Söndag. Vaknade vid åtta med ett lätt sinne, huvudet klart eftersom de enda ångorna jag andades in igår var de från den vattenlösliga färgen jag målade mina köksluckor med. De har hunnit få en strykning i en smörgul nyans och jag tror att resultatet kommer bli fint. Kokade en stor tallrik havregrynsgröt med ett halvt rivet äpple i och åt med havremjölk, jordnötssmör och resten av äpplet. Målade kökslådorna och en av skåpsluckorna jag inte hade plats för igår. Kollade termometern, drog på mig löparkläderna och bestämde att fjorton grader inte var för kallt för shorts och t-shirt. ”Jag blir varm när jag springer”, tänkte jag. Sprang Tantolunden, Hornstulls strand, Västerbron, Norr Mälarstrand, Munkbroleden, Hornsgatan och hem. Blev varm, såklart. Hoppade in i duschen, packade utflyktsväskan och ordnade matsäcken. Kände mig som en mycket vuxen och mycket duktig människa. Så här kan jag också vara tydligen. Att det finns så många Julior i mig, jaha. Gick till Skanstull, köpte vegokorv och svart kaffe, dubbelgrepp i vänster hand, genom spärren, ner i tunnelbanan, upp vid Gullmars och där väntade vännerna vid bilen.
Raka vägen ut i skogen, sista platsen på parkeringen, det var en sådan söndag då alla ville vara ute. Mild och klar, de första höstlöven redo att sparka fötterna genom, om en vecka eller två kommer allt att stå i brand. Följde gröna slingan genom skogen, stigen kantad av mjuk mossa, en snabb titt, jo en gul stam med brun hatt och hittar man en så hittar man alltid flera. Papperspåsar papperspåsar fyllda med trattkantareller, fikapaus på en berghäll, hela slingan runt och så fyra timmar senare tillbaka vid bilen. Hem till ett mindre kaotiskt kök än mitt för att rensa svampen, laga en risotto, bjuda över några fler på söndagsmiddag. Inte ens de akuta vi måste lösa det här nu-meddelandena från jobbet gjorde mig stressad, jag svarade tåligt inifrån det nedsläckta sovrummet och återvände sedan till stearinljusen och middagsbordet. Tillbaka på söder med två liter svamp att förvälla och luckorna som skulle bli klara i helgen får vänta till nästa vecka för tiden har sprungit och veckans sista blogginlägg skriver inte sig självt, inte ens en perfekt söndag i början av oktober. Men med två minuters marginal hann jag i alla fall klart.
Lämna en kommentar
A lovely day
Ger den här bloggveckan 5/5. Har sett fram emot att gå in och läsa varje dag!
Det är så fint här på din www. Oavsett hur ofta eller sällan jag tittar in. Blir aldrig mätt? Tack som vanligt! Så otroligt bjussigt. Å tack för boktips jag ska låna den Josefine Klougarts dirr
Så fint att höra! Och blir glad över att det här är en plats som man inte bli mätt på. Hoppas du gillar Klougart!
har varit så underbart med denna bloggvecka! blev inspirerad att haka på. vilken nivå inläggen hållit!
Hej! Jag brukar aldrig kommentera på bloggar, men måste bara måste skriva till dig Julia. Din blogg är nämligen ett andningshål och inspirationspåfyllning. Dina texter, dina bilder och dina tankar är på pricken vad jag behöver när hela världen tycks handla om överkonsumtion, dåligt hanterade kriser och hetsigt identitetsförverkligande. Den här bloggveckan har varit en fröjd att följa. Tack!
Wow! Tack! Det här gjorde mig jättejätteglad att höra.
Tack för den här bloggveckan! Har njutit av att läsa alla inläggen i följd idag, eftersom mitt bloggläsande fick vänta förra veckan. Det har varit ljuvligt att få hänga med i din vecka.
Underbar bloggvecka!! Tack!
Underbar bloggvecka! Tack för det!!