Höstens och vinterns läsning

Året börjar gå mot sitt slut och jag har hunnit läsa 48 av de 52 böcker som var mitt mål att slutföra under 2023. Med några lediga dagar framför mig tror jag att jag kommer att lyckas ro läsmålet i hamn. Kanske handlar det bara om att vara taktisk på slutet och slänga in ett par tunnare diktsamlingar i bokhögen? Inte mig emot, att varva tyngre romaner med kortare dikter brukar bara vara ett vinnande koncept.

Jag skrev ett inlägg om läsning i slutet av september och sedan dess har jag hunnit läsa ett gäng böcker till. Här är några korta tankar om dem, samt några rekommendationer och en icke-rekommendation.

Det förflutna återvänder – Hannele Mikaela Taivassalo
En kvinna försöker glömma en man, en man försöker glömma en kvinna. Större än kärleken och passionen som förenat dem – och de är gigantiska – är det svarta hålet, smärtan som strålar ut från deras gemensamma förflutna. I det förflutna finns dessutom Alisa. Vad händer när det förflutna växer sig starkare än nuet?

Hannele Mikaela Taivassalo bjuder på välskriven prosalyrik men stundtals känner jag att den blir lite upprepande och stillastående. Och vem är det egentligen som berättar? Det flytande perspektivet är något som jag tycker är både intressant och aningens förvirrande. Litterärt har den fina kvaliteter men den är kanske inget självklart val för den som behöver en tydlig story att hålla sig i.

Här ruvar havet – Flora Wiström
Här ruvar havet utspelar sig under ett par vindpinade sommarveckor i Bohuslän. Ida är där för att hälsa på sin pappa, Tommy. Hon har precis blivit lämnad efter ett flerårigt förhållande men berättar ingenting. Det finns så mycket de inte pratar om.

Min bloggkompanjon Flora har skrivit en innerlig och känslofylld historia som skickligt målas upp med naturen som evig kuliss. Såriga relationer och mörka minnen varvas med karga klippor och brännande maneter. Det är enkelt och snabbläst men inte banalt. Tvärtom, här finns en vändning och en frihet i berättandet som inte hålls tillbaka och kanske är jag lite partisk, men det är en ynnest att få läsa.

Eden – Isabelle Ståhl
Vid vårterminens slut har Elise bara skrivit teoridelen i sin masteruppsats i konstvetenskap. Relationen med Johan verkar vara slut. Han tycker att hon har en mörk livssyn och alltid måste prata om nervsystemet. Elise själv önskar att hon vore ett blötdjur eller ett träd och vill återgå till ett tidigare stadium i evolutionen. När hon träffar Johannes och Fredrik som studerar utdöda språk känner hon en ovanlig tillhörighet. På jakt efter en gemenskap bortom den moderna civilisationens begränsningar följer de motorvägen ned genom Europa.

Förstasidan av Eden känns som en fullträff och jag blir direkt sugen på att läsa vidare. Överlag är det en snabbläst och indragande bok, men halvvägs in tar den en något oväntad vändning. Vad är sant och vad hände egentligen? Kanske spelar det ingen roll när sidorna vänds snabbt. Dock finns det ett gäng textmässiga upprepningar som jag stör mig lite på och några detaljer som kunde fått mer kärlek i redigeringen.

På undersidan av dagen – Emeli Bergman
Efter en familjetragedi reser Anna till Paris för att arbeta som au pair. Ett jobb som inte blir så tillfälligt som det var tänkt. Hos varje ny familj knyter hon an till barnen, till deras föräldrar och till uppgifterna i hemmet, även om anställningen kan upphöra närsomhelst.

I På undersidan av dagen finner jag en mystik och detaljrikedom som är perfekt balanserad. I början upplever jag boken som lite trevande, men sedan växer den på mig och jag kommer på mig själv med att gå runt och tänka på huvudkaraktären mellan läsningarna. Överlag är det en mycket intressant skildring av klass och familjeliv från ett perspektiv som jag inte läst innan.

Inte alls dåligt: Efterlämnade dikter – Kristina Lugn
”En av de sista gångerna Kristina Lugn och jag sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. ’Inte alls dåligt’ blev den självklara titeln på den postuma diktsamling som i samarbete med förläggaren Lina Rydén Reynols vuxit fram ur en stor och osorterad mängd efterlämnade skisser, utkast och avslutade dikter.”

Få tycker jag har skrivit så bra och så vackert om allt det vardagliga som Kristina Lugn. Hon kunde konsten att dikta om galonbyxor och dammsugare men också om hur det känns att vara människa. Jag inser att jag saknar hennes kommentarer på den samtid vi lever i idag, men är glad över att ha den här lilla diktsamlingen att luta mig emot i alla fall.

The Creative Act: A Way of Being – Rick Rubin
I The Creative Act: A Way of Being bjuder Rick Rubin på kunskaperna han har samlat på sig genom att jobba med världens största musikartister, som Eminem och Beastie Boys, men han berättar också om vad författare som Marcel Proust behövde för att kunna skapa. En motiverande och inspirerande läsupplevelse som ger kraft att skapa ögonblick av magi och självinsikt.

Det första som slår mig när jag tar upp den här boken är hur lätt den är. Trots sina dryga 400 sidor väger den väldigt lite – tyvärr speglar det också till stor del innehållet. Rick Rubin må vara en duktig producent och kreatör, men hans bok levererar knappast några revolutionerande tips. Det mesta är banalt, repetitivt eller bara flummigt. Roligast är storyn om hans blindtarm, värst är de små ”dikterna” eller korta insikterna eller vad man nu ska kalla det. Bara för att man slänger in ett radbryt så blir det inte djupt eller bra. Tyvärr. Det här verkar vara en riktig vattendelare, men jag rekommenderar ingen att lägga sin lästid på den.

Allt detta kunde du fått – Josefine Klougart
Det är vinter. Barbara återvänder till Jylland med sitt nyfödda barn för att tillbringa tid med sin mamma och syster. Medan läkarna kämpar för att väcka fadern som genomgått en stor hjärtoperation skärskådar hon familjens historia, systrarnas nära band och konflikter, föräldrarnas förverkligande av ett liv i samklang med naturen. Drömmarna och det som blev av dem.

Josefine Klougart är en av mina favoritförfattare sedan tidigare och jag har sett fram emot att få läsa hennes senaste roman. Det tar en liten stund innan jag fastnar för boken, min läsning sker bitvis i små doser, men sedan händer något. Jag försvinner in i Klougarts ljuvliga språkvärld där varenda mening är genomtänkt, där orden och berättelsen flödar fram och griper tag. Det är smärtsamt vackert och samtidigt vardagligt. Livets alla små händelser helt varsamt skildrat.

Just nu läser jag Sniglar och snö av Agneta Pleijel och i morgon ska jag gå förbi biblioteket och hämta upp Stacken av Annika Norlin. Helst hade jag velat hinna läsa Systrarna av Jonas Hassen Khemiri före årets slut, men den är så tjock att jag är osäker på om den ryms i packningen. Annars är jag också sugen på Gästen av Emma Cline, Moral av Lyra Ekström Lindbäck, De anställda av Olga Ravn samt Genom blå hagar av Claire Keegan. Vad läser ni i vinter?

4 gånger 4 om läsning

Bokmässan pågår i Göteborg och mitt flöde tycks vara fullt av böcker. Jag ser nyutgivna böcker som jag vill läsa och klassiker som jag känner att jag borde ha läst. Det är så många sidor och så lite tid. Så många titlar som talar till mig, så många omslag som tävlar om att bli hemburna och placerade i min bokhylla.

Jag har för vana att gå till biblioteket åtminstone varannan vecka och plocka hem böcker som staplas intill min säng och som jag skyndar mig för att hinna läsa innan påminnelsemeddelandena dyker upp i inkorgen. Det jag dras till är ofta en blandning av poesi och prosa. Läser jag skönlitteratur så föredrar jag ett riktigt bra språk före en riktigt bra story, men det får gärna innehålla båda såklart. Jag gillar täta, melankoliska stämningar och små detaljer som får ta stor plats men har svårt för deckare och en viss typ av historiska romaner.

Fyra böcker jag vill läsa i höst
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Här ruvar havet av Flora Wiström
Själens telegraf av Amanda Svensson
Allt detta kunde du fått av Josefine Klougart

Fyra böcker som ligger i min läshög just nu
Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi
Om livets korthet av Seneca
Elin, diverse av Kristin Eiríksdóttir
Solgrönt av Gunnar Björling

Fyra favoritplatser att läsa på
Utsträckt på en solvarm klippa.
I en bar med ett glas vin och mjukt sorl i bakgrunden.
På en kökssoffa i ett sommarhus.
I sängen en ledig morgon.

Fyra riktigt bra böcker jag läst i år
Den sista människans leende av Axel Winqvist
Efter att ha läst ut mitt biblioteksexemplar av Den sista människans leende gick jag raka vägen till bokhandeln och köpte en egen bok, för den här kände jag hade en given plats i min bokhylla. Winqvists lyrik är både vacker och dystopisk, storslagen och hudnära. Det här är en undergångsskildring när den är som allra bäst.

Sällskapet av Christina Hesselholdt
Det tog mig över två månader att avsluta Sällskapet. Min läsning skedde bitvis, till en början i små små delar för att avslutas i ett större svep. När jag senare fördjupade mig i bokens framtagande fick jag veta att det egentligen är fyra sammanslagna kortromaner och kanske var det så jag skulle läst den för att lättare ta mig fram. För det är inte helt enkel läsning men språket – språket! – det är ljuvligt. Sällskapet är en hyllning till vänskapen och litteraturen, de inre tankarna och de små detaljerna som präglar våra liv.

En av oss sover av Josefine Klougart
Jag tyckte så mycket om att befinna mig i Klougarts litterära värld som är vacker och melankolisk, ärlig och uppstyckad. En av oss sover är i mina ögon en fantastisk bok med stillsam handling och otroligt språk. Den var också utmärkt för att injicera inspiration till mitt eget skrivande, en sådan bok som får mig att vilja formulera meningar på samma perfekt avvägda sätt.

”Vi gick upp, det var tyst. Jag vet inte, vi gick hemåt. Jag var släckt och inte som en törst men som ett ljus. Det är det sorgligaste jag har upplevt i hela mitt liv.”

Häng city av Mikael Yvesand
Det här var förmodligen den mest lästa boken runt om i landet i somras, men det är omöjligt att inte älska tonen i Häng City. Mikael Yvesand fångar den så exakt, den där känslan av att vara mitt emellan barn och ungdom, att något måste hända, att allting och samtidigt ingenting spelar någon roll. Språket är eget, kul och mitt i prick med miljöskildringar och detaljer som kastar en tillbaka till sent 90-tal. Samtidigt finns en fin melankoli invävd som jag gillar oerhört mycket. Jag kommer aldrig mer kunna äta en margherita utan att tänka på att det är ”den pizzigaste pizzan”.

Sju fina saker just nu

Hej i februarikylan! Jag ville bara kika in och dela med mig av sju fina saker som gör mig glad just nu.

I söndags tog jag en långpromenad till Myrorna i Ropsten. Solen sken och när jag gick någonstans mellan Stadion och Lill-Jansskogen ringde plötsligt en vän jag inte pratat med på länge. Väl framme tog jag en korg och strosade runt bland alla hyllorna i sakta mak. Jag samlade på mig en liten glasskål, ett ljusblått kuddfodral och en rosa kruka, sedan hittade jag den här väskan. En gissningsvis hemvävd historia i kleinblått, orange och svart som förde mina tankar till Marni Market och deras väskor, men till en bråkdel av priset. Jag ser fram emot att bära den i vår.

I ett bra tag har jag varit på jakt efter den helt slutsålda boken Röd självbiografi av Anne Carson som jag känt ett starkt behov efter att få äga. Med vissa böcker är det bara så, deras ord vill man ha inom nära räckhåll. Så en morgon förra veckan fick jag ett mail om att en av mina bevakningar på Bokbörsen fått en träff. Jag höll tummarna och klickade mitt snabbaste på länken och där var den! Långt ifrån billig, men det var sekundärt. Nu är den min.

Min favoritpodd Månens sällskap har tyvärr lagt ner, men så fick jag nys om att Eric Schüldt gör en ny podd i samarbete med föreningen Valv. I det första (och hittills enda) avsnittet träffar han Johannes Anyuru och de har ett väldigt fint samtal om andlighet, skrivande och att bli fri från sitt ego. Jag kan rekommendera att lyssna och ser fram emot att höra mer.

Under hela vintern har min stora paraplyaralia mått uselt och jag har stressat sett på hur den tappat något av sina tunga gröna blad i princip varje dag. Jag har vattnat mer och jag har vattnat mindre och jag har konstaterat att det nog är torr, elementvarm luft och brist på solljus som är den stora boven. Bara att vänta helt enkelt. Men så här om dagen när jag gick runt och vattnade så såg jag att ett nytt litet ljusgrönt blad var på gång. Den är på väg tillbaka, vi likaså.

Där jag växte upp i trakterna utanför Norrköping var vecka 8 alltid sportlovsvecka och det sitter liksom rotat i huvudet (även om jag fått lära mig att i Stockholm har man lov vecka 9). Inte för att jag har något lov nu för tiden, nej det är jobb som vanligt som gäller, men jag har ändå lite sporttema på min vecka och försöker hitta på någon träningsrelaterad sak varje dag. I måndags körde jag lite styrketräning och så testade jag TikTok-trenden 12-5-30 (löpbandet på 12 % lutning, 5 km/h, i 30 minuter) vilket var lite för seg och tråkig träning för min smak. I tisdags sprang jag milen och i onsdags körde jag ett pass hemma med fokus på styrka i höfter och säte. Resten av veckan tänkte jag träna yoga, meditation, intervallträning och ta en långpromenad i naturen.

I tisdags var det bokrea och jag klämde mig in på Söderbokhandeln efter jobbet för att kika runt i deras sortiment. Mycket av det jag planerat att köpa var redan slut, men jag kom i alla fall hem med Axel Winqvist senaste diktsamling Den sista människans leende som jag gillar mycket. Lyckades ni få tag på något ni ville ha?

När jag var på Myrorna hittade jag också ett kuddfodral i lite grövre tyg och en påse med blandade trådar. Perfekt, ett helt pysselkit för 49 kronor, tänkte jag. En del av min plan för 2023 var ju nämligen att börja brodera och den här kudden får bli ett litet experiment med små figurer. Det första jag gjorde var en småbutter ansjovis. Vad nästa sak blir återstår att se.

Du måste tänka att någonting händer med dig, att livet inte har glömt dig.

Jag vaknar och tänker att jag borde skriva. Innan jag somnar frågar jag mig själv varför jag inte skrev. Så går mina dagar just nu. Att skriva är bland det svåraste som finns, nästan allt känns enklare än det. Jag ställer mig hellre på löpbandet och springer en mil, det är inte ens jobbigt i jämförelse trots att pulsen bultar argt under huden efteråt. Jag kommer på mig själv med att vara rädd för texten. Vill blunda för det vita dokumentet som heter Skrivprojektet eftersom det är för läskigt att sätta en annan titel. Och jag inser att anledningen till att det är skrämmande är för att det är viktigt, för att det faktiskt betyder något.

Jag går till biblioteket och hämtar upp en trave böcker som jag reserverat. En av dem är så tunn att jag får titta flera gånger i hyllan för att få syn på den. 64 sidor skrivna under tidigt 1900-tal. Brev till en ung poet av Rainer Maria Rilke. År 1902 skickar den unge, aspirerande poeten Franz Kappus några dikter till sin litterära förebild Rilke för att få ett ärligt omdöme. Där och då inleds en sex år lång korrespondens och Rilkes tio tidlösa brevsvar publiceras sedan, några år efter hans död.

Jag läser det första brevet och känner hur texten talar till mig. 120 år gamla ord som vill mig väl, sätter fingret på mina känslor, väcker nya tankar och funderingar. Det är frestande att börja stryka under i bibliotekets bok, men jag låter den vara. Istället skriver jag noggrant av olika stycken från breven och sparar i mina anteckningar för att kunna återvända till dem under perioder av tvivel. På lördagen promenerar jag till bokhandeln i Götgatsbacken och köper ett eget exemplar. Sedan går jag och sätter mig och skriver. Fortfarande rädd, men jag skriver.

”Du frågar om dina dikter är bra. Du frågar mig. Du har frågat andra tidigare. Du skickar dem till tidningar. Du jämför dem med andra dikter och besväras av att vissa redaktioner refuserar dem. Nu (eftersom du har bett om mitt råd) ber jag dig sluta med allt detta. Du förhåller dig till det yttre, och det borde du absolut undvika. Ingen kan råda eller hjälpa dig, ingen. Det finns bara en sak du kan göra. Gå in i dig själv. Utforska den grund som manar dig att skriva; undersök om dess rötter sträcker sig in i den djupaste delen av ditt hjärta, erkänn för dig själv huruvida du var tvungen att dö om du förbjöds att skriva. Detta framför allt: Fråga dig själv i nattens tystare timme: Måste jag skriva?”

❧

”Allt handlar om detta: att bära inom sig och sedan föda. Att låta varje intryck och begynnande känsla fullbordas helt i sig själv, i mörkret, i det outsägliga, omedvetna – bortom intellektets räckvidd – och med tålamod och djup ödmjukhet invänta den stund då en ny klarhet föds; endast detta är att leva konstnärligt, i sin förståelse och i skapandet.”

❧

”Du är så ung, allt ligger fortfarande framför dig, och jag vill be dig, käre herrn, att ha tålamod med allt olöst i ditt hjärta och försöka att älska frågorna själva som om de var stängda rum eller böcker skrivna på främmande språk. Leta inte efter svaren, som du inte kan få, för du skulle ändå inte kunna leva dem. Och poängen är att leva allt. Lev frågorna nu.”

❧

”Och du får inte bli förledd ur din ensamhet av det faktum att någonting inom dig vill ta sig ur den. Precis denna drivkraft kommer, om du lugnt och klokt använder den som ett slags verktyg, att hjälpa dig vidga din ensamhet över stora områden. De flesta människor har (med hjälp av konventioner) riktat in sig på att lösa det lätta och det lättaste av det lätta, men det står klart att vi måste rikta in oss på det svåra; allt levande gör det, allt i naturen växer och försvarar sig på det sätt det kan och är något av sig självt, försöker vara det till varje pris och mot allt motstånd. Vi vet inte mycket, men att vi måste lita till det svåra är en bestämdhet som aldrig kommer svika oss. Det är bra att vara ensam, för ensamheten är svår; att något är svårt bör vara ytterligare en anledning för oss att göra det.”

❧

”Du måste tänka att någonting händer med dig, att livet inte har glömt dig, att det håller dig i sin hand och att det inte kommer att låta dig falla.”

Juldagar och mellandagar

God fortsättning kära vänner! Hoppas att ni haft fina lediga dagar och att ni som firar jul har haft en fridfull sådan. Jag har varit hemma hos mina föräldrar på Östgötaslätten i några dagar och är nu tillbaka i Stockholm igen och mellandagsmyser. Lite så här har min jul sett ut.

Några dagar före jul träffades jag och min vän Malin hemma hos mig för ett litet julfirande på tu man hand. Vi åt skaldjur och löjromstoast och avslutade kvällen med en liten juldrink och paketöppning. Vad som låg i mitt paket får ni strax se!

Jag hann också följa med min lillebror på filmpremiären av UFO Sweden och kunde inte låta bli att känna mig både stolt och imponerad över vad mina Norrköpingsvänner åstadkommit på bioduken. En varm och smårolig film med maxade effekter och bra tempo som jag absolut tycker att ni ska gå och se om ni har några lediga dagar framöver.

Den 23 december hoppade jag tåget och hamnade till sist här, hemma hos mamma och pappa på landet. Vi rullade köttbullar, griljerade skinka, klädde granen och jublade över att alla var friska.

På julaftonsmorgonen tog jag en solig promenad. Snön hade hunnit smälta men det låg ett tjockt lager rimfrost som fick allting att gnistra, så det var vintervackert ändå. En sångsvan flög förbi precis framför mig och bidrog till lite extra julmagi.

Jag i fyndad shearlingmössa och min lilla barndomsby med kyrka, skola och en riktigt snygg hängbjörk.

Jag gick genom hela den långa allén, sedan hemåt, tillbaka in i värmen och julstöket igen.

Här är jag ombytt och med ny krage på, för det var ju den som låg i Ganni-paketet där i början. Lagom till lunchtid åkte vi sedan till min moster och hennes sambo för att äta julbord med dem, slumra framför Kalle Anka, gå på juljakt i deras nya lägenhet och fika.

Resten av julaftonskvällen förflöt i stillhet med risgrynsgröt, glögg och Karl Bertil Jonssons jul. Men på juldagen blev det desto mer fart för då kom mina syskon med respektive och mina små syskonbarn Uno och Agnes.

Det blev julbord i repris och paketutdelning till de minsta. Och sedan förflöt resten av julen i det underbara icke-lugn som infinner sig när man har två halvårsgamla bebisar att roa, men det är ju precis så som det ska vara. Varmt, stökigt, kärleksfullt och hela famnen full av några som ser sitt livs första julgran och som blir om möjligt ännu gulligare i en liten tomteluva.

Men tro det eller ej, mellan varven lyckades jag faktiskt få in lite lästid och hann avverka tre böcker i ett svep.

Och nu är jag tillbaka i Stockholm igen och har hunnit träffa lite kompisar på öl, fika och pussel, fastän jag borde tillbringa årets sista dagar på biblioteket skrivandes på mina inlämningsuppgifter vilka jag skjutit upp ännu lite till genom att komponera detta inlägg. Men nu så, ingen återvändo. Gott nytt år till er och god skrivfortsättning till mig själv!

Julens efterlängtade läsning

I helgen tillbringade jag två hela förmiddagar med att ligga kvar i sängen, lyssna på P2 klassisk morgon och läsa böcker. Det var ljuvligt i all sin enkelhet och där och då bestämde jag mig för att just så ska min julledighet se ut. Planen är att parkera mig på mina föräldrars kökssoffa med en bokhög och varva bladvändande med vinterpromenader, lek med syskonbarn, sillätning och lite sällskapsspel. Det tillsammans med de sex sista uppgifterna på skrivkursen för terminen som jag, mer eller mindre strategiskt, sparat tills nu. Utöver den obligatoriska kurslitteraturen har jag därför samlat ihop ett gäng böcker jag tänkte sätta tänderna i under ledigheten. Vill ni se vad som finns i min packning?

Underst i högen ligger Kirke av Madeline Miller. Jag läste ut hennes hyllade Sången om Akilles nyligen och gillade den mycket, både språkligt och innehållsmässigt, och har recensionerna rätt så ska Kirke vara ännu bättre. Boken beskrivs som en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet. Kirke är den första häxan i litteraturen och här lyfts hon ur Odysséen och får en helt egen bok.

Därefter hittar vi Therese Bohmans Andromeda som utspelar sig i förlagsvärlden där en ung kvinna gör karriär under överseende av den äldre, manlige litteräre chefen. Böcker, Stockholm, relationer och maktstrukturer låter som en perfekt kombination i mina öron, så den här ser jag verkligen fram emot att läsa.

Överst i prosahögen ligger Allegro Pastell av Leif Randt. En bok jag varit nyfiken på ända sedan min vän som jobbar på bokförlag nämnde den för första gången. Hon beskrev den som ”en tysk Sally Rooney med mer svärta”, vilket jag tyckte lät lovande. Den handlar om den snart trettioåriga författaren Tanja och den några år äldre webbdesignern Jerome och kretsar kring deras distansförhållande och syn på kärlek, politik och sig själva. Jag är ju svag för krångliga relationer, ärliga samtidsskildringar och Berlin-romantik, så jag hoppas att den lever upp till mina förväntningar.

Två poesisamlingar får också följa med i julpackningen. Den sista människans leende av Axel Winqvist som beskrivs såhär på baksidan. ”Virginia Woolfs Orlando har överlevt oss alla. Om tusen år sitter hon ensam i ett skyddsrum och inventerar en underjordisk ark – en paradisisk trädgård som rymmer alla djur och växter. Som den sista människan på jorden försöker hon få kontakt med andra solsystem, men inser snart att det är lönlöst. Vad återstår då att göra, annat än att minnas den värld som en gång var?” Jag läste Winqvists debut Det vackra och det fula förra sommaren och fastnade för hans ömsom råa, ömsom skimrande språk.

Till sist har vi Geir Gulliksens Vuxna dikter som gavs ut för första gången 1999. Jag har tidigare bara läst Gulliksens romaner och gillar hans enkla, raka ton vilken jag tänker gör sig bra i lyrik också. Vuxna dikter beskrivs som ”en svit om smärtsam mognad som tar sin utgångspunkt i den mycket unge författarens första osäkra skrivförsök samt en väninnas självmord”. Gripande, tungt och förmodligen vuxet.

Nu önskar jag mig en frisk och vilsam jul med mycket lästid. Har ni några böcker ni tänkt försätta er i viloläge med under helgerna?

Sju små julkarameller

Jag har typ glömt bort hur jag bloggar om jag inte skriver prosalyrisk känslosås, vilket jag i och för sig gillar väldigt mycket (tack för alla fina kommentarer), men det är ju också påfrestande och utlämnande. Trycket på den där publiceringsknappen känns jätteläskigt och befriande på samma gång. Att ställa hjärnan och hjärtat på, kanske inte vid gavel, men långt mer än glänt i alla fall och säga ”här är jag och just nu är det inte så bra”. Det är livsfarligt. Men förlösande. Och ja, något ska jag väl göra med misären.

Med det sagt så är fint att se er här igen i mitt älskade dammiga lilla hörn på internet. Mer lyrik och känslor lär det säkert bli snart igen, men låt oss fokusera på något helt annat ett tag.

Jag har köpt ett sånt där nedräkningsljus som man tänder varje dag till jul. Självfallet hamnade jag efter direkt och fick hetselda från dag 3 till dag 8 i ett svep. Ljusstaken i glas hittade jag högt uppe på en hylla på Myrorna. Den ser ut som grön jello vilket ändå är lite kul.

Förutom mitt ljus har jag också en adventskalender med konst- och litteraturtema som jag fick av min vän Karin. Varje dag får man sprätta upp ett nytt uppslag och där i finns antingen en kortare text eller ett verk att titta på. Mysigt!

Under en av alla tusen dagar i slutet av november fick jag för mig att bygga ut min tavelvägg ovanför soffan lite åt höger och spikade således upp en gammal spegel med fläckar som inte går bort samt en liten meteorit i mässing. Till advent åkte också stjärnan i fönstret upp.

På första advent sjöng jag några sånger på högmässan. Det var svart klädkod för kören så jag bar sammetskostym och matchade med stor rosett i håret. Jag saknar lite att ha långt hår nu när man vill vara extra fin med olika uppsättningar och frisyrer, men det här funkar ju i alla fall.

Nästan all min lästid just nu går till kurslitteratur, men när jag får en lucka över försöker jag klämma in lite egenvalda böcker också. Som Ingvild H. Rishøis Vinternoveller som var otrolig läsning. Tre långnoveller med vältecknade personporträtt och ett balanserat språk med nerv.

Nu blev det här jätterandom bland allt julpynt men jag har köpt en ny badrumsmatta som gör mig glad. Kanske mest för att den passar så bra till köksgolvet utanför badrummet. Smårutigt och storrutigt på längden och snedden. Härligt med badrumsljus så här års också, noll procent äkta sol.

Till sist gick jag en dag till bästa Söderbokhandeln och köpte en julklapp till mig själv. Det tycker jag att man får göra om man inte kommer att få några andra klappar. Egentligen hade jag velat köpa Anne Carsons Röd självbiografi som jag tycker så otroligt mycket om och skulle vilja ha i min ägo, men den verkar vara slut exakt överallt. Om någon av er skulle råka sitta på ett ex är jag redo att öppna stora plånboken och erbjuda en bra slant. Annars får jag väl vänta på att hon får nobelpriset och det blir nytryck, men det känns lite väl långt bort just nu.

Det var sju små julkarameller som får liva upp tillvaron just nu. Hoppas att vi hörs snart igen!

Sommarläsning – boktips till er och böcker jag vill läsa

Det är sommar och förhoppningsvis finns lite mer tid till läsning. Utsträckt på en filt i den närmsta parken, i en husvagn med regnet smattrande mot taket, på en solvarm klippa med bad mellan varven så att boksidorna blir skrynkliga av saltstänket eller i en semestertom bar i en semestertom stad. Var jag än är i sommar så vill jag ha en bok med mig. Igår kånkade jag hem en trave böcker från biblioteket och förra veckan köpte jag fyra pockets att kasta ner i strandväskan. Jag är redo för lässommaren 2022. Men innan jag försvinner bort i romanernas och poesins värld så tänkte jag dela med mig av ett gäng boktips till er av sådant jag läst och verkligen gillat de senaste månaderna. Jag har också samlat ett gäng titlar som jag själv är nyfiken på och förhoppningsvis kan få tag i, om inte i sommar så i höst.

Sex boktips till er

Natten – Sara Gordan
En mor söker sin försvunna tonårsdotter i natten. Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? I ”Natten” minns modern ett föräldraskap i evig upprepning, från vardag till akuta tillstånd. En berättelse om vad som kan ta vid efter småbarnsår och skilsmässa, om utmattning och oro men framför allt om kärlek.

Språket, språket, språket! Det är den största behållningen i Sara Gordans roman. Här finns en intensitet och en noga vald precision, upprepningar och detaljer är varsamt placerade. Storyn är gripande och oron hos huvudpersonen, den hjälplösa mamman, smittar av sig. Eftersom allting berättas ur ett och samma perspektiv blir det korta formatet tacksamt, här ryms ändå allt och lite till.

Blåsa liv – Clarice Lispector
Clarice Lispectors fiktiva person »Författaren« skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut.

Ett fragmentariskt verk, en samling skärvor – knivskarpa och vackra. Det här är mitt första möte med Clarice Lispector och jag är förtjust redan från start. Orden ligger så rätt, översättningen är varsam, mening efter mening flyttar in hos mig. När jag är klar kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag faktiskt läst, jag vet bara att jag gillade det otroligt mycket.

Kärleken och hatet – Mara Lee
Mara Lee återvänder till ett skrivande som ligger nära hennes tidiga böcker, ”Kom” och ”Hennes vård”. Det är en lyrisk undersökning av varför vi älskar stup, och varför flaggans färger är samma som en käftsmälls. Den avslöjar vilket grammatiskt tempus som är bättre än sex, och varför vissa mammor vänder på jorden i mars. Här finns gudomliga kaksmulor, lupiner och miraklet då hat omskapas till kärlek.

Det här är den första boken jag läser av Mara Lee efter att tidigare ha tagit del av hennes översättningar av Anne Carson och nu vill jag genast upptäcka mer. Det är något med den här formen som jag verkligen gillar, den oförutsägbara, egenartade som rör sig i gränslandet mellan poesi och prosa. Som är fylld med referenser till andra verk, utläggningar om ord och vokaler som plockas bort och dissekeras. Det är kärlek och det är hat och det är en fröjd att få läsa.

Historier om tröst – Ida Hegazi Høyer
I ”Historier om tröst” visar norska Ida Hegazi Høyer hur möten med nya platser och människor kan få oss att ifrågasätta vilka vi är, hur vi ser på oss själva eller vill bli sedda. Hur språket, eller språklösheten, kan kasta oss ut ur det trygga och välbekanta, men också föra oss samman. Det handlar om vanor och begär, om förlustelse och förtappelse, och om makten i det tillfälliga. Om hur osynlig skillnaden kan vara mellan ensamhet och tillhörighet – liksom gränsen mellan att älska och att utnyttja någon.

Historier om tröst är tre berättelser om tre fristående karaktärer som alla söker efter trygghet och tröst. Ida Hegazi Høyers språk är varsamt behandlat och noga uttänkt, en smula poetiskt och fyllt av precisa skildringar. På ett sätt gör det berättelsernas teman sekundära, istället är det stämningarna och karaktärernas tankar som tar det mesta utrymmet. En fin bok av en författare jag gärna läser mer av.

Kärlekens exil – Sandy Harry Ceesay
Kamil och Peti är barn när familjen lämnar Sverige för Paris. Kärlekens stad som deras gambiske pappa älskar. Men livet på 2 rue Lamarck slås sönder när mamman dör. När Kamil som ung vuxen utsätts för ett hatbrott kompliceras hans relation till fadern. Samtidigt pågår den spirande kärlekshistorien mellan Kamil och jämnårige Lamin. ”Kärlekens exil” är en poetisk roman om migration, våldsamhet och förlust, kärlek och överlevnad.

Det här är en vacker, innerlig och omsorgsfullt skriven roman. Vi får ta del av en känslosam historia fylld av symbolik och starka meningar som jag vill stryka under en efter en. Sandy Harry Ceesays debut imponerar på mig och ger mersmak.

PUR – Erik Lindman Mata
En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast och konstruera vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ”bilderna förstör minnet”, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?

PUR är en stark och sorglig poesidebut som biter sig fast mellan raderna, håller sig kvar, sätter fingret på smärtan. Erik Lindman Matas språk är kolsvart och skimrande på samma gång.

Sju böcker jag vill läsa

Häng city – Mikael Yvesand
”För några år sen öppnade en snabbmatsrestaurang vid systembolaget. De valde det oambitiösa namnet Mat City, vilket ledde till att vi därefter började kalla saker efter dess utmärkande egenskap följt av city. En gång sa Davve till exempel att vi borde åka till diskot på Örnäset eftersom det kommer vara Röv City. Vindstilla kvällar är i regel Mygg City. Vid vårdcentralen bredvid Jocke och Davve ligger Häng City.”

En sommar utan krav och vuxen närvaro tar sin början. Tristess förträngs med dumdristighet och saknad med obrottslig vänskap. Ett villakvarter i Luleå drabbas av ett fruktansvärt brott, samtidigt som livet rullar på. Med skateboard, cykel, buss. Till stugan, ön, kojan i Häng City.

Jag har snubblat över utdrag ur den här boken och tycker den verkar vara roligt och finurligt skriven om livet som tonåring i en mellanstor stad.

Samling – Natasha Brown
En dag i en svart brittisk kvinnas liv i Brexit-London. Berättaren förbereder sig för att gå på en påkostad trädgårdsfest på sin pojkväns familjegård. Samtidigt funderar hon på sitt liv. När minuterna tickar och framtiden kallar kan hon inte längre undkomma frågan: är det dags att rasera allt?

”Samling” är en berättelse om de kontexter vi lever inom – om ras och klass, trygghet och frihet, vinnare och förlorare. Med en vass och osviklig blick demonterar Natasha Brown mytologin om vithet, radar prydligt upp spillrorna och går därifrån.

Boken Samling har fått varma recensioner och lockar mig med sitt ständigt aktuella tema och sin tydliga kraft.

Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn: Cristinaboken – Hanna Rajs
I Hanna Rajs första roman står frågeställningen ”jag undrar vad som har påverkat mig mest: att känna dig eller att förlora dig” i centrum. Berättaren Hanna har inte ”gått vidare” sedan vännen Cristina dog för snart tio år sedan. Men varför är det som hände då så närvarande och vad innebär en förlust? ”Cristinaboken” är en vänskapsskildring, en uppväxtskildring och ett försök att förstå en sorg som fortsätter.

Jag bläddrade i den här boken inne på Söderbokhandeln och drogs till dess form. Överlag är jag svag för romaner som inte följer en fast mall, som bryter upp och utmanar det traditionella formatet. Chattkonversationer, flödande texter utan versaler och ett poetiskt språk gör mig sugen på att läsa.

En odyssé: En far, en son och ett epos – Daniel Mendelsohn
”En odyssé” är en personlig berättelse om en far och sons transformativa resa genom att läsa – och återuppleva – Homeros episka mästerverk.

När åttioårige Jay Mendelsohn bestämmer sig för att anmäla sig till en kurs om Odyssén på Bard college, som hans son, författaren och antikvetaren Daniel Mendelsohn håller, blir det början på ett hisnande intellektuellt och känslomässigt äventyr.

En blandning av fakta och fiktion som förhoppningsvis kan vidga mina begränsade kunskaper om antikens litteratur.

Yarden – Kristian Lundberg
Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.

Kristian Lundberg gick bort tidigare i våras och Yarden var hans mest kända bok. En arbetarskildring om klass och människosyn som känns viktig att läsa.

Sången om Akilles – Madeline Miller
Grekland på hjältarnas tid. Patroklos, en tafatt ung prins, tvingas gå i landsflykt och hamnar hos kung Peleus och hans perfekte son Akilles. Deras olikheter till trots växer en innerlig vänskap fram mellan pojkarna, en relation som djupnar till något mer i takt med att de mognar till unga män.

När Helena av Sparta blir bortrövad skickas Akilles i väg till det fjärran Troja för att fullfölja sitt öde. Sliten mellan kärlek och oro över vännen gör Patroklos honom sällskap, utan att ana att allt de håller kärt kommer att sättas på prov under de kommande åren.

Över allt på sociala medier tycks den här bokens poolblå omslag dyka upp. Sången om Akilles gavs ut redan 2011 och hyllades stort, men har först i år översats till svenska.

Detaljerna – Ia Genberg
En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid.

Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?

En vän till mig hade läst den här i sin bokklubb och den fick ett otroligt högt betyg. Det i kombination med alla de där små detaljerna lockar mig till läsning.

Hoppas att ni får en riktigt fin lässommar allesammans och dela gärna med er av boktips om ni har lust! Vill ni ta del av min läsning i någorlunda realtid kan ni följa mig på Goodreads där jag försöker samla titlarna jag läser och skriva små recensioner efteråt.

Elva saker just nu

En god stund:
Jag bjöd in ett gäng bästa vänner till födelsedagsmiddag på Främmat, min absoluta favoritrestaurang i Stockholm just nu. Jag har ätit där ett par gånger och det är alltid lika gott, kul och avslappnat. Den här gången åt jag bland annat ostron med tigermjölk, ceviche på långa med blodapelsin och avokado, ostpuffar, varmrökt regnbåge med mynta och tomat, hjärtmusslor i xo-sås, murklor med kycklingmousse och rödräka med majs och bearnaise.

En längtan:
Att ha en hel dag då jag bara ligger kvar i sängen och kollar på dokumentären om Bodil Malmsten, läser böcker och äter smörgåsar. Ingen annanstans att vara, inga andra förpliktelser. Tack.

En stark kulturupplevelse:
Förra torsdagen såg jag Natthärbärget på Dramaten. En 120 år gammal pjäs i ny tappning som med sin bombade scenografi och sina trasiga karaktärer kändes mer aktuell än någonsin. Tre timmar flög förbi och lämnade mig med tårar i ögonen.

En bra låt:
Här om dagen släppte Jamie XX låten Let’s do it again och fastän min första lyssning skedde halv nio en onsdagsmorgon så fick jag ett akut sug efter att stå i en skogsglänta i gryningen och stampa mossa till den. Den åkte rakt in på min spellista med de 20 bästa nysläppen.

En ny tradition:
I söndags var jag hemma hos Karin och Fredrik på vad som mest troligt kommer att bli en ny tradition, nämligen en landgångslunch. Under en kväll då vi åt plankstek kom vi att tänka på andra maträtter som behöver föras upp i ljuset och då dök landgången upp. En lång macka med hundraårig historia som går från hav till land i sina pålägg. Fredrik hade preppat en massa toppings och så fick alla bygga sin egen landgång med allt ifrån skagenröra, ägg och gravad lax till rostbiff, leverpastej och pepparrot för att avslutas med fikon, brie och cheddar. För att få plats med hela mackan hade specialbyggda tallrikar tejpats ihop på mitten. Vi åt glatt och konstaterade att landgången är den perfekta uppvärmningen inför påskbordet, så nu har vi en ny vårtradition.

En sak som gör mig glad:
Efter en lång och mörk vinter så har kvällssolen har börjat att leta sig in i min lägenhet igen och fyller hela vardagsrummet med ett gyllene ljus.

En duktig grej:
Jag gick till specialisttandläkaren kl 07:45 på min födelsedag. Här fyller jag 32 och det första jag får veta är att jag ska få protes… Åldrandet tar ut sin rätt. Nej men jag ska påbörja en lång behandling för att få en ny framtand eftersom min nuvarande är en lagning med skadad rot och bokstavligen på väg att trilla ut. Tyvärr innefattar processen käkbenstransplantation, titanskruvar och tillfälliga tänder. Estimerad tid: 1,5 år. Estimerad kostnad: vill inte ens tänka på, men jättejättemycket (och eftersom tänder inte räknas till övriga kroppen så hjälper ju sjukförsäkringar föga). Nåväl, nu är jag igång i alla fall och det är ju bra.

En läsupplevelse:
Just nu läser jag PUR av Erik Lindman Mata och jag gillar den så mycket. Den är stark och sorglig och biter sig fast mellan raderna. Utöver det håller jag på med två böcker till och det är lite förvirrande för i vanliga fall brukar jag bara läsa en bok i taget och det är nog så jag gillar att läsa egentligen. Så i påsk ska jag försöka få lite rätsida och inte påbörja flera nya böcker innan jag hunnit klart med de andra.

Ett tv-program:
Gift vid första ögonkastet är äntligen tillbaka och med det också tv-cirkeln jag och mina vänner har där vi diskuterar och analyserar avsnitten tillsammans.

En milstolpe:
På söndag är min Instagramfasta över och då har 40 dagar passerat. Visst har det varit nyttigt och lärorikt, men faktum är att jag längtar lite efter att få komma tillbaka. Mest för att jag saknar att vara kreativ själv på plattformen, att få dela fina och roliga saker med andra. Och det tänker jag är positivt för då betyder det ju att all min tid där inte varit bortslösad, men det evighetslånga scrollandet utan syfte hoppas jag kunna fortsätta vara utan.

En helgplan:
I morgon åker jag till Norrköping för att träffa familjen och fira påsk. Det ska bli mysigt! Jag håller tummarna för att vi får lite sol så vi kan sitta ute och fika och ta en och annan härlig promenad. Glad påsk på er!

Mitt bokår 2021

Förra året gjorde jag en sammanfattning över alla böcker jag läst och i år vill jag ju inte vara sämre, så här kommer en lista som summerar mitt bokår 2021. En del av frågorna är lånade från Flora och så har jag fyllt på med några själv.

Antal lästa böcker under 2021:
61 stycken. Mitt mål var 60 så jag klarade det med lite marginal. Värt att förtydliga är att jag läser en del poesi, vilket ofta innebär tunnare böcker med färre ord, så det är ju inte direkt 61 tegelstensromaner jag hunnit plöja.

De senaste två åren har jag verkligen tagit tag i mitt läsande och det känns verkligen bra och som något jag vill fortsätta med under 2022. Min plan är att alltid ha en bok igång och minst en på tur så att jag aldrig kommer av mig.

Jag hade lite svackor i mitt läsande under året, särskilt under en period i slutet av sommaren när jag kände att inget jag läste var riktigt bra, men när jag sammanfattar året så känner jag ändå att jag har fått ett gäng starka läsupplevelser.

Vilken typ av böcker läste du?
Jag läste mest romaner följt av poesi i olika former. Främst ganska nysläppta böcker men också ett par äldre, hyllade verk.

Vilken månad läste du flest böcker?
Under juli, då läste jag 8 böcker. Klassiskt semesterbeteende. Annars har jag ofta legat mellan 4 och 6 böcker varje månad.

Vilken månad läste du minst?
I september läste jag bara 2 böcker.

En ny genre för året?
Jag har mest hållit mig inom bekanta genrer, men läste Lena Nymans Dagböcker och brev som i sig sticker ut lite eftersom de inte texten och innehållet är redigerat på samma sätt som det andra jag läst.

Några omläsningar?
Jag läste om Kungsbacka ultras av Johan Espersson eftersom den har en annorlunda form som jag verkligen gillade vid första läsningen och som då gjorde mig skrivsugen.

En bok som fick dig att gråta?
Orissa av Ola Julén och Den stora kyrkan av Tove Folkesson.

En bok som fick dig att skratta?
Undergången av Malte Persson. Jag gillade hans sonetter där samtiden krockar med det strikta versformatet och Bacchus möter pantertanter på all inclusive-semester. Annars har jag insett att jag skrattar väldigt sällan när jag läser, det är ju lite tråkigt men det beror nog främst på min boksmak.

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
En gång kände jag av Sofia Elie
Med rätt att dö av Mattias Alkberg
Hennes ord: Värk I-III av Tove Folkesson

Ett fint läsminne från 2021:
När jag en torsdagskväll i november gick till Café Cuvée, satte mig i baren själv med ett glas vin och läste Undergången. Pratade sedan böcker med sällskapet bredvid i en bra stund.

Bästa läsplatsen 2021?
På en solstol eller klippa eller handduk i värmen.

I vilken form läste du böcker 2021?
Jag läste bara böcker i vanlig fysisk form. Jag tror jag är lite för ofokuserad för ljudböcker och gillar verkligen att krypa upp i soffan med en bok. De allra flesta böckerna lånar jag på biblioteket och sådant jag gillar köper jag hem.

Vilken var den första boken du läste 2021?
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson, översatt av Athena Farrokhzad. Gillade den mycket!

Och vilken var den sista?
Den stora kyrkan av Tove Folkesson. Det var på något sätt fint och symboliskt att sluta året med en bok som handlar mycket om liv och död.

En bok du köpte men aldrig läste?
Jag har Klara och solen av Kazuo Ishiguro liggandes på vänt. Det är nackdelen med biblioteket, att jag alltid prioriterar böckerna därifrån eftersom de måste lämnas tillbaka inom en viss tid. Då händer det att andra böcker blir liggandes på hög ett tag.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2021?
Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich
On Earth We’re Briefly Gorgeous av Ocean Vuong
Orissa av Ola Julén
Sen for jag hem av Karin Smirnoff
Samlade verk av Lydia Sandgren
Presens Maskin av Gunnhild Øyehaug
Makens skönhet av Anne Carson

Och om du måste välja en?
Röd självbiografi av Anne Carson.

”Han stängde fönstret med en smäll.
Nere i vardagsrummet var allt stilla. Gardinerna fördragna, stolarna sov.
Enorma tussar av tystnad fyllde luften.
Han såg sig om efter hunden insåg plötsligt att de inte hade haft någon hund på flera år. Klockan i köket visade kvart i sex.”

Vad har du för förväntningar på bokåret 2022?
Jag hoppas på ännu ett år med mycket läsande. Mitt mål för året är något lägre med totalt 52 böcker, i snitt en bok i veckan. Det är för att jag tänker att jag ska göra lite av lästiden till skrivtid istället. Om det går återstår att se!

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Magnificat av Linnea Axelsson
Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn av Hanna Rajs
Djuriska av Johan Espersson
Mitt arbete av Olga Ravn