Konsten att kunna gå och lägga sig

Jag vet, man kan inte vara bra på allt här i livet. Till exempel är jag dålig på att spela trummor (det låter förfärligt otajt), att förklara saker (särskilt när det gäller matte) eller att kunna namnge skådespelare och regissörer. Men det finns faktiskt en sak som jag är extremt, verkligen urdålig på. Sämst skulle man nästan kunna säga!

Det gäller konsten att kunna gå och lägga mig. Om jag hade levt helt utan självbehärskning hade jag suttit uppe hela nätterna, tills jag liksom föll ihop av trötthet. För det är inte det att jag inte tycker om att sova. Det är bara just den här processen med att gå och lägga sig som är så fruktansvärt tråkig och trist!

Dygnet innehåller ju som vi alla vet tjugofyra timmar. Det finns några utav dem som är magiska. De går alltid extremt fort, bara försvinner. Timmarna infaller mellan 22.00 och 00.30. Nästan varje vardagskväll när klockan är sisådär tio, så tänker jag: "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!". Men hur jag än försöker så kommer det alltid en massa saker emellan, tiden bara rinner iväg och helt plötsligt är klockan över midnatt och "hjälp! Här sitter jag fortfarande, med tandborsten i ena handen och har fortfarande inte kommit i säng."

Det är konstigt, för det är samma visa varje kväll. Jag lär mig liksom aldrig. Om dygnet skulle haft två timmar till då skulle jag kanske kunna vakna lite mer utvilad varje morgon. Eller så skulle även de timmarna förvandlas till sådana där försvinnande snabba timmar. Jag har en känsla av att det skulle bli det andra alternativet…

Nu är klockan snart tio. Nu kommer jag snart tänka "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!". Vi får väl se hur väl jag lyckas, jag tippar på att det slutar med att jag somnar vid 00.30 som vanligt och vaknar trött som en gnu fem och en halv timme senare… 🙂

Godnatt i förskott!

0

Delta i diskussionen

5 kommentarer

  1. No kidding asså, likosm igår gick jag och lade mig 02.30, trots att jag skulle upp vid 6.30. Och då var jag ändå redan vid kl 1 uttråkad och trött. Why, oh, why?

  2. Cary: Ja, den stora frågan är varför?! Vad gör man med tiden liksom… vart tar den vägen, och varför går man inte bara och lägger sig liksom?!
    Linn: Välkommen in i klubben! 🙂 Om vi är många drabbade borde vi ju tillsammans kunna finna någon sorts lösning…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *