Jag har tråkigt, tänker jag. Kalendern tycks ha gapande hål den här veckan, kroppen längtar efter semester. Jag vill inspireras, vara ledig, se något nytt. Men bolånen ska ju amorteras och semesterdagarna räcker knappt till julveckan. Jag förstår inte hur alla andra gör, förstår bara att det inte är synd om mig, att jag får göra det bästa av det jag har, tråkig stabil ekonomisk vardag är ändå allt som vissa drömmer om just nu.
Jag tänker på när jag var nitton och nyligen hade flyttat hemifrån. Bodde i den lilla ettan på Smedjegatan i Norrköping och gick på universitetet. Via ett studenterbjudande hade jag tecknat en helgprenumeration på DN och tidigt varje lördag dunsade tidningen ner på min dörrmatta. Jag läste den vid frukostbordet bland kaffekoppar, hallonsmoothie och amerikanska pannkakor, så som alla bloggares frukostbord såg ut under tidigt 10-tal. Med hungrig blick bläddrade jag genom sidorna och en av mina favoritsektioner var DN på stan. Jag minns hur jag scannade över allt som tycktes hända, allt som skedde där men inte här, tänkte en dag ska jag vara en del av det, då kommer det att vara omöjligt att ha tråkigt.
Fjorton år senare läser jag DN igen och fastnar för en artikel om hur människan är på väg att bli dummare och mindre kreativ. En av farorna tycks vara att vi inte har tråkigt längre. I jakt på snabba sätt att döva tristessen plockar vi upp våra telefoner och matar oss med nytt nytt nytt, men hjärnan behöver ha tråkigt ibland för att komma på idéer. Jag läser, skräms och känner igen mig. Jag vet själv att några av de få ställena där jag faktiskt brukar få idéer är i duschen och vid disken. Två ställen där jag inte har tillgång till min telefon, där tankarna får vandra helt fritt.
Jag tänker på veckans kalender med gapande hål, på nittonåriga Julia som drömde om Stockholms kulturutbud, på instinkten efter att döva allting med mera scrollande. Så bestämmer jag mig för att inte hänfalla åt det enkla och tomma utan att försöka mota tristessen och främja kreativiteten med andra medel. En långpromenad där hörlurarna får ligga kvar i väskan. Ett museibesök själv en kväll efter jobbet. En stilla skrivsession helt för hand. Ett event som jag bläddrat fram i DNs kalendarium. En lässtund på en noga utvald plats. Det värsta som kan hända är väl att det blir tråkigt, och blir det tillräckligt tråkigt så kommer jag kanske också på något.
Kategoriarkiv: Kreativt
Julia syr: byxor med fransar
Nämen hej, vad har vi här om inte ett stycke byxa med frans! Ända sedan jag skrev ett inlägg i höstas om stil har jag haft en vision om att jag skulle fixa en franskant på ett par av mina byxor och för någon helg sedan kom jag äntligen till skott.
Projektet inleddes med att jag kilade förbi Tygverket och köpte en meter svart frans i längden tolv centimeter. Eller, först letade jag en god stund innan jag bad expediten om hjälp och blev pekad i riktning mot hörnan för möbeltapetsering där det fanns ett helt skåp av fransar. Det är ändå kul att tänka att jag stilmässigt är lite som en sån där gammal rokoko-fåtölj i röd sammet.
Sedan var det bara att traska hem och plocka fram symaskinen och ett par gamla byxor. Just de här kommer från H&M från början men köptes via Sellpy för något år sedan. Jag tycker de är fina med den lilla slitsen men har alltid irriterat mig på att de är för croppade och något korta på mig. Alltså kändes det som en perfekt byxa att addera en lång frans på. Att mäta, nåla och sy fast med raksöm tog ungefär åtta minuter vilket kändes som en lagom insats rent tidsmässigt.
Nu har de seglat upp på listan som en av mina favoritbyxor och jag är otroligt nöjd med mitt garderobstillskott som känns väldigt mycket jag. Så här på vintern har jag tunna strumpor under och boots till, men framåt vår och sommar tänker jag att de blir fina till sandaler eller en liten klack. Ser ni någon som rasslar fram på stan och svänger lite extra på fötterna för full effekt så är det förmodligen bara jag och mina fransar.
Brödbakning och broderi – 6 kreativa områden för 2023
Nytt år, nytt kli i fingrarna. Januari har bara börjat och plötsligt vaknar jag upp med en stark känsla av att det är dags för förändring, eller ja, i alla fall att byta ut soffkuddarna. Lika mycket som jag irriterar mig på den där konstant jagande känslan efter nytt, nytt, nytt så försöker jag att omfamna den och styra om den. För det finns ju ändå något i energin och det handlingskraftiga i att göra om. Att skapa. Den kanske bara behöver fokuseras på rätt områden. Här är några saker jag känner mig sugen på att göra nu.
Lära mig virka. Senast jag virkade gick jag i högstadiet och då gjorde jag en väska som blev ganska ful. Nu är jag sugen på att uppdatera kunskaperna och försöka igen. Helst hade jag velat göra en fin väska den här gången. Kanske i stil med den ljusblå Pradaväskan eller någon annan enklare påsmodell. Jag tycker också att det är väldigt fint med en virkad tröja, men det känns som en del av fortsättningskursen.
Börja sy igen. Jag har haft faser då jag sytt ganska mycket, men nu var det ett tag sedan sist. Det första jag är sugen på att göra är att köpa någon meter med fransar och sy fast i änden på ett par croppade byxor som jag har. Snabbt och lätt. Sedan vill jag kanske fortsätta och sy någon enklare typ av förklädesklänning. Eller så plockar jag fram min sybok och gör något ur den.
Baka bröd. Att hålla på med surdeg och köksvågar känns som ett deltidsjobb som jag inte är redo för ännu (och tvivlar på att jag någonsin kommer att bli). Men att baka en vanlig hederlig limpa, ett gäng frallor eller bara ett enkelt kastrullbröd känns ju som en rimlig sak att göra. Och gott dessutom. I december bakade jag vört för första gången och det var väldigt trevligt och inte särskilt svårt, så nu får det bli mer av den varan. Har ni något gott och enkelt recept på lager så får ni gärna tipsa!
Plantera om växter. Mina stackars krukväxter blir inte direkt bortskämda med kärlek. Visst, jag vattnar dem ganska ofta och regelbundet, men jag är alldeles för dålig på att klippa ner, ta skott och plantera om. Tydligen ska februari vara en bra månad för sådant, så jag tänker att jag väntar med det till dess och så ägnar jag den närmsta tiden åt att leta större krukor att flytta över dem till. Jag ska också komma ihåg att inte göra samma misstag som sist när jag i ett ögonblick av oerhörd omsorg gav mina växter både ny jord och extra växtnäring på samma gång och därmed gödnings-chockade dem så att hälften dog…
Åka iväg och skriva. Den här terminen går min skrivkurs över i en fas då vi fokuserar mer på ett eget större projekt, vilket ska bli väldigt kul. Och nog för att jag trivs med att sitta och skriva på Stockholms olika bibliotek (särskilt Stadsbiblioteket och KB), men det hade varit trevligt att komma iväg på en liten skrivarresa i ny miljö också. En karg skrivarhelg vid havet i februari och kanske något lite längre framåt våren, det drömmer jag om.
Börja brodera. Jag inser nu att hälften av allt jag vill göra innefattar något slags textilarbete, är det en fas? I alla fall så är jag lite sugen på att brodera också. Jag gjorde det ganska mycket som barn och älskade att producera små sydda tavlor. Nu är jag sugen på att brodera på ungefär samma sätt som man telefontecknade en gång i tiden. Små, oklara detaljer och motiv. Ett enstaka ord, ett litet djur. Kanske ska jag göra en soffkudde med små broderier som får växa fram under året? Nästan som en dagbok fast i hantverksform. Eller så gör jag ett gäng små brodyrer på tygservetter att duka med, det känns också kul.
Ekonomisk jämställdhet och att inte vara en typisk bankperson
”Du känns inte som en sån som jobbar på bank”, skrev en person till mig här om dagen. Och jag är beredd att hålla med. Jag har noll poäng från Handels, daytradar inga aktier och skriksjunger sällan ränta på ränta efter några öl. Men det är kanske just det som är hela grejen. För vem som jobbar på bank, vem som har koll på ekonomi eller vem som startar ett företag borde inte styras av stereotyper.
Jag jobbar inte på SEB för att jag är överdrivet intresserad av pengar, däremot drivs jag av att göra ekonomi begripligt för fler. För med ekonomisk kunskap kommer makt. Makt att förändra sitt eget liv men också samhället i stort. Jag ser så ofta i övrigt drivna kvinnor prata om att det där med ekonomi är inget de har koll på. Att pensionssparande och fondinvesterande känns tråkigt och läskigt. Och visst, man behöver inte tycka det är särskilt kul, men att inte bry sig blir också en jämställdhetsfråga.
Som på så många andra ställen i världen så är det männen som sitter på den större delen av den ekonomiska makten. Kvinnor har statistiskt sett lägre lön, mindre pension och färre tillgångar jämfört med män. De syns mer sällan på ledande positioner och får sämre finansiering när de startar företag. Men så behöver det inte vara. För genom att bli medveten om sina möjligheter, skaffa sig kunskap och ta aktiva beslut så kan man vara med och påverka statistiken, men framför allt sitt eget liv.
Det här är tredje året i rad som vi gör en kampanj på temat ekonomisk jämställdhet på SEB. Den här gången handlar den om att ge möjligheter till fler. Att öppna dörrar och uppmuntra till en mer jämlik värld. Förutom kampanjfilmen nedan har vi också samlat en hel rad konkreta tips på hur man kan komma igång med sitt sparande, se över sin pension, starta ett eget företag eller investera i fonder som satsar på jämställda bolag, bland mycket annat. Om någon är nyfiken så kan man läsa mer här.
Jag har inte kunnat låta bli att fundera lite på vad som kan hända i influencervärlden nu när vi ser ut att vara på väg in i ett ekonomiskt skifte där folk får mindre pengar i plånboken. Kommer svulstiga fredagsbuketter och lyxiga klänningar snarare kännas världsfrånvänt än eftersträvansvärt? Oavsett om man vill det eller ej så handlar ju influencerbranschen till stor del om att sälja en livsstil med tillhörande produkter. En bransch som gått som tåget i samma takt som allt fler fått mer pengar i plånboken. Men vad händer nu när färre kommer ha råd att måla om varje säsong eller behöver prioritera bort att lägga tusentals kronor på hudvårdsprodukter? Kanske har vi nått en peak eller så är vi påväg in i ett helt nytt skifte. Det ska bli intressant att följa tycker jag.
Jag pratar sällan om mitt jobb här på bloggen. Kanske för sällan egentligen när jag tänker efter. Men ekonomi är svårt att navigera kring, det är ett känsligt ämne fullt av laddade åsikter, svåra begrepp och en del ångest. Ändå tror jag att lösningen är att försöka avdramatisera det. Att göra det mer inkluderande och mindre komplext. Det här inlägget och kampanjen ovan är ett försök till det, från en sån som kanske inte har auran av att jobba på bank.
PS. För tydlighetens skull. Inlägget är skrivet helt på mitt eget initiativ, från min synvinkel och utifrån min roll som reklamkreatör och är alltså inget samarbete med min arbetsgivare SEB. : )
40 dagar av Instagrampaus
En gång i tiden var Instagram min bästa inspirationsplattform. Platsen jag besökte för att se vad mina vänner hittade på, för att inspireras till goda maträtter, fina inredningar och oväntade klädkombinationer. Ett ställe att lägga upp sådant som gjort mig glad, stunder värda att bevara, höjdpunkter i livet och små vardagsglimtar.
Men med tiden så hände något. Scrollandet blev bara längre och längre, men vad jag såg gav mig mindre och mindre. Enligt skärmstatistiken från min telefon tillbringade jag över en timme i appen varje dag, samtidigt kunde jag inte riktigt säga vad det gav mig. Jag postade färre bilder själv men matades med fler nya än någonsin, inklusive en mängd annonser för saker jag varken behöver eller intresserar mig för
Så när fastan inleddes förra veckan bestämde jag mig. Jag ville testa att göra avkall på något och det här året fick det bli Instagram-appen. Från den 2 mars och i 40 dagar fram till påsk ska jag alltså vara utan den. Enligt traditionen får man bryta fastan på söndagar och kanske kommer jag att göra det framöver, kanske låter jag bli om det känns bättre.
Nu har den första veckan gått och jag måste säga att det har varit enklare än väntat. Till viss del berodde det nog på att jag redan innan kände mig ganska trött på appen och det hela späddes på av den svajiga balansgång som uppstår när människor blandar starka budskap om krig med härliga, soliga ögonblick. Jag säger inte att det är fel, att kunna ha två tankar i huvudet måste vara en självklarhet, men det betyder inte alltid att upplevelsen blir bra. Att pausa nu var helt enkelt ganska lägligt för mig.
För att undvika att reflexmässigt gå in i appen styrd av tummens invanda muskelminne har jag på ikonens gamla plats istället lagt min app för e-böcker. Så nu läser jag ett par sidor av Amanda Romares Halva Malmö består av killar som dumpat mig som underhållning istället och så slöscrollar jag lite på Twitter och Pinterest mellan varven.
Min plan är inte att sluta helt med appen framöver, den ger mig fortfarande inspiration och jag gillar att se vad mina vänner gör. Men min förhoppning är att jag kommer välja att använda den mer genomtänkt. Mindre slötitt på andras bilder och mer skapande och delande av sådant jag själv gillar. Mindre polerat innehåll från stora profiler och företag och mer inspiration från personliga kreatörer och kompisar. Jag tror det kan bli bra, men först – lite mer paus.
Steg för steg-guide: sy en puffig klänning
I början av förra året upptäckte jag det roliga med att sy och sedan dess har det blivit ett antal plagg, främst klänningar. Jag har sedan tidigare skrivit en halvbra guide kring hur jag gör, men nu när jag sydde min senaste klänning bestämde jag mig för att ta lite fler bilder under processen och försöka förklara ännu lite tydligare hur jag går tillväga. Den här klänningen utgår från en enkel grundmodell med bara raka stycken. Jag var valt att ge den mycket volym i form av två olika vida kjolar som fästs på varandra, den har stora puffiga ärmar samt en lite djupare urringning i ryggen som knyts med ett band.
För att sy den krävs ingen avancerad symaskin, det räcker med raksöm och sicksack. Tyget jag har utgått ifrån är ca 2×2 meter, mitt är i rosa bäckebölja , men valfritt tyg med lite stadga borde gå fint att använda. Du behöver också ca 50 cm resårband. Klänningens modell är ganska rymlig. Jag är 171 cm och oftast en strl S/36 och med måtten nedan blir den något oversize på mig.
Börja med att mäta och klippa ut alla delar av ditt tyg. Totalt ska det bli 9 stycken delar. Här är måtten jag använde mig av:
Bröststycke (1 st): 45 cm brett, 80 cm långt
Övre kjol (2 st): 110 cm bred, 28 cm lång
Undre kjol (2 st): 140 cm bred, 28 cm lång
Ärm (2 st): 60 cm bred, 60 cm lång
Band (2 st): 5 cm brett, 80 cm långt
Kom ihåg att lägga till 1 cm sömsmån på alla bitar.
Börja med bröststycket. Det första vi ska göra är att klippa ut ett hål för huvudet. Jag gjorde min halsringning 15 cm bred, 9 cm djup fram och 18 cm djup bak, så totalt ett hål på 15×27 cm.
Sicksacka kanterna runt hålet. Klipp ett litet hack i varje hörn. Vik in ca 1 cm, pressa med strykjärn, fäst med nålar och sy sedan med raksöm runt hela hålet.
Sicksacka kanterna på bröststycket. Passa också på att sicksacka kanterna på alla dina andra delar utom banden. Det är rätt tråkigt men skönt att ha gjort från början.
Fäst ärmbitarna på bröststycket, räta mot räta med en enkel raksöm. Se till att de hamnar mitt på, lika långt från kanten på varje sida.
Sy ihop ärmarna med raksöm längs deras långsida. Sy också ihop sidorna på bröststycket. Nu har vi helt plötsligt en kort liten tröja. Bra jobbat!
Dags att gå vidare med våra kjolar. Sy ihop de två lika stora kjolbitarna längs kortsidorna så att de blir till en kjol. Gör likadant med de två andra delarna.
Nåla fast den mindre kjolen på bröststycket, räta mot räta. Här krävs det lite tålamod eftersom kjolen är mycket större och du behöver få till jämna små veck så att den faller fint. Jag brukar börja i sidorna, sedan fästa mitten på kjolen mot mitten av bröststycket, 1/4 av kjolen mot 1/4 av bröststycket och så vidare tills jag ser att det blir jämnt. Sy sedan fast kjolen med raksöm.
Första kjoldelen är på plats. Nu gör vi likadant med den andra.
Avsluta med att fålla nederkanten på klänningen med en ca 2 cm bred fåll.
Fålla också ärmarna på klänningen genom att vika in och sy en ca 2 cm bred kanal. Trä sedan ett resårband genom kanalen med hjälp av en säkerhetsnål och dra åt resåren så hårt du önskar för att skapa en ballongeffekt.
(På bilden ovan har jag fuskat lite och fäst ärmarna med en snodd eftersom jag inte hade någon resår tillgänglig i stunden, resultatet ska alltså bli något jämnare.)
Sy banden till ryggen. Börja med att vika in 1 cm på båda långsidorna och pressa med strykjärn. Vik sedan bandet på mitten och pressa med strykjärn igen. Sy en raksöm längs ytterkanten av bandet för att fästa de vikta kanterna. Vik in kortsidorna och fäst med en söm. Sy fast bandet ca 10 cm från botten av urringningen. Knyt en stor rosett.
Avsluta med att klippa bort eventuella lösa trådar. Nu är din klänning klar!
Jag hoppas att du gillar min steg för steg-guide och att den var enkel att förstå! Självklart går det bra att experimentera med måtten och modellen på klänningen. Kanske vill du göra kortare ärmar, en rund halsringning eller bara en lång kjol? Grundprincipen är densamma och bara fantasin sätter gränserna. Lycka till!
En jordgubbsmönstrad midsommarklänning
För några veckor sedan fastnade jag i tanken på att jag hemskt gärna skulle vilja ha en jordgubbsmönstrad klänning på midsommar. Sagt och gjort började jag scanna internet, först bland vanliga klänningar och sedan bland tyg. Efter ett tag hittade jag ett i bomullsbatist med små jordgubbar på och beställde hem det. Sedan låg det hopvikt i några dagar innan jag insåg att midsommarafton närmade sig samtidigt som exakt allt annat – seglingshelger, fotbolls-EM, kvällsdopp och juniäventyr – och det blev plötsligt bråttom att sy. Men efter några sena sommarnätter och ett par hemmajobbsluncher lyckades jag faktiskt få ihop den.
Grundmodellen är samma som den jag brukar sy men här med fyrkantig ringning och hellång ärm. Istället för att göra kjolen i ett stycke inspirerades jag av min rosa klänning från Stine Goya och gjorde den i två riktigt vida delar för ett bra schvung.
Ryggen fick bli lite djupare och så sydde jag dit två band som knyts till en rosett.
Tyget är ganska tunt så jag har en underklänning under, men det är väldigt luftigt och härligt och faller fint. Med träskor och blomsterkrans till så är jag redo för en dans eller två.
Igår hängde klänningen och väntade i den sista glödande kvällssolen och nu idag ligger den nedpackad i min resväska, redo för ett litet midsommaräventyr.
Glad midsommar på er!
En smörblomsgul klänning
Förra våren började jag sy klänningar på löpande band. Sedan kom jag av mig, tröttnade lite på processen och ställde symaskinen åt sidan ett tag. Men så sydde jag en hissgardin för någon månad sedan, vilket var helt okej kul, men inte alls lika roligt som att sy kläder ju. Så när jag hittade ett gult smårutigt tyg på loppis bestämde jag mig för att det var dags att sy en klänning igen.
Jag använde mig av samma enkla modell som vanligt. Det är bara raka bitar som sammanfogas till ett bröststycke, ärmar och kjol. Jag valde att göra nästan hellånga puffiga ärmar med sänkta axlar och mycket volym och en kjol med lite vidd som slutar på vaden.
Egentligen hade jag tänkt spara klänningen till midsommarfirandet, men så kikade solen fram och det blev sommarvarmt och då kunde jag inte låta bli att dra på den. Kanske får den följa med på midsommar ändå, eller så syr jag något nytt till dess.
Kram och hej från er smörblomsgula sommartjej!
Konsten att sy en hissgardin
När det gäller inredning tänker jag att jag förespråkar metoden skynda långsamt. Men ibland går det nog faktiskt lite för långsamt. För efter ett och ett halvt år utan gardiner och med uppvaknanden i ett rum som badar i ljus klockan fem på morgonen under sommarhalvåret så var det verkligen hög tid att ta tag i situationen. Först tänkte jag mig en lösning i form av mörkläggningsgardiner på stång, men efter att ha kollat på olika alternativ utan att fastna för något så kom jag på att jag ville ha en hissgardin. En lätt och luftig som kan fungera både som rullgardin om natten och inramning av fönstret på dagen. Perfekt! Efter ytterligare lite research och mätande av fönstret insåg jag att jag skulle bli tvungen att specialbeställa en. Eller ta saken i egna händer och göra den själv. Hur svårt kan det vara? tänkte jag. Inte så svårt skulle det visa sig. Inte jättekul heller. Men helt klart överkomligt och tre kvällar senare var jag klar.
Jag valde att sy min hissgardin i ett dubbelt linnetyg för att dämpa ljuset mer. Det blir dock inte beckmörkt men tillräckligt för att jag ska sova bättre. Jag mätte upp fönstret och la till sömsmån på alla kanter, sicksackade, fållade och vände rätt. Sedan sydde jag fem kanaler. Två bredare i över- och underkant för att få plats med en 3,5 cm bred trälist och tre smalare med jämna mellanrum mitt på gardinen med plats för en 1 cm bred rundstav.
Sedan petade jag in listerna som jag sågat till i rätt längd och sydde igen kanalöppningarna för hand. På baksidan sydde jag dit 15 stycken öljetter. Tre på varje kanal, en i mitten, en till höger och en till vänster. I de tre nedersta öljetterna knöt jag fast ett persiennsnöre som sedan fick löpa genom de resterande öljetterna hela vägen upp och så samlade jag alla tre snören i en öljett längst ut i överkanten. Jag förstår om min förklaring känns lite knixig, men den här bilden kanske kan hjälpa till att förtydliga.
Till sist skruvade jag i tre skruvöglor rakt genom tyget högst upp och in i den övre trälisten. Sedan slog jag i tre spikar ovanför fönstret som jag hängde upp hela gardinen på. Själva persiennsnöret fäste jag på två enkla spikar vid sidan av fönstret. Jag tycker det blir finare än sådana plastfästen som finns.
Och så här blev resultatet! Här är gardinen hissad halvvägs, men den går såklart att skjutsa hela vägen upp om man önskar. I och med att den bara är upphängd på spikar så kan jag lätt plocka ner den under vintertid om jag vill, eller kanske sy en till i något färgglatt tyg att variera med efter säsong. Vi får väl se om det dröjer ett och ett halvt år till dess eller om jag skyndar lite mindre långsamt framöver.
Tre färgklickar
I väntan på strålande vårsol och spirande natur får man tillsätta lite egna färgklickar i sitt liv. Här är tre saker som gjort intåg i mitt hem den senaste veckan.
I helgen sydde jag klart min väggbonad och spikade upp den ovanför sängen. Den är helt och hållet gjord av stuvbitar som jag hade hemma, men jag tycker att de olika färgerna passar fint ihop i sina kombinationer. Kollar man noga så ser man ju att den inte är särskilt millimeterrak eller perfekt, men jag intalar mig att det är positivt att det syns att den är handgjord, haha.
Nästa hemmaprojekt hoppas jag blir ett nytt, rutigt köksgolv som jag haft på span ett bra tag nu, men jag väntar fortfarande på att golvfabriken ska återuppta sin produktion som legat nere på grund av pandemin. Kanske hinner jag något litet sidoprojekt däremellan, fortsättning följer.
Den här klädhögen med nya Sellpy-fynd blandat med garderobsfavoriter såg jag från min säng när jag vaknade i söndags morse. Kanske kan man se den som ett slumpmässigt utsnitt av min palett för våren med färger som limegrönt, orange, ljusgult och brunt. Hej 70- och 90-tal.
På tal om vårstil hörrni, så känner jag mig lite… lost. Ena dagen töntig millenial med för smala jeans, andra dagen tråkig låtsasvuxen i trenchcoat och loafers. Jag måste hitta någon slags rolig, färgglad medelväg tror jag. Det blir till att ägna påskledigheten åt Pinterest och moodboards.
En väg dit är kanske denna? Jag, som helt ransonerat bort sminkningen under hemmajobbandet, kom nämligen på att det vore kul med jättefärgglad ögonskugga. Så i påskpresent till mig själv köpte jag den här lilla asken som känns som det närmaste godis man kan komma utan att behöva tillsätta socker. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna låta den vara länge utan gör nog snart entré i zoom-mötena med orange ögonlock…