gick runt och vattnade så såg jag att ett nytt litet ljusgrönt blad var på gång. Den är på väg tillbaka, vi likaså.

Där jag växte upp i trakterna utanför Norrköping var vecka 8 alltid sportlovsvecka och det sitter liksom rotat i huvudet (även om jag fått lära mig att i Stockholm har man lov vecka 9). Inte för att jag har något lov nu för tiden, nej det är jobb som vanligt som gäller, men jag har ändå lite sporttema på min vecka och försöker hitta på någon träningsrelaterad sak varje dag. I måndags körde jag lite styrketräning och så testade jag TikTok-trenden 12-5-30 (löpbandet på 12 % lutning, 5 km/h, i 30 minuter) vilket var lite för seg och tråkig träning för min smak. I tisdags sprang jag milen och i onsdags körde jag ett pass hemma med fokus på styrka i höfter och säte. Resten av veckan tänkte jag träna yoga, meditation, intervallträning och ta en långpromenad i naturen.

I tisdags var det bokrea och jag klämde mig in på Söderbokhandeln efter jobbet för att kika runt i deras sortiment. Mycket av det jag planerat att köpa var redan slut, men jag kom i alla fall hem med Axel Winqvist senaste diktsamling Den sista människans leende som jag gillar mycket. Lyckades ni få tag på något ni ville ha?

När jag var på Myrorna hittade jag också ett kuddfodral i lite grövre tyg och en påse med blandade trådar. Perfekt, ett helt pysselkit för 49 kronor, tänkte jag. En del av min plan för 2023 var ju nämligen att börja brodera och den här kudden får bli ett litet experiment med små figurer. Det första jag gjorde var en småbutter ansjovis. Vad nästa sak blir återstår att se.