Sju små julkarameller

Jag har typ glömt bort hur jag bloggar om jag inte skriver prosalyrisk känslosås, vilket jag i och för sig gillar väldigt mycket (tack för alla fina kommentarer), men det är ju också påfrestande och utlämnande. Trycket på den där publiceringsknappen känns jätteläskigt och befriande på samma gång. Att ställa hjärnan och hjärtat på, kanske inte vid gavel, men långt mer än glänt i alla fall och säga ”här är jag och just nu är det inte så bra”. Det är livsfarligt. Men förlösande. Och ja, något ska jag väl göra med misären.

Med det sagt så är fint att se er här igen i mitt älskade dammiga lilla hörn på internet. Mer lyrik och känslor lär det säkert bli snart igen, men låt oss fokusera på något helt annat ett tag.

Jag har köpt ett sånt där nedräkningsljus som man tänder varje dag till jul. Självfallet hamnade jag efter direkt och fick hetselda från dag 3 till dag 8 i ett svep. Ljusstaken i glas hittade jag högt uppe på en hylla på Myrorna. Den ser ut som grön jello vilket ändå är lite kul.

Förutom mitt ljus har jag också en adventskalender med konst- och litteraturtema som jag fick av min vän Karin. Varje dag får man sprätta upp ett nytt uppslag och där i finns antingen en kortare text eller ett verk att titta på. Mysigt!

Under en av alla tusen dagar i slutet av november fick jag för mig att bygga ut min tavelvägg ovanför soffan lite åt höger och spikade således upp en gammal spegel med fläckar som inte går bort samt en liten meteorit i mässing. Till advent åkte också stjärnan i fönstret upp.

På första advent sjöng jag några sånger på högmässan. Det var svart klädkod för kören så jag bar sammetskostym och matchade med stor rosett i håret. Jag saknar lite att ha långt hår nu när man vill vara extra fin med olika uppsättningar och frisyrer, men det här funkar ju i alla fall.

Nästan all min lästid just nu går till kurslitteratur, men när jag får en lucka över försöker jag klämma in lite egenvalda böcker också. Som Ingvild H. Rishøis Vinternoveller som var otrolig läsning. Tre långnoveller med vältecknade personporträtt och ett balanserat språk med nerv.

Nu blev det här jätterandom bland allt julpynt men jag har köpt en ny badrumsmatta som gör mig glad. Kanske mest för att den passar så bra till köksgolvet utanför badrummet. Smårutigt och storrutigt på längden och snedden. Härligt med badrumsljus så här års också, noll procent äkta sol.

Till sist gick jag en dag till bästa Söderbokhandeln och köpte en julklapp till mig själv. Det tycker jag att man får göra om man inte kommer att få några andra klappar. Egentligen hade jag velat köpa Anne Carsons Röd självbiografi som jag tycker så otroligt mycket om och skulle vilja ha i min ägo, men den verkar vara slut exakt överallt. Om någon av er skulle råka sitta på ett ex är jag redo att öppna stora plånboken och erbjuda en bra slant. Annars får jag väl vänta på att hon får nobelpriset och det blir nytryck, men det känns lite väl långt bort just nu.

Det var sju små julkarameller som får liva upp tillvaron just nu. Hoppas att vi hörs snart igen!

Konsten att sy en hissgardin

När det gäller inredning tänker jag att jag förespråkar metoden skynda långsamt. Men ibland går det nog faktiskt lite för långsamt. För efter ett och ett halvt år utan gardiner och med uppvaknanden i ett rum som badar i ljus klockan fem på morgonen under sommarhalvåret så var det verkligen hög tid att ta tag i situationen. Först tänkte jag mig en lösning i form av mörkläggningsgardiner på stång, men efter att ha kollat på olika alternativ utan att fastna för något så kom jag på att jag ville ha en hissgardin. En lätt och luftig som kan fungera både som rullgardin om natten och inramning av fönstret på dagen. Perfekt! Efter ytterligare lite research och mätande av fönstret insåg jag att jag skulle bli tvungen att specialbeställa en. Eller ta saken i egna händer och göra den själv. Hur svårt kan det vara? tänkte jag. Inte så svårt skulle det visa sig. Inte jättekul heller. Men helt klart överkomligt och tre kvällar senare var jag klar.

Jag valde att sy min hissgardin i ett dubbelt linnetyg för att dämpa ljuset mer. Det blir dock inte beckmörkt men tillräckligt för att jag ska sova bättre. Jag mätte upp fönstret och la till sömsmån på alla kanter, sicksackade, fållade och vände rätt. Sedan sydde jag fem kanaler. Två bredare i över- och underkant för att få plats med en 3,5 cm bred trälist och tre smalare med jämna mellanrum mitt på gardinen med plats för en 1 cm bred rundstav.

Sedan petade jag in listerna som jag sågat till i rätt längd och sydde igen kanalöppningarna för hand. På baksidan sydde jag dit 15 stycken öljetter. Tre på varje kanal, en i mitten, en till höger och en till vänster. I de tre nedersta öljetterna knöt jag fast ett persiennsnöre som sedan fick löpa genom de resterande öljetterna hela vägen upp och så samlade jag alla tre snören i en öljett längst ut i överkanten. Jag förstår om min förklaring känns lite knixig, men den här bilden kanske kan hjälpa till att förtydliga.

Till sist skruvade jag i tre skruvöglor rakt genom tyget högst upp och in i den övre trälisten. Sedan slog jag i tre spikar ovanför fönstret som jag hängde upp hela gardinen på. Själva persiennsnöret fäste jag på två enkla spikar vid sidan av fönstret. Jag tycker det blir finare än sådana plastfästen som finns.

Och så här blev resultatet! Här är gardinen hissad halvvägs, men den går såklart att skjutsa hela vägen upp om man önskar. I och med att den bara är upphängd på spikar så kan jag lätt plocka ner den under vintertid om jag vill, eller kanske sy en till i något färgglatt tyg att variera med efter säsong. Vi får väl se om det dröjer ett och ett halvt år till dess eller om jag skyndar lite mindre långsamt framöver.

Ett soligt & rutigt köksgolv

Ända sedan jag flyttade in i min lägenhet i november 2019 har jag varit fast besluten om att jag skulle byta ut golvet i det kombinerade köket och hallen. Där låg ett ljust laminatgolv med en del fula märken och skav och det var också på väg att börja lossna av sig själv. Min första förhoppning var att hitta ett otroligt trägolv därunder, men när jag lirkade upp en av bitarna under kylskåpet hittade jag bara en brun linoleummatta. Så jag började fundera på vilken slags golv jag ville ha och startade ett månadssparande dedikerat till köksgolvet.

Ganska snabbt kom jag fram till att jag ville ha något med färg och som känns ”lite kul” (väldigt typiskt mig). Eftersom köket och hallen är ett ganska litet rum på ungefär åtta kvadratmeter och det stora rummet i lägenheten har en fin fiskbensparkett så ville jag hitta något som bryter av lite. Något som kontrasterar mer än vad ett annat trägolv skulle göra och som dessutom fungerar bra när jag tappar grejer i min matlagning eller kommer in med leriga skor på hösten.

Efter ett år av velande och sparande (förlåt, men kan vi normalisera det lite att det kostar en massa pengar att renovera och måla om och bygga nytt, även i bloggvärlden?) landade jag i ett rutigt golv med linoleumplattor. Det kändes som ett bra val pga svanenmärkt, slittåligt, prisvärt och såklart: kul, men också lite klassiskt. Så i december travade jag iväg till golvbutiken för att göra min beställning, bara för att få höra att det rödvitrutiga golvet jag bestämt mig för inte skulle komma förrän i april. Så jag väntade och väntade och när det äntligen blev april hörde jag av mig igen. Jag fick ett mycket trevligt bemötande men också en tråkig nyhet, det hade blivit något fel i produktionen och nästa batch skulle inte komma förrän i augusti. Där någonstans tog mitt tålamod slut, så jag frågade om det fanns några andra färger tillgängliga nu direkt och valde vita och lejongula plattor istället.

I tisdags släppte jag in golvläggaren och flydde sedan in till kontoret. När jag sedan kom hem på kvällen och klev in genom ytterdörren ska jag erkänna att jag mumlade ett halvförskräckt ”oj”. Det var som att kliva in i ett nytt rum. Men med alla saker på rätt plats igen och några timmars invänjning så kändes det precis så kul och härligt som jag hoppats. Så numera har jag ett otroligt soligt golv i mitt kök.

Igår blev det invigning med matchande orangevin och två vänner på besök. Och om inte alltför länge hoppas jag att jag kan fylla det med dansande fötter och en massa folk på en ordentlig hemmafest. Det tycker jag faktiskt att både jag och golvet förtjänar.

Jag har fått en del frågor, så här kommer en liten uppdatering med mer exakt information. Köksgolvet är från Forbo och serien Marmoleum. Jag valde färgerna Stardust och Pumpkin Yellow. Jag vet dock att den sistnämnda var på utgående när jag beställde den 2021, så den kan vara så att den inte finns kvar. Jag köpte golvet via Golvpoolen/Linoleumkompaniet i Stockholm som var väldigt behjälpliga och bra på att svara på frågor, så jag kan varmt rekommendera dem.

Fyra saker jag funderar på en söndag i januari

Ett

Varför är det så otroligt pinsamt att vara en existerande människa vissa dagar? Det är svårt att sätta fingret på känslan men det är som en konstant, mild skamsköljning över allt jag gör och tänker. Idag är en sådan dag. Jag skulle gå in på Filippa K för att prova en ullkappa jag sett på rean men halvvägs in fick jag pinsamhetspanik. Det var tomt i butiken förutom personalen och jag kände hur mina kängor bildade pölar på det blanka golvet, hur min väska var för färgstark och mitt snöblöta ansikte för fult. Jag skämdes över saker jag egentligen inte borde skämmas för men där och då kändes det rimligt.

På samma vis kan jag tycka att det är otroligt pinsamt att ha en blogg. Det är ju ambivalent för jag älskar den här platsen, men kreativiteten kommer alltid med en skavande baksida. Att ha skrivit ett inlägg med någon slags litterär ambition och få noll kommentarer, att dela bilder och historier ur sitt liv som om det vore inspirerande fakta eller att göra en trendspaning? Nej men usch, det är så pinsamt, varför utsätter jag mig ens? Kanske är det bara jag som känner så här då och då, för som tur är går det ju över, men det är en så otroligt märklig och i stunden fullkomlig känsla.

Två

Hur kommer det vara att börja på ett nytt jobb i morgon? Just nu känner jag mig oväntat lugn, men det kommer säkert att bli lite pirrigt när det väl är dags att ställa klockan och släcka lampan. Hela kontoret är för närvarande stängt för allt utom den affärskritiska verksamheten och eftersom det inte direkt är fondförvaltning jag ska syssla med, kommer jag få jobba hemifrån den största delen av tiden i början. Undrar hur det kommer bli? Att komma in i en ny organisation och att lära känna nya kollegor på distans. Att vara på ett nytt jobb men på prick samma plats som på förra jobbet, det vill säga hemma. Jag hoppas i alla fall att jag snart kan få sitta sida vid sida med människor igen och jobba tillsammans.

Tre

Vad ska jag egentligen ha för gardiner i mitt fönster? (Ja, det är högt och lågt här bland tankarna.) Hur kan en så enkel sak som två långa tygbitar vara så komplicerad? Jag känner liksom inte för någonting, har ingen intuitiv känsla när det kommer till gardiner så som andra tycks ha. Det enda jag vet är att jag inte vill ha tunna, skira, vita. Snart (snart, snart, snart!) kommer ju vårljuset tillbaka och då tänker jag att jag behöver något som kan fungera för mörkläggning också. Men ska det vara färgglatt och mönstrat? Eller neutralt och dämpat? Kan någon gardinexpert rycka ut och hjälpa till tack.

Fyra

På tal om fönster, får man slänga krukväxter som inte har dött men som har blivit ganska tråkiga, rangliga och fula? Det tar ju emot att göra sig av med något som lever och växer, men samtidigt vill jag att det ska vara fint här hemma. Kanske kommer en hel armé med växtgäris och skäller ut mig om jag slänger några av dem, eller så inser jag att alla människor gör sig av med sina krukväxter ibland. Förresten, om jag lyckas hitta några gardiner kan jag ju gömma de fulaste växterna bakom dem, då har jag löst två problem i ett… Skoja. Eller?

Nu ska jag fortsätta att skämmas över min existens (och att jag bloggade om min skamkänsla dessutom), laga en middag med svartkål och lax och välja kläder inför min första jobbdag i morgon. Hoppas att ni har en mysig (och grubbelfri) söndag!

Furu forever – ett lyckat auktionsköp

Här om veckan satt jag och scrollade igenom min favoritauktionssida, så som jag har för vana att göra med jämna mellanrum, när jag plötsligt fick syn på ett knubbigt soffbord i massiv furu. Kolla på mig! skrek det och jag klickade snabbt på länken. Jag hade varit lite sugen på ett nytt soffbord ett tag, men inte vetat riktigt vad jag velat ha, inte förrän jag såg det rakt framför mig. Raskt la jag ett bud på utgångspriset som var 100 kronor och sedan väntade jag. Självklart var jag övertygad om att någon skulle buda över, furu känns ju som något av en hype just nu, men inga fler bud trillade in och sex dagar senare hade jag vunnit det för det totala priset av 183 kr. Som hittat!

Så här ser det ut när det kommit på plats hemma hos mig ett par dagar senare. Ytan är lite sliten och jag funderar på att slipa och lacka om det på sikt, men jag tror jag väntar med det till 2021. Något säger mig att jag lär ha lite tid över även då… Jag är i alla fall mycket nöjd med mitt köp, det är så kul att man fortfarande kan fynda på auktionssiterna om man har lite tur. Dessutom är det mycket bekvämare att ha fötterna på när jag börjar bli trött framåt eftermiddagen på hemmakontoret, jämfört med glasbordet jag hade tidigare. Bara en sådan sak, fem av fem poäng!

Min söndag i fjorton bilder

Hej! Följ med mig under min söndag vettja.

Jag började den strax efter tio med frukost. Ägnar mig just nu åt projekt äta ur skåpen inför flytten så det fick bli bake off-croissanter som jag hittade i frysen. Två små med grönkål och parmesan och en med philadelphia och björnbärsmarmelad. Kokt ägg och kaffe till det så står man sig bra sen.

Klädde på mig och blev ovanligt icke-färgglad för att vara jag. Vägde upp med att blanda både rutigt, prickigt och randigt.

Sedan begav jag mig ut på utflykt. Tog först tunnelbanan till Odenplan och Metropol Auktioner för att kolla på ett par bokhyllor jag eventuellt vill buda på till lägenheten. Känns ju mycket roligare att inte köpa nyproducerat men man blir ju lite mer begränsad i sina val…

Hittade även den här fina furupallen som jag dock inte kommer buda på pga har förbjudit mig själv att köpa fler sittmöbler, har redan alldeles för många. La upp en bild på min Instastory och fick flera kommentarer från gravida att det ser ut som en förlossningspall, haha. Fick googla och lära mig vad det var, dagens lektion!

Sedan promenerade jag till Strandvägen och in på Svenskt Tenn för att få lite inredningsinspiration.

Inte för att jag hade tänkt köpa deras möblering rakt av, det är lite utanför min budget om vi säger så, men för att jag gillar hur de mixar färg och mönster på ett vågat sätt som ändå känns klassiskt.

Fina kuddar, jättespretig bukett och en rolig matta – det kan man ju ändå åstadkomma på egen hand.

Den här soffan fastnade jag också för. Blev lite sugen på att flytta in, rätt in i butiken.

Jag måste börja samla på större och pampigare strandfynd insåg jag när jag såg det här skåpet.

Och det här hörnet var nog min favorit av alla. En av de första sakerna jag bestämde att jag vill ha i nya lägenheten var en stor väggbonad över sängen. Så fint att rama in med det istället för en sänggavel, måste bara hitta den perfekta.

Efter att ha laddat med färg- och inredningsinspiration tog jag tunnelbanan till Ropsten och kilade till Myrorna. Jag ville kolla om de också hade några lämpliga bokhyllor men hittade inga. Däremot hamnade jag på klädavdelningen och plockade på mig några plagg, hälften av det ovan fick följa med hem.

På vägen hem stannade jag på söder och köpte en besticklåda till nya lägenheten (baby steps!). Handlade även med en kardemummabulle och gick dit för att lämna lådan, äta bullen och inspektera målarnas jobb. Är glad att jag tog hjälp med väggarna och taket för jag hade aldrig hunnit och klarat av att göra det ens hälften så bra.

Väl hemma hängde jag upp mina tre fynd på galgar. En smaragdgrön, en knalligt rosa och en skimrande aprikos blus. När jag kollade på bilderna nu senare på kvällen insåg jag att plaggen har nyanser plockade rakt av från miljöerna på Svenskt Tenn. Kan jag ha valt det undermedvetet eller är det bara en slump?

Resten av dagen ägnade jag åt att kolla fotboll (IFK Norrköping – Kalmar) samtidigt som jag packade ett par flyttlådor fulla med porslin. Åt också en svamp- och grönkålspasta och gjorde min allra sista visit i tvättstugan i det här huset. Nu ska jag snart krypa ner i nymanglade linnelakan och sova gott den sista söndagen här i Skärmarbrink. Hoppas att ni haft en fin helg!

Hemma i livet

Vårljus och vardagsrum. Solkatter som jagar skuggor. Fönster som borde tvättas, en balkongdörr på glänt. Möbler som bär på minnen, föremål som råkade hända mig. Historier att hålla fast vid, att placera i hörn och dammtorka varsamt. Spretiga krukväxter och svartvita skisser.

Mitt hem som ett ögonblick, en vårvinterdag.

17 auktionstips på Black Friday

Eftersom årets största shoppingdag är här tänkte jag tipsa om lite grejer man kan köpa. Men istället för nyproduktion, slit och släng och massupplagor blir det auktionstips istället. Finfina gamla saker som levt ett tidigare liv och nu kanske kan få flytta hem hos någon av er? Unika, personliga och med chans till att göra ett kap. För den som är osäker på hur man budar på auktion eller behöver lite tips kring hur man ska tänka, så har jag satt ihop en guide här.

Italienskt bord från 70-talet av Silvio Coppola. Tillverkat i ask med en liten hemlig gömma i mitten för godis, apple tv-kontroller eller annat smått.

→ Bukowskis, Stockholm

Hundskulptur i porslin, ca 80 centimeter hög. Dålig som vakthund men utmärkt som sällskap framför brasan.

→ Bukowskis, Stockholm

Soffbord med glasskiva och geometriska stenfigurer som stomme. Vuxenversionen av den där leksaken där man ska stoppa träklossar i rätt hål.

→ Bukowskis, Malmö

Perfekt plats för rejäla middagar. Matgrupp i furu av Göran Malmvall, inklusive fyra stolar och ett bord med iläggsskivor.

→ Bukowskis, Stockholm

Glashylla med gulddetaljer. Det bästa sättet att visa upp dina finaste saker.

→ Bukowskis, Göteborg

Runt art déco-bord i björk, tillverkat på 1930-talet. Jag vågar nog säga att allt blir snyggt när det ligger på detta bord, även Biltema-katalogen.

→ Bukowskis, Stockholm

Spegel, spegel på väggen där, varför är du så snygg? Kan det bero på din organiska form kanske?

→ Bukowskis, Stockholm

Senapsgul plysch har nog aldrig sett bättre ut. Slå dig ner i denna 50-talsdröm och ät en grillad toast med ost och dijon.

→ Bukowskis, Göteborg

Det här sidobordet kommer stå stadigt vid din sida, ja troligtvis lika stabilt som Sveriges 2-0-vinst mot Ryssland tidigare i veckan.

→ Bukowskis, Malmö

Möblernas motsvarighet till när gps:en säger att man ska svänga svagt till höger. Skrivbord fanerat med alm, svagt svängd skiva, ena sidan med hyllor, andra sidan med skåp och låda.

→ Bukowskis, Malmö

Som ett vilsamt pensionärspar står de där – Yngve Ekströms fåtöljer från 70-talet.

→ Metropol auktioner, Stockholm

Nätt och spretigt, kul och bolligt. Det här lampbordet från 50-talet blir en bra möbelkompis.

→ Metropol auktioner, Stockholm

”Les diners de Gala” är förmodligen det märkligaste som gjorts i kokboksväg. Till stor del beror det nog på författaren – Salvador Dalí.

→ Metropol auktioner, Stockholm

Om bord kunde smyga så gör detta soffbord helt klart det. Med glasskiva och teakben på tå.

→ Metropol auktioner, Stockholm

I den här teaksoffan kan man sitta och titta på havet. Eller Planet Earth 2 om man så hellre vill.

→ Stockholms Auktionsverk

Vrål-fin (hehe, förlåt) tigerskulptur i lergods, tillverkad i Italien på mitten av 1900-talet.

→ Stockholms Auktionsverk

Skolstolar för dig som fortfarande älskar tanken på att diskutera i smågrupper. Tyst i klassen!

→ Stockholms Auktionsverk

Fyra februarifavoriter

Pang! Bom! Här kommer en liten färgexplosion till er i form av fyra saker jag surfat förbi och fastnat lite extra för.

Ett

Ikeas kollektion Jassa med produkter i naturmaterial, inspirerade av indonesiska och sydostasiatiska designtraditioner. Jag är särskilt förtjust i rottingstolarna och de färgstänkta faten. På tal om rotting fanns det även en fin rottingfåtölj med i Ikea Stockholm 2017. Helst vill jag hitta något liknande second hand, men om jag inte gör det kanske det lutar åt ett köp av någon av dessa.

Två

The Bow Collection för badklädesmärket Hunza G, stylad av Pandora Sykes. Jag älskar den skrynkliga strandbackdropen och de fina pastellfärgerna. Plus att tygen och rosetterna påminner lite om badplaggen jag hade som barn, det är något med det där tjocka tyget med struktur i…

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=3-NTv0CdFCk?rel=0]

Tre

Lana Del Reys nya låt Love med tillhörande video. Smutsiga pasteller, rymden, drömmande ungdomar, prästkragar, svävande bilar, kometer… allt man gillar.

Fyra

Pierre Cardins superknäppa och härliga bubbelformade hus som jag hittade via Kimberley Gordon. Mer av ett konstverk än ett hem tänker jag. Kolla färgsättningen och så fint ljuset flödar genom rummen också!

PS. En sista bonusgrej: såg en kille på Götgatan idag som åkte skateboard efter sin hund som sprang lyckligt och drog honom i kopplet. De såg så glada ut båda två – det var fint!

En pall i dimblå sammet

Hej från sjuksängen! Jag som är sjuk kanske 1-2 gånger per år (oftast en gång på hösten och en på våren, max!) ligger nedbäddad och snorar igen, trots att det bara var några veckor sedan sist. Det är något riktigt lurigt som går på mitt jobb för jag är inte den enda som drabbats och febersymptomen går full circle of life i bästa Elton John-anda mellan oss alla. Nåväl, jag känner att jag är på bättringsvägen i alla fall och det är ju härligt. Innan jag däckade hann jag dock lägga vantarna (vad är det ens för uttryck?) på något fint som jag tänkte visa för er nu.

När jag var liten älskade jag Ikea. Alltså, verkligen älskade! Jag hade nedräkning dagarna innan årets katalog skulle landa i brevlådan, jag kunde typ alla produktnamn och kände till alla Ikeas huvuddesigners. Ett år tog jag till och med Ikea-katalogen som lektyr när vi skulle åka på klassresa. Ni fattar… Jag gillar fortfarande Ikea och har många saker därifrån, det ska jag medge. Men med tiden har jag snöat in mer och mer på udda föremål med någon slags historia och sakta men säkert försöker jag väva in dessa i mitt hem för att göra det lite mer personligt och lite mindre Ikea-katalogigt.

Det finns inte riktigt någon röd tråd för vilka saker jag plockar in, det jag strävar efter främst är att de ska väcka någon form av känsla. Kanske att de bär på oändliga historier eller att de är sådär fulsnygga att man ryggar tillbaka lite.

Så var det när jag fick syn på den här pallen på en auktion. Jag kände direkt att jag ville ha den. Dels för att den är i en av mina favoritfärger – en ganska svårdefinierad nyans som jag kallar dimblå. Dessutom är den i mjukt sammetstyg och daterad till 1940-tal. Tänk så många som måste ha suttit på den då. Och ja, den är lite sliten och fläckig men inte så det stör direkt, mer så det syns att den har hängt med ett tag.

Har någon ett supertips på hur man rengör sammet på ett skonsamt vis så hojta gärna till. Annars får den vara så här, det är okej att vara lite fläckig när man är 70 år.

Pallen har redan fått flytta mellan hallen, sovrummet och vardagsrummet. Den passar ju fint lite överallt insåg jag, men jag tror den får landa i mitt sovrum till sist för där behövs det fler sittmöbler. I värsta fall får jag börja spana på fler pallkompisar att komplettera med. Jag har ändå en känsla av att fler fynd väntar därute…