Jag tycker det var så mysigt med den lilla bloggveckan som jag hade. Mest för att jag fick så fin respons från er i form av en massa kloka kommentarer, uppmuntrande tillrop och roliga önskemål. Jag visste det ju redan innan men ni som läser här inne är verkligen några av de vettigaste och trevligaste människorna som finns och det ska ni ha tack för!
Jag ska dock inte ljuga och säga att det var helt enkelt att blogga varje dag. Tvärtom fann jag mig ofta en smula stressad över att hinna publicera något innan dygnets slut. Att blogga varje dag samtidigt som jag jobbar heltid och har ett någorlunda socialt liv att underhålla är helt enkelt en omöjlig ekvation. Tyvärr. För trots att jag haft den här plattformen i över sjutton års tid glömmer jag bort hur lång tid det faktiskt tar att skriva ett inlägg. Det är ju inte bara själva orden som ska komma på plats, det är ju också bilderna som ska fotas, redigeras och laddas upp, spellistan som ska skapas eller den kreativa idén som ska kommas på. Och så ska det korrläsas och redigeras för jag vill ju att det som väl läggs ut ska göras noggrant. Så jag förhandsgranskar inläggen, ofta tre eller fyra gånger, går in och flyttar radbrytningar, tar bort någon liten upprepning, snyggar till en ordföljd och håller på. Det där finliret har jag svårt att släppa, eller rättare sagt, jag vill inte släppa det, för mig är det en del av hantverket och min tonalitet.
Men en sak som jag faktiskt insåg var att det var trevligt att skriva små ögonblicksinlägg som kanske inte behöver vara så mycket mer än en kort reflektion från här och nu. En liten inblick i min vardag som kan skapa igenkänning men på vissa sätt också vara helt unik. Den typen av inlägg vill jag nog fortsätta med då och då. På samma vis kan även som inlägg som detta, där jag i princip bara funderar högt, också kan ha sin plats. Jag har alltid tänkt att varje inlägg måste vara något mer, men samtidigt vet jag att det är den typen av innehåll som jag själv gärna läser hos andra. Det högst mänskliga, ofta lite ofiltrerade och genuint personliga – så det blir det nog mer av.
Vad blev det av veckan då? Jo i sann Julia-anda schemalade jag inga av blogginläggen utan allt publicerades direkt i stunden. Inlägget om mina favoritplatser tog mycket längre tid att skriva än vad jag först tänkte, en av posterna skrevs efter att jag druckit tre öl (gissa vilken…) och allra flest besökare hade jag på tisdagen. Kanske kommer jag köra en liknande experiment någon gång framöver som en liten kreativitets kick-off, men tillsvidare kommer jag fortsätta att rulla på med samma oförutsägbara men förhoppningsvis inspirerande innehåll som innan. Vi hörs här!
Lämna en kommentar
älskade bloggveckan! men ja herregud det är så svårt att hinna blogga varje dag. jag antar att det skulle gå att blogga oftare om man gjorde ramen bredare för vad man tyckte ”passade”. jag kan själv ibland liksom måla min mig själv lite i ett hörn, alltså att jag bara tycker en väldigt specifik typ av inlägg går att skriva. en sorts skrivkramp antar jag. då vore det nog bra med bloggvecka, för att liksom hjälpa sig själv ur föreställningarna man har om sig själv. samtidigt som det är just den där ramen som är hela ens uttryck vilar på…. hm… hm… att träffa rätt mellan att ta sig själv på allvar men inte så mycket att man glömmer att det är en lek…
Jag borde också korrläsa mer noga, jag vet att det alltid är så slarvigt, suck. (eller kanske är just slarvet mitt signum då, om det välskrivna är ditt.) men jag brukar faktiskt gå in och ändra ganska mycket i mina inägg i efterhand när jag har tid, typ på sommaren. jag försöker se på bloggen mer som en sorts portfolio, lång berättelse bestående av många små ögonblick.
och ja, också jag älskar sånna här babbliga reflekterande inlägg. det känns som att prata en stund, så mysigt. blogg <3 blogg <3 blogg <3
Det där med ramen är verkligen sant. Jag har en ganska tydlig (för mig) men outtalad vision för vilken typ av innehåll jag vill göra, men samtidigt tror jag att den kan hindra mig ibland. Men du, jag tycker verkligen inte att din blogg är slarvig, tvärtom! Den är skarp och kul och unik. Sedan om det slinker med ett stavfel eller så någonstans, det är ju verkligen strunt samma.
Jag förstår verkligen att dina blogginlägg inte görs i en handvändning. Det märks att de är genomtänkta och välkorrade. De får komma när de kommer, och när de gör det är det fest!
Tack snälla, vad fint sagt!
Att blogga varje dag tror jag inte är så bra för den *mentala hälsan* om man också arbetar heltid. Men väldigt kul att få ta del av när det väl sker! Och ja! Även mer spontana inlägg som kanske inte kräver exakt lika mycket tid uppskattas mycket.
Jag har kämpat på med att skriva min reseberättelse från sommarens tågresa till Skottland, men går aldrig riktigt i mål. Men blev inspirerad av din bloggvecka och hoppas att jag får ut den SNART!
Åh vad spännande med reseberättelse! Det vill jag gärna läsa!
Nej, jag håller med, det blir alldeles för krävande, men kul som ett litet projekt då och då om inte annat! Ser fram emot att läsa ditt inlägg om tågresan även om jag förstår hur lång tid det tar att göra ett så omfattande inlägg. Heja!
kör också bloggvecka nu, rakt av inspirerat av dig (och credat dig för det såklart 🙂 ). Håller med dig om att det är lätt att underskatta tiden det tar… bland annat för att jag ofta är i sånt flow när jag skriver inlägg så jag märker sällan hur lång tid det tar, jag bara jobbar på tills det är (typ) som jag vill ha det. Men tycker det är ett trevligt sätt att komma igång med något, och för min del blev det ett sätt att skicka ut idéer som jag ruvat på ett tag men inte känt kanske räcker till helt och hållet för att vara inlägg. Det blir som att äta upp resterna ur kylen! Det är kanske inte fullständiga måltider men tillsammans blir det ändå en härlig liten buffé
Så kul att du också hakar på! Och ja, jag kunde inte hålla med mer, det är verkligen som att äta resterna ur kylen och ett bra sätt att uppmuntra sig till att komma igång. Ska gå in och läsa alla dina inlägg nu!
Är så glad över att ha hittat hit. Njuter av att stanna upp och läsa något fint formulerat och inte bara bläddra bland inlägg på Instagram. Hade glömt bort hur mycket jag gillar att läsa bloggar och är så glad att jag hittat till din.
Så fint att höra! Gillar att bloggandet och bloggläsandet får ta tid jämfört med det snabba Instagramflödet. Välkommen hit!