Konsten att kunna gå och lägga sig

Jag vet, man kan inte vara bra på allt här i livet. Till exempel är jag dålig på att spela trummor (det låter förfärligt otajt), att förklara saker (särskilt när det gäller matte) eller att kunna namnge skådespelare och regissörer. Men det finns faktiskt en sak som jag är extremt, verkligen urdålig på. Sämst skulle man nästan kunna säga!

Det gäller konsten att kunna gå och lägga mig. Om jag hade levt helt utan självbehärskning hade jag suttit uppe hela nätterna, tills jag liksom föll ihop av trötthet. För det är inte det att jag inte tycker om att sova. Det är bara just den här processen med att gå och lägga sig som är så fruktansvärt tråkig och trist!

Dygnet innehåller ju som vi alla vet tjugofyra timmar. Det finns några utav dem som är magiska. De går alltid extremt fort, bara försvinner. Timmarna infaller mellan 22.00 och 00.30. Nästan varje vardagskväll när klockan är sisådär tio, så tänker jag: "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!". Men hur jag än försöker så kommer det alltid en massa saker emellan, tiden bara rinner iväg och helt plötsligt är klockan över midnatt och "hjälp! Här sitter jag fortfarande, med tandborsten i ena handen och har fortfarande inte kommit i säng."

Det är konstigt, för det är samma visa varje kväll. Jag lär mig liksom aldrig. Om dygnet skulle haft två timmar till då skulle jag kanske kunna vakna lite mer utvilad varje morgon. Eller så skulle även de timmarna förvandlas till sådana där försvinnande snabba timmar. Jag har en känsla av att det skulle bli det andra alternativet…

Nu är klockan snart tio. Nu kommer jag snart tänka "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!". Vi får väl se hur väl jag lyckas, jag tippar på att det slutar med att jag somnar vid 00.30 som vanligt och vaknar trött som en gnu fem och en halv timme senare… 🙂

Godnatt i förskott!

Saker att ha på huvudet

stella  julia
Jag har funderat lite inför hösten, särskilt på saker att sätta på huvudet…

Hatt är ju väldans snyggt att ha placerat på huvudknoppen, det måste jag medge, men själv passar jag inte alls i det. Och mössa, det ser så mysigt och fint ut på alla, men när jag har mössa på mig känner jag mig som en svamp och så blir håret helt galet.
Så… hur ska man då göra för att få de stackars öronen att överleva vårt nordpolsklimat? Jo, en snabb titt på detaljbilderna från Stella McCartney’s höstvisning 2007 visar att det är lätt som en plätt! Ta bara en tjock, lång och stickad halsduk. Vira den många varv runt halsen och håret (långt upp över hakan!), och vips; ditt fluffiga hår i kombination med den varma halsduken räddar dina stackars små öron. Funkar  kanske inte vid minus 30, men absolut vid kyliga höstdagar! 🙂

På tal om halsdukar förresten. Jag har lyckats dra på mig en eländig förkylning. Vaknade i morse med ont i halsen, täppt näsa och huvudvärk. Usch, usch! Har intalat mig själv att en rejäl dos c-vitamin nog hjälper mig att bli frisk, så nu har jag ätit två hela citroner! Hoppas att det är bättre i morgon…

Falska påståenden kring livet på landet del 1

Påstående nummer 1: "Jag älskar att vara på landet, för där är det så lungt och skööönt!"

Jag säger bara som Brasse i Fem Myror: FEL, FEL, FEL!

I stan färdas många av invånare på cykel eller till fots. Två utmärkta transportmedel som är både miljövänliga, hälsofrämjande och framför allt; tysta! Här på landet där avstånden är längre och ungdomarna desperata, här far alla fram på sina fula och trimmade mopeder. Jojo, mopeder kan vara kul och så… men de är inte särskilt tysta! Nej, när moppepojkarna står i korsningen utanför mitt hus och avgasar ner omgivningen händer det ofta att de överröstar min ljuva musik med sina bensinstinkande, tvåhjuliga fordon.

Men om man bor på landet och känner att nej, det där med moped kanske inte riktigt är min grej, då skaffar man sig en EPA-traktor. Finns det något jag avskyr mer än klumpiga, vräkiga och trimmade mopeder så är det EPA-traktorer! De är både större, fulare och mer högljuda än mopeder. Kom igen, snälla! Kan ni inte hålla er till era mopeder tills ni är 18 och kan ta körkort? För då, när ni är 18, då kan ni skaffa er en gammal Volvo eller Volkswagen som ni sedan trimmar och mekar med. Helst klistrar på lite fula dekaler och ritar eldsflammor också! Sen har ni den hela kompletta landsidyllen klar!

Mvh, hon som åker bil, kollektivt eller cyklar. Tyst!

Jag hakar upp mig på ord & I la-la-la-la-like it!

Är det bara jag som fastnar för vissa ord och fraser? På det sättet att de ständigt poppar upp i min hjärna eller sakta men säkert smyger sig in i mina meningar. Helt plötsligt sitter ordet eller frasen där och vill inte försvinna. Men sen, någon vecka senare, är det utbytt av något nytt ord. Det är liksom inte så att jag varje måndag sätter mig ner och efter stort tankearbete väljer ut ett nytt ord för den kommande veckan, nej orden liksom smyger sig på. Sådär tipp-tapp, tipp-tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, helt obemärkt!

Den senaste tiden har jag exempelvis hakat upp mig på följande:
Trés bien, trés bon, trés chic. (Notera då att jag är urusel på franska, särskilt uttal, så det låter lite konstigt när jag säger det.)
Chitchatta (det är rätt kul att säga, men ser väldigt fult ut i skriven form. :D)
Ap-___ (Istället för att säga jättebra, jättefin eller jättekul, så sätter du ap- framför alla ord som förstärkningsord. Testa själv, det är apkul!)
Ypperligt (användes flitigt senaste veckan och vad ska man säga… det ordet är ju ypperligt att använda!)
Rela-la-la-la-laxa, I la-la-la-la-like it (Att lägga till några extra la-la-la har blivit min allra senaste upphakning. Får se hur länge den håller i sig, den är ju rätt fånig så vi får hoppas att det snart går över!)

Kvällsfilosofi

image352

Hej och hå! Är det någon som vet vart den här veckan tog vägen, jag har nämligen ingen aning. Inte ett endaste ord har hunnit bli nedpräntat i bloggen, jag har haft fullt upp med födelsedagskalas (inte för mig, men för flera andra), spelningar (4 konserter och mååånga rep), en hel hög läxor och prov, melodifestivalfiasko (jag vill inte ens prata om det!) och en massa annat.

Så nu sitter jag här och försöker pusta ut lite, samtidigt som jag lyssnar på John Mayer och försöker förtränga det kommande tyskaprovet. Det går lite sisådär, så jag funderar på om det inte är dags att gå och lägga sig istället. Jag tror det får bli så.

Förresten, innan jag går. En liten fråga som jag ägnat flera timmar åt att försöka hitta svar på. Någon som har lust att hjälpa till? Hur gör man för att tightsen inte ska bli lösa och slappa vid knäna?! Mina blir veckiga efter en timme, även när de är nytvättade och strukna och rubbet! Någon som sitter inne med ett bra tips?

PS. Hye Park och Julia Dunstall ser precis sådär pigga och fräscha ut som jag önskar att jag kunde känna mig nu… 🙂

Ett utmärkt exempel på avskräckande reklam

image301

Detta ska tydligen vara sommarens sminktrend om man frågar Isadora. Jag säger bara en sak:

HILFE! HELP! HJÄLP! KÄRA NÅN!

Alltså, jag har inget emot Isadoras produkter, men jag undrar bara vem i hela friden det är som sminkat, fotat och retuscherat denna bild?!

Kolla bara in hudtonerna i ansiktet, under ögonbrynen är det helt gult och om man jämför ansiktet och halsen så är det två helt olika nyanser. Dessutom har de mattat ner hela huden och plockat bort alla skuggor runt näsan, så den ser helt konstig ut. Munnen ser inklippt ut och ögonen är jättesmå och med kritvit ögonvita. Lägg sedan till att den där blå färgen kanske inte var det bästa som skådats och du har ett utmärkt exempel på en (enligt mig) bedrövlig reklam.

Jag har inget emot att man retuscherar vissa bilder, för det gör i stort sett alla nu för tiden. Men själva meningen med retuschering trodde jag var att skapa ett vackrare och "mer naturligt" resultat. Detta är raka motsatsen!

Håller du med mig, eller tycker du att jag har helt fel? Hissa eller dissa!

Förresten, här finns vårkollektionen. Också underbart retuscherad! 🙂

Julias funderingar del II

Del I
(Fler) Saker jag funderar över innan jag somnar:

* Varför är det så att alltid när jag ska äta frukost och dricka mitt dagliga glas juice, så finns det ingen blandad juice? Jag måste JÄMT ställa mig och blandad ny, jag förstår inte hur det kan vara så att det alltid blir jag som måste göra det… Det är verkligen underligt och något jag måste gräva djupare i.

* Trots att jag inte har någon koll på vad det ska vara för mat i matsalen, så lyckas jag alltid ha på mig vit tröja när det är spaghetti och köttfärssås. Är inte det konstigt!? Och en liten följdfråga, varför spiller man bara köttfärssås på tröjan när man äter det i skolan, men inte hemma? Vetenskaplig förklaring, någon?

* Vem har bestämt att man måste lära sig alla Sveriges urtråkiga, krigande och töntiga kungar? De är ju hur många som helst! Och varför måste man ha världens största prov på det…? Man har ändå ingen nytta av den kunskapen om man inte ska delta i Jeopardy eller bli historialärare, och jag tänker inte göra något av föregående. Kan någon komma på en bra anledning till att slippa, helst innan torsdag!

* Varför måste man gå och lägga sig då man är pigg och vill vara vaken, och på morgonen när man vill sova, då måste man gå upp? Det undrar jag verkligen och det har jag funderat på ända sedan jag var liten och inspirerades av Lotta på Bråkmakargatan.

* Jag måste vara världens mest tursamma människa, för nästan varje dag får jag mail om att någon som bor i något litet afrikanskt land och som har en rik släktning vill skänka just MIG några miljoner. Eller så är det någon i England som har bestämt sig för att donera bort hela sin förmögenhet till lilla Julia i Sverige. Tackar, tackar! Jag måste ha en otrolig tur, för det är väl bara jag som får sådana här mail va?

Om du har svaret på någon av ovanstående frågor får du ytterst gärna berätta det för mig! För då slipper jag ligga vaken så länge på nätterna och grubbla…

Kan man gå i förtidspension när man är sexton?

Hjälp. Eller jag borde kanske säga "Kära hjärtanes!". Det passar nämligen bättre in på mitt nya jag. För jag håller nämligen på att förvandlas till en pensionär. Skrämmande men sant!

Hör bara på följande konstateranden:

* Härom veckan blev jag intervjuad av lokal-tv eftersom jag var med och spelade i något som heter Sportlovsorkestern. I alla fall, de frågade varför jag hade valt att ägna mitt sportlov åt just detta, och jag svarar något i stil med att "musik är det bästa jag vet" och lite så. Och sedan så vet jag inte hur, men jag råkar bara få ett sånt där riktigt pensionärsuttryck på tungan och jag bara måste säga det. Så där står jag, Julia sexton år (eller som de sjunger i Sound of Music, I am sixteen going on seventeen) och vad säger jag just då när jag blir filmad i tv. Jo, jag säger "Det är ju kul att förena nytta med nöje!". Hej hurt-tant!

* Jag har upptäckt ett väldigt starkt behov hos mig på senaste tiden. Behovet stavas s-m-å-k-a-k-o-r. Visserligen har jag alltid gillat sötsaker, men på senaste tiden har jag allt oftare drabbats av obotliga sug efter småkakor. Dessa smuliga, halvtråkiga saker som tanterna har till kaffet. Ja, just dessa kakor älskar jag för tillfället. Hej kak-tant!

* På senaste tiden har jag också drabbats av någon sorts konstig lite överbeskyddande känsla. Jag säger till mina jämnåriga kompisar att se sig noga för innan de går över gatan, att det är alldeles för halt ute för att cykla och att de verkligen borde ta på sig en tjock jacka nu när det är så kyligt. Det här pensionärsdaltandet som vissa små tanter håller på med har nu fallit över mig. Hej "nämen lilla gumman!"-tant!

* Alldeles för ofta kommer jag på mig själv med att gnälla. Gnälla över vädret, gnälla över maten, gnälla över bilarna, gnälla över högljudda barn, gnälla över jobbig musik och gnälla över sisådär trettiotvåtusen andra saker. Jag har blivit sådär tjatig och gnatig och tyck-synd-om-mig-gnällig! Hua… Hej gnäll-tant!

* Idag på lunchrasten satt jag och några klasskompisar och pratade. Vi diskuterade dagens barn och jag kom på mig själv med att flera gånger säga "men på min tid, då hade vi minsann…" och "när jag var liten då…" och "det var mycket bättre förr…". Är inte det pensionärsaktigt så det skriker om det?! Hej nostalgi-tant!

Nämen oj! Är klockan redan tio! Bäst att jag sätter igång med dagen! Jag måste ju hinna slänga ur mig lite hurtiga uttryck, baka ett gäng småkakor, gnälla lite över allt elände, prata nostalgi med mina vänninor och kanske lyssna lite på Lokets favoriter.

Seså små barn! Sitt inte inne hela dagen nu, se till att ni kommer ut och får lite frisk luft. Men akta er bara så att ni inte halkar, och glöm inte den varma jackan! 😀

Julias funderingar

Saker jag funderar över innan jag somnar:

•  Varför heter prickigt polka dotted på engelska? Polkagrisar är ju randiga…

• Nästan alla på film (och många i verkligheten) sjunger i duschen… Varför i duschen, akustiken är inte särskilt bra där ändå?! Och hur gör man för att inte få munnen fylld med vatten och shampo? Det händer mig hela tiden. Någon särskild teknik man måste kunna?

• Varför har mjölkföretag olika färg på sina paket? Jag brukar till exempel dricka mellanmjölk, och det är ju gröna paket (i alla fall hos Arla) och alla säger: "grön mjölk" om den, på samma sätt som lättmjölk är "blå mjölk". Men sen så kommer man till Skåne och vill ha grön mjölk och då är det inte alls samma sak… Mycket förvirrande.

• Hur kommer det sig att hamstrar är nattdjur? Är det för att de är lätta byten under dagtid (alltså vilda hamstrar) och istället är anpassade till att leva på natten? Men då borde väl marsvin också vara nattdjur i så fall?

• Varför byter jag dialekt när jag beställer min mat på McDonalds? När alla andra östgötar säger [tjäjsbörjarä] (vi har nog landets fulaste dialekt!) står jag helt plötsligt och säger [kiiiisburjare] (på typ stockholmska). Observera att detta inträffar endast på McDonalds, inte på andra restauranger. Finns det någon vetenskaplig förklaring?!

Om du har svaret på någon av ovanstående frågor får du ytterst gärna berätta det för mig! För då slipper jag ligga vaken så länge på nätterna och grubbla…