Jag sorterar axlar och bestiger berg

Jag skriver:
Det är något med blåst som ger mig ångest
som om vinden tränger sig in i hörselgångarna
och sätter balanssinnet ur rubbning.
Det är något med ångest som känns som blåst
den tar sig fram och ställer saker i oordning
är kyla och drag.

Jag skriver:
Det ska blåsa hela dagen
det har stormat sen igår.

Jag går Hornsgatan fram och det ringer
musiken huggs i ett tillfälligt avbrott.
När jag svarar är min röst kort i tonen fast jag inte vill
orden kräver att man pratar
ibland är allt jag önskar att sitta tyst intill.

Jag bygger berg i min lägenhet
av kläder
av papper
av disk.
Bestiger dem mot kvällen
får göra nya expeditioner nästa dag.

Jag sorterar axlar
undviker en ny på söndagen
borrar pannan i en välkänd på lördagen.
Bläddrar bland dem i minnet
likt galgar i en garderob.

Jag tänker:
En gång gick jag till en terapeut
hon tipsade om att byta frisyr
jag slutade att gå dit
på onsdag har jag klipptid.

Gatorna saltas, fötterna får fäste

stockholm


Tiden har börjat knyta dubbelknutar.
Jag minns året som gått.
Minns alla promenaderna fram och tillbaka.
Ringvägen, Katarina Bangata, Götgatan, Hornsgatan, Swedenborgsgatan.
Hur jag gjorde dem till mina.
Staden vecklade ut sig under fötterna, blev scenen för allt.
Rollen var min, jag lämnade den knappt.
Mimade lydigt med i manusets repliker.
Började ett nytt jobb, var kvar på samma ställe som innan.
Samma köksstol, samma fönster med utsikt över parken.
Barn i reflexvästar, hundar i koppel.
Och träden som slog ut dag för dag, skiftade färg och fick hjärtat att blomstra i samma takt.
Att trampa genom försommaren på Lilla blå bar en känsla av evighet.
Allt var möjligt en kort sekund, sedan återgång till normaltillstånd.
Midsommarhettan med tårarna som brände bakom ögonlocken.
Att säga hejdå framför skylten med ”ta hand om varandra, håll avstånd”.
Och jag höll mig på min kant, träffade dig aldrig igen.
Promenerade bara runt i sommarkvällen längs samma gamla gator.
Allt som blev kvar var en längtan efter att få vara i fred.
Stegen tog mig upp mot Rackarbacken, en vändplats för bilar, en parkeringsplats för smärta.
Det enda stället där man får gråta offentligt utan frågor.
Ett stenkast bort föddes ert barn några månader senare.
Nya tårar, lyckotårar.
Men innan dess en segeltur på havet.
Allting så blått, blott en dag, en resa att minnas.
Och de varma dagarna vid solrosfälten som fyllde hjärtat på nytt.
Fick allting att mjukna, gav mig nya konturer.
Bilresan längs kusten i gryningen.
Östersjön som ett vykort genom fönsterrutan.
Sommarminnen samlade likt släta stenar i fickan.
Och jag minns alla tramptag på cykeln.
Hur den tog mig över Västerbron, Skanstullsbron, Liljeholmsbron.
Över båtar och vatten, till nya ögonblick i staden som var platsen för allt.
Eviga tramptag och fotsteg.
Framåt, framåt, framåt.
Hela vägen in i hösten och åter känslan av riktning.
En överenskommelse om att saker började ordna sig.
Jag jagade lyckan, ville hitta den bland bas och neon.
På dansgolv och under stjärnklara nätter ute på ön.
Och jag fångade och förlorade.
Tappade hakan och tideräkningen men vann en gnista.
Firade kärleken och livet.
Försökte hålla dagarna i min famn.
Drömde mig söderut och hamnade där en kort sekund.
Ätandes av allt livet hade att bjuda, ett girigt klunkande av rus.
Och dagarna blev kortare och nätterna längre.
Tiden sprang, jag med.
Snabbare, snabbare, du kan.
Jag vet inte hur jag
ska kunna förklara det här för dig, men 2021 var nog inte mitt år.
Det var alla andras med mig som ivrig påhejare, som applåderande publik, som coach vid sidlinjen.
Aldrig förr har väl tiden varit så stor och liten, så flytande och evig.
Och medan den slår knutar på sig själv så försvinner dagarna en efter en.
Snart har året runnit ut.
Gatorna saltas, fötterna får fäste.
Kanske blir nästa år lite mera mitt.
Kanske blir jag lite mera jag.
Kanske blir allt ännu lite mera bra.

Livet pågår sömlöst / sömnlöst

båt skylt fönster

Det är juni, det är juli.
Det är sommar och sol
i lägenheten visar termometern på en halv miljon.
Jag köper en fläkt
riktar dess uppmärksamhet mot min blanka panna.
Ställer fönstret på vid gavel
uppdaterar Alltid öppet-appen tills den en dag plötsligt säger
”just nu vaccineras personer födda 1991 och tidigare”.
Kommer hem med plåster på armen
har fått en första dos, en gnutta hopp.
Allting avlöser varandra
det händer, hakar i, går på linje.
Om morgnarna räknar jag timmar
fyra, fem
ibland sex.
Livet pågår sömlöst/sömnlöst
ett konstant förlopp.
På badplatsen meddelar en skylt att majbrasan ställs in
i år igen.
Vi är glada att vara där i liten midsommarskara.
Fastän, trots allt
ett undantag.
Jag tar simtag i den långgrunda sjön med CocaCola-brunt vatten
binder kransar i stekande sol
grillar halloumi
blinkar bort brännande tårar när ingen ser.
Vill ändå helst vara glad
så när Sverige förlorar mot Ukraina känner jag mest ingenting.
Viker ihop den gula tröjan med ERIKSSON på ryggen
lägger in i garderoben.
Nästa gång
en annan tid
ett annat vi.
Fast du i skymning är något att gilla
hur du följer mig längs vägen för att leta
hur vi vänder om och går tillbaks.
Jag tänker att det är märkligt
att tillbaka kan kännas framåt
men det gör det.
Och jag har redan hunnit glömma styrbord och babord
så när vi tar sikte på bryggan säger vi vänster istället
platsen är densamma ändå.
Tiden rinner
solen sänker sig i havet
dagar går och börjar om.
När jag vaknar halv sju står luften i stugan still
ljuset är gyllene, smörgult.
Jag längtar efter det renande morgondoppet
men stannar kvar
väntar in
förblir.
Under tidiga morgnar
sena nätter
och långa dagar i fläktens riktning
ställer jag mig själv den klassiska frågan
”hur känns det?”
Och svaret blir:
ALLT KÄNNS JÄTTEMYCKET.

Halvvägs hem vid Half Way Inn

halvvägs hem


Den stora kastanjen blommar
vid trottoaren utanför Half Way Inn
jag är halvvägs hem
och en tredjedel genom livet
regnvåt asfalt under mina fötter
i öronen sjunger Nat King Cole
answer me, oh my love
gågatan ligger öppen, bred
en mörkgrå väg framåt
jag tar sikte på höjden
gatlyktorna glittrar
fullmånen bor bakom molnen
ett hopfällt paraply i min hand
framför mig en kvinna i röd regnrock
hon går med självsäkra steg
håret i silvergrå page
riktningen tydlig
plötsligt, en känsla av trygghet
jag tar rygg på henne
hela tiden fem meter bakom
och det är så fint
att gå hem genom natten
när kastanjerna blommar
i en främlings regnvåta fotspår.

Sju dagar, sju dikter

Jag räknar dagarna i väntan på vaccinet. Inser att det fortfarande är flera veckor kvar innan det kan bli min tur. Det är svårt att förhålla sig till tid som rör sig sakta framåt under ett år som springer iväg. För att distrahera mig själv drar jag igång olika små projekt. Jag vet inte om det är en grej som alla gör, men jag kommer ständigt på mig själv med att söka efter koncept i min vardag. Hittar på fiktiva ramar för att göra dagarna lite tydligare och livet något roligare. Förra veckan bestämde jag mig för att ha diktvecka och posta ett nytt inlägg varje dag på mitt instagramkonto Det kom ord. Sju dagar och sju dikter blev det. De flesta skrivna mellan 23 och 00, precis som det tenderar att bli med mina projekt… Den här veckan tänkte jag klä mig i second hand-fyndade grejer i så stor utsträckning som möjligt. Och veckan efter det blir det nog ett kokboksprojekt. Lite så håller jag på, i väntan på vaccinet.

Här är alla dikterna jag skrev förresten. Har ni någon favorit?

drömmar sökandet skavsår ytan bordsskick närvaro som du

Utkast sommaren 2017

Jag samlar på ord och meningar. Ibland för att jag vill, men oftast för att jag måste. Ett plötsligt behov uppstår, jag behöver få ur mig orden och därför fyller jag min telefon med obegripliga anteckningar som i stunden känns livsviktiga. Jag har skrivit på dansgolv på nattklubbar, på tunnelbanan om morgnarna, under långsamma möten på jobbet, i baksätet på taxibilar. Det finns ingen rutin, det är bara vad jag gör, vill och måste.
 
Här är sådant som hamnat i mina anteckningar den senaste tiden. Ord staplade på varandra, helt utan röd tråd. Sådant som bara behövde hitta ut. Om ni gillar det hittar ni fler utkast här: del 1del 2, del 3 & del 4.
 
förlorarna
 
coca-cola
 
neon och bas
 
hägg och syren
 
skriv en bok
 
själsligen uttänjd
 
lokala skurar
  
högsta våningen 
 
triss
  
ingen alls
 
spår
  
hjärtklappning
 
unket
 
östersjön
 
storm

Lorentz Ipsum

lorentz ipsum
 
Kombinationen av en smal ordvits och lite extra ledig tid fick tydligen min kreativitetsådra att pulsera. Därför satte jag mig ned och skapade Lorentz Ipsum för några dagar sedan. Jag registrerade lorentzipsum.se och fyllde den med innehåll, resultatet blev en exempeltextgenerator och artisthyllning på samma gång.
 
För er som inte vet så är Lorem ipsum något man använder när man exempelvis gör skisser där man sedan ska lägga in riktig text. Lorem ipsum är alltså bara en massa latinska ord som ser ut som riktig text men egentligen inte betyder någonting. På samma sätt tog jag Lorentz texter från hans två album (’Lycka till’ och ’Kärlekslåtar’), bröt ned dem och kastade om orden huller om buller för att skapa en slags ultramodern exempeltext.
 
Personligen älskar jag Lorentz språk och texter för att de känns så typiska för den tid vi lever i. Hans ord och uttryck sticker ut och ibland är de helt nya och halvt oförståeliga. Det här fick alltså bli min egna, lilla nördiga hyllning till honom som dessutom kombinerar mina två största intressen: musik och reklam. Så varsågoda att ge era exempeltexter lite mer vibe av baby och mimosa om ni vill. Schnip schnip!

Vind omkring nordväst

vind omkring nordvästJag lämnar några fredagsord till er här. Hoppas att ni har en riktigt fin helg framför er! Och vet ni vad, solen skiner, gruset knastrar under sneakerssulorna och ställer man sig mot en husvägg och blundar så känns det faktiskt ganska varmt. I morgon hoppas jag kunna sitta på balkongen, kanske i en tjock tröja eller jacka till och med, men med årets första utomhusfika uppdukad och bra musik som blandas med fågelkvitter. Nu är vi på andra sidan vintern, vi klarade det! Allt det bästa ligger framför oss. Är inte det en fantastisk känsla så säg?
 

Ord & uttryck jag inte klarar av

yeah ok sure
 
Eftersom jag jobbar med att skriva så funderar jag väldigt mycket på vilka uttryck och ord jag själv och andra människor använder. Vissa har nämligen en tendens att fastna hos mig, en del för att de är extra fina eller geniala, andra för att de är störiga. Här kommer en lista som berör det senare, nämligen Ord & uttryck jag inte klarar av (detta kan man så klart ”ta med en nypa salt”, som för övrigt är ett uttryck jag gillar).
 

Rödtjut

Även rödpang kvalar in här. Båda är helt enkelt andra ord för rödvin men dessvärre två ord som får det att kännas ganska… onice. Det låter mest tramsigt och framför allt som att man dricker ett rätt illasmakande vin och det gillar man ju inte.
 

Donna

Det här är ett äkta Joe & The Juice-uttryck tycker jag. För om man ska generalisera så är det exakt den sortens killar som slänger sig med ordet donna när de vänder sig till en tjej i åldern 20 till 45. Det sägs gärna med en lite charmig ton men det går verkligen inte hem hos mig. Vem personifierar sig ens som en donna (med undantag för typ italienska äldre kvinnor)?
 

Slut som artist

Det här är Facebook-anhängarnas favoritsätt att sammanfatta livet: ”Kalas hela helgen! Nu är man slut som artist”. Det låter ju bara fånigt i mina öron och nu för tiden kan man ju fråga sig om artister någon gång ens slutar eller om de bara går vidare till att medverka i fredagsunderhållningen på TV4. De få som väl lämnar scenen (Lex Kent) känns ju inte direkt heller som några som använder detta uttryck…
 

Oxå/Lixom

Den här stavningen är bara så ful att den borde förbjudas. Punkt. Och ursäkten att ”man sparar tecken” funkade kanske på den tiden man betalade 1 krona för varje 140-tecken-sms som skrevs men inte nu längre 2016.
 

Organisk

Om folk och företag som säljer mat kunde sluta beskriva sina äpplen som organiska när de är ekologiska vore det ju tacksamt. På engelska säger man nämligen organic food men på svenska heter det ekologisk mat. Att något är organiskt på svenska betyder att det är naturligt och alltså inte kemiskt framställt, det är med andra ord inte samma sak som ekologiskt. Slut på biologi-lektionen.
 

Lingonvecka

Hej, Kamratposten anno 1997 ringde och ville ha tillbaka sitt ord. Lingon är ett bär som växer i skogen, det har ingenting med mens att göra. Ingenting! Okej?
 

Awesome

Jag har inget emot att man använder ordet awesome om man pratar engelska, men att använda det i svenskan som förstärkningsord är bara fult enligt min högst subjektiva åsikt. Typ: ”Åh! Maten var helt awesome igår, så god!”
 

Käbbel

En gång i en debatt råkade Stefan Löfven säga ordet ”käbbel”. Sedan dess har det inte gått en dag utan att någon försöker göra sömniga politiska blinkningar eller poänger genom att använda samma ord. Det räcker nu, hitta ett nytt ord att hänga upp er på. Tack!
 
Vilka är era störigaste uttryck? Håller ni med mig om några eller har jag just kritiserat era favorituttryck, hehe?