Jag hade lite tid över för ett ärende på lunchen idag och vägde mellan två alternativ: att gå till gymmet och skaffa ett halvårskort eller att gå till biblioteket och låna nya böcker. Beslutet landade på det sista vilket visade sig vara rätt, för bara en timme senare gick Folkhälsomyndigheten ut med hårdare restriktioner för bland annat Stockholm som inkluderade en avrådan från att besöka både gym och bibliotek. Restriktioner som såklart känns nödvändiga men också ganska påfrestande rent psykiskt. Nåväl, innan jag dyker ner i min nya bokhög som jag hoppas räcker i tre veckor så tänkte jag bjuda på lite tips kring böcker jag läst den senaste tiden.
Eftersom det var ett tag sedan jag boktipsade senast och en hel del böcker har passerat, främst under mina semesterveckor, tänker jag att vi fokuserar på de som jag gillat bäst. Vill ni hålla koll på allt jag läser och i lite mer realtid så samlar jag det på Goodreads. När jag slutfört en bok brukar jag sätta betyg (1-5) och skriva en kort recension. De kursiverade sammanfattningarna nedan är saxade från böckernas baksidor/säljtexter för att ge ett hum om vad de handlar om, resten är mina egna tankar.
Testamente – Nina Wähä
I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne. Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.
Betyg: 4,5/5 Personporträttsbonanza – på det ypperligt bra sättet! Genom boken får vi lära känna alla medlemmar i familjen Toimi. Det är mörkt, varmt och humoristiskt på samma gång och jag rycks med från första början. Wähä har ett egensinnigt men flödande språk som jag verkligen gillar. Ibland sticks det in små kommentarer till läsaren som hjälper till att forma berättelsen ytterligare. En bok som imponerar på mig.
Väggen – Marlen Haushofer
En kvinna följer med släktingar till alperna. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam. Hon går ut för att leta efter de andra och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg. På andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda.
Betyg: 4/5 Väggen är en unik historia som berättas i ett svep. Här finns inga kapitelindelningar eller pauser, istället slungas man direkt in i en värld där allting plötsligt har förändrats. Allt och inget händer på samma gång, vi får följa livets vandring och naturens skiftningar. Det är isolerat och ensamt men samtidigt innerligt och hoppfullt. En psykologisk läsupplevelse som jag kommer bära med mig länge.
Karismasamhället – Elis Burrau
Elis Burraus splittrade roman består av scener som avlöser varandra, om konst, kärlek och poesi. Om unga vuxna i Stockholm och internhumorns dovt dunkande smärta. Om sociala situationer och karisma. Om Sasha, Alicia och Elis, om att spotta på gosedjursfåglar, chatta, kanalisera Bellman och ockupera Studentpalatset från höften. Det är lika osäkert och elektriskt som en hierarkisk fest.
Betyg: 3,5/5 Efter en diskussion om ”De äter ur din hand, baby” lovade jag Elis Burrau att ge boken Karismasamhället en chans. Till skillnad från hans andra bok som jag hade lite svårt för, så föll den här mig mycket mer i smaken. Den är rapp och kul, ger en vass inblick i en kompisbubbla och är skriven med intern finess. Här möter skarpa formuleringar ordlekar och känslor. Jag läser i ett svep och när jag är klar är jag faktiskt sugen på mer.
Svält – Knut Hamsun
”Det var på den tiden jag gick omkring och svalt i Kristiania, denna förunderliga stad som ingen lämnar utan att ha fått märken av den.” Så börjar Knut Hamsuns delvis självbiografiska genombrottsroman Svält. Det är berättelsen om en ung blivande författares svåra kamp och misär i det sena 1800-talets Oslo, hans förhoppningar och illusioner, kärleksdrömmar och diktarfantasier.
Betyg: 4/5 Sällan har väl en djup misär skildrats så hoppfullt och vackert. Det är flödande och energiskt, detaljrikt och välskrivet. Ett genomgående elände som fascinerar och fängslar mig i min läsning, även drygt hundra år efter utgivning. En klassiker värd att förtvivlas över.
Vardagar – Ulf Lundell
Vardagar. Gårdagar. Nu. Sen. Zen. Livet. Levandet. Åldrandet. Döden. Livet. Livet och döden och livet igen. Minnena. Vägen. Åldrandet. Stannandet. Kropp och själ. Hus och hem. Jobb. Vinet. Vinden. Vattnet. Bilandet. Gåendet. Landet. Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre. Vardagar är Ulf Lundells dagboksurval från 2017. Musiken, familjelivet, skrivandet, naturen, politiken, hälsan, samhället. Han iakttar nutiden och ser tillbaka på sitt liv.
Betyg: 4/5 Vardagar är… vardagar. Det är livet som bara passerar, alldagliga saker som händer, reflektioner kring vad som visas på tv, vad politikerna säger i medierna. Men när Ulf Lundell skriver om sina vardagar blir det också fint och underhållande. Det finns något hjärtevärmande med en snart 70-årig Lundell som går på banan- och ananasringsdiet, som har skrivkramp och skilsmässosorg, som promenerar med gångstavar genom naturreservatet, köper t-shirts på Dressmann och lämnar BMW:n på service om och om igen. Det är trivsam sommarstugeläsning och ett flödande språk som inspirerar. Ett oväntat guldkorn.
Ett år av vila och avkoppling – Ottessa Moshfegh
Hon har allt. Hon är ung, snygg, smal, hon är nyutexaminerad från Columbia, lever på ett stort arv och har en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar till max. Att sova, i stället för att arbeta eller njuta, betraktas som svaghet. Men samtidigt skrivs sömntabletter ut som godis. Då bestämmer hon sig – efter att ha fått sparken för sina timslånga tupplurar på jobbet – för att sova bort ett helt år. Kanske är kemisk dvala den enda utvägen ur en speedad samtid? En sak är säker: hennes psykiatriker hjälper gärna till.
Betyg: 4/5 ”Oj, wow” var min spontana känsla när jag slog ihop boken. Den är vackert formulerad men samtidigt både rå och sorglig. Huvudkaraktärerna är många gånger osympatiska och irriterande, ändå förstår jag dem på något underligt vis. Jag upplever en liten dipp i mitten av boken, men både början och slutet fängslar mig så pass mycket att det inte gör något.
Halvvägs in i min läsning började jag känna av en förkylning och satte mig i karantän hemma. Det var med ett visst obehag som jag läste denna bok isolerad i min lägenhet, helt ensam, utan att kunna ta mig ut. Direkt ville jag bara bli frisk och återvända till verkligheten, för ett helt år med vila och avkoppling, likt berättarens i boken, lockade mig inte det minsta.
Och solen har sin gång – Ernest Hemingway
Och solen har sin gång är romanen om den förlorade generationen, om en krets av rotlösa unga människor i 20-talets Europa. Den amerikanske journalisten Jake och den unga engelskan Brett är som sina vänner smärtsamt övertygade om tillvarons brist på mening. Jakten på starka upplevelser för dem från barernas och erotikens Paris till det solheta Spanien och tjurfäktningens dramatiska final.
Betyg: 3,5 Krångliga relationer, oändliga flaskor vin, kreatörer med ångest, missförstånd, avundsjuka, vänskap, stök, fylla, skvaller och fest. Och solen har sin gång gavs ut för första gången 1926 men är tacksamt tidlös (med undantag för enskilda detaljer som inte åldrats särskilt väl). Det är en berättelse som flödar mjukt och som målar upp miljöer och karaktärer med finess. Vi följer representanter från den förlorade generationen och med tanke på hur det här 20-talet hittills börjat är det omöjligt att inte slås av tanken på att en ny förlorad generation håller på att ta form. Förhoppningsvis kan även vi snart dränka våra sorger på Paris stökiga barer och under Pamplonas stekande sol.
Vilka bra tips! Är sugen på Testamente och Karismasamhället. Gillade verkligen Väggen och Ett år av vila och avkoppling
Så bra tips, och gillar hur du beskriver och formulerar tankarna kring böckerna! det är en sak att känna vad man gillar och inte, en annan att sätta det i ord. Jag gillade också Testamente skarpt, men slutet gjorde mig besviken, tyckte inte det levde upp till de upprättade förväntningarna. Resten var så härligt att den ändå skulle få ett högt betyg även av mig, men tycker det är synd när det blir så.
”Svält” har jag varit sugen på ett tag, kul att läsa att du gillar den.
Jag finner en sådan ro, kanske förtröstan, i att läsa om andra som läser böcker och som tipsar om böcker. Kanske önskar att jag var den. Förr slukade jag böcker, nu slukas jag av familjeliv. : ) Finner det så svårt att läsa med små barn, förutom barnböcker då. Försöker läsa i sängen innan jag somnar men jag somnar i sidorna. Jaja, en vacker dag är man mellan sidorna igen utan att somna, hoppas jag.
Tack för fin blogg, läser här emellanåt!
Läst alla böcker utom Svält. Köper således den nu. Taggad!!!
så fint inlägg, bra tips och bra recensioner! älskade älskade testamente och ett år av vila och avkoppling!
Åh, Svält är en av mina favoritromaner. Måste läsa om snart!