Sommarens läsning

Mmm… sommar och läsning. Hur trevligt? Jag längtar efter att få lägga mig raklång på en filt mitt på dagen med en bok i näven och bara vända blad efter blad. Snart så! Tills dess ägnar jag mig åt förberedelserna som går ut på att bygga upp olika slags boktravar som ska få följa med mig de kommande månaderna.

böcker


Vad jag läser hemma
Även om jag inte har semester än så går det ju fint att börja sommarläsandet så smått. Då passar det extra bra med biblioteksböcker som jag behöver vara lite mer rädd om samt de där tjocka verken som är för tunga för att släpa land och rike runt. I min hemma-hög ligger just nu sex titlar.

Parasit av Catariina Salo
En debutbok som beskrivs som en mångbottnad och intensiv kortroman. Parasit är en berättelse om ursinne, ett rop på hjälp och ett långfinger mot världen, men också en berättelse om kärlek, åtrå och svartsjuka. Jag tänker att den kan ge en bra skjuts in i läsandet.

Magnificat av Linnea Axelsson
Sedan tidigare har jag läst Linnea Axelssons bok Ædnan som tilldelades Augustpriset 2018. Ett otroligt diktepos som jag tyckte mycket om. I romanen Magnificat byter vi både miljö och form, även om vissa likheter tycks kvarstå. Den beskrivs som en både konkret och mytiskt färgad berättelse om förälskelse och sorg. Om att söka ett hem i en värld som förblir främmande.

Försvinnandet av Josefin de Gregorio
Av en slump hamnade den här i min bokhög på biblioteket men när jag läser att det är ”en kort roman med stora essäistiska kvaliteter”, så känns det inte jätteförvånande med tanke på att jag ofta dras till den typen av böcker. Försvinnandet är ett triangeldrama som handlar om asymmetrisk vänskap, förbjuden kärlek och, givetvis, ett försvinnande.

Alphabetical Diaries av Sheila Heti
Helt plötsligt kändes det som att alla jag följde läste den här boken. Den dök upp över allt och jag blev såklart nyfiken, kanske mest på grund av det kreativa men strama konceptet. Under tio års tid skrev Sheila Heti dagbok, därefter lade hon in alla meningar i ett excel-dokument, sorterade dem i bokstavsordning och började att redigera. Resultatet är Alphabetical Diaries och jag längtar efter att få läsa den.

Jag faller som en sten genom tiden genom livet av Åke Smedberg
Åke Smedberg har kallats en av Sveriges främsta novellister och det här är det första jag läser av honom. Kanske var det titeln som fångade mig eller bara en del av baksidetexten. ”Att vara författare är så mycket mer än skrivakten, det kan handla om att ha ett vanligt kneg för att ha råd att kunna skriva, det kan vara världarna som talar via pappret.”

Dikter av Sonja Åkesson
En liten sommartradition jag har är att läsa de samlade diktverken från en svensk poet. Efter en titt i lyrikhyllan hos mitt närmsta antikvariat föll lotten på Sonja Åkesson vilket känns kul efter ett par somrar med manliga poeter. Viktigt med poesiboken är att den är min egna så att jag kan göra rejält med hundöron om jag skulle vilja. Jag hoppas att det blir många i den här.

böcker


Vad som får följa med i resväskan
När jag ger mig ut på resande fot väljer jag oftast att ha pocketböcker med mig. Då gör det inte så mycket om det blir sand mellan sidorna samtidigt som vandringsryggsäcken också håller sig rimligt tung. I förra veckan köpte jag fyra titlar som ska få åka tåg och båt med mig.

Gästen av Emma Cline
Av Emma Cline har jag tidigare läst både Flickorna och Harvey, där jag gillade fram för allt den första väldigt mycket. Gästen beskrivs som en andlöst spännande roman med stark underström, vibrerande nära gestaltad och samtidigt så ovanligt öppen att hela boken framstår som en spegel. Jag håller tummarna för att översättningen gör den rättvisa.

Skärvorna av Bret Easton Ellis
Eftersom prick alla andra har läst den här boken kände jag att jag också ville göra det. Nej, jag skojar bara, men lite så är det ju. Hur som helst tänker jag att det är trevligt med en riktigt tjock pocket och en roman som drivs av en stark och spännande historia.

Mjölkat av Sanna Samuelsson
Förutom ett 5/5-omslag bjuder Mjölkat på en berättelse om en uppväxt på landet där korna står i centrum. Det är en sinnlig tillbakablick på något man lämnat och en kroppslig påminnelse kring var man befinner sig nu. En kort debutroman som jag ser fram emot att läsa.

Hemma av Judith Hermann
I romanen Hemma berättar Judith Hermann om det opålitliga minnet av det som varit. Och om det ögonblick när livet delar sig, en gammal värld brister och en ny föds. Boken beskrivs som en underfundig och djupt humoristisk historia där mycket lämnas outsagt. Det här är den första boken jag läser av Hermann och jag hoppas att den ska ge mersmak.

böcker


Vad jag har på önskelistan
Vad vore väl ett bokinlägg utan en lista på de övriga titlarna som jag är sugen på att komplettera mina bokhögar med? Just det. Här är ett utdrag ur min bok-önskelista som förmodligen får följa med en bit in i sensommaren och hösten.

En emigrants dagbok av Wera von Essen
Epos av Ellen Nordmark
Jag erkänner inte längre er auktoritet av Glenn Bech
Om uträkning av omfång 4 av Solvej Balle
Skapelser av Malte Persson
Vikarien av David Norlin

Det var allt från bokbloggen för nu! Dags att krypa i säng och läsa några sidor ur Parasit innan jag somnar.

Höstens och vinterns läsning

Året börjar gå mot sitt slut och jag har hunnit läsa 48 av de 52 böcker som var mitt mål att slutföra under 2023. Med några lediga dagar framför mig tror jag att jag kommer att lyckas ro läsmålet i hamn. Kanske handlar det bara om att vara taktisk på slutet och slänga in ett par tunnare diktsamlingar i bokhögen? Inte mig emot, att varva tyngre romaner med kortare dikter brukar bara vara ett vinnande koncept.

Jag skrev ett inlägg om läsning i slutet av september och sedan dess har jag hunnit läsa ett gäng böcker till. Här är några korta tankar om dem, samt några rekommendationer och en icke-rekommendation.

Det förflutna återvänder

Det förflutna återvänder – Hannele Mikaela Taivassalo
En kvinna försöker glömma en man, en man försöker glömma en kvinna. Större än kärleken och passionen som förenat dem – och de är gigantiska – är det svarta hålet, smärtan som strålar ut från deras gemensamma förflutna. I det förflutna finns dessutom Alisa. Vad händer när det förflutna växer sig starkare än nuet?

Hannele Mikaela Taivassalo bjuder på välskriven prosalyrik men stundtals känner jag att den blir lite upprepande och stillastående. Och vem är det egentligen som berättar? Det flytande perspektivet är något som jag tycker är både intressant och aningens förvirrande. Litterärt har den fina kvaliteter men den är kanske inget självklart val för den som behöver en tydlig story att hålla sig i.

Här ruvar havet

Här ruvar havet – Flora Wiström
Här ruvar havet utspelar sig under ett par vindpinade sommarveckor i Bohuslän. Ida är där för att hälsa på sin pappa, Tommy. Hon har precis blivit lämnad efter ett flerårigt förhållande men berättar ingenting. Det finns så mycket de inte pratar om.

Min bloggkompanjon Flora har skrivit en innerlig och känslofylld historia som skickligt målas upp med naturen som evig kuliss. Såriga relationer och mörka minnen varvas med karga klippor och brännande maneter. Det är enkelt och snabbläst men inte banalt. Tvärtom, här finns en vändning och en frihet i berättandet som inte hålls tillbaka och kanske är jag lite partisk, men det är en ynnest att få läsa.

Eden

Eden – Isabelle Ståhl
Vid vårterminens slut har Elise bara skrivit teoridelen i sin masteruppsats i konstvetenskap. Relationen med Johan verkar vara slut. Han tycker att hon har en mörk livssyn och alltid måste prata om nervsystemet. Elise själv önskar att hon vore ett blötdjur eller ett träd och vill återgå till ett tidigare stadium i evolutionen. När hon träffar Johannes och Fredrik som studerar utdöda språk känner hon en ovanlig tillhörighet. På jakt efter en gemenskap bortom den moderna civilisationens begränsningar följer de motorvägen ned genom Europa.

Förstasidan av Eden känns som en fullträff och jag blir direkt sugen på att läsa vidare. Överlag är det en snabbläst och indragande bok, men halvvägs in tar den en något oväntad vändning. Vad är sant och vad hände egentligen? Kanske spelar det ingen roll när sidorna vänds snabbt. Dock finns det ett gäng textmässiga upprepningar som jag stör mig lite på och några detaljer som kunde fått mer kärlek i redigeringen.

På undersidan av dagen

På undersidan av dagen – Emeli Bergman
Efter en familjetragedi reser Anna till Paris för att arbeta som au pair. Ett jobb som inte blir så tillfälligt som det var tänkt. Hos varje ny familj knyter hon an till barnen, till deras föräldrar och till uppgifterna i hemmet, även om anställningen kan upphöra närsomhelst.

I På undersidan av dagen finner jag en mystik och detaljrikedom som är perfekt balanserad. I början upplever jag boken som lite trevande, men sedan växer den på mig och jag kommer på mig själv med att gå runt och tänka på huvudkaraktären mellan läsningarna. Överlag är det en mycket intressant skildring av klass och familjeliv från ett perspektiv som jag inte läst innan.

Inte alls dåligt: Efterlämnade dikter

Inte alls dåligt: Efterlämnade dikter – Kristina Lugn
”En av de sista gångerna Kristina Lugn och jag sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. ’Inte alls dåligt’ blev den självklara titeln på den postuma diktsamling som i samarbete med förläggaren Lina Rydén Reynols vuxit fram ur en stor och osorterad mängd efterlämnade skisser, utkast och avslutade dikter.”

Få tycker jag har skrivit så bra och så vackert om allt det vardagliga som Kristina Lugn. Hon kunde konsten att dikta om galonbyxor och dammsugare men också om hur det känns att vara människa. Jag inser att jag saknar hennes kommentarer på den samtid vi lever i idag, men är glad över att ha den här lilla diktsamlingen att luta mig emot i alla fall.

The Creative Act: A Way of Being

The Creative Act: A Way of Being – Rick Rubin
I The Creative Act: A Way of Being bjuder Rick Rubin på kunskaperna han har samlat på sig genom att jobba med världens största musikartister, som Eminem och Beastie Boys, men han berättar också om vad författare som Marcel Proust behövde för att kunna skapa. En motiverande och inspirerande läsupplevelse som ger kraft att skapa ögonblick av magi och självinsikt.

Det första som slår mig när jag tar upp den här boken är hur lätt den är. Trots sina dryga 400 sidor väger den väldigt lite – tyvärr speglar det också till stor del innehållet. Rick Rubin må vara en duktig producent och kreatör, men hans bok levererar knappast några revolutionerande tips. Det mesta är banalt, repetitivt eller bara flummigt. Roligast är storyn om hans blindtarm, värst är de små ”dikterna” eller korta insikterna eller vad man nu ska kalla det. Bara för att man slänger in ett radbryt så blir det inte djupt eller bra. Tyvärr. Det här verkar vara en riktig vattendelare, men jag rekommenderar ingen att lägga sin lästid på den.

Allt detta kunde du fått

Allt detta kunde du fått – Josefine Klougart
Det är vinter. Barbara återvänder till Jylland med sitt nyfödda barn för att tillbringa tid med sin mamma och syster. Medan läkarna kämpar för att väcka fadern som genomgått en stor hjärtoperation skärskådar hon familjens historia, systrarnas nära band och konflikter, föräldrarnas förverkligande av ett liv i samklang med naturen. Drömmarna och det som blev av dem.

Josefine Klougart är en av mina favoritförfattare sedan tidigare och jag har sett fram emot att få läsa hennes senaste roman. Det tar en liten stund innan jag fastnar för boken, min läsning sker bitvis i små doser, men sedan händer något. Jag försvinner in i Klougarts ljuvliga språkvärld där varenda mening är genomtänkt, där orden och berättelsen flödar fram och griper tag. Det är smärtsamt vackert och samtidigt vardagligt. Livets alla små händelser helt varsamt skildrat.

Sniglar och snö

Just nu läser jag Sniglar och snö av Agneta Pleijel och i morgon ska jag gå förbi biblioteket och hämta upp Stacken av Annika Norlin. Helst hade jag velat hinna läsa Systrarna av Jonas Hassen Khemiri före årets slut, men den är så tjock att jag är osäker på om den ryms i packningen. Annars är jag också sugen på Gästen av Emma Cline, Moral av Lyra Ekström Lindbäck, De anställda av Olga Ravn samt Genom blå hagar av Claire Keegan. Vad läser ni i vinter?

Novembers djupa andetag

Kalendern visar november. Årets elfte månad, den långa och gråa, men också det djupa andetaget innan. Före högtider och glitter, decembers hysteri. Novent! ropar vissa och dekorerar hemmen vackert. Vinterpynt! hojtar andra och plockar in kvistar. Själv känner jag ett behagligt lugn som kanske förvånar mig allra mest. Jag, om någon, som brukar ha tråkigt och inte drar mig för att klaga över novembers gråhet, finner mig plötsligt i att vilja ha höst ett tag till. Nu känns den ändå okej. Faktiskt riktigt trivsam. Festligheter och vinter kommer tids nog, låt mig lunka på lite med helt vanlig höst här så länge.

höstens höst

En fördel med det stilla, gråa är det ännu inte blivit för kallt för att ses på bryggan på onsdagsmorgnarna för ett dopp. Kylan biter förvisso hårdare och stunden i vattnet blir kortare, men ruset efteråt finns fortfarande där. När kroppen skjutsar runt blodet och det liksom pirrar i bröstkorgen av energi och extas.

höstens höst höstens höst

Och efter ruset den fina pratstunden på bänken när vi fått på oss alla lager av kläder och skruvat locken av termosarna. Om livet, jobbet och kärleken. Döden, vardagen och resorna. Det är något med att mötas på morgonen, när tankarna fortfarande är rena och sköra.

höstens höst höstens höst höstens höst

En packad ryggsäck, skaljacka och fingervantar. Vi möts upp på söndagsförmiddagen och åker ut till ett av naturreservaten. Vandrar en elva kilometer lång slinga genom skog och längs med hav. Fyller papperspåsar med trattkantareller, kanske att det var säsongens sista?

höstens höst höstens höst höstens höst

Stannar till på den högsta utkiksplatsen för lunch. Äter tunnbrödsmackor till förrätt, lagar dumplings på stormköket och avslutar med chokladbollar. Varm choklad och te innan vi fyller benen med fler steg och ögonen med nya vyer.

höstens höst

Bjuder in vänner på middag och bestämmer mig för att servera potatisgratäng. Inte bara, men nästan. Lagar en stor form med gräddkokt potatis och västerbottensost. Ställer fram misostekt svamp och svartkål till. En sallad med honungsstekta päron, gröna blad, dijondressing, fikon och krutonger. Gott så.

höstens höst höstens höst höstens höst

Springer i regnet, sitter på café och skriver, spelar Bach fastän det inte låter särskilt bra. Sådana saker kan man också göra med sin tid. Eller möta upp kompisar på en bar och fira att någon fyllt år. Mangla örngotten i tvättstugan så att man ska sova riktigt gott. Skriva ett långt jag tänkte på dig, hur har du det?-meddelande till någon.

höstens höst höstens höst

Tar på mig en klänning över en tunnstickad tröja och åker för att träffa den minsta och yngsta jag känner just nu. Fascineras över tår och ger bort exemplar av böckerna jag själv älskade som barn.

höstens höst höstens höst höstens höst

Går till kyrkan och balanserar någonstans mellan hopp och förtvivlan. Ser alla ljusen på allhelgonadagen och lyssnar på J.J. Fux kejsarrequiem. Blir inbjuden på middag efteråt. Vi klämmer ihop oss vid bordet i köket, grytan i mitten och en ny samling människor runt om.

höstens höst höstens höst

Bygger travar intill sängkanten och läser bok efter bok. Vänder blad och försvinner in i berättelser. Några sidor på pendeltåget om morgnarna, en fokuserad stund på kvällen i soffan, ett kapitel i sängen innan lampan släcks.

höstens höst

Ses för fika en söndagseftermiddag. Budapestbakelse och bryggkaffe på konditori, precis som om tiden stått still. Petar bort mandarinklyftorna och diskuterar konserverad frukt. Kanske att man skulle göra lite inkokta päron i ingefärslag?

höstens höst höstens höst höstens höst

Tar på nya ullstrumpor i loafers och beger mig ut på långpromenad. Handlar formfranska och levain att stoppa i frysen, skaffar flera par svarta strumpbyxor utan hål på tårna och fyller underklädeslådan.

höstens höst höstens höst höstens höst

Tittar på konst utan att gå in på museum. Vad är väl en gråmulen himmel när Niki de Saint Phalles skulpturer finns?

höstens höst höstens höst höstens höst

November ändå. Visset och vackert, gråmulet och dämpat. En tid för vila, reflektion och djupa andetag.

4 gånger 4 om läsning

Bokmässan pågår i Göteborg och mitt flöde tycks vara fullt av böcker. Jag ser nyutgivna böcker som jag vill läsa och klassiker som jag känner att jag borde ha läst. Det är så många sidor och så lite tid. Så många titlar som talar till mig, så många omslag som tävlar om att bli hemburna och placerade i min bokhylla.

Jag har för vana att gå till biblioteket åtminstone varannan vecka och plocka hem böcker som staplas intill min säng och som jag skyndar mig för att hinna läsa innan påminnelsemeddelandena dyker upp i inkorgen. Det jag dras till är ofta en blandning av poesi och prosa. Läser jag skönlitteratur så föredrar jag ett riktigt bra språk före en riktigt bra story, men det får gärna innehålla båda såklart. Jag gillar täta, melankoliska stämningar och små detaljer som får ta stor plats men har svårt för deckare och en viss typ av historiska romaner.

läsa


Fyra böcker jag vill läsa i höst
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Här ruvar havet av Flora Wiström
Själens telegraf av Amanda Svensson
Allt detta kunde du fått av Josefine Klougart

invild h. rishøi


Fyra böcker som ligger i min läshög just nu
Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi
Om livets korthet av Seneca
Elin, diverse av Kristin Eiríksdóttir
Solgrönt av Gunnar Björling

bar


Fyra favoritplatser att läsa på
Utsträckt på en solvarm klippa.
I en bar med ett glas vin och mjukt sorl i bakgrunden.
På en kökssoffa i ett sommarhus.
I sängen en ledig morgon.

axel winqvist


Fyra riktigt bra böcker jag läst i år
Den sista människans leende av Axel Winqvist
Efter att ha läst ut mitt biblioteksexemplar av Den sista människans leende gick jag raka vägen till bokhandeln och köpte en egen bok, för den här kände jag hade en given plats i min bokhylla. Winqvists lyrik är både vacker och dystopisk, storslagen och hudnära. Det här är en undergångsskildring när den är som allra bäst.

Sällskapet av Christina Hesselholdt
Det tog mig över två månader att avsluta Sällskapet. Min läsning skedde bitvis, till en början i små små delar för att avslutas i ett större svep. När jag senare fördjupade mig i bokens framtagande fick jag veta att det egentligen är fyra sammanslagna kortromaner och kanske var det så jag skulle läst den för att lättare ta mig fram. För det är inte helt enkel läsning men språket – språket! – det är ljuvligt. Sällskapet är en hyllning till vänskapen och litteraturen, de inre tankarna och de små detaljerna som präglar våra liv.

En av oss sover av Josefine Klougart
Jag tyckte så mycket om att befinna mig i Klougarts litterära värld som är vacker och melankolisk, ärlig och uppstyckad. En av oss sover är i mina ögon en fantastisk bok med stillsam handling och otroligt språk. Den var också utmärkt för att injicera inspiration till mitt eget skrivande, en sådan bok som får mig att vilja formulera meningar på samma perfekt avvägda sätt.

”Vi gick upp, det var tyst. Jag vet inte, vi gick hemåt. Jag var släckt och inte som en törst men som ett ljus. Det är det sorgligaste jag har upplevt i hela mitt liv.”

Häng city av Mikael Yvesand
Det här var förmodligen den mest lästa boken runt om i landet i somras, men det är omöjligt att inte älska tonen i Häng City. Mikael Yvesand fångar den så exakt, den där känslan av att vara mitt emellan barn och ungdom, att något måste hända, att allting och samtidigt ingenting spelar någon roll. Språket är eget, kul och mitt i prick med miljöskildringar och detaljer som kastar en tillbaka till sent 90-tal. Samtidigt finns en fin melankoli invävd som jag gillar oerhört mycket. Jag kommer aldrig mer kunna äta en margherita utan att tänka på att det är ”den pizzigaste pizzan”.

Sommarläsning – boktips till er och böcker jag vill läsa

Det är sommar och förhoppningsvis finns lite mer tid till läsning. Utsträckt på en filt i den närmsta parken, i en husvagn med regnet smattrande mot taket, på en solvarm klippa med bad mellan varven så att boksidorna blir skrynkliga av saltstänket eller i en semestertom bar i en semestertom stad. Var jag än är i sommar så vill jag ha en bok med mig. Igår kånkade jag hem en trave böcker från biblioteket och förra veckan köpte jag fyra pockets att kasta ner i strandväskan. Jag är redo för lässommaren 2022. Men innan jag försvinner bort i romanernas och poesins värld så tänkte jag dela med mig av ett gäng boktips till er av sådant jag läst och verkligen gillat de senaste månaderna. Jag har också samlat ett gäng titlar som jag själv är nyfiken på och förhoppningsvis kan få tag i, om inte i sommar så i höst.

bok


Sex boktips till er


Natten – Sara Gordan
En mor söker sin försvunna tonårsdotter i natten. Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? I ”Natten” minns modern ett föräldraskap i evig upprepning, från vardag till akuta tillstånd. En berättelse om vad som kan ta vid efter småbarnsår och skilsmässa, om utmattning och oro men framför allt om kärlek.

Språket, språket, språket! Det är den största behållningen i Sara Gordans roman. Här finns en intensitet och en noga vald precision, upprepningar och detaljer är varsamt placerade. Storyn är gripande och oron hos huvudpersonen, den hjälplösa mamman, smittar av sig. Eftersom allting berättas ur ett och samma perspektiv blir det korta formatet tacksamt, här ryms ändå allt och lite till.

Blåsa liv – Clarice Lispector
Clarice Lispectors fiktiva person »Författaren« skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut.

Ett fragmentariskt verk, en samling skärvor – knivskarpa och vackra. Det här är mitt första möte med Clarice Lispector och jag är förtjust redan från start. Orden ligger så rätt, översättningen är varsam, mening efter mening flyttar in hos mig. När jag är klar kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag faktiskt läst, jag vet bara att jag gillade det otroligt mycket.

kärleken och hatet


Kärleken och hatet – Mara Lee
Mara Lee återvänder till ett skrivande som ligger nära hennes tidiga böcker, ”Kom” och ”Hennes vård”. Det är en lyrisk undersökning av varför vi älskar stup, och varför flaggans färger är samma som en käftsmälls. Den avslöjar vilket grammatiskt tempus som är bättre än sex, och varför vissa mammor vänder på jorden i mars. Här finns gudomliga kaksmulor, lupiner och miraklet då hat omskapas till kärlek.

Det här är den första boken jag läser av Mara Lee efter att tidigare ha tagit del av hennes översättningar av Anne Carson och nu vill jag genast upptäcka mer. Det är något med den här formen som jag verkligen gillar, den oförutsägbara, egenartade som rör sig i gränslandet mellan poesi och prosa. Som är fylld med referenser till andra verk, utläggningar om ord och vokaler som plockas bort och dissekeras. Det är kärlek och det är hat och det är en fröjd att få läsa.

Historier om tröst – Ida Hegazi Høyer
I ”Historier om tröst” visar norska Ida Hegazi Høyer hur möten med nya platser och människor kan få oss att ifrågasätta vilka vi är, hur vi ser på oss själva eller vill bli sedda. Hur språket, eller språklösheten, kan kasta oss ut ur det trygga och välbekanta, men också föra oss samman. Det handlar om vanor och begär, om förlustelse och förtappelse, och om makten i det tillfälliga. Om hur osynlig skillnaden kan vara mellan ensamhet och tillhörighet – liksom gränsen mellan att älska och att utnyttja någon.

Historier om tröst är tre berättelser om tre fristående karaktärer som alla söker efter trygghet och tröst. Ida Hegazi Høyers språk är varsamt behandlat och noga uttänkt, en smula poetiskt och fyllt av precisa skildringar. På ett sätt gör det berättelsernas teman sekundära, istället är det stämningarna och karaktärernas tankar som tar det mesta utrymmet. En fin bok av en författare jag gärna läser mer av.

kärlekens exil


Kärlekens exil – Sandy Harry Ceesay
Kamil och Peti är barn när familjen lämnar Sverige för Paris. Kärlekens stad som deras gambiske pappa älskar. Men livet på 2 rue Lamarck slås sönder när mamman dör. När Kamil som ung vuxen utsätts för ett hatbrott kompliceras hans relation till fadern. Samtidigt pågår den spirande kärlekshistorien mellan Kamil och jämnårige Lamin. ”Kärlekens exil” är en poetisk roman om migration, våldsamhet och förlust, kärlek och överlevnad.

Det här är en vacker, innerlig och omsorgsfullt skriven roman. Vi får ta del av en känslosam historia fylld av symbolik och starka meningar som jag vill stryka under en efter en. Sandy Harry Ceesays debut imponerar på mig och ger mersmak.

PUR – Erik Lindman Mata
En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast och konstruera vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ”bilderna förstör minnet”, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?

PUR är en stark och sorglig poesidebut som biter sig fast mellan raderna, håller sig kvar, sätter fingret på smärtan. Erik Lindman Matas språk är kolsvart och skimrande på samma gång.

läsa


Sju böcker jag vill läsa


Häng city – Mikael Yvesand
”För några år sen öppnade en snabbmatsrestaurang vid systembolaget. De valde det oambitiösa namnet Mat City, vilket ledde till att vi därefter började kalla saker efter dess utmärkande egenskap följt av city. En gång sa Davve till exempel att vi borde åka till diskot på Örnäset eftersom det kommer vara Röv City. Vindstilla kvällar är i regel Mygg City. Vid vårdcentralen bredvid Jocke och Davve ligger Häng City.”

En sommar utan krav och vuxen närvaro tar sin början. Tristess förträngs med dumdristighet och saknad med obrottslig vänskap. Ett villakvarter i Luleå drabbas av ett fruktansvärt brott, samtidigt som livet rullar på. Med skateboard, cykel, buss. Till stugan, ön, kojan i Häng City.

Jag har snubblat över utdrag ur den här boken och tycker den verkar vara roligt och finurligt skriven om livet som tonåring i en mellanstor stad.

Samling – Natasha Brown
En dag i en svart brittisk kvinnas liv i Brexit-London. Berättaren förbereder sig för att gå på en påkostad trädgårdsfest på sin pojkväns familjegård. Samtidigt funderar hon på sitt liv. När minuterna tickar och framtiden kallar kan hon inte längre undkomma frågan: är det dags att rasera allt?

”Samling” är en berättelse om de kontexter vi lever inom – om ras och klass, trygghet och frihet, vinnare och förlorare. Med en vass och osviklig blick demonterar Natasha Brown mytologin om vithet, radar prydligt upp spillrorna och går därifrån.


Boken Samling har fått varma recensioner och lockar mig med sitt ständigt aktuella tema och sin tydliga kraft.

Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn: Cristinaboken – Hanna Rajs
I Hanna Rajs första roman står frågeställningen ”jag undrar vad som har påverkat mig mest: att känna dig eller att förlora dig” i centrum. Berättaren Hanna har inte ”gått vidare” sedan vännen Cristina dog för snart tio år sedan. Men varför är det som hände då så närvarande och vad innebär en förlust? ”Cristinaboken” är en vänskapsskildring, en uppväxtskildring och ett försök att förstå en sorg som fortsätter.

Jag bläddrade i den här boken inne på Söderbokhandeln och drogs till dess form. Överlag är jag svag för romaner som inte följer en fast mall, som bryter upp och utmanar det traditionella formatet. Chattkonversationer, flödande texter utan versaler och ett poetiskt språk gör mig sugen på att läsa.

bokhandel


En odyssé: En far, en son och ett epos – Daniel Mendelsohn
”En odyssé” är en personlig berättelse om en far och sons transformativa resa genom att läsa – och återuppleva – Homeros episka mästerverk.

När åttioårige Jay Mendelsohn bestämmer sig för att anmäla sig till en kurs om Odyssén på Bard college, som hans son, författaren och antikvetaren Daniel Mendelsohn håller, blir det början på ett hisnande intellektuellt och känslomässigt äventyr.

En blandning av fakta och fiktion som förhoppningsvis kan vidga mina begränsade kunskaper om antikens litteratur.

Yarden – Kristian Lundberg
Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.

Kristian Lundberg gick bort tidigare i våras och Yarden var hans mest kända bok. En arbetarskildring om klass och människosyn som känns viktig att läsa.

Sången om Akilles – Madeline Miller
Grekland på hjältarnas tid. Patroklos, en tafatt ung prins, tvingas gå i landsflykt och hamnar hos kung Peleus och hans perfekte son Akilles. Deras olikheter till trots växer en innerlig vänskap fram mellan pojkarna, en relation som djupnar till något mer i takt med att de mognar till unga män.

När Helena av Sparta blir bortrövad skickas Akilles i väg till det fjärran Troja för att fullfölja sitt öde. Sliten mellan kärlek och oro över vännen gör Patroklos honom sällskap, utan att ana att allt de håller kärt kommer att sättas på prov under de kommande åren.

Över allt på sociala medier tycks den här bokens poolblå omslag dyka upp. Sången om Akilles gavs ut redan 2011 och hyllades stort, men har först i år översats till svenska.

Detaljerna – Ia Genberg
En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid.

Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?


En vän till mig hade läst den här i sin bokklubb och den fick ett otroligt högt betyg. Det i kombination med alla de där små detaljerna lockar mig till läsning.

Hoppas att ni får en riktigt fin lässommar allesammans och dela gärna med er av boktips om ni har lust! Vill ni ta del av min läsning i någorlunda realtid kan ni följa mig på Goodreads där jag försöker samla titlarna jag läser och skriva små recensioner efteråt.

Genomgång av två bokhögar

I början av oktober drabbades jag av känslan av att allt jag läst sedan slutet av sommaren bara varit två eller tre plus. Det var böcker jag tagit mig igenom som känts okej, ibland bra, men aldrig riktigt wow. Jag ville hitta något som kunde göra mig golvad! Sagt och gjort så travade jag till mitt bästa ställe, biblioteket, och lånade den största högen jag kunde bära. Här skulle minsann hittas otrolig litteratur! Hur det gick? Låt oss se. Jag har summerat böckerna i ordningen jag läste dem tillsammans med ett betyg och mina korta Goodreads-recensioner.

bokhög

Ömhetsmarker – Lina Hagelbäck & Ulrika Nielsen
Betyg: 3,5/5
En bok som är lika mycket ett koncept. En samverkan mellan två författare vars ord vävs samman, smälter till en helhet, stryker varandra längs sidorna.

”Skrivandet är ett rymmande och en rymd.
Man måste vara starkare än det man skriver.
Någonstans i djupet
på vid gavel
en djurisk självklarhet.”


Hängiven – Patti Smith
Betyg: 2,5/5
Jag gillade dagboksbitarna och reflektionerna mycket, men novellen i mitten desto mindre. Generellt var boken inte riktigt vad jag väntat mig.

Stoft – Lars Norén
Betyg: 3/5
Existentiellt och dagboksaktigt. Stundtals guldskimmer, stundtals dammkorn.

En flickas memoarer – Annie Ernaux
Betyg: 4/5
Unikt skriven i sin form genom ett återberättande som sätter fingret på händelser som definierat ett liv. Ett tema som är svårt att värja sig för, det är dåtid och 50-tal men känns fortfarande nära. En välbehövlig skjuts i rätt riktning för mitt läsande.

På väg från Atocha – Ben Lerner
Betyg: 4/5
Det är omöjligt att inte störa sig på huvudkaraktären Adam Gordon. På hans hopplösa tvivel, oförmågan att nå andra eller bli nådd, på lögnerna, flykten och dikten. Men det är också där en stor del av behållningen finns. I narcissismen och självtvivlet, sökandet efter bekräftelse och ett sammanhang. Alltsammans är paketerat på en hög litterär nivå med en lekfullhet som får sidorna att sjunga.

Himlen till munnen tången till hjärtat – Gabriel Itkes-Sznap
Betyg: 3/5
Vackert, ibland vardagligt, ibland metaforer som går långt förbi mig. Jag blev nyfiken på debuten Tolvfingertal.

Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne. – Olga Ravn
Betyg: 2,5/5
Rått, mäktigt och gripande men också vasst, komplext och oreglerat.

Presens Maskin – Gunnhild Øyehaug
Betyg: 5/5
Ljuvligt märklig! Det är en språklig fröjd att befinna sig bland dessa sidor, i två parallella universum varsamt sammansvetsade av sina detaljer: en syrenbuske, ett stycke av Satie, en gata. Den allvetande berättaren kan ibland bli lite väl högljudd, men på det stora hela skapar Øyehaug en värld där jag mer än gärna stannar kvar.

Sov du så diskar jag – Stig Claesson
Betyg: 2/5
Jag gillade titeln och flödet men historien kom mig aldrig riktigt nära. Det blev en betraktelse på avstånd, en trivsam tavla som varken upprör eller berör. Ett vackert korsstygnsbroderi på en vägg.

Makens skönhet: en fiktiv essä i 29 tangos – Anne Carson
Betyg: 5/5
Som alltid: hänförd av Carsons språk, hennes förmåga att bygga en sanning, ett skimmer. Det är gränslöst och befriande, vackert och intimt. Att läsning KAN vara så här, FÅR vara så här, det är en fröjd.

Yann Andréa Steiner – Marguerite Duras
Betyg: 4/5
Duras lyckas verkligen vara otrolig i sin enkelhet. De små medlen, den språkliga varsamheten, hur berättelsen vävs fram i kärlek och parallella historier. Och havet slår mot stranden, det drar in och sköljer bort som om tiden vore evig.

Hennes ord: Värk I-III – Tove Folkesson
Betyg: 4,5/5
En smärtsamt ärlig och språkligt lyrisk berättelse om liv, död, arv och släkte. Jag gillar hur vi får komma nära, nära i allt som känns – det fula och det fina och det helt vardagliga. Formen är fri och ibland kan det kännas snudd på övermäktigt med alla metaforer och naturskildringar men samtidigt är det 420 sidor som jag plöjer mig igenom med fröjd och förundran.

Lite golvad blev jag allt! Framför allt framåt slutet vilket var härligt. Den uppmärksamme ser att två av böckerna i högen inte fick någon recension och det var Celestine av Olga Ravn och Saknade av Merethe Lindström. Den sistnämnda hann jag inte läsa innan lånetiden gick ut och Celestine fastnade jag inte riktigt för efter några sidor, så då bestämde jag mig för att släppa Ravn som jag redan läst till förmån för andra författare. För jakten på fler bra läsupplevelser fortsätter och nu ligger en ny hög på mitt nattduksbord. Inte riktigt lika stor, men den känns lovande.

bokhög

Här finns Undergången av Malte Persson, Moderkakan av Elinor Torp och En gång kände jag av Sofia Elie. Snö och potatis av Cecilia Hansson, Den stora kyrkan av Tove Folkesson samt Elegi över en lördagskväll på Söder av Gösta Friberg. Överst ligger Kungsbacka Ultras av Johan Espersson som är en omläsning eftersom jag minns att jag gillade den mycket vid första läsningen och inspirerades av dess tempo och stil.

Vad läser ni just nu och när blev ni golvade av en bok senast?

10 diktsamlingar jag gillar

För ett tag sedan fick jag en önskan om att tipsa om tio diktsamlingar som jag gillar. Väldigt fint tema på önskning ju. Och kul! För jag gillar att läsa poesi och tänker att fler än jag också borde vilja fastna för det. Men så förstår jag om det kan kännas lite svårt och pretentiöst att närma sig den hyllan. Var börjar man ens? Tänk om man inte fattar något? Om det man möts av bara är sidor fyllda av märkliga ord och radbryt?

Precis som med alla typer av böcker så finns det enklare och svårare läsning och sådant man gillar mer eller mindre. Viss lyrik som jag läser känner jag ingenting för och ibland är det bara… konstigt. Men rätt vad det är så slår jag upp en sida vars ord liksom golvar mig. Jag läser dem en gång, två gånger. Jag känner. Det känns.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg med tips om hur jag läser poesi och vad man kan tänka på om man är lite ovan. Det hittar ni här. Och här följer tio diktsamlingar som jag gillar och som jag tror kan falla fler i smaken. Ett tips är att kika efter dem på biblioteket för en första läsning. Det som jag verkligen fastnar för brukar jag sedan köpa hem för att ha i min egen bokhylla och kunna läsa om och om igen.

axelsson

Ædnan – Linnea Axelsson
Ædnan är kanske inte den lättaste diktsamlingen, rent formatmässigt. Den är nämligen 766 sidor lång men ett makalöst diktverk som är ganska enkelt att ta till sig. Längs sidorna får vi följa berättelsen om två samiska familjer och deras öde, från 1900-talet fram till nu. Språket är vackert, känslosamt och konkret.

öijer annabel

Och natten viskade Annabel Lee – Bruno K. Öijer
Ett av mina första starkare möten med poesi skedde i samband en skrivkurs som jag gick. Då skulle vi läsa den här diktsamlingen av Öijer och jag minns att den verkligen slog an hos mig. Mörka städer möter naturens magi och varje ord ligger tryggt på rätt rad.

malmsten

Det här är hjärtat – Bodil Malmsten
Få diktsamlingar har citerats så mycket på svenska bloggar som Malmstens Det här är hjärtat. Förmodligen för att den är så enkel att känna igen sig i om man någon gång gått omkring med ett brustet hjärta. Den är lättläst och drabbande och ett bra verk att börja med för att sedan återkomma till gång på gång.

axfors

Jag hatar naturen – Anna Axfors
Det skrivs mycket bra poesi just nu och en av mina mer moderna favoriter är Anna Axfors Jag hatar naturen. Jag gillar att den är rak, okonstlad och väldigt samtida i sina skildringar. Den är här och nu och den gör mig sugen på att sätta ord på saker.

alkberg

Med rätt att dö – Mattias Alkberg
I den här samlingen blandas något längre texter med korta dikter och genomgående är språket på en väldigt hög nivå. Det är en vass samhällsskildring som går rakt in, utan att be om ursäkt för sig. Kanske en bra bok för den som vill läsa poesi utan att hela tiden tänka på att den läser poesi.

hassan

Yahya Hassan 2 – Yahya Hassan
Hassans diktsamling är mörk och arg och ärlig. Den skildrar våld, svek och kriminalitet på ett brutalt bra sätt. Det här är långt ifrån det stereotypiskt vackra (röda rosor och blå violer) som man kanske tänker att poesi måste handla om och det går inte att värja sig.

vonhellen

Något i tiden håller på att ta slut – Victor von Hellens
Den här diktsamlingen av von Hellens plockade jag på måfå, utan att ha hört eller läst något om den innan, men den dröjde sig helt enkelt kvar hos mig. Det är personlig och eftertänksam lyrik som är lätt att läsa och ta till sig. En bra samling om man är en lite ovan poesiläsare.

julén

Orissa – Ola Julén
Orissa är kanske det jag läst i år som gjort störst avtryck på mig. Samtidigt är det också det mest fåordiga verket. Varje uppslag består av en kort mening men däremellan ryms allt. Sorg, saknad och smärta, helt makalöst skildrat.

öijer dimman

Dimman av allt – Bruno K. Öijer
Jag kunde inte låta bli att ha med två diktsamlingar av Öijer på listan. Förmodligen för att han är den som bäst lockar fram den där träffande känslan hos mig. Det är mörkt och vemodigt och samtidigt otroligt drabbande och vackert.

lugn

Hej då, ha det så bra! – Kristina Lugn
I somras läste jag igenom Lugns samlade verk och den diktsamling jag fastnade mest för är Hej då, ha det så bra! som blev hennes sista. Jag tycker att det finns få som lyckats med sina metaforer bättre. Det är vardagliga betraktelser men aldrig banala, det är sorgset men också vackert. Så som livet faktiskt är.

Det var alla mina tips just nu. Hoppas att ni hittade något som gjorde er sugna på att läsa en dikt eller två!