Ögonblicket klockan 19:46

filminspelning

Jag sitter i en gillestuga i ett 60-talshus tio minuter från Fruängen centrum. Rummet är nedsläckt, det stora fönstret täcks av en rullgardin och rakt framför mig står en monitor som visar vad som filmas i kameran på ovanvåningen. Bredvid mig i soffan sitter min chef och på schäslongdelen huserar vår producent med en walkie talkie i högsta hugg. Då och då sprakar det till i den. Edvin till Viktor, kom. Vad tycker ni om scenen vi just filmade? Vi är jättenöjda här, tack.

På monitorn visas ett vardagsrum. En stor lampa utanför huset lyser upp rummet för att simulera ett dagsljus. Jag tänker att jag skulle vilja ha en likadan lampa utanför min lägenhet mellan november och mars. Ett mjukt, gult artificiellt solljus som letar sig in genom gardinen. Vi har sju scener kvar innan vi räknas vara färdiga vid halv elva.

Någon ropar på mig, jag ska godkänna stylingen på våra skådespelare. Det är reklamfilmsinspelning och det här är en vanlig men ovanlig dag på mitt jobb som copywriter.

Ett ögonblicksinlägg in the spirit of Underbaraclara.

Början på bloggveckan

september

Jag vaknade upp i morse med en tanke om att det här skulle bli en vecka där jag bloggar varje dag. Som ett litet experiment, som ett sätt att kickstarta inspirationen, som en skjuts för att återfå förmågan att klicka på publiceringsknappen utan att ha lagt fem timmar på reflekterande och redigerande innan. Sedan fortlöpte måndagen i all hast och det fanns visst inte en ledig minut över. Allt eftersom timmarna gick blev också mitt humör mer och mer dämpat och min huvudvärk mer och mer tilltagande. När klockan var halv åtta vandrade jag omkring surmulen och vrålhungrig på Willys vid Hornsgatan och muttrade över att hälften av alla ingredienserna jag skulle köpa (gula löken, svenska äpplena, grönkålen, libabröden, parmesanosten) var utplockade på hyllorna. Till sist kom jag hem ändå och fick i mig en portion gnocchi och nu sitter jag här med fötterna på soffbordet och tänker att på samma vis som att en sen middag också är en middag så är ju ett sent inlägg också ett inlägg. Och även om jag inte skulle lyckas få till en hel vecka med blogginlägg varje dag så kan jag ju åtminstone försöka. Dessutom finns det få som är snällare än ni som läser här inne och det gör mig väldigt glad att tänka på.

Så välkomna till vecka 39, numera även känd som bloggveckan. Jag tänker att ni ska få ta del av tankar, tips och texter. Lite som vanligt, bara något mer frekvent och kanske lite mera lättsamt ibland. Kanske skriver jag om tid och om pengar, om kreativitet och om koncept, om platser som är speciella och om att känna sig som ingen särskild alls. Kanske har ni också något särskilt ni önskar att jag ska skriva om? Låt mig veta i så fall så ska jag se vad jag kan göra. Nu åker vi!

En intervju med mig själv

Hej Julia, hur är läget?
Jo tack, bara bra.

Vad är det du har där?
Min frukost, vill du ha något? En kopp kaffe?

Det är bra tack. Vill du berätta om vad du har på tallriken?
Absolut. Två rostmackor med västerbottensost och tomat. Ett kokt ägg. En dubbel espresso.

Hur länge kokar du ägget?
Sju minuter. Idag blev det kanske tio sekunder längre för jag hoppade ur duschen precis när timern ringde.

Det är lördag idag, vad har du för planer?
Jag ska åka till Uppsala och träffa min systerdotter och såklart resten av hennes familj. Vi har inte setts på hela sommaren så det ska bli mysigt!

Sommaren ja, hur tycker du att den har varit?
Fin! Men lite kort och kall om jag ska vara ärlig.

Du får vara ärlig.
Okej, tack. Nej men jag känner mig en smula besviken på att jag inte hunnit skriva så mycket som jag tänkte, jag har inte riktigt känt mig inspirerad eller sugen. Och nu vips är semestern slut och jag sitter här och känner mig lite dålig. Planeringsmässigt är jag rätt nöjd med allt jag hunnit med på mina lediga veckor, även om det var lite flängigt där i början. Vandringsresan var en höjdpunkt såklart.

Ja, berätta mer om den!
Nej men den var väldigt kul att göra. Otroliga vyer i Alperna, mycket rustik mat, alla sorters väder och många steg i benen. Jag ska skriva ett längre inlägg om den när jag hinner.

När du hinner?
Ja, snart. Jag lovar. Tjata inte på mig.

Förlåt.
Det är lugnt.

Men du, hur känns det att börja jobba nu?
Lite blandat. Helt okej ändå även om jag har rätt dålig koll på vad ska göra. Jag funderar också på var jag har lagt min jobbtelefon någonstans, tror den kan ligga i en väska men jag är inte helt säker. Jaja, den kommer väl fram…

Vi får hoppas det. Har du några höstplaner då?
Nja, jag börjar med sensommarplanerna först tänker jag. Jag planerar att springa ett halvmaraton i början av september så nu håller jag på och tränar inför det.

Hur går det då?
Jo men rätt bra förutom att mina fötter tycks hata mig när jag springer i mer än en timme. Du har inget tips på hur man motverkar skoskav?

Ser jag ut som en expert på löpning?
Lite kanske.

Det är jag tyvärr inte. Vad planerar du mer då?
Jag vill äta kräftor. Kanske återupprepa min hemma-vinbar som jag hade förra hösten. Laga österrikisk temamiddag. Samla lite kompisar från olika gäng som jag tror skulle gilla varandra och ses tillsammans. Och så hoppas jag på något slags skrivande också, om det så får ske under tvång.

Det låter som bra planer ändå!
Visst! Du får gärna komma förbi om du vill. Men du, nu måste jag avsluta här för nu ska jag alldeles strax till Uppsala.

Okej, men vi kan väl höras om ett tag igen?
Absolut, det gör vi!

Ska vi säga så, Julia?
Är det här söndagsintervjun i P1 eller?
Skoja bara! Vi säger så.

Mina planer för hösten

stockholm

Någon gång i våras kändes det som om exakt alla omkring mig hade fullt upp och hela samhället var ett enda ”ojoj det är så mycket nu, hur ska man få ihop det” medan jag själv hade det lugnt. För lugnt. Det var som att jag hade missat något och istället för utvilad började jag bli rastlös av all oplanerad fritid. Så nu inför hösten bestämde jag att det var dags att fylla schemat med mer än bara heltidsjobb.

Jag förstår att det här är en situation som långt ifrån alla känner igen sig i. Att bo och leva helt själv har ju både sina för- och nackdelar, det är ganska ensamt och inte alltid så kul, men tid finns. Särskilt om man som jag även råkar vara helt ointresserad av att titta på tv-serier. Är det något jag istället längtar efter så är det att få utvecklas utanför mitt yrkesarbete. Att gräva ner mig i något helt nytt, hitta andra riktningar och gå emot känslan av att intellektuellt stagnera.

Mina planer för hösten är en blandning av aktiviteter, visioner och mål. Och likt alla andra bloggtjejer går jag in i den nya terminen med övertygelsen om att september faktiskt är det riktiga nyåret. Skoja. Men den rastlösa känslan från i våras är borta och det här är vad jag ägnar mig åt istället.

kungliga biblioteket


Fördjupa mig i skrivande och skriva mer
För fem år sedan läste jag en distanskurs i kreativt skrivande vid sidan av mitt jobb. Den var väldigt lärorik och hade ett flexibelt upplägg som gjorde att jag kunde klämma in den där det fanns luckor. Nu, efter några års paus, är jag redo att hoppa på B-kursen. Även den är på 50 % och distans via Mittuniversitetet. Första terminen kommer vi att ägna oss åt Dramat som uttrycksform följt av Modern lyrik och prosa. Nästa termin ska vi jobba helt med ett eget fördjupningsarbete, vilket jag verkligen ser fram emot.

Träna regelbundet
Min träningsrutin är inte så noga utstuderad. Jag brukar springa en del och köra lite varierad styrketräning, vilket passar mig bra. Mitt mål är att fortsätta träna på ungefär samma vis och få till tre pass i veckan. Det brukar bli en kväll, en morgon/lunch och så någon gång på helgen.

Fortsätta att sjunga i kör
I vintras började jag och min kompis Malin i en oratoriekör. Varje onsdagskväll samlas vi tillsammans med ett 50-tal andra personer och sjunger klassisk kyrkomusik. Det är stämmor, notläsning och latin, men framför allt är det väldigt kul. Jag sjöng mycket i kör under min uppväxt och har saknat det de senaste åren. Extra roligt är det att göra med en kompis, vi brukar alltid ta en kör-öl efteråt och gå igenom allt som hänt i livet sen sist.

filminspelning


Välja vegetariskt i större utsträckning
Sedan ett tag tillbaka har jag funderat på om jag ska sluta äta kött. Jag har inte ätit kyckling på fyra år och lagar väldigt lite kött själv. Men det är något med det definitiva beslutet som skaver lite, att ha strikta regler kring mat känns inte helt rätt för mig. Däremot har jag bestämt att jag i möjligaste mån ska välja vegetariska alternativ när det finns. Som i lunchrestaurangen på jobbet, på snabbmatsställen eller när jag lagar själv. Och i en storstad år 2022 är det inte särskilt svårt. Blir jag bjuden på middag eller går på fin restaurang med avsmakningsmeny kan jag tänka mig att äta lite kött, men då är det undantag istället för regel. Nu har jag testat en månad och hittills har det gått väldigt enkelt. Jag har ätit fisk och skaldjur en eller två gånger i veckan, annars bara vegetariskt och det tänker jag försöka fortsätta med.

Läsa och diskutera böcker i bokklubb
Jag läser gärna på fritiden och försöker att alltid ha en bok igång. Skrivkursen innehåller en del obligatorisk litteratur vilket kommer innebära mindre tid för nöjesläsning, men jag vill ändå fortsätta med mina egenvalda böcker. Tanken är också att komma igång med en bokklubb som jag och två bekanta planerat. Att ses någon gång i månaden och prata litteratur och dricka vin känns som ett perfekt sätt att lära känna varandra.

kväll


Utforska och diskutera andlighet och tro
Den senaste tiden har jag känt ett större behov av att diskutera frågor kring livet i allmänhet och tro och andlighet i synnerhet. Jag vill fördjupa den sidan hos mig men vet inte riktigt hur och tycker att det är ett ämne som är lite svårt att prata om i mitt vanliga umgänge på grund av olika bakgrund, intressen och synsätt. Men nu har jag hittat en samtalsgrupp i Svenska kyrkan där man ses en gång i veckan och diskuterar andlighetens roll i livet och hur man kan förhålla sig till den. Det känns väldigt spännande och lite nervöst om jag ska vara ärlig, men jag ser fram emot att ge det en chans.

Träffa nya och gamla vänner
Flera av mina aktiviteter är ju sådana jag gör själv, men det betyder inte att jag vill sluta träffa mina nära och kära för det. Tvärtom. De har en självklar plats i planen under hösten också. Jag ser fram emot många middagar på vardagskvällar, turer i naturen på helgerna och har även styrt upp en liten hemmafest snart. Dessutom har jag ju två nya små syskonbarn att lära känna vilket ska bli så mysigt.

Hålla bloggen vid liv
Sist men inte minst så är min plan att hålla den här bloggen i rullning vid sidan av allt. Det är ju en plats som är helt och hållet lustdriven, jag skriver för att det är kul och för att jag uppskattar dialogen med er som läser. Dessutom har jag insett att mer ledig tid betyder inte att jag bloggar oftare, snarare är det så att när jag gör mycket annat finns det mer att blogga om sen. Eller så kommer det sluta med att jag bara postar mina inlämningsuppgifter till skrivkursen här, haha. Vi får väl se. Hoppas att ni vill följa med mig under hösten i alla fall! Har ni några roliga planer att dela med er av?

En vacker dag ska jag ha…

blommor wild strawberries

Jag är ingen vidare drömmare, vet inte om jag någonsin varit det. Jag hamnar allt för lätt i realistiska tankebanor, fick alla rätt på rationella provet om ni minns. Men jag övar på att släppa sargen och kasta mig ut i fantasins värld, försöker våga tänka lite större och friare även om det känns skrämmande ibland. Och det finns faktiskt en sak som jag kan drömma tydligt om: ett litet sommarhus någonstans i Sverige.

Den här drömmen handlar inte om några stora ytor eller flådiga punschverandor. Ett rum eller två räcker. Det viktiga är lukten, den där särskilda doften av fukt, trä och myggmedel som slår emot en när man öppnar dörren. Breda plankor på golvet och ojämna mörka hörn. Målad träpanel på väggarna eller nötta tapeter som solblekts. En balja att diska i, en liten kokvrå för att kunna laga sill och potatis, en kaffebryggare som pyser och suckar extra ljudligt.

DSC_0014 Svartsö

Jag vill ha smala sängar med fasta madrasser som bäddas med lakanen man tvättat hundratals gånger. De som är mjukare än alla andra, alltid i udda mönster och färger. Och kanske är det naturen eller tystnaden men här behövs ingen överdriven komfort, ändå sover jag bättre än på länge.

I en liten vas på ett bord står en bukett med dikesblommor plockade under promenaden längs grusvägen. I en udda kopp samlar jag smultron som växer på en särskilt solig plats. Kanske odlar jag något i trädgården. Slingerkrasse, potatis och gräslök. Rabarber och krusbär.

frukost korg

I kökssoffan löser jag korsord, läser böcker och tar en tupplur. Frukosten äter jag helst ute på trappan om solen skiner. Inne finns en korg som alltid hänger på samma krok, en regnjacka att klä på sig när skurarna drar in, ett par stövlar redo för promenader. Skåpen fyller jag med loppisfynd och golven med trasmattor. Här ryms ingen tydlig stil, inga trender gör sig påminda. Bara ett stilla lugn som indikerar ledighet och ro.

Kanske ligger havet i närheten. Eller en sjö på cykelavstånd. Det är inte så noga. Framför allt är det här en självklar liten plats att åka till för att vara ledig utan att behöva planera en massa. Ett ställe som ser ut och luktar likadant år efter år. Där tiden får gå långsamt och ibland också stå still. Det drömmer jag om.

Liveblogg från ett soffhörn

julia

Hej! Det är onsdag och klockans visare står på 18:47 när jag börjar skriva det här. Jag sitter och väntar på att mina föräldrar ska komma upp till Stockholm. Bilen rullar just nu längs E4:an och det är ungefär en timme till deras ankomst. När de är framme ska vi gå ut och äta någonstans och nu funderar jag på vad vi kommer vilja ha för mat. Kanske husman på Pelikan? Eller indiskt på Shanti? Varsin skål ramen? De får välja när de är framme.

I morgon är det Kristi himmelsfärdsdag och vi tre ska åka till Uppsala för att hälsa på min syster och hennes man. Grejer ska fixas, middag ska ätas, födelsedag ska firas i efterskott och just det, jag måste slå in paket också. Det ska bli skönt med en ledig torsdag mitt i allt även om jag jobbar på fredag igen.

Eftersom det är röd dag i morgon arbetade jag halvdag idag och hade därför tid att ägna hela eftermiddagen åt att städa. Jag putsade till och med fönster med största noggrannhet ackompanjerad av Robyn på hög volym. Men innan dess var jag och klippte mig. Här om dagen klev jag upp och tittade på mig själv i badrumsspegeln och insåg att min tidigare page vuxit ut och gav mig en frisyr som förde tankarna till Janne Schaffer. Intressant. Som tur var hade jag redan en klipptid bokad och den här gången tog jag i ännu lite mer och klippte en hak-kort page. Det kändes rätt!

Nu ska jag strax resa mig ur soffan och göra två saker. 1. Gå ner i källaren och slänga all återvinning jag samlat i hallen. 2. Promenera till Ica och hämta ut ett paket jag beställt. Det innehåller ett par vandringsskor som jag är mycket peppad på. I sommar ska jag nämligen iväg på en vandring med några vänner vilket ska bli så kul och nu tänker jag att jag ska ägna de kommande veckorna åt att gå in skorna ordentligt. Ser ni någon traska runt på Södermalm i kort page och vandringsskor är det alltså med ganska stor sannolikhet jag.

Då återstår bara att posta detta inlägg – tack för att ni läste och hoppas att ni får en fin fortsättning på veckan. Vi hörs!

I väntan på advent

utsikt

Hej och hå, vad har hänt sen sist? ”INGET har hänt sen sist”, vill jag ropa upprört men det är inte sant för en (1) sak har hänt och det är att jag har varit magsjuk. Hu. En hel vecka tog det att återfå aptiten igen. Jag låg hemma och stirrade ut genom fönstret från gryning till skymning och petade i mig smörgåsrån i småbitar och vätskeersättning på tesked. Lyxade till det med en kokt potatis på lördagskvällen och hörde grannarna yla till hits samma kväll som jag själv fått ställa in min hemmafest. Fick blunda varje gång en matbild dök upp i Instagramflödet, plötsligt oförmögen att se det goda i ostron, pastarätter och vinglas. Muntert var det inte, men nu är jag på banan igen.

hem

Idag tog jag upp lådan med julsaker ur förrådet för att kunna hänga upp min adventsstjärna i fönstret och i morgon tänkte jag gå till kyrkan på mässa. Det är ju ändå något visst med första advent. Det första tända ljuset som följs av bjällerklang och janssons frestelse, luciatåg och julfester. Kanske behövdes det en vecka av ett stilla ingenting för att göra sig redo inför allt som komma skall? Tro bara inte att jag tänker göra det till någon årlig tradition.

20 saker jag tänker på i slutet av oktober

oktober

Hej och välkommen in i min hjärna. Här är 20 saker jag tänker på just nu, utan gemensam nämnare eller rankade i någon viss ordning.

1. Polly lakrits är mitt nya favoritgodis. Jag är besatt. Brukar i vanliga fall inte alls gilla sådana fusion-godisar, typ Plopp med Zoo, men de här är toppen.

2. I gymmet på mitt jobb ingår det en ren duschhandduk varje gång man tränar. Man bara hämtar en och lämnar den sedan i en tvätthög och det är nog det lyxigaste någonsin så nu har jag inte en enda ursäkt att inte träna längre. Förut kunde man alltid skylla på släpandet av den där sura handduken.

3. Blir det här året då jag köper en ordentlig vinterjacka? En riktigt varm dunsak att borra in sig i, dock inte en sådär vadlång pga är inget större fan av sovsäcksmode på mig själv.

4. Killar med en liten snusnäsduk knuten kring halsen får mig alltid på fall. Är det för att den får dem att se ut som snälla labradorer?

5. Jag tror att jag måste skaffa glasögon. Kollade på en fotbollsmatch på en sportbar här om dagen och insåg att bilden inte var helt skarp. Tittar ju aldrig på tv annars så har inte märkt det förrän nu. Kanske förklarar det varför jag haft en liten ryckning i mitt högra ögonlock sedan i juli också…

6. Åt min första Pressbyrån-korv på typ två år i måndags. Ett klassiskt sådant i-farten-köp som görs när jag är på väg ut på aw direkt efter jobbet utan tid att äta middag. Den var jättegod som vanligt.

7. Jag har hittills inte känt ett endaste litet julpirr i år. Är det för att jag är vuxen på riktigt nu? Eller kommer det när jag minst anar?

8. Jag glömmer alltid bort hur lång tid det tar att blogga fastän jag har gjort det sedan 2006 och således borde ha lärt mig. Får för mig att börja runt kl 22 när jag jobbat klart, lagat & ätit middag och pustat ut en stund i soffan. Sedan tar det ju nästan alltid två timmar att välja bilder, redigera dem, ladda upp på Flickr, skriva text, hitta ett flyt, läsa igenom, ändra upprepningar eller slarvfel och sedan publicera.

9. Att rensa vattenlåset i badrummet kräver alltid 3-6 månaders mental förberedelse där jag på slutet vant mig vid att ha en rätt svag stråle på kranen när jag tvättar händerna. Sedan tar själva rensningen fem minuter och så är allt frid och fröjd i typ ett halvår innan det är dags att börja om igen.

10. Bröd, smör, citron och sardiner på burk är en riktig femplusmåltid.

11. När jag blir osäker på vad jag vill ha på mig i klädväg så kollar jag på Gucci och sedan kommer jag på att det är ju sammetskostym med sidenskjorta, långa glittrande paljettplagg och blanka ridstövlar jag vill bära.

12. Ska jag ha hemmafest snart? En liten, småstökig, trång och varm… Tanken lockar.

13. Varje gång jag läser något riktigt platt debattinlägg eller ser ett reklamsamarbete för något så banalt som typ påsklämmor så mumlar min hjärna ”Tomhet, idel tomhet. Allt var tomhet, ett jagande efter vind.” Sedan återgår jag till min blogg där jag skriver om att jag äter korv och rensar avlopp.

14. Jag hatälskar att springa på löpband för det är så otroligt mekaniskt och själsdödande men samtidigt också perfekt för man behöver bara fästa blicken och sedan mata minut för minut, meter för meter, tills man är klar.

15. Jag är så sugen på att gå och se en föreställning. Måste boka något på Dramaten eller Operan eller var som helst där man får sig en liten kulturinjektion.

16. Mina drömmar om nätterna har börjat bli jättetydliga och märkliga. Jag minns dem nästan alltid när jag vaknar, vilket jag vanligtvis inte gör. Kanske ska jag ta över Sandra Beijers drömdagbok nu när hon fått sin bebis? Nattens dröm handlade om att jag flyttade in i en lägenhet och upptäckte att den tidigare ägaren hade lämnat kvar sin gigantiska samling med Barbie-hästar.

17. Jag såg Dune på bio. Recension: svinfet. Alltså visuellt. Storyn var okej men själva filmen var en fröjd att bara titta och lyssna på.

18. Jag måste fota mer med min analoga kamera så att filmrullen tar slut och jag kan framkalla bilderna för jag är så nyfiken på att se hur de blir.

19. I morgon ska jag steka plättar till lunch och äta dem med vispad grädde och hallonsylt. Längtar!

20. Jag känner mig fortfarande tacksam och livspepp och tillfreds och kommer på mig själv med att vilja leta anledningar, men kanske finns det inte så mycket att rota i. Kanske är livet bara rätt bra just nu och det får räcka? Vi säger så.

Livsgnistan & tacksamheten

oktober

Hej från tåget på väg mot Köpenhamn. Utanför fönstret: en klarblå himmel, orangegula träd, villaområden, åkrar och sjöar. Inuti mig: en blandning av pepp och nöjdhet, en glödande livsgnista, en bultande hoppfullhet. Jag drabbades av en insikt här om dagen, det var en plötslig och stark känsla av tacksamhet. Över att livet känns lättare igen. Över att faktiskt kunna göra saker. Att få blicka framåt, planera in dagar och kvällar av kul. Att hitta restauranger att besöka, utflykter att åka på, fester att hålla i. Allt som jag en gång tog för givet, som jag sedan ägnat tid åt att sakna.

Jag glömmer så snabbt men vintern och våren var tung. Den konstanta rädslan för att göra fel, alla resonemang som kantade vartenda beslut ner till minsta mataffärbesök. De långa dagarna, kvällarna och nätterna hemma själv. Jag tänkte ofta att det fanns de som hade det värre, att det inte var min sak att klaga. Men samtidigt blir det så tydligt att det är mycket bättre nu. Jag mår mycket bättre nu.

Ikväll ska jag möta upp min kompis Anna i Köpenhamn. Vi ska gå på restaurang och äta en ännu hemlig avsmakningsmeny. I morgon ska jag hitta några trevliga frukost- och lunch-ställen att jobba ifrån. Sedan ska tillbringa helgen i Malmö med Emelie och fortsätta att fylla livet med allt jag saknat. Det blir fint. Eller som Peter LeMarc skulle sagt: Ååh, det är så gott att må gott igen.

Livet rakt upp o ner va

Hej och välkomna till livet rakt upp o ner va. Jag kände att ett sådant inlägg kunde vara på sin plats, liksom bara hallihallå, inget riktigt tema, bara lite högt och lågt från hjärnbarken, eller det kanske inte alls är där tankarna kommer ifrån, jag orkar inte kolla upp hjärnans uppbyggnad, orkar inte återvända till högstadiets biologiklass, vi går vidare istället.

Idag har det varit strålande sol och fjorton grader ute, vilken ynnest, en sån glädje. Jag premiäranvände mina låga converse på lunchpromenaden och hade egentligen tänkt ha min beiga trenchcoat till men den hade legat slarvigt ihoprullad i jacklådan och var alldeles skrynklig från topp till tå, så den fick vänta lite. Jacklådan förresten, jo jag har en sådan under sängen där jag lägger undan alla ytterplagg som varken är i säsong eller får plats i hallen och när jag drog ut den idag drabbades jag av en liten pinsam välbehagsrysning då jag såg alla fina jackor som väntar, på mig och på varmare väder. Det är absolut en svag punkt hos mig, att köpa jackor, helst en i varje färg, men så gör de ju mig glad också. Jag njuter av att tänka på att jag snart får plocka fram den ljusblå boxiga, den gula i mockaimitation, den svarta med fransar, den vita ulliga, den vinröda stiliga, den orangea i sammet, den olivgröna praktiska… Ja, ni hör ju, det är inte rimligt, men där har de legat och väntat hela vintern och är nu redo för ännu en säsong i mitt sällskap.

Det har inte bara varit vår utanför mitt fönster utan jag bestämde mig också för att flytta in den i kylskåpet igår när jag var och handlade. Jag slog upp mina blå på morgonen med ett otroligt sug efter mat som kändes vårig och skrev en inköpslista med magkänslan i fokus. Det blev bara saker som rädisor, sparris, potatis, fänkål, spenat, citron, dill, spetskål, krasse, hollandaisessås, rom, gravad lax, ägg, färskost, rågbröd och räkor (varsågod att skriva av och ta med till affären om ni vill). Gissa om jag ska veva egen pasta och servera med citronsmörsås, dill och forellrom i veckan? Det var en otroligt dåligt ställd retorisk fråga, jag ber om ursäkt, men det ska jag i alla fall.

Idag hände två saker som kändes väldigt signifikanta för att vara 30 år och liksom lite ung och lite gammal på samma gång. Först hade jag bolånemöte med min rådgivare på banken och förhandlade räntor och joxade med bolån och sånt supervuxet och viktigt och ganska tråkigt. Strax därefter fann jag mig själv joggandes efter glassbilen för att lyckas komma ikapp den, vilket jag tyvärr inte gjorde. Jag upptäckte nämligen sent igår kväll att de har fått in en ny sorts glassbåtar med smak av lakrits och viol, vilket är min favoritkombination när det gäller glass, så då var det bara att kolla upp tidtabellen och försöka pricka in när glassbilen skulle vara på min gata. Men tydligen hade jag missat detaljen att man måste stå redo med skorna på och plånboken i högsta hugg när den anländer, för när jag kastat på mig jackan och sprungit mina tre trappor ner såg jag den bara bränna iväg, varpå jag kubbade efter en kort stund innan jag insåg att jag är en vuxen person med bolån som inte borde springa efter glassbilen. Men nästa gång den kommer förbi är det jag som köar på trottoaren för att få fylla frysen med glassbåtar. Lite pengar på amortering, lite pengar på glass, det är min filosofi.

Annars då? Jo, jag är sugen på att börja på en ny bok efter att ha tragglat mig igenom Lena Nymans dagböcker och brev. Inte för att den var dålig, nej det fanns en del fina saker med den, men det blev bara väldigt mycket med 460 sidor av personligt dagboksskrivande och killar som heter Janne, Bosse, Rolf och Stig osv. Jag borde kanske växelläst den med något annat samtidigt, men jag brukar nästan aldrig göra så, här är det en sak i taget och fullt fokus åt ett håll. Det här fick mig förresten att tänka på att det var länge sedan jag skrev om vad jag läst i bloggen. Nog får det bli ett litet uppsamlande bokinlägg snart tror jag, stanna kvar och håll utkik så kommer det när ni minst anar, lite som glassbilen, fast ni slipper jaga den, jag lovar.

Just det, en till anekdot innan jag slutar, jag lovar att det ska bli den sista. Igår var jag och tog den tredje dosen av mitt TBE-vaccin. Jag kom på det på morgonen, att det nog var dags att ta den där sista sprutan nu för att få fullgott skydd, för hur var det, 9-12 månader efter, jo men det var verkligen dags. Så jag bokade en tid på vaccinmottagningen redan samma kväll, smidigt värre, och travade dit till 18:30. Eftersom det var dagens sista tid var det bara jag i väntrummet och efter lite knappande på datorn för att intyga att jag var jag och inte var allergisk eller sjuk blev jag visad in till sköterskan. Hon lyste upp när hon fick se mig och utbrast glatt ”jaha, dagens sista covid-dos då!” varpå jag för en tusendels sekund fick min moral kraftigt testad innan jag skakade på huvudet och svarade henne att ”nej nej, jag är här för en TBE-spruta, det lär nog dröja ett bra tag innan det är min tur att vaccineras mot covid”. Så nära men ändå inte. Nåväl, en vacker dag är det nog också min tur att få den där efterlängtade sprutan, till dess ska jag rulla runt i gräset och vandra genom de snårigaste skogarna utan någon fästingskräck.

Okej, nu är klockan tio och jag undrar lite vad jag skrivit men tänker att det är lika bra att trycka på publicera innan jag ångrar mig. Kanske finns det något kul ändå med det ofiltrerade rakt upp och ner, utan bilder och puts, bara lite vanligt liv, en tisdag år 2021. Vi säger så, berätta något om er dag vettja, hej på er!