Sommarläsning – boktips till er och böcker jag vill läsa

Det är sommar och förhoppningsvis finns lite mer tid till läsning. Utsträckt på en filt i den närmsta parken, i en husvagn med regnet smattrande mot taket, på en solvarm klippa med bad mellan varven så att boksidorna blir skrynkliga av saltstänket eller i en semestertom bar i en semestertom stad. Var jag än är i sommar så vill jag ha en bok med mig. Igår kånkade jag hem en trave böcker från biblioteket och förra veckan köpte jag fyra pockets att kasta ner i strandväskan. Jag är redo för lässommaren 2022. Men innan jag försvinner bort i romanernas och poesins värld så tänkte jag dela med mig av ett gäng boktips till er av sådant jag läst och verkligen gillat de senaste månaderna. Jag har också samlat ett gäng titlar som jag själv är nyfiken på och förhoppningsvis kan få tag i, om inte i sommar så i höst.

bok


Sex boktips till er


Natten – Sara Gordan
En mor söker sin försvunna tonårsdotter i natten. Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? I ”Natten” minns modern ett föräldraskap i evig upprepning, från vardag till akuta tillstånd. En berättelse om vad som kan ta vid efter småbarnsår och skilsmässa, om utmattning och oro men framför allt om kärlek.

Språket, språket, språket! Det är den största behållningen i Sara Gordans roman. Här finns en intensitet och en noga vald precision, upprepningar och detaljer är varsamt placerade. Storyn är gripande och oron hos huvudpersonen, den hjälplösa mamman, smittar av sig. Eftersom allting berättas ur ett och samma perspektiv blir det korta formatet tacksamt, här ryms ändå allt och lite till.

Blåsa liv – Clarice Lispector
Clarice Lispectors fiktiva person »Författaren« skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut.

Ett fragmentariskt verk, en samling skärvor – knivskarpa och vackra. Det här är mitt första möte med Clarice Lispector och jag är förtjust redan från start. Orden ligger så rätt, översättningen är varsam, mening efter mening flyttar in hos mig. När jag är klar kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag faktiskt läst, jag vet bara att jag gillade det otroligt mycket.

kärleken och hatet


Kärleken och hatet – Mara Lee
Mara Lee återvänder till ett skrivande som ligger nära hennes tidiga böcker, ”Kom” och ”Hennes vård”. Det är en lyrisk undersökning av varför vi älskar stup, och varför flaggans färger är samma som en käftsmälls. Den avslöjar vilket grammatiskt tempus som är bättre än sex, och varför vissa mammor vänder på jorden i mars. Här finns gudomliga kaksmulor, lupiner och miraklet då hat omskapas till kärlek.

Det här är den första boken jag läser av Mara Lee efter att tidigare ha tagit del av hennes översättningar av Anne Carson och nu vill jag genast upptäcka mer. Det är något med den här formen som jag verkligen gillar, den oförutsägbara, egenartade som rör sig i gränslandet mellan poesi och prosa. Som är fylld med referenser till andra verk, utläggningar om ord och vokaler som plockas bort och dissekeras. Det är kärlek och det är hat och det är en fröjd att få läsa.

Historier om tröst – Ida Hegazi Høyer
I ”Historier om tröst” visar norska Ida Hegazi Høyer hur möten med nya platser och människor kan få oss att ifrågasätta vilka vi är, hur vi ser på oss själva eller vill bli sedda. Hur språket, eller språklösheten, kan kasta oss ut ur det trygga och välbekanta, men också föra oss samman. Det handlar om vanor och begär, om förlustelse och förtappelse, och om makten i det tillfälliga. Om hur osynlig skillnaden kan vara mellan ensamhet och tillhörighet – liksom gränsen mellan att älska och att utnyttja någon.

Historier om tröst är tre berättelser om tre fristående karaktärer som alla söker efter trygghet och tröst. Ida Hegazi Høyers språk är varsamt behandlat och noga uttänkt, en smula poetiskt och fyllt av precisa skildringar. På ett sätt gör det berättelsernas teman sekundära, istället är det stämningarna och karaktärernas tankar som tar det mesta utrymmet. En fin bok av en författare jag gärna läser mer av.

kärlekens exil


Kärlekens exil – Sandy Harry Ceesay
Kamil och Peti är barn när familjen lämnar Sverige för Paris. Kärlekens stad som deras gambiske pappa älskar. Men livet på 2 rue Lamarck slås sönder när mamman dör. När Kamil som ung vuxen utsätts för ett hatbrott kompliceras hans relation till fadern. Samtidigt pågår den spirande kärlekshistorien mellan Kamil och jämnårige Lamin. ”Kärlekens exil” är en poetisk roman om migration, våldsamhet och förlust, kärlek och överlevnad.

Det här är en vacker, innerlig och omsorgsfullt skriven roman. Vi får ta del av en känslosam historia fylld av symbolik och starka meningar som jag vill stryka under en efter en. Sandy Harry Ceesays debut imponerar på mig och ger mersmak.

PUR – Erik Lindman Mata
En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast och konstruera vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ”bilderna förstör minnet”, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?

PUR är en stark och sorglig poesidebut som biter sig fast mellan raderna, håller sig kvar, sätter fingret på smärtan. Erik Lindman Matas språk är kolsvart och skimrande på samma gång.

läsa


Sju böcker jag vill läsa


Häng city – Mikael Yvesand
”För några år sen öppnade en snabbmatsrestaurang vid systembolaget. De valde det oambitiösa namnet Mat City, vilket ledde till att vi därefter började kalla saker efter dess utmärkande egenskap följt av city. En gång sa Davve till exempel att vi borde åka till diskot på Örnäset eftersom det kommer vara Röv City. Vindstilla kvällar är i regel Mygg City. Vid vårdcentralen bredvid Jocke och Davve ligger Häng City.”

En sommar utan krav och vuxen närvaro tar sin början. Tristess förträngs med dumdristighet och saknad med obrottslig vänskap. Ett villakvarter i Luleå drabbas av ett fruktansvärt brott, samtidigt som livet rullar på. Med skateboard, cykel, buss. Till stugan, ön, kojan i Häng City.

Jag har snubblat över utdrag ur den här boken och tycker den verkar vara roligt och finurligt skriven om livet som tonåring i en mellanstor stad.

Samling – Natasha Brown
En dag i en svart brittisk kvinnas liv i Brexit-London. Berättaren förbereder sig för att gå på en påkostad trädgårdsfest på sin pojkväns familjegård. Samtidigt funderar hon på sitt liv. När minuterna tickar och framtiden kallar kan hon inte längre undkomma frågan: är det dags att rasera allt?

”Samling” är en berättelse om de kontexter vi lever inom – om ras och klass, trygghet och frihet, vinnare och förlorare. Med en vass och osviklig blick demonterar Natasha Brown mytologin om vithet, radar prydligt upp spillrorna och går därifrån.


Boken Samling har fått varma recensioner och lockar mig med sitt ständigt aktuella tema och sin tydliga kraft.

Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn: Cristinaboken – Hanna Rajs
I Hanna Rajs första roman står frågeställningen ”jag undrar vad som har påverkat mig mest: att känna dig eller att förlora dig” i centrum. Berättaren Hanna har inte ”gått vidare” sedan vännen Cristina dog för snart tio år sedan. Men varför är det som hände då så närvarande och vad innebär en förlust? ”Cristinaboken” är en vänskapsskildring, en uppväxtskildring och ett försök att förstå en sorg som fortsätter.

Jag bläddrade i den här boken inne på Söderbokhandeln och drogs till dess form. Överlag är jag svag för romaner som inte följer en fast mall, som bryter upp och utmanar det traditionella formatet. Chattkonversationer, flödande texter utan versaler och ett poetiskt språk gör mig sugen på att läsa.

bokhandel


En odyssé: En far, en son och ett epos – Daniel Mendelsohn
”En odyssé” är en personlig berättelse om en far och sons transformativa resa genom att läsa – och återuppleva – Homeros episka mästerverk.

När åttioårige Jay Mendelsohn bestämmer sig för att anmäla sig till en kurs om Odyssén på Bard college, som hans son, författaren och antikvetaren Daniel Mendelsohn håller, blir det början på ett hisnande intellektuellt och känslomässigt äventyr.

En blandning av fakta och fiktion som förhoppningsvis kan vidga mina begränsade kunskaper om antikens litteratur.

Yarden – Kristian Lundberg
Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.

Kristian Lundberg gick bort tidigare i våras och Yarden var hans mest kända bok. En arbetarskildring om klass och människosyn som känns viktig att läsa.

Sången om Akilles – Madeline Miller
Grekland på hjältarnas tid. Patroklos, en tafatt ung prins, tvingas gå i landsflykt och hamnar hos kung Peleus och hans perfekte son Akilles. Deras olikheter till trots växer en innerlig vänskap fram mellan pojkarna, en relation som djupnar till något mer i takt med att de mognar till unga män.

När Helena av Sparta blir bortrövad skickas Akilles i väg till det fjärran Troja för att fullfölja sitt öde. Sliten mellan kärlek och oro över vännen gör Patroklos honom sällskap, utan att ana att allt de håller kärt kommer att sättas på prov under de kommande åren.

Över allt på sociala medier tycks den här bokens poolblå omslag dyka upp. Sången om Akilles gavs ut redan 2011 och hyllades stort, men har först i år översats till svenska.

Detaljerna – Ia Genberg
En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid.

Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?


En vän till mig hade läst den här i sin bokklubb och den fick ett otroligt högt betyg. Det i kombination med alla de där små detaljerna lockar mig till läsning.

Hoppas att ni får en riktigt fin lässommar allesammans och dela gärna med er av boktips om ni har lust! Vill ni ta del av min läsning i någorlunda realtid kan ni följa mig på Goodreads där jag försöker samla titlarna jag läser och skriva små recensioner efteråt.

Sonett från ett ensamhushåll

ensamhushåll


Tiden går men allting är detsamma
Ett helt nytt år och känslan av repris
Suckar djupt, sen ringer jag min mamma
Vi pratar om vaccin och världens kris

Vecka efter vecka isolerad
Varenda mening blir till monolog
Känner mig en smula deprimerad
Skänk mig tröst du epidemiolog

Hela livet ryms vid samma köksbord
Och allting är ett digitalt event
En kramad främling känns som utopi

Tills en dag då sanningen är klargjord
Miraklet som var långt bort har nu hänt:
Vi tog oss faktiskt ur en pandemi

10 diktsamlingar jag gillar

För ett tag sedan fick jag en önskan om att tipsa om tio diktsamlingar som jag gillar. Väldigt fint tema på önskning ju. Och kul! För jag gillar att läsa poesi och tänker att fler än jag också borde vilja fastna för det. Men så förstår jag om det kan kännas lite svårt och pretentiöst att närma sig den hyllan. Var börjar man ens? Tänk om man inte fattar något? Om det man möts av bara är sidor fyllda av märkliga ord och radbryt?

Precis som med alla typer av böcker så finns det enklare och svårare läsning och sådant man gillar mer eller mindre. Viss lyrik som jag läser känner jag ingenting för och ibland är det bara… konstigt. Men rätt vad det är så slår jag upp en sida vars ord liksom golvar mig. Jag läser dem en gång, två gånger. Jag känner. Det känns.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg med tips om hur jag läser poesi och vad man kan tänka på om man är lite ovan. Det hittar ni här. Och här följer tio diktsamlingar som jag gillar och som jag tror kan falla fler i smaken. Ett tips är att kika efter dem på biblioteket för en första läsning. Det som jag verkligen fastnar för brukar jag sedan köpa hem för att ha i min egen bokhylla och kunna läsa om och om igen.

axelsson

Ædnan – Linnea Axelsson
Ædnan är kanske inte den lättaste diktsamlingen, rent formatmässigt. Den är nämligen 766 sidor lång men ett makalöst diktverk som är ganska enkelt att ta till sig. Längs sidorna får vi följa berättelsen om två samiska familjer och deras öde, från 1900-talet fram till nu. Språket är vackert, känslosamt och konkret.

öijer annabel

Och natten viskade Annabel Lee – Bruno K. Öijer
Ett av mina första starkare möten med poesi skedde i samband en skrivkurs som jag gick. Då skulle vi läsa den här diktsamlingen av Öijer och jag minns att den verkligen slog an hos mig. Mörka städer möter naturens magi och varje ord ligger tryggt på rätt rad.

malmsten

Det här är hjärtat – Bodil Malmsten
Få diktsamlingar har citerats så mycket på svenska bloggar som Malmstens Det här är hjärtat. Förmodligen för att den är så enkel att känna igen sig i om man någon gång gått omkring med ett brustet hjärta. Den är lättläst och drabbande och ett bra verk att börja med för att sedan återkomma till gång på gång.

axfors

Jag hatar naturen – Anna Axfors
Det skrivs mycket bra poesi just nu och en av mina mer moderna favoriter är Anna Axfors Jag hatar naturen. Jag gillar att den är rak, okonstlad och väldigt samtida i sina skildringar. Den är här och nu och den gör mig sugen på att sätta ord på saker.

alkberg

Med rätt att dö – Mattias Alkberg
I den här samlingen blandas något längre texter med korta dikter och genomgående är språket på en väldigt hög nivå. Det är en vass samhällsskildring som går rakt in, utan att be om ursäkt för sig. Kanske en bra bok för den som vill läsa poesi utan att hela tiden tänka på att den läser poesi.

hassan

Yahya Hassan 2 – Yahya Hassan
Hassans diktsamling är mörk och arg och ärlig. Den skildrar våld, svek och kriminalitet på ett brutalt bra sätt. Det här är långt ifrån det stereotypiskt vackra (röda rosor och blå violer) som man kanske tänker att poesi måste handla om och det går inte att värja sig.

vonhellen

Något i tiden håller på att ta slut – Victor von Hellens
Den här diktsamlingen av von Hellens plockade jag på måfå, utan att ha hört eller läst något om den innan, men den dröjde sig helt enkelt kvar hos mig. Det är personlig och eftertänksam lyrik som är lätt att läsa och ta till sig. En bra samling om man är en lite ovan poesiläsare.

julén

Orissa – Ola Julén
Orissa är kanske det jag läst i år som gjort störst avtryck på mig. Samtidigt är det också det mest fåordiga verket. Varje uppslag består av en kort mening men däremellan ryms allt. Sorg, saknad och smärta, helt makalöst skildrat.

öijer dimman

Dimman av allt – Bruno K. Öijer
Jag kunde inte låta bli att ha med två diktsamlingar av Öijer på listan. Förmodligen för att han är den som bäst lockar fram den där träffande känslan hos mig. Det är mörkt och vemodigt och samtidigt otroligt drabbande och vackert.

lugn

Hej då, ha det så bra! – Kristina Lugn
I somras läste jag igenom Lugns samlade verk och den diktsamling jag fastnade mest för är Hej då, ha det så bra! som blev hennes sista. Jag tycker att det finns få som lyckats med sina metaforer bättre. Det är vardagliga betraktelser men aldrig banala, det är sorgset men också vackert. Så som livet faktiskt är.

Det var alla mina tips just nu. Hoppas att ni hittade något som gjorde er sugna på att läsa en dikt eller två!

Sju dagar, sju dikter

Jag räknar dagarna i väntan på vaccinet. Inser att det fortfarande är flera veckor kvar innan det kan bli min tur. Det är svårt att förhålla sig till tid som rör sig sakta framåt under ett år som springer iväg. För att distrahera mig själv drar jag igång olika små projekt. Jag vet inte om det är en grej som alla gör, men jag kommer ständigt på mig själv med att söka efter koncept i min vardag. Hittar på fiktiva ramar för att göra dagarna lite tydligare och livet något roligare. Förra veckan bestämde jag mig för att ha diktvecka och posta ett nytt inlägg varje dag på mitt instagramkonto Det kom ord. Sju dagar och sju dikter blev det. De flesta skrivna mellan 23 och 00, precis som det tenderar att bli med mina projekt… Den här veckan tänkte jag klä mig i second hand-fyndade grejer i så stor utsträckning som möjligt. Och veckan efter det blir det nog ett kokboksprojekt. Lite så håller jag på, i väntan på vaccinet.

Här är alla dikterna jag skrev förresten. Har ni någon favorit?

drömmar sökandet skavsår ytan bordsskick närvaro som du

Konsten att läsa poesi och några diktsamlingar jag gillar

bruno k öijer

Jag fick en kommentar från Lovis för ett par veckor sedan som löd:

Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

Hej Lovis och alla andra! Hallå, vilken bra fråga och vad mysigt med högläsning av poesi tillsammans (goals). Här kommer lite tankar kring hur jag läser poesi och vilka diktsamlingar jag gillar, men låt oss börja med ett riktigt expertsvar. När Kristina Lugn fick frågan om hur poesi ska läsas så svarade hon på följande kloka vis:

”Högläsning i ensamhet är en bra början. Omläsning i tystnad en underbar fortsättning. Utantilläsning en livslång tröst. Om jag hade råd att ge svenska språket en present, skulle det vara ett uttryck för ”utantill” med samma sakligt innerliga förståelse för ordens innebörd som engelskans ”by heart”.”

När jag läser poesi läser jag ganska sakta och koncentrerat. Jag gillar att vara på en dedikerad plats och att ha en dedikerad tid. Det kan vara en sommarmorgon utomhus innan alla vaknat eller en sen kväll hemma i min lägenhet. Ofta känner jag ganska snabbt om jag fastnar för något i dikten, då läser jag den gärna en eller två gånger till direkt och låter den verkligen sjunka in. Är det min egna bok jag läser ur så viker jag gärna hundöron för att kunna återkomma till texten senare.

linnea axelsson

Jag har också en mapp i min telefon med en massa avfotade dikter som jag brukar ta upp och titta på då och då. Kanske läser jag en eller två om morgonen när jag känner för det eller ibland när jag behöver inspiration till mitt eget skrivande. Det är nog det jag gillar mest med diktformatet, att det är så tillgängligt. Fyra rader räcker för att sammanfatta en känsla eller ett helt liv. En minut av läsning kan ge hela dagen en ny riktning. Men sedan är det långt ifrån alla dikter som har den effekten på mig. Vissa utgör kanske bara en fin del av ett större verk och vissa fastnar jag inte alls för, även om de är skrivna av en författare jag vanligtvis gillar.

Det här året har jag blivit en frekvent besökare på biblioteket och jag försöker att alltid ha minst en diktsamling i min bokhög på nattduksbordet. Under de tre eller fyra senaste somrarna har jag också haft ett litet projekt där jag köpt en rejäl samlingsvolym med dikter av en författare och burit med mig den till stränder, på tåg och i sommarstugor.

bruno k öijer

Att sätta fingret på vad jag gillar i en dikt är inte helt enkelt, men oftast handlar det om en kombination av ordval och flöde. Det får inte vara för enkelt, jag vill gärna att det ryms en lätt litterär spänning mellan raderna. Samtidigt kan jag gilla ett berättarrum som befinner sig i det vardagliga. Som inte rör sig i historiska händelser eller extrema situationer, utan det enkla och igenkänningsbara.

En av mina favoritpoeter är Bruno K. Öijer. Jag tror nog att hans diktsamling Och natten viskade Annabel Lee var en av de första jag läste och verkligen fastnade för. Jag minns att jag satt på ett flyg till New York, kabinen var nedsläckt, himlen nattsvart utanför och jag vände blad efter blad och sög åt mig varje ord. Även Dimman av allt älskade jag och min samlingsvolym med alla hans böcker är full av hundöron, framför allt mot slutet och hans senare verk.

En klassiker som tåls att läsas gång på gång är Bodil Malmstens Det här är hjärtat. Den är så fin i sin enkelhet, så rakt på sak och vackert utmejslad. En perfekt samling att starta med om man är lite ovan att läsa poesi.

Kristina Lugns Hej då, ha det så bra! är en annan favorit som balanserar så perfekt bland det vardagliga och känslosamma. Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer av Lugn och planerar att nästa samlingsvolym jag köper och fördjupar mig i ska bli med hennes dikter.

werner aspenström

Werner Aspenström var min sommarpoet förra året och hans samlade dikter har jag funnit stor tröst i och återkommit till gång på gång. Han har ett sätt att skildra natur och årstidsskiftningar som jag verkligen gillar.

En annan storartad skildring av natur, men också makt, förtryck och känslor är Ædnan av Linnea Axelsson. Ett drygt 700 sidor långt verk som är en otrolig läsupplevelse.

Jag gillar också att hålla utkik på bibliotekets poesihylla med nyinkomna böcker från lite yngre, moderna författare. Här gillar jag exempelvis Olivia Bergdahl, Anna Axfors och Olga Ravn, men håller på att utforska fler hela tiden.

olga ravn

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret på din fråga Lovis och att jag förhoppningsvis kan inspirera till lite mer poesiläsning framöver!

PS. Dikterna på bilderna är av följande författare (uppifrån och ned): Bruno K. Öijer, Linnea Axelsson, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och Olga Ravn.

Det kom ord – del I

Jag har ju ett Instagramkonto under namnet Det kom ord där jag samlar korta texter jag skrivit. Enkla meningar, små textfragment och dikter som jag vill spara och dela med andra. Oftast blir det ett par bilder i månaden och nu tänkte jag att vi skulle kolla på några som jag postat från i slutet av april fram tills nu.
 
håll mig
 
vårstädning
 
vårkänslor
 
häggblomning
 
passagerarsätet
 
vakna
 
ska hända
 
nattljus
 
alltidj ag
 
tomgång
 
smaka ord

Jag såg främmande fjäll med dånande älvar

Ædnan - Linnea Axelsson
Före sommaren köper jag en tegelsten till bok. Jag dras till omslaget, de oändliga hyllningarna och dess unika upplägg. Förr Ædnan är ingen vanlig bok. Den är ett epos. En över sjuhundra sidor lång berättelse på vers som biter sig fast och lämnar avtryck. Den är omöjlig att ta med sig på resor, till stranden eller på tunnelbanan så därför läser jag den bitvis hemma i sängen. Med några få ord på varje sida går det snabbt, men ideligen stannar jag upp för att spara på orden, läsa dem igen och känna hur de sjunker in.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Här får vi följa två samiska familjer vars historia sakta vävs fram. Vi får följa dem längs betesmarker och i livslånga kamper. Det är rörande vackert och svidande ärligt. Äkta och innerligt och framför allt: viktigt.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
 
Ædnan - Linnea Axelsson
Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur fäst jag är vid den här typen av text. Det poetiska, ständigt flödande, med tomrum att själv få fylla.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
År 2018 tilldelades Linnea Axelsson Augustpriset för Ædnan. Att det priset ges till en poet är ovanligt, men i detta fall högst lämpligt.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
 
Ædnan - Linnea Axelsson
Som ni säkert förstått är jag väldigt tagen av Ædnan och kan varmt rekommendera den. Läs den om ni får chansen!

Utkast sommaren 2018

Min anteckningsapp i telefonen är full av listor. På saker jag ska läsa, göra, äta, köpa. På saker som killar gillar (Elon Musk, Johnnys senap, VM -94, Lana del Rey). På serier och filmer jag borde se men som jag vet att jag aldrig kommer titta på. Och däremellan så finns det lösryckta meningar. Ord som behövde skrivas ned i väntan på något annat. Ibland läser jag igenom dem, samlar ihop de begripligaste och delar dem i den här typen av inlägg. Här finns det fler om ni önskar: del 1del 2del 3del 4del 5 & del 6.
 
sant
 
tävlingen
 
blick
 
trapphuset
 
döda vinkeln
 
sand
 
falla ihop
 
stormen
 
bryggan
 
hur långt som helst
 
gryningen
 
barer

Utkast vintern 2018

De är lite färre nu. De där utkasten med lösryckta meningar som samlas i min telefon. Kanske för att de flesta blir till innehåll till skrivkursen istället. Till längre noveller, strukturerade dikter och textanalyser. Men rätt vad det är så dyker de upp – en rad eller kanske flera. Några ord som måste ut, ner, in, fram. Så här kommer en till samling med utkast från vintern som gått och som är, plus en liten sonett på slutet bara för att den förtjänade sällskap.
 
årets sista
 
förälskad
 
falla
 
för andras skull
 
januarinatt
 
ska hönda
 
grus
 
medhårs
 
snöfall
 
ny dag
 
sonett för sommarnätter
 
PS. Om du gillar det och vill läsa fler, så hittar du dem här: del 1del 2, del 3, del 4 & del 5.

Flamingos, plastmuggar & Cher

Varje gång jag säger att jag inte ser på serier så brukar folk undra vad jag gör istället. ”Surfa runt och titta på inspirerande grejer”, brukar jag oftast svara, även om det kanske inte gör saken så mycket tydligare. Men det är faktiskt det jag gör. Plus att jag läser bloggar, letar upp och lyssnar på musik samt bloggar själv då såklart…
 
Nu tänkte jag att vi ska titta på några av de inspirerande grejerna jag fastnat för den senaste tiden, så kan jag bara hänvisa hit nästa gång någon undrar vad jag gör. Hur smidigt som helst ju!
 
flamingos
I samband med en av de senaste stormarna i USA snubblade jag över en artikel som handlade om hur djurparker förbereder sig för oväder. År 1998 fick exempelvis ett 50-tal flamingos flytta in på herrarnas toalett för att söka skydd från orkanen. Jag älskar att läsa om sådana här saker som man aldrig tänkt på, och såklart hur hela flocken samlar sig framför spegeln…
 
common sense
 
nothing matters
Via Instagram har jag följt Guccis samarbete med konstnären Coco Capitán som bara verkar vara allmänt cool, ung, begåvad och en person man vill följa.
 
basket
Sedan fastnade jag vid Seed Project som med hjälp av basket och utbildning hjälper ungdomar i Senegal och Gambia att nå längre. Här är ett av lagen i Senegal fotade av Folasade Adeoso.
 
gåvan
Den här dikten av Czeslaw Milosz läste jag i somras och kände bara exakt, precis, just så. Sparade den i telefonen och har återkommit till den lite då och då. Nu inser jag att jag nog måste läsa mer av Milosz, det kanske får bli en julledighetsaktivitet.
 
kimberley gordon
 
kimberley gordon
 
kimberley gordon
Mer konst att tycka om! Kimberley Gordon har tagit delar av verk gjorda av Prerafaeliterna (en brittisk konstnärsgrupp från 1800-talet som sökte inspiration i det tidiga måleriet) och placerat dem, som något bakfulla, i vardagliga miljöer. Perfekta färgskalor!
 
cher
Cher fotad av Richard Avedon för Vogue 1969 fick hamna rakt ned i mode-inspirations-mappen. Den här looken känns ju väldigt gångbar idag och jag blev lite sugen på att testa något liknande som nyårsklädsel. Så pass sugen att jag råkade klicka hem ett par knähöga stövlar som jag nu håller tummarna för att de ska passa… Gör de det så återstår bara att spara ut håret rejält på en dryg vecka.
 
Tara Donovan
Slutligen, lite mer konst. I detta fall Tara Donovans magiska installation ‘Untitled (Plastic Cups)’ gjord av just: plastmuggar. En halv miljon närmare bestämt. Otroligt snyggt och effektfullt, här kan ni se fler bilder om ni vill.