När jag i enlighet med min nya söndagstradition hängde fram veckans kläder kom jag på att det skulle vara kul med en liten färgklick. Något solgult i det som såg ut att bli en gråregnig höstvecka. Så jag rotade i min hallgarderob och hittade ett gulrutigt tyg jag köpt second hand i våras. Sedan ställde jag upp symaskinen på köksbordet, hämtade måttbandet och en gammal tygpåse att ha som förlaga och började mäta, klippa och sy.
Att utgå från ett tidigare plagg är det lättaste sättet att sy på tycker jag. Det samt att släppa spärrarna lite. Som ni ser ligger sprättaren framme, redo att användas på en söm som kanske inte blev helt rak. Och självklart kan man göra allt jättenoga och korrekt enligt mallar och beskrivningar, men så länge jag orkar sicksacka kanterna känner jag mig nöjd. Det viktiga är ju att det blir något och att man hinner klart tills man vill använda det. Att allt inte är millimeterrakt får kvitta, det är bara kul om det inte ser helt fabriksgjort ut, visst?
Och så här blev resultatet: en solgul, smårutig och perfekt liten färgklick i form av en tygpåse.
Om jag orkar ska jag snygga till den lite med strykjärnet innan jag fyller den med bok, matlåda, dator, paraply och annat viktigt jag behöver bära med mig om dagarna. Sen blir det premiäranvändning på den gråaste av onsdagar!
