Tre färgklickar

I väntan på strålande vårsol och spirande natur får man tillsätta lite egna färgklickar i sitt liv. Här är tre saker som gjort intåg i mitt hem den senaste veckan.

väggbonad väggbonad

I helgen sydde jag klart min väggbonad och spikade upp den ovanför sängen. Den är helt och hållet gjord av stuvbitar som jag hade hemma, men jag tycker att de olika färgerna passar fint ihop i sina kombinationer. Kollar man noga så ser man ju att den inte är särskilt millimeterrak eller perfekt, men jag intalar mig att det är positivt att det syns att den är handgjord, haha.

Nästa hemmaprojekt hoppas jag blir ett nytt, rutigt köksgolv som jag haft på span ett bra tag nu, men jag väntar fortfarande på att golvfabriken ska återuppta sin produktion som legat nere på grund av pandemin. Kanske hinner jag något litet sidoprojekt däremellan, fortsättning följer.

klädhög

Den här klädhögen med nya Sellpy-fynd blandat med garderobsfavoriter såg jag från min säng när jag vaknade i söndags morse. Kanske kan man se den som ett slumpmässigt utsnitt av min palett för våren med färger som limegrönt, orange, ljusgult och brunt. Hej 70- och 90-tal.

På tal om vårstil hörrni, så känner jag mig lite… lost. Ena dagen töntig millenial med för smala jeans, andra dagen tråkig låtsasvuxen i trenchcoat och loafers. Jag måste hitta någon slags rolig, färgglad medelväg tror jag. Det blir till att ägna påskledigheten åt Pinterest och moodboards.

ögonskugga

En väg dit är kanske denna? Jag, som helt ransonerat bort sminkningen under hemmajobbandet, kom nämligen på att det vore kul med jättefärgglad ögonskugga. Så i påskpresent till mig själv köpte jag den här lilla asken som känns som det närmaste godis man kan komma utan att behöva tillsätta socker. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna låta den vara länge utan gör nog snart entré i zoom-mötena med orange ögonlock…

+47

Sy och snickra

Jag har kommit in i en period då jag är så trött på att sitta framför en skärm att jag nästintill äcklas av den. Det är ju lite jobbigt eftersom väldigt mycket av ens liv utspelar sig digitalt numera, kanske allra främst jobbet, men också många sociala interaktioner och även den här bloggen. Därav blir det vissa oplanerade pauser här då och då som ni kanske märker (sorry!). De senaste dagarna har jag i alla fall stängt ner datorn vid 18 och som en motreaktion börjat pyssla med analoga, kreativa saker.

skåp

En sak jag gjort är att bygga hyllor till det här skåpet. Nu syns ju det dåligt på bilden eftersom det är stängt, men ni får använda er fantasi. Jag köpte skåpet second hand förra året och då var det i rätt risigt skick, men jag målade om det, satte dit en ny låsanordning och så dröjde det sisådär sju månader innan jag orkade ordna hyllplan inuti. Fixandet av hyllorna medförde att jag var tvungen att köpa en fogsvans och när jag sågade med den blev jag så glad för att den var så bra, så nu vill jag genast såga fler saker! Jag måste bara komma på vad först.

sy sy

Igår kväll påbörjade jag ett nytt, lite oklart syprojekt. Jag har länge haft en tanke om att jag vill ha någon slags väggbonad ovanför sängen. Obs kanske inte riktigt en sådan man tänker på först när man hör ordet ”väggbonad” utan något lite mer modernt och grafiskt, fast fortfarande i textil. Så jag bestämde mig för att öppna lådan med stuvbitar och skapa en på känn. Här ovan ser ni någon slags work in progress-bild. Jag kom en bit på väg men har nog ett par goda timmar kvar innan jag blir klar. Tur det, för min skärmskräck kommer nog att fortsätta ett litet tag till, men rätt vad det är så är jag tillbaka med scrollsugen tumme och fyrkantiga ögon, hehe. Vi hörs då!

+63

Sy en klänning med Sveriges mest motvilliga sömnadsguide

sy klänning
 
Här kommer, som rubriken antyder, Sveriges mest motvilliga sömnadsguide. Att den är motvillig beror nog främst på att jag tycker det är småtråkigt att sitta och ge instruktioner för hur man ska göra något kreativt. Jag kan gärna ge lite tips och guidning för hur man ska tänka (som jag gjorde här) men att säga exakt hur man ska gå tillväga tycker jag plockar bort mycket av det just… kreativa. Eller så är det troligtvis bara jag som är dålig på att förklara hur jag tänker och gör när jag skapar. Med tiden har jag insett mer och mer att jag är en rätt usel lärare tyvärr. Så med den disclaimern: vill man ha en precis beskrivning och ett riktigt mönster på hur man syr en klänning så tycker jag att man ska köpa det i en affär eller på nätet. För det finns och de kan vara toppen att använda sig av. Vill man däremot göra en klänning där man får mäta själv och testa sig fram en del på vägen, då kan man göra så här!
 
Jag vill också varna för att bilderna i det här inlägget kanske inte är de snyggaste eller tydligaste. Jag knäppte av dem lite snabbt i farten när jag sydde en klänning för några veckor sedan och efter det har jag tyvärr inte haft tid att sy något mer i dagsljus, annars hade jag ordnat bättre och mer pedagogiska bilder. Strunt samma, nu kör vi!
 
sy klänning
 
Min klänningsmodell består av tre delar: bröststycke, kjol och ärm. Eller egentligen fem delar eftersom kjolen har en fram- och baksida och klänningen har två ärmar. Alla delar är raka. Om man kollar på andra plagg i ens garderob är de ofta mer komplext sydda, särskilt vid axelparti och ärmar, men nu vill vi göra det enkelt för oss. Därför är det också bra att ha med sig att passformen inte kommer bli figursydd utan lite oversize och lös.
 
När jag sydde min första klänning hade jag ett tyg som var 125×150 cm. Till den andra tror jag min stuvbit var något större, typ 150×150 cm. Men det viktigaste innan man börjar klippa är att man mätt ut sina delar och optimerat så att alla får plats och tyget används på bästa vis. För att räkna ut hur stora dina bitar behöver bli så är det lättaste att mäta ett befintligt plagg. Bestäm också om du vill ha långa eller korta ärmar, om de ska vara mycket vida eller inte, hur lång och vid kjol du vill ha och var på bröststycket den ska sitta. Allt detta påverkar måtten.
 
Jag har gjort ett par klänningar och en blus och då har mina mått blivit ungefär såhär.
Ärm x2: 50-70 cm bred, 40-60 cm lång
Bröststycke x1: 45 cm bred, 70-90 cm långt (110 cm för blus)
Kjol x2: 75 cm bred, 45-55 cm lång
 
Men mät, mät, mät! På dig själv och dina kläder och på ditt tyg. Glöm inte att lägga till 1 cm sömsmån i varje kant också innan du klipper.
 
sy klänning
 
När jag väl börjar sy så brukar jag starta med bröststycket. Det består av en lång del som blir både fram och baksida. I den klipper jag ett hål för halsringningen. Jag brukar göra det något djupare på framsidan och lite grundare på baksidan. Ett fyrkantigt hål är rätt enkelt att mäta ut klippa till. För att göra ett jämnt runt hål har jag använt mig av en tallrik och ritat av. Sedan sicksackar jag alla kanter och fållar halsringningen.
 
sy klänning
 
Nästa steg är ärmarna. Efter att ha bestämt längd och bredd klipper jag ut dem och sicksackar kanterna. Sedan syr jag ihop ärmens långsida. Därefter ska de sys på bröststycket likt ovan. Jag vänder alla delar ut och in och nålar fast mot varandra. Här är det viktigt att mitten på ärmen möter mitten på axeln. Sedan syr jag fast ärmen på bröststycket och syr även ihop den sista biten på bröststycket nedanför ärmen. Jag önskar jag hade haft en bättre bild här som kunde förklara, men hoppas ni förstår ändå.
 
sy klänning
 
Sista stycket är kjolen som består av en lika stor fram- och baksida. Även här sicksackas alla kanter och sedan syr jag ihop sidorna för att få till en kjol. Därefter ska den fästas i bröststycket, ungefär likadant som ärmarna. Vänd allt ut och in, nåla noga och sy fast. Eftersom kjolen är vidare än bröststycket är det viktigt att nåla den ordentligt så den veckar sig fint i sömmen.
 
Avslutningsvis fållar jag kanten på kjolen och ärmarna. I ärmslutet gör jag en liten kanal där jag trär igenom ett resårband med hjälp av en säkerhetsnål och drar åt för att få en puffig ärm med ett tight avslut. Till sist klipper jag av alla lösa trådar. Klart!
 
sy klänning
 
Hoppas det gick att begripa någonting och att ni inte är helt förvirrade. Jag kan liksom inga svårare sytermer än ”fålla kanten” och det finns säkert smartare än mer korrekta sätt att göra på. Men det viktigaste för mig är att det faktiskt blir något och att det känns genomförbart och kul. Om ni bestämmer er för att prova får ni mer än gärna dela ert resultat med mig sen. Lycka till!
0

En nysydd klänning & några tips från slöjdstugan

sy klänning
Nej men här står jag och njuter av söndagslugnet iförd min nya klänning som jag svängde ihop igår. Eller ja, svängde och svängde, tråcklade kanske mer är rätt formulering men jag sydde den helt själv i alla fall. På fri hand och utan mönster. Jag har nämligen tänkt att det ska bli ett litet personligt projekt för 2020 – att sy mer och bättre och förhoppningsvis kanske lyckas göra de där drömplaggen jag inte har råd med eller som bara finns i min fantasi.
 
sy klänning
Det första projektet fick bli den här rutiga klänningen med fyrkantig ringning och puffärm, inspirerad av Ulrika. Den har en väldigt simpel konstruktion med bara raka delar i form av ett bröststycke, en kjol och två ärmar. Att den är lite lös i formen gör att det funkar med dessa enkla snitt, tycker jag i alla fall. Till nästa klänning funderar jag dock på att flytta ner kjolen lite så att den hamnar mer i midjan än under bysten och kanske göra en kortare men ännu puffigare ärm…
 
sy klänning
Tyget kostade mig 30 kr i en second hand-affär och 125×150 cm räckte precis till en klänning. Jag tycker det är fint med blågult även om det lätt känns väldigt mycket Heja Sverige! varje gång man bär det. Det här får kanske bli min EM-klänning i sommar, haha.
 
sy klänning
Nu är jag ju långt ifrån någon expert på att sy, men jag tänkte ändå dela lite tips som jag kommit fram till hittills. 
 
✴︎ Köp ett billigt tyg. Second hand-affärerna kryllar av gamla stuvbitar och gardiner som inte kostar särskilt många kronor. Jag tänker att det är bra att öva på lite enklare grejer innan jag köper något dyrt drömtyg och sätter saxen i det.
 
✴︎ Var lagom noggrann. Helst vill jag bara att det ska gå snabbt och vara kul hela tiden, men att sy tar längre tid än man tror och vissa steg är smarta att inte hoppa över. Som att nåla ordentligt eller att sicksacka alla lösa kanter till exempel, fastän det är supertrist.
 
✴︎ Prova ofta. Fördelen med att sy är ju att man kan skapa plagg helt utifrån sin egen kroppsform och mått. Därför är det också klokt att testa plagget ofta under vägens gång, så man inte har sytt klart alltihopa och först då upptäcker att ärmhålen är lite för tighta…
 
✴︎ Utgå från plagg du redan har och titta på hur de är konstruerade. Det finns ju en massa mönster man kan köpa men hittills tycker jag det känns roligare att leka själv och göra saker i den ordning jag tror blir rätt. På så vis tänker jag att jag lär mig utan att behöva läsa någon torr beskrivning av hur man ska lägga tyget räta mot räta (mvh traumatiserad sedan högstadieslöjden). Genom att utgå från plagg i min egen garderob kan jag också komma fram till hur lång en ärm ska vara, hur vid kjol jag vill ha osv.
 
✴︎ Kom ihåg att räkna med sömsmån. När du mätt och tänkt ut hur långt allt ska vara, kom ihåg att lägga till cirka en centimeter på varje kant för sömsmån. Jag brukar också skriva upp alla mått under tiden så jag vet vad jag ska ändra till nästa gång om det behövs.
 
✴︎ Sprätta upp och sy om när det behövs. Mina sömmar är långt ifrån spikraka och ärligt talat bryr jag mig inte jättemycket om att allt ska bli perfekt, det är ju inte någon galaklänning jag gör. Men då och då blir det helt enkelt fel och har man inte ett superömtåligt tyg är det inte värre än att man får sprätta upp och göra om. Som en ytterst analog ctrl+z bara.
 
Det var allt från slöjdstugan den här gången! Som tur är har jag lite fler tygbitar som ligger och väntar, så kanske dyker det upp ett nytt projekt snart igen.
0

Solgult & smårutigt

rutig tygpåse
När jag i enlighet med min nya söndagstradition hängde fram veckans kläder kom jag på att det skulle vara kul med en liten färgklick. Något solgult i det som såg ut att bli en gråregnig höstvecka. Så jag rotade i min hallgarderob och hittade ett gulrutigt tyg jag köpt second hand i våras. Sedan ställde jag upp symaskinen på köksbordet, hämtade måttbandet och en gammal tygpåse att ha som förlaga och började mäta, klippa och sy.
 
rutig tygpåse
Att utgå från ett tidigare plagg är det lättaste sättet att sy på tycker jag. Det samt att släppa spärrarna lite. Som ni ser ligger sprättaren framme, redo att användas på en söm som kanske inte blev helt rak. Och självklart kan man göra allt jättenoga och korrekt enligt mallar och beskrivningar, men så länge jag orkar sicksacka kanterna känner jag mig nöjd. Det viktiga är ju att det blir något och att man hinner klart tills man vill använda det. Att allt inte är millimeterrakt får kvitta, det är bara kul om det inte ser helt fabriksgjort ut, visst?
 
rutig tygpåse
Och så här blev resultatet: en solgul, smårutig och perfekt liten färgklick i form av en tygpåse.
 
rutig tygpåse
Om jag orkar ska jag snygga till den lite med strykjärnet innan jag fyller den med bok, matlåda, dator, paraply och annat viktigt jag behöver bära med mig om dagarna. Sen blir det premiäranvändning på den gråaste av onsdagar!
0

Resting Bitch Face T-shirt

resting bitch face
 
”Är du sur?”
”Nej.”
”Säkert?”
”Ja…”
”För det ser så ut.”
”Fast jag är inte det.”
”Okej, inte ens lite då?”
”Nej…”
”Inte för att vara sån men du ser typ sur ut…”
”JAG VET! JAG FÖDDES SÅ HÄR! MEN JAG. ÄR. INTE. SUR. INTE DET MINSTA! OKEJ?!”
 
resting bitch face
 
Ovanstående konversation har ägt rum säkert hundra, nej tusen gånger under mitt liv. Anledningen? Mitt så kallade resting bitch face. Helt enkelt att när jag är avslappnad så pekar mina mungipor nedåt, oavsett humör. Det är så jag föddes och det är med största sannolikhet så jag kommer se ut resten av livet. Men efter att ha behövt förklara och försvara mitt ansiktsuttryck otaliga gånger fick jag idén om att göra en t-shirt som kunde sköta svarandet åt mig. Lite på skämt och lite som ett socialt experiment.
 
resting bitch face
 
Så en vanlig grå t-shirt, lite svart broderitråd och ett par timmars pillande resulterade snart i resting bitch face-tröjans födelse. Ett tag övervägde jag att skriva det stort över hela magen, men jag bestämde mig för att börja lite försiktigt i övre hörnet. Nu får vi se om den gör jobbet – fortsatt rapport från denna 90’s bitch kommer inom kort!
0

The struggle of being a blogger

kimono
 
Saker man troligtvis bara gör när man har en blogg:
Går upp extra tidigt, tar på sig gårdagens kläder, letar fram sitt kamerastativ, möblerar om i vardagsrummet, tar på sig skorna inomhus, ställer sig framför kameran, knäpper av trettiofem bilder, blir missnöjd, ger upp, laddar in bilderna i datorn, redigerar så mycket det går i Photoshop, försöker återskapa någon slags dagsljus, blir missnöjd igen, ger upp, sparar ut de tre minst dåliga bilderna, laddar upp på Flickr, kopierar länken och börjar skriva ett nytt blogginlägg.
 
kimono
 
Syftet med det här inlägget var  egentligen att visa upp min färgstarka, wannabe-kulturtants-kimono som jag sytt enligt Saras eminenta guide. Men alltså, jag ser ju knappt vaken ut på bilderna och även fast klockan var efter åtta var det långt ifrån dagsljus i min lägenhet. Så ursäkta, men bättre än så här blev det tyvärr inte. , liksom.
 
kimono
 
Men kimonon är jag nöjd med i alla fall. Den känns som en perfekt liten vitamininjektion i novembermörkret och en start på min kulturtantskarriär. Längtar så mycket tills jag är typ 67 och får gå på konstvernissager med mina vänninor och dricka rödvin. Life goals (på riktigt alltså)!
 
0