Jag sorterar axlar och bestiger berg

Jag skriver:
Det är något med blåst som ger mig ångest
som om vinden tränger sig in i hörselgångarna
och sätter balanssinnet ur rubbning.
Det är något med ångest som känns som blåst
den tar sig fram och ställer saker i oordning
är kyla och drag.

Jag skriver:
Det ska blåsa hela dagen
det har stormat sen igår.

Jag går Hornsgatan fram och det ringer
musiken huggs i ett tillfälligt avbrott.
När jag svarar är min röst kort i tonen fast jag inte vill
orden kräver att man pratar
ibland är allt jag önskar att sitta tyst intill.

Jag bygger berg i min lägenhet
av kläder
av papper
av disk.
Bestiger dem mot kvällen
får göra nya expeditioner nästa dag.

Jag sorterar axlar
undviker en ny på söndagen
borrar pannan i en välkänd på lördagen.
Bläddrar bland dem i minnet
likt galgar i en garderob.

Jag tänker:
En gång gick jag till en terapeut
hon tipsade om att byta frisyr
jag slutade att gå dit
på onsdag har jag klipptid.

Delta i diskussionen

6 kommentarer

  1. Yes, precis såhär. Jag känner igen mig i exakt varenda strof, trots att vi inte mött samma axlar, svarat i samma telefon eller träffat samma terapeut. Ändå. Precis såhär.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.