En dag i mitten av september, jag tror det var strax efter att Folkhälsomyndigheten hade gått ut med sina nya skärmtidsrekommendationer för barn, bestämde jag mig för att ge mig själv en utmaning. Varje dag i en vecka skulle jag ha en skärmfri timme. Det låter banalt, vadå, det är ju inte som att jag sitter framför en skärm tjugofyra timmar om dygnet, men när jag analyserade mitt beteende insåg jag att det är väldigt sällan jag har en längre sammanhållen stund helt utan skärm. Telefonens notiser och datorns flikar finns ofta där och pockar på min uppmärksamhet, och då har jag inte ens en tv, hade jag haft det hade nog min statistik sett ännu sämre ut… För att göra reglerna lite svårare bestämde jag att timmen inte skulle vara i anslutning till sänggående eller under tiden då jag tränar, utan det skulle vara en helt vanlig timme på min fritid.
De första dagarna fick påminna mig själv när det var dags. Jag ställde telefonen på stör ej-läge för att inte bli distraherad av den och slog på en timer på 60 minuter. Eftersom jag gärna lyssnar på musik hemma såg jag till att ha valt en spellista eller ett radioprogram som räckte hela timmen eftersom jag inte ville börja fippla med telefonen för att byta musik mitt i.
I början kändes det lite ovant, men ganska snabbt kom jag in i det och vad som från början var tänkt som en veckolång utmaning har nu blivit något av en god vana. Jag kan säga åt mig själv när jag blivit sittandes efter middagen, slöscrollandes något som jag inte riktigt vill se, att ”nu är det dags för en skärmfri timme” och så ställer jag klockan. Visst är det ironiskt hur man måste göra regler för sig själv som vuxen för att upprätthålla en viss ordning och hålla sig i schack? Det är köpstopp, träningsscheman, vit månad, skärmtid och köttfria vardagar. Som om riktlinjerna behövs för att livet ska fortsätta att kunna vara fritt och kul.
Vad gör jag då under min timme? Det absolut vanligaste (och tyvärr lite tråkiga) är att jag ofta tillbringar de första 20-30 minuterna med att städa. Jag diskar, plockar undan, gör rent och dammsuger. Sedan övergår det ofta i någon slags allmän göra fint-procedur där jag tar hand om mina växter, tänder ljus, fyller på min lilla doftbehållare, flyttar en bokhög eller hänger fram vinterkapporna. Det är väldigt trivsamt och känns plötsligt inte särskilt ansträngande att ta tag i. Ibland gör jag en kanna te och sätter mig och läser en bok eller löser korsord. Det händer också att jag bakar bröd eller lagar mat, då har jag ett par gånger fått skriva av receptet för hand för att inte behöva titta på min skärm under tiden.
Egentligen är det inte särskilt svårt att komma på skärmfria saker att göra. Det intressanta är vad som händer en bit in i timmen. När uppgifterna inte behöver konkurrera med dragningskraften från en skärm blir de plötsligt mycket roligare att utföra. Jag blir sugen på att skapa mer, ta fram symaskinen och göra något med händerna. Ibland får jag ha ett tomt block framme för att skriva ner idéer som dyker upp, tankar som jag annars hade sparat i mobilens anteckningar. Och när klockan ringer för att indikera att timmen är slut är jag sällan särskilt sugen på att återgå till skärmen. Tänk att det kan vara så enkelt och samtidigt så svårt.
