vecka – Julia Eriksson

En avskedsmiddag, en överraskning och fyra dagar på västkusten

Hej! Låt oss kliva en vecka tillbaka i tiden eller så. Vi fick påhälsning av hösten, knack knack, och stövlarna åkte fram tillsammans med 20 den-strumpbyxorna och läderkappan. Den här tunna randiga långärmade gulgröna tröjan är min favorit just nu. Köpt second hand men kommer från Mads Nørgaard som gör de mjukaste baströjorna, jag lovar och svär.

På torsdagen hade jag bjudit hem Anna, Julia & Karin på en allra sista middag på Hallandsgatan. Jag lagade en lasagne med salsiccia, salvia, spenat och ricotta, stor grönsallad med vinägrett till, ett lagom kralligt vin i glasen. Det kanske berodde på drycken men det var svårt att inte bli en smula nostalgisk, alla samtal som förts runt det här bordet, en två tre fyra fem bebisar som fötts och fått följa med i hissen upp, legat som små sjöstjärnor och sovit på min säng samtidigt som vi suttit runt bordet. Hur vi alla gått från tjugonånting till trettio plus, blivit vuxna på riktigt, herregud tänk om våra högstadiejag vetat, de hade svimmat.

Och diskbergen, diskbergen. Alla dessa staplade tallrikar i mitt gula kök. Den lugna midnattstimmen efter att de gått hem och jag med diskborsten, glas efter glas, metodiskt processande kvällen i både mental och fysisk form.

Ett annat stök i form av Eton mess med björnbär och körsbär och citron. Tycker det är alldeles lagom med efterrätter som tar fem minuter att göra.

Det sjungande trädet stod i full brand i parken. Helgen kallade, det var fredag och efter jobbet hade jag och N bestämt att vi skulle kolla på VM-kvalet. Jag var halvtaggad av uppenbara skäl (läs Jon Dahl Tomassons haveri) men vi möttes upp på 800 grader innan för ett par slices och väl där fiskades två biljetter fram och jag fick veta att det blir ingen fotboll, det blir Krunegård i Globen istället. Halleluja.

En tio av tio överraskning. Kanske elva till och med. Så många livsanthems levererade på en och samma kväll.

På lördagen vaknade jag hes av all skriksång men på schemat stod Södermalm runt med Majsan. Vi sprang i prattempo och gick igenom allting som hänt sedan vi sågs sist, skönt att hinna med en mil av samtal.

När vi kom fram till en av Årstavikens bryggor stannade vi och mötte upp Linn. Jag tog ett dopp och sedan satt vi på en bänk i solen med kaffe och kex och lät tiden flyta förbi innan det till sist blev dags att gå hem och fylla låda efter låda efter låda.

På söndagskvällen bilade jag och några kollegor ner till Göteborg där vi skulle inleda arbetsveckan. Jag blev uppriktigt oroad över stadens alla vägarbeten (hur tar ni er fram?), men desto mer såld på det milda höstvädret.

Vi hade två dagar av produktion, det vill säga ett hektiskt schema med film och foto, men också en del sitta i soffa och tycka till, äta daim och ha dålig hållning.

På kvällen gick vi till Levantine för middag. Jag åt anka med belugalinser i sherrysky som var otroligt goda, det kändes höstigt och rustikt och som något jag inte hade kommit på att laga själv.

Ny dag, ny location. Ett drömmigt trapphus och jag har blivit knäpp av allt lägenhetsletande den senaste tiden, kollar detaljer över allt, tänker ljus och fönster, lister och paneler, vad är det för väderstreck här, hur många våningar upp, finns det hiss, belåning per kvadratmeter, tillträde när och bla bla bla.

Efter att vi jobbat färdigt för dagen gick vi till en fiskrestaurang. Det är räkmackans dag, sa servitrisen som jobbade där, då tar vi räkmacka, sa vi. Tänk om det alltid är räkmackans dag i Göteborg, i så fall är vi lurade.

Jag följde upp middagen med 15 stycken 90-sekundersintervaller på löpband och matchade solnedgången med mitt röda ansikte efteråt. Blir som en generad tonåring av att springa inomhus.

Nästa dag var västkusten lite mer som västkusten brukar vara, det vill säga grått och regnigt. Jag brukar kalla detta för Borås-väder vilket var passande eftersom vi denna dag åkte till just Borås.

Där blev det klipp av film och klapp av hund under större delen av dagen innan vi åkte tillbaka till Stockholm igen.

Veckans pendelläsning är Omloppsbanor som jag hittills är mycket förtjust i. Det är något med människolivet skildrat från rymden som känns existentiellt, svindlande och samtidigt så precist.

Desto mindre rymd men samtidigt svindlande är att hela min lägenhet ska ligga i lådor och flyttas ut på söndag. Alla dessa saker saker saker och precis som vid varje flytt överväger jag att bli minimalist, vilket jag aldrig blir, men jag har åtminstone delat min garderob på tre. En som följer med mig, en som åker till förrådet och en som rensas ut. Jag ser det som någon slags ofrivillig kapselgarderob och gissa om jag redan i morse stod och rotade i flyttlådan med undanlagda kläder efter en särskild blus som jag just då kom på att jag ville ha på mig. Det kommer nog att gå finfint det här också.

Söndagsrutiner och veckolistor

Söndagar är en bra dag för rutiner. När alla andra dagar tycks bli roligare med överraskningar och oväntade inslag så är söndagarna som gjorda för repetition. En metodisk avslutning på veckan som sätter punkt och rundar av så att jag kan ta ny fart på måndagen igen.

Klassiska söndagssaker som gärna får hända är ett långsamt uppvaknande följt av svart kaffe. Godmorgon världen! på radion (P1-programmet alltså och inte Jimmy Jansson-låten som någon trodde, även om den absolut hade piggat upp) och DN:s korsord med tre pluppar i svårighetsgrad, som alltid är på gränsen till omöjligt att lösa och innehåller ord jag aldrig har hört talas om och som jag förmodligen har glömt till nästa vecka. Kanske en tvättid sådär mellan 13 och 16, följt av veckans långpass. 10-20 kilometer löpning i behagligt tempo, oftast till en eller ett par av veckans poddar som jag medvetet sparat. Framåt kvällen ägnar jag mig åt det som jag via TikTok har lärt mig att man kan kalla Sunday Reset, men som i själva fallet bara är städning. Någon timme av plockande bland saker, nya påslakan i sängen, dammsugade golv och rena badrumsytor. En iordningställd och blank plats att börja den nya veckan på.

Till sist är det dags för det viktigaste: listan för den kommande veckan. Den görs i slutet av kvällen och där går jag igenom allting som väntar. Jag för över alla aktiviteter från kalendern och skriver in viktiga detaljer. Sedan kollar jag ironiskt nog sällan på listan under veckan men genom att skriva den är det som att jag sorterar tankarna i huvudet och lägger allt på minnet.

Listan börjar alltid med en summering över dagarna (måndag – söndag) och vad som händer respektive dag. Där fördelar jag ut veckans träningspass, skriver in om jag har en viktig presentation på jobbet eller ska hitta på något särskilt på kvällen. Efter den följer en checklista kallad Övrigt med saker jag behöver göra men som inte har en specifik dag kopplad till sig.

Sedan följer rubriken Mat där jag listar ett par, tre rätter jag tänker att jag ska laga i veckan. Under rubriken Kläder finns lösa tankar om outfits jag ska ha på mig, ibland kan det bara stå ett enstaka plagg, ibland en helt genomtänkt look. Längst ned finns rubriken Blogg vilket är ett nytt påfund men där har jag tänkt lägga in idéer till inlägg jag vill skriva under veckan. Att jag 98 gånger av 100 bloggar på feeling är en annan historia.

Igår blev min söndagsrutin lite rubbad eftersom jag var i Varberg på bröllop, men listan hann jag i alla fall göra. Så här ser den ut:

Och ja, oklart om detta faktiskt var intressant för någon än för mig, men nu vet nu lite mer om hur mina söndagar och veckor ser ut i alla fall!

Summering av vecka tre

Jag tjuvade en lista från Emmy Linnea och lät den summera min gångna vecka.

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:

Gick på söndagsbandy på Zinkensdamm och såg Bollnäs få storstryk av Hammarby. Att de skulle förlora så stort var i och för sig inte planerat, men bandymatchen bokades in någon kväll före jul. Trevligt var det i alla fall med termoskaffe och Madde & Tjingen som sällskap.

Som inte var planerat:

Råkade beställa hem en ljusblå jacka och en rosafluffig halsduk… Håller tydligen på att omvandla min stil till någon slags ”My Little Pony möter skandinavisk vinter”. Har inte fått hem grejerna än men hoppas att de passar!

Och något nytt jag gjorde:

Gick på ett träningspass som hette Yogalates som var precis vad det lät som: en blandning mellan yoga och pilates. Helt okej men inte wow.

Ett tips från veckan:
Såg om dokumentären om Iris Apfel i helgen och den är så härlig. Inte bara ur modesynpunkt utan hennes sätt att se på åldrande, kreativitet och kärleken mellan henne och hennes man Carl. Finns på Netflix!

Veckans orimliga:

Att en vuxen man försökte ragga på mig genom att först säga åt mig att ”inte vara så intense” och ”att jag borde lugna ner mig” (obs! var jättelugn och stod och pratade med en kompis). Och sen när jag inte kände för att prata med honom och skulle gå därifrån så sparkar(!) han ”lekfullt” på mig två gånger. HE-RRE-GUD. Tappar förtroendet för män mer och mer för var dag som går. Sorry alltså men såna som han gör det ju inte lättare för det övriga manssläktet direkt. Hade det funnits en vakt i närheten hade jag bett hen slänga ut honom dirr, nu har jag bara gått och stört mig på hans patetiska The Game-beteende istället. Fy.

Veckans otippade:

Köttbullemiddag på Nytorget 6 kl. 23.15 i fredags. Mycket gott, älskar sena middagar.

Maten jag lagade:

Rätt dålig matlagningsvecka men lyckades i alla fall trolla fram en okej lördagsfrukost fastän mitt kylskåp ekade tomt. Det blev toast med tryffelolja, pocherat ägg & parmesan, äppelklyftor & jordnötssmör, kaffe och några överblivna godisbitar.

Veckans låt:

Fick sån feeling i lördags förmiddag och var tvungen att lyssna på ”Life is a Flower” med Ace of Base. Så oförklarligt men ändå peppigt beteende.

Veckans känsla:

Avig. Jag har haft kul och trevligt och saker har varit bra, men samtidigt känns allt bara NJA. En del amerikansk politik-ångest, en del kreativitetsbrist och en del rastlöshet. Det skaver liksom.

Veckans betyg:
2,5 av 5. Det låter ju extremt lågt och deppigt, men det är ändå hälften och helt okej. Jag vet bara att livet kan vara mycket roligare än såhär, har goda förhoppningar inför nästa vecka!

Vecka fyrtioåtta

Det är söndag, mer natt än kväll om jag ska vara ärlig, och innan jag släcker sänglampan vill jag bara lämna en hälsning till er och berätta lite om veckan som varit. Det känns som om de sju senaste dagarna har passerat ganska långsamt. Medan vissa veckor bara springer iväg har den här liksom tagit tid på sig, dröjt sig kvar, inte velat lämna en riktigt. Det har också varit en vecka av ganska mycket vardag och en del värdefullt kompishäng däremellan. Jag känner det verkligen nu, att jag är inne i en period då jag bara vill umgås med mina vänner så mycket som möjligt. Äta middag med dem, dricka vin tillsammans, prata om livet, kramas i soffan, dansa bort timmar på dansgolv, smsa om allt möjligt… Jag gillar ju generellt att hitta på mycket grejer med mina kompisar men nu är det på en ytterligare nivå. Tur att Karin flyttat in tillfälligt så att jag får maximalt med umgänge och samtalsanalys, även på oplanerade tisdagar. Förutom det, så har även dessa saker hänt:

– I och med Karins inflytt så följde också ett gäng krukväxter med. Så nu är alla fönsterbrädor i lägenheten fulla av gröna blad och rummen liknar mer eller mindre regnskogar och djungler. Väldigt mysigt och uppiggande i vintermörkret!

– I onsdags gick jag på ett svettigt träningspass som gjorde mig peppad på att ta upp kickboxningsträningen jag höll på med under en termin för ett par år sedan. Efter det mötte jag upp Karin och Fredrick på Häktet och vi hade så fina och roliga och hjärtliga samtal att tiden bara sprang iväg. Några timmar senare kom Markus förbi och slog sig ned vid vårt bord och jag insåg hur fint det är när man kan mixa kompisgäng och de kommer så bra överens. Helt plötsligt var klockan halv ett och jag och Karin åkte hem och åt potatismos och chips vid köksbordet.

– Jag, Julia, Anna och Karin sågs på torsdagen och lagade portabelloburgare med karamelliserad lök, tryffelmajonnäs, grönkål och pommes. En helt perfekt middag som försatte oss i rejäl matkoma.

– Igår var jag på fest med hotshots-tema, självlysande ballonger och glitter. Där råkade jag avfärda en kille med repliken ”han var alldeles för generell” (vilket förvisso var sant) och sen blev jag lite för lat för att åka på en annan födelsedagsfest på andra sidan stan eftersom festen jag var på var 50 meter hemifrån mig. 4/10 på dåligt samvete-skalan men ibland är bekvämlighet ändå det viktigaste.

– En liten fågel viskade i mitt öra att Åhléns reade ut sina julkalendrar den 1 december så efter lite letande lyckades jag lägga beslag på den här Essie-kalendern för 300 kr. Det bästa/värsta är att den gör mig genuint lycklig när jag varje morgon får plocka ut ett litet nagellack eller en go handkräm. Så mycket glädje över så basala saker, men ja, jag är tyvärr inte bättre än så.

– Igår bjöd jag och Karin på middag: halloumitacos med mangosalsa, guacamole och chiliaioli. Sen konstaterade vi (som så många gånger förr) att mat i bröd med sås är den bästa.

– Och annars har veckans, eller egentligen helgens, viktigaste syssla varit att kolla på SKAM. Jag har hört sjukt mycket om det innan men inte tagit mig för att titta (mvh seriehataren). Nu finns i alla fall första säsongen med svensk text på SVT Play men efter att jag och Karin raskt betat av den kollade vi andra säsongen på norska, men med norsk text. Det går faktiskt bra, utöver den detaljen att jag numera tänker allt på norska. Dritkult! Nåväl, i morgon hugger vi in på säsong 3 och jag har plötsligt blivit livrädd för spoilers och besatt av att diskutera alla karaktärer. Så vill ni göra det med mig är det bara att sätta fart! Och nu är visst helgen v. 48 slut, så tack och hej från bob hund och mig.

PS. Bilderna i detta inlägg kommer från min Instagram, vill ni följa mig där så heter jag solig.