Kategoriarkiv: Tankar

Detta ska tydligen vara sommarens sminktrend om man frågar Isadora. Jag säger bara en sak:

HILFE! HELP! HJÄLP! KÄRA NÅN!

Alltså, jag har inget emot Isadoras produkter, men jag undrar bara vem i hela friden det är som sminkat, fotat och retuscherat denna bild?!

Kolla bara in hudtonerna i ansiktet, under ögonbrynen är det helt gult och om man jämför ansiktet och halsen så är det två helt olika nyanser. Dessutom har de mattat ner hela huden och plockat bort alla skuggor runt näsan, så den ser helt konstig ut. Munnen ser inklippt ut och ögonen är jättesmå och med kritvit ögonvita. Lägg sedan till att den där blå färgen kanske inte var det bästa som skådats och du har ett utmärkt exempel på en (enligt mig) bedrövlig reklam.

Jag har inget emot att man retuscherar vissa bilder, för det gör i stort sett alla nu för tiden. Men själva meningen med retuschering trodde jag var att skapa ett vackrare och "mer naturligt" resultat. Detta är raka motsatsen!

Håller du med mig, eller tycker du att jag har helt fel? Hissa eller dissa!

Förresten, här finns vårkollektionen. Också underbart retuscherad! 🙂

* Varför är det så att alltid när jag ska äta frukost och dricka mitt dagliga glas juice, så finns det ingen blandad juice? Jag måste JÄMT ställa mig och blandad ny, jag förstår inte hur det kan vara så att det alltid blir jag som måste göra det… Det är verkligen underligt och något jag måste gräva djupare i.

* Trots att jag inte har någon koll på vad det ska vara för mat i matsalen, så lyckas jag alltid ha på mig vit tröja när det är spaghetti och köttfärssås. Är inte det konstigt!? Och en liten följdfråga, varför spiller man bara köttfärssås på tröjan när man äter det i skolan, men inte hemma? Vetenskaplig förklaring, någon?

* Vem har bestämt att man måste lära sig alla Sveriges urtråkiga, krigande och töntiga kungar? De är ju hur många som helst! Och varför måste man ha världens största prov på det…? Man har ändå ingen nytta av den kunskapen om man inte ska delta i Jeopardy eller bli historialärare, och jag tänker inte göra något av föregående. Kan någon komma på en bra anledning till att slippa, helst innan torsdag!

* Varför måste man gå och lägga sig då man är pigg och vill vara vaken, och på morgonen när man vill sova, då måste man gå upp? Det undrar jag verkligen och det har jag funderat på ända sedan jag var liten och inspirerades av Lotta på Bråkmakargatan.

* Jag måste vara världens mest tursamma människa, för nästan varje dag får jag mail om att någon som bor i något litet afrikanskt land och som har en rik släktning vill skänka just MIG några miljoner. Eller så är det någon i England som har bestämt sig för att donera bort hela sin förmögenhet till lilla Julia i Sverige. Tackar, tackar! Jag måste ha en otrolig tur, för det är väl bara jag som får sådana här mail va?

Om du har svaret på någon av ovanstående frågor får du ytterst gärna berätta det för mig! För då slipper jag ligga vaken så länge på nätterna och grubbla…

* Härom veckan blev jag intervjuad av lokal-tv eftersom jag var med och spelade i något som heter Sportlovsorkestern. I alla fall, de frågade varför jag hade valt att ägna mitt sportlov åt just detta, och jag svarar något i stil med att "musik är det bästa jag vet" och lite så. Och sedan så vet jag inte hur, men jag råkar bara få ett sånt där riktigt pensionärsuttryck på tungan och jag bara måste säga det. Så där står jag, Julia sexton år (eller som de sjunger i Sound of Music, I am sixteen going on seventeen) och vad säger jag just då när jag blir filmad i tv. Jo, jag säger "Det är ju kul att förena nytta med nöje!". Hej hurt-tant!

* Jag har upptäckt ett väldigt starkt behov hos mig på senaste tiden. Behovet stavas s-m-å-k-a-k-o-r. Visserligen har jag alltid gillat sötsaker, men på senaste tiden har jag allt oftare drabbats av obotliga sug efter småkakor. Dessa smuliga, halvtråkiga saker som tanterna har till kaffet. Ja, just dessa kakor älskar jag för tillfället. Hej kak-tant!

* På senaste tiden har jag också drabbats av någon sorts konstig lite överbeskyddande känsla. Jag säger till mina jämnåriga kompisar att se sig noga för innan de går över gatan, att det är alldeles för halt ute för att cykla och att de verkligen borde ta på sig en tjock jacka nu när det är så kyligt. Det här pensionärsdaltandet som vissa små tanter håller på med har nu fallit över mig. Hej "nämen lilla gumman!"-tant!

* Alldeles för ofta kommer jag på mig själv med att gnälla. Gnälla över vädret, gnälla över maten, gnälla över bilarna, gnälla över högljudda barn, gnälla över jobbig musik och gnälla över sisådär trettiotvåtusen andra saker. Jag har blivit sådär tjatig och gnatig och tyck-synd-om-mig-gnällig! Hua… Hej gnäll-tant!

* Idag på lunchrasten satt jag och några klasskompisar och pratade. Vi diskuterade dagens barn och jag kom på mig själv med att flera gånger säga "men på min tid, då hade vi minsann…" och "när jag var liten då…" och "det var mycket bättre förr…". Är inte det pensionärsaktigt så det skriker om det?! Hej nostalgi-tant!

Nämen oj! Är klockan redan tio! Bäst att jag sätter igång med dagen! Jag måste ju hinna slänga ur mig lite hurtiga uttryck, baka ett gäng småkakor, gnälla lite över allt elände, prata nostalgi med mina vänninor och kanske lyssna lite på Lokets favoriter.

Seså små barn! Sitt inte inne hela dagen nu, se till att ni kommer ut och får lite frisk luft. Men akta er bara så att ni inte halkar, och glöm inte den varma jackan! 😀

•  Varför heter prickigt polka dotted på engelska? Polkagrisar är ju randiga…

• Nästan alla på film (och många i verkligheten) sjunger i duschen… Varför i duschen, akustiken är inte särskilt bra där ändå?! Och hur gör man för att inte få munnen fylld med vatten och shampo? Det händer mig hela tiden. Någon särskild teknik man måste kunna?

• Varför har mjölkföretag olika färg på sina paket? Jag brukar till exempel dricka mellanmjölk, och det är ju gröna paket (i alla fall hos Arla) och alla säger: "grön mjölk" om den, på samma sätt som lättmjölk är "blå mjölk". Men sen så kommer man till Skåne och vill ha grön mjölk och då är det inte alls samma sak… Mycket förvirrande.

• Hur kommer det sig att hamstrar är nattdjur? Är det för att de är lätta byten under dagtid (alltså vilda hamstrar) och istället är anpassade till att leva på natten? Men då borde väl marsvin också vara nattdjur i så fall?

• Varför byter jag dialekt när jag beställer min mat på McDonalds? När alla andra östgötar säger [tjäjsbörjarä] (vi har nog landets fulaste dialekt!) står jag helt plötsligt och säger [kiiiisburjare] (på typ stockholmska). Observera att detta inträffar endast på McDonalds, inte på andra restauranger. Finns det någon vetenskaplig förklaring?!

Om du har svaret på någon av ovanstående frågor får du ytterst gärna berätta det för mig! För då slipper jag ligga vaken så länge på nätterna och grubbla…

Klockan är 03.14. Jag vaknar plötsligt av att jag har extrem kramp i högervaden. Ajajaj! Det finns liksom skönare sätt att vakna på, om ni undrar. Efter sisådär en halv minut (som känns som en evighet!) har krampen i alla fall avtagit och jag är på väg att lugnt sjunka in i sömnen igen. Men precis när jag ska somna hör jag ett eländigt litet surr. Jag försöker ignorera surret, men när man väl upptäckt det är det omöjligt. Suuuuck! En mygga i januari! Det är inte sant! Myggor ska bara existera på sommaren, och nog för att det har varit en varm vinter, men det snöade faktiskt igår. Myggor borde väl inte överleva snöstormar?! Men jo, med min sedvanliga otur så har jag väl råkat ut för någon supermygga som överlever alla klimat. Suck, suck, suck! Och även om myggan är superirriterande så orkar jag bara inte gå upp och döda den. Stön…

Testar att lägga kudden över huvudet, men upptäcker rätt snart att det bli mycket jobbigare att andas då. Slopar den idén och lägger kudden under huvudet igen. Hör fortfarande myggans envisa surr. Bestämmer mig för att tänka på surret som en behaglig vaggsång. Det gäller ju att vara optimistisk! 🙂

Lyssnar noga och efter en stund upptäcker jag faktiskt en melodi. En mycket välbekant melodi…

Min första tanke är: Den ska dö!
Min andra tanke är: Nämen-wow-tjena-liksom-alltså! Det här är ju apcoolt! Jag måste väcka alla andra! Hmm… vem blir minst arg av att bli väckt tjugo över tre för att stiga upp och lyssna på en mygga som surrar My heart will go on? Min syster kanske…?
Min tredje tanke är: Fast vänta lite nu… En mygga som surrar århundradets mest uttjatade och smöriga kärlekssång, är inte det för otroligt för att vara sant…?

Jag kastar en blick ned på golvet nedanför min säng. Där ligger i min väska. I min väska ligger min mp3. Mp3’n har på något underligt sätt slagit på sin radio. Radion var inställd på Lugna favoriter. Lugna favoriter spelade My heart will go on mitt i natten.

Sakta men säkert börjar min hjärna koppla. Den extremt musikaliska supermyggan existerar inte… Något besviken (för hur coolt hade det inte varit med en tam mygga som kunde surra soundtracket till Titanic?!) somnar jag igen och sover ostörd från myggor hela natten, drömmandes om mygg-Kate och mygg-Leo…

Så fort jag skrivit klart den här texten är det nog bäst att jag söker skydd, kanske gömmer mig långt in i skrubben under trappan eller något sådant. Jag har nämligen en känsla av att alla inte kommer jubla över det jag ska berätta, men efter att ha funderat i åtminstone två år så har jag bestämt mig för att ta chansen i alla fall. Så, i hopp om att hitta någon annan likasinnad väljer jag nu att berätta detta, för jag borde ju teoretiskt sett inte vara den enda som tycker såhär. Eller…?

Nu kanske du antingen sitter och hoppar upp och ned av nyfikenhet över det jag ska säga, eller så gäspar du uttråkat och tänker att: "om hon inte kommer till poängen snart så går jag och hämtar en macka eller gör något vettigare". Så, för alla er nyfikna eller uttråkade; här kommer bekännelsen!

Tadam! Jag, Julia, tycker att Sagan om Ringen-filmerna är tråkiga! Jo, du läste rätt. Jag påstår alltså att de välkända, älskade, efterlängtade och flerfaldigt Oscars-belönade filmerna inte är någon höjdare precis. Och nej, det är inte så att jag är helt anti-fantasy, inte förstår vem som är vem eller inte ens har sett filmerna, för det har jag. Tyvärr kan jag inte påstå att filmupplevelsen var någon succé, njae sisådär tio timmars vandrande med fokus på en gammal metallgrej lockar inte fram någon wow-upplevelse hos mig direkt.

Så, nu antar jag att det är något fel på mig eftersom jag inte fattat hypen, men för mig spelar det faktiskt ingen större roll. Jag tyckte bara att ni skulle få veta, och att ni andra som också sitter och låtsas filmerna för femtielfte gången i rad inte ska känna er så ensamma. Det är bara att komma fram och erkänna, för ni är inte de enda som gäspar när ni ser små korta gubbar med håriga fötter traska omkring i bergen. Jag är med er fullt ut. Så länge jag inte är den enda…?!

PS 1. Kom ihåg att detta uttalande endast rör filmerna, inte böckerna. Jag kan nämligen inte uttala mig om sistnämda då jag somnade mitt i andra kapitlet.

PS 2. Bara för att jag inte gillar filmerna behöver det inte betyda att jag inte tycker Viggo Mortensen är snygg i rollen som Aragon. 🙂

 En bra sak med Sagan om Ringen… 🙂

Inspirerad av Sigrids fina naglar och nageltips bestämde jag mig för att ta tag i mina också. Hur svårt kan det vara på en skala liksom? Här kommer i alla fall hela händelseförloppet, enjoy!

1. Jag börjar leta efter ett fint lagom rosa nagellack. Alla är totalt försvunna! Hm… efter en lång stunds velande bestämmer jag mig för att ta ett rött istället eftersom det faktiskt skulle passa till outfiten jag har på mig. (Notera nu att hela händelseförloppet utspelar sig sent på kvällen, och jag kommer ju bara ha på mig outfiten i sisådär en halvtimme till. Alltså är bara tanken på rött nagellack rätt korkad.)

2. Med det röda nagellacket i högsta hugg slår jag mig ned vid skrivbordet. Tittar lite förströt på mina naglar och konstaterar att jag visst hade ett lager genomskinligt nagellack som jag tog på igår. Men hmm… vi låter det vara. Det går ju säkert att bara lacka över, eller hur?

3. Jag börjar lacka naglarna på högerhanden. Eftersom jag är högerhänt är jag extremt dålig på att hålla penseln i vänster hand och därmed få ett snyggt resultat. Det kommer lite utanför men det gör inget, tänker jag glatt. Det är ju bara att ta bort med lite aceton på en tops sen…

4. Fortsätter sedan med vänsterhanden. Oj, det kom lite utanför här med. Äh, vi fixar det sen! När jag lackat klart naglarna på både höger och vänster hand tittar jag på resultatet. Man borde kanske lacka ett lager till så att det sitter ordentligt, tänker jag optimistiskt.

5. Efter att ha hoppat runt och flaxat med armarna och blåst på naglarna (allt för att få nagellacket att torka) ska jag se om lacket torkat ordentligt och det därmed är dags för ett nytt lager. Jag petar försiktigt på en nagel. Oj, det hade visst inte torkat! Nu har jag istället en liten fin fläck-grop i nagellacket. Jaja, det är bara att lacka över… Nema problema!

6. När det första lagret väl har torkat, börjar jag med det andra. Det kommer ideligen utanför, men jag orkar inte riktigt reflektera över det, utan fortsätter glatt. När jag är på sista nageln upptäcker jag till min stora fasa att bomullstussen på mitt skrivbord på något sätt har förflyttat sig och fasnat i nagellacket på mitt högra pekfinger. Men när jag försöker ta bort den med vänsterhanden får jag bomullsludd på ytterligare tre naglar! Ah, panik!

7. Jag börjar inse att fyra av tio naglar nu är helt förstörda och måste göras om. Jag börjar känna mig en smula uppgiven och bestämmer mig för att ta bort nagellacket på alla naglar. Men det är lättare sagt än gjort! För (som ni kanske vet) när man späder ut rött blir det istället rosa. Och när jag försöker ta bort det röda nagellacket med aceton på en bomullstuss, förvandlas det istället till en rosa vätska som rinner på mina fingrar och lägger sig på mitt vita skrivbord.

8. Så, det röda nagellacket är borta och istället sitter jag med illrosa fingertoppar och ett lätt rosafärgat skrivbord. Jag bestämmer mig för att gå ned i källaren och rengöra händerna med ett starkt (sådär starkt så att näsan nästan trillar av av bara lukten) rengöringsmedel som min pappa brukar använda när han har fått olja på händerna. Beslutsamt skrubbar jag mina fingrar med rengöringsmedlet, och ja… det svider en del.

9. Till slut har jag i alla fall lyckats avlägsna de flesta rosa spåren på mina fingrar och bestämmer mig för att gå upp på mitt rum. Där möts jag av en inte allt för trevlig överraskning. Bomullstussen med aceton hade jag nämligen lämnat på mitt skrivbord, och när jag återvänder ser jag hur den liksom har löst upp en del av den vita färgen på bordsytan! Så fort jag kan slänger jag tussen i papperskorgen och hämtar rengöringsmedel på en svamp (för skrivbordet är ju fortfarande lätt rosa). När jag skrubbar ser jag att på stället där tussen legat har färgen nu försvunnit och det är en brun fläck. Med en suck åt mitt hopplösa jag, lägger jag tillbaka nagellacket och den hatade aceton-flaskan. Sen går jag och lägger mig.

Resultatet av Julias nagellackning: 10 sönderskrubbade fingertoppar och 1 mystisk fläck på skrivbordet.