Julia syr: byxor med fransar

byxor med frans

Nämen hej, vad har vi här om inte ett stycke byxa med frans! Ända sedan jag skrev ett inlägg i höstas om stil har jag haft en vision om att jag skulle fixa en franskant på ett par av mina byxor och för någon helg sedan kom jag äntligen till skott.

byxor med frans

Projektet inleddes med att jag kilade förbi Tygverket och köpte en meter svart frans i längden tolv centimeter. Eller, först letade jag en god stund innan jag bad expediten om hjälp och blev pekad i riktning mot hörnan för möbeltapetsering där det fanns ett helt skåp av fransar. Det är ändå kul att tänka att jag stilmässigt är lite som en sån där gammal rokoko-fåtölj i röd sammet.

byxor med frans

Sedan var det bara att traska hem och plocka fram symaskinen och ett par gamla byxor. Just de här kommer från H&M från början men köptes via Sellpy för något år sedan. Jag tycker de är fina med den lilla slitsen men har alltid irriterat mig på att de är för croppade och något korta på mig. Alltså kändes det som en perfekt byxa att addera en lång frans på. Att mäta, nåla och sy fast med raksöm tog ungefär åtta minuter vilket kändes som en lagom insats rent tidsmässigt.

byxor med frans

Nu har de seglat upp på listan som en av mina favoritbyxor och jag är otroligt nöjd med mitt garderobstillskott som känns väldigt mycket jag. Så här på vintern har jag tunna strumpor under och boots till, men framåt vår och sommar tänker jag att de blir fina till sandaler eller en liten klack. Ser ni någon som rasslar fram på stan och svänger lite extra på fötterna för full effekt så är det förmodligen bara jag och mina fransar.

Julia testar japanska sötsaker

I fredags kväll var jag hemma själv och smått uttråkad började jag leta genom mina köksskåp på jakt efter något gott att äta. På en hylla högt upp hittade jag en massa roliga sötsaker som jag köpte på mig när jag var i Japan i höstas och eftersom kvällen krävde underhållning bestämde jag mig för att testa ett litet DIY-kit med svampkex. Något oförberett började jag även dokumentera hela processen i klipp på Snapchat och resultatet blev en fyra minuter lång serie där jag ger mig på bakverkspyssel, smaskar lite i kameran samt recenserar godis. Jag vet inte om det har något större underhållningsvärde, men jag bestämde mig i alla fall för att samla alla klipp i en liten lågupplöst video och visa för er här. Varsågoda!
 
 
Några highlights:
01:02 Stoppar fingrarna i typ kokande vatten och undrar om det är varmt. Geni.
01:09 Säger ”lite nervös” på någon slags norrländska?
Under hela filmen: överanvänder orden ”okej”, ”kex” och ”kul”.
 
PS. Om ni vill få mer högkvalitativt content likt detta så kan ni följa mig på Snapchat där jag heter julia_erikssob (ja, jag råkade slinta på tangentbordet när jag signade upp och trodde det skulle gå att ändra användarnamn – det gjorde det inte).

Resting Bitch Face T-shirt

resting bitch face
 
”Är du sur?”
”Nej.”
”Säkert?”
”Ja…”
”För det ser så ut.”
”Fast jag är inte det.”
”Okej, inte ens lite då?”
”Nej…”
”Inte för att vara sån men du ser typ sur ut…”
”JAG VET! JAG FÖDDES SÅ HÄR! MEN JAG. ÄR. INTE. SUR. INTE DET MINSTA! OKEJ?!”
 
resting bitch face
 
Ovanstående konversation har ägt rum säkert hundra, nej tusen gånger under mitt liv. Anledningen? Mitt så kallade resting bitch face. Helt enkelt att när jag är avslappnad så pekar mina mungipor nedåt, oavsett humör. Det är så jag föddes och det är med största sannolikhet så jag kommer se ut resten av livet. Men efter att ha behövt förklara och försvara mitt ansiktsuttryck otaliga gånger fick jag idén om att göra en t-shirt som kunde sköta svarandet åt mig. Lite på skämt och lite som ett socialt experiment.
 
resting bitch face
 
Så en vanlig grå t-shirt, lite svart broderitråd och ett par timmars pillande resulterade snart i resting bitch face-tröjans födelse. Ett tag övervägde jag att skriva det stort över hela magen, men jag bestämde mig för att börja lite försiktigt i övre hörnet. Nu får vi se om den gör jobbet – fortsatt rapport från denna 90’s bitch kommer inom kort!