Genomgång av två bokhögar

I början av oktober drabbades jag av känslan av att allt jag läst sedan slutet av sommaren bara varit två eller tre plus. Det var böcker jag tagit mig igenom som känts okej, ibland bra, men aldrig riktigt wow. Jag ville hitta något som kunde göra mig golvad! Sagt och gjort så travade jag till mitt bästa ställe, biblioteket, och lånade den största högen jag kunde bära. Här skulle minsann hittas otrolig litteratur! Hur det gick? Låt oss se. Jag har summerat böckerna i ordningen jag läste dem tillsammans med ett betyg och mina korta Goodreads-recensioner.

bokhög

Ömhetsmarker – Lina Hagelbäck & Ulrika Nielsen
Betyg: 3,5/5
En bok som är lika mycket ett koncept. En samverkan mellan två författare vars ord vävs samman, smälter till en helhet, stryker varandra längs sidorna.

”Skrivandet är ett rymmande och en rymd.
Man måste vara starkare än det man skriver.
Någonstans i djupet
på vid gavel
en djurisk självklarhet.”


Hängiven – Patti Smith
Betyg: 2,5/5
Jag gillade dagboksbitarna och reflektionerna mycket, men novellen i mitten desto mindre. Generellt var boken inte riktigt vad jag väntat mig.

Stoft – Lars Norén
Betyg: 3/5
Existentiellt och dagboksaktigt. Stundtals guldskimmer, stundtals dammkorn.

En flickas memoarer – Annie Ernaux
Betyg: 4/5
Unikt skriven i sin form genom ett återberättande som sätter fingret på händelser som definierat ett liv. Ett tema som är svårt att värja sig för, det är dåtid och 50-tal men känns fortfarande nära. En välbehövlig skjuts i rätt riktning för mitt läsande.

På väg från Atocha – Ben Lerner
Betyg: 4/5
Det är omöjligt att inte störa sig på huvudkaraktären Adam Gordon. På hans hopplösa tvivel, oförmågan att nå andra eller bli nådd, på lögnerna, flykten och dikten. Men det är också där en stor del av behållningen finns. I narcissismen och självtvivlet, sökandet efter bekräftelse och ett sammanhang. Alltsammans är paketerat på en hög litterär nivå med en lekfullhet som får sidorna att sjunga.

Himlen till munnen tången till hjärtat – Gabriel Itkes-Sznap
Betyg: 3/5
Vackert, ibland vardagligt, ibland metaforer som går långt förbi mig. Jag blev nyfiken på debuten Tolvfingertal.

Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne. – Olga Ravn
Betyg: 2,5/5
Rått, mäktigt och gripande men också vasst, komplext och oreglerat.

Presens Maskin – Gunnhild Øyehaug
Betyg: 5/5
Ljuvligt märklig! Det är en språklig fröjd att befinna sig bland dessa sidor, i två parallella universum varsamt sammansvetsade av sina detaljer: en syrenbuske, ett stycke av Satie, en gata. Den allvetande berättaren kan ibland bli lite väl högljudd, men på det stora hela skapar Øyehaug en värld där jag mer än gärna stannar kvar.

Sov du så diskar jag – Stig Claesson
Betyg: 2/5
Jag gillade titeln och flödet men historien kom mig aldrig riktigt nära. Det blev en betraktelse på avstånd, en trivsam tavla som varken upprör eller berör. Ett vackert korsstygnsbroderi på en vägg.

Makens skönhet: en fiktiv essä i 29 tangos – Anne Carson
Betyg: 5/5
Som alltid: hänförd av Carsons språk, hennes förmåga att bygga en sanning, ett skimmer. Det är gränslöst och befriande, vackert och intimt. Att läsning KAN vara så här, FÅR vara så här, det är en fröjd.

Yann Andréa Steiner – Marguerite Duras
Betyg: 4/5
Duras lyckas verkligen vara otrolig i sin enkelhet. De små medlen, den språkliga varsamheten, hur berättelsen vävs fram i kärlek och parallella historier. Och havet slår mot stranden, det drar in och sköljer bort som om tiden vore evig.

Hennes ord: Värk I-III – Tove Folkesson
Betyg: 4,5/5
En smärtsamt ärlig och språkligt lyrisk berättelse om liv, död, arv och släkte. Jag gillar hur vi får komma nära, nära i allt som känns – det fula och det fina och det helt vardagliga. Formen är fri och ibland kan det kännas snudd på övermäktigt med alla metaforer och naturskildringar men samtidigt är det 420 sidor som jag plöjer mig igenom med fröjd och förundran.

Lite golvad blev jag allt! Framför allt framåt slutet vilket var härligt. Den uppmärksamme ser att två av böckerna i högen inte fick någon recension och det var Celestine av Olga Ravn och Saknade av Merethe Lindström. Den sistnämnda hann jag inte läsa innan lånetiden gick ut och Celestine fastnade jag inte riktigt för efter några sidor, så då bestämde jag mig för att släppa Ravn som jag redan läst till förmån för andra författare. För jakten på fler bra läsupplevelser fortsätter och nu ligger en ny hög på mitt nattduksbord. Inte riktigt lika stor, men den känns lovande.

bokhög

Här finns Undergången av Malte Persson, Moderkakan av Elinor Torp och En gång kände jag av Sofia Elie. Snö och potatis av Cecilia Hansson, Den stora kyrkan av Tove Folkesson samt Elegi över en lördagskväll på Söder av Gösta Friberg. Överst ligger Kungsbacka Ultras av Johan Espersson som är en omläsning eftersom jag minns att jag gillade den mycket vid första läsningen och inspirerades av dess tempo och stil.

Vad läser ni just nu och när blev ni golvade av en bok senast?

10 diktsamlingar jag gillar

För ett tag sedan fick jag en önskan om att tipsa om tio diktsamlingar som jag gillar. Väldigt fint tema på önskning ju. Och kul! För jag gillar att läsa poesi och tänker att fler än jag också borde vilja fastna för det. Men så förstår jag om det kan kännas lite svårt och pretentiöst att närma sig den hyllan. Var börjar man ens? Tänk om man inte fattar något? Om det man möts av bara är sidor fyllda av märkliga ord och radbryt?

Precis som med alla typer av böcker så finns det enklare och svårare läsning och sådant man gillar mer eller mindre. Viss lyrik som jag läser känner jag ingenting för och ibland är det bara… konstigt. Men rätt vad det är så slår jag upp en sida vars ord liksom golvar mig. Jag läser dem en gång, två gånger. Jag känner. Det känns.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg med tips om hur jag läser poesi och vad man kan tänka på om man är lite ovan. Det hittar ni här. Och här följer tio diktsamlingar som jag gillar och som jag tror kan falla fler i smaken. Ett tips är att kika efter dem på biblioteket för en första läsning. Det som jag verkligen fastnar för brukar jag sedan köpa hem för att ha i min egen bokhylla och kunna läsa om och om igen.

axelsson

Ædnan – Linnea Axelsson
Ædnan är kanske inte den lättaste diktsamlingen, rent formatmässigt. Den är nämligen 766 sidor lång men ett makalöst diktverk som är ganska enkelt att ta till sig. Längs sidorna får vi följa berättelsen om två samiska familjer och deras öde, från 1900-talet fram till nu. Språket är vackert, känslosamt och konkret.

öijer annabel

Och natten viskade Annabel Lee – Bruno K. Öijer
Ett av mina första starkare möten med poesi skedde i samband en skrivkurs som jag gick. Då skulle vi läsa den här diktsamlingen av Öijer och jag minns att den verkligen slog an hos mig. Mörka städer möter naturens magi och varje ord ligger tryggt på rätt rad.

malmsten

Det här är hjärtat – Bodil Malmsten
Få diktsamlingar har citerats så mycket på svenska bloggar som Malmstens Det här är hjärtat. Förmodligen för att den är så enkel att känna igen sig i om man någon gång gått omkring med ett brustet hjärta. Den är lättläst och drabbande och ett bra verk att börja med för att sedan återkomma till gång på gång.

axfors

Jag hatar naturen – Anna Axfors
Det skrivs mycket bra poesi just nu och en av mina mer moderna favoriter är Anna Axfors Jag hatar naturen. Jag gillar att den är rak, okonstlad och väldigt samtida i sina skildringar. Den är här och nu och den gör mig sugen på att sätta ord på saker.

alkberg

Med rätt att dö – Mattias Alkberg
I den här samlingen blandas något längre texter med korta dikter och genomgående är språket på en väldigt hög nivå. Det är en vass samhällsskildring som går rakt in, utan att be om ursäkt för sig. Kanske en bra bok för den som vill läsa poesi utan att hela tiden tänka på att den läser poesi.

hassan

Yahya Hassan 2 – Yahya Hassan
Hassans diktsamling är mörk och arg och ärlig. Den skildrar våld, svek och kriminalitet på ett brutalt bra sätt. Det här är långt ifrån det stereotypiskt vackra (röda rosor och blå violer) som man kanske tänker att poesi måste handla om och det går inte att värja sig.

vonhellen

Något i tiden håller på att ta slut – Victor von Hellens
Den här diktsamlingen av von Hellens plockade jag på måfå, utan att ha hört eller läst något om den innan, men den dröjde sig helt enkelt kvar hos mig. Det är personlig och eftertänksam lyrik som är lätt att läsa och ta till sig. En bra samling om man är en lite ovan poesiläsare.

julén

Orissa – Ola Julén
Orissa är kanske det jag läst i år som gjort störst avtryck på mig. Samtidigt är det också det mest fåordiga verket. Varje uppslag består av en kort mening men däremellan ryms allt. Sorg, saknad och smärta, helt makalöst skildrat.

öijer dimman

Dimman av allt – Bruno K. Öijer
Jag kunde inte låta bli att ha med två diktsamlingar av Öijer på listan. Förmodligen för att han är den som bäst lockar fram den där träffande känslan hos mig. Det är mörkt och vemodigt och samtidigt otroligt drabbande och vackert.

lugn

Hej då, ha det så bra! – Kristina Lugn
I somras läste jag igenom Lugns samlade verk och den diktsamling jag fastnade mest för är Hej då, ha det så bra! som blev hennes sista. Jag tycker att det finns få som lyckats med sina metaforer bättre. Det är vardagliga betraktelser men aldrig banala, det är sorgset men också vackert. Så som livet faktiskt är.

Det var alla mina tips just nu. Hoppas att ni hittade något som gjorde er sugna på att läsa en dikt eller två!

Några favoriter ur min bokhög den senaste tiden

Vid sidan av min säng har jag en bokhög. Eller det var en lögn. Just nu är det tre högar som på något underligt sätt fylls på. Kanske är det för att jag omöjligen kan gå till biblioteket och lämna tillbaka en bok utan att komma därifrån med två nya. Men det är ju så lockande och det finns så många historier att upptäcka, sidor att försvinna i och ord att fängslas av. Sedan början av året har jag hunnit beta av ett gäng böcker och nu tänkte jag tipsa om några av mina favoriter. Sådana jag tycker varit extra läsvärda och intressanta helt enkelt.

De kursiverade sammanfattningarna är saxade från böckernas baksidor/säljtexter för att ge ett hum om vad de handlar om, men resten är mina egna tankar. Vill ni hålla koll på vad jag läser i lite mer realtid så samlar jag alla böcker på Goodreads.

Den sista sommaren - Gianfranco Calligarich

Den sista sommaren – Gianfranco Calligarich

Rom 1970-tal. Leo, en ung man från Milano kommer till staden för att söka arbete, men framför allt för att leva det ljuva livet. Han går från jobb till jobb utan några som helst ambitioner. Det blir en sommar fylld av festande, men också präglad av kärleken till den ouppnåeliga och gifta Adrianna.

Betyg: 5/5 Jag velade mellan 4,5 och 5 men landade till sist i en snäll femma. Att jag gillar den här boken råder det inget tvivel om. Det är sommar i Italien, det är kärlek (stundtals lycklig, stundtals omöjlig), det är dekadens och elände och litteratur. En perfekt liten pärla att fly in i när man befinner sig i ett mörkt och kyligt Sverige som jag gjorde vid tiden för läsningen. Den fick mig verkligen att längta efter havet i Ostia, Trasteveres kullerstensgator och en stilla suck av sommar.

Röd självbiografi - Anne Carson

Röd självbiografi – Anne Carson

Geryon är på samma gång en pojke och ett rött bevingat monster. Här berättar han om sitt liv med början i barndomen med sin våldsamma bror och svaga mor. Han börjar fotografera och träffar Herakles som dock överger honom när han är som mest förälskad. En roman och en långdikt – eller en versroman – som återskapar en antik grekisk myt samtidigt som den skildrar en ung mans väg i vår samtid.

Betyg: 5/5 Otrolig. Och på ett sätt inte likt något annat jag läst. Varje mening är varsamt mejslad, texten innerlig, metaforerna kompletta. Historien löper framåt, den är pulserande, sorglig och dov. Här ryms eld och aska, sot och blod. Jag känner att jag måste äga den här boken själv för att kunna återkomma till den med jämna mellanrum, jag vill inte vara utan den.

Dagböcker och brev 1962-1974 - Lena Nyman

Dagböcker och brev 1962-1974 – Lena Nyman

Några år innan skådespelerskan Lena ­Nyman gick bort fattade hon det ovanliga beslutet att låta sina privata dagböcker tillgängliggöras för eftervärlden den dag hon dog. Dagböckerna ger en unik möjlighet att lära känna en ­skådespelare som var före sin tid och som hade ett djupt konstnärligt förhållningssätt till att utforska sig själv och världen.

Betyg: 3/5 Jag gillade den starkt till en början, men i mitten och mot slutet det blev ganska övermäktigt att läsa 460 sidor dagbok. För det är ju livet rakt upp och ner – ärligt, snurrigt och ofiltrerat. Det är svårt att inte känna mycket för Lena och jag fascineras över hennes liv och tiden hon lever i. Hennes språk är bra, men tyvärr inte så pass bra (eller redigerat) att läsningen blir någon litterär höjdpunkt. Jag blev dock väldigt sugen på att se Nyfiken-filmerna och ta del av hennes skådespeleri.

Hummerns Sköld - Caroline Albertine Minor

Hummerns Sköld – Caroline Albertine Minor

De tre syskonen Gabel lever helt olika liv: Ea har flyttat till San Francisco, där hon bor med fotografen Hector och hans dotter, Sidsel är ensamstående mamma och arbetar som konservator på Glyptoteket i Köpenhamn, medan deras envise lillebror Niels arbetar som affischuppsättare och står utan permanent bostad. Med åren har skillnaderna blivit till avstånd men nu har ett dilemma uppstått som behöver lösas på en gång. Under fem dagar måste de närma sig varandra och sin gemensamma historia

Betyg: 4/5 Jag gillar de parallella spåren, hur familjeliven vävs samman och bildar en helhet. Den får mig att tänka på Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar. Språket är en stor behållning, det är behagligt och varsamt, enkelt att trivas i. Karaktärerna känns intressanta, var och en på sitt unika sätt, men kanske hade jag önskat ett ytterligare uns av svärta för att gilla boken ännu mer.

On Earth We're Briefly Gorgeous - Ocean Voung

On Earth We’re Briefly Gorgeous – Ocean Vuong

En stund är vi vackra på jorden är ett brev från en son till en invandrad mor som inte är läskunnig och som därför aldrig kommer att förstå allt det han längtar efter att få säga. Ändå måste huvudpersonen Little Dog, som är i tjugoårsåldern, försöka hitta de rätta orden.

Betyg: 5/5 Oerhört stark och gripande. Jag älskade varje sekund av läsningen. Vi får ta del av en stark historia berättad med väl valda ord. Vuongs sätt att använda metaforer och beskriva miljöer och stämningar är fenomenal. Det blir aldrig platt eller konstlat, bara smärtsamt vackert. Jag läste den på engelska men införskaffade den sedan på svenska också för att ha i min bokhylla.

Med rätt att dö - Mattias Alkberg

Med rätt att dö – Mattias Alkberg

Med rätt att dö är en existentiell bok om tiden, prekariatets ensamhet och om klasstillhörighet. Ett undersökande, prövande verk om åldrandet och tröttheten och fysiska/geografiska skillnader, valda såväl som påtvingade.

Betyg: 4,5/5 Mattias Alkbergs bok fängslar mig. Den är stundtals otrolig och har genomgående en hög nivå. Här finns en blandning av längre texter och korta dikter som präglas av ett språk som gör mig sugen på att skriva. En liten inspirationsinjektion och ett manifest över samtiden.

Samtycket - Vanessa Springora

Samtycket – Vanessa Springora

Det är 1980-tal när V följer med sin mamma på en middag i litterära kretsar. Där möter hon den belevade G, en berömd författare som intresserar sig för vad hon har att säga. Kort därpå vill han träffa henne igen. V, som är tretton år, älskar att läsa och drömmer om att en gång själv bli författare. G är i femtioårsåldern och har rykte om sig att föredra sex med unga, ”de under sexton” som han har deklarerat i en känd pamflett. När V fyller fjorton inleder de ett förhållande.

Betyg: 4/5 Själva grundpremissen för historien är otroligt fascinerande och självklart skrämmande. Att sätta sig in i Springoras historia och få den berättad för sig är därför helt klart fängslande. Språket är sakligt och bokens uppbyggnad likaså. Hade jag fått önska något hade det varit lite mer litterärt schvung, men som historia är den definitivt läsvärd och stark.

något i tiden håller på att ta slut - Victor von Hellens

något i tiden håller på att ta slut – Victor von Hellens

I Victor von Hellens debutdiktsamling glider valarna tysta under en båt i atlanten. En blodapelsin lämnas på den bäddade sängen, vid köksbordet spelar någon yatzy. I en annan tid simmar en pojke mellan sjögräs och gammelgäddor. Han skriver med melankoli i en tid där allt ska vara ironiskt. Om hur vi aldrig kommer från känslan av att han förlorat något.

Betyg: 4,5/5 Jag läser Victor von Hellens diktsamling i ett svep och kan konstatera att i det enkla bor något vackert. Vardagsbetraktelserna, livet som passerar, människor man möter en gång men minns för evigt. Det är okomplicerat men alldeles tillräckligt. Ibland är det onödigt att kräva något mer.

böcker

Förutom att springa till biblioteket titt som tätt så har jag också beställt hem en hög med böcker till i sommar. Dels tidigare lästa favoriter som jag vill ha i min bokhylla men också sådana som jag varit sugen på (och vars reservationskö på biblioteket är milslång). Här finns även sommarens diktbok där valet föll på Kristina Lugn samt Lotta Lundgrens senaste kokbok som jag ser fram emot att både läsa och äta mig igenom. Vad har ni i era bokhögar just nu?

Mitt bokår 2020

Jag såg att Flora och Sandra sammanställt sin läsning från det gångna året, så inspirerad av dem har jag också valt att sammanfatta mitt bokår 2020. En del av frågorna är lånade från Flora och så har jag fyllt på med några själv.

Och solen har sin gång - Ernest Hemingway

Antal lästa böcker under 2020:
67 stycken. Det är jättemånga så jag är lite imponerad själv. Jag hade som plan att ta tag i mitt läsande under året och satte ett mål på 50 böcker. Ungefär en fjärdedel av böckerna är poesi, vilket oftast betyder kortare längd och färre ord, så de går något snabbare att läsa för mig.

Jag har alltid gillat att läsa, men för mig hade det blivit något jag gör i perioder, ofta kopplat till semester och ledighet. Under 2020 var min plan att aldrig sluta läsa utan att alltid ha en bok på vänt att ta tag i för att inte tappa flödet. Det har funkat väldigt bra, särskilt i kombination med att varva lite tyngre romaner med mer snabbläst poesi eller noveller. Vilken typ av böcker jag läser har varit mer sekundärt, det viktiga har varit att behålla läslusten.

Jag tror att 2020 var ett bra år för min läsning eftersom jag ofrivilligt tillbringat extremt mycket tid själv och haft gott om tid att försvinna i en bok. Mitt film- och serietittande har varit i princip minimalt, något som gett mig mer utrymme för läsning.

Vilken typ av böcker läste du?
Jag läste mest romaner följt av poesi i olika former. Ett par novellsamlingar och ett seriealbum hann jag också med.

Den rödaste rosen slår ut - Liv Strömquist

Vilken månad läste du flest böcker?
Under december, då läste jag 8 böcker. Dock har jag legat ganska stadigt runt 5-7 böcker varje månad.

Vilken månad läste du minst?
I september slutförde jag 3 böcker. 

En ny genre för året?
Jag har läst en del böcker som ligger i landet mellan prosa och lyrik. Anne Carsons Röd doc> till exempel och Hannele Mikaela Taivassalos I slutet borde jag dö, som hon själv kategoriserat som ”Gränsprosa”.

bruno k öijer

Några omläsningar?
Bruno K. Öijers Och natten viskade Annabel Lee. Annars har jag bara läst böcker som är nya för mig.

En bok som fick dig att gråta?
Testamente av Nina Wähä.

En bok som fick dig att skratta?
Ulf Lundells Vardagar. Hans krassa skildring av melodifestivalen och olika fågelarter innehåller ett visst mått av komik.

tua forsström

Några böcker som fick dig att vilja skriva?
Madonna av Sara Villius
Kungsbacka ultras av Johan Espersson
Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo

Ett fint läsminne från 2020:
Alla morgnar på den lilla verandan utanför stugan jag hyrde tillsammans med några kompisar.

Bästa läsplatsen 2020?
På en filt i parken varje solig lunch under hemmajobbsvåren. Och på klipporna på Svartsö.

grön kostym

I vilken form läste du böcker 2020?
Jag läste bara böcker i vanlig bokform. De flesta lånade jag på biblioteket. <3

Vilken var den första boken du läste 2020?
Den rejäla och skruvade Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson.

Och vilken var den sista?
Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir. Så smärtsam och självklar i sin utformning.

En bok du köpte men aldrig läste?
Jag har Vigdis Hjorths Lärarinnans sång ännu oöppnad i bokhyllan.

Välsignelser - Caroline Albertine Minor


Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?
Klubben av Matilda Gustavsson
Dimman av allt av Bruno K. Öijer
Kungsbacka ultras av Johan Espersson
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Välsignelser av Caroline Albertine Minor
Testamente av Nina Wähä
Ett år av vila och avkoppling av Ottessa Mossfegh
Barnet. En sonettkrans av Olivia Bergdahl
Ingen jämfört med dig av Jonas Brun
Röd doc> av Anne Carson

Och om du måste välja en?
Novellsamligen Välsignelser av Caroline Albertine Minor. Den var helt otrolig, jag längtar efter hennes roman som kommer i vår.

Vad har du för förväntningar på bokåret 2021?
Jag ser fram emot att hålla igång mitt läsande och har ett högt bokmål även detta år. Att blanda skönlitteratur med poesi är något jag gillar och tänker fortsätta med. Om man någon gång får överge sitt hemmakontor tänker jag att jag ska börja läsa mer i kollektivtrafiken på väg till och från jobbet. Jag har också en idé om att jag skulle vilja läsa ett par böcker på engelska för att öva mig mer på det.

Sju boktips för läslovet

Jag hade lite tid över för ett ärende på lunchen idag och vägde mellan två alternativ: att gå till gymmet och skaffa ett halvårskort eller att gå till biblioteket och låna nya böcker. Beslutet landade på det sista vilket visade sig vara rätt, för bara en timme senare gick Folkhälsomyndigheten ut med hårdare restriktioner för bland annat Stockholm som inkluderade en avrådan från att besöka både gym och bibliotek. Restriktioner som såklart känns nödvändiga men också ganska påfrestande rent psykiskt. Nåväl, innan jag dyker ner i min nya bokhög som jag hoppas räcker i tre veckor så tänkte jag bjuda på lite tips kring böcker jag läst den senaste tiden.

Eftersom det var ett tag sedan jag boktipsade senast och en hel del böcker har passerat, främst under mina semesterveckor, tänker jag att vi fokuserar på de som jag gillat bäst. Vill ni hålla koll på allt jag läser och i lite mer realtid så samlar jag det på Goodreads. När jag slutfört en bok brukar jag sätta betyg (1-5) och skriva en kort recension. De kursiverade sammanfattningarna nedan är saxade från böckernas baksidor/säljtexter för att ge ett hum om vad de handlar om, resten är mina egna tankar.

Testamente - Nina Wähä


Testamente – Nina Wähä

I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne. Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.

Betyg: 4,5/5 Personporträttsbonanza – på det ypperligt bra sättet! Genom boken får vi lära känna alla medlemmar i familjen Toimi. Det är mörkt, varmt och humoristiskt på samma gång och jag rycks med från första början. Wähä har ett egensinnigt men flödande språk som jag verkligen gillar. Ibland sticks det in små kommentarer till läsaren som hjälper till att forma berättelsen ytterligare. En bok som imponerar på mig.

Väggen – Marlen Haushofer

En kvinna följer med släktingar till alperna. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam. Hon går ut för att leta efter de andra och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg. På andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda.

Betyg: 4/5 Väggen är en unik historia som berättas i ett svep. Här finns inga kapitelindelningar eller pauser, istället slungas man direkt in i en värld där allting plötsligt har förändrats. Allt och inget händer på samma gång, vi får följa livets vandring och naturens skiftningar. Det är isolerat och ensamt men samtidigt innerligt och hoppfullt. En psykologisk läsupplevelse som jag kommer bära med mig länge.



Karismasamhället - Elis Bureau


Karismasamhället – Elis Burrau

Elis Burraus splittrade roman består av scener som avlöser varandra, om konst, kärlek och poesi. Om unga vuxna i Stockholm och internhumorns dovt dunkande smärta. Om sociala situationer och karisma. Om Sasha, Alicia och Elis, om att spotta på gosedjursfåglar, chatta, kanalisera Bellman och ockupera Studentpalatset från höften. Det är lika osäkert och elektriskt som en hierarkisk fest.

Betyg: 3,5/5 Efter en diskussion om ”De äter ur din hand, baby” lovade jag Elis Burrau att ge boken Karismasamhället en chans. Till skillnad från hans andra bok som jag hade lite svårt för, så föll den här mig mycket mer i smaken. Den är rapp och kul, ger en vass inblick i en kompisbubbla och är skriven med intern finess. Här möter skarpa formuleringar ordlekar och känslor. Jag läser i ett svep och när jag är klar är jag faktiskt sugen på mer.

Svält – Knut Hamsun

”Det var på den tiden jag gick omkring och svalt i Kristiania, denna förunderliga stad som ingen lämnar utan att ha fått märken av den.” Så börjar Knut Hamsuns delvis självbiografiska genombrottsroman Svält. Det är berättelsen om en ung blivande författares svåra kamp och misär i det sena 1800-talets Oslo, hans förhoppningar och illusioner, kärleksdrömmar och diktarfantasier.

Betyg: 4/5 Sällan har väl en djup misär skildrats så hoppfullt och vackert. Det är flödande och energiskt, detaljrikt och välskrivet. Ett genomgående elände som fascinerar och fängslar mig i min läsning, även drygt hundra år efter utgivning. En klassiker värd att förtvivlas över.

Vardagar - Ulf Lundell


Vardagar – Ulf Lundell

Vardagar. Gårdagar. Nu. Sen. Zen. Livet. Levandet. Åldrandet. Döden. Livet. Livet och döden och livet igen. Minnena. Vägen. Åldrandet. Stannandet. Kropp och själ. Hus och hem. Jobb. Vinet. Vinden. Vattnet. Bilandet. Gåendet. Landet. Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre. Vardagar är Ulf Lundells dagboksurval från 2017. Musiken, familjelivet, skrivandet, naturen, politiken, hälsan, samhället. Han iakttar nutiden och ser tillbaka på sitt liv.

Betyg: 4/5 Vardagar är… vardagar. Det är livet som bara passerar, alldagliga saker som händer, reflektioner kring vad som visas på tv, vad politikerna säger i medierna. Men när Ulf Lundell skriver om sina vardagar blir det också fint och underhållande. Det finns något hjärtevärmande med en snart 70-årig Lundell som går på banan- och ananasringsdiet, som har skrivkramp och skilsmässosorg, som promenerar med gångstavar genom naturreservatet, köper t-shirts på Dressmann och lämnar BMW:n på service om och om igen. Det är trivsam sommarstugeläsning och ett flödande språk som inspirerar. Ett oväntat guldkorn.

Ett år av vila och avkoppling – Ottessa Moshfegh

Hon har allt. Hon är ung, snygg, smal, hon är nyutexaminerad från Columbia, lever på ett stort arv och har en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar till max. Att sova, i stället för att arbeta eller njuta, betraktas som svaghet. Men samtidigt skrivs sömntabletter ut som godis. Då bestämmer hon sig – efter att ha fått sparken för sina timslånga tupplurar på jobbet – för att sova bort ett helt år. Kanske är kemisk dvala den enda utvägen ur en speedad samtid? En sak är säker: hennes psykiatriker hjälper gärna till.

Betyg: 4/5 ”Oj, wow” var min spontana känsla när jag slog ihop boken. Den är vackert formulerad men samtidigt både rå och sorglig. Huvudkaraktärerna är många gånger osympatiska och irriterande, ändå förstår jag dem på något underligt vis. Jag upplever en liten dipp i mitten av boken, men både början och slutet fängslar mig så pass mycket att det inte gör något.

Halvvägs in i min läsning började jag känna av en förkylning och satte mig i karantän hemma. Det var med ett visst obehag som jag läste denna bok isolerad i min lägenhet, helt ensam, utan att kunna ta mig ut. Direkt ville jag bara bli frisk och återvända till verkligheten, för ett helt år med vila och avkoppling, likt berättarens i boken, lockade mig inte det minsta.

Och solen har sin gång - Ernest Hemingway


Och solen har sin gång – Ernest Hemingway

Och solen har sin gång är romanen om den förlorade generationen, om en krets av rotlösa unga människor i 20-talets Europa. Den amerikanske journalisten Jake och den unga engelskan Brett är som sina vänner smärtsamt övertygade om tillvarons brist på mening. Jakten på starka upplevelser för dem från barernas och erotikens Paris till det solheta Spanien och tjurfäktningens dramatiska final.

Betyg: 3,5 Krångliga relationer, oändliga flaskor vin, kreatörer med ångest, missförstånd, avundsjuka, vänskap, stök, fylla, skvaller och fest. Och solen har sin gång gavs ut för första gången 1926 men är tacksamt tidlös (med undantag för enskilda detaljer som inte åldrats särskilt väl). Det är en berättelse som flödar mjukt och som målar upp miljöer och karaktärer med finess. Vi följer representanter från den förlorade generationen och med tanke på hur det här 20-talet hittills börjat är det omöjligt att inte slås av tanken på att en ny förlorad generation håller på att ta form. Förhoppningsvis kan även vi snart dränka våra sorger på Paris stökiga barer och under Pamplonas stekande sol.

Konsten att läsa poesi och några diktsamlingar jag gillar

bruno k öijer

Jag fick en kommentar från Lovis för ett par veckor sedan som löd:

Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

Hej Lovis och alla andra! Hallå, vilken bra fråga och vad mysigt med högläsning av poesi tillsammans (goals). Här kommer lite tankar kring hur jag läser poesi och vilka diktsamlingar jag gillar, men låt oss börja med ett riktigt expertsvar. När Kristina Lugn fick frågan om hur poesi ska läsas så svarade hon på följande kloka vis:

”Högläsning i ensamhet är en bra början. Omläsning i tystnad en underbar fortsättning. Utantilläsning en livslång tröst. Om jag hade råd att ge svenska språket en present, skulle det vara ett uttryck för ”utantill” med samma sakligt innerliga förståelse för ordens innebörd som engelskans ”by heart”.”

När jag läser poesi läser jag ganska sakta och koncentrerat. Jag gillar att vara på en dedikerad plats och att ha en dedikerad tid. Det kan vara en sommarmorgon utomhus innan alla vaknat eller en sen kväll hemma i min lägenhet. Ofta känner jag ganska snabbt om jag fastnar för något i dikten, då läser jag den gärna en eller två gånger till direkt och låter den verkligen sjunka in. Är det min egna bok jag läser ur så viker jag gärna hundöron för att kunna återkomma till texten senare.

linnea axelsson

Jag har också en mapp i min telefon med en massa avfotade dikter som jag brukar ta upp och titta på då och då. Kanske läser jag en eller två om morgonen när jag känner för det eller ibland när jag behöver inspiration till mitt eget skrivande. Det är nog det jag gillar mest med diktformatet, att det är så tillgängligt. Fyra rader räcker för att sammanfatta en känsla eller ett helt liv. En minut av läsning kan ge hela dagen en ny riktning. Men sedan är det långt ifrån alla dikter som har den effekten på mig. Vissa utgör kanske bara en fin del av ett större verk och vissa fastnar jag inte alls för, även om de är skrivna av en författare jag vanligtvis gillar.

Det här året har jag blivit en frekvent besökare på biblioteket och jag försöker att alltid ha minst en diktsamling i min bokhög på nattduksbordet. Under de tre eller fyra senaste somrarna har jag också haft ett litet projekt där jag köpt en rejäl samlingsvolym med dikter av en författare och burit med mig den till stränder, på tåg och i sommarstugor.

bruno k öijer

Att sätta fingret på vad jag gillar i en dikt är inte helt enkelt, men oftast handlar det om en kombination av ordval och flöde. Det får inte vara för enkelt, jag vill gärna att det ryms en lätt litterär spänning mellan raderna. Samtidigt kan jag gilla ett berättarrum som befinner sig i det vardagliga. Som inte rör sig i historiska händelser eller extrema situationer, utan det enkla och igenkänningsbara.

En av mina favoritpoeter är Bruno K. Öijer. Jag tror nog att hans diktsamling Och natten viskade Annabel Lee var en av de första jag läste och verkligen fastnade för. Jag minns att jag satt på ett flyg till New York, kabinen var nedsläckt, himlen nattsvart utanför och jag vände blad efter blad och sög åt mig varje ord. Även Dimman av allt älskade jag och min samlingsvolym med alla hans böcker är full av hundöron, framför allt mot slutet och hans senare verk.

En klassiker som tåls att läsas gång på gång är Bodil Malmstens Det här är hjärtat. Den är så fin i sin enkelhet, så rakt på sak och vackert utmejslad. En perfekt samling att starta med om man är lite ovan att läsa poesi.

Kristina Lugns Hej då, ha det så bra! är en annan favorit som balanserar så perfekt bland det vardagliga och känslosamma. Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer av Lugn och planerar att nästa samlingsvolym jag köper och fördjupar mig i ska bli med hennes dikter.

werner aspenström

Werner Aspenström var min sommarpoet förra året och hans samlade dikter har jag funnit stor tröst i och återkommit till gång på gång. Han har ett sätt att skildra natur och årstidsskiftningar som jag verkligen gillar.

En annan storartad skildring av natur, men också makt, förtryck och känslor är Ædnan av Linnea Axelsson. Ett drygt 700 sidor långt verk som är en otrolig läsupplevelse.

Jag gillar också att hålla utkik på bibliotekets poesihylla med nyinkomna böcker från lite yngre, moderna författare. Här gillar jag exempelvis Olivia Bergdahl, Anna Axfors och Olga Ravn, men håller på att utforska fler hela tiden.

olga ravn

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret på din fråga Lovis och att jag förhoppningsvis kan inspirera till lite mer poesiläsning framöver!

PS. Dikterna på bilderna är av följande författare (uppifrån och ned): Bruno K. Öijer, Linnea Axelsson, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och Olga Ravn.

Nio böcker jag läst den senaste månaden

Det är så märkligt att blogga om saker när inget riktigt händer. Vad skriver man om när man inte gör något utanför hemmets ramar? Kanske får man gräva där man står. För vissa saker gör jag faktiskt fortfarande: jag äter, jag läser och jag klär på mig. Så låt oss börja med böckerna, de jag läst från mitten av mars fram tills nu. Sedan årsskiftet samlar jag allt jag läser på Goodreads för att hålla bättre koll. Jag brukar sätta ett betyg (1-5) och skriva en kort recension om jag har feeling.
 
dimman av allt
 

Dimman av allt – Bruno K. Öijer

Betyg: 5/5 Jag gillar att blanda skönlitterär läsning med poesi. Det blir ett helt annat sätt att konsumera text på, både snabbare men också mer noggrant. Varje ord blir viktigt och jag sparar ofta rader eller hela sidor. En av mina favoritpoeter just nu är Bruno K. Öijer. Jag gillar hans urbana miljöer, det tydliga vemodet och de ofta så enkla men välvalda orden. I Dimman av allt hittade jag många sidor att spara på och återkomma till – ett mycket gott betyg.
 

Allt jag fått lära mig – Tara Westover

Betyg: 4/5 Allt jag fått lära mig är både fascinerande och fängslande med en personlig berättelse som sakta breder ut sig. Det är en bästsäljande memoar om en uppväxt i en miljö helt avskärmad från samhället. Boken innehåller många starka, skrämmande skildringar där jag stundtals läser extra fort för att ta mig genom dem. Som tur är dyker också små ljusglimtar upp längs vägen och gör det hela inte bara uthärdligt, utan till en riktigt bra och läsvärd historia.
 
längtans flöde

Längtans flöde – Alva Dahl

Betyg: 3,5/5 Efter en separation börjar huvudpersonen i Längtans flöde överväga om hon har en klosterkallelse. Vi får följa hennes jakt på tecken i naturen och i olika händelser. Det här är en mycket välskriven, finstämd och tankeväckande bok, särskilt för den som gillar prosalyrik. Att temat är ganska smalt tycker jag gör den något distanserande, men samtidigt också intressant.
 

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Betyg: 4/5 Jag läste Den gamle och havet i ett svep under en sen kväll och kunde konstatera att det är en klassiker med all rätt. Den är kort men magnifikt skriven och full av intressant symbolik. Historien som utspelar sig är i grunden mycket enkel men lyckas ändå, på ett oväntat sätt, verkligen gripa tag i mig. Klassikerläsning när den är som bäst.
 
kungsbacka ultras
 

Kungsbacka ultras – Johan Espersson

Betyg: 4,5/5 Johan Esperssons Kungsbacka ultras liknar inte riktigt något annat jag läst. Den är annorlunda i sin form och som en lång, ljuvlig raksträcka av väl valda ord. Berättelsen vi följer flätas fram i snabba meningar och det är en kärlekshistoria som är både sorglig och storslagen, om längtan bort och längtan hem. Det är känslofyllt och nära och lyriskt. En läsupplevelse som gjorde mig sugen på att skriva.
 

Madonna – Sara Villius

Betyg: 4/5 Sara Villius Madonna är en smutsig och svart berättelse och samtidigt både vacker och lyrisk. Den är krävande att älska men också omöjlig att inte tycka om. Med omsorgsfullt valda formuleringar om kärnfamiljen och moderskapet lyckas den både ifrågasätta och stryka medhårs.
 
bruno k öijer
 

Svart som silver – Bruno K. Öijer

Betyg: 4/5 Mera Öijer (ja jag kan även ha hittat en ny poesihylla på biblioteket). Inte riktigt lika fängslande som Dimman av allt men fortfarande fota av sidorna-bra och full av ord att lägga intill bröstkorgen.
 

Friläge – Yrsa Keysendal

Betyg: 3,5/5 Friläge handlar om Anna och Linda som växer upp på samma gård. De delar allt, fram till en punkt när något plötsligt går isär. I sektioner berättade från olika perspektiv flätas sedan historien stegvis samman. Språket är fint och flödande men handlingen griper inte helt och hållet tag i mig. Trots det skulle jag summera det som en härlig och intensiv läsupplevelse.
 
idioten
 

Mördarens mamma – Ida Linde

Betyg: 4/5 En dag knackar två poliser på Henriettas dörr. De berättar att hennes son dödat en annan pojke och hon befinner sig plötsligt i rollen som mördarens mamma. När jag börjar läsa tror jag mig ha en aning om vad boken ska handla om men halvvägs in blir jag lite förvirrad, för den är på många sätt inte alls som jag förväntat mig. Trots detta är den vackert skriven, smärtsam och trånande, gripande och tankeväckande. Språket väger tyngre än storyn och resultatet blir en intensiv och inspirerande läsning.
 

Idioten – Elif Batuman

Den här boken ligger på mitt nattduksbord just nu och väntar på att läsas klart, så recensionen får dröja lite. Därefter ska jag nog läsa Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag sparat på länge av någon anledning, kanske för att mina förväntningar är så extremt höga. Jag har också Annika Norlins nya novellsamling på vänt som jag är väldigt nyfiken på. Fler recensioner kommer alltså, om ni vill ha mer.

Mina lästa sommarböcker

Böcker
Ledighet betyder lästid för mig och det blir alltid lite fler böcker lästa under sommarmånaderna i jämförelse med det övriga året. Så här ser min trave över lästa böcker ut hittills och eftersom det alltid är kul med boktips tänkte jag att ni skulle få ett kort omdöme om varje.
 
Flora Wiström - Hålla andan
 

Flora Wiström – Hålla andan

Min bloggkompis Flora har skrivit sin andra bok och den är en perfekt skjuts in på sommarläsningen. Snabbläst med en story som får en att snabbt vilja vända blad efter blad. Miljöbeskrivningarna är tydliga och visuella och ibland liksom påträngande med alla kroppsdetaljer. Det kliar och skaver, är finnigt och snorigt, stundtals nästan för mycket. Men i bakgrunden vilar hela tiden en fin och bultande historia om syskonrelationer. Språket flyter fram och skimrar till ordentligt ibland.
 
Francoise Sagan - Bonjour tristesse
 

Françoise Sagan – Bonjour tristesse

En klassiker som tar oss till franska rivieran, till stora sommarhus med svepande gardiner och en hel del tonårsångest. Jag minns den som bättre, mer poetisk och omvälvande. Nu när jag läser om den känns den stundtals banal – småtrevlig men också lite störig. Titeln är dock fortfarande perfekt.
 
Karin Smirnoff - Jag for ner till bror
 

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det här är det bästa jag läst i år. Ja, så är det bara. En otrolig bok med ett eget språk och en historia som löper fram, sida efter sida. Jag som alltid haft lite svårt för den typiska genren med norrländskt vemod älskar detta. Välformulerade personporträtt, detaljrikedom och ett dialektalt språk som klättrar ur sidorna och får mig att vägra släppa boken när jag väl tagit upp den. Så jag läser hela i ett svep, som en enda stor måltid och kommer två timmar sent till en fest. Det är det värt.
 
Geir Gulliksen - Se på oss nu
 

Geir Gulliksen – Se på oss nu

Relationer en masse. Likt Gulliksens tidigare bok Berättelse om ett äktenskap så handlar det återigen om kärlek. Om konsten att älska och om att sluta göra det, om tvivel och övertygelse och omöjligheter. Ett antal parallella personporträtt knyts ihop på ett välgjort sätt och här ges det verkligen utrymme åt det lilla. Detaljer får ta plats när bilden av varje person målas upp och det är snarare karaktärerna och deras tankar än historien jag tar med mig när boken är slut.
 
Jenny Jägerfeld - Blixtra, spraka, blända
 

Jenny Jägerfeld – Blixtra, spraka, blända

Intensivt och nästan aggressivt griper den här boken tag i mig med sitt bländande omslag och innehåll. Vi får följa Penny som är lika delar hopplös och älskvärd. En ung författare som hyllats och som nu ska krysta fram sin andra roman. Det går bra, det går åt helvete och det gör det hela tiden i ett högt tempo. Språket är enkelt men detaljerat, finessrikt och precis som rubriken antyder, ibland även blixtrande.
 
Karl Ove Knausgård - Min kamp
 

Karl Ove Knausgård – Min kamp I

Knausgårds klassiker har väntat länge på mig och det är med nyfikenhet jag plockar upp den tjocka boken en julidag. Och jag läser och läser och läser. Ibland känns det som han har så mycket att säga om lite, som det vore ett fotografi som zoomats in i ett mikroskop. Men detaljerna är välmålade och historien växer hela tiden fram. Det är personligt och drabbande men också långsamt och grundligt. Ett läsprojekt som jag bär med mig, vars språk och historia imponerar och berör, men jag väntar nog lite innan jag tar mig an de återstående delarna.
 
Tove Jansson - Sommarboken
 

Tove Jansson – Sommarboken

Tove Janssons sommarklassiker förflyttar oss ut i naturen och till en skärgårdsö. I korta kapitel som mer liknar noveller får vi möta farmorn och barnet Sophia i olika händelser. Det är poetiskt och bildrikt, enkelt men gripande. En bok som tåls att läsas om och om igen, varje sommar.
 
Untitled
 

Werner Aspenström – Samlade dikter

Utöver den kända dikten Sardinen på tunnelbanan har jag läst väldigt lite av Aspenström men fastnar snabbt för hans diktspråk. Det är något visst med att läsa poesi och jag gillar hur det blir till små korta världar att flytta in i. Nästan som ett flöde där man kan välja om man direkt vill gå vidare eller stanna kvar länge och närstudera. Jag hittar flera favoriter, viker många hörn och inspireras, särskilt av skildringarna av naturen och kärleken.

Min bokhög just nu

Idag är det världsbokdagen, hurra! Vad passar väl bättre då än att prata lite om böcker? Jag tror att jag likt många andra är en riktig periodare när det gäller läsning. Bäst är jag vid ledighet, då kommer jag in i ett flow som förhoppningsvis håller i sig i några veckor och sedan trappas ned successivt i takt med att vardagen och jobbet och allt det där andra äter upp min tid. Påsken var ett sådant flow för mig. Två böcker i bokhögen lästes ut och en tredje påbörjades.
 
böcker
 
Bokhögen är förresten mitt sätt att konsumera böcker. Ungefär två gånger om året, oftast i samband med bokrean och inför den längre sommarsemestern, brukar jag lägga en beställning online eller gå förbi en bokaffär och köpa ett gäng titlar. Vad jag köper baserar jag mycket på tips jag snappar upp i tidningarnas recensioner, på bloggar och i sociala medier. Sedan skriver jag ner dessa på en lista i telefonen som jag checkar av när det väl är dags att köpa en ny trave. Självklart händer det att jag spontanköper en bok också om jag är sugen på något särskilt, men alltsom oftast har jag en hög på nattduksbordet att jobba mig igenom.
 
aednan
 
Den ultimata bokhögen för mig innehåller sisådär åtta böcker med lite olika inriktningar. Jag har gärna en eller ett par kom igång-böcker som är lite mer lättlästa och tunnare, runt 2-300 sidor, och som hjälper mig att komma in i läsningen efter en svacka. Sedan vill jag ha några tjockare att verkligen fastna i under långa sommardagar. Utöver det brukar jag lägga in en klassiker som känns kul att ha läst och så vill jag gärna ha något lite nytt och hypat ockå. Jag läser inte jättemycket fackböcker men ibland kan det vara kul med en sådan i högen. Pricken över i blir en poesisamling. Jag har verkligen fastnat för det de senaste åren och tycker det är så härligt att ha en semesterbok man kan ta upp och bara läsa ett par sidor i då och då. Vika ett hundöra, fånga en känsla, börja dagen med några korta rader.
 
böcker
 
Nu kan jag inte påstå att jag följer min bokhögsstrategi stenhårt, men den är en bra riktlinje i alla fall och så här ser högen på mitt nattduksbord ut just nu:
 
Dolly Alderton Everything I Know About Love
Linnéa Axelsson – Ædnan
Joan Didion Ett år av magiskt tänkande
Amanda Kallin & Tina Mannegren – Gå vidare är silver, älta är guld
Agneta Pleijel Doften av en man
Caroline Ringskog Ferrada-Noli Rich boy
Sally Rooney Samtal med vänner 
Alex Schulman Bränn alla mina brev
Carolina Setterwall Låt oss hoppas på det bästa
 

”Herregud det är inte så lätt när han står där. Fysiskt påtaglig och i ny svart polotröja.”

För att vara en 90-talist som jobbar mycket med digitala medier så är jag hopplöst efter inom vissa områden. Exempelvis så lockar det mig inte alls att dra igång en tolv minuter lång videoblogg av någon YouTuber, oavsett om den har fått hundratusentals visningar på en dag. Jag kan också vara Netflix och HBOs bäst betalande kund eftersom jag signar upp, tittar på ett par avsnitt av en tv-serie, tröttnar nästan direkt men glömmer avsluta abonnemanget. Jag tror jag betalade totalt 396 kr för att se tre avsnitt av Twin Peaks i höstas exempelvis… (Och ni som ville att jag skulle fortsätta kolla på Game of Thrones efter mitt förra inlägg – sorry men det kommer aldrig hända. Det är inte ni, eller serierna, det är jag.)
 
student -64
 
Så ja, väldigt sent omsider har jag upptäckt detta fantastiska: e-boken! Med hjälp av ett vanligt bibliotekskort (åtminstone i Stockholm), kan man låna hem böcker till sin dator, surfplatta och telefon. Supersmidigt och helt gratis! Sedan är det klart att läsupplevelsen är lite annorlunda på en skärm jämfört med papper, men jag tycker det funkar förvånansvärt bra ändå och det här med att alltid ha en bok i väskan är ju ännu smidigare nu. Det enda minuset är ju att man inte får se skryt-intellektuell ut som sitter med en roman på tunnelbanan utan att man framstår som att man stirrar på en skärm (som alla andra) fastän man läser… Nåväl, det är ett helt okej problem ändå. Det ska bli spännande att vad min nästa digitala upptäckt blir, kanske ljudboken? Haha!
 
Hittills har jag hunnit läsa tre e-böcker, som jag tror alla finns i vanligt format också om ni hellre skulle föredra det. De två första är sådana som jag sett i flera bloggar och lockats av, dels Jag vet allt det här av Annika Paldanius och De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Jag gillade båda mycket och för att bespara er eventuella upprepningar och lite längd på detta blogginlägg kommer jag inte lämna någon längre recension utöver att jag varmt rekommenderar dem vidare.
 
Den tredje boken jag läste var Student -64 av Gun-Britt Sundström, vilket är hennes debutroman. Hennes mest kända bok är kanske Maken, som ni faktiskt måste läsa om ni inte gjort det redan. Det är en av mina absoluta favoritböcker och jag kan nästan önska att jag hade den oläst bara för att få ha kvar känslan av att läsa den för första gången. Student -64 handlar i alla fall, som titeln antyder, om livet på universitetet under 1960-talet. Bokens huvudkaraktär heter Saga och man får följa henne under tre terminer. Jag gillar verkligen Sundströms språk och den lagom händelselösa dramaturgin som hon lyckas göra intressant ändå. Vissa uttryck och fenomen känns ibland ganska förlegade och andra skrämmande bekanta. Det har trots allt inte hänt så mycket på drygt 50 år, dessvärre. Här är några av mina favoritstycken som jag skärmdumpade (bara det är ju en fördel med e-böcker) under läsningen:
 
Student -64
 
 
Student -64
 
 
 
 
 
 
Student -64
 
 
Student -64
 
 
 
 
 
 
 
Student -64