Frågor & svar

julia
Det är dags att plocka fram den seriösa minen för här kommer nämligen ett gäng frågor från kommentarsfältet som jag tänkte svara på. Förlåt om det tagit lite tid och tack för att ni är nyfikna och undrar saker!

→ Hej Julia! Jag har tänkt att jag ska plugga vidare till hösten och sitter och funderar på vart jag ska ta vägen. Är nämligen ganska trött på min hemstad och känner mig redo att börja plugga någon annanstans. Vad tyckte du om Norrköping som studentstad? Hur är *studentlivet*, är det lätt att få bostad osv? Jag har varit i Norrköping ett par gånger innan och tycker att det är en så himla mysig stad men vill gärna höra vad du som pluggat där tycker! Minns att jag började läsa din blogg när du fortfarande bodde i Norrköping hehe. Tack för din fina blogg <3<3 mvh en trogen följare på ca alla dina kanaler.

← Hej! Vad kul att höra! Jag har ju en lite vinklad bild av Norrköping eftersom det också är min barndomsstad där jag växte upp, så jag har inte enbart upplevt det som studentstad. Dock tycker jag att det var en väldigt trevlig stad att plugga i, inte lika hardcore studentigt som Uppsala, Lund och Linköping kan jag tänka mig, utan lite mer avskalat. Sedan har man ju närheten till Linköping om man vill vara med i de riktigt stora studentgrejerna och eftersom Norrköping tillhör Linköpings universitet så blir det naturligt att vara med där ibland. Hur det ser ut med klubbar och barer för bara studenter har jag dålig koll på just nu eftersom det snart är fem (helt sjukt!) år sedan jag tog min examen.

Att få tag på boende är nog relativt enkelt. Alla mina kompisar fick ganska snabbt egna lägenheter eller bra studentboenden och jag tror också att det finns bostadsgaranti när man börjar plugga så att man kan vara säker på att få tak över huvudet. Norrköping är mysigt som stad, du kan gå i princip överallt, det finns ganska många fik och trevliga matställen, bra parker, rikt kulturliv och vatten som rinner genom stan. Hoppas du kommer trivas!

(Ang. detta inlägg)
→ Jag har själv funderat på det, då jag också är intresserad av att jobba med reklam. Det är ju ändå något som så många människor ser, som man kan dra nytta av till fler saker än bara ”köp den här produkten!”, precis som du säger. Jag undrar bara var du pluggade någonstans? Kram!

← Jag läste Grafisk Design & Kommunikation på Linköpings universitet, men på campus Norrköping. Det är en treårig utbildning som leder till en kandidatexamen.

→ Du verkar så klok och med fötterna på jorden Julia, tack för en superbra blogg! Hur fick du jobbet inom reklambranschen? Sökte du precis den tjänsten du ville ha eller hade du tänkt jobba med något annat från början? Vad pluggade du innan? Var ditt mål att hela tiden jobba inom just reklam och marknadsföring?

← Tack! Jag läste som tidigare nämnt Grafisk Design & Kommunikation vilket, som namnet avslöjar, är en ganska bred utbildning. Jag trodde från början att jag skulle jobba mer med design men insåg efter något år att det inte var det som jag tyckte var roligast. Istället fokuserade jag mer på varumärkesbyggande och marknadsföring och det i kombination med att jag alltid gillat att skriva, fick mig att inse att det var copywriter jag skulle söka jobb som. 

När jag sedan var klar år 2012 så fick jag först ett sommarjobb på Landstinget i Östergötland där jag tillsammans med en universitetskompis fick driva ett kommunikationsprojekt. Ganska snart insåg jag att jag ville jobba mer kreativt, med reklam och en rad olika kunder istället för på en kommunikationsavdelning. Så under hösten började jag söka jobb på olika byråer i Stockholm. Eftersom jag hade noll kontakter inom reklambranschen gjorde jag precis som när man var liten och var intresserad av någon men inte vågade ta kontakt: jag skickade ett kärleksbrev. Jag byggde helt enkelt en jätteenkel Fråga chans-site (lyckades hitta den om någon vill kolla) med information om mig, erbjudande om att gå på dejt osv. Sedan registrerade jag tre mailadresser: ja/nej/kanske[@]juliaeriksson.se. Till sist skrev jag ett kärleksbrev som jag mailade ut till de byråer jag tyckte var mest intressanta och frågade helt enkelt chans på dem. Jag fick ett gäng intervjuer på detta sätt och sedan också ett erbjudande om anställning på Animal (eller The Viral Company som det hette då), där jag jobbar idag.

0

Fem lägenheter jag bott i

Idag är det prick ett år sedan jag flyttade in i lägenheten där jag bor nu. Det kommer med andra ord bli den lägenhet i Stockholm där jag fått bo allra längst och förhoppningsvis blir jag kvar här ett bra tag till. Inspirerad av ett inlägg hos Flora tänkte jag att vi nu skulle titta på hur mina lägenheter sett ut genom åren – häng med!
 
DSC_0023
Vi börjar i Norrköping och lägenheten jag bodde i när jag valt att flytta hemifrån. I samband med att jag började plugga på universitetet kände jag också att det var dags att testa vingarna. Jag fick ta över ett kontrakt från Karins storebror och bodde sedan i ettan på 36 kvadratmeter från 2009 till 2013.
 
DSC_0019
Där lärde jag mig laga mat helt okej, fick uppleva den obligatoriska tentaångesten och hade många kreativa stunder. Efter ett par år flyttade min dåvarande pojkvän Filip in med mig och vi bodde tillsammans i några år.
 
DSC_0017
Jag gillade verkligen sovalkoven, de ljusa trägolven och planlösningen som var väldigt smart. En perfekt första lägenhet att bo i, både själv och tillsammans. Men i Norrköping kunde jag ju inte bli kvar för alltid…
 
DSC_0013
Ett halvår efter min examen fick jag ett jobb i Stockholm och flyttade upp med tre veckors varsel. Jag hamnade i en ganska liten andrahandslägenhet på 25 kvadratmeter i Torsvik på Lidingö.
 
DSC_0089Jag hyrde lägenheten möblerad och stod ut med de enorma, mörkbruna IKEA-möblerna i serien Lack i några månader innan jag monterade ned bokhyllan och bytte ut soffbordet. Jag är nog fortfarande allergisk mot dessa möbler, de skriker verkligen första boendet! på ett högst opersonligt sätt.
 
DSC_0076
Lägenheten hade världens minsta kök och jag minns att det inte gick att använda ugnen och båda plattorna samtidigt, så man fick vara sjukt planerad i sin matlagning. Men jag trivdes ändå bra och det var väldigt fint att bo på Lidingö med all natur utanför fönstret men en kvart in till city.
 
DSC_0035
Efter ett år i lägenheten var jag dock tvungen att flytta eftersom mitt kontrakt tog slut. Det var såklart lite jobbigt men också något av en lättnad. Ett par månader tidigare hade nämligen flera kvinnor blivit brutalt överfallna av en man, mitt på dagen och precis i närheten av där jag bodde. Polisen rekommenderade att man inte skulle gå själv (lättare sagt än gjort…) och eftersom ingen greps gick jag runt och var extremt nojig så fort jag lämnade hemmet. Fy, nog för att jag är ganska paranoid när jag går hem själv om kvällarna nu också, men det där var verkligen påfrestande.
 
DSC_02222014 flyttade jag alltså från Lidingö och hamnade nu tvärsöver stan i Skarpnäck. Där hyrde jag en relativt nybyggd etta i andrahand och hade massor förvaringsutrymme och fyra plattor på spisen som fungerade samtidigt som ugnen – hurra!
 
DSC_0213
Även denna lägenhet hyrde jag möblerad men här matchade det mesta min stil desto bättre och med alla mina personliga prylar på plats så kändes det riktigt hemma.
 
DSC_0201
Jag hade också en egen liten uteplats för första gången. Det var dock en del av en loftgång så jag kände mig aldrig helt bekväm med att hänga där, men det var ändå rätt hemtrevligt.
 
hemma hos mig
Skarpnäck som område tyckte jag var helt okej. Det fanns inte så jättemycket kul precis i närheten och min lägenhet låg lite långt (tio minuters promenad) från tunnelbanan. Dock ligger Nackareservatet och Skogskyrkogården intill och det är båda två fina platser att besöka.
 
bokhyllorEfter ett år i Skarpnäck löpte även det kontraktet ut och jag flyttade nu till min minsta lägenhet: 19 kvadratmeter på Thorildsplan på Kungsholmen. Gissa vad? Även den hyrde jag möblerad och i andra hand, ett återkommande tema när man flyttar runt i Stockholm.
 
fönster
Den här lägenheten älskade jag på grund av att den hade så charmiga detaljer och låg perfekt nära tunnelbanan och min bästa mataffär: Ica Maxi Lindhagen. Dock var den ju väldigt liten och jag förstår inte riktigt hur alla mina saker fick plats. Att huset var ganska lyhört och att min lägenhet låg längst ned innebar också att jag kunde höra och räkna in alla grannar som klev in genom porten om kvällarna.
 
KökDet här köket satte dock mitt matlagningsintresse på prov rejält. Två spisplattor, världens minsta kylskåp (tänk typ sådant som finns i husvagnar), minimalt med arbetsyta, ingen frys och ingen ugn. Men det gick och jag fick verkligen utveckla mitt kreativa tänk kring mat. En gång hade jag till och med femton vänner över på födelsedagsbrunch, extremt trångt men väldigt trevligt!
 
vardagsrum
I knappt ett år bodde jag på Kungsholmen innan jag blev tvungen att flytta igen. Vid det här laget var jag ganska van att jaga lägenheter även om det aldrig är en härlig process. Som tur var lyckades jag snubbla över ett evakueringskontrakt i Skärmarbrink. Det betyder att värden jag hyr av kan komma att behöva min lägenhet om de renoverar någon av sina andra fastigheter och måste flytta hyresgästerna där. Dock har jag tre månaders uppsägningstid så jag kan inte bli utslängd bara sådär och hittills har jag fått bo kvar.
 
sovrumAtt flytta från 19 möblerade kvadratmeter till en tvåa med 54 omöblerade var helt klart en omställning. Jag var tvungen att köpa säng, köksbord, stolar och soffa direkt för att göra det möjligt att bo här. Som tur var hade jag en del saker sedan innan, typ hyllor, soffbord, skrivbord och byrå så jag kunde fylla ut lite. Men den första tiden var mitt hem väldigt luftigt och ska jag vara ärlig känner jag mig fortfarande inte helt klar.
 
soffa
Dock tycker jag det är rätt skönt att ta det lugnt och sakta forma mitt hem. För ja, även om det inte är något förstahandskontrakt eller en bostadsrätt jag sitter på, så är det här lägenheten som mest känts som hemma i Stockholm. Kanske för att det bara är mina egna grejer eller för att efter fyra år i staden så är jag ännu mer van vid Stockholmslivet.
 
balkongJag har också en egen balkong här som jag älskar. I somras både åt, sov och hängde jag på den under flera dygn och även om den inte är så stor så är den väldigt trevlig.
 
moodboardSkärmarbrink som område är ganska trevligt, det känns som det är nära till det mesta och med tunnelbanan är man på söder på fyra minuter. Det enda minuset är avsaknaden av trevliga restauranger och affärer i närheten, här finns mest bostadshus. Annars trivs jag ypperligt och hoppas på att få bo kvar länge till!
 
Det var min bostadsresa (än så länge), hoppas ni tyckte det var kul! Jag tycker ändå det är härligt att fastän jag flyttat omkring mycket så har varje lägenhet haft sin charm och det har alltid känts som att jag bytt upp mig på något sätt. Om inte i storlek så i läge eller i köksmöjligheter. Det gäller att se det fina i varje boende och göra det till sitt så mycket det går. Jag tycker också det är kul att se hur vissa av mina saker fått hänga med genom alla flyttar, typ den rosa pennvässaren som dyker upp i fem bilder, haha… Vilken lägenhet var er favorit?
0

Konsten att återvända

norrköping
 
I helgen ska jag åka på en liten universitets-reunion-fest i Norrköping. Äta middag och träffa ett gäng vänner, kanske en utgång på det – bara ett dygn av roligheter liksom. Men ändå har det varit något som skavt när jag tänkt på den här helgen. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad, inte förrän igår kväll förstod jag varför.
 
Den senaste gången jag var i Norrköping hade sommaren precis börjat. Men det var den där sommaren som liksom aldrig blev, den som bara regnade bort till en början. Och den sommaren då jag kände mig så olycklig. Det var som att någonting låg i luften och stod ristat i gatornas kullerstenar. Insikten om att allt var annorlunda.
 
Och sen gjorde vi slut en natt och dagen därpå satt jag och grät i en park över en bägare med polkagris- och lakritsglass. Sedan packade jag ihop min rullväska och drog den till stationen. Hoppade på ett tåg mot Stockholm och flydde ett par dagar senare tvärs över jordklotet till Tokyo. Och sedan dess har jag inte återvänt till Norrköping.
 
Mina föräldrar bor en bit utanför stan så när jag var där i julas höll jag mig på landet. Lade pussel och åt julmat och träffade bara släkten. Jag gick inte på de där eländiga kullerstensgatorna, trängdes inte i galleriornas vimmel eller satte ens foten på något av de ställen vi delat tillsammans. Det gick inte, jag ville inte, jag behövde inte. Så jag lät bli.
 
Men nu ska jag alltså återvända. Och den här gången kan jag inte riktigt välja. Jag måste besöka några av våra gamla platser, men jag måste faktiskt inte bli den personen jag var då. För någonting är annorlunda nu. Jag är inte olycklig längre. Det är en ny Julia som kliver av tåget idag. Och jag hoppas att allt går bra. Ni kan väl hoppas det också? Bra, då tar vi oss an den här helgen. Puss.
0