Konsten att läsa poesi och några diktsamlingar jag gillar

bruno k öijer

Jag fick en kommentar från Lovis för ett par veckor sedan som löd:

Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

Hej Lovis och alla andra! Hallå, vilken bra fråga och vad mysigt med högläsning av poesi tillsammans (goals). Här kommer lite tankar kring hur jag läser poesi och vilka diktsamlingar jag gillar, men låt oss börja med ett riktigt expertsvar. När Kristina Lugn fick frågan om hur poesi ska läsas så svarade hon på följande kloka vis:

”Högläsning i ensamhet är en bra början. Omläsning i tystnad en underbar fortsättning. Utantilläsning en livslång tröst. Om jag hade råd att ge svenska språket en present, skulle det vara ett uttryck för ”utantill” med samma sakligt innerliga förståelse för ordens innebörd som engelskans ”by heart”.”

När jag läser poesi läser jag ganska sakta och koncentrerat. Jag gillar att vara på en dedikerad plats och att ha en dedikerad tid. Det kan vara en sommarmorgon utomhus innan alla vaknat eller en sen kväll hemma i min lägenhet. Ofta känner jag ganska snabbt om jag fastnar för något i dikten, då läser jag den gärna en eller två gånger till direkt och låter den verkligen sjunka in. Är det min egna bok jag läser ur så viker jag gärna hundöron för att kunna återkomma till texten senare.

linnea axelsson

Jag har också en mapp i min telefon med en massa avfotade dikter som jag brukar ta upp och titta på då och då. Kanske läser jag en eller två om morgonen när jag känner för det eller ibland när jag behöver inspiration till mitt eget skrivande. Det är nog det jag gillar mest med diktformatet, att det är så tillgängligt. Fyra rader räcker för att sammanfatta en känsla eller ett helt liv. En minut av läsning kan ge hela dagen en ny riktning. Men sedan är det långt ifrån alla dikter som har den effekten på mig. Vissa utgör kanske bara en fin del av ett större verk och vissa fastnar jag inte alls för, även om de är skrivna av en författare jag vanligtvis gillar.

Det här året har jag blivit en frekvent besökare på biblioteket och jag försöker att alltid ha minst en diktsamling i min bokhög på nattduksbordet. Under de tre eller fyra senaste somrarna har jag också haft ett litet projekt där jag köpt en rejäl samlingsvolym med dikter av en författare och burit med mig den till stränder, på tåg och i sommarstugor.

bruno k öijer

Att sätta fingret på vad jag gillar i en dikt är inte helt enkelt, men oftast handlar det om en kombination av ordval och flöde. Det får inte vara för enkelt, jag vill gärna att det ryms en lätt litterär spänning mellan raderna. Samtidigt kan jag gilla ett berättarrum som befinner sig i det vardagliga. Som inte rör sig i historiska händelser eller extrema situationer, utan det enkla och igenkänningsbara.

En av mina favoritpoeter är Bruno K. Öijer. Jag tror nog att hans diktsamling Och natten viskade Annabel Lee var en av de första jag läste och verkligen fastnade för. Jag minns att jag satt på ett flyg till New York, kabinen var nedsläckt, himlen nattsvart utanför och jag vände blad efter blad och sög åt mig varje ord. Även Dimman av allt älskade jag och min samlingsvolym med alla hans böcker är full av hundöron, framför allt mot slutet och hans senare verk.

En klassiker som tåls att läsas gång på gång är Bodil Malmstens Det här är hjärtat. Den är så fin i sin enkelhet, så rakt på sak och vackert utmejslad. En perfekt samling att starta med om man är lite ovan att läsa poesi.

Kristina Lugns Hej då, ha det så bra! är en annan favorit som balanserar så perfekt bland det vardagliga och känslosamma. Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer av Lugn och planerar att nästa samlingsvolym jag köper och fördjupar mig i ska bli med hennes dikter.

werner aspenström

Werner Aspenström var min sommarpoet förra året och hans samlade dikter har jag funnit stor tröst i och återkommit till gång på gång. Han har ett sätt att skildra natur och årstidsskiftningar som jag verkligen gillar.

En annan storartad skildring av natur, men också makt, förtryck och känslor är Ædnan av Linnea Axelsson. Ett drygt 700 sidor långt verk som är en otrolig läsupplevelse.

Jag gillar också att hålla utkik på bibliotekets poesihylla med nyinkomna böcker från lite yngre, moderna författare. Här gillar jag exempelvis Olivia Bergdahl, Anna Axfors och Olga Ravn, men håller på att utforska fler hela tiden.

olga ravn

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret på din fråga Lovis och att jag förhoppningsvis kan inspirera till lite mer poesiläsning framöver!

PS. Dikterna på bilderna är av följande författare (uppifrån och ned): Bruno K. Öijer, Linnea Axelsson, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och Olga Ravn.

59+

Det kom ord – del I

Jag har ju ett Instagramkonto under namnet Det kom ord där jag samlar korta texter jag skrivit. Enkla meningar, små textfragment och dikter som jag vill spara och dela med andra. Oftast blir det ett par bilder i månaden och nu tänkte jag att vi skulle kolla på några som jag postat från i slutet av april fram tills nu.
 
håll mig
 
vårstädning
 
vårkänslor
 
häggblomning
 
passagerarsätet
 
vakna
 
ska hända
 
nattljus
 
alltidj ag
 
tomgång
 
smaka ord
0

Jag såg främmande fjäll med dånande älvar

Ædnan - Linnea Axelsson
Före sommaren köper jag en tegelsten till bok. Jag dras till omslaget, de oändliga hyllningarna och dess unika upplägg. Förr Ædnan är ingen vanlig bok. Den är ett epos. En över sjuhundra sidor lång berättelse på vers som biter sig fast och lämnar avtryck. Den är omöjlig att ta med sig på resor, till stranden eller på tunnelbanan så därför läser jag den bitvis hemma i sängen. Med några få ord på varje sida går det snabbt, men ideligen stannar jag upp för att spara på orden, läsa dem igen och känna hur de sjunker in.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Här får vi följa två samiska familjer vars historia sakta vävs fram. Vi får följa dem längs betesmarker och i livslånga kamper. Det är rörande vackert och svidande ärligt. Äkta och innerligt och framför allt: viktigt.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
 
Ædnan - Linnea Axelsson
Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur fäst jag är vid den här typen av text. Det poetiska, ständigt flödande, med tomrum att själv få fylla.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
År 2018 tilldelades Linnea Axelsson Augustpriset för Ædnan. Att det priset ges till en poet är ovanligt, men i detta fall högst lämpligt.
 
Ædnan - Linnea Axelsson
 
Ædnan - Linnea Axelsson
Som ni säkert förstått är jag väldigt tagen av Ædnan och kan varmt rekommendera den. Läs den om ni får chansen!
0

Utkast sommaren 2018

Min anteckningsapp i telefonen är full av listor. På saker jag ska läsa, göra, äta, köpa. På saker som killar gillar (Elon Musk, Johnnys senap, VM -94, Lana del Rey). På serier och filmer jag borde se men som jag vet att jag aldrig kommer titta på. Och däremellan så finns det lösryckta meningar. Ord som behövde skrivas ned i väntan på något annat. Ibland läser jag igenom dem, samlar ihop de begripligaste och delar dem i den här typen av inlägg. Här finns det fler om ni önskar: del 1del 2del 3del 4del 5 & del 6.
 
sant
 
tävlingen
 
blick
 
trapphuset
 
döda vinkeln
 
sand
 
falla ihop
 
stormen
 
bryggan
 
hur långt som helst
 
gryningen
 
barer
0

Utkast vintern 2018

De är lite färre nu. De där utkasten med lösryckta meningar som samlas i min telefon. Kanske för att de flesta blir till innehåll till skrivkursen istället. Till längre noveller, strukturerade dikter och textanalyser. Men rätt vad det är så dyker de upp – en rad eller kanske flera. Några ord som måste ut, ner, in, fram. Så här kommer en till samling med utkast från vintern som gått och som är, plus en liten sonett på slutet bara för att den förtjänade sällskap.
 
årets sista
 
förälskad
 
falla
 
för andras skull
 
januarinatt
 
ska hönda
 
grus
 
medhårs
 
snöfall
 
ny dag
 
sonett för sommarnätter
 
PS. Om du gillar det och vill läsa fler, så hittar du dem här: del 1del 2, del 3, del 4 & del 5.
0

Flamingos, plastmuggar & Cher

Varje gång jag säger att jag inte ser på serier så brukar folk undra vad jag gör istället. ”Surfa runt och titta på inspirerande grejer”, brukar jag oftast svara, även om det kanske inte gör saken så mycket tydligare. Men det är faktiskt det jag gör. Plus att jag läser bloggar, letar upp och lyssnar på musik samt bloggar själv då såklart…
 
Nu tänkte jag att vi ska titta på några av de inspirerande grejerna jag fastnat för den senaste tiden, så kan jag bara hänvisa hit nästa gång någon undrar vad jag gör. Hur smidigt som helst ju!
 
flamingos
I samband med en av de senaste stormarna i USA snubblade jag över en artikel som handlade om hur djurparker förbereder sig för oväder. År 1998 fick exempelvis ett 50-tal flamingos flytta in på herrarnas toalett för att söka skydd från orkanen. Jag älskar att läsa om sådana här saker som man aldrig tänkt på, och såklart hur hela flocken samlar sig framför spegeln…
 
common sense
 
nothing matters
Via Instagram har jag följt Guccis samarbete med konstnären Coco Capitán som bara verkar vara allmänt cool, ung, begåvad och en person man vill följa.
 
basket
Sedan fastnade jag vid Seed Project som med hjälp av basket och utbildning hjälper ungdomar i Senegal och Gambia att nå längre. Här är ett av lagen i Senegal fotade av Folasade Adeoso.
 
gåvan
Den här dikten av Czeslaw Milosz läste jag i somras och kände bara exakt, precis, just så. Sparade den i telefonen och har återkommit till den lite då och då. Nu inser jag att jag nog måste läsa mer av Milosz, det kanske får bli en julledighetsaktivitet.
 
kimberley gordon
 
kimberley gordon
 
kimberley gordon
Mer konst att tycka om! Kimberley Gordon har tagit delar av verk gjorda av Prerafaeliterna (en brittisk konstnärsgrupp från 1800-talet som sökte inspiration i det tidiga måleriet) och placerat dem, som något bakfulla, i vardagliga miljöer. Perfekta färgskalor!
 
cher
Cher fotad av Richard Avedon för Vogue 1969 fick hamna rakt ned i mode-inspirations-mappen. Den här looken känns ju väldigt gångbar idag och jag blev lite sugen på att testa något liknande som nyårsklädsel. Så pass sugen att jag råkade klicka hem ett par knähöga stövlar som jag nu håller tummarna för att de ska passa… Gör de det så återstår bara att spara ut håret rejält på en dryg vecka.
 
Tara Donovan
Slutligen, lite mer konst. I detta fall Tara Donovans magiska installation ‘Untitled (Plastic Cups)’ gjord av just: plastmuggar. En halv miljon närmare bestämt. Otroligt snyggt och effektfullt, här kan ni se fler bilder om ni vill.
0

Skrivuppgift: en dikt om nåd

Jag läser ju en skrivkurs vid sidan av mitt jobb och ni är flera som frågat om vad det är för uppgifter och vad jag skrivit. Det mesta är rena skrivövningar fokuserade på att man ska lära sig något särskilt, exempelvis gestaltning genom att skriva en berättelse utan adjektiv eller berättarperspektiv genom att skriva samma text ur två olika vinklar. Ibland är det också något friare uppgifter där man får ta ut svängarna lite mer. I senaste inlämningen fick vi bland annat uppgiften Skriv en dikt i obunden form under rubriken ”Nåd”. Inte helt enkelt, kände jag till en början och gick och klurade ganska länge. Vad betyder ens nåd liksom? Men efter ett tag beslutade jag mig för att fokusera på den nåd man kan ge till någon i en relation genom att förlåta dens beteende. Ibland kanske också lite för många gånger. Så här blev i alla fall resultatet.
 
PS. Så läskigt att dela en dikt då det är första gången jag skriver något i den formen. Men eftersom jag fick fint omdöme av min lärare tänker jag att den kanske inte är helt värdelös… 
 
nåd - julia eriksson
0