De är lite färre nu. De där utkasten med lösryckta meningar som samlas i min telefon. Kanske för att de flesta blir till innehåll till skrivkursen istället. Till längre noveller, strukturerade dikter och textanalyser. Men rätt vad det är så dyker de upp – en rad eller kanske flera. Några ord som måste ut, ner, in, fram. Så här kommer en till samling med utkast från vintern som gått och som är, plus en liten sonett på slutet bara för att den förtjänade sällskap.
Lämna en kommentar
Så himla fint! Blev kär med en gång! "Jag är årets sista jag." Detta är en grej jag älskar med din blogg 🙂 Inspirerande!
du skriver så fint.
Känner bara att någon måste tonsätta sonetten. För det kan ha varit det finaste jag läst.
Det här Julia var helt otroligt. Så så fint!
så jäkla fin sonett julia! jag är djupt imponerad. tack för att den fick vara med <3
Åh!!! Du borde samla alla delarna och ge ut dem i en bok!! Så himla fint!!!
Du skriver superinspirerande!
Blir väldigt inspirerad att skriva själv när jag läser. Fint!
Om jag gillade det!? Fullkomligt älskar. Hittade till din blogg prick precis nu och läste samtliga fem delar av dessa perfekt formulerade ord. En bild säger mer än tusen ord heter det ju fast då har de inte sett någon som formulerar sig såhär! Briljant. Wow vilka känslor och sinnesstämningar du fångar i bara en mening eller två!!!
Vilka vackra texter. Särskilt den tredje nedifrån!
Wow, jättevackra texter! Så på pricken☺️✨
Har just hittat hit från en annan blogg och dessa ord och meningar är precis vad jag vill läser just nu! Så fint skrivit, du målar mycket med få ord.
Och lyriken som handlar om vem ska falla först, snön eller hon- perfekt.
Hamnade på din blogg av en slump och har nu läst alla utkast flera gånger. Man blir helt tagen av dina texter. Otroligt vackert.