Lägenhet – Julia Eriksson

Andra halvan av april

Hej från sekretären i vardagsrummet! Jag sitter på just den här platsen och skriver nu. Under dagen har jag sett skuggorna flytta sig på golvet, solens strålar leta sig in genom fönstren. Jag tänker att det är när man lärt känna ljuset i en lägenhet som man känner sig hemma på riktigt. Ännu är jag inte riktigt där, jag överraskas ibland, stannar upp och iakttar, tur att det finns gott om tid att lära. Nu har vi bott här i drygt två veckor, låt oss titta på vad som har hänt i livet sedan vi flyttade in.

Det har blivit vår på riktigt. Under en löprunda såg jag att vitsipporna slagit ut och bildat en mjuk bädd. Jag ville lägga mig ner och vila bland dem, andas in den där pigga gröna doften.

En morgon var jag bjuden på bokfrukost och fick dricka kaffe och lyssna på författarprat. Trevligt! Jag skyndade mig mot jobbet sedan med bokpåse i handen och raska zebrasteg.

En annan dag åt jag hemmajobbslunch på den högst sporadiskt inredda (eller säger man utredda?) balkongen. Till helgen kommer mina föräldrar upp och då tänker jag att vi tar bilen för att handla utemöbler. Vi ska bara lista ut vilka vi ska köpa först.

Två starka färgklickar. Min röda saknade kostym som jag plockade fram från de magasinerade lådorna och en stor bukett tulpaner som jag fick när jag fyllde år.

Mer färg i form av mjuka pasteller. Jag tänker alltid på Annika i Pippi Långstrump när jag kombinerar gult och rosa.

Malin, Nawar och jag gick och såg Lars Noréns Personkrets 3:1 på Stadsteatern. Den var bra och mörk, allra bäst var den andra akten som blev extra stark.

Förra helgen överraskade vi Linn och Laurenz med babyshower. En hel hög med folk var vi som samlats, lyckost den lilla bebisen som har så många fina vuxna omkring sig och världens bästa föräldrar.

Så här såg jag ut på vägen därifrån. Willys-kassen i högsta hugg för jag hade handlat mat då vi skulle ha kompisar över på kvällen. Första middagsbjudningen i lägenheten och vi hade panikpackat upp lådor hela morgonen för att bli någorlunda klara. Ändå ett bra trick att bjuda hem folk snabbt så att man får en deadline och slipper leva bland kartonger alltför länge. Eller ja, nästan för jag skriver detta med två kartonger bakom mig och ännu fler i rummet intill.

Men sakta börjar det ta form även om mycket är provisoriskt. Taklampans upphängning till exempel och de där kartongerna med tavlor som ska få komma upp på väggarna. Väggarna ja, som vi har tänkt måla en vacker dag. Nåväl, vi har gardiner i alla fall och det har vi enbart för att de förra ägarna lät dem sitta kvar, annars hade det nog dröjt minst ett år innan det skulle komma på plats.

En sak i taget. Först bokläsning med kaffe på balkong.

Sedan en andra rensning av grejer när allting packas upp. Det mesta ovan hamnade på Vinted.

Under en löprunda på Reimersholme såg jag att körsbärsträden slagit ut. Vad fascinerande det är med saker som nästan alla tycker är vackra, man märker hur både tanter, hundägare, småbarn, mellanchefer, tonåringar och löpare har svårt att inte stanna till och titta upp.

Tittade jag ner förra veckan kunde det däremot se ut såhär. Ljusblå ull och chokladbrun manchester. Eller bara punschrulle från topp till tå.

Lagom till att vi äter middag brukar solen ha nått runt huset och lyser in i köket, har jag lärt mig. Den här dagen åt vi caesarsallad med bakad sötpotatis och halloumi. Allting extra orange i golden hour-ljuset.

Jag ser fram emot en sommar av solnedgångar här. Nu är vi också i stunden av att allting blir lite, lite grönare för varje gång man tittar ut genom fönstret. Om man sitter där tillräckligt länge kan man nog se träden slå ut i realtid.

I fredags tog vi en aw efter jobbet på vårt vanliga ställe, Tropical Un pezzo D’italia. Äntligen helg, äntligen uteserveringsväder.

I Kungsträdgården rådde kollektiv körsbärsblomshypnos.

Och jag följde upp med körsbärsläsk och pizza på 800 grader slice. Var tvungen att ta en tugga av varje för att se vilken som var varmast.

I söndags hade vi vårstädning i föreningen följt av korvgrillning. Extra viktigt att vara med första gången och hälsa på alla nya grannar. I och för sig tycker jag att det alltid är viktigt att vara med, tror det är stärkande för karaktären och gott för själen att sopa löv och bära trädgårdsmöbler tillsammans.

Inspirerad av fixandet tog jag tag i att skura golvet på vår balkong med linoljesåpa. Det gick från grönbrunt till trärent, vilket var väldigt tillfredsställande.

Under tiden lagade Nawar högrevstacos som vi åt till söndagsmiddag och förmodligen äter hela denna vecka också. Älskar rester. <3

Snart väntar en långhelg med tjugo grader och sol, föräldrar på besök och mer fix i lägenheten. Kanske spikar vi upp någon tavla, kanske kommer vi fram till hur vi ska göra med handfatet och kommoden i badrummet, kanske får vi i ordning på balkongen, kanske nöjer vi oss med att se hur ljuset faller in över golvet och känner oss lite mera hemma.

Du ska få god markkontakt och svindlande takhöjd med stuckaturer

När jag vaknar på morgonen känns åldern fysiskt i kroppen. Händerna värker, armarna är svåra att lyfta, på vänster knä två stora blåmärken, det ena kommer från hörnet på det massiva soffbordet i furu, det andra minns jag inte, förmodligen någon av alla sextio kartonger vi bar in igår. Jag vaknar till en ny dag, min födelsedag och jag gör det på en ny plats, men bredvid någon som känns väldigt hemma. I taket en ensam sladd, två märkliga hål vi behöver spackla igen, under fötterna nyslipade golv, långa mjuka brädor som löper genom alla rum. Överallt lådor och möbler, en hinderbana att ta sig genom, en ny ordning att upprätta, vi får ta det metodiskt, sakta skapa struktur, långsamt göra hem. I köket väntar en milsvid utsikt, vi letar fram udda koppar, lokaliserar en skärbräda och tre knivar i lådorna, dukar upp en födelsedagsfrukost samtidigt som vi ser ut över löparna på Västerbron, kajakpaddlarna i Pålsundet och jag tänker för mig själv att jag har aldrig varit så gammal och aldrig känt mig så rik som nu. Tänk att jag fick allt.

Inredningsplaner och moodboards för nya lägenheten

Om några veckor är det äntligen dags för flytt! Då får vi nycklarna till vår lägenhet efter en lång tids väntan. När vi köpte den i november gick vi på förhandsvisning under en regnig torsdagskväll och slog sedan till dagen efter. Att vi snart ska få se den i dagsljus och i mer än en kvart känns därför väldigt spännande. Eftersom lägenheten såldes på förhand hade den inte heller fotograferats ordentligt, så till vår hjälp har vi bara haft en handfull med bilder som vi granskat med lupp. Här ser ni majoriteten av dessa. Har det hindrat mig från att drömma och göra inredningsplaner? Såklart inte. Med stor reservation för att mycket kan komma att ändras när vi väl är på plats, följer här några initiala tankar och moodboards med inspirationsbilder för hur vårt framtida boende kan bli.

Så här ser planlösningen ut. 64 kvadrat fördelade på tre ganska väl tilltagna rum. Med burspråk och balkong precis som vi hade på vår önskelista och ett gäng fina originaldetaljer bevarade. Det första vi ska göra innan vi flyttar in är att slipa furugolven som är genomgående i alla rum. Planen är att behålla dem trärena och behandla med en ultramatt lack. Bara det tror jag kommer göra att hela lägenheten känns varmare, jämfört med idag då golven är vitlackade och ganska slitna.

Vår tanke är att utgå från våra befintliga möbler och känna efter vad vi saknar innan vi börjar att leta efter en massa nytt. Eftersom vi har haft varsin lägenhet som nu ska slås ihop till en kommer det helt naturligt att bli ett litet hopplock av våra olika saker. Som tur är har vi någorlunda lika stil, så jag tror att det kommer att gifta sig fint.

I vardagsrummet plockar vi med oss soffa, soffbord, fåtölj och detaljer från våra hem (bilderna till vänster). Det stora burspråket ligger i söderläge så jag tänker att det kommer flöda in bra med ljus här. Väggarna, som idag är ljusgrå, funderar vi på att måla i en vaniljgul nyans för att förstärka den soliga känslan. En Samsung The Frame-tv får åka upp på väggen och så hoppas jag kunna hitta en bokhylla av större modell, som samtidigt känns nätt. Drömmen är att få fylla 50-60-talsklassikern Prydno med alla våra böcker. På sikt, om det får plats, vore det trevligt med en matgrupp i burspråket, gärna ett runt bord i travertin eller liknande.

Köket ser idag ut som på bilden uppe till höger, med ljusgrå väggar och vita köksluckor. Då luckorna är utbytta alldeles nyligen tänkte vi behålla dem och istället satsa på att måla väggarna för att få in mer färg. Planen är att hitta en fin grön nyans och kanske byta handtag och knoppar på skåpen. Eftersom köket är stort nog för att rymma en matplats tänkte vi ha mitt gamla 50-talsmatbord där. Om det får plats skulle jag också vilja ställa in någon typ av skåp för att få in lite fler färger och material. Jag har ett ljusgult med dubbla dörrar som jag hoppas ryms, i så fall kanske det målas om. Någon typ av stegpall kommer också att behövas för att nå överskåpen, en Lindqvistpall i rött vore fint.

Sovrummet är idag målat i en mörkgrå nyans, så det vore fint att ersätta med en ljusare färg, kanske något sandaktigt. På kortsidan finns två dubbeldörrar som öppnas ut mot balkongen och jag hoppas att de kommer skapa ett fint, luftigt flöde som kan förstärkas i inredningen. För att få in lite mer förvaring planerar vi att sätta upp ett par extra garderober i neutral färg på den andra kortsidan. Sedan hoppas jag på att hitta ett par riktigt fina nattduksbord, gärna några i trä. Om de andra rummen är något mer lekfulla så tänker jag att sovrummet ska kännas vilsamt med milda, dova färger och mycket textilier.

Badrummet är högst neutralt med krämvita väggar och mörkgrått golv. Det ser ut som på bilden nere till höger, minus den stora pallen och växten som är placerade där på märkligt mäklarstyling-vis. Här gör vi nog inga större ändringar till en början, men vi skulle vilja få in en kommod under handfatet och byta spegelskåpet mot ett modernare. Jag tänker att det vore fint att få in något träslag och addera en badrumsmatta och handdukar i roliga kulörer.

Hallen är en lång historia i vinkel, även den färgsatt i lägenhetens favoritnyans grå just nu. Här tror jag att det hade varit fint att måla väggarna i en ljus, neutral färg, kanske samma som i sovrummet för att hålla ihop det. Mittemot dörren till sovrummet tänkte vi hänga upp en helkroppsspegel som förhoppningsvis kan reflektera en del av ljuset därinifrån. Utanför köket, mittemot badrummet, finns en liten smatt som vi planerar att göra till skrivbordshörna med sekretären vi har. Jag håller också tummarna för att klädskåpet som tillhört min gammelmormor får plats mittemot klädkammaren. Tanken är att ha en lång matta som löper längs hallen och en eller ett par låga hyllor, förhoppningsvis mina från Montana, som kan fungera som avställningsyta för post, nycklar, blommor och annat. Det fina serveringsskåpet kommer vi såklart att behålla och fylla med favoritsaker.

Ungefär så går tankarna och visionerna kring lägenheten nu. Med all sannolikhet lär mycket förändras när vi väl är på plats, men fram till dess är det kul att fantisera och drömma lite. Inspirationen till mina moodboards har jag förresten lånat från Estelle och hennes husrenovering. Ett så smart sätt att visualisera med färger och bilder som hjälper till att samla tankarna. Nu återstår bara att fylla flyttkartongerna och fortsätta drömma!

Vi har köpt en lägenhet

Förra veckan när alla bänkade sig framför På spåret promenerade vi till mäklarkontoret och skrev på en hel hög med papper. Sedan gick vi hem och drack upp champagnen som legat på vänt sedan jag sålde min lägenhet. Skål och hurra, vi har köpt en bostad!

Det händer när du minst anar det, sa alla när jag lite utmattat berättade om ännu en förhandsvisning där budgivningen spårat ur och vi sett den helt perfekta lägenheten gå för summor som var långt ifrån helt perfekta för vår budget. Det skulle visa sig att de hade fel. Det hände inte när vi minst anade det utan när vi lagt timmar på att scanna Booli, registrerat oss i varenda mäklares kommande-register, gått igenom kravlistan och funderat på om vi borde börja stryka något, sprungit på ett tjugotal visningar och förhandsvisningar och före-förhandsvisningar bara för att en dag få nys på en lägenhet med en handfull bilder utlagda och en planlösning som såg lovande ut. Jag mailade, smsade och ringde mäklaren, lyckades få till en visning bara för oss och efter en kväll av kalkyler och uträkningar följt av en förmiddag med förhandlingar så var den vår. Vi var inte helt oanades, men okej då, en smula överraskade faktiskt.

Nästa vår flyttar vi alltså in på 64 sekelskifteskvadrat. Till ett rymligt kök med plats för stora middagar, utsikt över Pålsundet och diskmaskin. Till ett öppet vardagsrum med djupt burspråk, ståtlig kakelugn och plats för en enorm bokhylla. Till ett vilsamt sovrum med balkong i söderläge, låg bullernivå och en dörr att stänga om sig.

En ljus och luftig lägenhet som jag ser fram emot att sätta vår prägel på. Ett vitt ark att fylla med färg, med liv, med oss.

34 kvadrat på Hallandsgatan

Hela våren och sommaren 2019 ägnade jag söndagarna åt att gå på lägenhetsvisningar. Jag hade fått veta att mitt korttidskontrakt skulle gå ut samma höst och efter sju år av heltidsjobb och sparande hade jag äntligen fått ihop summan till en kontantinsats. Nu var det dags att med darrande steg kliva in på Stockholms bostadsmarknad. Jag rörde mig runt olika delar av staden, gick på visningar i Midsommarkransen, Aspudden, Södermalm, Gamla Enskede och Fredhäll. Budade med hjärtat i i halsgropen, förlorade flera gånger och vann en, men förlorade visst ändå. Så till sist en sensommarsöndag i augusti klev jag in genom porten på Hallandsgatan. Den lite bortglömda gatan på höjden med utsikt över Skånegläntan, i Helgalundens lummiga kvarter, där jag aldrig varit innan trots att det var så nära till allt. På visningen var vi två sällskap, det var jag och en tjej i 18-årsåldern som kommit dit tillsammans med sina föräldrar. De klev rakt in med skorna på, skakade på huvudet och sa att nej här måste man göra om allt. Vad gör ni i min lägenhet? tänkte jag och gick hem och vann budgivningen.

Sedan den dagen har jag varit förälskad i mina 34 kvadrat på Södermalm. Här har jag blivit vuxen på riktigt, hunnit fylla 30 och genomleva en pandemi. Jobbat hemifrån vid köksbordet, plöjt böcker på soffan och sett norrsken utanför mitt fönster. Jag har haft fester och middagar, kompisars bebisar sovandes på sängen och hela köket fyllt av vinglas. Stått med en pensel och målat både tak, köksskåp, fönster, dörrar och väggar. Jag har gjort den här lägenheten till mitt hem och det var när jag bodde här som jag träffade någon jag ville bjuda allra, allra längst in i hjärtat. Nu närmar jag mig slutet av en era och början av en ny och visst känns det en smula vemodigt, men framför allt tacksamt och varmt. Min etta ska få bli någon annans trygga plats och jag hoppas att den som tar över kommer att trivas lika bra som jag gjort.

Så här ser det ut när man kliver rakt in i lägenheten som ligger på tredje våningen.

Och från andra hållet. Kökets väggar och tak är målade i färgen Champinjon från Alcro.

Luckorna är i färgen Solmogen, också den från Alcro, och golvet är Forbos linoleumgolv i färgerna Pumpkin Yellow och Stardust. Här inne har jag lagat många många middagar, både till mig själv och till vänner.

Bakom den här dörren gömmer sig badrummet.

Ett oväntat rymligt sådant som är relativt nyrenoverat och har egen tvättmaskin. Här har jag målat taket i en mycket noga utvald ljusblå nyans med NCS-kod S1015-R80B.

Kliver man in genom den röda dörren möts man av det stora rummet. Här finns gott om plats för matgrupp, soffa och säng.

Ingen insyn och helt fri sikt, bara en massa lummiga träd och takåsar utanför. Kikar man rakt fram skymtar man de tre kronorna på Stadshuset.

Väggarna här är målade i nyansen Sans från Jotun och sedan har jag hängt upp all konst jag älskar.

En sänghörna där jag sovit så gott, så gott.

Och plats för min lilla matgrupp som jag köpte på Bukowskis för sisådär tio år sedan.

En fiskbensparkett man kan dansa på. Och rulla ut sin yogamatta på. Och faktiskt ligga och läsa på om man är lagd åt det hållet (det är jag, jag trivs mycket bra på golvet).

Fönstret och garderobsdörren målade jag i Old Rose från Alcro. Dörrens andra sida fick bli djupt röd i färgen Poetry Red från Jotun.

Vill ni se ännu fler bilder och hela annonsen så ligger den ute på Hemnet här.

Vart det bär av härnäst återstår att se, men jag är fylld av förhoppningen om att det kommer att ordna sig, precis som det ordnade sig den där augustidagen för sex år sedan. Allt blir bra och ett nytt hem kommer att få bli vårt gemensamma hemma.

Tacksamhet på parkettgolvet

Så igår hände detta. Med känslan av att hjärtat skulle kunna hoppa rakt ut vilken sekund som helst gick jag längs Götgatan och in på mäklarens kontor. Där skrev jag på några sista papper, väntade på att banken skulle föra över pengarna och så, till slut, fick jag nycklarna i min hand. Kunde såklart inte hålla mig efteråt utan gick raka vägen till mitt nya hem.

Inspekterade min utsikt som visade upp sin höstigaste sida. Långt bort, rakt fram skymtar man Stadshuset. Det är sådant som mäklare får betalt för att säga på visning…

Tog en glad och småkonstig nyckelselfie bara för att spara känslan.

Jag flyttar dock inte in förrän nästa lördag, tänkte nämligen fixa lite först. Måla om till exempel eftersom rosabeige stuckaturtapet känns sådär. Men golvet får vara precis som det är. <3

Efter att ha öppnat alla lådor och skåp och inspekterat vartenda hörn tog jag ett par minuter och la mig raklång på golvet i den helt tomma lägenheten. Sträckte ut mig som en sjöstjärna och bara låg där, fylld av tacksamhet och förundran över att detta nu är mitt. Ett litet ögonblick att spara för alltid.

Höst på Hallandsgatan

Jag kommer hem från en av mina semesterresor och möts av ett brev på dörrmattan. En uppsägning av mitt hyreskontrakt. Jag vet ju att det ska komma förr eller senare, kontraktet jag haft har inte varit något förstahands utan ett så kallat evakueringskontrakt. Ett tidsbegränsat kontrakt där hyresvärden kan kräva att jag flyttar om de behöver min lägenhet när de renoverar någon av sina andra fastigheter. Och nu är min tid ute, åren i lägenheten i Skärmarbrink är slut.

Självklart har jag förberett mig. Vetat att den här dagen ska komma. Ihärdigt sparat varje månad för att lägga grunden till en kontantinsats och låtit pengarna växa i fonder år efter år. Men trots att man drömmer och planerar så blir det ändå så overkligt på riktigt. Jaha, det är NU jag ska ta klivet in på Stockholms bostadsmarknad, belåna mig upp till öronen och följa ränteutvecklingen, precis som de flesta andra jag känner som bott här ett tag. Hade det funnits hyresrätter att välja på hade jag gärna bott i dem, men min kötid räcker knappast till. Jag har aldrig älskat tanken på att göra någon karriär på bostadsmarknaden, däremot har jag längtat efter ett ställe där jag kan få stanna så länge som jag själv bestämmer. Där jag kan tillåta mig att göra det lite extra fint därför att det är en investering för mig själv. Mitt hem.

Så under våren och sommaren har jag varvat Hemnet. Pratat med mäklare och sprungit på lägenhetsvisningar. Högen med prospekt på diskbänken har vuxit sig större för varje helg och jag räknar till närmare 70 olika visningar och hundratals fler som har granskats, övervägts och sållats bort. Det har varit utdragna budgivningar, envisa säljare, processer som aldrig gått i lås. En emotionell bergodalbana där jag kämpat för att inte drömma för mycket och flytta in mentalt, samtidigt som jag är på väg att göra det största köpet i mitt liv.

Jag har gjort som alla sagt och skrivit priolistor på det som är viktigt och sen har jag frångått dem. För någonstans finns det en gräns för hur rationell jag kan vara och plötsligt kände jag bara: nej men är det någon gång i livet som jag ska bo lite mindre och centralt så är det ju nu, en större lägenhet utanför stan kommer jag kunna ha sen, jag använder ju knappt vardagsrummet i min tvåa när jag är hemma själv om vardagarna och kanske är det bra med lite mindre yta så jag gör mig av med en del saker. Sagt och gjort, jag gick och kollade på den där lägenheten som jag avfärdat tidigare och plötsligt kändes något oerhört rätt i magen. Den är inte perfekt men den har potential, den är fin och jag tror jag kan göra den till min.

Det är torsdag, ett par veckor efter att brevet landat på min dörrmatta, och jag går omkring i min lägenhet. Trampar cirklar av nervositet, väntar på ett okej från säljaren, ett okej från banken och så till sist kommer det. Jag går sträckan mellan Skärmarbrink och Skanstull snabbare än jag någonsin gjort förut, eftersvettas på mäklarkontoret när jag skriver på papper efter papper och plötsligt är det klart. Jakten är över, hemmet är mitt. I oktober börjar nästa kapitel: Höst på Hallandsgatan och jag är så overkligt, orimligt, oerhört glad!

Självklart kommer det bli lite mer lägenhetsprat här framöver. Inredningstankar och smårenoveringar och så klart en massa bilder också. Jag hoppas ni kommer gilla det! Men först ska jag pusta ut och fira. Och så ska jag radera Hemnet-appen.

Fem lägenheter jag bott i

Idag är det prick ett år sedan jag flyttade in i lägenheten där jag bor nu. Det kommer med andra ord bli den lägenhet i Stockholm där jag fått bo allra längst och förhoppningsvis blir jag kvar här ett bra tag till. Inspirerad av ett inlägg hos Flora tänkte jag att vi nu skulle titta på hur mina lägenheter sett ut genom åren – häng med!

Vi börjar i Norrköping och lägenheten jag bodde i när jag valt att flytta hemifrån. I samband med att jag började plugga på universitetet kände jag också att det var dags att testa vingarna. Jag fick ta över ett kontrakt från Karins storebror och bodde sedan i ettan på 36 kvadratmeter från 2009 till 2013.

Där lärde jag mig laga mat helt okej, fick uppleva den obligatoriska tentaångesten och hade många kreativa stunder. Efter ett par år flyttade min dåvarande pojkvän Filip in med mig och vi bodde tillsammans i några år.

Jag gillade verkligen sovalkoven, de ljusa trägolven och planlösningen som var väldigt smart. En perfekt första lägenhet att bo i, både själv och tillsammans. Men i Norrköping kunde jag ju inte bli kvar för alltid…

Ett halvår efter min examen fick jag ett jobb i Stockholm och flyttade upp med tre veckors varsel. Jag hamnade i en ganska liten andrahandslägenhet på 25 kvadratmeter i Torsvik på Lidingö.

Jag hyrde lägenheten möblerad och stod ut med de enorma, mörkbruna IKEA-möblerna i serien Lack i några månader innan jag monterade ned bokhyllan och bytte ut soffbordet. Jag är nog fortfarande allergisk mot dessa möbler, de skriker verkligen första boendet! på ett högst opersonligt sätt.

Lägenheten hade världens minsta kök och jag minns att det inte gick att använda ugnen och båda plattorna samtidigt, så man fick vara sjukt planerad i sin matlagning. Men jag trivdes ändå bra och det var väldigt fint att bo på Lidingö med all natur utanför fönstret men en kvart in till city.

Efter ett år i lägenheten var jag dock tvungen att flytta eftersom mitt kontrakt tog slut. Det var såklart lite jobbigt men också något av en lättnad. Ett par månader tidigare hade nämligen flera kvinnor blivit brutalt överfallna av en man, mitt på dagen och precis i närheten av där jag bodde. Polisen rekommenderade att man inte skulle gå själv (lättare sagt än gjort…) och eftersom ingen greps gick jag runt och var extremt nojig så fort jag lämnade hemmet. Fy, nog för att jag är ganska paranoid när jag går hem själv om kvällarna nu också, men det där var verkligen påfrestande.

2014 flyttade jag alltså från Lidingö och hamnade nu tvärsöver stan i Skarpnäck. Där hyrde jag en relativt nybyggd etta i andrahand och hade massor förvaringsutrymme och fyra plattor på spisen som fungerade samtidigt som ugnen – hurra!

Även denna lägenhet hyrde jag möblerad men här matchade det mesta min stil desto bättre och med alla mina personliga prylar på plats så kändes det riktigt hemma.

Jag hade också en egen liten uteplats för första gången. Det var dock en del av en loftgång så jag kände mig aldrig helt bekväm med att hänga där, men det var ändå rätt hemtrevligt.

Skarpnäck som område tyckte jag var helt okej. Det fanns inte så jättemycket kul precis i närheten och min lägenhet låg lite långt (tio minuters promenad) från tunnelbanan. Dock ligger Nackareservatet och Skogskyrkogården intill och det är båda två fina platser att besöka.

Efter ett år i Skarpnäck löpte även det kontraktet ut och jag flyttade nu till min minsta lägenhet: 19 kvadratmeter på Thorildsplan på Kungsholmen. Gissa vad? Även den hyrde jag möblerad och i andra hand, ett återkommande tema när man flyttar runt i Stockholm.

Den här lägenheten älskade jag på grund av att den hade så charmiga detaljer och låg perfekt nära tunnelbanan och min bästa mataffär: Ica Maxi Lindhagen. Dock var den ju väldigt liten och jag förstår inte riktigt hur alla mina saker fick plats. Att huset var ganska lyhört och att min lägenhet låg längst ned innebar också att jag kunde höra och räkna in alla grannar som klev in genom porten om kvällarna.

Det här köket satte dock mitt matlagningsintresse på prov rejält. Två spisplattor, världens minsta kylskåp (tänk typ sådant som finns i husvagnar), minimalt med arbetsyta, ingen frys och ingen ugn. Men det gick och jag fick verkligen utveckla mitt kreativa tänk kring mat. En gång hade jag till och med femton vänner över på födelsedagsbrunch, extremt trångt men väldigt trevligt!

I knappt ett år bodde jag på Kungsholmen innan jag blev tvungen att flytta igen. Vid det här laget var jag ganska van att jaga lägenheter även om det aldrig är en härlig process. Som tur var lyckades jag snubbla över ett evakueringskontrakt i Skärmarbrink. Det betyder att värden jag hyr av kan komma att behöva min lägenhet om de renoverar någon av sina andra fastigheter och måste flytta hyresgästerna där. Dock har jag tre månaders uppsägningstid så jag kan inte bli utslängd bara sådär och hittills har jag fått bo kvar.

Att flytta från 19 möblerade kvadratmeter till en tvåa med 54 omöblerade var helt klart en omställning. Jag var tvungen att köpa säng, köksbord, stolar och soffa direkt för att göra det möjligt att bo här. Som tur var hade jag en del saker sedan innan, typ hyllor, soffbord, skrivbord och byrå så jag kunde fylla ut lite. Men den första tiden var mitt hem väldigt luftigt och ska jag vara ärlig känner jag mig fortfarande inte helt klar.

Dock tycker jag det är rätt skönt att ta det lugnt och sakta forma mitt hem. För ja, även om det inte är något förstahandskontrakt eller en bostadsrätt jag sitter på, så är det här lägenheten som mest känts som hemma i Stockholm. Kanske för att det bara är mina egna grejer eller för att efter fyra år i staden så är jag ännu mer van vid Stockholmslivet.

Jag har också en egen balkong här som jag älskar. I somras både åt, sov och hängde jag på den under flera dygn och även om den inte är så stor så är den väldigt trevlig.

Skärmarbrink som område är ganska trevligt, det känns som det är nära till det mesta och med tunnelbanan är man på söder på fyra minuter. Det enda minuset är avsaknaden av trevliga restauranger och affärer i närheten, här finns mest bostadshus. Annars trivs jag ypperligt och hoppas på att få bo kvar länge till!

Det var min bostadsresa (än så länge), hoppas ni tyckte det var kul! Jag tycker ändå det är härligt att fastän jag flyttat omkring mycket så har varje lägenhet haft sin charm och det har alltid känts som att jag bytt upp mig på något sätt. Om inte i storlek så i läge eller i köksmöjligheter. Det gäller att se det fina i varje boende och göra det till sitt så mycket det går. Jag tycker också det är kul att se hur vissa av mina saker fått hänga med genom alla flyttar, typ den rosa pennvässaren som dyker upp i fem bilder, haha… Vilken lägenhet var er favorit?

Lite hemma hos

Igår kväll hade jag ett gäng kollegor jobbarkompisar vänner från reklambyrån där jag jobbar över på besök. Det var så mysigt och kul, älskar när mitt vardagsrum fylls med folk. Dessutom får man ju en anledning att städa och göra fint, vilket gör att man får en anledning att ta några bilder av sitt hem, vilket gör att man får en anledning att visa upp dem på bloggen. Så här kommer lite bilder från min lägenhet helt enkelt!

Det här hörnet är ett av mina favoriter just nu. Funderar dock på att skaffa någon slags liten pall till palmen så den kommer upp mer. Vad tror ni om det?

Den här tavlan byter budskap lite då och då. Just nu: tema stök.

Min cello har också flyttat tillbaka från Norrköping. Har inte riktigt haft plats för den i mina tidigare lägenheter men nu får den ligga framme och inspirera.

På min öppna spis har jag samlat ett gäng skott i små glasvaser, de flesta växer och frodas faktiskt.

I sovrummet hittar man en välkänd bok i bloggvärlden som landade i min brevlåda här om dagen. Tack Sandra, jag ser fram emot att få läsa den!

Här är min säng – nybäddad och fluffig. I väntan på att jag ska hitta ett fint överkast har jag slängt över en filt, ändå helt okej.

Och i köket pågår någon slags vitaminhysteri med fruktpyramider på köksön. Det var allt för nu, hej!

Hemma i mitt sovrum

Hej! Idag ska vi kika in i mitt sovrum här hemma. För första gången i livet (om man inte räknar med när jag bodde i villa med mina föräldrar) så har jag ett helt eget rum att bara sova i. Helt amazing ju! Tagen av denna storhet har jag fortfarande inte hunnit möblera helt klart, men jag tänker att det får ta sin tid. Och det går ju finfint att sova där så länge, så nu kikar vi på hur det ser ut hitills!

Det första som möter en när man kliver in genom dörren är den här byrån. En gammal sak som tillhör min mamma och som jag fått lov att måla om och tillhandhålla. Lådorna knagglar lite men i övrigt är den alldeles prima för förvaring av smycken, datorprylar och viktiga papper.

På toppen står en vas med torkade hortensior. Bredvid ligger ett anteckningsblock från Marbré och två mässingsklämmor från HAY. Den lilla guldboxen med smycken har jag fått i födelsedagspresent så den vet jag tyvärr inte var den kommer ifrån.

Min säng står mot rummets ena kortsida. Som ni ser är väggarna lite lätt randiga (men ändå hyfsat neutrala) och golvet ett fint trägolv som jag gillar mycket. Sängen har jag fyllt med fyra fluffiga kuddar, vita påslakan och en filt som jag köpt second hand i Norrköping för några år sedan.

Sängbordet intill är en gammal sockerlåda som jag ställt på högkant. Ovanpå står en väckarklocka som fyndats i källaren i mitt barndomshem, precis som lådan.

I taket ovanför sängen hänger en diamantformad glödlampa, den heter Diamond Lights och finns att köpa lite här och var om man googlar vet jag.

Längs ena väggen finns två stora fönster och en ganska djup fönsterbräda. Där står lite växter, en hög med tidningar och ett gäng med ljus.

Längst bort i fönstret, närmast sängen, ligger den här lampan som får agera tillfällig sänglampa. Det är egentligen en bygglampa från Clas Ohlson, men med en svag lampa i ger den faktiskt ett ganska behagligt ljus.

På den andra kortsidan av rummet, mittemot sängen, finns tre stora garderober som slukar det mesta jag har i klädväg. Så himla bra med ordentligt med förvaring och bonus för fina lås dessutom.

Det var en snabb inblick i mitt sovrum, hoppas ni gillade det! Näst på tur att fixa är en fin matta, lite konst på väggarna och mer belysning. Men tillsvidare sover jag gott därinne. Zzz…