flytta – Julia Eriksson

Vi har köpt en lägenhet

Förra veckan när alla bänkade sig framför På spåret promenerade vi till mäklarkontoret och skrev på en hel hög med papper. Sedan gick vi hem och drack upp champagnen som legat på vänt sedan jag sålde min lägenhet. Skål och hurra, vi har köpt en bostad!

Det händer när du minst anar det, sa alla när jag lite utmattat berättade om ännu en förhandsvisning där budgivningen spårat ur och vi sett den helt perfekta lägenheten gå för summor som var långt ifrån helt perfekta för vår budget. Det skulle visa sig att de hade fel. Det hände inte när vi minst anade det utan när vi lagt timmar på att scanna Booli, registrerat oss i varenda mäklares kommande-register, gått igenom kravlistan och funderat på om vi borde börja stryka något, sprungit på ett tjugotal visningar och förhandsvisningar och före-förhandsvisningar bara för att en dag få nys på en lägenhet med en handfull bilder utlagda och en planlösning som såg lovande ut. Jag mailade, smsade och ringde mäklaren, lyckades få till en visning bara för oss och efter en kväll av kalkyler och uträkningar följt av en förmiddag med förhandlingar så var den vår. Vi var inte helt oanades, men okej då, en smula överraskade faktiskt.

Nästa vår flyttar vi alltså in på 64 sekelskifteskvadrat. Till ett rymligt kök med plats för stora middagar, utsikt över Pålsundet och diskmaskin. Till ett öppet vardagsrum med djupt burspråk, ståtlig kakelugn och plats för en enorm bokhylla. Till ett vilsamt sovrum med balkong i söderläge, låg bullernivå och en dörr att stänga om sig.

En ljus och luftig lägenhet som jag ser fram emot att sätta vår prägel på. Ett vitt ark att fylla med färg, med liv, med oss.

En avskedsmiddag, en överraskning och fyra dagar på västkusten

Hej! Låt oss kliva en vecka tillbaka i tiden eller så. Vi fick påhälsning av hösten, knack knack, och stövlarna åkte fram tillsammans med 20 den-strumpbyxorna och läderkappan. Den här tunna randiga långärmade gulgröna tröjan är min favorit just nu. Köpt second hand men kommer från Mads Nørgaard som gör de mjukaste baströjorna, jag lovar och svär.

På torsdagen hade jag bjudit hem Anna, Julia & Karin på en allra sista middag på Hallandsgatan. Jag lagade en lasagne med salsiccia, salvia, spenat och ricotta, stor grönsallad med vinägrett till, ett lagom kralligt vin i glasen. Det kanske berodde på drycken men det var svårt att inte bli en smula nostalgisk, alla samtal som förts runt det här bordet, en två tre fyra fem bebisar som fötts och fått följa med i hissen upp, legat som små sjöstjärnor och sovit på min säng samtidigt som vi suttit runt bordet. Hur vi alla gått från tjugonånting till trettio plus, blivit vuxna på riktigt, herregud tänk om våra högstadiejag vetat, de hade svimmat.

Och diskbergen, diskbergen. Alla dessa staplade tallrikar i mitt gula kök. Den lugna midnattstimmen efter att de gått hem och jag med diskborsten, glas efter glas, metodiskt processande kvällen i både mental och fysisk form.

Ett annat stök i form av Eton mess med björnbär och körsbär och citron. Tycker det är alldeles lagom med efterrätter som tar fem minuter att göra.

Det sjungande trädet stod i full brand i parken. Helgen kallade, det var fredag och efter jobbet hade jag och N bestämt att vi skulle kolla på VM-kvalet. Jag var halvtaggad av uppenbara skäl (läs Jon Dahl Tomassons haveri) men vi möttes upp på 800 grader innan för ett par slices och väl där fiskades två biljetter fram och jag fick veta att det blir ingen fotboll, det blir Krunegård i Globen istället. Halleluja.

En tio av tio överraskning. Kanske elva till och med. Så många livsanthems levererade på en och samma kväll.

På lördagen vaknade jag hes av all skriksång men på schemat stod Södermalm runt med Majsan. Vi sprang i prattempo och gick igenom allting som hänt sedan vi sågs sist, skönt att hinna med en mil av samtal.

När vi kom fram till en av Årstavikens bryggor stannade vi och mötte upp Linn. Jag tog ett dopp och sedan satt vi på en bänk i solen med kaffe och kex och lät tiden flyta förbi innan det till sist blev dags att gå hem och fylla låda efter låda efter låda.

På söndagskvällen bilade jag och några kollegor ner till Göteborg där vi skulle inleda arbetsveckan. Jag blev uppriktigt oroad över stadens alla vägarbeten (hur tar ni er fram?), men desto mer såld på det milda höstvädret.

Vi hade två dagar av produktion, det vill säga ett hektiskt schema med film och foto, men också en del sitta i soffa och tycka till, äta daim och ha dålig hållning.

På kvällen gick vi till Levantine för middag. Jag åt anka med belugalinser i sherrysky som var otroligt goda, det kändes höstigt och rustikt och som något jag inte hade kommit på att laga själv.

Ny dag, ny location. Ett drömmigt trapphus och jag har blivit knäpp av allt lägenhetsletande den senaste tiden, kollar detaljer över allt, tänker ljus och fönster, lister och paneler, vad är det för väderstreck här, hur många våningar upp, finns det hiss, belåning per kvadratmeter, tillträde när och bla bla bla.

Efter att vi jobbat färdigt för dagen gick vi till en fiskrestaurang. Det är räkmackans dag, sa servitrisen som jobbade där, då tar vi räkmacka, sa vi. Tänk om det alltid är räkmackans dag i Göteborg, i så fall är vi lurade.

Jag följde upp middagen med 15 stycken 90-sekundersintervaller på löpband och matchade solnedgången med mitt röda ansikte efteråt. Blir som en generad tonåring av att springa inomhus.

Nästa dag var västkusten lite mer som västkusten brukar vara, det vill säga grått och regnigt. Jag brukar kalla detta för Borås-väder vilket var passande eftersom vi denna dag åkte till just Borås.

Där blev det klipp av film och klapp av hund under större delen av dagen innan vi åkte tillbaka till Stockholm igen.

Veckans pendelläsning är Omloppsbanor som jag hittills är mycket förtjust i. Det är något med människolivet skildrat från rymden som känns existentiellt, svindlande och samtidigt så precist.

Desto mindre rymd men samtidigt svindlande är att hela min lägenhet ska ligga i lådor och flyttas ut på söndag. Alla dessa saker saker saker och precis som vid varje flytt överväger jag att bli minimalist, vilket jag aldrig blir, men jag har åtminstone delat min garderob på tre. En som följer med mig, en som åker till förrådet och en som rensas ut. Jag ser det som någon slags ofrivillig kapselgarderob och gissa om jag redan i morse stod och rotade i flyttlådan med undanlagda kläder efter en särskild blus som jag just då kom på att jag ville ha på mig. Det kommer nog att gå finfint det här också.

34 kvadrat på Hallandsgatan

Hela våren och sommaren 2019 ägnade jag söndagarna åt att gå på lägenhetsvisningar. Jag hade fått veta att mitt korttidskontrakt skulle gå ut samma höst och efter sju år av heltidsjobb och sparande hade jag äntligen fått ihop summan till en kontantinsats. Nu var det dags att med darrande steg kliva in på Stockholms bostadsmarknad. Jag rörde mig runt olika delar av staden, gick på visningar i Midsommarkransen, Aspudden, Södermalm, Gamla Enskede och Fredhäll. Budade med hjärtat i i halsgropen, förlorade flera gånger och vann en, men förlorade visst ändå. Så till sist en sensommarsöndag i augusti klev jag in genom porten på Hallandsgatan. Den lite bortglömda gatan på höjden med utsikt över Skånegläntan, i Helgalundens lummiga kvarter, där jag aldrig varit innan trots att det var så nära till allt. På visningen var vi två sällskap, det var jag och en tjej i 18-årsåldern som kommit dit tillsammans med sina föräldrar. De klev rakt in med skorna på, skakade på huvudet och sa att nej här måste man göra om allt. Vad gör ni i min lägenhet? tänkte jag och gick hem och vann budgivningen.

Sedan den dagen har jag varit förälskad i mina 34 kvadrat på Södermalm. Här har jag blivit vuxen på riktigt, hunnit fylla 30 och genomleva en pandemi. Jobbat hemifrån vid köksbordet, plöjt böcker på soffan och sett norrsken utanför mitt fönster. Jag har haft fester och middagar, kompisars bebisar sovandes på sängen och hela köket fyllt av vinglas. Stått med en pensel och målat både tak, köksskåp, fönster, dörrar och väggar. Jag har gjort den här lägenheten till mitt hem och det var när jag bodde här som jag träffade någon jag ville bjuda allra, allra längst in i hjärtat. Nu närmar jag mig slutet av en era och början av en ny och visst känns det en smula vemodigt, men framför allt tacksamt och varmt. Min etta ska få bli någon annans trygga plats och jag hoppas att den som tar över kommer att trivas lika bra som jag gjort.

Så här ser det ut när man kliver rakt in i lägenheten som ligger på tredje våningen.

Och från andra hållet. Kökets väggar och tak är målade i färgen Champinjon från Alcro.

Luckorna är i färgen Solmogen, också den från Alcro, och golvet är Forbos linoleumgolv i färgerna Pumpkin Yellow och Stardust. Här inne har jag lagat många många middagar, både till mig själv och till vänner.

Bakom den här dörren gömmer sig badrummet.

Ett oväntat rymligt sådant som är relativt nyrenoverat och har egen tvättmaskin. Här har jag målat taket i en mycket noga utvald ljusblå nyans med NCS-kod S1015-R80B.

Kliver man in genom den röda dörren möts man av det stora rummet. Här finns gott om plats för matgrupp, soffa och säng.

Ingen insyn och helt fri sikt, bara en massa lummiga träd och takåsar utanför. Kikar man rakt fram skymtar man de tre kronorna på Stadshuset.

Väggarna här är målade i nyansen Sans från Jotun och sedan har jag hängt upp all konst jag älskar.

En sänghörna där jag sovit så gott, så gott.

Och plats för min lilla matgrupp som jag köpte på Bukowskis för sisådär tio år sedan.

En fiskbensparkett man kan dansa på. Och rulla ut sin yogamatta på. Och faktiskt ligga och läsa på om man är lagd åt det hållet (det är jag, jag trivs mycket bra på golvet).

Fönstret och garderobsdörren målade jag i Old Rose från Alcro. Dörrens andra sida fick bli djupt röd i färgen Poetry Red från Jotun.

Vill ni se ännu fler bilder och hela annonsen så ligger den ute på Hemnet här.

Vart det bär av härnäst återstår att se, men jag är fylld av förhoppningen om att det kommer att ordna sig, precis som det ordnade sig den där augustidagen för sex år sedan. Allt blir bra och ett nytt hem kommer att få bli vårt gemensamma hemma.

Livet sen sist

Vad kul det är att ha en blogg när man känner att man hinner ägna den ca 2 minuter på en hel vecka. Jag har på riktigt joggat mig genom livet den senaste tiden. Ville ringa upp den som gjort mitt schema och gasta HALLÅ HUR TÄNKTE DU?! i luren men någon sådan person existerade tyvärr inte så det var bara att mata på, ta sig igenom, sak för sak, dag för dag. Och nu har jag ett par lediga timmar för första gången på länge så jag ignorerar det faktum att mitt hem ser ut som ett fullproppat lager i en second hand-butik och kikar in här istället. Men okej, vad har jag gjort hela dagarna egentligen? Låt mig berätta.

Jag jobbar ju med reklam och den senaste veckan har jag spelat in två olika reklamfilmer. Det är sällan produktioner brukar ligga så tätt men nu var det två kunder som jag jobbar med som ville få ut film i princip samtidigt. Då kommer man helt plötsligt på sig själv med att stå med ett filmteam i en park mitt i natten för att få till bra bilder.

Filmdagar tenderar också att bli ganska långa eftersom det ofta krävs många personer och avancerad utrustning och då vill man få ut så mycket som möjligt av allas tid. Här är en tidig morgon på väg till vår första location.

Vi filmade på två ställen som jag trivdes väldigt bra på – Kungliga biblioteket och i källaren på Stadsarkivet. Jag mår så bra av den här typen av gamla, klassiska miljöer. Det är en trygg känsla att någon har sparat jättemånga register och papper från typ 1600-talet som ligger här sorterade i fina rader. Dessutom så skönt att jag slipper hålla ordning utan att någon annan styr upp och håller koll. Något som kanske späddes på extra av att jag samtidigt som vi spelade in film höll på att flyttpacka hela kvällarna och gå igenom alla mina egna lådor och arkiv.

Min roll som kreatör på filminspelningar är mest att vara på plats och se att allting blir som vi tänkt, ofta som en mellanhand för kunden som har sina krav att uppfylla och filmteamet med regissören som har sin tolkning. Alla ska ju helst bli nöjda i slutändan. 🙂 Mycket av tiden sitter man och tittar på en monitor som visar det som filmas i kameran för att kunna se att det blir som man vill. Kaffe i plastmugg till det, glammigt värre! Om ni är nyfikna på slutresultatet kan jag säga till när filmerna är ute för allmän beskådan.

I torsdags var filmandet avslutat och vi hade aktivitetsdag på eftermiddagen med hela byrån. Alla fick ta på sig skyddsdräkter och så åkte vi till en studio i Sundbyberg där vi fick testa på drejning.

Jag gjorde en skål som blev helt okej, eller rättare sagt, jag slutade innan det gick helt åt skogen. Sedan åkte vi till Punk Royale för en fördrink, därefter vidare till Pings Sakura där vi åt yaki som man tillagar själv på en bordsgrill och så rundade vi av allt med ett tretimmarspass karaoke. Perfekt aktivitetsdag om ni frågar mig.

På fredagen var jag lite post-karaoke och -filminspelningssliten så då gick jag till Misshumasshu på lunchen och köpte ramen. Bästa comfort-maten efter mac & cheese. Sedan ägnade jag prick hela kvällen och en del av natten åt att flyttpacka.

Dagen därpå gick nämligen flyttlasset. Jag fick så bra hjälp av kompisar och familj som hjälpte till att bära, köra släp och få in alla saker i nya lägenhten. Evigt tacksam för det. <3

Som ni ser har jag en del saker som ska på rätt plats och det har tagit sin lilla tid men det börjar sakta men säkert reda ut sig. Eller så har jag bara blivit hemmablind för nu när jag ser mig om står det minst sju kartonger i mitt synfält men jag tycker ändå att det känns någorlunda strukturerat. Jag varvade uppackning med klippning av film och snart är jag förhoppningsvis klar med båda.

Igår morse var jag uppe i ottan för att släppa in flyttstädarna i min gamla lägenhet och när de var klara lämnade jag tillbaka nycklarna till hyresvärden och sa tack och hej för fyra fina år på Skärmarbrinksvägen. Slutet på en era och början på en ny.

Som en strålande avslutning på min extremt hektiska vecka vaknade jag upp igår med en rejäl förkylning. Ah, grand finale! Tur att jag har en fin utsikt att titta ut på och förhoppningsvis lite lugnare dagar framöver, för nu börjar ju allt det roliga! Finliret i möbleringen, jakten på de rätta sakerna (har redan hunnit buda hem några hyllor på auktion) och första inflyttningsmiddagen med kompisar. Längtar!

Höst på Hallandsgatan

Jag kommer hem från en av mina semesterresor och möts av ett brev på dörrmattan. En uppsägning av mitt hyreskontrakt. Jag vet ju att det ska komma förr eller senare, kontraktet jag haft har inte varit något förstahands utan ett så kallat evakueringskontrakt. Ett tidsbegränsat kontrakt där hyresvärden kan kräva att jag flyttar om de behöver min lägenhet när de renoverar någon av sina andra fastigheter. Och nu är min tid ute, åren i lägenheten i Skärmarbrink är slut.

Självklart har jag förberett mig. Vetat att den här dagen ska komma. Ihärdigt sparat varje månad för att lägga grunden till en kontantinsats och låtit pengarna växa i fonder år efter år. Men trots att man drömmer och planerar så blir det ändå så overkligt på riktigt. Jaha, det är NU jag ska ta klivet in på Stockholms bostadsmarknad, belåna mig upp till öronen och följa ränteutvecklingen, precis som de flesta andra jag känner som bott här ett tag. Hade det funnits hyresrätter att välja på hade jag gärna bott i dem, men min kötid räcker knappast till. Jag har aldrig älskat tanken på att göra någon karriär på bostadsmarknaden, däremot har jag längtat efter ett ställe där jag kan få stanna så länge som jag själv bestämmer. Där jag kan tillåta mig att göra det lite extra fint därför att det är en investering för mig själv. Mitt hem.

Så under våren och sommaren har jag varvat Hemnet. Pratat med mäklare och sprungit på lägenhetsvisningar. Högen med prospekt på diskbänken har vuxit sig större för varje helg och jag räknar till närmare 70 olika visningar och hundratals fler som har granskats, övervägts och sållats bort. Det har varit utdragna budgivningar, envisa säljare, processer som aldrig gått i lås. En emotionell bergodalbana där jag kämpat för att inte drömma för mycket och flytta in mentalt, samtidigt som jag är på väg att göra det största köpet i mitt liv.

Jag har gjort som alla sagt och skrivit priolistor på det som är viktigt och sen har jag frångått dem. För någonstans finns det en gräns för hur rationell jag kan vara och plötsligt kände jag bara: nej men är det någon gång i livet som jag ska bo lite mindre och centralt så är det ju nu, en större lägenhet utanför stan kommer jag kunna ha sen, jag använder ju knappt vardagsrummet i min tvåa när jag är hemma själv om vardagarna och kanske är det bra med lite mindre yta så jag gör mig av med en del saker. Sagt och gjort, jag gick och kollade på den där lägenheten som jag avfärdat tidigare och plötsligt kändes något oerhört rätt i magen. Den är inte perfekt men den har potential, den är fin och jag tror jag kan göra den till min.

Det är torsdag, ett par veckor efter att brevet landat på min dörrmatta, och jag går omkring i min lägenhet. Trampar cirklar av nervositet, väntar på ett okej från säljaren, ett okej från banken och så till sist kommer det. Jag går sträckan mellan Skärmarbrink och Skanstull snabbare än jag någonsin gjort förut, eftersvettas på mäklarkontoret när jag skriver på papper efter papper och plötsligt är det klart. Jakten är över, hemmet är mitt. I oktober börjar nästa kapitel: Höst på Hallandsgatan och jag är så overkligt, orimligt, oerhört glad!

Självklart kommer det bli lite mer lägenhetsprat här framöver. Inredningstankar och smårenoveringar och så klart en massa bilder också. Jag hoppas ni kommer gilla det! Men först ska jag pusta ut och fira. Och så ska jag radera Hemnet-appen.

Fem lägenheter jag bott i

Idag är det prick ett år sedan jag flyttade in i lägenheten där jag bor nu. Det kommer med andra ord bli den lägenhet i Stockholm där jag fått bo allra längst och förhoppningsvis blir jag kvar här ett bra tag till. Inspirerad av ett inlägg hos Flora tänkte jag att vi nu skulle titta på hur mina lägenheter sett ut genom åren – häng med!

Vi börjar i Norrköping och lägenheten jag bodde i när jag valt att flytta hemifrån. I samband med att jag började plugga på universitetet kände jag också att det var dags att testa vingarna. Jag fick ta över ett kontrakt från Karins storebror och bodde sedan i ettan på 36 kvadratmeter från 2009 till 2013.

Där lärde jag mig laga mat helt okej, fick uppleva den obligatoriska tentaångesten och hade många kreativa stunder. Efter ett par år flyttade min dåvarande pojkvän Filip in med mig och vi bodde tillsammans i några år.

Jag gillade verkligen sovalkoven, de ljusa trägolven och planlösningen som var väldigt smart. En perfekt första lägenhet att bo i, både själv och tillsammans. Men i Norrköping kunde jag ju inte bli kvar för alltid…

Ett halvår efter min examen fick jag ett jobb i Stockholm och flyttade upp med tre veckors varsel. Jag hamnade i en ganska liten andrahandslägenhet på 25 kvadratmeter i Torsvik på Lidingö.

Jag hyrde lägenheten möblerad och stod ut med de enorma, mörkbruna IKEA-möblerna i serien Lack i några månader innan jag monterade ned bokhyllan och bytte ut soffbordet. Jag är nog fortfarande allergisk mot dessa möbler, de skriker verkligen första boendet! på ett högst opersonligt sätt.

Lägenheten hade världens minsta kök och jag minns att det inte gick att använda ugnen och båda plattorna samtidigt, så man fick vara sjukt planerad i sin matlagning. Men jag trivdes ändå bra och det var väldigt fint att bo på Lidingö med all natur utanför fönstret men en kvart in till city.

Efter ett år i lägenheten var jag dock tvungen att flytta eftersom mitt kontrakt tog slut. Det var såklart lite jobbigt men också något av en lättnad. Ett par månader tidigare hade nämligen flera kvinnor blivit brutalt överfallna av en man, mitt på dagen och precis i närheten av där jag bodde. Polisen rekommenderade att man inte skulle gå själv (lättare sagt än gjort…) och eftersom ingen greps gick jag runt och var extremt nojig så fort jag lämnade hemmet. Fy, nog för att jag är ganska paranoid när jag går hem själv om kvällarna nu också, men det där var verkligen påfrestande.

2014 flyttade jag alltså från Lidingö och hamnade nu tvärsöver stan i Skarpnäck. Där hyrde jag en relativt nybyggd etta i andrahand och hade massor förvaringsutrymme och fyra plattor på spisen som fungerade samtidigt som ugnen – hurra!

Även denna lägenhet hyrde jag möblerad men här matchade det mesta min stil desto bättre och med alla mina personliga prylar på plats så kändes det riktigt hemma.

Jag hade också en egen liten uteplats för första gången. Det var dock en del av en loftgång så jag kände mig aldrig helt bekväm med att hänga där, men det var ändå rätt hemtrevligt.

Skarpnäck som område tyckte jag var helt okej. Det fanns inte så jättemycket kul precis i närheten och min lägenhet låg lite långt (tio minuters promenad) från tunnelbanan. Dock ligger Nackareservatet och Skogskyrkogården intill och det är båda två fina platser att besöka.

Efter ett år i Skarpnäck löpte även det kontraktet ut och jag flyttade nu till min minsta lägenhet: 19 kvadratmeter på Thorildsplan på Kungsholmen. Gissa vad? Även den hyrde jag möblerad och i andra hand, ett återkommande tema när man flyttar runt i Stockholm.

Den här lägenheten älskade jag på grund av att den hade så charmiga detaljer och låg perfekt nära tunnelbanan och min bästa mataffär: Ica Maxi Lindhagen. Dock var den ju väldigt liten och jag förstår inte riktigt hur alla mina saker fick plats. Att huset var ganska lyhört och att min lägenhet låg längst ned innebar också att jag kunde höra och räkna in alla grannar som klev in genom porten om kvällarna.

Det här köket satte dock mitt matlagningsintresse på prov rejält. Två spisplattor, världens minsta kylskåp (tänk typ sådant som finns i husvagnar), minimalt med arbetsyta, ingen frys och ingen ugn. Men det gick och jag fick verkligen utveckla mitt kreativa tänk kring mat. En gång hade jag till och med femton vänner över på födelsedagsbrunch, extremt trångt men väldigt trevligt!

I knappt ett år bodde jag på Kungsholmen innan jag blev tvungen att flytta igen. Vid det här laget var jag ganska van att jaga lägenheter även om det aldrig är en härlig process. Som tur var lyckades jag snubbla över ett evakueringskontrakt i Skärmarbrink. Det betyder att värden jag hyr av kan komma att behöva min lägenhet om de renoverar någon av sina andra fastigheter och måste flytta hyresgästerna där. Dock har jag tre månaders uppsägningstid så jag kan inte bli utslängd bara sådär och hittills har jag fått bo kvar.

Att flytta från 19 möblerade kvadratmeter till en tvåa med 54 omöblerade var helt klart en omställning. Jag var tvungen att köpa säng, köksbord, stolar och soffa direkt för att göra det möjligt att bo här. Som tur var hade jag en del saker sedan innan, typ hyllor, soffbord, skrivbord och byrå så jag kunde fylla ut lite. Men den första tiden var mitt hem väldigt luftigt och ska jag vara ärlig känner jag mig fortfarande inte helt klar.

Dock tycker jag det är rätt skönt att ta det lugnt och sakta forma mitt hem. För ja, även om det inte är något förstahandskontrakt eller en bostadsrätt jag sitter på, så är det här lägenheten som mest känts som hemma i Stockholm. Kanske för att det bara är mina egna grejer eller för att efter fyra år i staden så är jag ännu mer van vid Stockholmslivet.

Jag har också en egen balkong här som jag älskar. I somras både åt, sov och hängde jag på den under flera dygn och även om den inte är så stor så är den väldigt trevlig.

Skärmarbrink som område är ganska trevligt, det känns som det är nära till det mesta och med tunnelbanan är man på söder på fyra minuter. Det enda minuset är avsaknaden av trevliga restauranger och affärer i närheten, här finns mest bostadshus. Annars trivs jag ypperligt och hoppas på att få bo kvar länge till!

Det var min bostadsresa (än så länge), hoppas ni tyckte det var kul! Jag tycker ändå det är härligt att fastän jag flyttat omkring mycket så har varje lägenhet haft sin charm och det har alltid känts som att jag bytt upp mig på något sätt. Om inte i storlek så i läge eller i köksmöjligheter. Det gäller att se det fina i varje boende och göra det till sitt så mycket det går. Jag tycker också det är kul att se hur vissa av mina saker fått hänga med genom alla flyttar, typ den rosa pennvässaren som dyker upp i fem bilder, haha… Vilken lägenhet var er favorit?

Sökes: lägenhet i Stockholm

Vissa blogginlägg avskyr jag att skriva. Det här är tyvärr ett sådant…

Idag vaknade jag tidigt för att vara en söndag – utvilad och på gott humör. Jag hade bestämt mig för att storstäda min lägenhet och var redo att sätta igång direkt. För även om det bara är 21 kvadrat så tar det sin lilla tid. Hyllor ska dammtorkas, skåpsdörrar gnuggas, dammsugaren swishas runt och alla golv tvättas med grönsåpa. När jag äntligen var klar och till och med hade avkalkat kaffebryggaren slog jag mig ned framför datorn, öppnade mina meddelanden och möttes av en mycket dålig nyhet. Jag måste flytta. Lägenheten som jag varsamt söndagsstädat och polerat ned till minsta golvlist kommer snart vara ett minne blott…

Stockholms bostadmarknad är rent utsagt ett helvete. Ändå har jag lyckats ha hyfsad tur och klarat mig bra varje gång, förhoppningsvis även denna. Att köpa en lägenhet är i nuläget omöjligt för mig. Det spelar ingen roll att jag har fast anställning, bra lön och besparingar på banken när det är närmare en halv miljon i kontantinsats som krävs och bostadsmarknaden skenar värre än någonsin. Så i väntan på fler dagar i bostadskön och ännu fler tusenlappar på sparkontot är det andrahandskontrakt som gäller.

I december måste jag flytta ut ur min nuvarande lägenhet och då behöver jag ett nytt ställe att ställa mina saker på. Helst en etta eller möjligtvis en liten tvåa till och med. Centralt belägen eller längre ut på någon av tunnelbanans linjer, det spelar ingen större roll.

Som hyresgäst är jag en utmärkt person, rent av exemplarisk om jag får säga det själv. Jag har sedan 2013 fast anställning som copywriter på en reklambyrå i centrala Stockholm och betalar min hyra på pricken den 25:e. Jag röker inte, har inga husdjur och min inredningsstil är modern, uttänkt, skandinavisk… ja, riktigt fin faktiskt. Vill du ha intyg på allt detta (utöver bilderna i bloggen) ställer mina tidigare hyresvärdar gärna upp som referenser.

Lägenheten jag flyttar in i kan vara helt, delvis eller inte alls möblerad, på den punkten är jag rätt flexibel. Men jag bor gärna på samma ställe i minst 6 månader och jag delar helst inte lägenhet med någon jag inte känner. I övrigt finns varken krav på balkong i söderläge eller lyxiga bubbelbad.

Så… Ska du finna dig själv i Asien och behöver någon som kan hålla ditt kylskåp vid liv? Vill du testa att bo ihop med den du är kär i? Äger du världens bästa lägenhet som bara står tom och väntar på mig? Hör av dig! Skicka ett mail till prickbloggen[@]hotmail.com så är jag dig förevigt tacksam!

Snabbsummering:

Sökes: 1:a eller 2:a i Stockholm

Område: Spelar ingen större roll men centralt är ett plus

Inflytt: Början eller mitten av december

Max-hyra: 8000 kr

Tillgänglig: Helst 6 månader eller längre